Mannen, myten, legenden

Alternativa skepnader...

2012-01-30T13:33:00.000-08:00

Pågår en viss debatt just nu på lite olika forum om det gamla vanliga, vem som är mest putt på vem, men jag orkar inte ge mig in i debatten av olika skäl utan kan bara hänga upp mig på en del av argumentationen som framförs. Det hävdas nämligen bestämt att det sättet man agerar på nätet på nästintill intet sätt är kopplat till den man är på riktigt d.v.s. agerar du som ett svin på nätet så gör det inget så länge du är en hyvens kille ute i verkliga livet. Ingenting skulle kunna vara mer främmande i min värld än detta, jag är den jag är och jag är det överallt där jag är. Fint va? Konsensus är att i vilken form eller skepnad jag än förmedlar mig själv och mina tankar, åsikter och känslor så är det något jag ska kunna stå för oavsett i vilket forum jag ställs till svars. Kallar jag någon idiot på nätet ska jag kunna stå för det ifall samma person står öga mot öga med mig, för mig finns inga separerbara delar av livet där det i vissa delar är fritt fram för vilket beteende som helst som sedan inte ska ha någon konsekvens i andra delar.

Tidigt fick jag inpräntat i mig t ex det fula i att ljuga, mor min har otaliga gånger berättat om hur hon ljög för läraren i skolan om att orsaken för att en av hennes bröder inte kommit till skolan var för att han ramlat och slagit i huvudet. Vad tror ni hände min mor nästa dag? Hon ramlade och slog i huvudet, sensmoralen i hennes berättelse är alltså att ljugande inte för något gott med sig och passar man inte sig så råkar man själv illa ut. Det är i alla fall min tolkning och jag försöker ha detta i åtanke i mitt liv, i mitt agerande oavsett situation och miljö. Jag anser att ifall man nu har något att säga om en individ så bör man göra det direkt till denna individ ifall man kan stå för det, annars bör man nog hålla sin nätta mun stängd. Hyckleri är en synd för mig och något jag verkligen strävar efter att aldrig fångas i själv, jag har säkerligen omedvetet hamnat i situationer där man kan kalla mig hycklare men i det väsentliga tror jag inte man kan sätta epitetet hycklare på mig.

Detta gör att jag tycker att allt detta larviga tjafsande är ganska menlöst, ibland känns det som att jag är tillbaka på ungdomens skolgårdar där olika grupperingar tisslar och tasslar i olika ändar för att ibland drabba samman i ett snöbollskrig eller en brottningsmatch. Precis som då står jag även nu vid sidan om, då mest för att jag var mobbad men nu för att jag själv inte vill vara en del av det hela. Jag vill inte bygga mitt liv på negativ energi där det mesta cirkulerar kring att svartmåla fienden och upphöja de mina egna, jag är mer för att leta upp de andra som står som åskådare till spektaklet och se till att istället fokusera på saker och ting som faktiskt ger mig något positivt i retur.

Hela min skoltid byggdes upp kring negativa känslor där varje dag var en strid mot krafter som ville förminska den jag var, det jag stod för och det jag presterade. Ända sedan den tiden har jag lovat mig själv att aldrig mer hamna i den situationen och inte heller ställa mig på andra sidan, vara den som trycker ned någon som är för snäll eller för kraftlös för att orka sätta emot. Än värre är det när grupperingar riktar in sig mot en individ, när de i sin ryggradslöshet söker upp den de anser svagast för att försöka projicera sina egna tillkortakommanden på denna individ. Problemet är bara att det oftast är tvärtom, det är den starkaste de hittat och därmed även den de måste samla alla krafter de har för att knäcka. I mitt fall var de på väg att lyckas men jag bet ihop, fann styrkan i mig och bär upp ärren med stolthet numera även om de vid tillfällen blottar de svagheter jag åsamkats genom det beteende jag utsatts för.

Med detta i bakhuvudet är min poäng egentligen den att jag inte förstår hur människor kan gå in så hårt för att försöka trycka ned varandra och svärta ner tillvaron för andra, varför inte bara vara och låta de man inte riktigt går ihop med leva sitt liv i fred? Början till det hela är dock i mina ögon steget man tar när man inser att man är sig själv i alla lägen, det går inte att skylla ifrån sig genom att påstå att beteendet på nätet är separerat från beteendet i verkliga livet.

Det bör varje mentalt kapabel och mogen vuxen människa förstå, allt annat är bara larv.

Back from the dead...

2012-01-29T08:24:00.000-08:00

Jag vet att jag inte skrivit en endaste bokstav här de senaste två veckorna och den senaste veckans uteblivna uppdatering kan enkelt beskrivas med ett ord: förkylning. Ingen lätt sådan utan en brutal som däckade mig i sex dagar i horisontellt läge, där matintaget skedde var 30:e timme i princip och vardagen kretsade kring sovande och lite xboxande samt pokerspelande på nätet mellan varven. Inte så kul direkt och även om jag är mer eller mindre fit for fight nu så sitter den delvis i än, vi män anklagas ju för att överdriva förkylningars verkan men frågan är om jag inte tar ett barnafödande vilken dag som helst före detta. Nåväl, nu är jag alltså på rätt sida om eländet och kan börja leva normalt igen, även om tröttheten har mitt kropp i ett rätt bra grepp. En anledning till det kan ju dock vara att jag körde ett 12-timmarspass på Aqva i fredags som turneringsvärd, jag betalar väl fortfarande av den sömnskulden.

Pokermässigt har det gått helt ok, jag lyckades precis innan insjuknandet ta en seger på Aqva i deras fredagsturnering där framgången egentligen kunde tillskrivas det lyckade utfallet i en pott. Jag får in det med QQ preflopp i en trevägspott och jag möter JJ och KK, dock med det springet jag har nu var jag aldrig riktigt orolig och på turn kommer den ack så väntade damen. Det var en monsterpott i sammanhanget och efter det kunde jag via stabilt spel plocka hem det hela, rätt skönt med lite liveframgångar ibland också. Online har det gått tyngre...eller ja, finalbord har jag mäktat med ett antal stycken men jag har inte nått ända fram tyvärr. I tisdags drog jag en andraplats i MiniWiggen och i torsdags tog jag en andraplats i Afterworken, den senare var lite tyngre då jag i en avgörande hand headsup får in det med KJ mot JT och han träffar en T på rivern. Jag har även kört en del PLO-cg och lyckats hitta ett plus där, den senaste veckan gav nog ett nettoplus på runt 6-7k så finns ju ingen anledning att klaga antar jag. Jag saknar dock fortfarande en turneringsseger för 2012 och med tanke på hur många jag knep mot slutet av 2011 känns det som att det vore dags för en nu, även om jag självklart vet att det ena inte har något med det andra att göra utan jag vill bara försöka hitta tillbaka till samma flyt.

Har i dagarna också bokat in en turnering på Irland, den 25-26 februari körs en rätt stor och billig liveturnering där(för mer info kolla in http://www.superpokerevent.com/). Vi är ett rätt stort gäng härifrån som drar iväg och jag ska bara dubbelkolla med jobbet så jag får ledigt innan jag bokar flyg och hotell, det känns som att det kan bli en riktigt fin resa och turnering. Utöver det verkar våren vara rätt välfylld med liveturneringar då Berga knackar på dörren snart likväl som ASPW gör det, Aqva ska ha en jubileumsturnering och så självklart Västerås Open senare i vår. Som extra krydda på moset kör Pokerallsvenskan igång inom en snar framtid och där ska jag iväg på ett uppstartsmöte nästa helg, vi på Aqva har ju en del att leva upp till då vi är back-to-back-mästare varför det också vore episkt att vinna en tredje titel av tre möjliga. Efter det kan JJ på NB lika gärna lägga ner konceptet så är vår klubb eviga mästare...

Som ni märker tar pokern sin beskärda del av vardagen minst sagt men nu under sjukligheten har jag ändå hunnit med lite annat väsentligt, så som fortsatt utforskande av Skyrim. Det spelet är det mest absurda i storleksväg jag någonsin spelat, finns ju inga gränser där och efter att ha lagt ner runt 40 timmar i det känns det fortfarande som att jag i princip skapat på ytan. Det finns miljoner av uppdrag känns det som och intrigerna är hyfsat täta, jag måste dock försöka beta av det snart då det börjar dyka upp nya spännande titlar. Dock tror jag att jag har runt 80 timmar kvar att plöja ner i det innan dess för att maxa det så det är ingen lätt match direkt...

I filmväg har jag tittat på två epos på sistone:

Titel: Puss In Boots
Genre: Animerat äventyr

Min favoritkisse från Shrek har förärats en helt egen film och förväntningarna var rätt stora på humorfaktorn, dock lever den inte riktigt upp till detta även om en viss mysfaktor finns hela tiden. Filmen kretsar kring jakten på ett gäng magiska bönor som ska ge rot åt en klängväxt som leder upp till molnen där en guldäggsvärpande gås återfinns. Det blandas hejvilt med olika delar från sagor och det är fart och fläkt mest genom hela filmen men jag tycker inte det når upp till några högre höjder(no pun intended om molnen och gåsen), det är behagligt men varken mer eller mindre. Då tyckte jag kattens insatser i Shrek-filmerna var mer minnesvärda, här blir det nästan för mycket av det goda.

Betyg: R R R
---------------------
Titel: Tinker, Tailor, Soldier, Spy
Genre: Thriller

Här har vi en klassisk spionthriller om än utspelad i slowmotion, den här filmen är absolut inte för dom som vill att det ska hända saker hela tiden. Jag tyckte den var riktigt bra men det är ju för att jag gillar filmer som inte serverar allt på ett guldfat, här krävs att du intar filmen i den takt regissören vill och regissören i det här fallet är alltså svenske Tomas Alfredson. Det hela handlar i alla fall om misstankarna om en mullvad i den brittiska underrättelsetjänstens topp och jakten på denne, jag tycker hela filmen lyser av kvalitet i all aspekter. Skådespelare, miljöer, musik, bildspel, allt. Den är väldigt tät i stämningen och är trots sin låga energi väldigt intensiv, det känns som det är detaljerna som gör helheten här.

Betyg: R R R R

Jag har även börjat titta på några nya serier med ännu fler på ingång, jag har sett de tre första avsnitten av Alcatraz men känner inga bra vibbar kring den. Den känns mycket som Alias blandat med Fringe och risken är att det blir en ganska lättsam historia till slut, knepen för att fånga tittarens intresse är för enkla redan tidigt i serien och det känns inte bra ur ett långsiktigt perspektiv. Utöver detta har jag tankat hem Suits och Homeland, många i umgängeskretsen har rekommenderat dessa så det är bara att börja beta av dessa också. Att jag har ett skuldkapital för många andra serier vad gäller osedda avsnitt är en annan femma...

Söndagspokern börjar dock inget bra alls, är ute ur Söndagsfebern efter en knapp kvart. Jag har T7sp och är med på en höjning pre, floppen kommer 963 med två spader och jag bettar ut med syn från två. Medan turnen är på väg ut mässar jag för mig själv "klöver åtta, klöver åtta, klöver åtta" och vad tror ni dyker upp på turn? Ruter två. Nejdå, faktiskt klöver åtta. Jag jublar och bettar ut 3/4-pott varpå första killen slår om med runt 3xmitt bet och den andre synar. Vad fan? Jag har nöten och får äcklig action, jag inser att det bara är att trycka in eländet och köra. Första killen tar syn ganska snabbt medan den andre viker, motståndaren visar upp 33 och lika säker som jag var på att åttan skulle komma på turn lika säker är jag att jag kommer att torska handen. Mycket riktigt kommer det en till åtta på river och han drar ut min stege med en kåk, istället för en gudomlig start med en dryg uppdubbling i bagaget så är jag ute och 550 kr fattigare. Poker är så himla kul.

På tal om kul saker var jag på väg att göra bort mig rätt brutalt i trafiken i förrförra veckan, jag var på väg hem från jobbet och kör i lugn och ro när jag helt plötsligt får en bil som kör rätt upp i rumpan på mig där den ligger och stressar på som bara den. Jag låtsas dock som ingenting varpå han blinkar till med helljusen bara för att direkt efteråt blåsa om mig aggressivt, jag svär för mig själv och har handen klar för att blinka tillbaka med helljusen när han väl passerat mig men som tur är hinner jag i ögonvrån se reflexerna på sidan. Det är en polisbil som bränner förbi mig och när jag lyfter blicken ser jag att det är en trafikolycka som skett lite längre fram, var tur att jag inte fullföljde min revansch för då hade de väl handbromssvängt och blockerat vägen för mig med efterföljande kroppsbesiktning som följd. Ibland är det bra att tänka till innan man agerar...

Nej, fy fan vad surt med Febern, hade ju varit en sådan euforisk start men nu känner jag mig mest avtänd. Frågan är om jag ens orkar regga mig till Steken men känner jag mig rätt så är jag reggad och klar till den i god tid innan start, är man fisk så är man.

Så nära...

2012-01-16T10:48:00.000-08:00

Jag var riktigt nära att få till en fin klonk igår igen då jag tog mig an Febern och Steken på SvS, det såg dock inte alls bra ut till en början i någon av turneringarna och Febern fick ett lite mindre trevligt slut. Efter en knagglig start fick jag upp farten i mitten av turneringen och såg ut att gå ett framgångsrikt öde till mötes men sedan satte pokergudarna stopp, jag torskade följande händer i relativt rask takt och alla var allin pre:

77 mot A6
44 mot AQ
AK mot AQ
AA mot JT och AK

Efter de fina dråpen förstår ni att min stack inte mådde vidare värst bra och det som såg ut att bli en framskjuten placering blev bara en enda stor besvikelse, färgad av detta vägrade jag regga mig till Djupen och 500-kronors så som ursprungsplanen var samtidigt som jag nästintill kände för att vaska Steken. Jag bet dock ihop och bra var det då jag trots en seg start även där började få upp tempot ju längre turneringen led, ett riktigt kallt kortsnitt till trots lyckades jag på något sätt bygga på stacken med vältajmade moves och snygga reads på motståndarna. Det hela ser underbart ut från att vi är 20 kvar till finalbord, jag ömsom leder och ömsom ligger trea hela vägen in. När finalbordet väl börjar ligger jag fyra och allting känns riktigt bra men sedan kommer tre händer som jag gärna tar lite synpunkter på. Ni som hatar handhistorik kan scrolla en bra bit ner:

Hand 1
***** Hand 1694249822 *****

4000.00/8000.00 Texas Hold'em (No Limit )
Hand startade: den 16 januari 2012 00:52:07
Söndagssteken (Vanlig /Turnering )
Plats 1: Peterhgbg (199398.00)
Plats 2: sweeeeet (113014.00)
Plats 3: (Tom)
Plats 4: slacker_ (259813.00)
Plats 5: coprofag (137502.00)
Plats 6: (Tom)
Plats 7: (Tom)
Plats 8: Koivula (280710.00)
Plats 9: (Tom)
Plats 10: (Tom)
slacker_ är Givare
Peterhgbg lägg Ante 400.00
sweeeeet lägg Ante 400.00
slacker_ lägg Ante 400.00
coprofag lägg Ante 400.00
Koivula lägg Ante 400.00
coprofag lägg Lilla M 4000.00
Koivula lägg Stora M 8000.00
** Giv **
Koivula [Eh, 9r]
*** Bet Runda 1 ***
Peterhgbg Synar 8000.00
sweeeeet Lägger sig
slacker_ Lägger sig
coprofag Synar 8000.00
Koivula Höjer 32000.00
Peterhgbg Synar 32000.00
coprofag Lägger sig
*** Flop(Board): *** : [2k, 2r, 2s]
*** Bet Runda 2 ***
Koivula Passar
Peterhgbg Passar
*** Turn(Board): *** : [2k, 2r, 2s, 10s]
*** Bet Runda 3 ***
Koivula Satsar 48000.00
Peterhgbg Synar 48000.00
*** River(Board): *** : [2k, 2r, 2s, 10s, 4s]
*** Bet Runda 4 ***
Koivula Passar
Peterhgbg Satsar 40000.00
Koivula Lägger sig

Jag vet inte egentligen vad jag gör i den här handen, jag tror mig kunna vinna handen med min raise pre men samtidigt signalerar ju Peterhgbgs limp och syn på min raise väldig styrka om man vill måla fan på väggen även om det kan vara precis tvärtom också. Floppen orkar jag inte göra något på då den är intetsägande, hade han bettat där hade jag lagt mig direkt men när han checkar försöker jag sno potten på turn. När han synar än en gång är handen död för mig, jag sätter honom på rätt högt pocket i stil med JJ - QQ med tanke på hans spel men kan ju självklart vara helt ute och cykla. En sak är i alla fall säker, han hade mig. Ett tråkigt tapp på 80k för min del och den fina stacken blir helt plötsligt en ok stack...

Hand 2
***** Hand 1694255407 *****
4000.00/8000.00 Texas Hold'em (No Limit )
Hand startade: den 16 januari 2012 01:06:53
Söndagssteken (Vanlig /Turnering )
Plats 1: Peterhgbg (232098.00)
Plats 2: sweeeeet (97099.00)
Plats 3: RooD (58164.00)
Plats 4: slacker_ (280078.00)
Plats 5: coprofag (223552.00)
Plats 6: Ässainen (116334.00)
Plats 7: Propax (161202.00)
Plats 8: Koivula (180310.00)
Plats 9: SirOliver (92789.00)
Plats 10: Integrale (175374.00)
Peterhgbg är Givare
Peterhgbg lägg Ante 400.00
sweeeeet lägg Ante 400.00
RooD lägg Ante 400.00
slacker_ lägg Ante 400.00
coprofag lägg Ante 400.00
Ässainen lägg Ante 400.00
Propax lägg Ante 400.00
Koivula lägg Ante 400.00
SirOliver lägg Ante 400.00
Integrale lägg Ante 400.00
sweeeeet lägg Lilla M 4000.00
RooD lägg Stora M 8000.00
** Giv **
Koivula [9s, 9h]
*** Bet Runda 1 ***
slacker_ Höjer 19255.00
coprofag Lägger sig
Ässainen Lägger sig
Propax Lägger sig
Koivula Höjer 54510.00
SirOliver Lägger sig
Integrale Lägger sig
Peterhgbg Lägger sig
sweeeeet Lägger sig
RooD Lägger sig
slacker_ All-In 279678.00
Koivula Lägger sig

Här tror jag mig ha hittat en riktigt bra hand och känner att jag kan ta hem potten med en reraise, slacker_ hade varit väldigt aktiv innan och höjt många potter så hans raise sa i mina ögon ingenting. När han dock slår om och ställer på min reraise ändras läget drastiskt, jag tycker att min reraise signalerar riktig styrka och ÄNDÅ väljer han att bomba in med hela sin stack. Jag vet inte om jag är feg här och det här är egentligen den enda handen jag ångrar, jag låg och funderade på den i natt och insåg att jag nog ändå borde ha tagit skottet här med facit i hand. Han kan göra motsvarande med AK men det är i princip den enda handen han bör göra det movet med i det läget som inte är bättre än min i utgångsläget, vi är ändå på FT och han har en bra stack även om han viker efter mitt omslag. Jag är fortfarande lite kluven, hjärnan säger att jag borde vara slagen medan hjärtat hade velat chansa här och hoppas på att det är en flipp. Vad säger ni? Gjorde jag rätt?

Hand 3
***** Hand 1694257058 *****

5000.00/10000.00 Texas Hold'em (No Limit )
Hand startade: den 16 januari 2012 01:11:29
Söndagssteken (Vanlig /Turnering )
Plats 1: Peterhgbg (221498.00)
Plats 2: sweeeeet (122499.00)
Plats 3: RooD (63564.00)
Plats 4: slacker_ (355988.00)
Plats 5: coprofag (171502.00)
Plats 6: Ässainen (100734.00)
Plats 7: Propax (159602.00)
Plats 8: Koivula (113200.00)
Plats 9: SirOliver (135639.00)
Plats 10: Integrale (172774.00)
Propax är Givare
Peterhgbg lägg Ante 500.00
sweeeeet lägg Ante 500.00
RooD lägg Ante 500.00
slacker_ lägg Ante 500.00
coprofag lägg Ante 500.00
Ässainen lägg Ante 500.00
Propax lägg Ante 500.00
Koivula lägg Ante 500.00
SirOliver lägg Ante 500.00
Integrale lägg Ante 500.00
Koivula lägg Lilla M 5000.00
SirOliver lägg Stora M 10000.00
** Giv **
Koivula [10s, Ks]
*** Bet Runda 1 ***
Integrale Lägger sig
Peterhgbg Lägger sig
sweeeeet Synar 10000.00
RooD Lägger sig
slacker_ Lägger sig
coprofag Lägger sig
Ässainen Lägger sig
Propax Lägger sig
Koivula Synar 10000.00
SirOliver Passar
*** Flop(Board): *** : [7h, 6s, 10k]
*** Bet Runda 2 ***
Koivula Satsar 20000.00
SirOliver Lägger sig
sweeeeet Synar 20000.00
*** Turn(Board): *** : [7h, 6s, 10k, 5r]
*** Bet Runda 3 ***
Koivula All-In 82700.00
sweeeeet Synar 82700.00
*** River(Board): *** : [7h, 6s, 10k, 5r, 8r]
*** Showdown *** : Rake: 0.00 Totalpott: 240400.00
sweeeeet [6h, 6r] Triss i sexor Vinst: 240400.00
Koivula [10s, Ks] Par i tior Vinst: 0.00

I den här handen blir jag delvis utspelad samtidigt som jag ser det en regelrätt setup, en svitad KT känns rätt bra i det här läget och inte en chans att jag viker den med den action som varit. Jag funderar ett tag på att slå upp den men vill ta det säkra före det osäkra och minimera risken genom att bara limpa med, floppen kommer ungefär så bra som jag kan hoppas så jag bettar ut direkt. SirOliver lägger sig men sweeeeet synar bakom, behöver inte betyda någonting alls och jag har ju knappast en aning om hans range här. Turn känns som en lanka så jag bestämmer mig för att tro att min toppträff med nästbäst kicker är nog men tråkigt nog har han vaknat upp med 66 och setat på flopp. Jag drar dött och bitterheten är total.

Det är dessa tre händer som avgör mitt äventyr på finalbordet i Steken och en tung turneringssöndag är till sin ända, det känns riktigt värdelöst att åka som tia i Steken med tanke på utvecklingen i turneringen och de dryga 2k jag får som vinst känns som ett hån. Jag är väldigt hård mot mig själv och känner mig en aning kritisk till hur jag spelade dessa händer, antagligen mest för att det inte gick vägen för om det hade gjort det hade jag väl ansett mig själv vara genialisk istället. Tar gärna som sagt emot synpunkter ifall ni orkar engagera er...

Idag tröstslaskade jag lite PLO med de fördömda vinstslantarna ifrån igår men det var rätt snabbt avklarat och jag hann även med att köra en AW, fick en katastrofal start när jag torskar med KK mot AJ efter att allt har åkt in på en helrutrad flopp i form av T98. Var ju inte direkt favorit men överlevde turn i alla fall innan en ruter på river beseglade ödet, efter det var jag nere på smulor men lyckades jobba mig upp till över startstack igen innan tålamodet tog slut när jag tappade lite kronor på PLOn och allt åkte in i AW i ren tilt med färg- samt hålstegsdrag. En blank river senare var det roliga slut, få se om jag ska köra Djupen och 500-kronors senare idag, känner mig lite revanschsugen efter gårdagen misslyckande.

Glömde att berätta om lite fysisk intimitet som jag bjöds på i affären häromdagen, jag står i godan ro i kön och väntar på att få komma fram till kassan när jag känner en arm och en hand som letar sig runt högersidan av min midja. Inte nog med det, samtidigt trycker någon sin kropp mot mig bakifrån och jag börjar nästan tro att gudarna förbarmat sig över mig tills jag slänger en blick över axeln. Det är en gammal och saggig tant som febrilt sträcker sig efter en chokladask med hjärtan som står en bit framför mig, hon når till slut sitt mål och lika snabbt som det började är det över. Jag får inte ens ett "Var det lika skönt för dig?" från henne utan hon låtsas som ingenting, nu vet jag hur det känns att bli utnyttjad för sin kropp och inte få någon bekräftelse i retur.

En annan rolig detalj som jag märkt av på sistone är att mina pokeräventyr och mitt pokerliv börjar få en inverkan på andra delar av mitt liv i ren igenkänningsfaktorväg, förut har t ex mitt arbetsliv varit frikopplat även om jag självklart berättat om mina pokeräventyr till och från. I och med mina flitiga FB-uppdateringar om mina fram- och motgångar har dock kollegorna också blivit varse om uttryck så som "one time" och "being Koivu", snacka om att jag höll på att sätta kaffet i halsen i morse när en av de närmaste kollegorna kommer in och dräper mig med ett "being Koivu" när jag beklagat mig över min seghet. Det är kärlek. Tror jag snart får lägga ner mitt riktiga namn och istället börja köra Koivulainen konsekvent i alla samhällets korridorer...

Igår var jag även iväg på styrelsemöte på HPK, för första gången på bra länge och det är inte för att jag inte velat utan för att det bara inte funkat. Tyvärr har mitt spelande där uteblivit nästintill helt det senaste året och de gånger jag väl letar mig ner blir jag varse om att det faktiskt finns en hel del folk även i den klubben som jag saknar, det finns många karaktärer där som verkligen genomsyras av en godhet som är odiskutabel och sådana människor trivs jag rätt bra med och speciellt efter de lite turbulenta tider som varit. Man vet vad man får i umgängesväg och det är inga konstigheter alls, mer sådant åt folket. Jag ska försöka leta mig ner dit oftare, det borde gå att få ihop med resterande delar av mitt pokerleverne tycker jag för om jag kan dra iväg till Kumla eller Askersund ska jag väl kunna ta mig till Hallsta mellan varven också.

Nu är det nog dags att värma upp resterna av min baller-pizza ifrån igår, jag beställde nämligen den via onlinepizza.se och fick betala det habila priset av 160 kr för mästerverket. Det gör så ont att beställa den vägen och även om det här nog bara var andra gången som jag gjorde det känns det nästan kriminellt att vara så lat, jag har två pizzerior på ett par hundra meters avstånd men tror ni att jag orkade släpa mig ut för det? Nej, det här miserabla åbäket till människa behöver nog rycka upp sig några snäpp och höja sin lägstanivå en aning om det ska bli något av det hela. Men det gör jag imorgon, nu ska jag svulla lite för omväxlings skull. Not.

Back to normales...

2012-01-15T07:20:00.000-08:00

Då har jag återigen landat i vardagen efter en tjänsteresa under veckan, största delen av den föregående veckan har alltså tillbringats på resande varför det blivit dåligt med både spel och uppdateringar här. Största delen av helgen har dock ägnats åt vila då jag dras med någon form av obotlig trötthet, jag känner mig aldrig riktigt fräsch och jag kan nog tro att det beror på lite för lite fysisk aktivitet och det ska jag ta tag i nu så förhoppningsvis blir det bättre med piggheten också. Kissekatten har fått komma hem igen också efter att ha varit i landsflykt hos föräldrarna sedan veckan innan jul, diverse olika aktiviteter har gjort så att hon fått förlänga sin vistelse där vartefter. Nu bekantar hon sig med min sunkiga lägenhet igen och förbannar sitt öde över att tvingas tillbaka till sin miserabla tillvaro här efter paradisvistelsen hos föräldrarna, mor min har ju en viss förmåga att skämma bort Minttu så det heter duga. Vet inte om jag kommer få i henne något annat än fläskfilé och rysk kaviar hädanefter...

Spelmässigt har det som sagt varit lugnt även om jag hunnit klämman lite av den varan också, bland annat slaskade jag loss på PLO i torsdags och fredags och hittade till slut ett plus på nästan 4k efter att ha varit uppe i plus 6k drygt som mest. Det får anses godkänt och plusset bekostar ju därmed lite turneringsäventyr där mitt EV är högre än i cashgamet, i fredags gick det dock inget vidare på Aqva där det var dags för lite hederlig texas. Om mitt onlinespel är av gudalik kvalitet just nu så är livespelet precis tvärtom, fast jag skulle ju i och för sig inte vilja säga att mitt spel är dåligt live utan snarare kallt. Jag har ingen timing och åker på tunga smällar i avgörande lägen, så som i Köping senast när jag hade allt under kontroll bara för att hamna i en brutal battle of the blinds. Nåja, på Aqva var det inte sådan dignitet på det hela utan jag hamnade bara fel gång efter annan och den största förlusten kommer när jag får in största delen av min stack pre med AKo mot AA. Sjukt nog får jag inte in någon stege eller dylikt utan tappar potten, efter det är det bara en tidsfråga innan jag får in det med 67sp mot JTo där jag inte träffar något heller. Igår lördag körde jag djupingen och LL på SvS, den första vaskade jag i princip och i LL får jag in det med QQ mot J8 på 8-hög flopp, turn blank och river en rättvis 8:a. Lite ovant att bli utdragen själv för en gångs skull, är ju van vid att vara den som är på rätt sida om dessa nuförtiden.

Ikväll ska jag nog mosa på lite med turneringar igen, har lite abstinens efter veckan som gått och måste ta upp jakten på rosjon i årstotalen på Svs då han gått ut stenhårt med sin vinst i Steken i förra veckan. Jag siktar nog på att köra Febern och Steken ikväll i alla fall, kanske klämmer in djupen och 500-kronors också eller eventuellt Startstacken. Jag hoppas på att få till någon form av klonk då det varit tunt på den fronten hittills i år, jag vet att året inte är gammalt men jag blev ju en aning bortskämd mot slutet av förra och vill ju självklart fortsätta på samma inslagna bana.

Igår var jag in på den lokala skivbutiken också, hör och häpna. Det känns nästan absurt att fysiska skivbutiker existerar fortfarande men Skivbörsen i stan är en legendarisk affär för oss som är födda på 70-talet. Det är många ungdomens resor till storstan från Hallsta som haft denna affär som mål, speciellt då deras utbud för de lite mer udda stilarna har varit exemplariskt. Personalen i sig har också alltid varit genuint servicetänkande samt haft ett brinnande intresse för musiken så man har alltid känt sig välkommen där oavsett vad man har varit ute efter, man har vetat att man har med liksinnade människor att göra. Nu hade de i alla fall en rea på 50% på alla skivor från 2011 och bakåt, jag och en kompis var inte sena att infinna oss får lite gammal och hederlig skivshopping, jag kom hem med sju skivor för det habila priset av 586 kr vilket inte är fy skam direkt. Jag bryr mig inte om vad resten av världen anser, jag kommer nog att fortsätta handla skivor ett bra tag till.

Nu ska jag nog inta framstupa sidoläge i soffan för att invänta starten på Febern om en dryg halvtimme, kanske kan få lite kvalitetstid med katten också om jag har lite tur.

Ingen John Blund här inte...

2012-01-08T22:23:00.000-08:00

Så underbart, jag hittade sängen runt 03.00 och har legat och vridit mig sedan dess utan att i princip få en enda gnutta sömn, känns så oerhört moget på så många plan och det känns redan nu som att det här kommer att bli en underbar måndag. Eller inte. Jag har i alla fall roat mig här på morgonkvisten med att sammanställa de största händerna från min Startstacks-turnering igår söndag, vet inte egentligen vad jag vill utan var mest nyfiken på själv hur det hela egentligen gick till:

Som ni kan se(om ni kan tyda tabellen) så var det egentligen under 34 händer i början av turneringen som allt det paranormala hände, sedan lugnade det ner sig för att sakta men säkert jobba sig ned mot botten. Som synes så är det ju rätt fina setups/gåvor jag får i början när jag bygger min stack till sanslösa 5 x avg eller vad det nu var, rätt många BB som åker in i varje också så där kan vi snacka om maximering av utfallet. Men vad spelar det för roll, fick jag mer pengar för det? Eller snarare fick jag pengar överhuvudtaget för det? Nej och det är jag inte alls bitter för, nejdå. Vet inte hur mycket bättre start i en turnering man kan önska, nästa gång får jag dock önska ett minst lika bra mellan- och slutparti också.

Jag får väl sätta igång packandet här och fräscha till mig själv inför avfärden, måste försöka hinna förbi banken under dagen också vilket inte ska vara helt omöjligt då jag tror att vi börjar rulla mot seneftermiddagen till.

Pokermisär...

2012-01-08T17:45:00.000-08:00

Jag vet att de flesta anser att jag inte har någon rätt att whina vad gäller mitt pokerspel just nu men det struntar jag fullkomligt i för de senaste dagarna har varit riktigt värdelösa, vi kan börja med gårdagens äventyr.

Jag åkte alltså iväg till Köping för en 50-mannaturnering och anländer i god tid för att innan kortsläpp avnjuta en Statoilmacka i försnacksumgänge med de andra tidigt ankomna, träffar en del folk som jag inte sett på ett tag och även om snacket inte når några djup direkt så är det alltid trevligt att återstifta bekantskapen. Spelet tar sin början och med 20k i startstack och 30-minutersperioder är spelutrymmet stort, jag kör riktigt disciplinerat och lyckas därmed bibehålla stacken relativt intakt. Efter en stund börjar det lossna för mig och träffbilden börjar ta sig också, lyckas bland annat få in en K-hög flush samtidigt som en annan får in en stege så där får jag lite betalt. Jag får också fem AA under knappa fem timmar jag slutligen kommer att spela, det kortsnittet går ju inte att klaga på men en av dom får jag split med när jag möter AK då brädan ger en stege som bara saknar A:et. Ytterligare en torskar jag medan de tre andra levererar marker till rätt stack, så långt ingenting att klaga på och allt känns lugnt och bra då jag har en stack på runt 70BB med dryga 30 kvar i turneringen.

Till vårt bord har det dock anlänt en lokal förmåga som jag inte kört så mycket emot men han hinner i alla beskåda mitt aggressiva spel efter att jag tappat en flipp, jag blev rätt sur så jag drog upp luvan och började köra aggrospel även om jag hade hjälp av korten i det läget också. Han har i alla fall studerat detta och fällt en kommentar om att jag kan banne mig inte ha bra kort hela tiden, dessa ord sätter sig i bakhuvudet på mig och är en del av orsaken bakom mitt fall som komma skall. En stund efter min lilla aggrorusch får jag i alla fall AQo på SB och det är foldat till mig, just den nyss nämnda killen sitter alltså till vänster om mig på BB. Blindsen är 500/1 000 så jag höjer upp det till 3 000 lite nonchalant för att inte ge ton av den styrkan jag faktiskt har på korten, han tar en relativt snabb syn och vi ser floppen KQ4 med två spader. Jag fortsätter på min förtäckta linje och checkar det hela till honom, han bettar ut 3,5k och jag slår upp det till 8k efter en stunds funderande. Nu gör han det oväntade för mig och slår upp det till 25k och jag måste börja fundera på allvar, har han mig eller vad är det frågan om? Svaret torde ju i normala fall vara ja men jag har sett hur han tidigare bluffat plus att de där numera ödesdigra orden från honom letar sig in i mitt medvetna och jag börjar fundera på om han kör en Ivey-move på mig. Att han försöker pressa mig ur handen fastän han inte har något, ju mer jag funderar på det desto troligare känns det och jag har svårt att se vad han ska ha träffat för att motivera sitt spel så långt. AA, KK och QQ hade han höjt pre, en enkel K- eller Q-träff borde han kunna vika på omslag från mig. Då återstår egentligen bara KQ eller 44 i hans range som borde orsaka mig problem, jag bestämmer mig för att göra en Ivey på honom jag med så jag trycker in allt jag har. Min raise blir ytterligare 35k utöver de 25k han höjde och nu börjar han steka, det tar dock inte en lång stund innan han till slut hittar syn med K4kl. Ugh säger jag. Så sinnessjukt att han ska få träffa så bra med den, jag får be till pokergudarna om hjälp och den verkar komma då turn ger Jsp vilket känns underbart då jag har A:et i spader. Tyvärr blankar rivern trots miljoner med outs och jag får börja rulla hemåt, oerhört bittert då turneringen kändes riktigt bra fram tills dess och visst ska jag kunna hitta vik på hans omslag till 25k men det var en massa andra faktorer som spelade in som gjorde att jag trodde att han var ute på äventyr alternativt att jag kunde tvinga bort honom från potten. Ett kostsamt misstag.

Jag kommer hem lagom tiltad men bestämmer mig för att köra Långlördag på SvS istället, det rullar på och jag letar mig ganska snabbt upp i toppen av tabellen och bibehåller min position där tills vi är runt 50 kvar för där börjar min brutala kollaps. Först torskar jag en flipp med 88 mot AK i en hyfsat stor pott bara för att en stund senare torska med AQ mot AK allin pre, nu är jag mentalt nästintill tillintetgjord redan och när jag väl får in det sista med A8hj pre mot QJhj och motståndaren drar ut är jag i princip gråtfärdig. Dagens äventyr i Köping i kombination med denna fadäs får mig att må dåligt, börjar känna en viss avsky mot poker och bestämmer mig för att inte spela något idag söndag...troligt att det höll.

Jag vaknar upp rätt tidigt med ambitionen att leta mig till storebror för lite födelsedagskalas i hans sons ära men en molande huvudvärk sätter stopp för detta, jag återgår till sängen efter några timmars vakenhet och ligger kvar där sovandes till strax innan 17.00. Nej, jag gick inte upp då för att registrera mig till Söndagsfebern utan faktiskt för att jag bokat tvättstugan tills dess, dock under dessa klädrengörande bestyren slår det mig. Ah, det var ju årsfinalen i Topp100 ikväll! Jag hade på något mystiskt sätt kvalificerat mig till denna så då inser jag att det ändå blir spel ikväll vare sig jag vill eller inte, en Söndagsstek vid sidan om den vore ju inte fel och därmed är kvällens planer uppstyrda.

Väl vid datorn för jag över de nödvändiga likvida medlen för Steken men på grund av någon form av demens glömmer jag bort att registrera mig trots att pengarna är på pokerkontot, döm min förvåning när klockan slår 20.00 och inget bord ploppar upp. Ärketilt. Som om detta inte vore nog går det inget vidare i Topp100-finalen heller och jag tror inte ens första timmen är slagen innan jag är ute, jag försöker desperat få en kille att vika bottenträff med flushdrag mot mitt öppna stegdrag men han hittar en syn på min allin på turn trots att han inte förbättrat sin hand på något sätt. Rivern blankar och så var det äventyret över, kändes ju oerhört upphetsande och meningsfullt. Nu börjar tilten nå himmelska höjder och för att råda bot på den bestämmer jag mig i sista stund att registrera mig till Startstacken då jag ser att det är närmare 60 registrerade med 10 minuter kvar till start.

I den turneringen får jag dock en absurd rusch dryga timmen in och efter att den ruschen är klar sitter jag med 385k i marker när average är runt 70k och det är dryga 40 spelare som återstår, måste nog vara bland det sjukaste på länge. Jag fick dock väldigt bra betalt i många av fallen, t ex slowspelade en kille AA så att jag kunde få in min flush på rivern medan KungKroon fick in allt sitt med K9 mot min T7 på floppen 896. I sådana lägen är det ju bara att tacka och ta emot, min stack växte rätt fort med sån action och visst hade jag lite tur också när t ex min AA fick stå mot en AJhj där floppen ger två hjärter och turn en J. Efter det lugnade det ner sig betydligt dock och från att vi är 40 kvar till finalbord harvar jag mellan 250k och 400k i stacken, när finalbordet tar sin början är jag fyra men tappar sakta men säkert då blindsen nått horribla 5k/10k. Jag försöker mig på någon bluff men de andra spelar väldigt aggressivt och jag blir tvungen att vika flertalet gånger med ganska stor skada skedd på stacken, inte så vidare värst kul. När blindsen väl blir 8k/16k är jag nere på 10BB och i sista handen innan den fjärde pausen får jag in det med A3sp från mittposition, tyvärr vaknar ju BB självklart upp med AA och jag är stendöd. Så oerhört bittert att dö på en nionde plats efter den drömstarten i turneringen men jag kan inte direkt påstå att jag gjorde något misstag längs vägen utan det bara blev så, jag kunde inte ha gjort så mycket annorlunda känns det som. Nu har det dock varit för många sådana här händelser för att det ska kännas riktigt kul...

Som tur är drar jag iväg på tjänsteresa imorgon och får ett par dagars break från spelandet, det är välkommet så jag får rensa skallen och tänka på lite annat. Bättre går det för vissa andra, såg hur rosjon plockade hem Söndagssteken och det är fascinerande att se hur han kombinerar en sjuk förmåga att träffa med en aggressiv spelstil. För mig känns aggressiviteten lite överdriven och min mer missunnsamma sida förstår ju inte varför motståndarna inte ser igenom detta och sätter mer press tillbaka, nu fick ju han till exempel leka hem finalbordet då ingen kunde direkt ge honom något motstånd även om rosjon nyttjade sina klonking skills rätt bra vid några tillfällen också. Att han uppenbarligen vet vad han gör går ju inte att förneka med tanke på de resultat han presterar men han verkar också ha byggt upp en övermänsklig image som gör att alla spelare blir utnyttjade av hans aggressivitet, jag kan lova er att han också är mänsklig och han träffar inte varje flopp fastän han bettar ut på alla. Slå om för en gångs skull så ska ni se att även han hittar fold-knappen... Nu ska vi dock inte vara sådana utan bör väl gratulera herrn till en bra start på 2012 då jag tyckte mig se att han tog en bra slant i Topp100-finalen också, jag är nog mest bitter över att själv inte ha kommit igång med inflödena än även om chanser har funnits. Jag får hoppas att jag kan få ha det där lilla extra i slutet på turneringarna också så att jag kan fullfölja och håva hem lite slantar istället för att dominera till sista 10-20% av turneringen för att sedan tappa.

Nu är klockan alldeles för mycket igen och jag måste hitta sängen för att orka med morgondagen, haft lite trevligt umgänge vid borden idag och det är alltid uppskattat när någon railbird berömmer bloggen eller bara säger hej. Sedan finns det individer som Knivad idag, som försöker tjafsa och bråka men jag är för van vid sådant så jag tar det hela med ro eller helt enkelt klickar i "Chatt av" på individen. Problem solved. Nej, fram för mer kärlek vid borden så rosjon, jag tror jag älskar dig egentligen fastän min kärlek kommer ut på ett lite konstigt sätt. Må väl.

Sömnlös...

2012-01-06T21:39:00.000-08:00

Ja, vad ska man säga. Jag gick och lade mig i kristlig tid strax efter midnatt bara för att slå upp ögonen klarvaken strax innan 04.00, genast sätter mina paranoida tankar igång om att jag vaknat för en anledning så jag kollar den på ljudlöst inställda mobilen för några alarmerande samtal samt loggar in på nätet för att kolla av FB och AB för några hemska nyheter. Som tur är verkar det bara röra sig om sömnlöshet så jag kan lugnt somna om...eller ja, inte eftersom jag är pigg som en mört. Efter en snitsig FB-uppdatering blir jag påhoppad av kungen Thure där han menar på att jag borde sätta mig vid PLO-borden och slaska loss, mer påtryckning än så behöver jag inte för att falla för grupptrycket så jag stiger upp och gör som jag blir tillsagd. Så här i efterhand var det ju en bra idé då jag lyckas komma undan med ett plus på 2k vilket täcker den här helgens liveäventyr, alltid skönt att få sitt spel bekostat av andra.

På tal om liveäventyr så var jag iväg till Aqva idag och trots deepstack-struktur lyckas jag busta efter runt tre timmars spel, jag gjorde inte bort mig direkt utan tappar i princip hela stacken först när jag floppar toppar med hålklonk som jag sätter på turn. Där och då åker allt in men tyvärr för mig har motståndaren floppat öppet och turnat nötnöt alltså, bara att skyffla markerstapeln i fel riktning och svära. Jag har inte många marker kvar efter det men lyckas trippla upp med AT och vinna några småpotter efter det innan jag dubblar med AK mot JT efter floppen QTJ, tacksamt. Sedan är det roliga dock slut och jag tappar sakta men säkert ner till en dryga 10BB-stack när allt åker in med AJ mot TT pre, tyvärr blankar brädan och än en gång är det roliga slut. Dock är besvikelsen över uttåget inget i jämförelse med känslan efter en rätt obehaglig händelse som utspelade sig under kvällen, jag ska inte gå in på detaljer men det som inträffade får mig att verkligen fundera på hur mycket det är värt att idka en hobby som ligger en nära hjärtat. Jag vill i alla fall inte känna obehag eller rädsla när jag är iväg och spelar, ikväll kände jag en hel del av den första varan och jag blir förbannad när vissa individer förstör så mycket för andra. Vi är väl där för att spela och ha trevligt tillsammans, kan man inte behärska sig eller bete sig så bör man nog hålla sig därifrån. Tyvärr får dylikt mig att alltså fundera på om jag är beredd att ta duster med rädsla för mitt eget välbefinnande för att jag och andra ska få vända på lite kort i lugn och ro, jag vet inte. Nu ska vi kanske inte dra världens växlar av det hela men i mina ögon var det allvarligt, allvarligt nog för att få mina tankar att snurra kring ett eventuellt avhopp från mina åtaganden. Det är liksom inte kul längre...

En annan het potatis just nu är Dybbans övergång till SvS som krönikör, Superbloggen på AB svämmas över av inlägg och kommentarer där det skjuts högt och lågt i ambitionen att dissekera detta ärende och få klarhet i vilken betydelse det egentligen har. Jag har själv inte lagt mig i debatten utan har mest halvroat studerat det på sidlinjen, jag har aldrig haft mycket för att ge mig in i diskussioner som det inte finns en ände på och det här fallet verkar vara ett praktexempel på en sådan. Det finns många åsikter som vädras där JJ står på barrikaderna för de som kritiserar medan Dybban får stå relativt ensam som försvarare av sitt beslut, jag kan visst ha åsikt om Dybbans val men jag tycker ändå att det hela börjar urarta till viss del. Det har blåsts upp ur proportion, det är inte så att Dybban är en avgörande maktfaktor inom pokervärlden direkt även om han självklart har en del påverkan genom sitt kvalitativa skrivande. Det som jag är mest intresserad av är egentligen hur han har tänkt utnyttja denna möjlighet, blir det bara allmänt blajblaj som krönikorna kommer att avhandla eller kommer han att försöka påverka SvS från insidan genom att våga vara kritisk. Jag hoppas på det sistnämnda, att han vågar vara mer än en lakej åt SvS och på något sätt försöker främja förståelsen hos allmänheten att poker inte är skumraskaffärer i de 98% av fallen som det genomförs i privat regi hos olika klubbar runtom i landet. Jag är precis som JJ emot den svenska statens storebrorsfilosofi där man främst i spel- och alkoholväg tar ifrån medborgarna deras rätt att själv bestämma vad som är bäst för dom, man säger sig måna om hälsan och välfärden men samtidigt gör man allt för att maximera sin vinst. Det är hyckleri och dubbelmoral på hög nivå, om något. Vi får väl se vad debatten utmynnar i men det är helt klart två läger som har bildats utifrån detta, vi får hoppas kombatanterna kan hålla allting på en respektabel nivå i alla fall så att vi får en konstruktiv debatt och inte ett slagsmål i en mörk gränd.

Finland lyckades ju inte bräcka de svenska kronorna i JVM och där de sistnämnda till slut lyckades ta guldet också, grattis till det men jag är lite trött på all denna hets som förekommer. Jag har medvetet alltid hållit en låg profil i segerns rus för jag vet ju vad som kommer i retur den dagen det är omvända roller, ändå får jag utstå spott och spe om än delvis med glimten i ögat men det kan bli rätt tröttsamt och smärtsamt. Den finska hockeysjälen är ju ganska brutalt misshandlad av tidigare nesliga och ibland oturliga nederlag mot svenskarna och det har satt sina spår, även om jag inte riktigt minns det som hänt innan 1990 så räcker det med som hänt efteråt för att även jag ska vara ärrad för livet i hockeyfanatisk väg. Jag kommer aldrig någonsin att kunna hålla på Sverige i hockeysammanhang, det har inget att göra med att jag hatar Sverige utan bara det faktum att jag inte vill att det ska gå bra för Sverige i den sporten. Att jag sedan kan hålla på Sverige i fotboll är inget konstigt i mina ögon, jag håller på Sverige så länge Finland inte är med för då håller jag på dom och just i fotboll är ju chansen att Finland överhuvudtaget ska ha någon som helst form av vettig chans att vara med och slåss om någonting totalt obefintlig. Vad jag menar är att jag inte vill ha den här hetsen kastad i ansiktet då jag inte själv ägnar mig åt det, jag vill kunna glädjas åt Finlands vinster(och Sveriges förluster) utan att få saker som "Vafan hatar du Sverige för?" och "Om du nu hatar Sverige, flytta härifrån då!" sagda för det handlar ju inte om det. Jag tycker om Sverige, jag anser mig själv vara delvis svensk men i själen min är jag finsk. Jag har mina rötter där, jag har min släkt där och jag är stolt över mitt ursprung. Var någonstans är det fel? Många säger också att finländare är de sämsta vinnarna och de sämsta förlorarna men jag vet inte om jag håller med riktigt, svenskarna är väldigt bra på att vända kappan efter vinden just vad gäller hockey. Om Sverige inte vinner VM-guld så är det bara OS som räknas, om de vinner guldet så är det en bragd. Ungefär på den nivån känns det som att det hela ligger, det finns liksom ingen objektivitet i det hela. Jag tyckte det hela personifierades ganska bra av Renberg under finalen när han kommenterade det faktum att en svensk filmat till sig en utvisning för ryssarna genom att själv låsa fast ryssens klubba i armvecket, nu hette det att det var smart spelat av svensken medan jag är helt övertygad om att om det hade varit tvärtom så hade det varit en skandal utan dess like. Lite objektivitet skulle inte skada i de blågulas värld ibland.

Fan, klockan tickar och den är ställd på väckning om 3,5 timme, frågan är om det ens är värt att gå och lägga sig då jag inte känner mig direkt trött. Lördagen ska ägnas åt livespel i Köping där turneringen kör igång 12.00 med 50 spelare, vi får se om jag kan hitta någon form av liveform men jag känner mig ganska kall. Mitt livespel är verkligen inte i närheten av att vara lika framgångsrikt som mitt onlinespel, vet inte riktigt vad det beror på men ibland har man tur att hitta nålen i höstacken ändå. Det är något som slår mig efter varje vinst jag tar(online som live), att jag inte förstår hur jag faktiskt kunnat gått och vunnit igen. För varje vinst jag tar känns nästa om än mer omöjlig, det är ju så otroligt mycket som spelar in om man ska gå hela vägen eller inte. Senaste veckorna har jag börjat fundera t ex på min aggressivitetsnivå, det är ju en del av framgången i mitt spel men nu känns det som att jag nästan låtit det gå till överdrift. Det är några turneringar som jag åkt ur nu där jag till synes överspelat mina händer, dock måste jag till mitt försvar säga att motståndarna råkat hitta riktigt starka händer vid just dessa tillfällen. Som i Startstacken igår, jag har tripplat ganska tidigt och hittar KJsp på SB. Efter en raise och reraise tar jag ändå syn(det kan man ju tycka vad man vill om också) och floppen kommer QTT, jag checkar till ursprungshöjaren som bettar halvpott varpå jag slår om honom runt tre gånger och nu går han in i tänkarläget. Efter många om och men ställer han mig för det dubbla ytterligare och jag tar en snabb syn, vilket är något jag definitivt borde ha lugnat mig med men orkade inte vika ändå kändes det som. Nu hade han AA som höll naturligt nog hela vägen men det är ju en av de få händer han kan fortsätta att spela den handen med efter mitt omslag på flopp, i de flesta andra fall hittar han nog viket. Vad jag vill säga är att min aggressivitet nog inte är fel i grunden men eftersom jag verkar ha lite dålig tajming för tillfället så bör jag nog utvärdera lägena en extra gång innan jag fullföljer, kan jag bara få in det tänket igen så tror jag att jag kan hitta tillbaka till fragångarna.

Nej, frågan är om man ska orka hitta sängen eller om jag ska köra lite Skyrim istället, det spelet är ju förresten bland det sjukaste jag varit med om på länge. Så absurt stort är det att jag bli matt av bara tanken på alla uppdrag och områden som finns tillgängliga i det, det är nästan så att jag inte vågar ta mig till en ny stad för då ramlar det in 40 nya uppdrag och även om jag nu lagt ner runt 30 timmar i spelet så har jag bara skrapat på ytan känns det som. Det är dock ett angenämt problem då spelet är väldigt trevligt att spela och det finns mycket att göra, utvecklarna har verkligen lagt ner tid på att få till ett trovärdigt universum om det nu kan kallas trovärdigt med drakar och demoner. Det är rätt skönt att spelsläppen lugnat ner sig nu så att man kan fokusera på att spela alla de grymma spel som släpptes förra året, dock lär ju det här året bli grymt också med GTA V och ME3 på gång bland annat.

Nu lägger jag ner det här svamlandet i alla fall, jag har fått ur mig det värsta i alla fall och kan kanske sova med lite lättare tanketillstånd. Kom ihåg folk, kärlek handlar allt om.

Off we go...

2012-01-03T14:10:00.000-08:00

Nya året är bara dagar gammalt men jag kan lugnande nog konstatera att även om 2011 är en del av det som varit numera så är inte mina klonking skills det, jag började tvivla lite efter söndagens dravel men låt oss som alltid ta saker och ting i sin naturliga ordning:

Nyårsafton
Tillbringades som tidigare nämnts hemma hos Plzd2BeatU med tillhörande sambo, några bröder till den förstnämnda, en syster med sambo samt värdparets förtjusande dotter. Jag anlände först av alla och började softa med några glas rött, efter en del gluttande på Rio med dottern började de andra i festsällskapet att så sakteliga droppa in. När vi väl fått ihop hela gänget började vi avnjuta den trerättersmiddagen som vi bjöds och smaklökarna rycker av en segdragen orgasm fortfarande, var länge sedan jag åt något så himmelskt gott. Hela anrättningen påbörjades med en Skagen-toast samt lite hummersoppa bara för att följas upp av oxfilé med potatis, avslutningen blev en klockren pannacotta och därmed var den heliga treenigheten fullföljd och magen sprängmätt. Till min stora fasa utropades det direkt efter maten att nu skulle minsann Kinect-kampen sätta igång, stackars tarmsystem.

En femkamp skulle utkämpas och grenarna var utförsåkning, hinderbana, täcka hål, flottåkning och dans. Jag chockade genom att komma tvåa i första grenen men sedan bar det utför, fast på fel sätt då. Hinderbanan trodde jag att jag hade hyfsad koll på men jag blev dräpt, täcka hål får jag ju knappt göra någon gång så det var främmande för mig det med. Flotten var bångstyrig att styra så det blev en minimal katastrof bara för att avslutas med en rätt skral dansinsats också, ingen större succé för Koivu den här gången alltså. Riktigt kul var det dock och knappt hann vi avsluta vårt lekande innan det var dags att kliva ut för att skåla in det nya året, efter sedvanliga glasmöten rusade vi ut till den kylslagna fotbollsplanen i närheten för att skjuta av de få raketer som fanns tillgängliga. Det blev en del mäktiga smällar då vi hade lite batterier av olika slag så alla var rätt nöjda, även om Plzd2BeatU höll på att bli skadeskjuten av en pjäs som ramlade omkull. Han var dock så fascinerad av skådespelet på himlen så att han inte ens hann uppfatta vad som hände, enda han kunde konstatera var att busken bakom honom pyrde. Dramatiken var dock inte slut där för när vi skulle plocka ihop resterna av våra fyrverkerier kommer det fram någon lokal förmåga med en hund och börjar tjafsa, han hävdar att vi skrämmer hans hund och det är väl egentligen två saker som brister i hans resonemang. A) Hunden är superglad och springer runt och viftar på svansen och B) vi är ju inte riktigt de enda som skrämmer hunden i så fall. Nåja, det var väl en dålig kväll för herrn helt enkelt och vi går skiljda vägar efter lite svordomar.

Det hela är dock snabbt glömt när vi intar festboningen igen, syster med sambo tar med sig dottern och avviker så vi blir en femmannatrupp kvar som inte på långa vägar gett upp. Nu går vi dock över till gamla klassiska sällskapsspel, det första är en lagbaserad sådan där mitt lag krossar och det är inte så konstigt då det handlade om ord och förmågan att få andra att gissa vilket ord man avsåg. Det andra var värre, individuell gissning av vilka årtal som gäller för olika händelser. Jag var inte alls med i matchen och var mest glad när det hela var över, vi skrattade dock så magen knöt sig under hela spelsessionen. Riktigt kul var det och vi fortsatte det roliga med att gå tillbaka till spelkonsolen för lite allmän spelgrind, när klockan började närma sig 05.30 kände vi att det kanske var dags att avrunda så en taxifärd senare låg jag däckad i min säng. Mätt, lycklig, supernöjd...och lite öm. Jag lyckades nämligen missa soffan i samband med ett Kinect-äventyr så jag har ont än idag i vänster skinka. Kostar att ligga på topp helt enkelt.

Söndagsgrind
Söndagen blev inte mer än vila och jag var på väg att hungra ihjäl när jag vaknade då jag inte hade något hemma, det var med mina sista krafter som jag hämtade hem en pizza från den lokala pizzerian. Aldrig har en pizza smakat så gott... Efter det började jag sakteliga bli människa och det i tid för söndagsgrinden, jag körde Söndagsfebern, Ivanhoe, Giganten och Söndagssteken så mina förhoppningar var stora. De grusades dock snabbt då jag insåg att jag knappt kom in i någon av turneringarna, fick knappt några träffar och hade svårt att hitta rätt flyt. Slutresultatet av detta blev att jag överspelade mina få träffar något brutalt istället, det förde med sig att jag åkte i två av turneringarna med toppar med semibra kicker mot floppat set och i en med toppar mot överpar. Det var mer min önskan om att tvinga till mig lite momentum som gjorde att jag gjorde dessa spel, ångrade väl mig en del efteråt men svårt att göra det ogjort då. Känslan var dock inte bra på kvällen när jag var ute ur allt vid 22.00, det är ju inte riktigt så det ska gå till och speciellt inte när jag ändå hade kvalificerat mig till Giganten t ex.

Måndagen försvann i ett starta-jobba-töcken medan tisdagen fortsatt halvt på den inslagna banan, till kvällen valde jag dock att köra lite turneringar igen och det blev AW, Turbowiggen och Miniwiggen där den först- och sistnämnda var ganska snabbt avklarade medan jag i Turbowiggen tog mig till en femteplats efter en hel del vevande. Jag är mest missnöjd över att jag inte vågade en aning mer på finalbordet då hela bordet i princip var komalikt passivt, helt absurt. Verkar som många värderar de små höjningarna i prisstrukturen mer än chansen att faktiskt ta en topptre-placering, många vek fastän de hade halva stacken inne på blindsen och så vidare. Skrämmande att se men oerhört tacksamt, tyvärr lyckades jag springa in i KK från SB när jag hade A2kl så jag tappade momentumet. Efter det hade jag ingen chans längre utan åkte någon hand senare. Lite missnöjd satte jag mig vid PLO-borden och bombade loss lite, ett plus på 2k senare kände jag mig nöjd och kunde avsluta dagen på nästan 5k plus. Det funkar som en början på året, nu kör vi bara uppåt härifrån!

Rätt kul med NeilYoung, en spelare som började tjafsa med mig i Ivanhoe-turneringen och som jag till slut dömde ut helt och satte på mute. Han gick till slut och vann hela turneringen så jag antar att han vann diskussionen den här gången, orkar dock inte med tomtar så mute-funktionen används rätt ofta numera.

Nu måste jag dock lägga ner för kvällens stora happening har tagit sin början, semifinalen i JVM i hockey mellan Sverige och Finland har kört igång. Må lejonen slita tigrarna i stycken, go Suomi!

Beginning of the end...

2011-12-30T06:50:00.000-08:00

Året närmar sig sitt slut och det är väl läge att summera det på något sätt, jag vill dock först summera de senaste dagarnas pokeräventyr då det hänt en del:

I onsdags valde jag att stanna hemma från Aqva då det var en rebuy-turnering på schemat och jag hatar dylika varianter, har fisken blivit utslagen ska han även förbli utslagen. Nåväl, jag reggade mig istället till Lillördag på SvS och trots en halvmedioker början hänger jag i länge och väl, jag kommer inte ihåg några specifika händer eller så men på något sätt lyckas jag ta mig till finalbord i alla fall där jag kommer in som relativ kortstack. Nu börjar det dock hända grejer och jag lyckas jobba mig upp till en chiplead med bra tajming och bra kortsnitt, dock hamnar jag i trubbel när vi är fem kvar. Jag har 9Tru i UTG+1 och UTG dubblar blindsen som är 5k/10k, jag sitter på runt 300k i marker. Fold av alla andra och floppen kommer 9-hög, bara spader. Här bettar ursprungshöjaren ut 30k och jag slår om till 80k med syn från honom, turn kommer Qkl och han checkar varpå jag pushar med syn från honom med 44 där floppen innehöll en tredje fyra. Jag drar ju dött redan där och får runt 40k kvar som åker in i nästa hand när jag har A8 men någon vaknar upp med KK eller QQ, minns inte riktigt men jag minns att jag åker som femma i alla fall. Har ni några synpunkter på mitt spel? Jag blev ifrågasatt av Wettis direkt efteråt men jag kan inte ångra något i spelet, jag väljer att representera en linje och måste fullfölja den. Jag tror ju i min enfald att jag kan få rätt många händer att vika på turn... Det blev i alla fall 5k in även om förstapriset på 23k inte hade suttit direkt fel på något sätt, det var länge sedan jag vann en turnering nu.

Igår torsdag drog jag efter många om och men iväg till Kumla för en turnering där, 1,6k i inköp med en second chance för 800 kr. Jag kom aldrig in i det, tyvärr börjar det hela bli ett mönster för mig i storturneringar både live och online. Jag var kortkall som aldrig förr och när jag väl valde att spela en hand kom jag helt fel in i det, man kan sammanfatta mitt Kumla-äventyr genom tre händer:

1) Får KJo som jag synar en reraise pre med, floppen kommer K-hög och allt åker in. Han har AA och brädan blankar, tappar från 18k(startstack 20k) till 6k och köper min second chance så jag är uppe på 16k igen.

2) Efter att ha jobbat upp mig till runt 20k sitter jag på BB med 85kl, fold till SB som höjer upp och jag synar. Floppen kommer 532 och han bettar ut varpå jag ställer, han blixtsynar och visar upp QQ. Nere på 6k igen.

3) Är hyfsat trött på skiten nu och när Wulffen slagit upp och MikeTime ställt orkar jag inte mer utan stoppar in det med KQru och ber till gudarna om lite one time, Wulffen synar bakom och visar upp AA och Mike har AQsp. Flopp kommer T-hög, en ruter. Turn Jru och jag kan känna vittringen av en brutal utdragning lång väg men tyvärr sviker gudarna mig med en blank river trots miljarder med outs för mig, bara att packa ihop och brumma hemåt.

Lagom tilt blåser jag hem och köper med mig kinamat från Wok'n'go eller vad de heter ute på Bäckby, en friterad kyckling med sötsur sås ska intagas. Väl hemma packar jag upp grejerna och säger bara "What the fuck?", de har inte lagt med sötsura såsen. FML. Bara att tugga i sig torrt ris med torra friterade kycklingbitar, dagen blir bara bättre och bättre.

Efter mattilten längtar jag efter revansch så jag reggar mig till Startstacken, 500-kronors och en satellit till Giganten. Den mittersta är avklarad ganska snabbt, jag gör bort mig och tappar halva stacken tidigt men sedan dubblar jag tillbaka med QQ mot JJ bara för torska allt med AQkl mot QJo efter att ha fått in det på floppen QJT med två klöver, hur fan det nu är möjligt med tanke på alla outs. Satelliten ger två platser och 4k till trean, inköpet till Giganten är ju som bekant 5k. Jag har knappast något tilltro till att jag ska mäkta med att ta en plats men sakta men säkert minskar fältet och jag bygger stack, är inne och vevar lite tveksamt vid något tillfälle men annars håller jag det på en stabil nivå. Mot slutet blir det riktigt vidrigt, vi är fem kvar i en evighet och markerna åker fram och tillbaka där jag dock är den som ligger stabilast hela tiden. Till slut lyckas två busta och vi är ITM, jag är dock sugen på att fixa platsen direkt för om jag vinner tredjepriset är risken stor att de pengarna inte hamnar som ett inköp till Giganten. Jag fortsätter att mala på och lyckas knipa en av platserna till sist, nu blir det alltså feting-turre direkt på det nya året. Vore ju rätt skönt att få en formidabel start på 2012 genom att gå långt i den på söndag, håll tummarna för mig! Startstacken går segt länge men till slut får jag in det med AK mot 99 pre och floppen kommer QJT, inte så svårt då. Med den potten tar jag mig upp i ledning där jag hänger kvar en bra stund, sedan kommer dock ärketilten som jag undvikit länge men när jag torskar AK mot KQ rinner bägaren över. Jag blir riktigt lack på killen ifråga och när han ställer på min raise en stund senare tar jag syn med QT, han har KT och dräper mig en gång till. Nu har jag bara 10BB som åker in snabbt, jag kommer inte ens ihåg med vad men där tar det slut i alla fall och det kändes riktigt bittert då jag trodde mig ha en bra chans efter AK mot 99-potten. Usch. För att försöka lätta på tilten stoppar jag in 2k på PLO-borden varpå jag tappar 1,4k ganska snabbt, tilten blev inte bättre av det. Där och då stänger jag ner klienten och tackar för mig, jävla skitspel.

Idag blir det att åka till Aqva för att hålla i turneringen där, det är en deepstack och jag hoppas kunna få till någon form av framgång så att livespelandet får ett värdigt avslut för 2012 och inte hänger på Kumla-debaclets trend. Imorgon blir det att fira nyår hos Plzd2BeatU vilket ska bli riktigt trevligt då vi inte haft något kvalitativt umgänge på år och dagar, det blir tydligen en dryg handfull personer där så det blir nog alldeles lagom med ös. Söndag blir sedan nog lugn men avslutas som synes ovan med en hel del turregrind där Steken och Febern antagligen läggs till schemat för egen del, kan bli något mer också.

Ja, 2011, vad ska man säga om det året? Rent generellt måste jag nog säga att det har varit ett ganska menlöst år för egen del, det mesta har rullat på men utan vare sig toppar eller dalar. De amorösa eskapaderna har hållits till ett minimum då vettiga kandidater lyst med sin frånvaro och de få trevande försök man gjort snabbt visat sig vara fruktlösa eller gudsförgätna, få se vad 2012 har i sitt sköte på den fronten. Spelmässigt var det ett tungt första halvår men sedan tog allt fart efter sommaren och den ena framgången efter den andra har skeppats åt mitt håll, jag hade ju först en minirusch där i september-trakterna för att sedan hamna i en liten svacka innan allt exploderade i november-december. Mer sånt åt folket och hade jag hittat formen lite tidigare hade jag nog kunnat ge rosjon och lauraangel en match om segern vad gäller total vinst för 2011 för turregrinders på SvS. Nu "sabbades" ju den statistiken av alla SM-vinnare då de seglade upp i topp bara genom att ha vunnit en enda turnering, blir ju inte riktigt rättvisande men lika glad är jag för det. Så länge jag går plus är jag nöjd. Jag har sprungit på en hel del nya vänner inom pokervärlden 2011, både live och online och det är väl det som är en av de allra största fördelarna med pokerspelandet: att man lär känna så många intressanta människor. Höjdpunkterna spelmässigt var nog vinsten live i Berga Open samt vinsten i Söndagssteken på SvS, prestigefyllda vinster som även gav ett fint tillskott i kassan.

En av höjdpunkterna under året annars var ju Finlands VM-guld i hockey medan ett av de absolut mest sjukare och negativa var Breiviks slakt på Utöya, kan fortfarande knappt fatta vad idioten gjort. Mitt mord på Bambi från i somras finns fortfarande kvar i bakhuvudet och jag kan än höra hennes dödsskri när hon skickas in i skogen från smällen, jag tycker inte alls om att döda i onödan.

Nej, jag vet inte, varför vältra sig i det som varit. Bättre att se framåt och hoppas på att storhetstiden bara tagit sin början nu, jag ser i alla fall inga tecken som tyder på det motsatta så jag tror 2012 på allvar blir mitt år. Jag vet att jag skrev samma sak förra året men jag är väl som den där snubben som förutspår jordens undergång gång efter annan, jag ger inte upp förrän jag får rätt. Gott nytt år på er, alla fiskar och tomtar. Väl mött 2012 och jag hoppas vi ses vid borden eller bara i det vanliga livet, det finns många därute som jag bryr mig om. Kärlek.

Svullandets högtid...

2011-12-27T05:31:00.000-08:00

Var jag inte fet tidigare har jag stora förutsättningar att bli det nu i alla fall, det är ganska sinnessjukt hur mycket man äter och frossar under dessa helgdagar kring jul och nyår. Det finns liksom inga gränser utan allt ska ner, mat eller godis spelar ingen roll. Det gör ju bara att det seriösa fysiska upprustningsprojektet kommer närmare och närmare, något måste göras och det kommer att bli förändring. I promise. Är trött på mig själv nu och chipstuttarna börjar bli verkliga snart, vill inte bli som bitch-tit Bob i Fight Club direkt. Nej, skärpning blir det men först en Polly till bara...

Pokern har gått helt ok, både live och online. I onsdags i förra veckan var det bountyturnering på Aqva där bountyn bestod av en egeninhandlad julklapp för runt 100 kr, jag köpte tre påsar Polly och en Toffifee som bounty på mig själv samtidigt som jag tänkte att det vore en fin bounty att få. Sjukt nog går jag bra i turneringen trots en tung start och lyckas till slut ta hem hela spektaklet, på vägen skramlar jag ihop bounties i form av Zlatan-boken, en fickplunta, en flaska Malibu Coconut samt min egna som jag får behålla eftersom ingen slog ut mig. En lyckad kväll helt enkel.

Torsdagskvällen bjöd på ett spontant julbord med lite polare, det hela fortsatte med en omgång bowling där jag oväntat nog lyckades dra in tre strikes i en och samma runda vilket nog nästan måste vara personbästa för min del. Min vana trogen sträckte jag dock baksidan av höger lår, det händer alltid när jag bowlar så jag var inte direkt oförberedd men det är bra drygt vilket som. Allting avslutas med lite fotbollstittande på den lokala sportbaren, vi lägger in lite tips men ingenting sitter men vi lullar hemåt nöjda med kvällen ändå. Alltid trevligt med kvalitativt umgänge.

Fredagen blir lugn, jag sköter uppesittandet på egen hand med lite xboxande och filmtittande så det blir ingen dramatik på något sätt. Julafton firas traditionsenligt hos mor och far med yngre brodern med familj närvarande, juldagen ägnas åt en sekundär julafton med storebror och familj. Mycket paketöppnande och mat senare hittar jag hem på söndagskvällen i tid för att registrera mig till bl a Söndagssteken. Det goda springet fortsätter och jag hittar till slut en tredje plats i den turneringen för ett inflöde av 13k, inte illa pinkat. Jag hade en hel del flyt längs vägen där TripleFoul återigen fick smaka surdeg när jag halvdåligt nog får in allt på brädan 4Q78 med 76 mot hans AA, river ger mig en gudabenådad 5:a och jag tar en relativt oförtjänt pott. Igår måndag körde jag djupen, 500-kronors och Startstacken där den sistnämnda var över förväntan. Jag trodde den skulle vara relativt turboaktig men den var riktigt fint strukturerad så den blir det att köra fler gånger, rekommenderas starkt trots att jag blev lagom setuppad igår när jag floppar topptvå med 98 och möter 99. Nåväl, 500-kronors gick bättre där jag till slut tar en tredje plats efter att ha blivit dräpt av Dybban, jag blev lite lack på honom då han mot slutet av turneringen slänger ur sig att han blir nöjd så länge han kommer före mig. Kändes rätt onödigt även om vi(jag) tjabbar en del vid borden, jag har all respekt för karln och hoppas ju att han har det för mig. Vet inte om jag var extra känslig eller något men lite ledsen i ögat blev jag så jag orkade inte ens skriva ett "gg" när jag åkte, tyckte jag hade läget under kontroll med tre kvar men min aggression slog tillbaka denna gång. Först dubblade jag Dybban med KQ mot AJ och sen dödade han mig med sina AQ mot mina 79, båda händerna allin pre.

Ikväll blir det väl att köra Wigg-turneringarna som vanligt och jag tror jag offrar mig på en Startstack igen faktiskt, måste känna efter en gång till om den faktiskt var så bra som det kändes igår. Annars väntar jag på att Arsenal-matchen tar sin början, jag har nämligen chansen att ta hem Topptipset om de bara lyckas vinna. Inte för att det blir några superpengar(dryg tusing) men på satsade 32 kr känns den avkastningen helt ok ändå, skulle dock inte förvåna mig om Arsenal går och torskar eller något. Jag snackade med en polare i helgen om att återuppta vårt Stryktipstippande igen, förr i tiden körde vi varje helg men senaste fem åren har vi inte kört något alls. Jag har faktiskt två 13-rättinsatser under bältet men det tragiska är att inte ens vinstsummorna från BÅDA överstiger 2k totalt, allt jag har för besväret är en respekt-tröja att visa upp. Vore ju rätt fint att sätta 13 rätt som ensam vinnare numera, 20 millar rakt in om jag inte missminner mig...

Nej, nu är det dags för tarmtömning så jag vill bara önska er ett sent god jul men ett tidsenligt god fortsättning, jag sparar nyårsönskningarna då jag är övertygad om att jag hinner med ett inlägg till innan klockan klämtar. Må gott och ta hand om era nära och kära!

Bråda tider...

2011-12-19T11:33:00.000-08:00

Julen närmar sig med stormsteg och min julstämning är totalt obefintlig, jag försökte mig på en julklappsräd idag men misslyckades kapitalt då ingenting inhandlades utan det enda jag mäktade med var en lunch i trevligt sällskap. Snacka om otaggad... Jag har ju dock veckan på mig och jag har nog i alla fall en någorlunda aning om vad som ska införskaffas så det är inte så illa som det låter men det vore faktiskt skönt att ett år vara klar med inköpen i god tid. Nu får jag väl skylla på en väldigt hektisk jobbvecka i förra veckan då all tid i princip försvann i och med tjänsteresa samt representation på hemmaplan. Än en gång blev jag också varse om min avsky mot människor utan hjärna, så som dessa eviga marodörer på flyg. Jag tror mig ha tagit upp det tidigare men det tål att upprepas, när boardingen ska avklaras och de ropar upp att rad 22 till 38 är välkomna att stiga ombord betyder det inte att du din sketna jävla mupp på rad 8 ska gå på. Jag blir så innerligt trött, är beredd att lappa till dessa lägre stående varelser på min väg igenom planet. Har de någonsin funderat på vad som skulle hända om alla gjorde som dom? Jag kan berätta, anarki stavas det. Alla har sina egna regler och har bara sin egoistiska syn på hur saker och ting ska fortlöpa... Att vi sedan i sällskapet började diskutera ett eller flera handbagage vara eller icke vara bör vi inte ens gå in på för då kreverar jag och blir en våt fläck i soffan, alltid när jag springer på sådana här vardagliga exempel på människors patetiska existensnivå tänker jag bara på Slipknots briljant döpta låt "People = Shit". True that.

Förutom att få mitt hopp för mänskligheten krossat ännu en gång har jag under helgen i alla fall landat på hemmaplan och tagit igen mig en aning, i lördags höll jag på att åter göra succé i pokervärlden då jag blev 16:e man i Långlördag. Jag ledde ett bra tag från att vi var 70 kvar till runt 20 men sedan kom två händer som egentligen avgjorde helt, först överspelade jag QJ mot en fisk som jag observerat ett bra tag. Han i sin tur hade överspelat många händer innan men kommit undan så jag trodde jag skulle kunna utnyttja detta men tji fick jag, jag synar i alla fall en raise från honom pre och floppen kommer AJx. Här bettar han knappt halvpott och jag synar för jag tror lätt att jag har bäst hand, turn kommer K och han checkar till mig varpå jag bettar för att representera något vettigt. Han synar dock och river kommer blank, han checkar och jag vågar inget annat än checka bakom varpå han visar upp AQ. Inte direkt den handen jag trodde han skulle ha, han spelade helt enkelt ut mig där. Efter det åker jag från toppen till mitten av spelarskaran och blir lite desperat, en stund senare hittar jag 44 på BB med runt 85k i stacken med blinds på 2,5k/5k och cutoff pushar med runt 58k med vik fram till mig. Jag är ganska "säker" på att jag har en flipp och eftersom jag vill försöka komma in i det igen tar jag synen, han visar upp AQ och jag är nöjd så långt. Jag vågar dock inte titta utan smyger fram korten på skärmen, bara för att se en äcklig Q på turn och så var jag nere på 25k typ. Efter det är det bara en tidsfråga, jag stjäl upp mig till 55k för att sedan ställa med ATo och få syn av QQ. Flopp blankar men på turn plockar jag upp både hålstege- och färgdrag, tyvärr blankar rivern och jag är ute på 16:e plats.

Söndagen skulle bli den stora speldagen då jag även skulle köra Stars jubileumsturnering, jag börjar dock med Söndagsfebern på SvS som dock blir kortvarig. Jag åker på ett antal hyfsat brutala setups och är ute efter en timme, föga upphetsande. Näst på tur stod Söndagssteken och Topp100 samtidigt som Sunday Mill kickar igång också, tyvärr blir alla korta äventyr för mig då jag är ute ur allt innan klockan hunnit slå 22.00. Antiklimax så det heter duga. Jag kom aldrig in i Million och jag förstår inte varför jag ska vara så kall på storturneringarna, varit samma med SM och allt möjligt. Oerhört tråkigt men vad göra, riktigt värdelöst när man inte träffar något och inte får någon respekt för betsen. Jag har slaskat lite PLO också men inga större förluster, gjorde lite plus som jag sedan tappade föga oväntat. Nu får vi se hur mycket spel det blir i juletider men någon turnering ska man väl kunna beta av, blir nog lite livespel också då det är lite småturneringar runtom på klubbarna.

Saab begärt i konkurs idag, tror nog mitt förväntade inbytesvärde numera är lika med noll på silverpilen. FML.

En glad nyhet är att jag betat av Lego Harry Potter 5-7 i alla fall, blir storebrorsbarnen glada när de får ytterligare ett spel i julklapp. Jag har inte direkt rosat marknaden som favoritfarbror hittills men nu är det väl fan om jag inte ska bli det, ger inte det här önskad effekt ger jag upp. I och med att Potter fick stryka på foten mäktade jag med att trycka in Skyrim för första gången och jag fick onda aningar direkt, jag tror det kommer att bli en rejäl tidstjuv framöver. Det är ju Fallout 3-utvecklarna som gjort ännu ett till synes mästerverk och känslan är densamma, från vad jag hört är spelet ofattbart stort och man kan nog plöja ner både en och två livstider i det. Jag får nog dock slipa på mina sociala förmågor då jag i spelets inledning direkt hamnar i trubbel, efter att ha flytt undan en annalkande avrättning hamnar jag i en by där allt är frid och fröjd...tills jag kommer dit. I min iver att prova runt lite tar jag fram pilbågen och tar sikte på närmsta hönan, en välsiktad pil senare har jag halva byn efter mig rabiata av blodtörst. Kanske inte läge att ta sig för stora friheter i civiliserade områden därmed alltså... Jaja, blir nog intressant att börja utforska den världen men ska nog fokusera en del på AC:Revelations också och försöka beta av det, GOWIII-gänget har också kommit igång på allvar så vi har hunnit med några sittningar och det blir även en omgång ikväll som det ser ut.

Jag hade ju tagit ledigt idag för att kunna vara med hela vägen i Million, moget gjort av mig.

Nej, den här veckan blir nog rätt hektisk den med då det sista på jobbet ska klaras av innan julledigheten samtidigt som paketen ska inhandlas. Jag måste ju dock också jobba upp en julstämning hur det nu ska gå till, snön börjar ju dock så sakteliga bli närvarande så det är alltid ett steg i rätt riktning. Ja just det, fick lite förfrågningar om kärlekslivet vid borden på Svs av bl a Knubben men där finns inget nytt att förtälja då min största framgång på sistone är ett "Hej!" av en okänd tjej på en restaurang under tjänsteresan. Ungefär på den nivån är det och då förstår ni hur för jävla miserabelt det är...

Time flies...

2011-12-11T12:43:00.001-08:00

En vecka har gått i princip sedan senaste uppdateringen här, just nu springer tiden mest hejvilt känns det som och den fysiska formen är fortfarande svajig då vissa dagar har känts rätt kassa i formväg. I tisdags i förra veckan körde jag Wigg-turneringarna på SvS men utan någon lycka, är det några turneringar man behöver extrema flipping skills så är det dessa turbovarianter. Jag kan fortfarande inte förstå hur jag kunde gå och vinna Turbowiggen för några veckor sedan, det är inte direkt den Koivu jag är van vid att vara då jag ofta brukar torska de flesta flipsen. Nu blev det dock som sagt inga framgångar och onsdagen förblev pokermässigt helvit då jag först var på ett julbord med jobbet för att sedan hänga på ett pass av hordes i GOW3 med xboxlive-gänget, alltid lika trevligt och vi har nu efter några års spelande fått till en bra dynamik i vårt gäng så det mesta går på automatik. Än har vi dock inte klämt 50 nivåer av hordes i GOW3, det lär komma vilken dag som helst då vi nu t ex nådde fram till nivå 48...

Torsdagen var en riktig skitdag rent ut sagt, jag kände redan när jag vaknade att det inte skulle bli någon höjdardag och var på vippen att ta en jobba-hemifrån-dag men tvingade ändå iväg mig själv. Väl på plats på jobbet drar jag i handbromsen i bilen och halva handbromsen blir kvar i min hand, där och då var jag nära en livstilt. Jag kunde dock ganska snabbt konstatera att inget de facto gått sönder utan att allt bara ramlat isär, dock hade jag fått handbromsen att fastna i på-läget men efter lite pillande och pullande fick jag ner den så att bilen åter var mobil. Jag säger då det, varenda gång jag andas ut vad gäller bilen så kommer nästa grej. Jag tänkte faktiskt tanken då i tisdags och onsdags att det var så skönt att besiktningen var avklarad och att bilen nu återigen var fit for fight, tror jag börjar lära mig min läxa nu och det känns som att den här bilen inte har många månader kvar i min ägo. Ge mig en Audi S5:a, tack...

Efter den katastrofala torsdagen var inte humöret på topp på fredagen men jag roade mig på kvällskvisten med att köra Fredagsfighten men stöp ganska tidigt i den, det känns som att jag fått en viss rastlöshet i mitt spel nu efter framgångarna och att den turen jag haft fått mig att förlita mig för mycket på den nyss nämnda. Det blir att jag lite slapphänt trycker in markerna både här och där med tankar om att det nog löser sig, "spela roll om jag trycker in det med JJ mot AA, det kommer ju ändå en J på river" typ. Jag måste gnugga bort det tänket och hitta tillbaka till disciplinen som jag hade innan och i samband med framgångarna, det är ju det spelet jag nött på med trots motgångarna tidigare och det var ju det som gav frukt nu med en sinnessjuk november-månad. Jag har nog blivit lite bortskämd av pokergudarna, dags att jag visar lite tacksamhet och hittar tillbaka till mitt gamla jag tror jag.

På lördagen drog jag iväg till Berga för MikeTimes årsavslut, ingen exceptionell turnering på något sätt utan jag åkte dit mest för sällskapets skull och bara för att få hänga med lite skönt folk. 22 personer letade sig till turneringen och det var en riktigt deepstackad variant då startstacken var på 30k och perioderna startade på 22 minuter för att sedan landa på 28, fanns även en chans att göra två rebuys om man gick gul innan åttonde perioden. Min turnering var nog ganska passiv till en början och jag var väl aldrig med i den direkta toppen utan hankade mig fram, till första pausen hade jag dock skrapat ihop dubbel startstack men den försvann ganska fort efteråt. Efter det låg jag mest runt dryga startstack en bra stund innan jag fick några fina potter, en som jag är lite stolt över är när jag gör en av mina numera patenterade reads på allins. Jag har ATo och floppen kommer KTx, det har varit raise pre och jag kommer inte riktigt ihåg action på flopp men vi ser i alla fall en turn som kommer en K till. Här instapushar motståndaren och jag börjar gå igenom händelseförloppet, jag kommer till slut fram till att han inte borde ha en K för med tanke på min image och betvillighet så borde han checka till mig för att sedan checkraisa mig allin. Till slut tar jag synen och den är klockren då han sitter på A5ru, dock har han ju hittat flushdraget på turn men som tur är dodgar jag den på rivern och en fin pott är min.

Efter det tar jag det mest lugnt och speciellt efter att vi får in en monsterstack vid vårt bord som är med och spelar allt, han synar allins från shortstackar med 73o och gud vet vad. Sjukt nog dräper han mellan varven också och lyckas bygga på sin stack, jag tar mig till finalbord och det ser hyfsat ut för en stund men i och med två monsterstackars aktiva spel med vilka kort som helst måste jag vänta in ett läge. Detta gör att blindsen äter upp min stack ganska bra innan jag får in det med A6 mot KQ, sjukt nog träffar inte motståndaren några av sina kort utan får istället runner-runner stege när floppen kommer T-hög, turn J och river 9. Rätt tröstlöst. Kom i alla fall ITM så gick inte ifrån det hela lottlös...

Riktigt trevlig lördag annars, mycket skönt folk att hänga med där Karlskoga-Lisa är lite charmig i sin semischizomässiga butterhet kontra lättsamhet och där snygg-Stefan bjöd upp till dans som vanligt och han fick mig semitiltad med ett par suspekta spel också så han lär väl ha varit nöjd. MikeTime hittade formtoppen tidigt och fick slänga in handduken, Propax var där med tjej och hund och vill så gärna att jag skulle skriva hur duktig hans tjej var vilket jag med glädje gör då hon faktiskt var sjukt stabil i sitt spel trots att hon uppenbarligen inte spelar alls ofta. GG på Regina alltså! Söt liten hund har de också i form av Divan som sprang runt under borden och charmade de flesta... Sedan hade vi ju andra sköna typer så som Sweet Charlotte, Chrille, polack-Emil, Peder, Mats, Bobbo med flera. Jag vet att jag sagt det förut men det är värt att säga igen, är det något jag älskar med pokersvängen så är det allt skönt folk man springer på. En sådan här dag/kväll av positivt energiintag och jag klarar mig en bra stund, det finns liksom ingen ände på härligheten. Tack alla för ännu en supertrevlig afton! Och tack Mike och SweetC för värdskapet även den förstnämnda som sagt förtog sig lite, skulle tippa på att söndagen ägnats åt en hel del gottgörande för den sistnämnda.

Kommande vecka blir oerhört pokerfattig då det är jobb för hela slanten, måndag och tisdag ägnas åt omhändertagande av utländska gäster medan onsdag till fredag tillbringas i Tyskland. Till helgen får jag väl se till att kompensera det hela med extra mycket spelande istället, jag siktar också på att köra min första Sunday Million till helgen då de kör sin jubileumsvariant så jag ska se till att ta ledigt måndagen utifall att. Undrar om det går att göra en buddytransfer på min rigg från SvS till Stars? Måste kolla med supporten. Dessutom är det ju bara två veckor kvar till julafton så jag måste hitta julkänslan någonstans längs vägen också, snön lyser ju min sin frånvaro och det är nog ett krav för att jag överhuvudtaget ska ha chansen att komma i rätt sinnesstämning. Vi får hålla tummarna för en vit jul helt enkelt...

Normales...

2011-12-05T11:36:00.001-08:00

Nu börjar vi närma oss det normala tillståndet för mig, magin har nog släppt tror jag för nu står banne mig ingenting längre. Jag har tappat runt 10k under helgen både på turneringar och PLO där det sistnämnda är den största boven tyvärr, jag lär mig inte av mina tidigare misstag utan fortsätter mitt socialbidragsgivande till alla missanpassade individer vid dessa bord. Värdet är obegränsat men det gäller både att ha disciplin och tur för att få det att gå runt och nu börjar båda delarna släppa för mig, har nog fått en släng av hybris och förväntar mig att allt bara ska gå av farten men jag lär ju få en brutal kraschlandning i verkligheten dit jag redan nu är på god väg. Ni behöver dock inte oroa er, kassautflödet denna helg var exceptionellt och någon form av skottning efter förra veckans vinst i Lillördag...

I helgen betade jag av Fredagsfighten, Långlördag, Söndagsfebern, Söndagssteken, Topp100 och lite annat utan någon som helst framgång. Nu har setupsen MOT mig börjat ge sig till känna igen, hittar KK mot AA t ex eller toppar med toppkicker mot topptvå och så vidare. Jag börjar se tendenserna och en viss klump börjar infinna sig i magtrakterna, bara gudarna vet vad jag har att vänta mig efter den här senaste tidens framgångar. 700 år av olycka antagligen...FML.

Funderade ett tag på att köra Giganten men den kändes för ovärd, kändes nästan som en turboturnering och det är banne mig skamligt med tanke på inköpet. Det borde ha varit startstack på 20k, 30-minutersperioder där blindsen börjar på 25/50. Då kan vi börja snacka poker på riktigt...

Såg att leaderboardsen på Sharkscope nu uppdaterats med alla SM-vinnare så helt plötsligt förvandlades min fjärdeplats till en tionde eller något dylikt, jag klagar dock inte för plusset kvarstår ju. Lite svårt att konkurrera med 1,2 mkr som Mr Meowski drog hem för sin seger i main i SM, bara att gratulera. Dybban har gjort en tveeggad entré i min turneringsvärld, det är ett givande och tagande men nu känns det nästan som att han fått övertaget. Vi får hoppas att det bara är tillfälligt, annars får jag väl skicka mina homies på honom då de redan visat vissa agg-tendenser mot honom vid borden. Ikväll rumphögg han mig brutalt i månadsfinalen av Topp100 vilket gjorde att jag aldrig kom in i matchen utan dog en timme in i eländet, det blir inget mer spel ikväll för min del.

Fick en inbjudan från Sandman att köra lite MW3 men jag tror att jag måste leta upp sängen, mina ögon är så matta av trötthet att det kliar i dom och jag ser små fläckar. Vet inte vad det är men jag har fått så rätt ofta på sistone, är väl senaste veckornas sena nätter som börjar ta ut sin rätt plus att jag nog fortfarande har något i kroppen som stör ordningen.

Funderar på om det finns så mycket mer att sväva ut kring men tror inte det, det har varit ganska intensivt med poker och jobb som sagt. Jo, just det, i lördags gjorde jag en avstickare till Salas pokerklubb där de höll sitt KM men tyvärr var jag sjukt kall och otajmad där så det blev en kortvarig vistelse. Klubben i sig var dock riktig mysig, de håller till i en källarlokal och precis som pikku-Mikko sa så var inredning som hämtad ur den där kända målningen där bulldogsen kör poker. Skönt folk också så dit får man väl försöka leta sig fler gånger, kommande helg blir det att dra sig västerut istället för ännu ett besök bortåt Berga till. Där är det ju lätta pengar så jag hoppas kunna fylla på plånboken en aning...

Hälsade på lillebrors nyfödda son i helgen också och jag fortsätter springa kallt på den fronten, knappt hann jag hålla i krabaten innan den brast ut i gråt. Jag verkar ha den effekten på brorsbarnen, vet inte vad jag ska tro om det hela men det är genomgående för alla fyra så långt. Ful farbror har fått en ny innebörd.

Nu ska den här fula farbrorn hämta tvätten för att sedan gråta sig till sömns kramandes kudden, bara att förbereda sig på en andra hälft av olyckligt leverne efter denna dryga månad i stormens mitt där oturen misstog sig och blev tur istället. Jag börjar se början på tunneln igen...

Oops, I did it again...

2011-12-01T12:16:00.001-08:00

Jaha, då lyckades jag vinna ännu en turnering igår och den här gången var det Lillördag som fick äran. Jag var tvungen att hoppa in som turneringsvärd på Aqva men kände på något sätt att jag inte fick missa Lillördag på SvS denna kväll så jag packade med mig den bärbara och begav mig till klubben, självklart körde jag turneringen där också även om mina äventyr på livescenen blev rätt kortvariga då fokus skiftade ganska snabbt till onlinevarianten efter en bra start där. Rätt skönt att multitabla men kan ju säga att det är rätt svårt att hålla koll på båda spelen samtidigt, det är lätt att båda blir lidande men vad gör man inte för konsten.

Efter att ha bustat live intog jag ett avslappnat läge vid sidan om de andra spelarna och fokuserade istället på de virtuella jaktmarkerna, det gick fortsatt bra och jag hade en skön avslappnad inställning till det hela så jag var nästan aldrig ens orolig. Det blev en del intressanta händer längs vägen där jag t ex slår upp det med A5s från mittposition och får syn från knappen, floppen kommer A34 och jag checkar varpå han också checkar. Turn T, jag bettar 2/3-pott och han synar bakom varpå rivern kommer en 2:a. Ding ding ding. Nu funderar jag för en nanosekund på hur jag ska maxa potten, det ligger 10k i redan och han har 20k bakom medan jag har 50k totalt. Jag gör en lite o-ortodox variant och pushar in allt mitt, efter en stunds stek tar han syn och visar upp AA det sista han gör. Stackars TripleFoul men så går det när man slowar... En annan intressant hand var när jag plockar upp KJo i mittposition som jag slår upp det med varpå en kille två platser bakom mig ställer med ytterligare ett ställ från en ultrashort, jag steker ett tag men inser att jag vill gambla lite med tanke på den stacken jag har i det läget så jag synar. Ultrashorta visar upp 66 och den andra semishorta visar upp QQ. Flopp AJJ, turn J, river blank. Say no more, being Koivu on a higher level.

En av de avgörande händerna mot slutet är när jag får AA på knappen och det slås upp från mittposition, jag synar bara bakom och floppen kommer KQT vilket inte direkt får det att rycka i baguetten. Jag har för mig att han checkar vilket jag också gör bara för att se turn komma en T till, nu kryper baguetten nästan in för att gömma sig men kulorna finns kvar så när han bettar ut ställer jag honom all-in. Efter en stunds stek tar han syn och visar upp AK, rivern blankar och en rejält stor pott är min. Efter det är det dock lite lugnare även om jag plockar upp en AA, två KK, en QQ och en KTs inom loppet av tio händer, det om något skulle jag vlija kalla bra kortsnitt. Efter att ha dominerat och ägt mitt bord ett tag åker jag på några smällar och intar en mer passiv roll som jag behåller en bit in på finalbordet, när vi är åtta kvar eller något så får jag några bra händer som jag lyckas förvalta och efter det är det mer eller mindre en transportsträcka då motståndet inte skrämmer mig direkt. Väl HU har jag runt 600k medan motståndaren ligger runt 400k, ganska snabbt visar det sig dock att han inte har några som helst ambitioner på att spela trots att vi har ganska djupa stackar med blinds 5k/10k. Jag slår upp några händer men får allin-pushar emot mig från honom så jag får helt enkelt ställa om taktiken och bara spela händer jag är beredd att fullfölja med, en sådan hand kommer är jag får QJo och jag synar en raise från honom pre. Floppen kommer J-hög och jag checkar till honom förvissad om att bet kommer, mycket väl bettar han pott varpå jag ställer med instasyn från honom. Vad han har? A8 utan någon som helst träff eller drag, det tackar vi för. Turn och river blankar som tur är och jag kan inkassera 23k samt ännu ett streck i vinstkolumnen...

Det går ju inte att förneka att jag springer oförskämt bra just nu, dock tycker jag att jag förvaltar mina lägen bra också och lyckas maxa ofta. Bara hoppas att det håller i sig och det blir än mer bittert med SM-fadäsen nu då formen verkar ha tagit en väldigt otajmad paus just över den turneringen, snacka om att åka på en bad beat.

Var iväg till bilbesiktningen idag och silverpärlan gick igenom mot alla odds, hade trott att det skulle komma någon anmärkning. Det enda som noterades var att jag måste byta vindrutetorkarbladen, det har jag själv dock insett de senaste veckorna då mörkret och regnet piskat min ruta till oigenkännlighet och det är ett rent under att jag klarat mig fram helskinnad i höstmisären. Sagt och gjort, jag åkte förbi Björkmans och köpte mig ett par, dock har jag ju aldrig bytt några sådana tidigare trots att jag haft bilen i snart fyra år så jag var inte så kaxig när jag stod där på parkeringen och började fundera på hur det hela skulle gå till. Efter en kvarts funderande och pillande fick jag dit förarsidevarianten och eftersom jag inte ville bjuda eventuella åskådare på mer underhållning beslöt jag att strunta i passagerarsidan för tillfället, det blev väsentlig skillnad kan jag lova i alla fall så nu bör jag ha ökat min trafiksäkerhet med minst 100%. Det enda som oroar mig är att kontrollanten sa att bilen var ok men i protokollet är "Underkänd"-rutan ikryssad även om rutan "Bilen behöver inte ombesiktas" också är ikryssad, vet inte om det förstnämnda krysset kommer från att han noterade just vindrutetorkarbladens tillstånd och behov av utbyte i protokollet. Skulle inte förvåna mig om jag om ett par veckor blir stoppad av polisen för att jag kör en för trafik icke-godkänd bil...

Ikväll ska jag söka upp sängen i tid, planerar på att åka in till jobbet i arla stund imorgon. Inför helgen ser det ut att bli en del poker som vanligt, först är jag turneringsvärd på Aqva imorgon igen och på lördag lutar det åt att ta sig till Sala för deras KM. På söndag blir det ju kvällsturneringarna på SvS föga oväntat, måste försöka hitta något tillfälle att dra ett besök till Hallsta också för att hälsa på familjen mellan varven. Det kostar att ligga på topp helt enkelt...

Antiklimax...

2011-11-28T11:20:00.001-08:00

Ett tag sedan jag uppdaterade här så blir väl ett semilångt alster ännu en gång, vi börjar med onsdagen förra veckan då jag fortsatte mina pokeräventyr på nätet och som om det inte var nog med framgångarna tills dess så fick jag till ännu en fin placering. Den här gången var det Lillördag som jag försökte bemästra men en sketen Dybban kom i vägen, vi följdes åt genom startfältet och möttes till slut HU. Jag hade väl ett markerövertag på 2/1 när vi började och efter en stund hade jag fått ner honom på runt 10BB när det small, jag hade turnat tvåpar med K6 men vad hjälpte det när han hade floppat detsamma med A3 så han dubblar upp. Dansen fortsätter och jag får återigen ner honom till 10BB och återigen hittar jag tvåpar på turn med KT, problemet är dock att han hittar nötstegen samtidigt med AJ. Tack för ännu en setup säger jag bara, dock skulle det inte sluta där för bara några händer senare hittar jag KQo som jag floppar toppar med och lite semitilt som jag är får jag in allt där men tyvärr har Dybban hittat ett set med 77 på hand. Trist som attans att åka på sådana feta smällar HU men jag ska väl inte klaga för då får jag halva poker-Sverige efter mig, bannandes mig för mina klonking skills. Jag har ju försatt mina chanser att få gnälla enligt majoriteten så jag får väl hålla god min, förstår dock inte vad det ena har med det andra att göra...

Torsdagen blev lugn, var väl inne och slaskade lite PLO men klarade mig undan med ett nollresultat och det är väl så gott som ett plus i mina ögon. Fredagen bjöd på KM på Aqva så jag drog mig ner dit och blev glad över att min prognos på dryga 40 spelare höll, det blev till slut 46 som skulle göra upp om titeln och jag sprang fortsatt bra även live. Fältet dog sakta men säkert och jag letade mig längre och längre fram, när finalbordet väl körde igång var jag väl inte chippie men låg ändå med bra och hade väl haft en del flyt på vägen. T ex Calle fick ju smaka på det hela när jag ställde honom från SB när det var fold till mig, lite överdriven push kanske med tanke på att jag satt på runt 20BB vilket även Calle gjorde. Jag hade i alla fall hittat A9o och tyckte att den borde mer än väl räcka, efter mycket stek och många men synar Calle ändå till slut och vänder upp nöten AJ. Jag bannar honom lite för hans stekande och menar på att det är autosyn, lägger en liten kommentar i förbifarten om att han nog ska få betala för det beteendet nu. Flopp blankar, turn blankar, river kommer en vacker nia. Hela bordet brister ut i gapskratt men Calle kan nog hålla sig, han lommar iväg lite stukad och jag tycker lite synd om honom. Han är en av de trevligare och mest genuina lirarna på den lokala scenen, honom vill man gärna ha bredvid sig för lite skönt snack på lagom nivå.

Efter det fortsätter bataljerna och jag letar upp mig som mer eller mindre etta i stackväg, dock är det en ynling från Sura-hållet till som heter Jonas som också aspirerar på titeln rejält. Vi har haft en del duster innan och han är en väldigt aktiv spelare så jag tror mig veta var jag har honom på ett ungefär, handen som avgör allt för min del är när jag får KJo och synar ett omslag pre. Floppen kommer K-hög och jag tror mig sitta på nöten, efter lite bettande och omslag hamnar vi allin på floppen och tyvärr har Jonas hittat AA. Efter en blank bräda är jag nere på 2BB som jag snabbt slänger in handen efter med Q9, jag får en syn och dubblar upp. Efter det hinner jag dubbla en gång till tills jag får in det med A9 mot KQ, tyvärr för mig är det min nemesis Roger78 som jag möter och han är något av en expert på att dräpa mig vilket han gör även denna gång när han träffar en Q. Jag är rejält tiltad vid det här laget och steamar ur mig svordomar, blir så besviken när jag är på väg tillbaka bara för att dö ännu en gång. Hade jag vunnit den potten hade jag mer eller mindre varit tillbaka där jag var innan AA-debaclet, så sjukt trist. Som om inte eländet vore nog åker jag hem och tappar 3k på PLO där jag redan innan turneringen tappat 2k, ingen bra dag trots att jag i KM:et kom på sista prisplats. Uppladdningen inför SM på SvS hade kunnat varit bättre...

SM, ja. I lördags var det alltså dags och jag hade stora förhoppningar med tanke på mitt spring på sistone, dock visste jag hur det blivit de senaste åren med det då jag varit riktigt laddad men alltid fått en kall turnering serverad till mig. Det blev samma visa denna gång, jag kom aldrig in i det och var som mest uppe på 15k och det efter 15 min när jag floppade ett öppet stegdrag som satt på turn. Efter det var det bara isbitar överallt, jag fick inga spelbara händer överhuvudtaget och de få gånger jag försökte mig på något fick jag ingen respekt utan omslagen haglade som en elak styvfarsas slag. Wettis ringde mig ett par gånger under kvällen för att kolla läget i turneringen allmänt då hans dator packat ihop, jag tror han insåg ganska fort vilken nivå min frustration hade nått och tredje gången när han ringde mäktade jag inte ens med att svara för så mörk var min värld då. Jag kom ändå halvvägs igenom fältet och det måste ses som en bragd med tanke på förutsättningarna, dock var det så själadräpande trist att jag inte fick bättre spring i årets turnering. Sjuka 1,2 miljoner i förstapris, det hade varit mumma att lägga vantarna på. Som grädde på tiltmoset registrerade jag mig till Startstacken, någon ny turnering på SvS, med hopp om deepstackspel men ack vad jag bedrog mig. Visst, man började med 20k och det var 12-minutersperioder men de var väldigt dåliga på att upplysa om att blindsen började på 100/200 d.v.s. startstacken motsvarade 5k i en vanlig standardturnering på SvS. Det var många härifrån som var med och slogs om äran i SM och den som kom längst dog strax innan FT, hade varit riktigt fint med en Västeråsare där men så blev det inte i år.

På tal om SM så måste jag bara säga att förbundet gjort ett katastrofjobb i år, officiella online-SM:et samlade runt 1/3 av SvS dito medan officiella live-SM:et samlade 58 spelare. Ni läste rätt, femtioåtta jävla spelare. Hur fiaskoartat är inte det? Jag var ju på live-SM förra året då det gick på Malta och då tyckte jag att de drygt 160 som var med då var väldigt lite och nu detta... Nej, något måste göras och det fort och rejält om inte SvS ska äga den svenska marknaden, just nu krossar de allt motstånd i mina ögon och växer nog så det knakar. Vore ju trist om de skulle vinna kampen om SM-arrangemanget på en walkover...

Igår söndag körde jag det mesta som rörde sig på SvS i turneringsväg och jag fick lite framgångar, i Supersöndag såg det riktigt bra ut ett tag men mot slutet dog korten ut så jag krampade mig in i pengarna där jag strax efteråt fick QQ som det åkte in med. Tyvärr vaknade ju motståndaren upp med AA så det var tack och godnatt på en 27:e plats, känner inte att jag kan vara missnöjd med den placeringen då jag gjorde vad jag kunde. Lite bättre gick det i 500-kronors där jag efter ett ganska sjukt kortsnitt mitt i turneringen lyckas ta mig till ett FT, där är blindsen dock riktigt höga och de flesta sitter på max 20BB i sina stackar så det är verkligen lotto. När det foldats fram till mig på cutoff och jag har 9-10BB i stacken ser jag inget alternativ mer än att pusha med Q8o, tyvärr synar knappen direkt med fold från blindsen som följd. Han har vaknat upp med 99 och en blank bräda senare är jag ute som sexa, ITM där också så totalt slutar kvällen på ett plus vilket var mer än väntat efter SM-nesan.

Vi får väl se hur närmaste tiden ter sig, börjar känna en viss pokermättnad igen men den brukar ju släppa efter några dagars vila så det blir nog till att hålla turneringsspelandet vid liv även under de kommande veckorna, frågan är bara hur mycket jag ska orka klämma in live. Det vore skönt med en helt ren(pokerfri) helg inom en snar framtid, tyvärr ser det inte ut att bli så då jag nog ska till Sala nu på lördag och så Berga lördagen efter. Vet inte om jag orkar dock, får ta en dag i taget och se var det landar.

Vädret suger ganska rejäl pung just nu och bilkörningen är ingen fröjd när regnet piskar fram genom mörkret och likställer visibiliteten med noll, som om det inte vore nog så är helljusens tid här igen. Jag vet att jag har gnällt om det förut men jag kan inte låta bli att göra det igen för det är det mest irriterande på länge, jag förstår inte för alla pokermarker i världen varför alla idioter har så förbannat bråttom med att slå på helljusen när de är på väg att passera motsatt trafik. Det händer 80% av gångerna att bilen som är på väg att passera mig slår på helljusen när de är halvvägs förbi, med följden att jag får en ljusstöt i ögonen som känns ett brutalare uppvaknande än den man skulle få efter att ha kört en Isildur-sejour på nosebleedborden. Det gör fysiskt ont i ögonen att få denna ljuschock från ingenstans och några millisekunder efteråt är min syn bara ett virrvarr av dansande små elefanter eller något. Nej, jag hatar dessa mentala tröskverk som inte har insikt nog att fundera på vilka konsekvenser deras beteende har och jag skulle så gärna vilja höra deras motivering till beteendet. Vad är det som ska hända under den sekund det tar för dom att passera mig helt tills de slår på helljusen som gör att de inte mäktar med att fullfölja utan måste tjuva med påsättandet? Fy fan för folk.

Utöver detta är det inte mycket som har hänt, det har xboxats en del medan TV-serierna och filmerna fått ligga en stund men det ska väl återupptas under en mörk kväll här framöver. Ikväll ska jag försöka hitta sängen tidigt dock och inte köra någon poker alls, om jag inte råkar göra en PLO-insättning och ge lite socialbidrag åt bättre behövande igen...

Jag och Usain Bolt...

2011-11-22T13:01:00.001-08:00

Tror jag får döpa om mig till Koivu Bolt så som jag springer, jag valde ju mellan att diska eller xboxa tidigare men valde det karmamässigt sämre d.v.s. det senare. Dock verkar detta ha föga påverkan på mina löparkunskaper då jag efter en del om och inte så många men plockar hem Turbowiggen ikväll, 13k in på kontot och ännu en turneringsvinst under bältet. Nu flippade jag som höjdhopparna gjorde back in the days, hur jag än fick in det så nog hittade jag en väg ut ur det hela med livet i behåll och en stack i än större välmående. Förstår att det är skrattretande för alla andra att beskåda men jag ser inte att jag gör något fel i lägena, att korten faller min väg är något jag knappast kan varken hyllas eller klandras för. Det viktiga för mig är att jag tar rätt beslut och jag tror nog att nivån är helt ok sett ur den aspekten, just nu blir det dock även rätt de gånger jag gör fel så då är det inte så svårt.

Jag vet inte men jag tror jag är på väg att göra något som antagligen kommer att förarga pokergudarna till den milda grad att de kommer att lyfta sina skyddande händer från mig, jag har nämligen djupingen igång och går helt ok där men har samtidigt Sandman som vill köra lite MW3 på xboxen. Jag funderar alltså på att vaska djupingen men är livrädd att gudarna ska tro att jag fått hybris och förbanna mig i all evighet vad gäller poker, det här är ett dilemma om något. Undrar om det går att köra så att gudarna inte ser vad jag egentligen är ute efter? Jag känner mig liksom nöjd med 13k in för den här kvällen, jag behöver inget mer. Det måste ju då nästan ses som en god gärning om jag överlåter äran att vinna åt någon annan? Det borde ju visa på ett större hjärta än att osolidariskt vinna allting själv, jag tycker det i alla fall så vi får hoppas de högre makterna är eniga med mig i detta fall annars kan denna smekmånad som varit få ett abrupt slut.

Living the dream...

2011-11-22T08:52:00.001-08:00

Mycket poker blir det nuförtiden, det är knappt tiden räcker till något annat känns det som och det är väl både på gott och ont. Nu blir jag dock sjukt tilt här och nu då grannen nedanför håller på med någon jävla form av renovering där han borrar som aldrig förr, hela lägenheten är som en enda kakofoni av ett obehagligt jävla oljud som får öronen att skaka av olust. Skönt att komma hem efter en arbetsdag och mötas av detta oljud, det är samma förbannade grann-as vars lapp i trapphuset fick lite mer noteringar gjorda på av mig. En annan av grannarna nedanför har till och med påtalat för honom att dra ner på oljudet men det verkar inte ha skett någon förbättring, seriöst så kreverar jag snart på grund av oljudet. Helt sinnes!

Nåja, ska fokusera på att skriva den här texten och låtsas som om det regnar även om det är svårt när musiken på datorn blir överröstad av oljudet trots att jag har maxvolym på. I alla fall så har mycket av tiden gått åt till poker och det med en viss fortsatt framgång, i fredags var jag återigen turneringsvärd på Aqva och ni som vet hur jag springer vet ju vad som var att vänta. MEN, och det är ett stort MEN, ingen regel utan undantag. Jag lyckas trots mina administrativa uppgifter ta mig så långt som till en tredje plats, riktigt förvånansvärt på många plan men jag har nog mitt sinnessjuka spring att tacka för den framgången. T ex lyckas jag dra in en treoutare i en uppdubblingspott under rebuyen och i ett kritiskt läge på finalbordet drar jag in en stege med 67 bara för att strax efteråt dubbla igen med AK mot AK när jag drar in fyrfärgen. Min motståndare Rami var nog så glad i det läget, handen efter får jag 88 på SB och efter en raise från knappen tar jag syn med en allin från Rami på BB som följd. Ursprungshöjaren viker och jag sitter och funderar en bra stund, i normala fall hade det varit en instasyn men något i maggropen säger att jag bör vika vilket jag också till slut gör. Rami slänger upp QQ lagom glad, det är skönt när jag till och med hittar vägar ur mitt vanliga fiskspel där synen på hans all-in hade kommit fortare än en munk i ett glädjehus i vanliga fall.

Efter genomfört arbete på klubben letade jag mig hemåt och landade i soffan framför några virtuella PLO-bord, mina tidigare framgångar i veckan hade gjort mig förtjänt av lite PLO-slask och jag lyckades nog fånga in den största fisken på bra länge. Berlock hette han och han landade vid mitt 5/10-bord sent på natten bara för att mer eller mindre donera bort åtminstone 12k vid vårt bord där jag till slut lyckades plocka honom på runt 8k, av ren nyfikenhet över hans totala fylletilt vad det verkade kikade jag upp om han spelade fler bord. Jodå, han satt på ett par höga texas-bord också och under den lilla stunden jag observerade honom tappade han nog ytterligare 20k på dessa, han hade nog inte ett skönt uppvaknande på lördagsmorgonen. Efter att ha bärgat hem ett plus på drygt 9k kände jag att det var dags att leta upp sängen, klockan hade redan slagit 05.00 på lördagsmorgonen så det var väl mer än dags.

Lördagen till ära körde jag som vanligt Långlördag toppat med 500-kronors och djupingen, de två sistnämnda var snabbt avklarade medan den förstnämnda gick riktigt bra. Så pass bra att jag till slut slutade på en åttonde plats, mycket tack vare det grava flytet jag hittat i avgörande lägen på sistone. Rätt långt in i turneringen får jag återigen in det pre med QQ mot KK och de virtuella damerna gillar mig verkligen till skillnad från de verkliga, på rivern uppenbarar sig en tredje och MikeTime fick en fin lördagskvällstilt att vårda. När vi var två bord kvar började det dock vända för mig, jag tappar två stora potter där jag går in med pockets mot två överkort och motståndarna träffar båda gångerna. En aning stukad tar jag mig till finalbord ändå men där tar det som sagt slut ganska snart, jag får in med AKhj mot 99 och floppen kommer med ett A men tyvärr även med en nia där rivern fullbordar fyrtalet för motståndaren. Nog för att man vill åka ut med stil men kom igen, den hade jag gärnat vunnit för att säkra vidare framgång i turneringen. Lördagen slutar med ett back på 3,5k där 2k tappas på PLO medan resten går åt till turneringar, hela helgen kändes som en freeroll för mg med tanke på PLO-framgången under fredagsnatten.

Söndagen blev än värre i turneringsväg, jag registrerade mig till turneringar för ett värde av drygt 4k samtidigt som jag tappade en dryg tusing på PLO, tyvärr blev det inga cashningar alls även om jag var nära i Febern, Veckopotten och Topp100. I den första åkte jag på en 12:e plats efter att ha hittat JJ men sprungit in i AA, riktigt surt efter att ha spelat bra och kämpat väl. I Veckopotten var det dock än surare eftersom jag spelat än mer stabilt där och hade läget under kontroll hela vägen, den turneringen känns dock väldigt ovärd att köra då det är få deltagare och de som kör är mer eller mindre rutinerade turneringsrävar. Jag tänkte dock att jag kunde prova mina vingar, mest efter en ganska bra övertalningskampanj från MikeTime även om jag självklart var sugen på de fina priser det ändå blir i den turneringen. Nåväl, jag tar mig till finalbord där men åker först, jag får in det med TT mot AQ men torskar även denna flipp och det var bittert. En vinst där och det hade sett riktigt bra ut, istället fick packa väskorna och lämna Veckopotten därhän. Topp100 kämpar jag mig till en framskjuten placering men även där åker jag på en flipp, Steken klarade jag dock av på 20 minuter efter att ha fått en runner-runner T-hög flush men där motståndaren hittade samma flush fast i nötform. Blä.

Idiotjäveln borrar fortfarande, snart går jag ner och kör upp hans maskin någonstans där det gör djävulskt ont.

PLO-SM hade jag lite förhoppningar på men efter en rätt snabb uppdubbling bar det bara av nedåt och slutet var ofrånkomligt, en timme in och jag kunde roa mig med annat. Bättre gick det dock för några lokala förmågor där den bäst placerade av dessa slutade trea, riktigt bra spelat och trist att det inte bar hela vägen fram. Nu återstår bara main och den har jag ju laddat för länge, hoppas innerligt att jag kan bära över min formtopp till den och få till en run anno 2009 igen. Verkar bli ett större startfält än förra året och måste säga att Svenska Spel sopar mattan med Unibet så det heter duga, tycka vad man vill om det. Det känns som om Svenska Pokerförbundet gör ett bra jobb i att göra sig själv umbärliga, har hört att live-SM verkar bli ett mindre fiasko i år också och det efter att det bara var runt 160 personer med nere på Malta förra året om jag minns rätt. Senaste var väl att de slagit ihop 1A och 1B till en enda startdag och det bådar ju inte direkt gott, nere på Malta kördes det ändå två startdagar. Det är en handfull härifrån trakterna som drar till Riga för att försöka plocka hem titeln, stort lycka till till dessa herrar där flera är mer än kompetenta nog att mäkta med denna uppgift. Samtidigt drar ytterligare ett gäng till Tallinn för att köra Nordicbets Superweekend där, Aqva vann ju som bekant Pokerallsvenskan för andra året i rad så folk här har ju samlat på sig en del paket de senaste åren. Även där önskas ju självklart ett stort lycka till, må någon Aqvarian plocka hem lejonparten av degen därifrån också.

För egen del är PLO-skottandet över för denna gång, nu ska det återigen turneringsgrindas för fulla muggar. Blev ju dock en lyckad skottning denna gång då vinsterna från PLOn finansierade en tung turneringshelg där jag var nära att få återbäring i flera av fallen. Planerna för den här veckan är att köra Wigg-turneringarna ikväll och så Lillördag imorgon, på fredag blir det väl Aqva i vanlig ordning som uppladdning inför höjdpunkten i form av main i SM på lördag. Ser sjukt mycket framemot den drabbningen, frågan är bara om man ska orka leta sig till någon grindstuga eller om jag ska köra solo så som jag brukar. Solo-stuket har ju gett en viss framgång om vi säger så, det lutar nog åt att katten och jag samlar kraft tillsammans och dräper fiskarna rygg mot rygg.

Utöver pokern har det väl inte hänt överdrivet mycket, jag gjorde en karmamässigt god insats idag då jag ringde upp Tele2 och påtalade bristerna i deras fakturering av mig. Jag har nämligen de två senaste månaderna endast blivit fakturerad den förhöjda månadsavgiften även fast jag har deras Maxi-abonnemang knutet till mitt nummer, det har alltså blivit billiga månader för mig och jag hade ju kunnat låta det fortgå så men vis av erfarenheten vet jag ju vad Being Koivu egentligen innebär. I det här fallet hade det inneburit en fet fakturering av alla uteblivna abonnemangsavgifter med påslag för ränta och annat dylikt, lika bra att avhjälpa det hela innan smällen kommer. Nu var ju de så vänliga att de blundade för de två månader som gått och korrigerade framåt i tiden, det är ändå lite nobelt av dom att inte börja avkräva mig på avgifter som de glömt att fakturera vilket hade varit rätt småaktigt eftersom det ändå är jag som gör jobbet åt dom genom att påtala bristen. Jag får hoppas jag tjänar några karmapoäng någonstans och kanske kan nyttja dessa i något viktigt sammanhang...

Såg också att en intressant rättegång har kört igång, morden på Sigge och bröderna Moussa på Oasen i Södertälje är uppe för genomgång nu. Totalt är det 17 personer ur Södertäljenätverket som står åtalade och förundersökningen omfattas av runt 10 000 sidor som jag förstått det, jag har tagit hem FUP:en för mordet på Sigge men har ännu inte hunnit ögna igenom det men det torde vara rätt intressant läsning likväl som FUP:en på Moussa-bröderna lär vara. Allt detta får nog betecknas som maffiaverksamhet så som den är på riktigt, intrigerna är nästan mer fascinerande än Goodfellas. Det ska bli intressant att se ifall de kan få någon/några fällda för dessa mord, det finns olika åsikter om hur stark grund de fyra åklagarna har att stå på.

Nu verkar borren ha tystnat för ikväll, vi får i alla fall verkligen hoppas det för jag ljuger inte när jag säger att det susar i öronen efter den holmgången. Jag förstår inte hur ljudet kan vidareförmedlas så väl eller till och med förstärkas, det var ju som när jag pratade med Wettis häromdagen i telefon och borrningen pågick samtidigt. Vi var tvungna att lägga ner då han inte kunde höra vad jag sa...ska det vara så? Fan heller.

Diska eller xboxa innan turneringarna startar, det är stora frågan.

Hetast i stan...

2011-11-17T14:13:00.001-08:00

Jag springer som en påtänd knarkare på jakt efter en fix d.v.s. vevandes åt alla håll men ändå fokuserad på målet och till skillnad från knarkaren verkar jag ha hittat en positiv ådra att ösa ur. Inte nog med helgens dunderklonk i Steken utan det episka springande fortsätter för fullt, i och för sig blev ju måndagen och tisdagen utan något som helst inflöde av likvida medel men gårdagen tillgodogjorde det hela med råge.

Som vanligt stod alltså Lillördag på schemat och jag kryddade upp det med Topp100 och djupingen on the side, det brukar en trevlig trerätters att hugga in på och så skulle det bli även denna gång. Topp100 betas av ganska snabbt även om det går bra till en början, stacken svänger upp och ner sin vana trogen men till slut tar det slut med någon form av flipp där jag dock inte kan redogöra för detaljerna för minnet sviktar. Djupingen är väl nästan som en swingersklubb med sina svängningar i stacken, jag bombar på när tillfälle ges och tar lite skott ibland också bara för att variera upp det. Jag ligger runt 10BB mest hela tiden under andra halvan av turneringen och glider in i pengarna med nöd och näppe, där pengarna i och för sig inte är mycket att hurra för förrän på prispallen. Där dör jag till slut på en 12:e plats med ännu en flipp, AK mot 44 eller något dylikt, och får tacka för mig tre platser in i prisstrukturen varför jag belönas med dryga hundralappen på satsade 99 kronor. Det är värde det.

I Lillördag blir succén total däremot, jag spelar stabilt och bygger min stack sakteliga där jag ganska tidigt återigen letar mig upp i toppen av fältet där jag behåller min plats hela vägen. En av de sjukare potterna på bra länge kommer när vi är drygt halvvägs och jag sitter på SB, tittar ner på QQ och ser hur en semishort stack slår upp det från UTG med fold till mig. På BB sitter en till storstack som jag näppeligen täcker, jag funderar en halv sekund på hur jag egentligen ska spela den här optimalt då jag vill isolera mig mot shortien. Jag ser att det enda alternativet är att trycka in min stora stack men döm min förvåning när BB instapushar bakom med den mer väntade pushen från UTG-killen som följd, BB visar upp AA och UTG KK. Gulp. Dock vet ju både jag och railbirdsen hur bra jag springer just nu så jag hinner knappt bli orolig, floppen blankar och likaså turn men river kommer ju med den ack så väntade damen. The ladies are good to me. Istället för en given nedsabling av mig är jag i topp i turneringen med mer än dubbel stack jämfört med tvåan.

Efter det är det disciplinerat spel som gäller i min färd mot finalbordet, jag kommer in där som average i princip men vi är riktigt djupa i stackarna så det blir ett långt finalbord med rätt mycket spel. Jag är inte inne och vevar så mycket som jag brukar, mest för att kortsnittet dör ut men jag hittar lite luckor här och där för att fylla på min stack mellan varven. En efter en trillar motståndarna av pinn och jag lyckas väl plocka några av dom också, t ex dör en mot min A2 med sin A4 när jag efter en blank bräda fram till turn drar in en treoutare på rivern. Chatten översvämmas av okvädesord från motsåndaren samt en massa mer eller mindre glada tillrop från railbirdsen, jag har ju börjat skapa en viss buzz med mina framgångar. Från att vi är fem kvar är det ren och skär nednötning som gäller, jag håller mig äckligt disciplinerad och är bara inne och rotar när jag har anledning. Till slut står det mellan mig och Benzon från Riggen-gänget som ska göra upp om det, det efter en sjuk rusch från Benzons sida där han flippar ut både trean och mig flera gånger om trots ganska brutala lägen. Nåväl, jag ska ju antagligen inte yppa mig om att någon annan har tur antar jag.

Headsupen blir kort, inte många händer in får jag in det med AKsp mot hans JJ pre och det när jag har runt 2/1-övertag i marker. Floppen kommer J-hög med två spader och alla, inklusive jag, väntar ju bara in den tredje spadern men den jäveln dyker aldrig upp utan Benzon dubblar upp och nu är läget omvänt helt plötsligt. Bara någon hand efter det åker allt in igen, nu har jag AT mot hans KQ men eftersom han flippar som ingen annan den här kvällen kommer det ju en Q på floppen medan resterande kort blankar. Jag tackar för kaffet och inkasserar en andraplats i Lillördag, renderande i ett kassatillskott på runt 11k. Jag klagar inte och är faktiskt inte missnöjd, jag hade inte kunnat göra något annorlunda och kortens utfall kan jag inte påverka när de väl börjar falla.

I och med dessa cashningar på sistone har jag ju letat mig upp högt på leaderborden för SvS på Sharkscope, jag ligger inte mindre än fyra i tabellen över mest intjänade slantar under 2011. Det är inte illa pinkat för en fisk som mig, synd att rosjon i topp ligger runt 20k dollar före men än är inte året slut. Ett par fina turneringssegrar till och en klonk i SM så är saken biff, inte alls omöjligt med min dagsform. Jag har lite kompisar som försöker få med mig till live-SM men jag känner inte riktigt för det, utan vill nog i och med de guldbelagda ängar jag springer på online just nu fokusera på online-SM istället även om det är fuskvarianten. Jag har dock inte bestämt mig hundra ännu och visst går det att spela online-SM från Riga också om det är så men känner mig inte riktigt på topp fysiskt heller så det tar emot att börja fundera på fysisk förflyttning över landets gränser, än har dock inte feta Koivulainen skrikit så det kan ändras.

Ikväll orkade jag inte köra några turneringar utan gick in på PLO-borden istället, de trevliga bemötandena övergick snabbt till de sedvanliga fiskutnämningarna efter att jag spelat en stund och sprungit så som min form gör gällande. RedWings tiltar ur och försvinner från borden, Jaken bränner 6k av bara farten och så fortsätter det med de flesta av motståndarna. Kvällen slutar på ett plus på 5,5k och det får jag helt klart vara nöjd med, i och med det närmar jag mig en nettovinst på nästan 70k de senaste fem dagarna. Det måste jag ju helt klart vara nöjd med, nu gäller det bara att försöka smida medan järnet är varmt. Jag körde SM-eventet i HU på SvS idag också men åkte direkt i första omgången, motståndaren cannavaro var knappast skräckinjagande och jag hade honom tuktad och klar när han helt omotiverat får in det med 97 mot min AK pre och träffar en nia på rivern. Efter det är jag mig inte lik och får inte igång spelet utan stupar till slut med 8 mot KQ eller något, bara att kasta in handduken där. Nu återstår bara två event men de är dock de jag sett mest framemot, omaha och main. Håll i er om ni hamnar vid mina bord, Koivula is on fire nowadays!

Mer än så blir det inte att förtälja om idag, imorgon blir det turneringsvärdsgig på Aqva igen medan helgen är ganska oplanerad för tillfället då min fysiska klenhet för tillfället omöjliggör någon större framförhållning i aktivitetsväg. Vi får se vad som händer helt enkelt...

Full rulle...

2011-11-15T15:39:00.001-08:00

Sjukdomen har mig i ett fortsatt tungt grepp men jag släpade mitt sorgliga as till lekamen till jobbet idag i alla fall och kunde fullborda en heldag, jag bjöd kollegorna på lite stek-tårta för att fira helgens framgångar och det var givetvis uppskattat. Vad jag dock borde göra just nu är att ligga och sova men jag är ju en sjuk kvällsmänniska och verkligen suger ur all saft ur varje vaken minut, därför har kvällen ägnats åt pokerspel blandat med lite xboxande för att rensa skallen.

Pokern tog formen av båda Wigg-turneringarna samt djupingen, de förstnämnda turbovarianterna började ok men sedan åkte jag på en liten tråkig flippförlust i den dyrare varpå slaskandet övertog disciplinen. Detta rann även ut över djupingen som jag i princip vaskade efter en kvart för att jag inte orkade spela helt enkelt, jag tar syn med JThj på en all-in pre och möter AA. Plockar upp ett öppet stegdrag på turn men klonking skillsen levererar inte och helt rätteligen så, jag förtjänade inget annat i det läget och tyvärr var jag rätt nöjd över att vara ute också. Vet inte om min Stek-viktoria gett mig hybris eller något men pengarna bränner nästan i fickan på mig, jag måste ta ett par dagar och bara andas så att jag inte förtar mig på något sätt. Nu är jag 99,99% övertygad om att läget är helt under kontroll men det är lite liknande tendenser varje gång jag får ett oväntat ekonomiskt tillskott, direkt börjar konsumtionsnerverna brinna som glödgade spett och inköpsplanerna smids med ett leende på läpparna. Nu lutar det väl åt att mina konsumtionsbegär stillas av lite julklappsinköp åt nära och kära istället...

Joakim Geigert gick och vann SM i mörkpoker ikväll också, grattis till honom och lite småroligt att han de facto är programledare för SM-studion. Intressant läge där med segerintervju, är väl dock inget problem för honom att klara av det då han är rätt smord i munlädret. Nu återstår så vitt jag minns rätt tre event, HU - PLO - main, varav jag ska åtminstone köra de två sistnämnda. Main är ju klar sedan länge då jag fick den platsen som bonus när jag kom tvåa i DM, blir alltså ingen större ekonomisk investering på något sätt oavsett vad jag väljer att köra. PLO blir skitkul, älskar ju det i cg-väg och har haft bra tendenser i de tidigare turneringar jag kört i den disciplinen. Det vore fint att bärga ett SM-tecken, jag har ju jagat dessa i några år nu och har min 17:e plats i main från 2009 som bästa merit. Puh, den turneringen är mitt livs turnering så här långt. Så kul har jag aldrig haft vid ett pokerbord vare sig förr eller senare, känslan när man är i den världsberömda zonen går inte av för hackor. Hoppas jag får en repris om ett par veckor...

Har fortfarande inte hunnit prova Skyrim men AC:Revelations fick sig en åktur, jag är ett rätt stort fan av den spelserien och samma känsla infann sig igen: en lätt barnslig förtjusning över spelmekaniken och spelglädjen i spelet trots att det mesta är sig likt från de två föregående spelen. Det bådar gott och det spelet kommer nog att sluka ett antal timmar här framöver, utöver det har jag påbörjat min andra run av kampanjen i MW3 men nu i veteran-läget. Jag plockar upp lite achievements längs vägen och får den biten avklarad, sedan kan jag fullt fokusera på multiplayer-samkväm framöver.

Nej, nu måste jag banne mig hoppa in i duschen innan jag får spel på mig själv, jag måste försöka få lite mer rutin i vardagen och då funkar det inte med sådana här utsvävningar. Tyvärr är jag som sagt för kvällsorienterad för att en tidig sänggång ska vara möjlig, tur i oturen är ju att jag ändå är hyfsat morgonpigg också om det krävs så helgerna fungerar ju som sovkuddar. Det är då jag sover ut och laddar batterierna för nästa veckas maximering av kvällarna, nu blir det en del sena sådana ändå den här veckan då det oväntat nog blir en del ytterligare pokrande. Nu ska jag krama kudden i alla fall, enough is enough.

Stekigt värre...

2011-11-14T12:38:00.001-08:00

Bristen på uppdateringar här har sin logiska förklaring i det att jag legat däckad i en vecka av någon form av virus, orken har varit som bortblåst och enda rörelser som utförts har varit för att ta mig mellan säng - soffa - toalett - kök. Vet inte vad det är men en vecka senare har det fortfarande inte släppt mig ur sitt grepp, nacken ömmar likaså halsen medan jag ibland får lite yrselattacker med tillhörande svettningar. Lite obehagligt men jag hoppas det på något sätt är på väg att dra sig undan, är i alla fall inte genomtrött varje vaken minut längre. Dock fick ju veckan ett väldigt trevligt avslut då jag lyckades få till en pokerframgång...

Söndagssteken
I mitt sjukdomstillstånd fanns inga planer på att spela några som helst turneringar på söndagen men ett sent infall att slaska lite PLO gav ett kassatillskott på motsvarande inköpen till Söndagssteken, djupingen och Topp100 så dessa reggades i godan ro. De två sistnämnda blev ganska snabbt avklarade då rytmen aldrig infann sig, Söndagssteken blev en annan historia dock. Tidigt fick jag dubbla plus lite till mot Snowsmile när jag dräpte hans KK två gånger om, först med AA som vi får in allt med på bräddan 999Q om jag inte missminner mig. En stund senare vaknar jag upp med A8kl i mittposition och efter en raise från Snowie synar jag för att se floppen, den kommer 887 och där tog det hela slut för Snowie tyvärr. Efter det händer det inte mycket alls på en bra stund, det är inte förrän mot mitten och slutet av turneringen det börjar ta fart.

Jag kommer inte ens ihåg hur jag tar mig fram mer än att jag parkerar i absoluta toppen av fältet från att vi är drygt 100 kvar och där stannar jag tills det hela är slut, jag har mina vanliga berg-och-dalbanesvängningar men har en hel del tur längs vägen också när jag t ex får dra ut AA all-in pre med QQ när jag drar in en fyrfärg. Knubben var på mig och sa att jag inte får gnälla över kortsnittet den här gången och det ska jag inte heller göra, jag fick många bra händer och ofta vid exakt rätt tillfällen och det är guld värt om man ska ta sig fram hela vägen i en turnering. Sedan är det ju så att när man väl får medvind i ryggen springer det ofta på, nästan oavsett vad man gör och jag fick en del skit i chatten från railbirds som tyckte att jag var en donk som drog ut gång efter annan men det finns oftast en förklaring till vissa spel. Som på finalbordet, jag har hittat TT och synar ett bet pre. Floppen kommer 8K8 och ursprungshöjaren checkar till mig, jag bettar självklart för att se var jag står varpå han synar. Turn kommer lanka och han checkar, jag är ju inte dummare än att jag inser att jag antagligen ligger under så jag tar ett gratiskort. Att rivern sedan ger mig en T är ju inte mitt fel, det är ju motspelaren som själv ger bort potten. Allt åker i alla fall in på rivern och han har AK som han i mina ögon har spelat katastrofalt, han borde ha slagit om på flopp och definitivt ha bettat turn. Jaja, bara att tacka och ta emot.

Jag kommer till finalbordet med en stack runt average men sedan börjar jag springa och det bra dessutom, tajmingen är total och utdragningarna sitter där de ska. Jag känner att jag har bra kontroll över bordet från att vi är runt sju kvar och den som jag är mest rädd för är chipholder som kan hitta på saker, vi har våra duster och både ger och tar innan han ger allt sitt till en spelare som heter mellanmål tror jag varpå vi bara är fyra kvar. Efter det åker de två andra ganska fort då de spelade ohyggligt tight, det var fritt fram att stjäla nästintill när som så det var ingen större skräll att de fick kasta in handdukarna före oss andra. Väl HU möter jag miwu och när det hela börjar har jag ett 2/1-övertag, jag känner mig rätt segerviss men det kom att bli en svettigare duell än vad jag räknat med. Jag nöter och nöter, får ner honom till runt 10BB när vi väl får in allt och jag har typ QQ mot hans A8 och han träffar A:et på rivern. Suck. Bara att börja om, jag nöter och nöter och får upp mig till ett 2/1-överläge igen när allt åker in pre med K8 mot hans A8. Nu dubblar han igen och helt plötsligt är jag i 1/2-underläge, riktigt jobbigt mentalt att först åka på treoutaren när han dubblar första gången för att sedan komma fel in i andra situationen. Nåväl, en session nötande senare har jag återigen fått honom till runt 10BB och återigen får jag in det med pockets mot hans svaga A. Och ÅTERIGEN hittar han ett A på rivern, jag är beredd att slå ihjäl både det ena och det andra i det läget...

Vi finnar viker dock inte ner oss i förstaläget utan jag spottar i nävarna och fräser, jag ska fan ta hem det här så jag fortsätter nöta. Det går upp och ner, ena stunden är vi lika och andra stunden leder jag. Det tar sin lilla stund och nattimmen blir mer och mer morgontimma, till slut har jag fått honom till runt 10BB igen och vi får in det med A-högt för mig och K-högt för honom pre. ÄNTLIGEN får min hand stå och jag får bärga hem segern i Söndagssteken, ack så skön känsla som fyllde min kropp i det läget. Jag hade verkligen förtjänat vinsten och så efterlängtad den har varit just i den här turneringen, inte bara för prispengarna utan även för att det är en av få turneringar som jag inte vunnit än på SvS. Så sjukt skönt! 50 friska in på kontot och slutet av året ser genast mycket ljusare ut, har ju precis betalat in kvarskatten också så rent ekonomiskt kunde det inte ha kommit lägligare. Den här viktorian var en av de skönare på länge och nu ska jag ta med mig den här känslan vidare till main event i SM, hoppas jag kan hitta samma magiska zon där också och ta hem en monumental seger. Det vore något, va?

Övrig poker
Jag har inte spelat så överdrivet mycket i och med mitt sjukdomstillstånd men jag har ju ändå hängt med på SM-eventsen som varit, bortsett från FL(fisklimit som jag brukar kalla det). Dock har det hela fortlöpt utan några som helst framgångar, har inte varit med på riktigt i någon av disciplinerna men inte mig emot då jag gärna sparar formen till main. I fredags pallrade jag mig ner till Aqva för att se hur min fysiska form var, efter fyra dagars isolering hemma. Det visade sig snabbt att jag inte var fit for fight, svettningarna och yrselattackerna avlöste varandra så det var nästan en lättnad att åka ut så att jag fick leta mig hemåt igen. Jag hade tänkt spela KM i Hallsta på lördagen men efter den omgången på fredagen kände jag att vila var det enda rätta, tyvärr verkar ju det inte ha räckt då den fysiska formen fortfarande är fragil.

TV-serier
I mitt intagna soffläge har det ju passat bra att beta av lite TV-serier så under föregående vecka tittade jag på hela senaste säsongen av True Blood och det var en riktigt trevlig säsong, det var rätt tät intrig med många trådar som utvecklades på olika håll även om Sookies lilla eskapader med Erik var lite överdrivna i allt fjantande bland snöflingor och genomförd älskog i en...skog. Stämningen är nog den största delen av framgången för serien i mina ögon, de har hittat en hårfin gräns mellan mörk humor och allvar där karaktärerna är skönt skruvade och väldigt påtagliga. Stackhouse är ju allt som oftast skön i sin naiva dumhet och allmänna förvirring, jag gillar dock även Jessica som brottas med sitt nya liv som vampyr. En stark säsong som blåser nytt liv i serien, det känns som en till växel sattes i i och med den här omgången. Rekommenderas varmt för alla fangbangers därute, ni har väl dock redan betat av den då jag varit lite sent ute med den.

I helgen kollade jag igenom första säsongen av "The Killing", serien där svensken Joel Kinnaman gör en hyllad gestaltning av en narc-polis som blir förflyttad till homicide för att ersätta en kvinnlig utredare som ska flytta. Nu hamnar de båda i hanterandet av ett fall där en tonårstjej hittas mördad i en baklucka på en bil som sänkts i en sjö, snabbt visar det sig att allting inte är så enkelt som det ser ut som och att det ligger mer bakom det hela än vad som först framgick. Jag gillade den här första säsongen skarpt, den påminner en hel del i sin karaktärsfokuserade psykologi om gamla klassikern Homicide:Life On The Street där fokus alltså ligger på samspelet mellan karaktärerna istället för en massa storydrivande dramatik. Kinnaman gör en riktigt skön roll där han påminner en del om den där obehagliga killen från brittiska The Office ni vet, han som gör allt för att smöra in sig hos chefen. Nåväl, här handlar det inte om humor utan om drama och Joel gör sin roll exceptionellt bra, inte minsta lilla antydan om att han skulle ha något som helst svenskt påbrå alls. Jag tycker nästan han är än mer amerikaniserad än vad Skarsgård är, bådar nog gott för Kinnamans chanser att få göra filmer och annat framöver. Vill ni ha en intrig tätare än Lützen-dimman tycker jag ni ska titta närmare på den här serien, jag kunde inte låta bli att titta på avsnitt efter avsnitt för jag ville ju veta vad som skulle hända och hur utredningen kring tjejen skulle fortgå.

TV-spel
BF3 har jag som jag säkert nämnt kört igenom kampanjen på och den var ok, inte mer. I förra veckan damp ju MW3 ner i brevlådan och ivrig som jag var satte jag igång med kampanjen direkt, det var en väsentlig skillnad mot BF3 då tempot och furiositeten är en helt annan. Man blir nästan andfådd av att spela igenom en bana i MW3 då det är så intensivt och inte en sekund finns för vila, bara att ladda om bössan och jaga vidare runt nästa hörn. Efter att ha spelat igenom kampanjen i MW3 också måste jag säga att MW3 helt klart är vinnaren mellan de två i den aspekten, BF3 känns lite för stelt för min smak. Vad gäller multiplayerläget har jag inte kört det på BF3 än men har provat coop-läget där, det var helt klart intressant men riktigt vidrigt svårt och min wingman Sandman och jag svor i kör efter att ha försökt på till och med lättaste svårighetsgraden utan att klara av vissa av nivåerna. Annat var det med MW3 där vi häromkvällen provade på SpecOps-läget, där snackar vi om fart och action. Mycket roligare och intensivare, känns som man blir betydligt lättare fast i att spela SpecOps i MW3 än coop i BF3. Det blir nog en hel del kvällar spelandes båda dessa än så slutgiltiga domen dröjer, dock väger det över tungt för MW3 just nu.

Annars kilade jag iväg och köpte Skyrim idag, har inte hunnit stoppa in den i maskinen än så där får vi vänta med bedömning. Samma sak med Assassin's Creed:Revelations, den ska dimpa ner i brevlådan imorgon så det blir intressant att se vad den fjärde delen i serien går för och nu ska ju Ezios och Altairs öden slutgiltigt redogöras för samtidigt som Desmond måste klara sig i nutiden också. Spännande eller hur? Efter dessa släpp är nog de flesta tunga titlarna för året avklarade så nu finns det tid att fokusera på spelen och försöka beta av dessa innan vårskörden börjar drälla in, det är inte lätt att vara en gamer i dagens samhälle. Så mycket som måste spelas.

Det var väl i princip allt i nuläget...ja just det, jag såg en snubbe i affären som var så sjukt lik gamlingen i Breaking Bad, farsan till latinobröderna som sitter i rullstol. Den här mannen i affären hade exakt samma läpprörelser som han också, riktigt läskigt och jag tog mig en extra titt runtomkring så att inte Gus strök runt hyllorna. Huvaligen. Nåväl, det om det. Telefonen pep precis till, ett SMS kom visst och jag är inte förvånad om det är Sandman som frågar om vi inte ska ge oss i kast med lite mer SpecOps och vem är jag att förneka honom lite kvalitetstid med världens bästa Koivulainen. Väl mött, homies!

Seriously 2.0...

2011-11-07T11:49:00.000-08:00

Jag konstaterar det helg efter helg men det blir ju inte mindre sant för det, det är sjukt vad tiden springer. Knappt hinner jag jubla över helgen innan den är över och i mitt numera permanenta trötthetstillstånd flyter allt dessutom ihop till ett enda töcken av försök till aktivering av mig själv, dock lockar pokern fortfarande för mycket för att jag ska orka med några andra storverk.

Fredagskvällen tillbringades på Aqva där jag återigen var turneringsvärd och ni som kan mina riggar vet att det aldrig bådar gott, inte heller den här kvällen då jag åker runt 15:e plats av 19 startande och jag har redan förträngt hur jag åkte mer än att jag lackade ur rätt friskt med förra helgens AOPW-foldande i närminnet. Mitt livespel är Calippo Cola-kallt samtidigt som någon använder nyss nämnda ispinne till att sodomera min ack så sargade bakstjärt, jag får liksom ingenting gratis utan får slita för minsta lilla framgång. Nu blev det alltså till att bara njuta av tillvaron i klubben medan de bättre begåvade fortsatte sin kamp om äran i turneringen, runt 02-snåret hittade jag hem men sängen välkomnade inte mig förrän runt 04.00 eftersom jag xboxade lite BF3 för att få ut aggressionerna.

Lördagen inleddes för min del strax efter lunch när jag kvicknade till, dock med lätt huvudvärk samt ögonvärk då jag tror en del av min trötthet beror på någon form av påbörjan till förkylning. Problemet med mig är att det aldrig bryter ut på allvar utan jag går runt och är småsliten mest hela tiden, ge mig en rejäl omgång så jag tiger så kan vi gå vidare sedan. Nåväl, till kvällen hade Valterego bjudit in till lite grindstuga och jag letade mig dit tillsammans med en annan Robert och ett stycke Dawod. Vi var alla laddade för turneringsmosning och det stod en hel del på schemat, bland annat SM i 5-manna på SvS. De flesta av oss började hyfsat i våra äventyr men fick ge oss en turnering i taget, till slut var det bara Valterego som egentligen mäktade med något nämnvärt då han tog en framskjuten placering i en 20k-garanti tror jag det var men istället för dundersuccé blev det ett snöpligt slut när hans QQ dog mot 88 då den andre fyrfärgade och det trots att Valter floppade setet. En genuint trevlig kväll dock i avslappnat format där det mest bara handlade om att hänga en aning, män emellan.

Söndagen bjöd på en turné till storebror och föräldrar när diverse ärenden skulle klaras av, huskatten hämtades hem så nu är ordningen återställd här på hemmaplan. Till kvällen reggade jag mig till i princip allt SvS hade att erbjuda av värde och störst framgång fick jag i Söndagsfebern där jag når finalbord med hyfsad stack, dock åker jag på min sedvanliga slakt på FT då jag får in det med A9 mot J9 på 9-hög flopp för en stack som skulle räcka för en andraplats. Turn ger honom öppna stegdraget medan rivern ger honom hans ack så rättvisa tvåpar, tilten var kapital och jag slaskade ur mig ur mina andra turneringar i ren förtvivlan. Jag börjar bli trött på dessa käftsmällar jag får djupt i turneringarna, ska ni förnedra och dräpa mig kan ni väl göra det på en gång. Suck. Ikväll hittade jag in på PLO-borden för första gången på länge och hittade ett plus på 3k men hade kunnat haft en hel del mer, först floppar jag nötstegen och turnar nötkåkdraget med AATx på hand mot en som floppat tvåpar samt också får nötstegen på turn. Tyvärr blankar rivern och det blir split... I en av de allra sista händerna jag spelar har jag AAxx på hand och efter diverse bombande är vi på rivern som parar brädan med knektar, jag checkar och för ett 3/4-pottbet emot mig. Floppen hade ett eventuellt öppet stegdrag möjligt så jag funderar länge och väl på om jag ska syna eller inte, till slut orkar jag inte vika utan tar synen men sjävklart har han synat med hela vägen med ett naket J. Den potten kostar mig 1,6k så hade jag inte trasslat in mig där hade plusset blivit 5k men jag ska inte klaga, traditionellt sett är det ju inte ofta jag kommer ifrån PLO-borden med vinst om ens pengarna i behåll...

BF3 har jag kört igenom nu och vet inte om jag är så imponerad, ganska buggigt och hackigt i omgångar samtidigt som storyn var kopierad från Black Ops rakt av med en nästan kriminellt kort kampanj. Jag vet att spelet bör spelas på en rejält påkostad PC och visst är grafiken vass men ändå, jag hade förväntat mig lite mer. Jag ska dock köra coop och antagligen en del mp men vi får se när det hinns med, imorgon dimper ju MW3 ner i brevlådan. Bråda tider för speltomtar nuförtiden men det återstår bara några till större släpp innan julhetsen lägger sig, tänker väl närmast på Skyrim och Assassin's Creed:Revelations. Vi har börjat sparka igång våra GOW3-kvällar igen med hordes-lir på hög nivå, än har vi inte tagit oss längre än till nivå 40 men en fullbordad 50:a kommer väl när som helst.

Nu ska jag nog steka iordning en delikat tonfiskomelett för att under tiden se till att nya avsnitten av Dexter och The Walking Dead trillar in i min burk, måndagar är rätt bra på det sättet med fint ögongodis att se framemot. Jag började beta av True Bloods senaste säsong igår och det bådar gott som vanligt, jag vet att jag ligger efter där men jag hinner bara med så mycket om kvällarna. Tyvärr började jag också kolla på en ny serie, Grimm, som baserar sig på tanken att de sagoväsen vi hört om när vi var små plötsligt börjar leta sig in i vår vardag. Vet inte vad jag ska säga om första avsnittet, verkar väl inte vara världens bästa serie om vi säger så och kan nog lida av samma syndrom som Terra Nova som började väldigt lovande men har i princip dött i mina ögon redan efter fyra avsnitt. Samlare som man är kommer jag väl dock inte att kunna sluta titta, har jag väl påbörjat något ska det banne mig fullföljas. Being me.

Börjar ta sig...

2011-11-03T11:24:00.000-07:00

...sa pyromanen, efter lite frånvaro från de virtuella filtarna har jag under veckan börjat härja runt på SvS igen. I tisdags körde jag Wiggarna men utan någon större framgång, djupen höll på att bli en succé efter en minirusch mot slutet av första timmen men när jag skulle dubbla till 5 x startstack höll inte min stege på turn mot set då rivern parade bordet. En aning surt men jag fick revansch igår, Lillördag blev en kort historia när jag överspelade så brutalt med 9T på en parad T-hög flopp, jag fick för mig att jag skulle få bort motståndaren efter lite bettande men icke sa nicke då han satt på KK. Bara bocka och tacka för sig...

Utöver LL reggade jag mig även till djupen och Topp100 igår och dessa gick bättre, efter sjuka svängningar i båda och nästintill sinnessjuka klonking skills i djupen tog jag hem vinsten där samtidigt som jag fixade en sjätteplats i Topp100. Sjätteplatsen ger mig också en plats i månadsfinalen så det var helt ok även om jag när finalbordet började var chippie, efter några flips där jag gått in som favorit tog det hela slut när jag får in mina sista marker med AKo mot 44 pre. Jag ska inte klaga och det var fina 4k in på kontot vilket inte direkt gjorde ont efter helgens mer avancerade övningar...

Rent fysiskt är jag dock inte i form, jag har åkt på mitt sedvanliga vintertillstånd där jag har något ruvande i kroppen som aldrig riktigt bryter ut men ändå jävlas tillräckligt för att jag ska känna mig superhängig och sliten. Inte ok. Jag går runt med en sådan där latent huvudvärk som riktigt osar förkylning men än har inte helvetet brakat loss på allvar även om hals, näsa och öron börjar indikera ett nära förestående utbrott. Det vore så mycket skönare att åka på en rejäl sväng och bli liggande i en vecka än att gå och dra på det i månader, det är ju bara att förlänga eländet utan någon som helst mening.

Jag vill ju egentligen inte ge mig in i monopoldebatten som JJ så fint driver men inte ens jag kunde låta bli att reagera över det som damp ner i brevlådan häromdagen, nämligen ett exemplar av tidningen Poker Magazine tillsänd till mig på uppdrag av SvS. Inte nog med det, snabbt kunde det anas att runt 50% av det redaktionella materialet på ett eller annat sätt var sammankopplat med SvS. Var det inte intervjuer med alla vinnare från online-SM 2010(ja, t o m han som vann sjukorts stötpoker var med) så var det reportage om Swedish Open eller intervju med en sportsbettare med blogg på Svs, även chefredaktören delade ut lovord till SvS i sin spalt om jag inte missminner mig. Jag tror jag aldrig har sett ett så köpt nummer av en tidning någonsin, det blir ju så uppenbart att det är nästan pinsamt. Nu skulle jag ju inte ha något problem med detta om det var ett "vanligt" företag men nu är det ett statligt som säger sig stå för en massa sunda värderingar samtidigt som det är en massa pengar som går till reklam istället för deras så högt haussade rakeback till föreningslivet. Det är ju här jag också tycker att deras anställning av pokerprofiler som åker runt och spelar turneringar i deras namn faller pladask, jag ser ju hellre att pengarna går till samhället än till några stekargrabbar. Jag vet att det här är grovt minerad mark att röra sig på, många har åsikter och starka sådana kring det här. Jag nöjer mig med att säga att jag har seriöst börjat fundera över frågor som dessa utifrån debatten som varit, att jag sedan fortsätter att spela på SvS ändå gör ju mig till en hycklare utan motstycke men må så vara.

Dexter är nötserien nummer ett nu i alla fall efter att jag kollat klart på Breaking Bad, jag förstår inte hur de har kunnat få ihop en sådan engagerande storyline ännu en gång. Riktigt längtar efter nästa avsnitt redan nu...

Som ni kanske förstått vid det här laget är jag en ganska känslomässig samt relationsinriktad människa där just relationer i deras olika former väger tungt för mig, jag lägger ner mycket energi i dessa och förväntas och hoppas på motsvarande återbäring. Ibland springer jag ju på människor som jag känner någon form av koppling till direkt, där det från första kontakten känns bara naturligt och avslappnat i umgänget och där potentialen känns brutal. Jag kan ha sprungit på en av dessa nyligen, känslan hos mig var i alla fall totalt angenäm och jag hoppas kunna få återstifta bekantskapen med denna individ vid senare tillfällen men det är lite oklart hur möjligheterna till detta ter sig. Det är i alla fall dylika möten jag lever för jag är helt övertygad om att det vackraste man kan hitta i livet är det som finns i relationerna till ens medmänniskor, tänk att hitta en vän eller partner som bara ger en energi genom att finnas till och där varje interaktion exponentiellt ökar energiupptaget. Det var ett tag sedan jag hittade en ny sådan så det vore rätt skönt om mina föraningar i det här fallet besannas, vi får se vad framtiden har i sitt sköte.

AOPW recap...

2011-10-31T10:45:00.000-07:00

Jag sitter här i soffan, hungrig, mör, törstig, trött, med ett uns av huvudvärk, ett antal kronor fattigare men ändå med ett leende på läpparna för ännu en skön pokerhelg är avklarad. Det är en form av social prostitution att åka iväg på dessa evenemang eftersom jag betalar för umgänget i och med spelinsatserna, möjligheten att få tillbringa tid med alla sköna karaktärer som befinner sig i kretsen kring spelet där alla på något sätt liksom är sig själva för ett ögonblick just när de är med sina gelikar. Eftersom jag dock oftast åker hem med mindre pengar men med ett tillfredsställt sinne måste jag väl definieras som torsk eller? Det ställer ju begreppet "fisk" i ett helt annat ljus, ett avsevärt mer obehagligt sådant för jag vill nog inte vara torsk oavsett sammanhang. Nåja, låt oss som seden kräver ta det från början till slut:

Lördag
Efter min holmgång på Aqva på fredagen var jag lagom pigg på lördagsmorgonen när jag klev upp och började förbereda avfärd, det var knappt jag hann med alla bestyr innan jag fick styra stegen mot bilen. Väl där mötte Plumpa upp för att nyttja min parkering med sin bil eftersom min silverpil fick äran att agera färdmedel, lite sena börjar vi rulla mot Taal som också skulle med och old school som han är så ringer han prick 10.00 och undrar var fan vi är. För er som inte förstår så hade jag alltså sagt att jag skulle vara där kl.10.00 för att plocka upp honom, lite skamsen försäkrar jag honom om att vi bara är minuter bort. Efter att ha plockat upp honom styr vi nosen mot E18 och börjar färden mot slutmålet...

Efter en angenäm resa anländer vi vid hotellet som är spelplats för helgens dramatik, mycket folk har redan anlänt för den inledande lunchen och efter en snabb tur upp på rummen letar vi oss ner till restaurangen för lite mingel. Många bekanta ansikten dyker snabbt upp så som Snygg-Stefan, båda Sandrorna, Hygglo och självklart både Mickisarna där de två sistnämnda sköter det mesta av det praktiska i att få allt folk inhyst och på plats. Därefter är det dags för lite sopplunch innan själva spelet ska ta sin början och vi blir serverade en väldigt delikat sopplunch som vi i Västerås-gänget, där även Slimace och Helen anslutit sig, intar tillsammans med Sandrorna. Efter en stunds trevligt samkväm är vi ivriga att sätta igång så vi följer strömmen uppåt i komplexet och landar på andra våningen där borden står uppställda och klara, direkt i entrén får vi dra varsitt seating-card och jag hamnar på bord 4 plats 7 om jag inte missminner mig.

När alla väl satt sig tar jag en snabb titt runt bordet och inser att några bekantingar slagit sig ner och däribland Josef som jag mötte på finalbordet senast i Berga Open, Lisa som jag vann min nyckelpott mot i Berga samt Sandra Bu som fick platsen direkt till vänster om mig. Till höger om mig fick jag hotellets ägare som verkar vara något av en kuf och jag är ganska snabb på att tillskriva honom en roll som fisk, jag försöker dock luska lite från Sandra vad för bild hon har av hans spel eftersom det känns rätt bra att ha koll på snubben man har direkt till höger om sig. Efter lite formaliteter tar spelet sin början och första given delas ut, jag känner mig taggad men samtidigt avslappnad och mest bara förväntansfull då jag hoppas på en klockren dag av poker-orgasmer. Tyvärr blir det inte riktigt så. Slår ni upp ordet "kortkall" i ett ordlexikon hittar ni en bild på mig, uppgiven och gråtfärdig. Jag tror jag aldrig någonsin vikt så många händer som jag gjorde under lördagen, jag viker och viker och viker tills jag får ont i handleden av den monotona rörelsen av att kasta korten i mucken.

De få gånger jag hittar något marginellt spelbart får jag ingen som helst träff på flopp och försöker jag mig på ett cb eller ett move får jag direkt omslag utan något annat val än att mucka handen, under de sex-sju timmar jag till slut får spela hittar jag en handfull par där det högsta är TT och så en AK och en AQ. Utöver det är det bara skräp och okoordinerade kort, frustrationen är total och väldigt påtaglig hos mig där jag känner mig som en boxare på defensiven där varje jabb mot min block sakta men säkert nöter ner mig mot den oundvikliga knockouten som till slut ska komma.

Några timmar in i turneringen får vi in en ny spelare till vänster om Sandra och han känns skum direkt, inte så mycket för utseende eller spel utan mer för hans tillstånd. Han känns halvt väck och sitter mest i sin egna lilla värld, en tung huvudvärk verkar plåga honom också varför han sitter med ansiktet begravt i händerna mest hela tiden. Han är dock med mycket och ofta i potterna och härjar, han har stack att spela aggro vilket han också gör framgångsrikt varpå han flera gånger visar upp bluffar även om han någon gång också hittar en hand. Vid blindsen 300/600 slår han upp det till 1 200 från UTG men får sedan en push på runt 8-9k från mittposition av Peder, han som slog ut mig från HPK Open på bubblan och som jag självklart inte glömt. Det foldas fram till mig och jag har väl runt 28k i stacken och tittar ner på AQhj, min första tanke är att jag måste syna men jag är ju samtidigt rädd för den labila killen i UTG-position. När jag väl sitter och funderar på hur jag ska göra med markerna för syn i handen utbrister han helt plötsligt "Jag synar!" och alla blir som fågelholkar, han inser sitt misstag och ber om ursäkt men redan nu är det försent för mig. När jag vet att han kommer att gå med känns min AQhj än svagare då det får mig att tro att jag mycket väl kan vara uppe mot AK(eller iaf Ax) hos en av motståndarna samt en färdig hand hos den andre, jag vill så innerligt vara med då den handen är som paradiset för mig efter min korttorka men jag mäktar inte med att ta synen. Nu går turen över till Sandra och hon börjar också fundera men återigen säger labila killen högt och tydligt "Jag synar!", ännu en gång ett agerande out of turn och än en gång ber han om ursäkt. Sandra funderar en bra stund hon också innan hon viker, nu får vi äntligen se vad för händer som finns ute och den labila killen viker upp 99 och Peder JJ. Floppen kommer med två hjärter, turn blankar och river kommer ett J vilket ger Peder potten...det sjuka är dock att jag hade dragit in en stege på rivern även om floppen mer bäddade för en flush, Sandra visar också upp AQo och jag blir mer bitter än någonsin. Hade inte UTG-killen utannonserat sitt agerande hade jag varit med i handen och antagligen minst dubblat mig.

Efter den tunga smällen biter jag ihop och fortsätter jakten på den perfekta handen men det tar aldrig slut på de kassa löven, jag får ingen som helst chans att komma in i matchen och dör sakta men säkert inombords. Inte nog med att korten suger musten ur mig, Sandra är på min BB hela tiden också vilket jag påtalar för henne flera gånger lite käckt men inte hindrar det henne från att vara på den nästa varv för det. Det trista är att jag aldrig någonsin får chans att försvara den då händerna är så absurt dåliga samt att både mitt självförtroende och min stack är stukade med utvecklingen som varit. Till slut med blinds 400/800 och ante på 100 hittar jag ATo i hyfsat tidig position, i mina ögon är det ett monster större än Godzilla i det läget då jag knappt sett två klädda kort samtidigt fram tills dess så jag trycker in mina 19k efter en limp innan. Tyvärr instasynar Sandra medan labila killen muckar efter en stunds kontemplering, det blir fold för resten och jag vet ju att jag är körd. Mycket väl, hon viker upp AA och den sista livsgnistan inom mig kastar in handduken. En blank bräda senare får jag lomma iväg för att bandagera mina nedslitna vrister, ärketilten är total.

Efter att ha tiltat av mig börjar jag invänta starten av nästa sit'n'go och det tar sin lilla stund så jag passar på att följa huvudturneringen en stund, Plumpa hade åkt innan mig redan så de vi hade kvar att hoppas på var Taal, Slimace och Helen varav den sista sprang bäst av de tre så långt. När vi väl börjar få ihop folk till vår lilla gryta får Slimace tyvärr respass han med från huvudturneringen och slår sig därför ned tillsammans med oss, det är en salig blandning av fisk där Mike sin vana trogen visar sig vara en av de största. Det blir en slaskafton utan dess like, vi får se prov på icke-tidigare-skådade-färdighetsuppvisningar där till och med Labero skulle klia sig i huvudet över hur mycket man kan trolla med knäna. Sett till spelet verkar det som att ju färre outs man har desto starkare hand och detta efterlevs till minsta lilla stavelse av nästintill hela bordet, det är väl bara jag, Chrille och Fraallan som håller oss passiva. Jag går bra till en början men åker på en fin suckout av Snygg-Lars, efter halva turneringen lyckas jag dock återhämta mig och tar till slut en tredjeplats efter att ha sprungit in i Plumpas AA sent.

Knappt hinner vi andas ut efter den grytan innan det är dags för nästa, vi blir tio personer i den varav Zacke är en och han är nog den mest energiska herrn jag någonsin stött på. Under grytans gång blir jag bara mer och mer desperat i mina försök att åka ut för jag är helt matt av föreställningen, inte en sekund går utan att någonting händer kring honom och det sjuka är att han haft den nivån i säkert fem timmar. Jag blir utmattad bara av att sitta bredvid och titta på, han är inte otrevlig på något sätt men mina sinnen bara översköljs av rörelser och ljud så när jag väl åker på bubblan i grytan känner jag ingen bitterhet utan mest bara lättnad över att komma ifrån intryckskakofonin. Lite bitter var jag dock då Helen var chippo medan jag och den andre som var kvar var hyfsat korta så bubblan var inte alls given, tyvärr hade jag dubblat den andre strax innan då han drog ut med A7 mot min AK men jag hade också dragit ut hans JJ med 88 innan så det var väl rättvist. Nåväl, en aning bitter var jag eftersom Helen drog ut mig med A4 efter att jag floppat ett set i femmor med 55 på hand, hon drar in en runner-runner färg och krossar mina drömmar om en prisplats. Efter den brutala behandlingen från både spelet och motspelarna valde jag att lägga ner för dagen/kvällen/natten och sökte upp min tältsäng på rummet som jag delade med Helen, hon var också redo för att nanna kudden så vi intog John Blunds drömland efter lite småsnack.

Söndag
Efter lite mer än väl lovligt stor dramatik på morgonen letar vi oss till frukosten och hinner precis inta den innan andra dagens spel ska påbörjas i huvudturneringen, Helen är kvar där och ligger tvåa av 21 spelare medan Taal åkte ut strax innan spelet avbröts för dag två. Det som kan nämnas kring avslutet av huvudturneringens första dag var att Helen var inblandad i en lite tumultartad situation då det i en av de sista händerna för dagen blev kalabalik, detta efter att hon tydligen återhöjt potten pre och fått ett ställ emot sig. I det läget har hon tänkt högt och sagt något i stil med att "Jag tror inte jag kan syna...", motståndaren har i det läget trott sig höra att hon ska syna varpå han stolt slängt upp sin AA eftersom han trodde att det var dags för showdown. Helen börjar protestera högljutt och tävlingsledningen tillkallas, Helen menar på att handen hans är död eftersom han muckat den medan motståndaren hävdar att den ska fortfarande leva och att hon ska syna hans allin eftersom hon sagt "syn". Tävlingsledningen tillkallas och efter lite dividerande tas beslutet att hans hand ska leva och att den spelas öppet varpå Helen får ta sitt beslut, hon har AQ och viker självklart. Spontant kan jag tycka att en hand som felaktigt slängts in i mucken, öppen eller dold, är en död hand men så finns ju tillägget i reglerna där det pratas om bedömningen av risken att det begåtts ett uppenbart misstag. Vad är "uppenbart"? Är ett hörfel som i det här fallet uppenbart? Jag vet inte, jag satt inte vid bordet och vet inte alla turer men håller nog i slutändan med om att bedömningen blev bra. Han fick sitt straff för att han inte hade full koll på spelet genom att hans hand inte dog men blev öppen istället samtidigt som Helen fick en fördel då hon just fick se hans hand innan hon agerade, det blir dock riktigt konstigt när det blir lägen som dessa men det gäller att ha fingertoppskänsla.

Huvudturneringen sparkar igång på utsatt tid och en halvtimme senare kör även sidoeventet igång där vi fyra Västeråsare som åkt ur huvudturneringen tar ett nytt skott, jag hamnar på ett helt ok bord där jag bl a har Mike och Fraallan som motståndare. Turneringen i sig blir lite turboaktig då vi har 10k i marker med 20-minutersperioder, det blir en viss chock jämfört med huvudturneringen där startstacken var 30k och perioderna 40 minuter långa samtidigt som vissa nivåer är borttagna i sidoeventet. Jag harvar på runt 10k en bra stund men lyckas jobba upp mig till 15k innan jag får in allt med AJ mot Fraallans A8 pre, min hand får hålla och jag är uppe på 30k men lyckan är kortvarig då jag i nästa hand bluffar bort 10k. Nu kommer min andra upplevelse av regeltolkningsdramatik för helgen, blindsen är 700/1400 och big blind är inte vid bordet, det blir fold till mig på cutoff och jag slår upp det till 4,1k och samtidigt som jag gör det anländer BB till bordet där hans kort fortfarande ligger vid hans marker. Nu utbrister Josef "Du hann precis, de håller på och försöker stjäla din blind." varpå jag blir för paff för att orka opponera mig, enligt de regler jag känner till dör handen om spelaren inte sitter på sin plats så fort utdelningen av korten är klar. Jag vet att jag hade all rätt i världen att påtala detta men jag ville inte vara den som är den samtidigt som jag tycker att antingen SB eller UTG borde ha rakat in handen i mucken det första de gjorde innan spelet i handen hade påbörjats.

Nåja, delvis får jag skylla mig själv men jag tycker bordet i sig ändå var väldigt passivt i denna för mig självklara regeltolkning. Det blir i alla fall fold till BB som tar syn på min raise, mest för att han har en stor stack och har råd antar jag. Floppen kommer i princip blank för mig då jag har 42 och får träff på 4:an som dock är lägsta kortet, jag hinner dock knappt bedöma brädan innan BB annonserar all-in och jag har inget annat val än att mucka handen semitiltad. Tilten blir total några händer senare när jag vaknar upp med AKo på BB och Taal i UTG-position slår upp det till 4k med blinds på 500/1000, det blir fold till mig och jag pushar mina 15k. Han funderar inte länge innan han tar syn med...9Thj...och det för typ 2/3 av hans stack. Jag förstår inte mycket men jag förstår vad som komma skall, floppen 457 följs av en sexa på turn och en åtta på rivern. Grattis. En näve i bordet senare reser jag mig kokande och deklarerar till Plumpa, som också åkt ur, att vi drar hem.

Vi drar till rummen och packar ihop våra prylar och innan vi drar säger vi farväl till folket i spellokalen där Helen går riktigt bra i huvudturneringen där de är typ 14 kvar i det läget, Taal har ju fått mina marker att leka med i sidoeventet så han är hyfsat med där så ingen annan kan hänga på oss då Slimace är den andra chauffören för helgen. Plumpa och jag rullar hemåt, lite småbittra i bilen men efter en middag på Pizza Hut lättas sinnena upp en aning för att fullständigt explodera av glädje när vi också plockar upp lite lösvikt på ICA Maxi längs vägen hemåt. Jag landar hemma runt 17-snåret, totalt utmattad men ändå nöjd med en trevlig helg där pokeräventyret avslutas med det roliga beskedet att Helen till slut tog hem hela turneringen. Stort grattis till henne får en stor kämpainsats på många plan! Stort tack till arrangörerna också som genomförde ett eminent evenemang utan några större hickups längs vägen, allt flöt på bra och tiderna kunde hållas utan problem. Well played! Tack också till alla pokerspelare som var där, det är ju vi/ni som gör allting så roligt trots att ekonomin får lida i omgångar. Vore det inte för det sociala skulle inte livepokern existera i denna relativa småskalighet för jag kan nog tala för 90% av de som var där när jag säger att det sociala är det primära i sådana här fall, man är där för att umgås med sunda(nåja) och väldigt trevliga människor. Tack för att ni finns, fiskfucks!

Snabbis innan sovdags...

2011-10-28T17:31:00.000-07:00

Nej, ingen SÅDAN snabbis, dylika får jag leta efter bland stjärnorna. Det jag avser är ju att plita ner några väl valda rader här innan jag nannar kudden, är ju ganska precis hemkommen från ytterligare en omgång av spel och turneringsvärdskap på Aqva. Den här gången var det en rebuy-variant som kördes och jag mäktade med att överleva i två timmar, nästan personbästa som värd. Jag lyckades första gången som short torska med A3 mot J8 allin pre och andra gången med A2 mot T3 allin pre, så trist att jag aldrig får dessa att hålla men det är väl mer eller mindre en coinflip även om det känns mer än så när man ändå leder när allt åker in. Istället blev det ytterligare fem timmar av umgänge samt finalbordsdealande, inte fy skam det heller men det är klart att det finns trevligare sätt att tillbringa en fredagskväll också...typ så som rubriken till det här inlägget egentligen borde uttolkas.

Imorgon blir det förhoppningsvis mer framgång för egen del då jag äntligen får dra iväg till AOPW för lite härlig storturneringspoker, 30k i startstack och 40-minutersperioder bådar gott så jag får verkligen hoppas min liveform håller i sig. Hur det än går vet jag att det kommer att bli sinnessjukt kul då det är en bunt väldigt härliga människor som kommer att närvara, jag tror till och med att en eventuell tidig utåkning skulle kännas mindre kall än vanligtvis då man ändå vet att det finns kvalitativt umgänge att spendera resterande tid med. Självklart är det inget jag räknar med utan jag räknar med att vara kvar i spel ända fram tills att sista rivern läggs och då ska jag helst sträcka upp näven i luften och skrika ett befriande "Såja!", allt annat blir en besvikelse spelmässigt.

Veckan har annars sprungit förbi i ett töcken av jobbande där jag ägnat kvällarna åt självterapi med lite filmtittande och xboxande, filmerna som setts är:

Titel: Cars 2
Genre: Animerad barnfilm

Jag gillade första en hel del och hoppades på något motsvarande i andra men vet inte ärligt om jag är besviken eller inte, hade nog inte så stora förhoppningar ändå utan filmen uppfyllde det syftet det hade för mig d.v.s. ett hyfsat angenämt dödande av någon timme eller så. Den här gången hamnar huvudbilen i lite trubbel tack vare sin bärgarkompis då denne blir indragen i spionaffärer av misstag, förvecklingarna blir många och dramatiken större för varje motorvarvning. Inte mycket att orda om egentligen, en film i mängden.

Betyg: R R R

Titel: Horrible Bosses
Genre: Komedi

Den här filmen var dock klart mycket mer sevärd, kanske mest för att Jennifer Aniston gör en av sina mest porriga roller någonsin som en sexuellt trakasserande tandläkare. Det hela handlar alltså om tre män i medelåldern som alla tröttnat på sina chefer och efter lite fyllesnack bestämmer sig för att göra verklighet av sina planer av att döda dessa, de börjar med att försöka kartlägga varje chefs vardag och direkt börjar problemen. Hela filmen har en liknande känsla som första "Baksmällan" hade d.v.s. en hyfsat grabbig prägel på det hela smaksatt med mycket humor, jag tycker de hittar en hyfsad nivå på det hela även om karaktärerna ibland är lite väl klyschiga. En rätt skön scen är när de ska försöka återställa en utvällt ask med kokain, det är ungefär på den nivån det ligger rakt igenom.

Betyg: R R R R
----------------

I TV-serieväg har Walking Dead och Dexter fortsatt att imponera, riktigt bra säsonger på gång i båda fallen där jag längtar efter ett nytt avsnitt så fort jag sett det senaste. Jag har en hel del andra serier på hög som jag borde titta på men har inte helt enkelt hunnit då resterande kvällar har ägnats åt xboxande som sagt, fick ju Batman:Arkham City i fredags i förra veckan och så damp Battlefield 3 ner i brevlådan igår. Det förstnämnda har jag kört igenom kampanjen på och det hela är egentligen en något uppspottad version av föregångaren, varför ändra på ett vinnande koncept? Jag tycker spelet håller fortsatt hög kvalitet och underhållningsvärdet är stort med kända karaktärer kombinerat med sidouppdrag och annat, det enda dåliga är egentligen att samlandet tar nästan överhanden samt att jag innerligt hatar slagsmålsutmaningarna i spelet. Det finns nämligen en form av sidomoment som går ut på att spöa ett gäng kriminella i olika omgångar samt samla så mycket poänga som möjligt under dessa genom obrutna kombinationer av slag och sparkar. Det jobbiga är att man måste vara alert med knapptryckningarna och ha rätt tajming hela tiden, är det något jag hatar i spel så är det liknande aktiviteter. Handkontrollen har varit nära att få närkontakt med TVn ett antal gånger men då har jag bara tänkt hur mycket TVn har kostat så har handen sänkt sig snabbt...

Battlefield 3 har jag knappt hunnit prova men har ändå kommit en bit på kampanjen, första intrycket är att det är lite buggigt i vissa lägen men ser ju sjukt snyggt ut annars. Spelkänslan är väl sisådär och det känns rätt uttjatat med denna typ av spel där de inte lyckas komma med något banbrytande så långt som jag har spelat, det är dock rätt realistiskt på så sätt i allt sitt bombardemang av effekter att man faktiskt känner sig jagad när kulorna viner omkring en och murbruket får bilden att bli lite dammig. Jag har inte provat på multiplayer än och kan ju som sagt knappast komma med några definitiva besked än, storymässigt känns det som sagt att jag sett allt detta förut men det kanske tar sig vartefter. Grafiken går inte att klaga på även om den hoppar och hackar till ibland, tror att spelet är ett konstverk på en kraftfull PC med tanke på det jag läst och hört om grafiknivån där. Nu blir det väl lugnt i spelväg i ett par veckor innan MW3 och AC:Revelations kommer, sedan är väl spelhösten fullbordad tror jag och tur är det så att en annan kan hitta ett liv någonstans också.

På tal om det så måste jag verkligen verkligen verkligen börja röra på mig nu, jag kan inte fortsätta på den inslagna banan för då blir jag en heffaklump utan dess like. Jag ska pusha mig själv över stupet inom en väldigt snar framtid och återuppta den banan jag hade slagit in på så väl för ett år sedan, börjar nästan bli förbannad på mig själv nu. Enough is enough. Nu måste jag dock hitta sängen så att jag är någorlunda utvilad inför den stora dagen imorgon, wish me luck! Vinner jag blir det självklart ett jublande härligt inlägg på söndagskvällen, ett inlägg lär det bli vilket som men det kanske blir en aning mer bittert med annat utfall i turneringen. All-in, baby!

On a deeper level...

2011-10-25T13:16:00.000-07:00

Att vakna på morgnarna numera är ju som att känna sig omfamnad av mörkrets furste, det svarta som omger en är tjockare än vad blicken förmår att hantera och jag famlar oftast runt en redig stund innan sinnena åter för mig till det vakna tillstånd som behövs för att kunna fullgöra ett normalgott leverne. Det är inte bara en gång som jag nästintill somnat vid ratten på väg till jobbet, det är bara ett ivrigt blinkande och några flator till kinderna som håller mig från att stifta närmare bekantskap med undervegetationen i dikena. Jag brukar stolt proklamera min kärlek för denna mörka årstid vi kallar hösten men på senare år är den tröttheten som överöst mig nästintill övermäktig, jag har intagit en zombie-mode där minimal energiåtgång varit det primära i varje situation. Utifrån detta perspektiv var det därför extra skönt att höra från en kollega idag att jag såg pigg ut, speciellt när jag inte direkt känner att det epitet är passande men även om han ljög eller ironiserade så ser jag det som sanning och kan därmed uthämta en extra energi dos ur det hela.

Helgen sprang förbi snabbare än Usain Bolt och jag var väl hans antites då jag inte rörde många fenor, efter ett otal helger med späckat schema och väldigt få kvalitativa sömntimmar valde jag nu att fokusera på lite själslig och kroppslig återhämtning varför filmer, TV-serier och lite xboxande utgjorde mitt huvudsakliga sällskap under helgens gång. Enda pokern jag mäktade med att hänge mig åt var ett stycke Långlördag samt Djuping på lördagen men efter att ha dräpt en flaska Molina under loppets gång var väl vare sig sinnena eller intresset på allra högsta nivå, jag lyckades dock hanka mig fram helt ok tills jag några timmar in i Långlördag får KK och ser en Q-hög flopp tillsammans med en motspelare. Efter lite bettande hittar vi till turn där en möjlig stege kan skapas med en sketen tia på hand, även här blir det bombande från varsitt håll med slutresultatet att allt åker in. Jag får dock inte se en väntad tia utan killen har hittat QQ och floppat ut mig å det grövsta, bara bocka och buga samt ta mina sista sura marker och kasta bort dessa någon pott senare. Being Koivu.

På det personliga planet börjar jag hitta tillbaka till någon form av styrka och hängivenhet igen, efter en alltför lång period av vältrande i dy och någon form av dystrare kontemplerande börjar jag återigen inse att ensam är stark. Det bränns broar kring mig som om jag vore mitt i kampen om Rhen under andra världskriget men som tur är är jag inte uppe mot någon mustaschprydd herre utan den värsta motståndaren i det här fallet är nog en kille med mer heltäckande och mindre välansat ansiktshår, nämligen jag själv. Jag har ju en tendens att lägga in mer i vardagliga ting än vad de flesta uppenbarligen gör men det är mest för att jag vill optimera varje vardagsögonblick till att ge mig det absolut maximala som det bara kan, det innebär att jag kan se relationer som väldigt viktiga då jag lever för samverkan med min omgivning. Däri uppstår en viss problematik när jag förväntar mig mer från personerna runtomkring mig än vad de förstår eller är beredda att ge, besvikelserna blir mindre omfattande för varje omgång så jag blir inte lika bestört eller ledsen längre. Jag är väl härdad som cyniker skulle säga, mer klarsynt skulle jag vilja påstå. Jag vet att de personer som är beredda att ge mig sitt allt har exakt detsamma att vänta sig tillbaka kryddad med en lite exceptionell personlighet samt en värme och omtanke som är på riktigt, problemet är bara att jag är rätt lagom trött på att för lättvindigt erbjuda detta till kreti och pleti. Skärpning kommer det att bli och det allra skönaste är ju att urgallringen sköter sig själv oftast, de flesta straffar ut sig själva ur ekvationen. Nej, det är dags för mig att resa mig från alla fyra där jag tagit emot tillräckligt mycket bakifrån för att det ska räcka för en livstid.

Jag sprang på krutfarbrorn till granne i närbutiken igår när jag införskaffade mig lite sena måltidsingredienser, han var tydligen där med sin son för att handla lite förnödenheter även om det mesta såg ut att gå i Findus färdiglagade stil. Nåväl, vi hamnar i samspråk i kön och han buffar till mig lite av glädje att se mig igen, jag kan inte hjälpa mig själv från att vara oerhört nyfiken på denna herre. Jag har ju fått någon relativt obefogad respekt för honom men samtidigt slår mig tanken, tänk om det här är en gammal nazistförbrytare eller något? Nu kanske han är lite för ung(?) för det men ni förstår poängen, att det finns 90+ år av hans liv som jag inte har en aning om vad han ägnat sig åt. Han kan ha all världens osympatiska ageranden under sitt bälte men ändå känner jag en initial fascination för honom, nu säger jag absolut inte att han är någon Goebbels men tanken slår ju en kring hur liten del man av varje människa man egentligen bildar sig en uppfattning utifrån. Det ger ju bara än mer tyngd åt det gamla talesättet att man bara får en chans att göra ett första intryck, det är dock inget som jag oftast bryr mig om för jag tycker att de människor som inte kan revidera ett första intryck något brutalt inte är värda energin. Om du dömer ut mig som en idiot, tönt eller nolla efter att ha upplevt mig i fem minuter så är det din förbannade förlust, jag vet vad jag har att komma med och om min evigt expanderande fetma eller min ibland alltför sanningsenliga tunga får dig att rygga tillbaka så är det väl så. Nu fick jag ju varken en bekräftelse eller dementi om stålgubbens av mig framfantiserade nazistbakgrund men ändå väckte han återigen lite tankar hos mig, gamlingen.

Nu till helgen stundar en länge efterlängtad holmgång då det blir dags för lite livespelande modell större igen, jag känner mig nästan Phil Iveysk i mitt spel just nu då det mesta stämmer, att korten faller som avdankde alkisar är en annan femma och inget jag kan påverka. Jag är fortfarande en aning bitter över de smällar jag åkte på för ett tag sedan, först treoutarn för vinst med min AK mot motståndarens A6 i en pott för dubbel chiplead med åtta kvar på FT i Supersöndag på SvS och så ungefär motsvarande tyngd i potten på finalbordet i HPK Open med mina QQ mot QJsp på en K-hög tvåspadrad flopp. Hade jag lyckats tagit hem dessa två nyckelhänder hade nog de senaste månadernas gynnsamma resultat varit minst trefaldigt bättre, jag är dock inte bitter så eftersom jag vet att jag inte hade kunnat göra något bättre än så. Det är bara att ta med sig de formidabla formtendenserna och låta dessa växa till ett än större monster för motståndarna, i och med denna självpeppning kommer jag säkerligen att åka på världens bad beat det första som händer i turneringen men må så vara. Det finns mer här i livet än kortspel...så som alkohol. På tal om den turneringen var det ett rätt kul SMS jag fick från värden där förfrågan löd "Ska du ha fusk eller kött till middagen?", en solklar Freudiansk felskrivning där men jag tackade ju som den gentleman jag är självklart nej till det förstnämnda och såg istället till att befästa min position som det köttätande rovdjur jag är. Må lyckan stå mig bi under helgen...

Nej, jag känner att mitt sinne är renare och klarare än på länge och även om det ömsom smärtar åt hjärttrakten till på grund av olika anledningar krävs det mer än så för att hålla mig nere. Dock som en liten reflektion kring mitt tidigare utlägg om relationers tyngd för mig tänker jag rätt ofta på varför det är så få som ändå verkar vilja behålla en mer långvarik dylik med mig, det är många mer eller mindre kära vänner som jag haft genom åren där jag upplevt att något tyngre funnits men de har bara spridits med vinden för att aldrig mer höras av. Nu krävs det ju självklart två för att dansa men det är ändå tänkvärt, det finns en hel del personer därute som jag skulle mer än gärna återupprätta kontakten med eller åtminstone få fler tillfällen att umgås med men samtidigt för ju livet oss åt skilda håll allt som oftast. Jaja, den som lever får se vad framtiden har i sitt sköte...

Jobb för hela slanten...

2011-10-20T11:54:00.000-07:00

Bråda tider på jobbet och då får pokern stiga åt sidan tillsammans med resten av det patetiska som kan kallas mitt liv, orken räcker inte ens till att ligga på sofflocket och då är det illa. Igår stupade jag t ex i säng innan 21.00 men innan dess hann jag med en miserabel insats i Lillördag, jag visste ju redan från start att jag var döda pengar i turneringen på grund av min gigantiska trötthet. En kvart in i turneringen sitter jag på BB och har 9T där det är tre-fyra man som limpat och jag checkar, floppen kommer T93 och jag jublar. Efter check från SB bettar jag ut 120 i en pott på 150 med blinds 15/30 och startstack på 5k, en kille i mitten slår om till 360 med fold från de andra som följd. Jag orkar inte slowa eller vela så jag slår om till runt 890 eller något bara för att få en instapush från motståndaren, här är ju varje atom av mig helt fullständigt övertygad om att jag är slagen. Finns ett fåtal tomtar som får in allt så tidigt med en hand som jag slår, dock slår sig den äckliga tanken om att det ändå vore skönt att gå och lägga sig ro i mitt huvud samtidigt som djävulen på ena axeln säger "Han kan ju faktiskt ha överpar!" medan ängeln på andra säger "Inte med det spelet pre". Jag instaknäpper iväg ängeln och följer djävulens råd och tar syn, självklart sitter han på 99 och jag drar tunt. Ingen hjälp och jag är ute, helt välförtjänt på så många plan att det inte går att räkna.

Ikväll var det dags för ett besök på HPK då det var ett litet möte uppstyrt innan så jag tog tillfället i akt och körde deras SuperTorsdag, det blev hela 32 spelare som kom för att mäta sina krafter och jag fick ett halvskumt bord med en hel del helskumma karaktärer. Det börjar lugnt för min del, mest för att jag inte får några kort men sakta börjar jag få upp tempot och pottar några fina potter med 2 x 33 t ex. Framgångsjublet fastnar dock i halsen ganska fort då två händer dräper min nästan dubblade startstack, först floppar jag ett set med mina tvåor på en K32-flopp helt i hjärter. Plumpa bettar ut och jag slår om med en allin från hans sida som följd, jag tar syn och han sitter på AA med ett A i hjärter. Turn kommer 3sp och river 4sp, han drar in en fin runner-runner stege istället för den mer väntade flushen.

Handen efter får jag AJru och höjer upp det efter två limp, då får Tobbe på en av blindarna för sig att pusha in sin halvshorta stack. Jag är lite semitilt så jag orkar inte hitta viket utan synar ganska snabbt, jag hoppas på en flipp och får det då han har TT. Floppen kommer KQT, hyfsat intressant med min nötstege mot hans triss. Turn ger honom ett fyrfärgsdrag i klöver men han behöver inte den då rivern ger honom kåken med en till Q, springer lite kallt. Handen efter det får jag JTo som jag ställer med och det blir en gigantisk pott då de två andra inblandade också hamnar allin pre, jag är uppe mot 99 och AK. Floppen kommer K-hög med två spader, jag har T i spader och det är den högsta som är ute. Turn en spader till men jag klarar ju inte av att dra ut lika bra som de andra så rivern blankar med följden att Plumpa plockar en storpott och jag packar ihop.

Så kall är jag just nu och som om det inte vore nog håller jag på att få hål i sulorna på mina skor igen, det är typ sjätte Dahlin-paret som pajar efter en säsongs användning. Han var bra på att göra mål men skosulor kan han fan inte tillverka...Tomte. Helgen som kommer ska jag bara ägna mig åt själavård d.v.s. äta mig själv fetare på godis samt inta fosterställning i soffan, känns som jag behöver en totalt kravlös helg som omväxling. Nästa helg går ju åt till AOPW så batterierna behöver laddas för att jag ska kunna prestera på högsta nivå, ser dock rejält framemot eventet och hoppas på att jag blivit lite hetare tills dess. Är dock svårt att känna någon större panik när man ändå spelar bra och får in pengarna hyfsat, bara bryta ihop och komma igen. Hmmm, funderar på om det finns mer att redogöra för men jag tror inte det, mitt liv är inte så fruktansvärt upphetsande. Får väl avsluta kvällen med lite hjärndött xboxande eller något, blir nog hyfsat tidigt nannande av kudden idag med men imorgon kväll ska jag hångla upp Molina i brygga...

Lokal seger...

2011-10-17T13:17:00.000-07:00

I fredags var det dags för ännu en liveturnering på Aqva och jag drog dit med förvissningen om att det lär bli som alltid tidigare, att jag åker efter en timme efter en sur utdragning eller något men ack vad jag bedrog mig. 19 man sökte lyckan men bara en stod kvar till slut och det var ju faktiskt undertecknad, efter stabilt spel utan några extravaganser kunde jag slå Vetgirig heads-up även om det såg lite surt ut där ett tag. Jag fick t ex in allt med 99 mot KQo pre när jag hade runt 160k av 250k i spel, Vetgirig var hetare än hetast den här kvällen vad gäller utdragningar så han slog till med en overkill i form av kåk. Jag är dock en envis finne så jag bet ihop under en kanonad av svordomar, determinerad om att jag minsann skulle ändock bärga hem det hela. Efter att sakta men säkert ha decimerat hans stapel synar jag upp en raise pre med 64 och floppen kommer 653 bara i hjärter, efter bet från Vetgirig pushar jag och efter en stunds tvekan tar han synen. Jag tror mig dra ganska kallt då jag förutsätter att han har en hjärter men det var precis det han satte mig på, färgdraget, för det enda han kan prestera är en Q3o och jag lyckas dodga turn och river varpå segern var min. Riktigt skönt med en viktoria på Aqva igen då det var alldeles för länge sedan, som extra mos på grädden var det skönt att få tvåla till Zlaskor längs vägen som drog ut mig så hårt senast. Nu var det en snarlik situation när vi få in allt på 882A-bräda där jag sitter på AK och han på AJ men den här gången fick inte stackaren dra ut...

I pokerväg har jag annars kört Långlördag, Söndagsfeber, Söndagssteken och Topp100 under helgen men inga framgångar alls och det är av blandade orsaker, i vissa av turneringarna har jag åkt på coinflips som jag torskat och i andra har det bara inte fungerat alls. Jag har inte haft vare sig tid eller ork att köra t ex Djupingen varje kväll som jag gjorde ett tag tidigare, det är för mycket annat och jag har fortfarande en sömnskuld att beta av känns det som. Tyvärr är det lättare sagt än gjort när jag konstant lyckas hitta saker att göra på kvällarna utöver det självklara göromålet i form av nattning av mig själv, är ju en kvälls- och nattmänniska utan dess like. Älskar när det är tyst och stilla runtomkring och endast katten och jag är vakna...

I helgen blev det ett besök hos storebror för lite firande av hans födelsedag och det är rätt fascinerande att hans yngsta fortfarande inte har godkänt mig som en realitet i hennes vardag, nu har dock de tidigare gråtanfallen övergått till smått blyga leenden så lite framgång har jag. Hon hinner väl bli 10 år innan jag är accepterad fullt ut som farbror, kommer fortfarande ihåg hur sonen i familjen en gång frågade mig vad jag gjorde där för att direkt efteråt säga att han ville att jag skulle gå därifrån. Kärlek på hög nivå. Söndagen ägnades åt jobb, ibland får man bara offra sig helt enkelt.

Rage är nu genomkört och avklarat, måste säga att jag inte tycker det är alls så bra som många försökt framställa det hela. Visst, grafiken är bra men det är ändå mer som en tavla i mina ögon och kommer man för nära den för fort blir texturerna bara en enda suddig massa. Spelmekaniken påminner en hel del om Borderlands samtidigt som storyn är om än tunnare här, inte någon gång under resans gång känner jag att jag bryr mig om vad som händer, jag vill bara beta av det hela. Tyvärr tog utvecklarna en riktigt dålig väg vad gäller banorna också, istället för variation och omväxling kom de på den geniala idén att ifall en bana körs baklänges så är det också en ny bana. Nej säger jag, det är ren och skär lathet och idioti. AIn är väl en av de få positiva sakerna och det är väl rätt skön känsla på vapnen och bilkörningen men mycket är än så är det inte, jag skulle högst ge spelet ett medelbetyg och det är nästan i överkant med tanke på haussen som varit.

Ett spel som jag dock tror kommer att leverera hårt är Batman:Arkham City som är uppföljaren till det tidigare mer eller mindre mästerverksmässiga Batman: Arkham Asylum, från det lilla jag tillåtit mig att se i förhandsväg verkar spelglädjen och variationen från originalet ha bibehållits samt till och med höjts. Hela härligheten släpps på fredag så det blir nog en gjuten helg av eskapader i Läderlappens regi, få se om jag hittar någon riktig Catwoman att leka med också.

Bilen blev semifixad idag, den var inne på verkstaden för lite kontroll av luftmassemätarmackapären och mekanikern blåste väl den ren så nu är i alla fall lampan släckt och bilen går en aning bättre, han hade dock fått tag på en begagnad variant som skulle gå på 500 kr så jag kommer nog undan ganska billigt i slutändan ändå. Det börjar definitivt bli dags att byta åk nu, måste bara få rumpan ur vagnen och ta tag i det.

Vad mer finns att förtälja? Funderar febrilt men det är nog det mest upphetsande jag kan uppbringa, jag ska som sagt sikta på en lugn helg och mina tidigare planerade intagningar av Molina har skjutits i sank så jag tror definitivt att det är dags att dräpa en sådan flaska nu. Mest ser jag framemot AOPW som går om två veckor, ska bli oerhört trevligt med en större liveturnering i professionell regi igen och jag hoppas kunna nå framgångar även där då liveformen verkar stabil trots vissa fartgupp längs vägen.

En sista not om TV-serier dock där jag nyss klarat av premiäravsnittet för andra säsongen av The Walking Dead och det verkar minst sagt lovande, kvaliteten har spottats upp rejält tycker jag och de gore-aktiga momenten har utökats rejält samtidigt som nivån på manuset verkar ha höjts flera snäpp. Det var t ex en scen i det här avsnittet där jag nästan själv höll andan, allt för att hjälpa karaktärerna att överleva ännu en konfrontation med The Walkers som de levande döda benämns... Jag vet inte vad det är med zombies men jag finner någon form av pervers njutning av att se ännu en av deras skallar explodera av en direktträff från ett krypskyttegevär och jag verkar inte vara ensam om det, zombiefilmer och -spel verkar nå total framgång oavsett antal som produceras eller utvecklas. Jag borde nog poppa i Dead Island i xboxen och få utlopp för lite aggressioner med en paddel eller golfklubba typ...

Breaking Bad is freaking good...

2011-10-12T15:09:00.000-07:00

Jag har precis avslutat min grind av Breaking Bad säsong 4 och den serien är världsklass rakt igenom, det är knappt man märker det själv hur man på ren instinkt bara kör igång avsnitt efter avsnitt för att det är så briljant och fängslande att man bara vill se mer och mer och mer och mer... Direkt efter sista avsnittets slut kände jag bara att jag av hela mitt inre hoppades att de låter serien dö ut i och med detta för det var ett värdigt slut och därmed skulle serien få vila i fred som den klassiker det är. Tyvärr kom Näsan in och förstörde det hela direkt genom att via FB meddela att de redan planerat en femte säsong, jag säger bara suck. Att de aldrig lär sig, såg de inte hur miserabelt det går när man gör uppföljare bara för att casha in? Jag talar självklart om Matrix-trilogin där det för mig inte existerar mer än en film och det är självklart den första, de två andra är bara vidrigt framtvingade monster. Nåja, Breaking Bad är i alla fall episkt i sin klass så jag rekommenderar serien starkt till er som ännu inte upptäckt den.

Det blev inget Aqva idag utan jag körde Lillördag på SvS istället och det var så långt ifrån en festlig lördag man kan komma, jag fick vara med i en dryg timma innan jag fick ställa frågan "Var är brudarna?" rakt ut i tomma intet. Det började dock hyfsat och efter 30 min hade jag byggt på stacken med 50% jämfört med startstacken, sedan tappade jag dock tillbaka till strax under startstack med AK. Jag höjer upp det pre och får en syn, floppen kommer JTA och jag bettar ut med syn, turn kommer ett till A och jag bettar ut än en gång med efterföljande syn. Rivern blankar men jag checkar ändå för jag känner mig inte stark min hand till trots, han lägger ut ett 1/2-pottsbet som jag crycallar och han visar upp TT för floppat set och turnad kåk. Efter det är det bara misär och till slut åker allt in med 88 pre när jag har runt 10-12BB kvar, självklart har en motståndare vaknat upp med JJ och jag får inte ens en coin. Bara ta nya tag och mitt nästa pokeräventyr blir nog på fredag då jag ämnar leta mig till Aqva för lite fredagsfreeze...

Katten verkar ha lugnat ner sig efter min SWAT-insats igår med byte av sand i lådan, inget kissande vad jag vet mer än i lådan där jag bevittnat hennes göromål fler än en gång. Därmed kan jag ju mer eller mindre dra slutsatsen att det rörde sig om någon form av protest eftersom hon ändå går på lådan självmant och allt, sicken dryging hon är. Fatta om en annan skulle tillämpa samma taktik varje gång jag blev missnöjd, då skull ett och annat pokerbord här i krokarna vara totalt indränkta i urin och säkerligen en och annan motståndare också. Skönt om hon lugnar ner sig i alla fall för det är lagom stressande att leva med rädslan för kissattacker, man blir lite lätt paranoid och går bara runt och sniffar mest hela tiden.

Måste göra något åt mitt svällande lekamen, det börjar närma sig personsämsta nu. Jag tror jag ska ha ett sreiöst samtal med mig själv i helgen över en flaska rött och få mig att inse fakta, det är ingen lek längre utan nu måste ungtjuren ut på motionsstråket igen. Om man ändå hade en PT som spottade och fräste på en varje gång man slackade efter...

Kattprotest...

2011-10-11T14:15:00.000-07:00

Idag kom jag hem till en protesterande kissekatt då min kära Minttu urinerat både på en kudde och på lite smutstvätt som låg på toalettgolvet, hon får dessa ryck ibland när hon känner sig åsidosatt eller bara är så där PMS-mässig. Nu är det alltså uppenbarligen något som hon inte tycker om och då är den naturliga reaktionen för henne att pissa ner både det ena och det andra, jäkligt moget måste jag säga. Jag tuktade henne först och försökte förhöra mig om hennes uppsåt men hon teg som muren, jag lät henne gå iväg och skämmas lite men som alltid blir det jag som får vika ner mig då mitt samvete inte ger mig någon ro. När jag sedan ser att hon är lite rädd för mig efter min utskällning av henne gör det ont i hjärtat, jag har försökt blidka henne med lite räkor igen och hoppas det gör susen. Det enda jag kan komma på som kan få henne att protestera på detta vis är att jag glömt byta sand i hennes låda sedan en tid tillbaka, jag har tömt den på annat men inte bytt ut själva sanden i sig. Det är nu gjort och jag hoppas protesterna lägger sig så vi inte får någon Syrien-liknande situation här hemma...

På väg hem efter jobbet idag sprang jag på några tanter på gårdsplan här utanför och gissa om mina öron höll på att trilla av när jag hörde deras avskedsfras, jag börjar förstå varifrån min dunkla syn på livet kommer. De är alltså på väg att skiljas åt och då säger den ena till den andra:

- Hoppas vi ses någon mer gång...

Jösses. Förstå när man kommit till den åldern när man inte vet om det är sista gången man ser sina vänner eller inte, jag som brukar kunna dra till med "Vi ses väl..." när jag är riktigt crazy men den där skulle jag inte direkt slänga mig med hur som helst. Jag blev lite omskakad i alla fall när jag hör hur medvetna de är om att det kan vara slut när som, det känns ju mer som en väntan än något annat i det läget. De där gummorna borde gå och prata med min granngubbe istället och få sig lite mer positiv syn på tillvaron, det verkar de behöva.

Jag hann med att köra Wigg-turneringarna på SvS ikväll och det gick väl hyfsat, i huvudvarianten åkte jag dock efter en kort stund med KK mot AQ där floppen kommit T-hög med bara klöver och vi hamnar allin. Jag sitter ju obviously på K i klöver men nog vill det sig så illa att han har A i klöver, vad tror ni kommer på turn? Bättre gick det i budgetvarianten där jag till slut slutade på en 8:e plats och fick dra in hela 160 kr, sjuka pengar. Rätt roliga är turneringarna dock då man startar med 50k i marker och 25/50 i blinds, det blir en del intressanta spel längs vägen. Imorgon kan det tänkas bli Aqva men vi får se, känns som att en Lillördag inte skulle sitta helt fel och känns också som att det nog är dags för mig att plocka ner en turnering på SvS igen. Det är ju faktiskt säkert tre veckor sedan sist...

Insåg precis att jag missat ett samlarkort i spelet Rage så nu får jag börja om från början, som den achievement junkie jag är men det är lugnt då jag inte kommit alltför långt. Smällar man får ta... Sverige-matchen klämdes på TVn i bakgrunden också när jag ägnade mig åt virtuellt kortspel, skönt att de tog sig till EM och många tycker jag är en nolla som håller på Sverige i vissa sammanhang och Finland i andra. I ishockey kommer jag ALDRIG att kunna hålla på Sverige, det är emot mitt DNA. I fotboll kan jag dock helt klart hålla på Sverige där t ex sommaren 1994 satt djupa spår i mig, precis som resten av Sverige. Jag kanske är en finsk Quisling(Koivuling?) men må så vara, i själen är jag blåvit även om det i hjärtat finns plats för lite blågult också.

Håkan Juholt. Behöver jag säga mer?

Grannsämja...

2011-10-10T12:38:00.000-07:00

På ena sidan av min lägenhet huserade det tidigare ett yngre par som dock fick relokalisera då familjen utökades med en liten knodd, ingen större förlust då mitt umgänge med dom begränsades till att hämta hem Minttu från deras lägenhet de gånger hon smet över. Nog för att ungmön där var fager men efter att jag kört kattricket på henne och bara fått lite hud blottad av lågt skurna jeans gav jag upp, om inte Minttu kan charma kjoltygen så kan inte jag heller. Nåväl, efter att de flyttade härifrån kom det ett äldre par in istället och här snackar vi ÄLDRE. Efter lite samspråk med herrn i huset framkom det att han var en bit över 90 medan gumman var runt 85 har jag för mig, tyvärr förändrades situationen till det värre ganska snart efter inflytten för deras del då damen ifråga råkade ut för någon form av sjukdomsfall och jag vet inte än idag ifall hon lever eller inte utan har bara kunnat förstå att hon skeppats iväg till något hem. Det innebär alltså att den här herrn bor numera ensam i lägenheten och minns tydligt då han för första gången berättade för mig om sin frus sjukdom, hans erfarna och väderbitna ansikte fick sorgens form och ögonen blev glansiga när han beklagade sig kring saknaden. Efter det har vi sprungit på varandra lite då och då och senast då idag, han verkar oerhört angelägen om att inte störa mig då han är tvungen att vrida upp TVn på hög volym för att överhuvudtaget höra något. Vet ni vad? I det här fallet har jag väldigt svårt att störa mig på något dylikt, behöver han lyssna på TVn på hög volym så får han göra det. Det tycker jag han är värd som snart levt ett helt århundrade samtidigt som han lämnats ensam i sin vardag, ändå hittar han ingen bitterhet utan gör sitt yttersta för att visa omtanke för de han omger sig med. Jag har hört från granntanterna hur han på vintern skottat hela loftgången fri från snö och hjälpt damerna med diverse göromål, jag skäms som en 60 år yngre slacker till ungkarl när jag hör något dylikt. Jag borde ta intryck av krutgubben och till och med glida in på kaffe hos honom för att visa lite respekt, jag hade nog varit en hög av bitterhet vid det här laget om jag varit i hans skor. Det finns hopp för mänskligheten.

Det ovanstående är en rätt skön upplevelse i jämförelse med allt man läst om i tidningarna på sistone där jag nog blivit mest illa berörd av mordet på 24-åriga vårdaren, där en intagen alltså helt oprovocerat slår ihjäl vårdaren på en rastgård i häktet. I mina ögon ska den här killen skickas raka vägen till arkebusering där vänd-den-andra-kinden-till-mentaliteten bara innebär att det kommer ett till dödligt skott, jag är så trött på att alla ska ges en chans till. Den här killen är ju uppenbarligen bortom all räddning, han begår ett så djupt tragiskt brott där en helt oskyldig tjej får sätta livet till för att han i princip hade tråkigt på rastgården. Visar man upp dylikt beteende har man ingen som helst respekt eller förmåga för empati i sin kropp och då förtjänar man inte motsvarande heller, ett regelrätt nackskott är enda botemedlet. Tyvärr ska väl staten försöka omvända honom och göra honom till en mönstermänniska, lycka till säger jag samtidigt som x antal miljoner kastas bort istället för att satsas på skola eller vård. Samhället är numera väldigt kallt och rått och då hjälper inte kärlek utan man måste vara hård mot de hårda, så som den gamle Fantomen hade uttryckt det. Fall som detta kan få mig att gå bärsärkagång i mitt inre, jag känner en sådan djup empati med tjejen och ett sådant starkt behov av rättvisa gentemot gärningsmannen. Som motpol till Fantomens ordspråk kan jag i så fall lyfta fram "öga för öga, tand för tand"-mantrat för aldrig har det varit mer lämpligt än nu...

Igår började jag min ikapp-tittning av Breaking Bad där jag före igår bara sett första avsnittet, av oklar anledning har serien blivit vilande trots att jag vet om dess fullkomlighet men nu jobbar jag mig alltså igenom den fjärde säsongen av mästerverket. Återigen levererar serien så brutalt så att det finns inte, skådespelandet är på topp och intrigen vävs tätare och tätare för varje avsnitt med effekten att det känns som att man sakta men säkert stryps av spänningen. Man vill inte sluta följa dramat som utspelar sig framför en och avsnitt efter avsnitt betas av, jag är nu framme vid det åttonde av 13 så snart är det hela slut för den här gången tyvärr. Jag njuter dock av varje sekund och det är ju inte så att jag inte har annat att fylla ut med efteråt, såg t ex att Boardwalk Empire kört igång med en andra säsong samtidigt som Dexter sparkat igång sin sjätte. Tiderna har förändrats en del sedan man i ungdomens dagar följde Arkiv X, Beverly Hills 90210 och Dallas...tacka gudarna för det.

Nu ska jag dock avreagera mig på lite mutanter i Rage, ingen poker ikväll då jag lite försiktigt kollat av det ekonomiska läget och insett att jag har utgifter på 21k som ska betalas inom en månad där vi alltså pratar extraordinära sådana. Uttrycket "Being Koivu" börjar hitta tillbaka till sitt normala jag tror jag efter den senaste tidens sjuka running good-period, visste väl att det var för bra för att vara sant...

Avgiftning...

2011-10-09T14:12:00.000-07:00

Efter de senaste veckornas intensiva pokeräventyr både live och online kände jag mot slutet av denna vecka att jag nog fick börja tagga ner på den fronten och ägna mig åt lite annat för omväxlings skull, det betydde ju dock inte att det blev helt pokerfritt. Fredagskvällen ägnades åt just denna form av umgänge då jag var dedikerad turneringsvärd på Aqva så det var bara att pallra sig ner dit och förbereda sig för den vid det här laget ganska väl etablerade turneringsvärdsmotrigg som jag lider av, den här gången skulle ju inte vara annorlunda heller visade det sig då jag var ute efter en dryg timme efter att Zlaskor brutalt piskat upp mig i fosterställning. Vi körde en rebuy-turnering där jag slog till på rebuyen rätt tidigt så att jag hade knappt dubbel startstack, av den hade jag tappat några tusen när jag väl får AKo och höjer upp det pre med syn av bl a Zlaskor. Floppen kommer K63 med två ruter och en hjärter, jag bettar ut direkt och får en 2x-bet från Zlaskor som jag i min tur slår om runt 2,5 gång. Nu kommer det oväntade draget från hans sida då han väljer att ställa, jag vet att han är lös av sig och tänker att har han dragit ut mig på något sätt får han ha gjort det och synar. Han visar upp K7hj, briljant spel. Turn blankar men rivern ger ju honom sjuan, ingen överraskning där direkt. Nu är jag nere på drygt 10BB och hänger med och ser en flopp med K8 från SB när det inte är höjt, floppen kommer K54 och det blir rundcheck. Turn ger en sexa och jag bettar ut med omslag igen från Zlaskor, när det foldas fram till mig orkar jag inte mer utan trycker in resten jag har med syn från honom. Han har 23 och jag drar mot en sjua, dock har ju jag inte samma utdragningsskills som vissa andra. Först ut ur turneringen ännu en gång, börjar bli lite lätt trött på det hela men som tur är fanns det vänliga själar på klubben som kunde ta över värdskapet så jag kunde lomma hemåt som den patetiska pokerspelare jag är.

Lördagen ägnades åt familjeumgänge då det blev bastu, bubbel och god mat hemma hos lillebror tillsammans med en kusin från Finland. Det var skönt att bara vara och snacka lite skit under avslappnade former, var ett tag sedan senast och det är ju inte svårt att få mersmak för det hela. Det var första lördagen på bra länge som jag inte ens såg en flopp, det måste vara ett gott tecken? Idag söndag har det också handlat om familjeumgänge då det blev storebror som fick besök samt mor och far som fick göda mig lite med renskav, en väldigt nära-och-kära-inriktad helg avklarad alltså. Kan vara bra då kommande vecka kommer att bli brutal i jobbväg så lika bra att försöka ladda batterierna ordentligt, som tur var åkte jag ur Söndagssteken tidigt så jag slapp bekymra mig om en sen kväll. Jag började ganska illa och tappade runt 2k av startstacken samtidigt som jag observerat en dåre vid bordet som är hyperaggro samt rejält risktagande, jag bara väntar på rätt tillfälle att få in allt mot honom. Det kommer när jag har KTru och synar upp ett rätt rejält uppslag av honom pre, floppen kommer J33 med två ruter och jag känner att jag där och då är bunden till handen. Jag bettar ut och han slår om allin varpå jag synar, han sitter på 77 och jag drar sjukt bra men så som min form är just nu så blankar turn och river. Das war alles som vissa skulle säga, being me som jag skulle säga.

Spelmässigt har jag ägnat mig åt att grinda alla achievements i Lego Harry Potter, jag har sagt det förr och säger det igen att dessa Lego-spel är rätt jäkla bra hjärnterapi när man bara behöver sysselsätta sig med något lagom stimulerande utan något större behov för eftertanke. Nu är det avklarat så nu får jag väl fundera på om jag orkar inskaffa Pirates Of The Caribbean- eller Clone Wars-versionen för fortsatta äventyr, dock känns det som att det kommer att finnas en del annat att sätta tänderna i. Jag fick Rage i fredags och första intrycket så här långt är att det är ett helt ok spel men inte så mycket mer, grafiken är grym men känslan är inte speciell på något sätt så det är en liten besvikelse. Dessutom känns storyn ganska urvattnad men det kanske tar sig...

Imorgon blir det att ringa verkstaden för att fixa in bilen där, måste reparera fanskapet nu innan det blir värre och bläcket på fakturan för rådjursolyckans självförsäkring hann knappt torka innan det här kom. Snacka om running bad...eller rolling bad kanske med tanke på att det är ett fordon vi pratar om. Det är rätt mycket tunga utgifter just nu så jag får nog hålla i stålarna en aning för att rida ut stormen, sedan kommer ju den ack så ekonomivänliga julen samt alla tusentals(känns det som i alla fall) födelsedagar inom familjen som alla verkar ha samlats kring vinterns årstid. Alltid trevligt att ge men måste allt komma på samma gång? Jaja, ska väl inte gnälla antar jag då jag har mycket annat att glädjas åt i mer immateriell väg, magkänslan är åter bra och jag ska nog rensa ur en del onödiga element ur mitt liv. De behöver inte vara negativa för att ryka utan bara meningslösa eller potentiella framtida riskmoment, jag vill bibehålla stabiliteten i mitt liv och då har jag inte tid med oönskade distraktioner. Jag vet att 99,9% av er inte bryr sig men det här är mer ett statement för mig själv, att inte "släppa till" socialt... Nu ska jag dock släppa till John Blund för nu är det dags att nanna kudden!

Pokerkoma...

2011-10-05T10:31:00.000-07:00

Nu har jag äntligen tid och ork att skriva lite igen efter en av de mer pokerintensiva veckorna på länge, det har ju inte bara varit SM på Unibet utan jag har kört andra onlineturneringar samt årets HPK Open under helgen också. I Unibets SM körde jag eventen mörkpoker, shorthanded, main och deepstack men det utan någon som helst framgång där jag i det förstnämnda knappt har koll på hur man spelar och föll offer för både blinds och bluffsugna motståndare. SH gick väl bra till en början men jag hade lite otajming i mina aggressionstendenser samtidigt som jag hade en hand där hela kroppen skrek push men jag vågade inte, jag ångrar det än idag då motståndaren vid tillfället, Wheelinho, precis åkt ur main samtidigt så tilten var ett faktum. Lägger man till vetskapen om att han är aggressiv i sitt spel och att handen i sig hade en del tecken i sig så borde jag ha fullföljt men vek som jag är vek jag på turn, tror som sagt än idag att jag hade honom. Main tog slut för min del efter en timme när jag får in mina dryga 6k av startstacken på 10k som jag har kvar med QQ på en T-hög flopp mot JJ, turn blankar men rivern ger honom tvåoutarn. Oerhört bittert men det var inget mot vad Wettis fick erfara, han hade letat sig hem till mig för lite grind och hans utdragningar var rätt brutala de med. Bland annat turnar han nötstegen i en hand där han får in allt i en pott för nästan dubbla average mot topptvå som träffar kåk på rivern, uppgivenheten var ganska påtaglig i min lägenhet vid det laget. All heder åt honom dock som bet ihop och kämpade sig vidare, tyvärr dog han precis innan första dagen skulle avslutas där han fick in det med pocket mot AQ. I deepstacken slutligen går det helt ok för mig tills jag spelar spekulativa händer och floppar monsterdrag, i det första fallet tappar jag halva stacken med J5sp när floppen kommer 346 med två spader och i det andra fallet tappar jag andra halvan när floppen kommer Q-hög med två klöver och jag sitter på QJkl. Känns inte som att jag ska slinka någon av dom, synd att dragen bara inte satt mot motståndarna som i första fallet hade tvåpar och i andra set. Även detta årets SM blev därmed alltså en smärre besvikelse, jag tror inte jag något av åren som Unibet arrangerat ens har lyckats med en cashning vilket känns sisådär. Borde vara min tur snart tycker jag...

Fredagskvällen i förra veckan ägnades åt månadsfinal på Aqva och det var en deepstackvariant som avklarades men mitt deltagande blev hyfsat kort som vanligt, inte så otroligt förvånande när jag t ex i en hand lyckas lägga nöten på rivern efter att ha betat och fått omslag. Jag hade en dubbel bellybuster där jag var så fokuserad på den lägre stegen att jag helt missade den högre som kom på rivern, motståndaren visat nöjt upp sin hand efteråt då han hade samma som mig vilket fick mig att reagera och inse mitt misstag. Hef var det som plockade mig till slut i olika omgångar, jag hade ett visst psykologiskt övertag på honom i tidernas begynnelse då jag lyckades dräpa honom rätt ofta men nu är det helt tvärtom. Jag är hans bitch, utan att överdriva. Enda positiva med uttåget i den turneringen var att jag fick åka hem på en gång eftersom jag inte var turneringsvärd den här gången, inget ont som har något med sig. Det sköna var att jag kunde åka hem och ladda för helgens stora begivenhet istället, HPK Open, som är den årliga storturneringen som körs på HPK och som är en mer eller mindre klassiker i de här krokarna då det är en av de få turneringar som faktiskt körts regelbundet sedan pokerboomen.

Jag anländer till klubben på lördagen strax innan starten som är satt till 13.00 och acceptabla 41 personer har letat sig ner för en hel helg av pokerorgasm, turneringen är väldigt spelvänlig då perioderna är 40 min och startstacken på 30k. Jag får ett till synes äckligt bord och då för att jag har en trio luriga spelare vid det i form av Inho, Mördaren och P2 men sjukt nog blir det inte alls så illa som jag trodde i actionväg. Kan nog mest bero på att katalysatorn Inho ägnar större delen av de första timmarna av turneringen åt att följa Liverpool-Everton i ett angränsande rum... Jag får väl ingen hejdundrande start men bygger sakta men säkert på min stack, mesta tiden ägnas åt att bara observera spelet och samtala lite smått med klientelet vid bordet där även snygg-Stefan finns med. Den nästan mest intressanta som händer under den första dagen är mellan två händer, jag sitter i godan ro med mobilen framför mig då jag spelat lite Wordfeud för att få tiden att gå när jag plötsligt ser att den börjar blinka eftersom LordSpace ringer. På klubbarna häromkring finns det en regel att handen dör om mobilen ringer eller om du svarar i den, jag tänker dock att det är lugnt eftersom vi är mitt emellan två händer men samtalet blir så pass långt att nästa hand hinner påbörjas och medan jag pratar tittar jag ner på min hand och ser...KK. Helvete. Jag vet att min hand är död men hoppas vid gudarna att jag kanske kan slinka med ändå, ack är dock hoppet snabbt ute(och det med all rätta) då P2 väser "Koivus hand är död!" och jag får snällt mucka min hand samtidigt som jag fortsätter med samtalet. Jag observerar spelet så pass mycket under samtalets gång att jag ser att det är raise pre, att floppen kommer J-hög med en del action där det sedan även bettas ut på turn med fold som följd. Vid det här laget har jag pratat klart och kan besviket slänga upp min muckade hand och utbrista "Kolla vad jag var tvungen att lägga!", då tittar snygg-Stefan upp bakom skärmen på sin kepa med ett snett leende och viker upp sin hand...JJ. Saten hade floppat JJ och jag hade besparats på om inte en utåkning så i alla fall en rejäl decimering av min stack, tacka pokergudarna för denna synkronicitet! Fick väl höra några "Being Koivu" i bakgrunden efter det...

Första dagen fortsätter i ett ganska stilla tempo för min del där jag inte riktigt har något minne av några händer direkt, jag hade inget överdrivet kortsnitt och var väl inte inblandad i några dramatiska händer direkt. På något oförklarligt sätt överlever jag första dagen som en av 16 spelare där min stack på 56k inte är något att hurra för överdrivet mycket men jag ligger hyfsat med då blindsen är 800/1600, det är bara att åka hem och vila så gott det går innan kampen fortsätter på söndagen. Den andra dagen blir dock en helt annan femma i kortsnittsväg då jag under de två-tre första timmarna lyckas med bedriften att plocka upp bl a sju JJ, en AA och ett par KK och QQ för att krydda anrättningen ytterligare. Det innebär ju att min stack börjar röra på sig så sakteliga men det är egentligen två nyckelhänder som får den att verkligen ta fart, den första är mot Chrille från Askersund där jag på knappen höjer upp till 3xBB med JTo. Jag har varit på hans blinds rätt ofta och han har tvingats gång efter annan så jag blir inte förvånad när han slår om till till totalt 8BB om jag inte missminner mig. Jag känner mig lite busig så jag synar och får se en flopp i form av K7J, den bettar han ut men på något sätt plockar jag upp att han inte känns så vidare värst stark så efter lite betänketid synar jag bara med för att se vad turn kommer med. En till sjua landar och nu sätter Chrille igång att fundera, först frågar han hur mycket jag har bakom för att sedan även kontrollräkna potten. Återigen har jag bara någon form av read på honom att han verkligen inte är stark så när han pushar känns det som att han gör det för det är det enda sättet för honom att vinna handen, checkar han till mig kommer ju jag att göra motsvarande och då kan han inte syna. Jag lägger ihop ett plus ett och får tre så min syn är rätt klar i slutändan även om det är i princip för min existens, lättnaden är oerhört när jag hör honom säga "Bra syn..." och se allmänt uppgiven ut. Han viker upp A6 och jag ber för allt jag är värd att rivern ska blanka vilket den också gör, nu spottar jag upp mig till runt 150k och hela jag är en karta av gåshud efter den handen. Jag var skapligt nöjd med min read och blev nästan lite skakis efter det hela...

Den andra nyckelhanden kommer en stund senare när snygg-Stefan och jag hamnar i en duell, jag har 88 på SB som jag höjer upp med efter att han limpat på knappen. Han tar syn och floppen kommer 87Q och jag jublar, efter en lite diskret check till honom bettar han ut och jag tar syn. Turn kommer en halväcklig J och jag checkar igen bara för att se honom betta ännu en gång, nu pushar jag dock in allt och får en instakall från honom. "Må han inte ha 9T!" hinner jag tänka men till min stora lättnad visar han upp 77 för ett lägre set, jag känner mig lättad men samtidigt lite taskig för det är bland det vidrigaste du kan åka på i coolerväg i mina ögon, set mot set. Det är så självklart att allt ska in samtidigt som man i princip är död med det lägre setet, det är ett sådant psykiskt trauma att gå från triumf till totalt nederlag på en sekund. Nå, brädan blankar och jag får se en snygg-Stefan lämna bordet i vredesmod vilket jag förstår mer än väl. Efter det fortsätter jag min färd där två QQ i rad håller på att ställa till det lite för mig, med den första lyckas jag plocka Peder(även han från Askersun) på en del marker och när jag får den andra QQ efteråt på knappen tänkte jag att jag skulle vara lite sneaky så jag limpar bara med när det är foldat till mig. Anledningen är att BB i det här fallet, P1, spelat sin standardmässiga psykpoker med allin-pushar på 50BB pre sedan en bra stund tillbaka. Jag hoppas ju på det även denna gång men Ante på SB synar med också varpå P1 bara checkar, floppen kommer 7T7 med två klöver och jag vet inte vad jag ska tycka. Ante bettar i alla fall ut en aning varpå P1 ställer och jag känner att jag måste banne mig syna, sjukt nog synar även Ante bakom och det är lite skrämmande då han sitter på en stack som nästintill motsvarar min. På turn kommer klöver A och vi båda checkar, river ger ännu ett A och ännu en check från båda. Ante visar upp 72o och P1 96kl, jag blir alltså spöad av båda händerna och får se 60k av min stack på 250 landa hos Ante som ägt min rumpa ända sedan han omlokaliserades till platsen till vänster om mig. Som tur är bryts vårt bord strax efteråt då finalbordet ska ta sin början...

På finalbordet tar jag det passivt och har bra kontroll på motståndet, jag tycker inte det är något skräckinjagande sådant bortsett från Mördaren och Peder som känns som de absolut farligaste motståndarna. Mitt självförtroende är stort då jag som sagt spelat bra innan och har haft ett bra kortsnitt, dock dör det senare ut helt så jag får inrikta mig på att hålla stacken stabil och stjäla mellan varven. Till slut vaknar jag upp med QQ och slår upp det pre med syn av Bengt B, floppen kommer K-hög med två spader och nu gör Bengt ett rätt oväntat move och går allin som förste man att tala. Nu börjar mina kugghjul snurra i huvudet och då jag vet att Bengt är en rätt riskbenägen spelare känner jag direkt att det spelet är mer eller mindre idiotiskt om han har träff på K, vore han stark borde han låta mig få ta kommandot då han är väl medveten om att jag är en aggressiv spelare och cbetar med de flesta händer. När jag väl börjar prata lite med honom sitter han även stel som en pinne och det som egentligen var klart för mig från första början blir än klarare d.v.s. att jag har honom, jag tar synen och ser honom vika upp QJsp. Jag hinner knappt klappa mig själv på axeln för ännu en formidabel read innan turn ger honom färgen och jag är död, den smällen blir oerhört tung då potten var för 1/4 av markerna i spel och med den stacken hade jag kunnat dominera bordet rätt rejält. Nu var jag istället en skadeskjuten men stolt finne, vi är ju kända för vår sisu så även om jag blödde själsligt bet jag ihop och försökte hitta inspirationenun igen. Det dröjer inte alltför länge innan jag hittar AJo på BB och Peder som sitter på SB pushar med orden "Har du hittat en hand så har du...", den redan självklara synen blir ju inte mindre klar efter det. Tyvärr blir han den siste som sätter satsen i mitt sönderpenetrerade anus då han lyckas träffa en femma för dråp av sinnestiltad finne, det är bara för mig att resa mig och lämna lokalen som bubbelpojke. Oerhört bittert och oerhört tungt efter den turneringen jag ändå hade, med det finalbordet och den stacken jag hade trodde jag på mycket mer än så. Jaja, det är väl bara att ta bryta ihop och komma igen som de säger. Stort tack till arrangörerna dock då det var lika eminent som vanligt och radarparet Tobbe och Ola skötte markservicen och turneringsledandet exceptionellt bra, alltid en angenäm upplevelse att bevista detta evenemang. Grattis även till Peder som slutligen blev segrare i turneringen, snacka om att marginalerna är små. Peder himself skulle nog dock vilja tillstå att jag även hade dessa på min sida då han t ex vek TT mot mig efter att jag pushat med AT en stund efter att mina QQ blev dräpta, han menar att han borde ha tagit synen och att jag då hade varit ute.

Söndag till och med igår har kvällarna ägnats åt att följa main i SM då en del lokala förmågor lyckades ta sig långt där den bästa placeringen blev en 18:e plats har jag för mig, nu ikväll blir det nog till att köra Lillördag samt Nordic Championship på Nordicbet där JJ slängt med sex SuperWeekend-paket för att krydda anrättningen en aning. Kan jag plocka en av dessa är veckan räddad....

Jag rullar inte alls...

2011-09-29T11:32:00.000-07:00

Den här veckan har så här långt varit rätt standard för mig d.v.s. ren och skär misär, vi kan väl börja med min "kära" silverpil till Saab. Bilen har ju hållt sig passiv en bra stund så jag har ju bara väntat på nästa smäll, det hade ju faktiskt ordnat upp sig med de sista detaljerna från rådjursolyckan och hon var på väg att bli skönhetsopererad tillbaka till sin glans från fornstora dagar. Ack den lycka som håller för evigt, för några veckor sedan började skönheten gnälla vid svängar och styrningen kändes en aning stel. Att servicelampan lyst i ett antal månader var inte så upphetsande innan dess men nu fick jag ju dubbel anledning att lämna in henne på en genomkörare i verkstaden, sagt och gjort så dumpade jag skrället där i måndags. Mina förhoppningar var inte höga på vare sig att få problemet avhjälpt eller att servicen skulle gå utan bakläxa men döm min förvåning när hon spinner som en nyfrälst katt när jag hämtar ut henne, lyckan blir dock kortvarig då jag tisdagen börjar märka att accelerationen inte är vad den ska vara. I onsdags började bilfan att vara ryckig på lägre varvtal med hög växel, jag snackar alltså hoppryckig. Nu vill den inte ens puttra snällt på tomgång utan hickar och hostar som en avdankad knarkare på rehab, ibland tror man att motorn ska hoppa ur huven. Jag tvingades till återbesök hos verkstaden för att eliminera de värsta farhågorna då motorfelslampan börjat lysa, efter lite felsök kommer mekanikern fram till att det är luftmasse-någonting som tappat stinget. Bilen har alltså problem med att bedöma hur mycket luft kontra bensin som snurrar igenom motorn, som jag förstod det. Ingen livsfara för bilen men bör väl kikas närmare på, det innebär att just nu kör jag runt med en Långben-bil som jag bara väntar på att den ska explodera i händerna på mig, jag älskar min lilla Saab som givit mig så mycket lycka på så kort tid. Var ska jag vända mig för att köpa en Ford Mustang GT eller en Audi? Tips mottages med varm hand. Silverpilen ska döden dö.

Om det inte vore nog så höll jag på att dräpa min kära katt Minttu häromdagen också, i min morgonyra håller jag på att göra iordning lägenheten för avfärd och ett av momenten är att stänga sovrumsdörren. Kelsjuk som hon är slingrar hon sig kring fötterna på mig och stryker sig mot väggar och allt hon kommer åt i sin iver att vara sexig, mitt i denna dekadenta föreställning sticker hon alltså in någon kroppsdel mellan dörren och dörrkarmen. Gud bevare mig för det skri hon undanlåter sig när jag är på väg att dra igen dörren, mitt hjärta blir iskallt och jag är rädd att hennes dagar är räknade. Jag väntar bara på att grannen ska ringa på dörren och fråga om jag håller på att våldföra mig på katten men som tur är lugnar hon ner sig snabbt och jag får ta fram min bästa charm för att överhuvudtaget få titta till henne. Nu är det ju med katter som det är med småbarn, ju mer de låter desto lugnare är det och det är ju först när de är tysta efter att något har hänt som man ska bli orolig. Efter att ha klappat och klämt henne lite inser jag att inga permanenta skador uppstått och innan jag åker till jobbet spelar jag ut mitt triumfkort i jakten på att vinna tillbaka hennes kärlek, jag dukar nämligen fram en tallrik med nymikrade räkor. Hon spinner som aldrig förr och jag kan lite lätt omskakad men ändå lättad lämna lägenheten för färd mot jobbet, hade hon gjort sig illa på riktigt hade mitt hjärta gått sönder.

I pokerväg har det blivit lite spel där det i tisdags blev Wigg-turneringarna på SvS, i den i likvida medel dyrare varianten åker jag ganska fort med floppat mellanset mot floppat toppset så det är inte mycket att orda om. Minivarianten går desto bättre och jag lyckas hitta ett finalbord där en av Sandrorna från Berga råkade dela bord med mig en stund, alltid bra att få veta vilka som gömmer sig bakom nicken. Nåväl, finalbordet går hyfsat men jag åker ändå som femma och kan inkassera drygt 400 kr på satsade 30 kr. Tyvärr lyckas jag inte bärga hem 19.15-snabbisen som jag körde i väntan på Wiggarna, jag fick en formidabel start där men när blindsen blir sinnessjuka faller jag några platser innan pengarna. Igår onsdag var bordet desto mer dukat med Lillördag, SM i mörkpoker samt kval till turnering på Cypern genom Maxiplay. I den sistnämnda får jag in mina pengar mot lokala förmågan Mördaren(han heter som en viss misstänkt för Palme-mordet), jag floppar Q54 med två ruter när jag har Q9ru på hand. Efter bet, raise och allin med syn på flopp visar han upp 54, turn blankar och river ger honom kåken och så är sagan alles för mig. Mörkpokern går fruktansvärt tungt och det är bara en gång om året jag kan tänka mig att spela det och det är när det är SM, det är ett brutalt tomtespel i mina ögon. Jag hatar det nästan lika mycket som jag hatar fixed limit(fisklimit) och H.O.R.S.E. men det är ändå förhållandevis spelbart, korttorkan är kapital och blindsen äter upp mig till slut där sluttorsken kommer med tvåpar mot ett ett snäpp högre tvåpar. Lillördag går hyfsat tills Wettis kommer in och tiltar mig, jag är fortfarande med i mörkpokern i det läget och han hoppar på mig på MSN där han sågar mitt deltagande i SM. Det får det att brinna till i skallen på mig och jag dundrar ut mig ur Lillördag rätt fiskigt med QJ mot AQ efter en Q-hög flopp. Jag kan inte vinna dom alla...

Nu i helgen blir det dock pokertätt utan dess like, imorgon är det bigstack på Aqva och så HPK Open lördag och söndag. Utöver det är det ju som sagt SM-events på Unibet så det blir omahan på lördagen och så main självklart på söndagen, är riktigt taggad för båda dessa SM-events och hoppas jag kan prestera på min bästa nivå ännu en gång. Ikväll hade jag tänkt köra HU-eventet men blev bad beatad innan turneringen ens börjat, de hade cappat på 256 men ville tydligen ha jämna omgångar så de slapp tjafs med spelare på sidlinjen så de kapade helt enkelt bort alla anmälda över 128 varav jag var en. Jag fick alltså inte ens en chans att spela det hela utan fick halvt chockad se turneringen starta utan mig, får väl se det som att jag sparade de €109 det hade kostat mig även om jag hade gärna försökt mig på att bräcka ett antal fiskar i man-mot-man/kvinna. Ett SM-tecken är ju alltid ett SM-tecken.

Utöver det har jag inte gjort så mycket mer, jag har ägnat lite kvällstid åt att spela ett av dessa fascinerande Lego-spel i form av Harry Potters äventyr. De är väl egentligen gjorda för barn främst men jag tycker de är sköna att spela då man får småbelöningar hela tiden och det ändå går ut på att lösa små problem där man får samlarobjekt som belöning. Sen ingår ju ett visst mått av achievementsjakt i det hela också, det går ju inte att förneka. Det smäller dock rejälare i nästa vecka på spelfronten då jag får hem både Rage och Dark Souls, senare i månaden dyker ju även BF3 och Batman:Arkham City upp tätt följda av MW3 i nästa månad. Vintern är som sagt räddad i spelväg i alla fall, något annat går ju inte att säga. I TV-serieväg har jag tittat på några avsnitt av Sons Of Anarchy och den serien fortsätter att hålla måttet, jag skulle dock behöva kolla ifatt både Breaking Bad och True Blood men vet inte riktigt när jag ska hinna med det. Dessutom hade en ny serie, Terranova, premiär häromdagen och från vad jag har hört ska det vara lovande, jag kollade in trailern och det ser ut som en korsning av Lost och Jurassic Park. Mindre spännande kombinationer har man ju stött på även om Lost verkligen blev lite lost mot slutet.

Nu blir det nog att titta på just Terranova eller så fortsätter jag att jaga legobitar en stund, måste hitta sängen tidigt idag då jag lyckades försova mig i morse. Inte bra.

Tyngsta bad beaten på länge...

2011-09-26T14:53:00.000-07:00

Jag tog mig till FT i Supersöndag på SvS igår och där åkte jag på den tyngsta bad beaten på bra länge, jag ligger 4:a - 5:a med nio kvar. Jag plockar upp AQhj på knappen och ser först en limp och sedan en 3x från cutoff innan det är min tur, jag funderar en stund om vad jag ska ta mig till då vik finns inte men det blir bara en syn till slut då vibbarna var sådana att jag inte ville ta några onödiga chanser för tidigt i handen. Både SB och BB synar upp och vi är fyra till floppen, den kommer A83rainbow och det checkas fram till mig. Jag försöker hitta lämpligt betsize då jag är lite smårädd för situationen, tror ju att det helt klart kan finnas en AK därute så jag vill inte committa mig för hårt så jag slänger ut ett drygt halvpottbet som jag får en syn på. Turn kommer ännu ett A och den enda som är kvar checkar till mig, jag ser inget annat än att stoppa in allt jag har och jag får en ganska snabb syn av honom för att se honom visa upp A6. Jag vågar inte ens kolla längre utan zoomar in procenttalet under min avatar med händerna formade som en kikare, än så länge lyser det 95% i grönt. Ack den ångest jag dock känner när jag ser den slå om till 0% i rött, hur är det möjligt? Jag kollar in brädan och ser att han på rivern dragit in ett av sina tre outs för vinst, en sketen och djävulskt äckligt vidrig sexa har letat sig dit och min tomhet är total. Istället för grym chiplead där jag skulle ha haft mer än dubbelt så mycket som tvåan är jag ute på en försmädlig nionde plats...

Det var inte lätt att somna efter den och det är nästan så att jag blir lite gråtmild även nu när jag tänker på den handen, den träffade mig rakt i hjärtat på ett inte så positivt sätt. Hade jag fått den 93%(eller något) handen att hålla hade jag nog nästintill varit garanterad en topptre-placering och det var ju som sagt Supersöndag det rörde sig om så prispengarna var inte att leka med, förstapriset var 76k. Usch. Mår illa bara jag tänker på det hela, så nära total succé igen men så blir jag rövknullad så som jag inte blivit på länge. Den där omgången kommer att ha lämnat permanenta skador i mitt tarmsystem...

Igår natt behövde jag verkligen en kram men i brist på mänsklig värme fick jag försöka hitta empatin i kudden men det gav inte så mycket, med en skrikande katt i bakgrunden hittade jag väl till slut sömnen en dryg timme efter turneringsslutet. Jag har inte varit en vare sig pigg eller alltför levnadsglad själ idag och har slaskat bort en dryg tusing på PLO här på kvällen, sedvanligt nog var jag upp 2k innan raset kom. Jag vet att PLO är det fördömda landet för mig men ibland går det inte att hålla sig, ibland måste man leta sig över till den mörka sidan. Veckan ser annars ut att bli lite lätt pokertät igen med först en deepstack på Aqva på fredagen och så HPK Open i Hallsta under helgen plus att Unibets SM kör igång, där siktar jag på att köra PLO och main till att börja med men även deepstacken ligger nog bra till. Kan jag plocka hem SM-titeln kan jag kanske glömma denna miserabla bad beat jag åkte på, tror inte jag tagit in den fullt ut än. Blä on a higher level.

Stiltje...

2011-09-22T13:30:00.000-07:00

Efter helgens sammandrabbning har veckan tett sig betydligt lugnare, jag har försökt fokusera på jobbet men har varit lite småkrasslig så det har inte varit en dans på rosor direkt. Jag har dock sugit rätt hårt på vinstkaramellen sedan helgen och försökt smälta faktumet att jag mäktat med att vinna en liveturnering, det hände som sagt inte igår och inte heller i en turnering av den kalibern som det här var både vad gäller inköp och motstånd. Det som värmer mest är dock nog gemenskapen som kommer till ytan vid dylika tillfällen, det är en fröjd att bara umgås och ta del av alla karaktärer och personligheter så det bästa med att vinna är ju egentligen inte att få pengarna utan att få vara kvar längst och därmed maxa möjligheten till socialt intag. Nu känns det som att jag plussade minst tio upptag socialt också så jag kan inte vara annat än dundernöjd...

Under söndagen körde jag också Söndagsfebern och det blev den enda turneringen för dagen då jag egentligen var för trött för att spela överhuvudtaget, kände att det var mest +EV i att skippa de andra som jag normalt brukar köra. Nu gick det ju så pass bra att jag faktiskt slutade trea där och inkasserade dryga 3,5k i vinst, helt ok när det bara blir så utan att jag egentligen anstränger mig. Lejonparten av pengarna är dock long gone vid det här laget då jag fick ett litet PLO-återfall, lyckades bygga upp en insättning på 2k till 6k men sedan försvann all vinst på några minuter när jag sprang in i lite jobbiga saker. Sådan är ju PLOn men det kändes lite jobbigt när till och med en kille på ett 0,5/1-bord(dit jag irrat mig) påpekade att jag nog minsann inte var så bra på PLO om man fick tro det jag skrev på bloggen, det känns ju sisådär när jag själv underbygger folks misstro på mig redan på förhand. Å andra sidan är det väl den bästa imagen jag kan ha, att alla tror att jag är en superfisk. Det må jag kanske också vara ömsom men jag hävdar med en dåres envishet att jag ändå har hyfsad koll på PLO, jag har lite saker jag borde grovjustera bara så borde det kunna hålla men jag är lite för rastlös för det. Min paroll i PLO är ju att det inte finns några dåliga kort utan bara dåliga floppar, det ger ju också effekt därefter vad gäller min VPIP-siffra. Den ska vi inte ta upp här för då lär det sista unset av trovärdighet jag har som pokerspelare försvinna all världens väg, vi kan upprätthålla bubblan en stund till.

Jag har kört turneringar varje kväll här och det har inte direkt blivit några framgångar, det var dock riktigt nära i en djuping i förrgår när jag efter en timmes spel lyckats skrapa ihop 8 x startstack och det kunde ha fortsatt så om jag inte sprang in i lite bad beats. Först får jag in allt på J-hög flopp med AJ mot KJ där han sitter på kanske 1/4 av min stack, han drar in en K på rivern. Sedan får jag in allt med KK pre mot K5sp och AJru för största delen av min stack, det kommer ett A på flopp och en viss läsare av den här bloggen kan raka in sin "välförtjänta" pott. Efter det dröjer det inte en lång stund innan jag vaknar upp med QQ som jag trycker in allt med, självklart har BB hittat AA och så är sagan alles. Det är bara ett perfekt bevis på hur fort det kan svänga trots att man själv inte gör något fel överhuvudtaget, timing och tur är väsentliga ingredienser för att kunna ta hem en turnering. Fast tur-begreppet skulle jag nästan vilja skriva om till att-slippa-ha-otur, det är om än viktigare i alla fall i mitt fall då jag ganska ofta ändå får in pengarna som favorit när allt väl åker in. Att jag sedan spekulerat och fiskat innan dess är en helt annan femma...

Det händer lite på den allmänna pokerfronten, gudfadern Glimne har hittat till Superbloggen på AB där han ska samsas med Dödarn, JJ och Dybban. Det blir en bra blandning tror jag och Glimne är alltid läsvärd då han sitter inne på absurt mycket kunskap och anekdoter om branschen som sådan, han är en perfekt sagofarbror att lyssna på och jag fick ju den äran för en stund på Malta häromåret under SM. Vi satt i hotellfoajén på sena natten och han drog den ena storyn efter den andra, hade kunnat sitta kvar där än idag om jag inte hade haft en SM-turnering att busta i. Något som dock är brutalt mycket vidrigare är Full Tilt-skandalen som bara verkar växa, nu börjar det komma fram riktigt fula detaljer kring det hela och jag tror en del av de spelare som associerats med sajten kommer att få det rätt tufft här framöver ur ett trovärdighetshänseende. Riktigt illa när branschens trovärdighet dras än djupare i smutsen...

Kvällarna har annars ägnats åt att spela Gears Of War 3 som damp ner i brevlådan i tisdags, sjukt nog har jag redan spelat igenom singleplayer-kampanjen och det utan att på något sätt förta mig. Spelet är väldigt linjärt och relativt enformigt men det vet ju de som spelat tidigare spel i serien redan om, det blir bara mer av den varan helt enkelt. Grafiken är vacker att beskåda och storyn helt ok även om den fortfarande osar mucho macho, den här gången väver de dock in lite mjukare sidor hos grabbarna och låter till och med ett par tjejer vara en mer fundamental del av det som utspelar sig på skärmen. Det är dock på multiplayer-sidan som det här spelet kommer att skina tror jag, jag har ju ännu inte hunnit med mer än att ta några myrsteg på den fronten men tendensen är tydlig vad gäller den biten för den här serien. Första spelet hade mycket fokus på singleplayer, andra spelet hade väl ungefär 50/50 även om multiplayer-läget växte och blev enormt till slut. Nu känns det som att 90% av fokus legat just på multiplayer, det ska bli intressant att börja gräva djupare i de delarna när vi väl får ihop styrkorna in real life. Spelfronten är annars brutal framöver som sagt, gäller att träna upp tummarna för den brutala hösten/vintern som väntar.

Utöver dessa små punkter finns det väl inte så mycket att förtälja just nu, helgen känns lagom planerad så här långt då jag imorgon ska hålla i turneringen på Aqva vilket innebär att jag kommer att kunna ägna mig åt turneringsledarsysslorna fulltid efter en timme typ. Lördagen lutar åt grindkväll hos Valterego om hans erbjudande kvarstår och söndagen blir nog en TV-seriegrinddag, ska försöka ta mig igenom x antal Breaking Bad hade jag tänkt mig. Någonstans i allt detta försöker jag även inkludera några flaskor Molina och en påse lösvikt, vi får se vad slutkontentan blir.

Stekhet...

2011-09-19T11:11:00.000-07:00

Nej, jag pratar inte om mitt utseende i rubriken för det kan alla som sett det här fanskapet in real life intyga att stekhet nog är det sista ordet man skulle ta i sin mun om man skulle försöka beskriva åbäket som uppenbarat sig framför deras ansikte. Jabba The Hut vore nog mer rättvisande, det spricker ju dock också eftersom jag inte har någon prinsessan Leia i strypkoppel i släptåg direkt. Nåja, det var inte mitt fysiska anlete vi skulle begrava oss i utan snarare helgens äventyr i allmänhet och lördagen i synnerhet, detta eftersom det var kvällen då mitt tredje Berga Open skulle äga rum. Efter att ha varit turneringsansvarig på Club Aqva på fredagen med därtill medföljande vakande till 03.00 så jag var jag inte piggheten själv när jag steg upp 10.00, efter lite normala morgonbestyr tog jag min silverpil och började bege mig mot Hallsberg där uppladdningen inför turneringen skulle äga rum. Färden går bra även om jag vid Kumla-krokarna börjar tvivla på min förmåga att hitta men efter lite ifrågasättande av GPS:en hittar jag ändå till Hallsberg där jag dock begår samma misstag som alltid, de två gångerna innan som jag varit där har jag åkt med Valterego och båda gångerna har vi lyckats ta fel väg i en och samma rondell inne i centrala Hallsberg. Tror ni inte jag gör detsamma? Bara att vända vid den vid det här laget ack så kända OK-macken och bege sig tillbaka... Det är dock inget att haka upp sig på utan jag parkerar vid station och letar upp klientelet vid den lokala restaurangen, vi har en lunch inbokad där bestående av utsökt fläskfilé med potatisgratäng som vi intar glupskt. Under lunchen får jag trevligt sällskap av Hygglo och JO samt en annan kille som jag aldrig riktigt hann uppfatta namnet på, vi pratar om både det ena och det andra där den tredje icke-vid-namn-nämnda killen nästan lyckas med att locka in mig i sportsbettingen igen men jag lyckas tygla mina instinkter. Runt 13.30 påbörjar vi färden mot MikeTimes tillhåll i Berga och jag tar rygg på Hogge då jag inte vågar förlita mig vare sig på mitt lokalsinne eller GPS:ens dito, efter en snabb bilfärd är vi återigen på plats vid detta pokerns Mekka ute i ingenstans.

Folk drösar in i omgångar och efter lite mingel tar vi plats vid borden och jag känner igen några lirare vid mitt bord bl a Galvanizer som jag haft dueller med under tidigare omgångar, han blir nästintill lite förskräckt när jag påtalar att jag minsann kommer ihåg hans spelstil som väldigt aktiv. Skönt att få honom lite nervös direkt, han kan ju få tro att jag har en bättre read än så på honom. Av de andra vid bordet har jag mött några tidigare också men det är även en del nya ansikten, så som snygg-Stefan som skulle komma att hänga med länge han också. Efter lite information och annat praktiskt kan spelet ta sin början och vi börjar med 15k i startmarker med en möjlighet att göra en Second Chance-buyin ifall vi tappar allt under de sex första perioderna. För min del börjar det inte så spännande, jag är väl med och vinner lite potter här och där men inget märkvärdigt direkt utan jag försöker bara observera och ta in lite av de andras spelstil. En som är riktigt aktiv är Hogge som är inne och petar i det mesta, vi drabbar samman efter en stund när jag hittar AKsp på BB och han har höjt upp innan från knapp eller cutoff. Floppen kommer K-hög med två spader, jag har för mig att jag checkraisar honom med syn från honom och så bet från mig på turn varpå han synar igen. Turn var blank och likaså rivern men om jag minns rätt var rivern en Q så jag var rädd för tvåpar varpå jag checkar, han gör detsamma och viker upp AKo varmed splitpotten är ett faktum. Jag var på väg att ställa på rivern för att representera en färdig färg eller bara för att få bort honom men vågade inte fullfölja, hade jag gjort det hade jag fått bort honom. Nåja, inte gråta över spilld mjölk och jag kan ju redan nu förvarna att mitt minne av händerna inte är helt hundra så ni får kanske räkna med vissa felaktigheter men det var inte lätt att behålla skärpan i den värmen som rådde i lokalen. Under de första timmarna händer det inte överdrivet mycket vid vårt bord men vid bordet bredvid händer det desto mer, där håller en viss JO på att dräpa halva klientelet och hans bevinga "Rockenroll!!!" vid varje vunnen större pott ekar över lokalen titt som tätt. Han hinner jobba upp sig till runt 10 x average på några timmar men inte helt oväntat är han ute strax efteråt...

Stämningen vid vårt bord är riktigt angenäm och det garvas en hel del, Sandra Bo håller t ex på att skjuta ut ett av sina ögon med en kapsyl när hon ska hjälpa Hogge med öppnandet av en öl. På min kant snackar jag lite med en kille från Karlstad samt en av Borlänge-maffians medlemmar, snygg-Stefan har fullt upp med sin maskot i form av en 11-veckors valp som han försöker hålla koll på. Mitt i allt detta lyckas jag fiska in en nötstege med QT på floppen, det är Galvanizer som jag är uppe mot och på turn hamnar vi all-in då han har KJ på brädan AKJ9. Som tur är blankar rivern och jag kan dubbla upp till runt 20-25k efter en halvtung start, jag hinner dock tappa en del av dessa innan vårt bord tyvärr bryts och då tyvärr eftersom det var ett skönt gäng vi hade där. Nåväl, jag hamnar vid ett av borden inne i lilla garaget och det är några ansikten även där som jag känner igen sedan tidigare så som Cyntax och Propax varav den första skulle ge mig ett fint uppsving direkt, jag plockar nämligen upp AQo i första handen och synar en raise från honom pre. Floppen kommer Q-hög och efter bet från mig och reraise från honom hamnar vi allin och han har KQ men min hand får stå och jag har dubblat. Direkt efter plockar jag en shortie men kommer banne mig inte ihåg hur, han hade inte mer än 6-7k i stacken om jag minns rätt. Efter det känns det rätt bra och jag lugnar ner både mig själv och spelet en stund efter den starten...

Efter att ha suttit en stund vid bordet och sett lite spelare försvinna utan att jag själv varit inblandad i det hela kommer kvällens absoluta nyckelhand, jag plockar upp AA i SB och ser hur UTG slår upp det till 3xBB med fold fram till mig. Jag funderar en stund och slår sedan upp det till 8xBB med syn från BB och UTG, floppen kommer Q54 rainbow och jag kör ett lite sneaky bet på 16xBB med instapush från tjejen till vänster om mig. Hon täcker mig definitivt och nu går UTG in i thinktanken, han sitter och funderar bra länge samtidigt som han ojar och har sig. Min read i det här läget är att tjejen inte är mycket att vara rädd för, skulle hon ha haft set hade hon aldrig spelat så för då hade hon ju velat ha med UTG också så henne sätter jag på typ AQ eller par som inte setat. Tvåpar har hon inte med tanke på spelet pre... UTG sätter jag efter allt hans ojande på motsvarande, är inte rädd för set eller tvåpar där heller så efter att han också ställer behöver jag inte fundera alltför länge på vad jag ska göra utan jag tar synen. Hon visar upp JJ och han KQ, turn och river blankar och jag har helt plötsligt 3 x average med halva startfältet kvar. Blir lite spak efter den handen då den i pottväg var enorm så matpausen strax efteråt kommer lägligt, jag förser mig med några mackor från den sedvanliga buffén och tar mig ut i den friska luften för lite syre. Det är dock på väg att bli det sista jag gör för det dröjer inte många sekunder förrän jag sätter en köttbulle i halsen, den hamnar så att jag ändå får luft men det gör ont som fan. Desperat börjar jag hosta och svälja frenetiskt i mina försök att få loss den men inget verkar hjälpa, dessutom verkar ingen annan bry sig heller vilket känns oerhört tryggt. Till slut efter att ha svept en halv cola lossnar eländet och jag kan andas ut i dubbel bemärkelse, det hade varit fint att ta sina sista andetag ute på becksvart gård utanför Kumla under en pokerturnering. Jag och Wild Bill liksom...

Efter den traumatiska matpausen hittar jag tillbaka till bordet och spelet kan fortsätta, nu åker folk till höger och vänster men jag håller mig hyfsat passiv även om jag har lite duster med Propax och sedermera även Björn från Borlänge. Jag håller mig dock kall trots att jag får motspel och omslag lite då och då som tvingar mig till vik, min stack pendlar mellan 130k och 200k mest hela tiden och jag är inne i lite olika mer eller mindre bra situationer. En hand blir split efter att jag tagit en rätt spekulativ syn på floppen 345 med A6, vi hamnar allin där och han har 66. Turn kommer en befriande sjua och vi delar på det hela, jag kan andas ut för ett ögonblick men strax efteråt åker jag på en tung smäll då vi får en setup mellan mig och Björn. Jag vaknar upp med AQ i SB och han har AK i BB, allt åker in pre och brädan blankar varpå jag dubblar honom. Han var härlig att ha vid bordet och vi käbblade med varandra mest hela tiden, dock hela tiden med glimten i ögat och en kamratmässig värme. Han levererar dock en sjukt dräpande kommentar och numera även en klassiker att jag ännu en gång blivit bemästrad av en motståndare när vi är och har varit fem spelare ett bra tag, han drar fram tunga artilleriet och säger helt sonika "Du Koivu, 5-handat är visst inget för dig". Vad ska jag svara på det? Snygg-Stefan är inte sen att hänga på och gnida in det, jag får helt enkelt blotta halsen och erkänna mig besegrad för ögonblicket men de skulle få sin beskärda del av mitt stål innan kvällen skulle vara över.

Jag lyckas hanka mig fram till ett finalbord bestående av åtta spelare där jag på vägen även får dela bord med numera världsberömda Nisse som även bad mig att skriva att jag aldrig sett en snyggare kille än honom, jag låter det bara stå där tills vidare utan någon mer kommentar från min sida så får vi se om jag vågar ta ståndpunkt i frågan vid ett senare tillfälle. Både Björn och Nisse är riktigt sköna snubbar från Dalarna som det är oerhört trevligt att slänga käft med men det fanns många andra sådana så som Propax, snygg-Stefan och Str1xen m fl. Tyvärr lyckades jag slå ut båda Sandrorna som hade varit trevliga att dela finalbord med, Bo-varianten plockade med en sinnessjuk runner-runner stege med TT när hon floppat triss i damer med AQ. Bu-varianten har jag inget minne av hur det gick till mer än att jag vet att jag slog ut henne, kände mig som världens dräpare av det täcka könet då jag slagit ut två och skadeskjutit en tredje rejält under kvällens lopp och detta av fem möjliga(om jag minns rätt). Nåja, finalbordet var i alla fall ett faktum och det var några spelare jag blivit imponerad av under kvällen och däribland Josef som satt på bordets största stack. Det blev ett segdraget FT innan förste man kastade in, jag försökte hålla mig lite passiv återigen då jag ville pejla av läget innan jag gav mig in i hetluften. Internetkiden, en ung förmåga som var mer aggressiv än Isildur, hade länge härjat vid mitt tidigare bord och fortsatte så på finalbordet. Han plockade en short me KJ mot 66 allin pre, lite tveksam syn men det gick vägen då han träffade något på brädan och slog ut Str1xen. En stund senare dräpte han en Malmöpåg med KJsp på floppen 347 med två spader när Malmökillen satt på 66, internetynglingen verkade ha hittat ett vinnande koncept i att gå in med KJ mot 66.

När vi var fem kvar bestod fältet av mig, snygg-Stefan, Propax, Josef och internetynglingen och nu skulle jag få bevisa att femmanna visst är något för mig, dock med lite hjälp av ett fint kortsnitt. Först plockar jag upp KK i BB när Propax hittar JJ i SB, allin pre och en blank bräda senare är sagan slut för Propax som dock imponerat mycket på mig med sitt spel. Han var en av de som jag var mest orolig för, han var ganska oberäknelig i sitt spel och jag hade en del flyt i min träffbild mot honom. Strax därefter höjer internetynglingen upp det pre med syn från Josef och jag tittar ner på AKo på BB, jag slår upp det typ 3,5 x ynglingens bet och ynglingen ställer med fold från Josef. Här orkar jag inte fundera alltför mycket utan vet ju att han är väldigt aggressiv i sitt spel och som sämst har jag ju en coinflipp så jag kör, han viker upp AJ och en blank bräda senare är han också väck. Nu kör vi trehandat en kort stund innan jag har J2 i BB och Josef limpar in från SB, floppen kommer AJx och han bettar 2/3 av pott där jag tar synen. Turn kommer en läcker 2:a och han bettar, jag slår om och han pushar med hyfsat snabb syn från mig. Han visar upp A9 och när rivern blankar är han också ute, han var en annan av de spelare som jag hade stor respekt för då han verkade sitta inne med en hel arsenal av moves. Nu var det jag och snygg-Stefan som skulle göra upp om det, han hade dock en rejäl uppförsbacke med tanke på att jag satt på runt 90% av markerna om inte mer. Vi tampas en stund innan han hittar en uppdubbling efter att ha fått in markerna i underläge pre, ingen större fara då jag lyckas knapra ner honom sakta men säkert ändå. Klockan börjar närma sig 04.00 och vi båda är nog rätt inne på att få det hela avklarat så när jag hittar KQo åker allt mitt in, Stefan synar ganska snabbt med QJ och en blank bräda senare kan jag titulera mig vinnare av Berga Open 2 2011! Riktigt jävla skönt att spöa ett startfält på drygt 60 personer då jag nästan börjat tvivla på min liveförmåga, nog för att kortsnittet var över genomsnittet(hade nog sju AA och alla stod) men jag tycker ändå att jag behöll tålamodet och spelade stabilt hela vägen. All respekt för motståndet då många höll hög klass, jag hade timingen på min sida i en hel del händer också. Grymt underbart!

Jag måste ju dock avrunda med att tacka Mike och SweetC för arrangemanget med en exemplarisk Hygglo som host för kiosk och annat samt självklart alla som var där för att spela, stämningen var gråtframkallande underbar och alla karaktärer förgyllde kvällen på ett härligt sett där det var glada miner och ryggdunkningar överallt trots utdragningar och uttåg ur turneringen. Helt underbart att se och uppleva, varje gång det är sådana här tillställningar känns det som att man hittar minst en handfull nya kontakter som man definitivt kommer att fortsätta ha kontakt med. Behöver man positiv energi i sitt liv rekommenderar jag starkt att åka på pokertillställningar i allmänhet och Berga Open i synnerhet, love you all...

Iskall...

2011-09-14T12:59:00.000-07:00

Nu är jag så sinnessjukt kall på pokerfronten att jag inte ens vill spela egentligen men tvingar mig till att bevittna förnedring efter förnedring, det spelar ingen roll hur bra eller dåligt jag får in pengarna för jag åker ändå. För några dagar sedan fick jag in allt med JJ på AJA-flopp mot AQ, turn blank, river Q. Igår fick jag in allt med 55 på flopp J58 med två klöver mot QT i klöver och J6, turn fullbordar flushen och river även stegen. Idag kör jag LL och får inte till det så känner att jag får försöka mig på något, plockar upp 68ru i mittposition och synar en preraise. Flopp 942 med två ruter, ursprungshöjaren bettar 1/3 av pott och jag slår om x3 med syn från en tredje kille medan ursprungskillen lägger. Turn en nia till och jag tänker att det är perfekt kort för mig att ställa då det inte fullbordade färgen och jag förutsätter nästan att den andre också drar, jag fullföljer intentionerna och ställer med semi-instacall från honom vilket inte är så konstigt då han sitter på 44. Jag får in allt stendöd, känns riktigt hur bra jag springer. Nej, det har verkligen verkligen verkligen vänt nu och åt fel håll då, inte kul på en fläck måste jag erkänna. Nu låter jag onlinespelet vila till åtmonstone söndag men live blir det Aqva på fredag för lite PLO och så Berga Open på lördag, må jag klonka live nu istället då.

Annars har det blivit lite sena nätter tack vare angenämt umgänge även om det inte är något dramatiskt så, det tar dock på krafterna och idag är jag rätt slut så det var väl skönt på ett sätt att jag åkte ur LL för då har ju kvällen i alla fall en teoretisk chans att bli kort. Tror dock min att jag min ovana trogen blir uppe till efter midnatt, inte lätt att vara mig... Jag nämnde i förra inlägget att jag fått ett mail från pokerprofessorn och då avsåg jag ju självklart gudfadern Glimne himself, han delgav mig lite tankar kring monopolet och problematiken med dubbla SM. Nu är ju min "brorsa"(Jadbäck) uppe på barrikaderna vad gäller den här biten så jag ska inte ens försöka ge mig in i den faktiska debatten på det planet, för mig räcker det oftast med att jag själv vet var jag står och om någon annan inte håller med mig så är det ju deras problem samtidigt som jag inte ser det som min uppgift att omvända dom. Inser de inte bättre så är det väl bara synd om dom... Nåväl, syftet med mailet var att Glimne ville att jag, om jag kände för det, skulle inspireras till någon form av diskussion kring det här på bloggen min. Nu är ju delar av hans agenda rätt uppenbar då han företräder sajten som fått äran att anordna det officiella online-SM:et så det är klart att han ur det hänseendet vill locka folk till hans arbetsgivare istället för att de ska välja online-SM på Svenska Spel. Jag har dock all respekt för Glimnes insatthet och integritet så jag är rätt övertygad om att hans intresse i frågan är genuin ur ett större perspektiv där hans eventuella inblandning i marknadskrafterna det rör sig om inte har någon avgörande påverkan på något sätt.

Jag håller ju självklart med om att det bara borde finnas ett SM och det är det SM som sanktionerats av pokerförbundet, mitt största problem här är att vi egentligen inte har ett pokerförbund...eller i alla fall inte ett fungerande sådant. Jag är nästintill av den åsikten att förbundet i dess nuvarande form lika gärna kan läggas ner för det fyller inget annat syfte än att sätta en urvattnad "Officiellt"-stämpel på ett online- respektive live-SM, jag kräver lite mer än så av ett förbund och tyvärr efter att ha bevistat Malta förra året för det årets live-SM så verkar de knappt ens klara av dessa få arbetsuppgifter. Det är skönt med människor som fortfarande orkar engagera sig i förbundet men om man nu åtar sig uppgiften så bör man sköta den bättre än vad som gjorts hittills, bristen av informationsdelning från deras sida är nog det värsta. Man öppnade ju upp en blogg för lite mer direktkommunikation med poker-Sverige men det blev ett kapitalt misslyckande då uppdateringarna skedde en gång i halvåret om ens det och inga svar inkom på de kommentarer som folk ändå orkade skriva. Nej, jag tror att det är där vi måste börja för att få en vettig start på hela processen av att etablera ett enda SM även om monopolet självklart är en stor drake att dräpa innan det kan vara ett faktum fullt ut, så länge SvS envisas med att köra sitt eget kommer vi aldrig ifrån problematiken men det är där jag tror att ett starkt förbund skulle eventuellt kunna nå fram.

Det händer en hel del kring Svenska Spel just nu med nya profiler och annat och jag följer diskussionerna på nätet kring detta med intresse då det är rätt mycket viljor och tankar som far fram, en del mer rabiata än andra. Jag håller ju med om att det känns rätt kallt att gå in som pokerspelare och bli "sponsrade" av Svenska Spel om man nu på något sätt värnar om pokerns framtid i Sverige, även om det i en valfrihet även bör finnas utrymme för en statlig aktör så länge de inte har monopol. Nu är jag på väg att snurra in i dessa diskussioner som jag egentligen vill hålla mig utanför då jag bara blir matt av att läsa alla andras åsikter, jag vågar inte ens ge mig in i diskussion med till exempel JJ för jag tror jag skulle duka under av ren utmattning från hans furiositet. All cred åt honom som orkar veva mot alla som ifrågasätter honom och hans åsikter, än mer cred åt honom att han fortsätter orka ge uttryck för dom. Det känns som att den herren är den som just nu skakar om poker-Sverige mest med sina blogg-inlägg vilket jag tycker är bra, det är bra när det debatteras men jag förstår som sagt inte var han hittar orken. Jag hade blivit apatisk för länge sedan...

Nåväl, nu har jag svävat ut lite till höger och vänster i det hela men slutkontentan är väl att jag å ena sidan står för att vi bara ska ha ett enda SM som då ska vara sanktionerat av ett starkt förbund MEN samtidigt kommer jag att spela SM på SvS också och detta gör mig säkert till lika stor hycklare som dessa pokerprofiler jag sågade nyss som väljer att arbeta för SvS. Jag har inget försvar där utan anser bara att jag tycker det är kul att spela poker och även ett inofficiellt SM vore kul att vinna, tror som sagt inte att ett totalt avståndstagande från det hela är en lösning heller. Det måste börja på annat håll ifall det ska bli bra i slutändan... Om jag dock fick en pistol mot huvudet som tvingade mig att välja ett enda SM så skulle det självklart bli Svenska Spels...nejdå, skojade bara, det skulle ju utan tvekan bli det officiella som fick min röst. Jag hoppas och tror att vi i framtiden kan få en fri marknad med ett starkt förbund som backar upp folkrörelsen poker då den på gräsrotsnivå fortfarande är riktigt stark trots att den officiella boomen sedan länge är över. Jag tror poker har kommit för att stanna och låt oss hoppas att det till slut finns en harmoni på marknaden där marknadskrafterna styr och inte någon sketen stat...

Måste erkänna att det var lite häftigt att få ett personligt mail från Glimne oavsett innehåll, hade han vidareförmedlat ett spam-mail med erbjudanden om Viagrapiller hade jag blivit minst lika upphetsad om inte än mer. Han är ju en auktoritet på sitt sätt och jag har all respekt för hans kunnande och erfarenhet inom spelområdet, sedan att jag aldrig kommer att bli lika bra som honom på att lägga händer är en annan femma.

På det personliga planet har jag sprungit lite kallt i olika former av relationshänseenden också även om det numera är på det sansade planet igen, det är ju återigen sådana här tillfällen som får en att inse vilka de riktiga vännerna är och jag har några som jag nog tror har kommit för att stanna. I vissa fall har jag redan börjat återgälda tidigare support även om det inte ens handlar om återgäldning utan om självklarheter, jag förutsätter att mina riktiga vänner finns där i ur och skur och de kan förvänta sig exakt detsamma från mig. Det som är så skönt med dessa riktiga vänner är att bara tanken på att de finns där kan räcka, jag behöver inte ens ta kontakt utan vet att jag kan kämpa med mina problem och så när jag väl tar kontakt igen så är de där som om inget hade hänt. Jag fick en smärre chock igår dock med en väns till synes permanenta urklivande ur mitt liv men det är ju som jag sa tidigare, det är de tuffa tiderna som visar på vilka de riktiga vännerna är och om han väljer att försvinna är det ju hans förlust. Det är fascinerande med dessa relationer i olika former...

Nu har jag nog svamlat klart för idag, funderar på att ladda mobilen lite och ta tag i några Wordfeud-matcher då jag också fallit dit i denna allmänna fluga även om jag kan tycka att det inte är riktigt acceptabelt med den ordboken som finns i spelet då den accepterar böjda ord och i många fall ord som i mina ögon inte ska anses vara officiella ord. Nåväl, den som ger sig in i leken får leken tåla och vill ni ta en match med mig så finns jag under nicket...guess one time...Koivulainen. Väl mött.

Varians...

2011-09-12T14:30:00.000-07:00

Jag kan ju lugnt säga att pokern har svängt tillbaka efter mina sagolika veckor i augusti, nu är det total och brutal öken över hela spektrat och absolut ingenting fungerar. Innan min fina turneringsserie kom jag ITM i nästintill var och varannan turneringen men nu har det gått troll i allt, har inte haft en enda ITM sedan senaste vinsten och det är för tre veckor sedan. "Och?" tänker ni, det är väl inget att whina om och det är det väl kanske inte men jag tycker i alla fall att en sketen ITM borde jag vara värd vid det här laget men icke sa nicke. Utdragningar står som spön i backen med följd att jag också spelar sämre då jag tar större risker när tålamodet tryter, en ond spiral som jag hoppas få stopp på med ett litet minibreak från nätpokern. Det blir lite mer fokus på livesidan igen och till helgen bär det av till MikeTime och hans Berga Open. Det ska bli riktigt kul att åka dit igen även om min vapendragare på dessa resor, Valterego, har fått kasta in handduken om än av självklara skäl. Jag är dock stor nog så att jag ska klara mig även i detta fisktäta sällskap utan att hålla någons hand, hoppas på att kanske få någon form av semiklonk på mitt tredje försök då jag under de tidigare omgångarna inte direkt rosat marknaden. Nu blir det kanske till min fördel att jag åker ensam då alkoholintaget uteblir, även om det knappast påverkat mig så hårt under tidigare omgångar.

Utöver detta har mina dagar egentligen dominerats av tre saker: krasslighet, jobb, filmtittande och xboxande. Det blev visst fyra, kom på en till längs vägen så att säga. Krassligheten är närvarande just nu då jag fick åka hem lite tidigare från jobbet idag då jag mådde illa fysiskt, det bara kom från ingenstans och jag hulkade på parkeringsplatsen utanför. Som tur var blev det inga kaskader utan jag hittade hem ordentligt, nu känns det väl hyfsat om än jag har ett tryck i huvudet och en viss konstig känsla i kroppen. Förhoppningsvis ger det med sig med lite fortsatt vila, igår gick jag helt sinnessjukt nog och la mig vid 20.00 och sov därefter till 06.00. Det säger väl en hel del om faktumet att jag inte är kry när jag mäktar med något liknande, vi får som sagt bara hoppas på att det inte blommar ut till fullo för jag har inte tid att vara sjuk. Och varför heter det "blomma ut" när det gäller sjukdomar? När någonting blommar ut är det ju en vacker händelse, det är det ju inte direkt när koleran slår till eller pesten griper tag i en. Det borde heta något i stil med "ruttnar igång" eller "äts upp inifrån utan att lämna ett enda spår av friskhet efter sig där helvetets eldar river sönder skinnet och köttet från de bleka benens kalciumfattiga yta efterlämnandes svedda märken som i sin dysterhet efterliknar dödens fotspår". Typ.

Jobbdelarna behöver vi inte ens gå in på men filmtittandet kan vi ju avhandla lite snabbt:

Titel: Fast Five
Genre: Action

Dags för den femte delen av den bilburna ungdomens äventyr ute i världen och den här gången har gossarna hamnat i Rio De Janeiro där de snabbt blir involverade i den lokala kriminaliteten efter en misslyckad stöt, oerhört oväntad story måste jag säga. Testosteronet är tungt i luften med biffiga bilar ackompanjerade av biffiga karlar där Vin Diesel och The Rock gör upp vem som är sämst skådespelare med störst muskler, tror nästan det blir oavgjort i den prestigefyllda kampen. En minnesvärd scen finns i filmen och det är den slutgiltiga biljakten där ett monstruöst kassavalv släpas efter två bilar, den används kreativt till att stoppa förföljarna och det måste jag erkänna är effektfullt. Annars, nej.

Betyg: R R

Titel: Pirates Of The Caribbean: On Stranger Tides
Genre: Äventyr

Ännu en gång får vi följa Jack Sparrow(vars namn numera för evigt är inpräntat i huvudet efter låten med samma namn) på hans äventyr, inte mycket som förändrats utan ännu en gång är det en vild jakt efter någon relik som ska ge ära och rikedom fast i det här fallet rör det sig om evigt liv. Känslan är densamma som i de tidigare omgångarna och man vet väl på ett ungefär vad man har att vänta, jag blir inte besviken men inte heller överraskad. Depp spelar stabilt som vanligt och även de andra karaktärerna gör sitt jobb men det lyfter aldrig, en film i mängden helt enkelt.

Betyg: R R R

Titel: Inception
Genre. Thriller

Jag vet, jag är djävulskt sent ute vad gäller den här filmen men jag har sparat på den för ett speciellt tillfälle och även om det inte riktigt blev så i helgen så var det ändå dags att beta av den. Förhoppningarna var ganska stora efter alla lovord jag hört och att den nämnts i samma mening som Matrix är ju inte lite prestationsångestframkallande för filmen. Nåväl, för att göra en lång historia kort handlar det alltså om drömmar i drömmar där DiCaprio i huvudrollen kämpar med vålnader från förr samtidigt som de försöker rätta till det som gått snett tidigare, filmen är komplex och man får sitta alert hela tiden för att inte missa någon logisk svängom för gör man det är man ute ur matchen helt. Efter dryga två timmars tittande blir jag lite besviken då det ändå känns rätt ytligt och filmen binds inte samman så som jag hoppats, självklart är effekterna och den genomarbetade logiken till dess fördel men det räcker inte ända fram.

Betyg: R R R R

Utöver det har jag ju sett på lite TV-serier där Sons Of Anarchy haft säsongspremiär, en mycket efterlängtad sådan och serien börjar leverera direkt igen och vi har nog en mycket spännande höst att se framemot där. Idag nåddes vi dock av en tråkig nyhet i TV-serieväg då huvudrollsinnehavaren i första säsongen av Spartacus dött i cancer, detta trots att han hunnit med att friskförklaras en gång redan. Riktigt tragiskt då han bara var 37 år gammal och verkligen breakat i och med sitt deltagande i Spartacus... Nu fortsätter serien med en annan skådespelare men vi får se om de får samma känsla i den, tragiskt dödsfall vilket som. I spelväg har jag plöjt Deus Ex och det blir som jag tidigare nämnt bara bättre och bättre även om ett visst tak uppnåtts nu när jag är 3/4 in i det, det är inget solklart mästerverk men helt klart spelvärt och liknar i mångt och mycket Splinter Cell. Det är ju upp till en själv att välja approach men som vanligt i dessa fall är spelet egentligen uppbyggt kring att du ska köra stealth-stilen och utnyttja miljöerna. Jag jagar achievements som vanligt också längs vägen och det som är bra med det här spelet är att inga av dessa är onlinebaserade så jag kan nöta på i godan ro med förvissning om att jag kan maxa om jag så vill, alltid trevligt för en samlare som en annan. Och där slog det an en tanke hos mig, jag är nog mer åt samlarhållet än jägarhållet om vi ska tala neandertalarinriktningar. Kanske där min svaga ställning hos det täcka könet uppstått ifrån? Jag som alltid trott att jag är en alfahanne...

Nu är det nog dags att söka sig mot sängen för att vila upp mitt veka och slitna lekamen, jag fick förresten ett mail från pokerprofessorn himself häromdagen som jag nog kommer att diskutera lite kring i ett kommande inlägg. Håll korpgluggarna öppna...

Relationsdrama...

2011-09-06T15:16:00.000-07:00

Just nu är jag i en icke-beundransvärd trend vad gäller mina relationer, oavsett vilken form av relation det rör sig om känns det som att det är på väg att krackelera. Jag har fått min lojalitet ifrågasatt från flera olika håll inom loppet av några veckor och det smärtar då det är bland det viktigaste för mig när det gäller folk jag bryr mig om, för dessa är jag beredd att göra det mesta och när mina principer ifrågasätts utan anledning känns det inte bra. Jag pallar "enfrontskrig" men när det börjar bli både två och tre fronter blir det kämpigare, känns som att jag när väl fått grepp om en situation flippar det ur i en annan. Jag får hoppas det lugnar ner sig så att jag kan få andas lite också, jag har en del nya relationer på gång också men även där springer jag på minor känns det som och det helt omotiverat. Jag är inte en man/pojke som baserar mitt agerande på spel eller stundens ingivelser, jag har tyngre kompassriktning än så. Jag tror en hel del på vissa av dessa och hoppas jag får mina förhoppningar infriade, det gäller bara dock att jag inte pissar sönder allting längs vägen.

Kvällen har annars ägnats åt två turneringar på SvS, Afterwork och Djupingen. Båda slutade hyfsat brutalt där jag i AW lyckades ta mig förbi över halva startfältet när jag vaknar upp med TT i SB och det är foldat fram till mig. Jag slår upp det och får omslag från BB, jag ser det som standardmove och pushar med efterföljande syn om än efter en stunds funderande. Han visar upp AQ och jag lever fram tills rivern där en äcklig dam dyker upp och dödar min levnad i den turneringen, lite bitter tänker jag att jag inte ska spela mer ikväll men råkar sedan även registrera mig för Djupingen. En snarlik historia utspelar sig där då jag kämpar med stacken och efter att ha lyckats hitta en uppdubbling längs vägen för jag 99 en bit in i andra timmen och efter en raise och en syn på den innan mig slår jag upp det ytterligare, dock får jag en push från ursprungshöjaren som motsvarar 90% av min stack och när synaren också ställer(om än för mycket mindre) tror jag att mina 99 är helstekta. Döm min förvåning när ursprungshöjaren stolt visar upp AQo och den kortare stacken slänger upp 77, ugh säger jag. Inte blir det bättre av att brädan fyrfärgar sig i spader och jag hade tagit hem potten på det då en av mina nior var av spader och endast 77 hade en själv, riktigt surt för då hade jag haft en fin stack. Istället plockar jag upp AJo några händer senare och när det återigen höjts innan mig hittar jag pushen med efterföljande syn av AQ från höjaren, blank bräda och sagan är alles. Nu har mitt tidigare flyt i turneringarna definitivt vänt, får nog ta det lite lugnare framöver och försöka nöta mig tillbaka till formen.

Jag har även kört lite xbox och då i form av Deus Ex:Human Revolution, en form av stealth-FPS med RPG-inslag och intrycket blir bättre och bättre ju mer jag spelar. Det har en skön variation i uppdragen och valfriheten är stor i hur jag löser saker och ting, jag kan ta det försiktigt och smyga mig igenom allt eller bara ösa på med eldkraft om den känslan faller på. Det kan nog bli många trevliga kvällar med det spelet, det tragiska är dock att spelhösten ser vidrigare ut än någonsin och då alltså i positiv bemärkelse. Stortitlarna avlöser varandra under september och oktober, jag vet inte var jag ska hitta tiden att spela allt och jag tror jag redan har lagt in förbeställningar på runt 10 spel. Ett angenämt problem måhända men det gäller ju att få tiden att räcka till...jag har ju mycket meningsfulla sysslor så som poker, TV-seriegrind, spelande, slappande och annat att roa mig med. Tur att jag inte har flickvän, då skulle jag aldrig hinna något...kan kanske vara just på grund av detta jag inte har flickvän. Ett moment 22 typ. Fast det är klart, skulle en kvinna mot all förmodan falla för det här patetiska exemplaret av alfahanne så kan jag vara beredd att både prioritera om och slopa några aktiviteter...

Nu måste jag hitta sängen, sömnskulden växer för varje timme.

Där satt den - inte...

2011-09-05T13:18:00.000-07:00

Igår landade jag hemma igen runt 20-snåret, lagom mör och slut i både kropp och huvud men dock inte av pokern då den som vanligt på mina pokerresor får en icke så framträdande roll på grund av tidigare utåkningar men låt oss som seden kräver ta det från början...

På lördagseftermiddagen styrde jag kosan mot Råby för att plocka upp P1 och någon minut sen kom han traskande till bilen, denna gång förvånansvärt nog med en packning som faktiskt kan kallas packning då han vanligtvis reser ungefär som en bankrånare d.v.s. bara med det absolut nödvändigaste som då ryms i en mindre necessär i princip. Nåväl, vi brummar längs med E18 mot hufvudstaden och vår prematura oro för svårigheterna att hitta grusas brutalt när vi hittar rätt direkt som om vi vore professionella yrkesförare, inte en meter rullar vi fel längs vägen och detta trots att det råder bristfällig skyltning på grund av vägarbeten på sina ställen. Mycket stolta promenerar vi till terminalen där vi förhoppningsvis ska stöta på vår enda ditintills kända reskamrat från hemtrakterna, Lill-Micke, men döm vår förvåning när vi hittar två andra lokala fiskar i form av Häggan och Roger78. Vi intar baren för lite uppvärmning och varma blir vi, dock inte av alkoholen utan av luftkonditionering eller snarare bristen av densamma. Efter en stunds hett samkväm letar vi ut oss mot köerna för ombordsstigning som bara växer, 20 minuter före avgången släpps vi ombord och vi letar relativt snabbt upp vår hytt som är en helt standard-sunkig B-hytt.

Det blir dock en väldigt kort och snabb mellanlandning då middagsbuffén kallar så vi letar oss direkt vid båtens avfärd ner till rätt däck och väl på plats visar det sig vara helt acceptabla köer samtidigt som vi faktiskt har fått platser bokade för oss. Vi intar våra säten och börjar även ta för oss av allt restaurangen har att erbjuda, det är ju inga kulinariska läckerheter direkt utan snarare mer bukfyllnad än något annat. Vi hinner igenom huvudrätterna innan vi får lite random sällskap vid bordet och det blir lite konstig stämning när P1 misstar killen i parsällskapet för lill-Micke men det avfrostas så sakteliga när vi väl börjar fokusera på efterrättsbuffén. Lagom mätta drar vi oss mot konferensrummet som ska stå som skådeplats för själva turneringen, registreringen sker snabbt och vi får en stund över så vi drar och expresshandlar i tax-freen. Jag betar av ett par beställningar jag fått och P1 slår till på en platta long drinks som kommer att ge honom lite bekymmer längre fram. Efter att slängt in varorna i hytten rusar vi ner till konferensrummet igen i denne exposé av effektivitet, vi hinner dit med runt tio minuters marginal men eftersom spektaklet blir försenat hade vi inte behövt skynda oss direkt.

Vi får dra seating cards och jag får en lokal kändis från Västerås-trakten vid mitt bord direkt till vänster men annars är det bara okända ansikten, dock blir det rätt lättsam stämning i vår ände av bordet ganska snabbt då det är ett gäng sköna personer som sitter där. Jag blir ganska snabbt igenkänd som den bloggare jag är av en kille som heter Nicke, alltid kul när det visar sig att jag är (ö)känd men får ändå lite beröm för bloggen så helt värdelös kan jag inte vara. Nåväl, spelet kör igång och jag försöker ta det lugnt men är ändå inne och grottar i potter här och där utan att träffa något nämnvärt. Jag får en del pockets och Ax-händer men träffbilden är miserabel så jag får inte spelet att stämma riktigt, jag halkar ner till runt 13k ett tag för att sedan hitta en minirusch och ta mig strax över startstacken på 15k. Dock är det en kort lycka då ytterligare fiskande drar mig ner till runt 12k igen innan sista handen innan första pausen kommer, jag har KJkl och slår upp det från UTG och får syn av en ung förmåga några säten bort. Floppen kommer J59 och jag har för mig att vi båda checkar, turn kommer en T och jag börjar ju bli lite orolig så jag måste se var jag står med en bet men får ett omslag tillbaka som jag efter en viss tveksamhet synar. River kommer med en 5:a och jag checkar till motspelaren som slänger ut ett halvpottbet, jag gör en hjältesyn i all min idioti och han har 99. Vet inte vad jag tänkte där och ångrar spelet kapitalt, jag borde ju självklart ha vikt på river. Istället tappar jag runt 6k i sista handen innan paus och är nere på drygt 6k. Under första blocket av perioder hände det dock en väldigt intressant sak i en hand där UTG bettar 3xBB och jag synar med fold tillbaka till bettaren som slänger upp sin hand, QQ i det här fallet. För mig är handen död och potten min i det läget, utan någon som helst diskussion. Nu tillkallas dock TD och han dömer sjukt nog att handen ska spelas vidare eftersom det är ett uppenbart misstag och han väger visst in att UTG sitter på plats 9 och jag på plats 1 så dealern är en del av problemet då hon skymmer sikten. Handen får alltså fortsätta med den skillnaden att hans QQ spelas öppet, jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller göra men vi checkar ner det till rivern där jag inte kan låta bli att betta av någon outgrundlig anledning på en T-hög bräda som han självklart synar och tar därmed hem potten. Jag blev riktigt ställd över beslutet och kände att efter alla diskussioner så var potten mer eller mindre förbannad så jag ville inte ens vinna den i slutändan, jag trodde jag skulle få igen något i karmaväg senare men sådan tur har ju inte jag. Nicke och jag skakar bara på huvudena och vi får erfara flera gånger hur inkonsekvent tävlningsledningens beslut är och out of turn-spel får ske utan åtgärd, fastän det betonades i början av turneringen att detta var en av grundreglerna som skulle hållas. En annan var att one chip-rule skulle gälla d.v.s. slängs en marker in utan att något sägs räknas det som en syn bara och när det gjordes vid vårt bord av Nicke dömdes det ändå som raise för att han hade två marker inne. Bedömningen må vara rätt men då bör man också vara klarare i det man förklarar innan turneringsstart...

Nåväl, efter pausen var jag lagom tiltad och kände mig mer eller mindre uppgiven samtidigt som den lokala killen bredvid mig springer som en gud men blir mer och mer onykter, inte mig emot men hans spel lider oerhört av detta. När jag väl börjar bli tillräckligt desperat tar jag åter syn på en preflopraise med KJkl, som jag låter min lokala granne få en glimt av innan floppen. Problemet för mig är dock att floppen kommer K4K och han utbrister ett "Såja!", jag muttrar lite inombords och checkar varpå motspelaren också checkar. Turn kommer 4 och nu hörs ett "Robert, nu har du kåk!" från grannen, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen och informationen han avger men lägger ut ett bet i alla fall och motståndaren ställer mig så jag tar synen självklart. Rivern kommer blank och han muckar sin hand, uppdubblingen är ett faktum trots min grannes glada tillrop. Nu när jag nämner muckandet så kommer jag på en annan incident i regelväg, vi har en pott som har säg fem spelare med och den blir nedcheckad på rivern. Nu muckar Nicke som sitter först sin hand utan att visa den, ska reglerna följas borde hans hand visas först men nu reagerar ingen i ledningen på detta och ännu en inkonsekvent bedömning görs, att Nicke sedan testade på reglerna ordentligt är en annan femma. Efter uppdubblingen känns det hyfsat men efter att ha fått AQ och höjt upp med en flopp i form av KTx med bet från motståndare tvingas jag vika och tappar en del på det, någon hand senare får jag JJ för andra gången för dagen och den är sjukt svårspelad så jag tar bara syn på en bet pre. Floppen kommer A-hög och jag tror den checkas ned med en tredje ruter som faller på turn, där bettar en kille ut oh jag är tvungen att vika. Den första JJ jag fick lyckades min lokala granne dra ut med QT så jag var lite bitter över mina semihöga pockets oförmåga att leverera...

Efter att ha kämpat med ovilliga kort får jag till slut AJ och efter en raise från min tidigare antagonist med QQ ställer jag in mina 6k och min mer än salongsberusade granne hinner säga högt att han vek AThj innan alla agerat. Jag tror dock inte det påverkade något så för min del var det lugnt men han fick minsann en tillsägelse för det från dealern, skönt att de är med i matchen ibland i alla fall. Efter fold fram till raisaren tar han instasyn med TT och jag har en out mindre att dra emot, självklart blankar brädan och mitt pokeräventyr är över efter runt 2,5 timme av spel. Lite småbesviken lommar jag ut ur lokalen men lyckas krossa ett ölglas innan jag lämnat mitt bord, det var väl lite payback mot min granne som fortfarande var kvar i turneringen. Nädå, hade inga problem med hans berusning även om det kan ha påverkat spelet vid bordet en aning, han är en trevlig snubbe så han menade inget ont. Jag och Roger78 slår ihop våra utslagna påsar och drar vidare mot äventyren på båtens restauranger och nattklubbar, vi landar i huvudbaren där det pågår liveuppträdande och vi slår oss ner med varsin dryck för att iaktta spektaklet. Ganska snabbt ser vi ett gäng kvinnor stå och skaka loss på golvet, de ser hyfsat dragna och smådryga ut och när de är på väg att lämna dansgolvet säger jag åt Roger78 att det inte skulle förvåna mig om de slår sig ner hos oss och märk väl, blondinen i gänget sätter sig på ryggstödet på vår soffa och inleder en konversation. Hon svamlar på om att de är där för att se ett coverband som enligt henne inte verkar ha uppträtt men min gissning är att fröken intagit någon slurk för mycket alkohol. Nåväl, hon håller låda och roar oss ganska bra i all sin enfald, hon får upp ångan rätt rejält men precis när hon ska nå momentum dyker hennes kompis upp och tar över. Hon kliver helt sonika in och kapa all kommunikation mellan oss i den tidigare trion och fokuserar istället allt på Roger, jag och blondinen sitter i varsitt hörn av soffan och roar oss själva bäst vi kan. Jag känner att situationen blir mindre och mindre givande och föreslår lite diskret till Roger att vi drar vidare men han vill fortsätta snacka med den dominanta tjejen, dock vill tjejerna ha ut oss på dansgolvet men eftersom vi vägrar så drar de iväg dit själva till slut.

Efter den lilla upplevelsen tar jag och Roger oss tillbaka till spellokalen där vi springer på P1 som är kvar i turneringen fortfarande, vi låter honom fortsätta sin holmgång och kollar in cg-borden men det är proppfullt och verkar inte bli något spel för vår del så vi beslutar oss för att rikta in oss på spritintagningsaktiviteter istället. Vi drar oss upp till discot och där hittar vi på lill-Micke och Häggan, vi beställer lite drinkar och sätter oss vid borden för att iaktta all denna white trashighet i all sin ärlighet. Jag blir banne mig deprimerad av allt det jag ser, det känns som att vara på en s.k. krog i en småstadsort där all form av klass kastats överbord. Vi roar oss så gott det går och vid ett tillfälle ute på däck när några av boysen vill röka får vi påhälsning av en trio finska systrar med tillhörande vän och pojkvän som high fivar oss på sin väg in, dock stannar de till vid mig och utbrister "Du är finne, va?!?!" och jag kan ju inte annat än erkänna. Jag trodde jag ändå intagit någon form av undercoverstil efter alla mina år men finskheten går visst inte att få bort, svider lite att det är så uppenbart när min bild av finnar är att de går i stövlar, neonmönstrad träningsoverall och bonnkepa. Killen i sällskapet försöker dock rädda situationen genom att säga att det är för att jag ser så hård ut som de kunde förstå att jag var finne... Vi slår i alla fall följe med det sällskapet och fortsätter festandet, dock tar allting en lite obehaglig vändning vid en senare rökpaus. Vi sitter med tjejerna i sällskapet och bara tar det lugnt när en ung herre av utländsk härkomst letar sig fram till oss, han är propert klädd med en partyhatt på sniskan på huvudet samtidigt som han kommit på den briljanta idén att hans raggning av tjejer underlättas om han har en kanin-som-hoppar-ur-en-hatt-pinne som han kan använda för att charma det täcka könet. Han har ju dock precis innan slängt ur sig en kommentar i stil med "Vi ska ha sex..." till en av tjejerna...Nåväl, han glider fram med sin läckra lilla kanin och börja köra sin repertoar men han hinner knappt börja innan tjejerna i sällskapet ber honom lägga ner. Han ger sig dock inte utan fortsätter tränga sig på så han får en till tillsägelse i lite mer skarpa ordalag om att avlägsna sig, nu börjar han dock ta ton och säga att han nog minsann gör som han vill. Då rycker en av tjejerna kaninpinne från honom varpå han blir riktigt arg och kräver tillbaka den, när han väl fått den fortsätter han att ösa skit ur sig så till slut lackar lill-Micke och börjar signalera att det är dags att slåss. Inte världens bästa taktik kanske men i alla fall börjar de dra sig runt ett hörn men lill-Micke kommer snart tillbaka och säger att killen drog kniv mot honom, vi rusar till vakterna för att låta dom plocka in killen vilket de också gör och vi tror att allt är över.

Det dröjer dock inte länge förrän han är tillbaka, han rusar direkt till oss och frågar lill-Micke om det var honom han "snackade" med förut men han nekar ju taktiskt nog. Här hinner jag få lite ögonkontakt med den totala idioten och blir nästan mörkrädd för hans blick, den är stirrig och han känns helt klart påverkad av annat än sprit. Vi märker hur hans posse spanar in oss resten av kvällen med grymma blickar, vi känner att läget är lite olustigt och bestämmer oss för att verkligen hålla ihop resten av natten. Vi fortsätter att festa med fnskorna och när baren stänger beslutar vi oss för att dra oss vidare till hytterna för att inte behöva avsluta det hela, väl på väg dit händer nästa obehagliga incident. Vi går förbi en äldre man som ligger raklång, däckad och klar, i sin hytt med benen ute i korridoren. Vi skrattar åt honom då vi märker att det inte verkar vara någon fara med honom, väl framme vid tjejernas hytt hänger vi ett tag för at de ska göra iordning sig. Under tiden går ett yngre par förbi med gamlingen hack i häl, när han kommer ifatt paret uppstår någon form av diskussion mellan gamlingen och den yngre mannen. Hårda ord fälls av ynglingen och innan vi vet ordet av det så har han lagt krokben för gubben och puttat honom med full kraft bakåt, han flyger som en vante och landar hårt samtidigt som han slår i bakhuvudet rejält. Omtöcknad ligger han kvar och det sista den här unga gentlemannen säger innan han drar är "Han fick vad han förtjänade...". Eller hur säger jag. Vi tar i alla fall hand om honom och tillkallar sjukvårdare och vakter, de fraktar honom till sjukstugan för omplåstring då han slagit upp ett jack i bakhuvudet. Vi kan inte annat än skaka på våra huvuden åt galenskaperna som utspelar sig på båten, vi orkar dock inget annat än fortsätta vårt festande. Väl i tjejernas hytt delar vi på en hel del alkohol samtidigt som all möjlig galenskap utspelar sig där t ex groggrace samt brottning ingår. Inte förrän 08.00 ramlar jag i säng, lagom mör och glad över dagen. Vilan blir dock inte så långvarig då P1 ska upp och spela dag 2 så jag kliver upp i samband med att han drar sig mot lokalen vid 12-snåret.

Andra dagen blir uppenbarligen rätt mycket lugnare, jag och Häggan samt Roger78 intar en frukost/lunch i köttrestaurangen och det mest för att det inte serveras någon bakispizza på båten. Mätta och glada letar vi oss till spellokalen för att se hur det går för P1 men när vi kommer dit har han precis åkt ut, jag och Häggan bestämmer oss för att köra lite cg och tar plats vid DC-bordet. Jag går lika kackigt här som i turneringen, jag får inga träffar överhuvudtaget och efter att ha halkat ner på runt 700 av mitt ursprungliga inköp 2000 trycker jag in det med topp-/bottenpar på flopp och får en syn, sjukt nog håller min hand och jag dubblar. Det hjälper dock inte när träffbilden fortsätter suga gammal pensionärspung, jag blir än mer när jag ser vilket värde det är vid bordet då minst hälften inte har en aning om vad de håller på med i PLO-händerna. Till slut vaknar jag upp med TT44ds och efter en raise och en push före mig bestämmer jag mig för att ta ett skott, tyvärr blankar brädan för min del och jag får till min förskräckelse se att en av tomtarna pushat med 6623 pre och självklart träffar han kåk trots att den andre får triss i kungar. Bitter drar jag mig tillbaka och nöjer mig med att ha torskat 2k... Vid cg-bordet blev okunskapen hos dealersarna än mer påtaglig, vid ett tillfälle när vi kör texas säger en spelar att han bettar pott. Det vägrar dealern godta då han säger att vi kör ett NL-spel, hallå liksom. Det går väl att betta pott vilket jävla spel man än spelar, nu blir spelaren dock konfunderad så han trycker en del av markerna och säger all-in. Då får dealern spel igen och säger att han inte sköt in alla marker och då räknas det inte som en all-in, kaoset är totalt och jag ger upp i min tro om bättring. En stund senare ifrågasätter jag dealerns beräkning av pott också men får då höra att om man sitter på blinds ska inte blindsen räknas in i potten, jag är alldeles för trött för att försöka ta till mig denna förklaring och låter saken bara bero.

Efter att ha tappat min budget för resan tar jag mig till taxfreen för lite tröstinköp av godis, det är snabbt avklarat så jag vandrar runt båten en stund innan jag springer på P1. Vi roar oss en stund innan vi drar oss till hytten för lite vila innan ankomst i hamnen, P1 har under tiden förberett sin transport av plattan med long drinks genom att lägga in alla burkar löst i sin väska. Redan nu har dock en av dessa sprungit läck och på vägen till bilen väl i hamn spricker en till bara för att lämna ett vått snigelspår efter honom, jag tror till och med att väskans hjul gav upp på grund av all belastning och grus den fick genomlida. Vi tar oss dock hem utan några incidenter och jag landar i lägenheten 20.00 på söndagen, helt slut men ändå glad över trippen trots de uteblivna framgångarna i poker och de lite otrevliga händelserna vi råkade ut för. En sak är säker, alla dessa pokerresor är alltid minnesvärda händelser, det händer alltid saker på både gott och ont.

Idag spontanregistrerade jag mig till WCOOP-4 av någon konstig anledning, buyin var $320 och det är inte direkt den nivån jag brukar köra på vanligtvis. I alla fall gick det bra och efter latereggen på tre(!) timmar tagit slut låg jag bland topp 50 av de 800 som var kvar, nu vänder dock flytet där jag tappar en pott värd topp 20-placering med AAxx när jag floppar dessutom öppet stegdrag, problemet är att han har ett högre stegdrag som sitter på turn och jag tappar en stor pott. Strax efteråt floppar jag nöten med återdrag på nästnötsfärgen, turn parar dock bordet och efter minbet från motståndaren hänger jag med till rivern som inte förändrar situationen nämnvärt. Här bettar han halvpott och jag klarar inte av att vika, självklart har han floppat topptvå som blir till kåk på turn och jag är mer tilt och skadeskjuten. Förnedringen blir total när jag ännu en stund senare får in allt på floppen med öppet nötstegdrag mot två spelare, det sitter på turn men på rivern sitter en flush som gör att istället för average stack så är jag ute. Bittert som fan, speciellt när jag inte fattar varför jag ens spelade överhuvudtaget. Dags att gräva ner mig, djupt.

Avfärd...

2011-09-03T05:35:00.000-07:00

Då är det bara några timmar kvar tills jag ska börja rulla mot Stockholm, det blir jag och P1 som drar härifrån så jag ska plocka upp honom på Råby strax efter 16. Vi tar i lite vad gäller tidsmarginal då ingen av oss är riktigt hundra på Stockholmsnavigationen så vi spelar hellre lite safe så här i början på trippen, det är inte nu vi ska ta en coinflip om vi säger så. Själv blev jag väckt av en skadeglad själ strax innan 12 men det var helt ok då jag hade klockan på ringning 12 vilket fall som, jag har ju lite förberedelser att klara av innan jag drar. En av dessa var att lämna katten hos mor och far då jag inte har mage nog att lämna henne själv i drygt ett dygn även om hon säkerligen skulle klara av det, det gör dock ont i hjärtat varje gång jag ska forcera in henne i buren för transport. Hon har numera förlikat sig med faktumet så det är inte den jakt och kamp det var förut men jag gråter inombords när jag hör henne kvida till och från när hon väl är inburad, funderar på hur elak på en skala jag egentligen är. Nåväl, hon blir väl omhändertagen nu i alla fall så hon lär tycka det ändå är värt det hoppas jag.

Jag har precis smällt i mig en pizza som uppladdning, det gäller att tänka på kosten när man sportar och har ett stort evenemang framför sig. Jag hoppas jag kan få en bra start i själva turneringen och hålla ut första dagen, enligt schemat ska det spelas i sex timmar idag innan det läggs ner och återupptas kl. 12.00 imorgon. Jag har ju hitintills inget bra track record i lite större evenemang utan har väl lyckats busta efter 3-4 timmar varje gång, må jag kunna hålla i det för en gångs skull även om jag är lite färgad mentalt efter senaste veckans förnedring på nätet. Jag får väl köra TAG-poker till en början och sedan skifta lite till och från så att jag inte blir alltför förutsägbar, kan jag bara få en bra start med lite bra kort och bra träffbild kan allt hända.

Väl mött ni som nu ämnar dyka upp på kryssningen. Ser ni en mullig snubbe med halvt bakåtslick, glasögon och rufsigt skägg är det stor chans att det är jag...

Världens bästa...

2011-09-02T10:57:00.000-07:00

...Koivulainen åker iväg på pokerkryssning imorgon och det ska bli grymt kul, det är alltid härligt med dessa pokerrelaterade utflykter och även om det blir en kortare variant den här gången är inte förväntningarna mindre för det. Det är alltså PAF som anordnar en 24-timmarskryssning där temat går i pokerns tecken, en turnering med cap på 100 körs ombord och strukturen är helt ok med 15k i startmarker samt 30-minutersperioder med blinds som börjar på 25/50. Det bådar gott och jag skulle tippa på att maxantalet spelare kommer att infinna sig, detta innebär att prispotten landar på 200k och ett förstapris runt 70-80k hägrar. Det var länge sedan jag hade någon liveklonk även om det var nära i Riga när jag föll mot den dansande letten på sluttampen, nu hoppas jag att jag kan knäcka livespöket och ta min första större klonk på den scenen. Formen har ju varit god online i alla fall, om jag bara nu kan föra över ens hälften av den till livespelet så är chanserna bra för framgång. Tyvärr har dock onlineformen svikit mig under veckan då jag känt mig mer förnedrad än någonsin på nätet, ingenting har fungerat och har jag träffat något har de andra alltid träffat något bättre. Lite frustrerat läge alltså men jag tar gärna mer rättvis utgång nu i helgen så att jag inte blir brutalt utdragen eller gör bort mig kapitalt i fel situationer...

Veckan har annars sprungit på rätt bra med intensiva dagar på jobbet, det har inte blivit mycket tid till annat än rätt intensiv kommunikation med en viss individ. Jag har dock sprungit lite kallt i vardagen också då jag t ex natten mot tisdagen drömde mardrömmar(rätt patetiska sådana) bara för att vakna superpigg mitt i natten utan att kunna somna om, som om det inte vore nog inser jag att mina jeans spruckit i midjan men orkar inte bry mig utan paltar mig till jobbet ändå. Det var något mer som hände men jag kommer inte ihåg det nu, känslan var i alla fall att vad jag än gjorde eller tog i så gick det åt helvete. När pokern sedan också jävlades så gjorde det att veckan kändes extra lång, skönt att jag äntligen är framme vid helgen och veckans höjdpunkt i form av den ovan redogjorda kryssningen.

Just nu sitter jag och tittar på Ungern-Sverige samtidigt som jag väntar att lillebror ska dyka upp för samtitt och en fin leverans av lite McD-mat, om 5 min börjar också Fredagsfighten på SvS som jag satellitade mig till så där helt apropå även om det såg riktigt illa ut i satelliten ett tag när jag var nere på 2BB. Begreppet "Being Koivulainen" gjorde sig dock känt igen och jag kunde med stor portion tur vända det hela till en rätt säker plats efter tag, jag får hoppas att flytet håller i sig till själva huvudturneringen också. Jag har ju inte haft en ITM på två veckor snart, känns helt absurt med tanke på senaste månaden. Det sjuka är att jag inte vet om jag är ironisk i den sista delen av meningen, vi får hoppas att jag är det för annars har jag drabbats av en stor släng av hybris. Jag hoppas kunna ge er en fin redogörelse för kryssningen på söndag kväll och där rubriken på inlägget är "Där satt den!", ser ni den vet ni var skåpet står.

Mental istid...

2011-08-29T12:58:00.000-07:00

Av ett antal olika anledningar är inte humöret på topp direkt utan det är rätt mycket känslor inombords som samsas om utrymmet men det är inget nytt, det blir lite sådana här svängar då och då när skiten kommer i klungor. Nu är det inget livshotande men ändå nog för att påverka humöret och få mig att dippa lite i vardagen, lite trist men smällar man får ta helt enkelt.

På tal om knytnävsvåld så var jag nära att ta till det på ICA Maxi idag när jag fick se ännu ett exempel på dryg-egoism och respektlöshet, jag var där för att sätta in lite pengar på mitt ICA-konto och tar en lapp ur kölappsautomaten. Innan jag dock har gjort det är det en farbror som precis tagit sin lapp så att han har fått 80, jag har 81 naturligt nog och numret som betjänas är 78 så det känns helt ok ur ett rent personligt perspektiv då väntetiden borde vara minimal. Mycket väl, det bara smattrar till och nummer 80 ropas men tyvärr är farbrorn lite disträ så han reagerar inte direkt utan istället är det ett äckel(ja, jag säger det) till kvinna på drygt 30 som uppfattar situationen och helt sonika bluffar till sig en betjäning genom att glida fram och sno farbrorns rättmätiga service. Farbrorn har nu hunnit reagera och tar sig fram mot kassan men ignoreras av personal när han lite försynt försöker få sin röst hörd, äckeltjejen låtsas som ingenting och jag är banne mig på väg fram för att ryta till men är ju 50% soft och 50% för oengagerad för att göra detta. Dylikt beteende är så sjukt vidrigt i mina ögon att människor som beter sig så här är för mig att likställa med potentiella framtida diktatorer eller massmördare, så osympatiska är de för mig. Jag hoppas karman biter henne i arslet så jävla hårt att hon inte kan sitta i veckor...mitt humör blir ju inte bättre av att se sådan här idioti och här och nu har jag bestämt mig för att ingripa nästa gång jag ser något liknande, struntsamma om jag stryker med som första offret i psykfallets väg mot världsherravälde. Suck.

Pokern har gått sisådär, turneringarna har gått i stå nu och jag vet att jag är bortskämd men ingen ITM på en vecka känns lite tungt. Jag gick ju bra i Lillördagen som jag berättade om i onsdags men i fredags höll det på att gå bra i Fredagsfighten också men jag stupade runt 25-30:e plats, det började rätt värdelöst dock då jag sprang in i ett fyrtal med AAAxx-kåk. Den sved rätt bra då jag var 100% säker på uppdubbling och då hade jag haft fin stack, istället fick jag jobba mig tillbaka med näbbar och klor och det resulterade alltså i en framskjuten placering om än dock inte i närheten av pengar än mindre de stora pengarna. I lördags hade jag annat för mig vilket jag redogör för snart men tänkte klara av pokern först, igår söndag körde jag i princip allt som gick att köra på SvS och bäst gick det i Söndagsfebern där jag dog på 20:e plats efter att ha legat i topp en bra stund. Avgörande handen blir när jag får in största delen av min stack med tvåpar på turn mot naket färgdrag som självklart sitter på rivern. Cripplad som få av detta blir det bara en tidsfråga innan jag blir slaktad... Efter det är jag lagom tilt och trycker in allt jag har på turn i Söndagssteken med J9 när brädan ligger 89Tx med tre hjärter och jag har J i hjärter, det är rätt tidigt i turneringen men jag trodde jag kunde få honom att vika men icke sa nicke då han har T9 som blir till en kåk på rivern via en till T. Nu är jag totaltilt och slaskar mig mer eller mindre ur både 500 och djuping innan kvällen är över, trist avslutning på söndagen. Utöver detta har jag dock kört lite PLO(fy mig, jag vet!) där jag hittade ett plus som räckte för inköp till alla turneringar under helgen plus att jag har kvar ett överskott på 2k. Gott så.

Till kommande helg blir det pokerkryssning i alla fall, inköpet är betalt och från och med idag också även hytten bokad. Det ska bli riktigt kul och jag hoppas jag hittar liveklonken nu, det vore inte fel med en prispott på 200k och med 100 spelare men det endast om turren alltså blir fulltecknad. Det blev inte alls många från det här området utan vi blir nog en handfull totalt som jag känner till som åker...

Ja, lördagen då, som ur ett privat perspektiv varit det mest händelserika under veckan som gått. Det hela rörde sig om en sammankomst anordnad av en long lost vän som relativt nyligen fått sitt andra barn och ville ha en liten firarkväll för detta, vi samlades ett gäng först hos honom för lite snack och drickande innan vi intog Å för en trerätters med tillhörande dryck. Efter några timmars umgänge där bestämde vi oss för att dra vidare när vi konstaterat att Å2 var lika dött som en sönderknaprad gnu på stäppen, BMB blev målet och nog för att det var hyfsat drag där men den riktiga partykänslan infann sig inte trots idoga försök att skaka fläsket på dansgolven. En väldigt lyckad kväll dock och djävulskt trevligt att träffa en hel del av folket som var med, det var alldeles för länge sedan för att det ska kännas riktigt bra och jag hoppas det här var en nystart för lite mer frekvent häng.

Lördagsnatten/söndagsmorgonen avslutades med lite pokerspel efter krogvändan men det blev inte riktigt häftigt förrän 04.00 när världens åskväder drog in över staden, jag satt där i mörkret och grindade när gatan utanför lystes upp av vad jag till en början trodde var blåljus. Dock var frekvensen oregelbunden samtidigt som det hela ökade i intensitet, snart blev jag varse om att det var Tors hammare som ven för första gången på allvar på bra länge. Det dröjde inte länge innan strömmen också gick och jag förbannade min otur då jag var inne i en bra session på PLOn, dock blev jag och katten sittandes och stirrandes rakt ut i mörkret i en mysstund som vi sent ska glömma. Det var riktigt häftigt att se hur hela himlen lystes upp av de otaliga blixtar som skar genom himladuken, strömavbrottet gjorde det än mer mäktigt då det blev kolsvart i några sekunder mellan varje blixt. Efter nästan en timmes skådespel kändes det helt ok att stänga av datorn och gå och nanna, jag verkligen älskar mysfaktorn när åskan går. Hade man bara haft en annan form av pussy bredvid sig hade kvällen varit fullbordad...

Nu återstår inte mycket av denna kväll mer än att slänga iväg betalningar för några kvarvarande räkningar innan det är dags att leta upp sängen, jag hann dra iväg en beställning på lite gamla klassiker till filmer på bluray också så då är kvällarna räddade framöver ur det hänseendet. Imorgon ska jag om jag vågar ge mig ut på en innebandyplan igen, trots att mitt lekamen numera transformerat sig så pass i storlek att jag ger Moby Dick en match om vem som är havets tungviktare. Usch, kilona måste börja bearbetas och filas bort nu, det har gått lite för långt på sistone.

Går i trasiga skor...

2011-08-25T15:13:00.000-07:00

Torsdagen är över och i och med det står helgen för dörren, en helg som för min del kommer att innehålla en del festande samt en sedvanlig dos av onlinepoker. Idag var planen att inte spela något men speltarmen började suga vid 20-snåret så det blev 500-kronors och djupen till slut även om det inte blev någon som helst framgång där. 500-kronors var seg från första början och när jag väl får AA med 2/3 kvar av startstacken åker allt in pre mot JJ, tidigare under framgångsrika veckorna som varit slog inte tvivlet rot i mig i lägen som dessa men eftersom jag börjar känna att vinden är på väg att vända tillbaka "visste" jag att det här skulle gå åt helvete. Mycket väl, en J direkt på floppen beseglar mitt öde och en given uppdubbling blir till en snopen exit. Jag som inte ens hämtat mig från gårdagen utdragning än...

I djupingen gick det lite bättre och till första pausen hade jag väl jobbat upp stacken till krokarna av 3-4xstartstack men föga hjälper det när jag ändå stupar under timmen två. Jag kommer inte ihåg några detaljer då jag samtidigt var involverad i en satellit till main event i SM på Unibet som gick bättre och kändes lite viktigare för tillfället. På Unibet hade jag först kört ett kval till kvalet som jag klev in i sent omsider men lyckades med lite flyt knipa en av de fem garanterade platserna till huvudkvalet. Nåväl, väl där var runt 20 personer med 2 platser garanterade så det var en lång och jobbig väg att vandra, på något sjukt sätt lyckas jag dock med bedriften att knipa en av de två platserna så nu är jag klar även för main event på Unibet då jag sedan tidigare fått en plats i main på SvS eftersom jag kom tvåa i DM för Västmanland.

En helt ok pokerkväll ändå även om ännu en småsur utdragning får läggas till handlingarna... Imorgon är det turnering på Aqva men jag känner ett visst agg att dyka upp där just nu så jag tvivlar på att det blir närvaro för min del, styr nog upp lite solokvist filmkväll istället. Jag kan ju alltid plöja den nyinköpta Sagan Om Ringen-boxen på bluray om jag känner att jag inte hittar på något bättre...

I morse fick jag mig en smärre chock på vägen till jobbet då jag stötte på ett lite ovanligare djur, jag är i godan ro på väg fram på en raksträcka när jag får se något odefinierbart i vänster körfält en bit fram. Jag börjar bromsa och försöker på alla sätt förstå vad det är jag ser, till en början ser jag ju att det ligger någon form av roadkill på vägen men vad är det som är bredvid? När jag väl kommer tillräckligt nära visar det sig vad jag stött på denna gången, en örnjävel nämligen. Den breder ut sina gigantiska vingar och släpar bytet bortåt den vänstra vägkanten och jag tappar hakan när jag passerar tingesten, jösses vilken respektabel invånare i naturen. Det är första gången jag kommer så nära en örn och dessa fåglar är ju gigantiska, jag skulle inte vara alltför kaxig om en av dessa satte av efter mig. Nu satt jag ju i min stålbur så det hade nog gjort mest ont på honom ifall han gjort något utfall men ändå, man måste respektera naturen för allt den har att komma med.

För att knyta(ha ha) an till rubriken så är mina relativt nyinköpta skor redan utslitnai sulan, det är andra gången på två år som jag sliter ut ett par skor och jag börjar fundera på var felet ligger. En solklar påverkansfaktor är ju att skorna har båda gångerna varit av samma märke, nämligen Dahlin. Det jag börjar fundera på är om sulorna görs medvetet tunna och bräckliga för att ett par skor inte ska räcka mer än en säsong innan man måste köpa sig ett nytt par, dessa köpte jag väl i april eller något och de är redo för soptippen redan nu. Jag vet inte om jag är kinkig men det tycker jag är lite väl kort livslängd för ett par dojor för dryga tusenlappen, skitsamma vad det är för märke. Jaja, blir väl att köpa sig ett par höstskor då istället, frågan är bara dock om jag ska frångå Dahlin nu och rikta in mig på något annat. Erfarenhetsmässigt borde svaret vara givet men jag är ju inte smartare än att jag kör på fastän konceptet kan visa sig vara tvivelaktigt.

Skapligt tilt...

2011-08-24T14:31:00.001-07:00

Har precis åkt ur Lillördag och det var på det bruatalaste sättet på bra länge, jag hade från typ halva turneringen och framåt legat i absoluta toppen och haft allting under mer eller mindre kontroll. Jag hittade min väg dit genom att floppa nöten med 87 på hand mot två spelare, floppen kom fina 956 och vi hamnar allin där och då jag står mot TT och Q9 ser det bra ut redan där. Vare sig turn eller river förändrar saker eller ting så efter det är det autostrada för min del...TILLS...tills jag springer på en spelare vid namn "Vildsvinet" och ett svin skulle han visa sig vara. Först slår jag upp med J9(har jag för mig) och får syn av honom, floppen kommer KJT bara i spader, jag checkar till honom och han minbettar ut varpå jag slår om 4xbetet som han dock synar. Turn är en lanka och jag skjuter ut igen, runt 2/3-pott och han synar. River blankar även den så jag trycker honom allin och han synar mig ju då han sitter på AQ, han floppade alltså nöten och hade även A:et i spader som backup utifall han mot all förmodan behövde dra ut.

Strax efteråt får jag QJ på BB och har runt 15BB i stacken, han slår upp det till 3xBB och jag tar syn. Floppen kommer 4Q6 rainbow och jag checkar till honom, han bettar ut och jag ställer. Efter en stunds funderande tar han synen med...TT. Ok, tänker jag, allt utom en tia nu då. Turn kommer en till Q och det ser ju riktigt bra ut, sitter väl på 95%:s favoritskap i det läget men tror ni inte f-ttrivern kommer med en T. Så jävla sinnes! Tvåoutarn sitter för tomten och istället för drygt 30BB för mig får jag leta mig mot utgången, brutalt rövknullad. Det var länge sedan jag kände sådan här avsmak efter att ha spelat poker, kan ju bero på att jag vunnit allt som går att vinna men ändå. Det var länge sedan jag blev så brutalt utdragen i ett så kritiskt läge, det gjorde ont på riktigt. Jag hade ju mina förhoppningar om att fortsätta på min fina streak men ack vad jag bedrog mig, de drömmarna dog där och då. Jävla as.

Utöver det här så hade jag redan innan jag började spela en klar olustkänsla i kroppen så vem vet vad som väntar här framöver, det känns ju inte bättre efter det här även om jag självklart inte ska överdriva. Olustkänslan i kroppen är dock jobbig på riktigt, får hoppas att det är någon form av kemisk obalans på grund av missat drogintag eller något så det inte är någon form av förnimmelse. Nu blir det lugnt med pokrandet fram tills på söndag då jag ska försöka bemästra Söndagsfebern och Söndagssteken igen, jag är ju dum nog att tro att jag har en chans i dessa turneringar också. Statistiken är ju dock talande, jag har inget i dom att göra. Jag ska försöka ta kvällarna som kommer som chillkvällar nu, behöver hitta sömnen då jag börjar likna ett vandrande lik numera.

Nu ska jag raila en polare som ändå är kvar i Lillördag, hoppas gossen tar hem hela eländet...

Off to sea...

2011-08-23T13:08:00.000-07:00

Då var det klart, ett stycke PAF-kryssning betald och klar...nåja, semiklar i alla fall då jag inte bokat själva kryssningen utan bara anmälningsavgiften. Det ska bli trevligt att få guppa lite på sjön och förhoppningsvis klonka någon form av ITM, annars får man väl gå allin i baren eller hitta sig en finsk MILF. Jag hoppas jag kan hitta motsvarande form i mitt livespel som jag uppvisat online på sistone, det är som jag tidigare nämnt många turneringar på gång live inom närmaste framtiden så tajmingen vore optimal för en formtopp. Nu ska vi dock först inrikta oss på denna tur på Östersjön, en fin placering där och hösten/vintern ligger öppen för stordåd.

Jag provade att köra lite PLO igår, det gick åt skogen som vanligt så nu är det än mer slut med det. Idag körde jag 500-kronors och djupingen men blev snabbt dräpt, ska nog hålla mig hyfsat passiv resterande del av veckan med spel och bara köra Lillördag imorgon om jag hinner. Annars blir det nog inte spel förrän på söndag igen då jag får hoppa lördagens Långlördag, ska iväg på cigarrfest hos en polare vilket ska bli riktigt trevligt då det rör sig om en kompis som jag inte sett på bra länge.

Utöver detta rullar livet på, jag känner mig rätt nöjd med tillvaron och det kan fortsatt vara spännande grejer på gång så vi får se hur det utvecklas. Jag har dock irriterat mig lite på trafikanter igen, jag var på macken och tankade i förra veckan och när jag ska åka in och ta min plats så står det en bil vid första pumpen på min sida med ytterligare en framför den på andra sidan. Jag vill alltså få fram att vägen till den andra pumpen på min sida är blockerad så jag kan inte ta mig förbi, jag står en stund och väntar men inget händer och jag kan ju i det här läget nämna att det är en taxibil. Till slut blir jag lack och hittar en annan pump att tanka vid, jag hinner göra både det och gå in och handla utan att taxichauffören hittar ut från fikahörnan på macken. Hur fan tänker man? Tänker man alls? Snacka om egobeteende, om man ska fika lär man ju köra bort bilen från pumparna. Idiot. Som om inte det var nog råkar jag vid nästa tankning ut för samma sak fast då står bilföraren och tankar bilen när jag ställer mig bakom för att vänta på min tur, tror ni inte fanskapet går in på macken efter genomförd tankning utan att åka bort till parkeringsplatserna. Han har ju helt klart sett att jag står och väntar på min tur men ignorerar det totalt och glider in, i det läget är jag beredd att kliva ur bilen och ge honom en verbal omgång men kör istället som den mes jag är och tankar vid en annan pump som blir ledig.

Idag fick jag dock en karmamässig payback då jag ställer mig respektfullt nog vid den andra pumpen trots att den första var ledig, dock hinner jag knappt ur bilen innan jag ser att det lyser rött och pumpen är ur bruk. Jag sätter mig i bilen och är på väg att börja backa mot den första när jag ser att en annan kund kör upp bakom, fuck! Jaha, bara att köra fram och runt för att hitta en annan pump som funkar för min högerställda tank. Döm min förvåning när killen i all sin välvilja åker till den andra pumpen han också, jag är inte sen att utnyttja tillfället utan kör direkt fram till den första och snor hans plats. Jag kan inte låta bli att le mot honom när han vänder sig mot mig efter att ha insett sitt misstag, mitt leende är dock inte på något sätt hånfullt utan jag ler bara för att jag lyckats vända på steken för en gångs skull. One time, liksom.

Nu ska jag nog roa mig själv en halvtimme eller så innan sängen intas, måste sova för att palla ännu en intensiv dag imorgon. Guten nacht, schlafen macht.

Segsöndag...

2011-08-21T14:16:00.000-07:00

Efter de två senaste dagarnas intensiva leverne ar söndagen bara en enda lång gäspning av utmattning, jag är grundligt sömnsliten just nu och måste därför hitta sängen tidigt idag så det får bli en snabbis här. I fredags var jag nere på klubben och höll i turneringen där, jag körde självklart själv och självklart åkte jag tidigt som vanligt. Det suger ganska rejäl oxpung att göra det när man arrangerar för då blir man sittande där tills det hela är över vilket är runt 02.00-03.00 på natten, allt det när man egentligen bara vill hem och grina ner sig i täcket. Nåväl, det gick i alla fall bra och jag satt och dealade hela finalbordet vilket tog sin lilla stund men hellre göra det än bara sitta och titta på. Väl hemma runt 03.30-snåret lekte jag en stund med den iPad 2:an som jag unnade mig själv efter segern i 500-kronors tidigare i veckan, jag passade på att köpa en sådan när jag var där för att köpa mig en ny mobil. Vad gäller den sistnämnda blev det en HTC Sensation och jag är sjukt nöjd både med den och iPaden, roligare leksaker får man leta efter och jag har för första gången i mitt liv gått ifrån Nokia i telefonväg och det gör ont i själen att skriva det men den senaste av deras modeller som jag haft har varit katastrof. De har tappat mycket av det som var deras kännetecken förut d.v.s. användarvänligheten och det kreativa tänkandet och det är främst den skillnaden som märks direkt mot HTC:n. Alla menyer och dylikt är verkligen designade både logiskt och med användanre i åtanke, intuitiva gränssnitt är nöten. På iPad-fronten är jag dock lite rädd för att den ska sluka mycket av min tid, har råkat ladda hem "Angry Birds" och "Cut The Rope" så nu är det många timmar som kommer att gå åt till att leka med dessa små spel. Suck, jag är rätt bra på att döda min tid på ett relativt meningslöst sätt.

Lördagen blev en seg sak till en början då jag sov till lunch efter fredagens holmgång på klubben, mot kvällningen till skakade jag dock liv i mig själv och reggade mig till de vanliga turneringarna i form av djupingen, Långlördag och 500-kronors. Ni som nu har läst föregående inlägg vet ju att jag gjorde det smått sinnessjuka och gick och vann två av dessa inkasserandes 27 000, det är inte längre läge för mig att hävda att jag springer kallt. En dylik prestation ska ju vara mer eller mindre omöjlig även om den teoretiskt sett självklart är genomförbar, det krävs dock en absurd mängd tur, timing och skicklighet för att bärga hem det hela. Jag var rätt nöjd redan efter att ha vunnit 500-kronors men när jag sedan insåg att det gick bra i Långlördag också var det bara att stålsätta sig även om kroppen skrek att det var nog, det är väl ungefär som att först vinna VM-guld i hockey bara för att direkt efteråt fortsätta med OS-guldmatchen. Eller något. I alla fall var det hela klart runt 03.00 inatt och jag var lite småskakig efter att ha säkrat segern i Långlördag, en rätt ofattbar dag var till ända.

Idag sov jag återigen till 12.00 men var än segare under dagen, det var på vippen att jag tänkte hoppa över spelandet ikväll men eftersom flytet är som det är tänkte jag att det vore generalfel av mig att låta bli att spela. Registreringen omfattade Söndagsfeber, Söndagssteken, 500-kronors och djupingen där den förstnämnda höll sig efter samma schema som alltid. Jag har knappt någon gång överlevt förbi andra timmen och gjorde inte det idag heller, jag får in allt jag har(som är halv startstack) med KJ på floppen KJQ mot TT. Turn 9. River A. Blir så ägd som det bara går, efter det är ju inte modet direkt större heller men jag ämnar att fullfölja mina planer. De andra turneringarna går en aning bättre även om jag får kämpa hårt i alla för att hålla mig runt startstack, i Steken lyckas jag dubbla två gånger trots att jag ligger risigt till i båda fallen. Första gången får jag in det med AJ mot AK och träffar J, sedan hinner jag tappa ner stacken till ungefär samma storlek innan jag får in det med A5 på brädan xAKx mot AT men rivern räddar mig med en femma. Jag kände ju i och med detta att jag levde helt klart på lånad tid, till slut hinner ödet ikapp mig då jag försöker mig på att bluffa en kille som sitter på nöten. Efter det har jag inte alltför mycket kvar men får in allt på floppen 734 med 86, får en lite sjuk syn med AK på mitt ställ och när resterande delar av brädan blankar är det tack och hej.

500-kronors rullar på ett tag men även där springer jag till slut in i väggen med kanske 1/3 av fältet kvar, djupingen rullar på desto bättre och där tar jag mig ändå till slut in bland topp 25% innan jag får in allt pre med AT mot 99 och KJ. Flopp QTx, turn x och river J. Rätt ugly om ni frågar mig, jag har dock fått whineförbud ålagt mig nu i och med de senaste veckornas framgångar så jag får väl helt enkelt knipa igen. De senaste veckorna har varit historiska, på drygt två veckor har jag vunnit två djuping, två 500-kronors och en Långlördag inkasserandes en nettovinst på runt 40k efter lite PLO-slask on the side. Det är helt klart godkänt måste jag säga och det känns som ett skönt uppsving i mitt turneringsspel, känns som ett tecken på att jag gör rätt i att fokusera på turneringar och hålla mig så långt borta från PLO som möjligt.

Annars har det inte hänt mycket alls, fokuset har legat på pokern och även fokuserat socialt umgänge med väl utvalda. Nästkommande vecka blir jobbintensiv så det lär inte bli mycket spel för min del, måste försöka sova ikapp mig själv också så får verkligen värdera speltillfällena. Vad jag dock starkt funderar på nu är att registrera mig till PAFs pokerkryssning 3-4 september, har mailat dom med lite strukturfrågor och annat så beroende på svaren där tar jag ett beslut under tidiga delen av veckan. Utöver det ser det ut att bli en rätt intensiv höst med mycket liveturneringar som känns aktuella, inte minst SM i Riga. Den hoppas jag dock kunna hitta någon satellit till, känns lite drygt att punga ut med hela det beloppet rakt av. Jag vill ju försöka göra lite bättre ifrån mig än vad jag gjorde på Malta förra året, då var jag dock i ganska labilt tillstånd rent allmänt så mycket sämre förutsättningar än så går det nog inte att få.

Jag är ju lite av språkpolis så jag måste bara dra ett oerhört kul exempel på folks oförmåga att skriva från Flashback där en kille ska skriva ordet piketbuss och får det till "piké bus". Seriöst, hur kul är inte det om man verkligen börjar fundera på det han skriver. Är det fotbollshuliganer han pratar om eller en buss full av piké-tröjor? Världsklass.

Det var det för idag, goderafton.

Seger i 500-kronors OCH Långlördag...

2011-08-20T18:47:00.000-07:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga längre för nu är jag nog inne i mitt livs turneringsrusch, inte nog med att jag vann djupingarna back-to-back för knappt två veckor sedan och även plockade hem 500-kronors i veckan utan nu skulle jag bräcka dessa prestationer genom att ta hem TVÅ turneringar under en och samma kväll. Jag reggade mig glad i hågen till djupingen, 500-kronors och LL utan att egentligen ha några större förväntningar på något. Djupingen var snabbt avklarad och jag fick knappast någon drömstart i någon av de två andra utan gnetade på rätt hårt och länge innan jag fick upp någon som helst form av fart, dock skulle det ju ta sig mer och mer ju närmare slutet vi kom som synes.

Jag är ju ganska trött nu efter att ha spelat poker i nästan sju timmar och fokuserat stenhårt samtidigt som jag inte direkt kan särskilja turneringarna från varandra heller eftersom allt bara är en enda stor gröt av spelade händer och knäckta motståndare, jag är ganska tagen av min bedrift själv också och det var inte en helt oberörd Koivulainen som såg sista handen avgöras i den andra turneringen. Nej, jag har verkligen hittat mitt flyt nu och det är bara att hoppas att det är en permanent förändring av mig så att det kan hålla sig om än inte på en lika sjuk nivå framöver. Jag ska hitta sängen nu då jag måste få lite kvalitativa sömntimmar också, jag ska dock återkomma med fler tankar och detaljer kring denna kvälls defilering.

Om jag bara nu kunde lyckas i Söndagssteken för en gångs skull också...

Seger i 500-kronors...

2011-08-17T15:49:00.000-07:00

Det flyter på rätt bra nu, jag reggade mig i sista stund för 500-kronors efter att ha tvekat länge och väl då jag fick en miserabel start i Lillördag. Som tur var fångade jag förnuftet och körde på så som planerat, det skulle visa sig vara ett genidrag då jag gick och vann skiten. Jag låg med bra länge men aldrig riktigt i topp utan hängde på lite i bakgrunden, fick väl inte överdrivet bra kort heller utan gjorde en del bra moves där jag läste spelarna rätt bra. När vi närmade oss toppplaceringarna var jag mest orolig för TripleFoul som spelar rätt aggressivt, som tur var åkte han som trea så att jag fick en tight spelare som motståndare HU. Trots att jag låg under 1/2 i marker när vi började så lyckades jag sakta men säkert ta mig uppåt i stackstorlek även om det tog sin lilla tid, jag hade dock bestämt mig för att ha tålamod då jag kände att mitt övertag var skicklighetsmässigt rätt stort. Efter att ha fått in allt med QQ mot 22 och där floppen kom TQT så svängde övertaget till min fördel, efter det var det egentligen bara en tidsfråga innan det skulle ta slut. Allt åkte slutligen in med A5 för mig och Q6 eller något liknande för honom, med ett A på flopp var det mer eller mindre klart varpå turn och river blev en defilering in i mål. Riktigt skönt att se att formen håller i sig och nu blev det ju en helt ok slant på 12k in så jag ska inte klaga men...

Men men men. Jag körde ju som sagt Lillördag också och där började det katastrofalt när jag tappade 3/4 av min stack efter bara tio minuter då jag synade ner en A-bräda med KK om jag inte missminner mig. Efter det var jag på vippen att lägga ner och hade som sagt avregistrerat mig från 500-kronors till och med då jag inte ville spela mer ikväll, som tur var fick jag förnuftet åter men i all denna kalabalik missade jag att återrega mig till djupingen också som ingick i den ursprungliga planen. Nåja, LL fortsatte att rulla på och sakta men säkert byggde jag på min skruttiga stack och när det gått runt två timmar fick jag ett break, lyckades väl trippla upp stacken och därefter började det flyta på bättre. Jag ligger med bra tills vi är 12 kvar där jag synar en minraise pre med QT, floppen kommer J89 med två spader och jag får bet från höjaren direkt på flop. Utan att hesitera degar jag in med instasyn från honom, jag förstår inte hur synen kunde komma så snabbt tills jag ser hans kort som är KTsp. Han sitter på halva världen som outs känns det som då flushdrag emot en själv alltid känns som 50/50, självklart sitter hans sketna flush direkt på turn och jag är nere på 3BB. Efter det lyckas jag dubbla en gång men sedan är processen kort när jag efter fold till mig på knappen slänger in allt med J5o, tajmingen är av världsklass då BB vaknat upp med KK. Tack och hej till mig, istället för chiplead om jag vunnit QT-potten så är jag ute som 12:a. Jädra bisons, så som spelaren med KT hette.

Får dock vara nöjd med kvällen då totalplusset landade på 12k och jag gick ju djupt i de båda turneringarna jag körde, där 500-kronors då var så djupt det bara någonsin gick att gå. Känslan är fortsatt bra så nu ska jag fortsätta fokusera på turneringar och låta PLOn vara ett minne blott. Nu är det dags att sova och jag får börja förbereda inköp av happy meals då jag lovat bort några sådana till en groupie som tack för supporten, hon ville välja leksak också. Damn.

En till vecka kickar igång...

2011-08-15T14:05:00.000-07:00

En seg måndag är härmed lagd till handlingarna och det är väl ingenting som kommer att återges i historieböckerna som en händelserik och signifikativ dag direkt, det är ganska mycket business as usual just nu där det bara maler på i vardagens ekorrhjul. Jag lyckades regga mig till djupingen ikväll också men ingen lycka, jag försökte spela stabilt men efter att med en hyfsad stack åkt på en torsk med AK mot QQ allin pre tog modet slut en aning. Det tog inte lång stund förrän allting åkte in med KQ efter limp och raise, får syn av ursprungshöjaren och han visar stolt upp 55. En blank bräda senare får jag kasta in handduken och roa mig med annat...

När jag var på väg till jobbet i morse åkte jag förbi ännu ett av dessa bilvrak som titt som tätt hamnar till synes oskadda(mer eller mindre i alla fall) i diket längs vägen, de ligger där i ett antal veckor innan de bara är borta en dag. Jag förstår ju att det här ofta rör sig om okynneskörning med stulna bilar eller något dylikt och jag har för mig att det finns någon regel som polisen följer där de inte får frakta bort en bil innan det gått ett visst antal dagar, det är dock inte där mitt tankeproblem ligger. Det är mer i det faktum hur dessa bilars skick förändras vartefter tiden lider, de första dagarna ser bilarna som sagt mer eller mindre oskadda ut men ju fler dagar som passerar desto mer skadegörelse blir det på bilarna bara för att oftast avslutas med en total utbränning av vraket. Det är här det dyker upp x antal frågor hos mig:

A) Vilka är det som ger sig på dessa bilar?
B) Varför gör dom det?
C) När gör dom det?
D) Är de helt störda eller?

Jag kan för mitt liv inte förstå vad man kan få ut av att slå sönder en främmande bil mitt ute i skogen, är det några extrema dampungar som rymt från något forskningslaboratorium? Eller är det några knarkare som i sina haschdimmor får för sig att bilen är ett hot? Om det rör sig om ungdomar, planerar man dessa utflykter via en flash mob eller något? Nej, jag förstår inte överhuvudtaget hur dessa människor är funtade för jag har svårt att se hur älgarna våldför sig på bilarna så pass att de börjar brinna. Då måste det röra sig om extremt het äl(g)skog...

Och på tal om meningslös vandalism är ju scenerna från England riktigt sjuka att se, hur kan normala arbetare helt plötsligt få för sig att de har rätt att stjäla TV-apparter och annat spännande? Det mest sjuka är att de dödar varandra under dessa räder, t ex blev väl tre män ihjälkörda när de försökte försvara sin mack mot plundrare. Är det värt det? Är det värt att köra ihjäl tre människor för en tank med bensin? Eller ett tiopack Zippo-tändare? Seriöst, den här världen håller på att knäcka min logik och tro på mänskligheten. Det är något som är jävligt och seriöst fel på många ställen just nu, inte nog med den norska dåren utan det verkar blossa upp ofattbar galenskap på så många ställen så att man kan bli mörkrädd för mindre. Usch.

Bara för att göra ännu en smidig övergång måste jag i samband med Breivik nämna en bok som jag läst nyligen, "Vi måste prata om Kevin" av Lionel Shriver. Det handlar om en mors och hustrus brev till sin make där hon försöker förstå hur deras son blev en massmördare, sonen har utfört en skolmassaker och hennes brev tar en början strax efter att han börjat avtjäna sitt straff. Hon börjar från början och försöker bena ut allt som hänt längs vägen för att förstå varför han gjort detta, hon försöker förstå om de som föräldrar hade kunnat gjort något mer och om hon som mor fallerat helt. Det är en oerhört stark och gripande berättelse som är väldigt rå i sina beskrivningar av de känslor och händelser som leder fram till tragedin, som läsare får man en intim och väldig personlig bild av mamman och hennes tankegångar. Det är rejält omskakad som man lägger ifrån sig boken och med Breiviks massaker så tätt inpå känns de frågor och problem som lyfts upp i boken än mer aktuella, jag kan inte starkt nog rekommendera denna bok för de som vill ha sig en tankeställare kring den mänskliga naturen och skuldfrågan när något dylikt inträffar. En av de bättre böcker jag läst på väldigt länge.

Annars känns vardagen rätt ok just nu, finns en del saker i görningen känns det som men hurdant dessa utvecklar sig får endast tiden utvisa. Förhoppningarna finns där i alla fall... Veckan i stort ser annars rätt oplanerad ut bortsett från fredagen då jag får leta mig ner till klubben för lite värdskap och spel, blir kanske ett besök där även på onsdagen om orken inte tryter. Ikväll var det tänkt att jag skulle ha letat mig till Valterego för lite homegame men efter den hektiska helgen försvann det eventet ur mitt huvud innan jag blev brutalt varse om dess existens genom en påminnelse från herrn själv, tyvärr för sent då jag varit och hälsat på föräldrarna som letat sig hem från Finland. Jag hoppas att jag inte i och med detta svek är bannad från de oerhört njutbara tillställningarna, jag hade gärna närvarat bara att träffa folket då jag knappt ens kommer ihåg hur värden ser ut. Vi får helt enkelt ta och styra upp något framöver, Berga Open närmar ju sig om inte annat även om lite samkväm innan dess inte skulle skada.

Nu är det nog dags att avrunda här, måste hitta duschen och sängen i någorlunda tid idag då det varit en hel del sena nätter på sistone. Stay safe, folks.

Four miserable days and a wedding...

2011-08-14T13:12:00.000-07:00

Nu har allting lugnat ner sig igen efter en hektisk vecka, pokerframgångarna i början på veckan grundade ju på intet sätt en bra fortsättning på veckan då sömnskulden blev brutal direkt. Inte blev det bättre av att större delen av veckan var intensiv och mördande på jobbet, när fredagen väl var kommen var jag mer eller mindre ett vrak. Det bådade inte gott för veckans höjdpunkt på lördagen då en kär väns bröllop skulle äga rum men sådana tillställningar hittar man ju alltid kraft till.

Jag vann alltså djupingen 21.00 på SvS två dagar i rad(sön-mån) och det är väl en ganska sinnessjuk bedrift i sig men när man tar i åtanke att jag som sagt var nere på mindre än en SB i måndagens turnering när vi var runt 15 kvar så ter det hela sig inget mindre än ett mirakel. Jag hade tänkt redogöra för just vändningen från en SB men har inte orkat rota fram händerna, kanske kommer senare men föga troligt eftersom jag inte mäktat med det nu heller. Nåja, det var en åktur utan dess like men kul var det och jag var banne mig lite skakis när det väl blev klart. Rätt mäktigt att spöa ett fält på 200+ spelare två dagar i rad, händer väl inte så vidare värst ofta. Efter det har dock pokerlyckan vänt till det normala igen och jag får ingenting att hålla och kliver in i situationer helt fel, tajmingen är som bortblåst. Det som var väldigt signifikativt för båda mina segerturneringar var att jag nog inte förlorade en enda flipp där jag var uppe mot Ax med lägre par t ex, jag lyckades alltid undvika mördarkorten. Nu söker mördarkorten upp mig, nästan så att de är på mig fastän jag inte ens är med i potten. Riktigt drygt är det. Hälften av vinstpengar har väl dunkats bort på turneringar men det är väl som det ska vara, åtminstone har jag bara donerat någon tusing på PLO och det är verkligen nära att jag lägger ner det helt permanent nu. Insikten kommer sakta men säkert även om förvissningen redan finns där, gäller bara att döda behovet också. Jag vet att jag lovat tidigare att jag ska lägga ner men nu är det på riktigt...riktigt på riktigt...

Igår var det alltså bröllopsdags för en av mina äldsta och närmaste vänner, det är en sådan kompis som jag kan lita på i ur och skur och även om vår kontakt på senare år varit hyfsat sporadisk är det som om tiden stått stilla så fort vi tar kontakt. Jag är ju rätt hård med vilka jag släpper riktigt nära så det är få förunnat(?) att vara min nära vän och behålla den positionen, det är rätt många som fått kliva åt sidan under årens gång. Nu är ju vänskap en ömsesidig relation självklart och jag kan lätt säga att de jag anser vara mina närmsta vänner gör jag allt jag kan för att hjälpa i vilken situation det än må vara, för det är det jag förväntar mig av dom gentemot mig och jag förväntar mig inget som jag inte själv skulle kunna leverera. Nåväl, en av dessa handfulla som jag talar om gifte sig igår alltså och jag var självklart på plats. Det var en väldigt fin vigsel i kyrkan med lite solosång och annat, stämningsfullt. Efteråt tog sig brudparet med häst och vagn till festlokalen där festligheterna inleddes snabbt, det dröjde inte länge förrän en god grillbuffé intogs av alla gäster. Kvällen flöt på i lyckans och glädjens tecken, jag är riktigt glad för min kompis då han verkligen verkar ha hittat rätt kvinna och de passar ihop hur bra som helst. Brudgummen höll ett väldigt känslofyllt tal och det var nog inte många ögon som var torra när han avslutade det hela, alla som känner honom vet att han är alltid sig själv till 100% och menar precis allt han säger och gör så därför blir det extra tyngd i ett tal som levereras av honom. Runt 01-snåret knöts säcken ihop och kvällen avslutades odramatiskt, jag landade hemma strax innan 02...utmattad men nöjd med kvällen. Mycket trevligt folk och glad stämning utan några skandaler, precis som det ska vara.

Idag har det vilats mest och mot kvällningen körde jag lite pokerturneringar men är kall som en eskimokvinnas fuktiga fingrar efter att ha hängt upp tvätten utomhus, vinden har vänt som Petter skulle ha sagt. Jag vet, många tycker att jag inte ska klaga när jag vunnit två turneringar på en vecka men kom igen...finns det någon anledning varför det inte skulle kunna få fortsätta att gå bra när jag ändå spelar bra? Nej, då ska jag istället bli dräpt gång efter annan. Blä.

I filmväg har jag kollat på:

Titel: The Bridesmaids
Genre: Komedi

Efter att ha hört en minidebatt på radion mellan en äldre herre och en yngre tjej om filmen, där den förstnämnde tyckte den var dålig medan tjejen gillade den skarpt, ville jag ge den en chans och se om jag inte kan gilla något som ändå anses som att vara en tjejfilm. Det hela handlar om ett gäng tjejer som ska styra upp en väninnas möhippa och annat, det blir snabbt rivalitet och kaos i gänget när de galna händelserna avlöser varandra. Jag vet inte, trots allvarliga försök att ta till mig filmen så misslyckades jag. Jag tyckte den var väldigt enkel och nedvärderande i sin syn av kvinnor, det överdrivs med att framhäva deras icke-kvinnliga sidor medan stereotypbeteendet hos kvinnor i grupp förstärks också. Nej, filmen lämnar en ganska besk eftersmak trots sitt försök att roa, det känns bara så simpelt rakt igenom.

Betyg: R R

Det är väl ungefär det som finns att förtälja för tillfället, nu återstår bara att bestämma ifall jag ska sätta igång och titta på Inception så här på sena kvällskvisten eller roa mig med annat tills läggdags. En sak är säker, det står en burk jordgubbar i kylen och väntar på mig. Lite lyx så här på söndagskvällen skadar inte, det är dock inget "mys" då ordet "mys" är icke-existerande i min vokabulär efter att ha fått en överdos av FB-uppdateringar där ordet använts(ofta särskrivet också så som "fredags mys taco kväll jätte kul sug min pung"). Jag ska ha en angenäm stund helt enkelt...må väl, folket...

Seger i Djupingen...

2011-08-08T16:26:00.000-07:00

Jag vet, ni tänker "Men vafan, det är ju samma rubrik på inlägget som igår?" men det är helt i sin ordning för gårdagskvällens bedrift upprepades ikväll. Jag gick och vann kvällens djuping också och ytterligare fina 5,8k letade in sig på kontot, idag var det dock en turnering som var hyfsat sjuk. När vi är 13 kvar har jag 1(en!)SB kvar, med sagolik tur och en portion skicklighet lyckas jag alltså vända a chip and a chair till seger i turneringen. En av de sjukare bedrifterna i turneringsväg för min del någonsin måste jag säga, hands down.

Nu måste jag dock hämta tvätten från tvättstugan, ta en snabbdusch och hitta sängen då morgondagen blir både lång och intensiv. Jag ska dock inte klaga, det rullar ju på rätt bra nu. Jag ska se om jag kan rota fram lite händer från den här turneringen för att visa på min osannolika rush...

Seger i Djupingen...

2011-08-07T15:50:00.000-07:00

Det blev till slut en seger i Djupingen, det var dock den enda framgången för kvällen även om jag självklart är nöjd med den. Det gick bra i 500-kronors en bra stund men sedan hamnade jag i lite prekärt läge när jag hade A5ru på BB med en stack på runt 15BB, knappen har slagit upp det minimalt och jag tar syn. Flopp kommer 429 med två hjärter och jag checkar till honom, han bettar ut rätt hårt men jag har svårt att se hur han ska ha träffat något vettigt så jag pushar men får en ganska snabb syn från honom. Undra på det när karlfan sitter på A9hj, tack och godnatt. Enda hoppet som återstod var att få en trea som inte är hjärter men turn och river blankar och så var det roliga slut... Desto roligare var det i djupingen där jag hängde med hyfsat hela vägen och mot slutet tog det rejält fart, jag klättrade upp på en förstaplats när det väl var dags för finalbord.

På finalbordet fanns det dock en annan storstack som jag till och med började diskutera med om vem som är kapten vid bordet, jag fällde den sedermera profetiska kommentaren att "Snart är det bara en kvar.". Hur rätt skulle jag inte få när vi hamnar i en dust när han höjer från cutoff och jag sitter på SB med K7hj, jag tar syn och BB viker. Floppen kommer helt i hjärter och jag klappar händer och annat, jag checkar till honom varpå han bettar ut och jag tar bara syn. På turn parar sig bordet med en 8:a och jag känner en viss oro men kör på min iskalla linje och checkar till honom, han bettar ut ännu hårdare nu och därmed ser jag ingen anledning till att slowa längre utan trycker in allt. Till min förskräckelse får jag syn men jag undsläpper en viss lättnadens suck när jag ser att han sitter med 98 på hand även om en självklar kåk vore förödande. Skönt nog blankar rivern och jag är megaultradunderchippo med över 400k medan de andra fyra kvarvarande har runt 150k tillsammans, efter det är det mer eller mindre defilering även om Innerself(som blir min HU-motståndare) tar sig lite ton efter att ha byggt lite stack på slutet. Hans HU-spel består av att konstant pusha, jag anpassar min taktik och låter bli att höja när jag inte är beredd att ta syn och betar därmed ner hans stack sakta men säkert.

Till slut hittar jag QJo och efter att han ställt ännu en gång väljer jag att syna, jag sitter på runt 420k och han på runt 130k i det läget och jag känner att jag är beredd att ta den chansen för även om jag förlorar så är jag i ledningen fortfarande om än minimalt. Till min lättnad visar han upp Q9 och det ser riktigt bra ut, dock ska ju korten jävlas med en som vanligt och floppen kommer 563 eller något medan turn kommer med en 8:a för att ge honom stegoutsen också, underbart nog blankar rivern och jag kan kvittera ut en till seger i Djupingen. Riktigt fint då jag inte riktigt fick chansen i de andra turneringarna... Om jag ska whina lite trots segern så skulle jag gärna få någon form av framgång i Söndagssteken snart, har nog spelat den typ tio gånger utan en enda ITM ens och med tanke på hur mycket jag cashar i alla andra turneringar på SvS så vore det väl självaste fan om jag inte någon gång kan få lyckas i den också. Moget att whina efter en seger, jag vet, men that's me...

Kattens vecka...

2011-08-07T11:06:00.001-07:00

Det hela började redan i måndags när jag på väg till jobbet höll på att klippa en katt, hade jag gjort det hade jag nog aldrig hämtat mig då det skulle ha inneburit att jag med största sannolikhet berövat någon familj ett kärt husdjur. Nu lyckades den vitsvarta krabaten korsa vägen innan jag kom farande men jag måste erkänna att hjärtat hoppade några extra slag på grund av den tidigare närkontakten med rådjuret, jag vill inte köra över något mer någonsin. Den händelsen satte dock tonen mer eller mindre för veckan, en annan katt skulle komma att göra mitt liv surt mot slutet av veckan och då med betoning på surt...

Återkomsten till arbetet satte tunga spår i sinnet då jag på måndagskvällen sov tre timmar efter att ha kommit hem och var även på tisdagen så pass mör att jag tog en liten sovpaus på kvällen, det är sjukt vad tungt det har varit att komma tillbaka. På onsdagen var det dags för styrelsemöte för Aqva, vi blev bjudna på en obeskrivligt god grillbuffé av yppersta klass och det var inte lite mätt man var när man tog sig hemåt från värdparet. Det ser ut att bli en hektisk höst och det sprudlar av idéer både hos styrelsen och hos medlemmarna, efter en stabil vår har vi alla chanser i världen att få till det på ett suveränt sätt här under hösten. I fredags hade vi första turneringen för hösten och om det ska vara någon indikation på vad som komma skall går vi en suverän höst till mötes men mer om det snart.

Torsdagen ägnades åt lite pokerspel på kvällskvisten, jag reggade mig till djupingen på SvS och lyckades än en gång komma tvåa med både skicklighet och tur. Det var rätt tidigt i turneringen som jag var illa ute, jag fick bl a in det med JJ mot 88 där den sistnämnda floppat ett set men jag drar en runner-runner färg och kan på så sätt överleva och fortsätta min färd mot ära och berömmelse. Jag har för mig att jag hade en till liknande hand på vägen så jag ska inte klaga på att jag inte hade flytet med mig, mot slutet av turneringen kunde jag dock förlita mig mer på min skicklighet och trots att jag inte vann så är jag nöjd med min prestation. HUn blev en ganska kort historia trots spelutrymme och hyfsat jämna stackar, jag hade honom i brygga en gång efter att ha haft lite flyt(än en gång) när jag får in det med 67 på brädan 58xx där han gör en bra syn med 95. Dock träffar jag sjuan på river och kan inkassera kvällens största pott, efter det har jag honom 4/1 i stackstorlek men han lyckas hitta återkomsten med en AJ mot min AT allin pre. Strax efteråt träffar jag J på en KJx-flopp och efter lite bettande och en blank turn åker allt in men tyvärr sitter han på KT så när rivern blankar är allting över. All cred åt honom då jag tyckte han spelade aggressivt och bra, satte press hela tiden och lämnade inte många potter orörda. Jag springer bra i turneringarna på SvS, det går inte att komma ifrån.

Fredagen innebar som sagt höstpremiär på Aqva och efter lite försiktiga prognoser tippade jag officiellt på 27 spelare men gissa om jag blev förvånad, hela 49 personer letade sig till lokalen för lite spel. Riktigt kul! Mindre kul var mitt eget spel då jag aldrig kom in i matchen utan kände att jag kom in fel hur jag än gjorde, det hela skulle kulminera i en kapital förnedring när jag någon timme in i det hela får in det med AK på KJx-flopp med två hjärter mot AQhj. Turn? Thj. Royal straight flush är ett faktum och jag drar hyfsat dött, bara att släppa det egna spelandet och överta rollen som arrangör. Efter ett antal timmar av plockande, donande och annat spännande får jag äntligen vid 04-snåret börja leta mig hemåt igen. Väl hemma softar jag runt en stund innan jag till slut letar mig mot sängen och precis när jag är på väg att lägga mig ser jag något väldigt onödigt, en jädra pissfläck efter katten som uppenbarligen valt att på detta väldigt mogna sätt protestera mot något. Det är bara att ge katten en rejäl utskällning och riva bort madrasser och allt från sängen i ren och skär tilt, bara för att sedan lägga sig på den nakna madrassen med stängd sovrumsdörr för att förhindra ytterligare "olyckor". Den lilla patetiska rackaren försökte sedan få min uppmärksamhet genom att putta, klösa och gnida sig mot dörren men jag var obeveklig även om de där små sattygen vet vilka knappar de ska trycka på. Lördagen var rätt iskall i det Koivulainenska hemmet, inte många ord yttrades mellan den håriga vettvillingen och undertecknad. Mot kvällen veknade jag dock och klappade henne några gånger även om jag inte släpper till alls på samma sätt. På tal om henne så sitter hon precis nu här bredvid mig och slickar mig på armen samtidigt som hon purrar, allt för att försök få lite kel. Så fula tricks hon kör med. Nu återstår bara att rengöra sängattiraljerna efter hennes framfart, själva liggmadrassen besprutade jag med fläckborttagningsmedel för att döda lukten men täcket samt sängkläderna måste ju få sig en omgång i tvättmaskinen. Måste bara älska denna hårboll...

Lördagskvällen bjöd på lite LL och djuping på SvS men ingen framgång denna gång, det känns som jag har en rejäl otajming i det mesta just nu i spet. Vad jag än hittar på så möts jag av övermäktigt motstånd och jag får spel emot mig som inte bär ett spår av någon som helst logik, det synas med med ingenting och min semibluff får inte stå och så vidare. Lite småfrustrerande men det är väl bara att nöta på, det positiva är att jag verkar ha blivit kvitt mitt PLO-beroende i alla fall så vi får hoppas det håller i sig för då är mycket redan vunnet. I djupingen åkte jag efter att ha tagit en chansning med KJ med floppen QTx där motståndaren pushat och jag synar, till min stora förvåning sitter han inte på något bättre än 88 men jag hittar inte outsen. I LL slår jag upp det ganska hårt och får en syn, floppen kommer JJ2 och efter check från honom orkar jag inte hitta något annat än push då min stack motsvarar pottstorleken i det läget. Självklart har ju fisken synat med QJ och hittat trissen, ingen hjälp på turn eller river och så är den sagan slut också. Surt att inte få den handen att hålla och hitta en uppdubbling, det hade kunnat ge mig en hyfsad chans ändå. Jaja.

Idag söndag var det styrelsemöte för HPK och även där känns det som att det finns mycket idéer och tankar om hur pokern i regionen kan utvecklas och göras bättre, det blir en väldigt pokerfylld höst som det ser ut i de här krokarna av landet. Efter en timmes diskussioner var det dags för en rebuy-turnering som jag gick in och slaskade hårt med tillfällig framgång innan det tog slut, hade egentligen inga större planer på att spela den men kände bara för att lattja runt lite. Efter den bar det av till storebror för en snabbvisit och ett uppskrämmande av den yngsta medlemmen i den familjen, hon gråter varje gång hon ser mig och det är väl ungefär den reaktionen jag alltid får i damers sällskap. Jag börjar förstå hur ringaren i Notre Dame hade det... Väl hemma reggade jag mig till Söndagsfeber på SvS och de var ganska snabbt avklarat då jag som i tidigare inlägg beskrivits blev både ägd och hånad av en väldigt osympatisk herre, jag har dock hämtat mig så pass att jag i detta nu är registrerad i/spelar Söndagssteken, 500-kronors samt djuping på SvS. Jag tänkte att jag tar ett hårt skott på diverse turneringar ikväll och hoppas på det bästa, Söndagssteken går dock oerhört segt som vanligt och den turneringen verkar inte riktigt vilja leverera för min del. Vi får väl se om det mot all förmodan blir ändring på det under kvällen...

Annars ägnas mycket av tiden just nu åt att titta på serien Ghost Hunters som är en reality show där man följer ett gäng paranormala utredare i USA, låter lagom upphetsande men det är faktiskt rätt kul att följa detta gäng och se vad de hittar för "bevis" på andliga väsen och annat spännande. Det är dock ett ganska tjatigt format och efter ett antal avsnitt kan man personernas väl inövade repliker utan och innan, enda problemet är att jag blivit så påverkad av det hela att jag börjat leta efter hot och cold spots så som de gör. Det ska alltså vara små fickor i luften där temperaturen särskiljer sig rejält från den generella i rummet och det skulle i deras värld innebära att en ande är närvarande då den behöver hämta värme och energi från luften för att kunna manifestera sig. Så om ni ser mig stå med händerna upp i luften och svamla något om cold spot så vet ni vad som försiggår, ni behöver inte ringa polisen eller psyket. På tal om psyket så har jag stött på ännu en fin karaktär på datingsidorna, den här tjejen var hyfsat ung och hoppade på mig utan anledning och började svamla om att hon går igång på äldre män och dylikt. Så fort jag visade minsta tillstymmelse till positiv respons kom hon med frågan "Får jag låna pengar av dig?". What the fuck. Är jag någon jäkla sugar daddy eller? Och om jag ska vara det ska jag väl ändå få något för det utöver ytligt smicker... Nej, tror seriöst jag ska lägga ner alla insatser på dessa värdelösa sidor, enda slutsatsen jag kan dra är att antingen är dessa sidor bara ytliga bekräftelsebehovscenter eller så är jag ful som stryk och attraherar på sin höjd en avdankad 49-åring. Jag väljer ju naturligtvis att tro på det första alternativet, allt för att kunna upprätthålla min bubbla i verkligheten.

Mer än så har jag nog inte att förtälja just nu utan nu ska jag fokusera på de turneringar jag kör, har redan blivit uttajmad ur en hand då mitt skrivande på bloggen verkar ha prioriterats före spelandet av datorhelvetet.

Fiskarnas afton...

2011-08-07T08:45:00.000-07:00

Är hyfsat tilt efter att ha kört Söndagsfeber på SvS, det är ju en spelvänlig turnering med bra stack och allting men bara 40 min in så är jag ute ur härligheten. På grund av vad? Jo, en respektlös spelare vid namn LittleMule, han spelar katastrofalt dåligt men vinner ändå potterna mot mig och som grädde på moset passar han på att gnida in det i ansiktet på mig. Det är ett praktexempel på det beteende jag ogillar och jag måste ju erkänna att han kommit åt mig eftersom jag till och med bemödar mig att skriva ett inlägg om det hela, jag är inte bättre människa än så. Jag har aldrig förstått behovet av att håna någon när man vinner, jag kan förstå om man vräker ur sig något när man förlorar och anser att det funnits en mer eller mindre andel tur i motståndarens spel som möjliggjort det hela. I det här fallet synar han t ex upp en preflopraise med J2sp och när jag träffar topp-två på turn så får han in flushen, jag får betala av lite av min stack på rivern på grund av detta. Några händer senare får jag JJ och floppen kommer A-hög, rundcheck av alla fyra som är med i handen. Turn blankar och jag bettar ut som förste man och alla utom han viker, river blankar också men jag vågar inget göra så jag checkar till honom. Här bettar han ut halvpott och jag känner mig tvungen att vika, nu visar han upp T3 utan träff där han plockade upp flushdraget på turn. Visst, den handen spelar han ju bra ur bethänseende då han känner av min svaghet när brädan väl är färdig. Preflop synar han dock upp en rejäl reraise från mig, det är ju dock ett spel jag vill ha och hade inte A:et funnits med på brädan hade han inte fått bort mig. Sista handen som beseglar mitt öde är när jag slår upp det pre med A5sp och får syn av honom och tre till, floppen kommer A4A och jag tror mig ligga rätt bra till så jag bettar ut och får syn av samma LittleMule igen. Turn kommer Qsp och nu bettar han ut halvpott helt plötsligt, jag tror ju inte att han ska ha mig här så jag ställer och han synar bara för att visa upp A4. River blankar och jag är ute efter att i princip ha förlorat 90% av min startstack till honom. Han avslutar med kommentarer som "Du har ju verkligen koll, Koivula. Hejdå" bara för att fullfölja med "Det finns säkert plats för dig vid något 0,5/1-bord.", min fråga blir bara varför? Varför hålla på så när man ändå går vinnande ur det hela? Varför inte tacka sin lyckliga stjärna och skriva "Otur" eller något om man nu ska skriva något. Jag vet, jag är inte en bättre människa än att jag i min naiva värld tror mer på respekt och kärlek oavsett vad det gäller och att jag tar åt mig av dylika uppvisningar av människor oempatiska sida. Fast på ett sätt är jag glad att jag blir ledsen...

Sista timmarna av semester...

2011-07-31T09:36:00.000-07:00

Dagen har ägnats åt praktiska göromål även om det nu mot kvällningen börjat likna det vanliga lunket d.v.s. pokerspel och TV-seriegluttande, under dagen har tvättstugan använts till att få bort resdammet från stora delar av min garderob. Än en gång sprang jag på en tant, om än lite yngre format än normalt, i tvättstugan men den här gången blev det ingen mer interaktion utöver de sedvanliga hälsningsfraserna. Känns som en enoutare i det här kvarteret att springa på någon som är yngre än 30, det är inte för inte som jag bor granne med ett servicehus. Det blir ju så mycket enklare för de gamla att bara rulla 20 meter från den ena entrén till den andra när det inte fungerar på egen hand längre, det är age management det. Under eftermiddagen jobbade jag även ett par timmar och betade av något som jag åtagit mig att få klart under semestern, det gick hyfsat smidigt och snabbt så det var inte så mycket att orda om.

Som en liten uppvärmning inför kvällens poker körde jag Söndagsfebern och den turneringen kändes fel direkt från början, jag fick grymma kort men blev utbrädad hela tiden. Jag floppade t ex set med femmor på hand där jag betade som en galning fram till rivern där en fyrkorts-hålstege fullbordades på bordet, motståndaren tar mig för en brutalare tomte än vad jag är och checkar till mig i tron att jag ska betta ut än en gång. Jag är lite smartare än så så jag checkar bara och får se honom vända upp just det kort som behövdes för att fullborda stegen(plus att han hade träff på floppen, tror till och med han hade öppet där). Som kommentar från honom får jag några händer senare att jag har 0% chans att vinna turneringen, helt ur det blå bara för att jag vann en sketen pott mot honom. Jag orkar inte ens besvara fanskapet utan låter spelet fortgå, det dröjer inte länge förrän han är ute och då släpper jag ur mig ett "Nu har du iaf 0% chans att vinna...". Inte så moget men jag blir oerhört trött på påhopp, det är så onödigt. Och EXAKT här sätter nog Wettis kaffet i halsen och förklarar myndigt mig för hycklare då jag t ex vid min andraplats i djupingen för en vecka sedan avslutade med att kalla motståndaren för tomte när han vann sista handen. Visst, det är inte moget av mig heller och det må göra mig till en hycklare men jag anser ändå att jag inte är en lika god kålsupare, den gången var jag så mycket bättre än motstånaren och blev frustrerad över hur strukturen på turneringen gjorde HU-spelet till ett totalt lotto-spel då vi båda satt med i princip 10BB. Jag håller med att jag inte ska öppna min käft heller men jag kan lova att jag tar betydligt mycket mer än vad jag någonsin kan tänkas ge, fördelningen är säkerligen 20/80(om inte mer) till min nackdel. Jag förespråkar gott beteende vid borden och tycker allt annat är småaktigt men kan förstå om sinnet rinner över någon enstaka gång, det jag starkt ogillar är t ex ett "gg" efter att man åkt på en bad beat eller något. Vad får man ut av att pissa på en redan slagen motståndare? Jag förstår inte.

Igår spelade jag LL och det var också en horribel färd, jag dubblade redan efter åtta minuter efter att ha dräpt AA med 69kl när jag turnar stegen men sedan tog det stopp ett bra tag framöver. Till slut blev jag lite desperat och hamnar i seriösa problem, jag får JJ och höjer upp pre med en syn. Flopp kommer x8x med två spader och jag bettar ut, killen synar och turn kommer spader A. Check till mig och jag kör en vrålchansning och trycker in skiten, instasyn från honom med 88 och floppat set. River x i spader och jag har ju självklart J i spader, den var riktigt brutal och jag insåg hur mycket tur jag hade varpå det kändes som att jag verkligen levde på lånad tid resten av turneringen. Jag har en hyfsad stack ett tag men sedan får jag noll respekt i några händer där jag semibluffar/bluffar, blir bland annat nedsynad av AK(tom) på rivern i en hand när jag själv sitter på någon kombination av färg- och stegdrag utan träff. Till slut håller det inte längre utan jag åker, rejält frustrerad och besviken över kvällen. Det som började så bra rann bara ut i sanden soms så många gånger förr, det vore skönt att få en sådan där turnering man haft några gånger där allting bara flyter på från början till slut. Vi får hoppas det blir ikväll då jag ska köra Topp100, Söndagssteken och djupingen på SvS...tycker det är dags för mig att få en klonk av något slag i Söndagssteken då jag inte varit med och slagits om pengarna där någon gång än så länge. Kan alla andra fiskar så borde jag också kunna...

Nu ska jag nog titta på lite mer Ghost Hunters innan turneringarna börjar, sedan är det bara att lägga sig och sova så fort det går då allvaret börjar igen imorgon.

It's been awhile...

2011-07-30T14:37:00.000-07:00

Eftersom jag fått påstridiga önskningar om uppdateringar från några av mina fans så kan jag inte hålla mig längre, det är dags att börja uppdatera den här bloggen regelbundet igen. Jag vet att jag lovade att jag skulle skriva lite under semestern men jag tog faktiskt rikgtig semester och struntade sonika i att uppdatera här, inte för att det inte hände något men jag orkade inte ta mig den tiden utan såg bara till att slappa och njuta av tillvaron istället. Nu har jag snart varit hemma en vecka och på måndag börjar jobbet igen så det är slut på det roliga inom ett par dagar, på ett sätt skönt att komma in i rutinerna igen men samtidigt hade jag banne mig inte tackat nej till ytterligare x antal veckor av slapppande.

Det var en trevlig vistelse som jag avnjöt på andra sidan Östersjön, största delen av tiden tillbringades hos föräldrarna även om det blev några övernattningar på andra håll. Jag fick väl uppleva allt det som är standard för Finland: bondlivet, fyllor, fylletjafs, fikande, bastande och så vidare. Det är en påtaglig känsla som infinner sig varje gång jag kör av färjan på finska sidan, det är som en form av ro samt samhörighet som infinner sig och jag ser alltid framemot körningen till stugan på finska sidan. Alla stoppen på bensinmackarna längs vägen där jag får utnyttja min finska för första gången för året på finsk mark, när jag får insupa den finska mentaliteten i dess äkta form. Nu brukar jag i och för sig fuska vad gäller starten av mitt användande av finskan redan på båten, jag tar alltid tillfället i akt att börja använda den så fort jag får chansen. Den här gången lyckades jag t ex pricka samma servitris i köttrestaurangen på båten både på ditresan och hemresan, på hemresan fick jag henne att garva rätt gott då hon välkomnade mig med "Tervetuloa" och jag svarade "Tervetuloa" i all min trötthet. Det är sådant man får bjuda på som korsbefruktning av det finska och det svenska...man är ju så van att bara upprepa hälsningsfrasen från den andre och jag trodde hon skulle nöja sig med "Terve" men tji fick jag.

Jag vet inte om det hände något så där överdrivet nämnvärt där borta, jag var dock med på en årlig reunion-fest de har på bygden där alla som gått eller går på den lokala skolan är välkomna för att ha kul och återuppleva minnen. Jag hängde på min kusin dit och fick se alla inklusive byfånarna samlas, det var komafyllor på vissa unga och stupa-i-asfalten-med-knogarna-före på andra äldre. Som helhet dock en trevlig kväll där jag fick återknyta bekantskapen med några lokala förmågor som jag inte sett på ett bra tag, har ju ändå spenderat rätt många barndomssomrar där. En annan kväll provade vi på rökbastu och det var min rökbastuoskuld som rök(pun intended) där, riktigt behagligt även om andningen inte kanske var optimal i alla lägen men värmen och svettningarna var på en optimal nivå mest hela tiden. Jag kan rekommendera det för de som ännu inte provat på det, det är kanske inget man gör varje dag då bastun tar typ en hel dag att värma upp så man får njuta av de gånger som erbjuds. Kvällen efter var det grillkväll hos kusinen där han fick besök av någon tidigare barndomskompis så det blev mat och bastu för hela slanten, de sena nätterna avlöste varandra ett tag där.

Det sjuka är att jag inte råkade ut för några dråpligheter alls, det brukar ju alltid hända när jag är ute på egna äventyr. Trafiken på den finska sidan var brutal, de kör verkligen som idioter där och om man jämför vägarna med de svenska så är det stor skillnad. I Finland är alla vägar krokiga och det är dåligt med omkörningstillfällen så folk hetsar verkligen för att ta sig förbi varandra, det slutar ofta i väldigt farliga situationer och speciellt när fartkameror adderas som försvårande förutsättningar till det hela. Det var rätt många gånger som jag med förfäran såg hur omkörningarna genomfördes, väntade bara på att det skulle smälla men sjukt nog lyckades dårarna undvika krockar. Jag hade dock finsk radio på och där var det prat om olyckor stup i kvarten vilket inte var särskilt förvånande med mina förstahandsuppgifter om förfarandet i trafiken...

Poker körde jag lite under tiden i Finland och det gick väl sisådär fram till sista kvällen innan avfärd då jag lyckades komma tvåa i djupingen på SvS, det gav 2,6k som jag sedan mitt löfte till trots lastade in på PLO-borden där jag för en gångs skull lyckades få upp dessa till 4,6k innan jag plockade ut det hela. Jag vet att det var dåligt av mig att bryta mitt löfte men jag är på bra väg att slita mig från PLOns vidriga klor. Tänk er själva, vad fan ska man göra mitt ute i ingenstans i Finland? På hemmaplan har jag fortsatt köra lite turneringar men ingen lycka i dessa trots grymma starter i vissa fall, vet inte vad det är men korten har inte riktigt velat falla min väg. Det är väl bara att fortsätta nöta som alla tidigare gånger...

Veckan på hemmaplan har egentligen bara slappats bort, enda avbrottet var en soft svensexa som vi hade igår fredag. Vi blev ingen stor styrka och det blev inte mycket dricka men kul hade vi, vi började med lite gokart på Hälla där jag fick mitt feta arsle omkört typ fem gånger under en halvtimme av den som vann. Jag vet inte hur mycket jag kan skylla på vikten men nog vore det väl konstigt om inte en hälften så stor kille spöade mig oavsett hur bra jag är på att köra... Nåväl, därifrån fortsatte färden till Arosfortet där vi betade av två timmar av problemlösande i olika former. I gänget på fem personer fanns det med tre som var mer än ivriga i att ta tag i de olika problemen och jag hamnade ofta på efterkälken så min uppgift blev väl mer eller mindre till att återstarta cellerna de gånger vi inte lyckades och fick röd lampa. Vi har alla vår uppgift här i världen. Lite pinsamt var det dock då vi blev spöade av snorungar och annat patrask, när vi åkte därifrån strax innan stängning var vår poäng efter två timmar bara värd en tionde-plats i topplistan för dagen. Pinsamt var bara förnamnet. Efter detta skulle det ha varit dags för lite bowling men en person i sällskapet kände sig lite sliten efter tidigare nattliga äventyr så vi styrde kosan till brudgummens hem där det blev grillkväll med tillhörande gräsmattespel. Det var dock ett nytt spel för mig som erbjöds, det var en korsning mellan biljard - bowling - kubb - dart och finskt självklart. Jag dominerade dock rätt bra med mina precisionskast och mitt lag slutade segrande, inte direkt oväntat.

I TV-serieväg har jag på grund av en individs starka rekommendation snöat in mig på The Ghost Hunters, en reality-show som följer ett gäng som utreder paranormal händelser och hemsökta byggnader. Tyvärr för min del har det väl kommit sju säsonger av det hela och varje säsong har i princip 20 avsnitt, jag har hunnit halvvägs på andra säsongen så jag vet i alla fall vad jag ska pyssla med den närmaste framtiden. Annars har ju Breaking Bad börjat igen och första avsnittet var riktigt bra och följde de tidigare säsongens spår i kvalitetsväg, True Blood har också gjort comeback men än har jag inte sett något av fem avsnitt som sänts av den nya säsongen så jag kan inte uttala mig om kvaliteten där. Filmer har jag dock betat av i rätt stor mängd så jag orkar inte ens köra kortrecensioner utan kör bara en lista rakt upp och ner med betyg samt eventuell minikommentar:

The Rite R R R Besatthetsdrama som funkar
Due Date R R Menlös komedi som snott Baksmällan-dåren
In Her Skin R R R Verklighetsbaserat drama om ett tonårsmord
Kung Fu Panda 2 R R Var inte ens rolig
Rio R R R Småskön animerad historia om en papegoja
Source Code R R Gyllenhaal i rätt miserabel terrorthriller
Thor R R Dålig asainspirerad superhjältefilm
Tucker And Dale Vs Evil R R R Rätt skön feelgoodparodi på skräckfilm
X-Men First Class R R R Intetsägande prequel

Inga höjdare som synes men det kan väl inte alltid vara klassiker som man ser...

Vet inte om det finns så mycket mer att berätta för tillfället, imorgon väntar en dag av lite små förberedelser inför arbetsstarten samt en oskön tvättstuga. Jag var där och bokade tid idag och råkade nog skrämma halvt slag på en tant i 80-årsåldern, jag hade precis fyllt i min tid och var på väg ut ur lokalen när jag kommer åt ljusknappen så allting blir mörkt. Jag hinner höra ett nervöst litet skratt innan jag snabbt tänder lampan igen och ursäktar mig, banne mig om inte tanten har ett besviket uttryck i ansiktet när hon hasplar ur sig "Så lätt att bara släcka av ren rutin...he he...". Jag tror nog hon hade hoppats på lite intimitet på tvättstugans golv men jag hastade därifrån med ett lätt leende på läpparna, så roligt ska inte tant få idag inte. Peace.

Suomi, here I come...

2011-07-12T08:41:00.000-07:00

Då börjar det vankas avfärd till Finland, efter några hetsiga dagar fyllda av praktiska göromål börjar det mesta vara i ordning för avresa till fäderneslandet. Det här året blir det en solotripp då lillebror valt andra resemål den här gången, inget att göra åt det utan bara packa bilen full med prylar och dra österut. Det blir dagsfärja på ditvägen så det blir en tidig uppgång imorgon då avgångstiden är 07.45 och det var väl en timme eller två att ta sig dit, skulle jag få lite tid över går det ju alltid att styra upp lite frukost på någon närliggande mack eller något. Det ska bli skönt att komma ifrån vardagen på riktigt och bara sätta sig på en åker mitt ute i ingenstans, datorn hänger dock på för lite kommunikation med civilisationen vill jag ändå ha och den är också fullsmockad med filmer så eventuell dötid kan fördrivas effektivt. Jag är rätt anpassningsbar och trivs minst lika bra när det inte händer något som när det är full rulle konstant, nu blir det nog mest av det förstnämnda i Finland även om jag hoppas och tror på några rediga festtillfällen med väl valda kusiner.

Idag har jag varit en del ute i trafiken och banne mig om jag inte varit nära att backa in i bilar både en och två gånger, första gången var helt mitt eget fel då det var en väldigt tight parkeringsplats som stod för motståndet och jag var delvis involverad i en konversation varpå jag tappade uppsikten bakåt men i sista stund fick jag foten på bromsen och undvek en hyfsat pinsam incident. Den andra gången var på Maxis parkering då jag påbörjat och nästintill fullbordat min backning när jag ser en idiot bränna rakt ut från sin ficka, jag får ställa mig på bromsen för att undvika en smäll. Jag är nästan på väg att gå ut för att fråga individen vad fan denne egentligen håller på med men istället gasar jag därifrån med fulfingret vänt mot bakrutan. Oerhört moget, jag vet, men jag blir SÅ trött. Som om det inte vore nog så är det en bil med släp som smiter ut från en sidogata precis framför mig någon minut senare, är det något beteende jag hatar så är det dylikt osolidariskt tänk. Blä för alla trafiktomtar, tyvärr kommer jag nog springa på en hel del sådana imorgon då jag ska avverka runt 70-80 mil på ett dygn. Som tur är har jag merförsäkrat bilen nu i alla fall så nu får djuren våldföra sig på min bil bäst de vill, det kostar mig bara 1 000 kr vilket som...hoppas bara att jag inte får plikta med mitt liv också.

Inspirerad av EMDs kasinoframgångar(där det även för vissa höll i sig på nätet efteråt) styrde jag upp €30 på Expekts kasinosida, riggen satte direkt in och jag lyckades få upp det hela till runt €110 innan motriggen kom. Efter att ha fått alla dubblingar att hålla fungerade plötsligt ingenting, hyfsat tröstlöst att få upp ett A när man ska välja mellan fyra kort för att hitta något högre. De bygger ju så fint upp självförtroendet med att slänga upp tre tvåor i rad bara för att sedan när man själv fått hybris dunka upp ett A från ingenstans, vet inte vem som är dummast när man går på det hela tiden. Jag tror inte kasinoproffs är någon framtid för mig heller så får nog skriva av det också från ToDo-listan och helt och hållet fokusera på turneringar, PLOn är ju som bekant lagd på hyllan. Jag måste dock också hålla i pengarna en aning nu då det runnit rejält mellan fingrarna på sistone, hade jag bara kunnat sätta klonken i den andra turneringen i Riga hade livet varit mumma. Men men, being Koivu är ju inte being Koivu för intet.

WSOPs main event är i full gång och vi har haft fyra lokala förmågor delaktiga i spelet, alla fyra tog sig vidare till dag två men tyvärr stupade en av dessa under första andradagen. En är vidare till dag tre medan de två andra kör sin andradag idag, vi får hoppas på att båda tar sig vidare så att hoppet lever vad gäller att sätta Västmanland på pokerkartan. Det är duktiga spelare vi snackar om så det är absolut inte omöjligt men det behövs ju onekligen en hel drös med tur för att överleva en veckas effektivt spel, inget snack om den saken.

Nu måste jag nog fixa något att äta, magen börjar kurra rejält. Luftfuktigheten just nu är ju högre än den mellan en nymfomans ben så vi får hoppas på ett rejält åskväder som rensar luften lagom till att jag ska brumma iväg imorgon bitti. Jag lovar att hålla er uppdaterade om mina göromål i landet i öst, det lär bli i alla fall några betraktelser värda sin läsning.

Recap Rig(g)a(t)...

2011-07-11T13:32:00.000-07:00

Då har jag landat i vardagen här hemma igen även om det fortfarande känns som att det snurrar på i 190 och dygnsrytmen är ju lite svajig efter alla sena nätter med arla bad beats serverade med extra honung. Skönt att vara hemma några dagar innan det bär av till Finland för lite komma-bort-från-civilisationen-tid, det kan behövas för att rensa skallen en aning och förhoppningsvis kommer alkoholintaget säkerställa att nödvändigt antal hjärnceller stryker med och rebootas. Jag har fortfarande lite svårt att smälta min andra turnering i Riga då det kändes som att den var MIN och ingen annans, allt gick som smort innan jag sprang i den dansande psykopatletten. Jag hade ju en sådan väl uttänkt plan för hur jag skulle ta hand om honom men så var pokergudarna tvungna att lägga sig i och ge honom rätt kort vid rätt tillfällen så att han fick det att se så lätt ut mot mig när jag egentligen ägde hans bleka och postkommunistiska arsle. Jaja, jag får som vanligt se mina förlorade pokerpengar som socialbidrag, det är oftast de mest menlösa människorna på denna jord som får dessa så de kan gott behöva lite tillskott i kassan för att försöka hitta sig en bättre tillvaro.

Jag tänkte köra en liten snabb beskrivning av varje karaktär som bidrog med sin del under resan, alla 13 i gänget har sin charm helt klart:

Jörgen - Überführer på HPK och en pokerentusiast uti fingerspetsarna, han har till och med förärats en egen spelstilsbenämning då "att Jörga" blivit ett vitt känt begrepp i mellan-Sverige. Han kom hem med en fin vinstskalp från den sista turneringen som kördes under vårt besök, inte illa pinkat.

Pekka(a.k.a. P1) - En lagom spejsad matematiklärare som reser lätt då han endast hade med sig en datorväska för femdagarstrippen, tillika pizzafantast som försökte knäcka något slags rekord i pizzaförtäring under vistelsen även om sushin fick en nytändning i hans värld också.

Tommy - Mojitokungen nummer ett som dräpte dessa kulinariska dryckesläckerheter i snabbare takt än vad folk dräptes vid borden, han levererade trots detta vid dukarna också och lyckades bärga hem en fin tredjeplats i den dyraste turneringen.

Hannes - En ettrig yngling som är hög på livet och hittade nya vänner till höger och vänster, även han gjorde genomgående bra resultat även om toppresultaten aldrig nåddes. Han och Rasmus for runt som två skållade råttor och hittade på hyss både här och där...

Rasmus - Andra halvan av juniorduon och även han en liten iller av energi som dock var mer eller mindre berusad mesta delen av tiden, om än på ett skönt sätt. Han inledde första kvällen med att köpa sig en cigarr och glida runt som en patron på stället, det är klass.

Calle - En genomsnäll herre som gick ut lite hårt första kvällen både i insats- samt intagsväg vilket gjorde att resten av resan präglades av en liten försiktighet samt en gnutta missmod då framgångarna uteblev trots halvdjupa placeringar.

Kribba(a.k.a. Tur-Kribba) - Han delade rum med Calle och de döpte snabbt sitt rum till "Gula Rummet" då de sprang fruktansvärt kallt, Kribba lyckades komma över startstack en gång totalt i alla fyra turneringar och då var det ändå bara med några hundra marker.

Henke(a.k.a. som E:t i EMD) - Gick långt i en av turneringarna men dräpte desto mer på cg-sidan, tredje kvällen blev en episk holmgång mot de lokala förmågorna där det slutade med rejält plus för Henke trots en torsk med AAA88-kåk. EMD visade sina episka takter ännu en gång och jag är lika chockskadad som vanligt över att ha fått bevittna deras framfart...

Pommes(a.k.a. som D:t i EMD samt Lillgrisen) - En skön bohemaktig lirare som glider mellan de olika spelslagen som om han ägde dom alla, även han gick långt i en av turneringarna men å andra sidan ägde han videoslotsen något brutalt. Han kunde smita iväg en halvtimme här och en halvtimme där bara för att sedan dyka upp med ett vinstkvitto på några hundra.

Harju(a.k.a. M:t i EMD) - Tredje länken i den dynamiska trion som gör alla former av spel osäkra och ett finalbord blev hans facit under resan, det mest episka var dock hans timmen-före-avfärd-rusch vid borden. Han gick iväg med 150 pengar och kom tillbaka med runt 1 200 efter en timme, då hade han fått in ett fyrtal på Ultimate Holdem samt spikat nummer i rouletten tre gånger i rad.

Bengt - Ena halvan av brödraparet och var väl den som levererade bäst vid borden då två ITM blev facit efter stabilt spel, den något mer utsvävande av bröderna vid borden och har alltid nära till skrattet.

Henry - Andra halvan av brödraparet, lite mer tight vid borden men minst lika pratglad och skön som bror sin. Spelade även han stabilt och utöver spelframgångarna var väl hans mest framträdande insats när han tog en tugga av servetten på sushirestaurangen på hotellet i tron att det var något ätbart, han hann även doppa den i soja före intaget.

Som sagt, ett väldigt skönt gäng med en massa olika typer av personer i vitt skilda åldrar som ändå funkar bra ihop. Det som är så skönt med dessa resor är att man kan röra sig fritt mellan konstellationerna, det finns ingen man inte orkar med utan man hittar positiv energi oavsett vilka man hänger med. Det är så en optimal spelresa ska kännas och sällskapsmässigt kan jag inte klaga, visst hade någon fin lettisk kvinnlig lokalförmåga kunnat få byta plats med Harju i mitt rum någon natt men jag ska väl inte begära för mycket. Väldigt lyckad resa socialt även om det rent ekonomiskt hade kunnat gå avsevärt bättre!

Sista morgonen vid frukosten höll vi på att sätta ägghalvorna i halsen för vem satt inte och åt av frukosten om inte självaste Tony G, snacka om att springa på en pokerkändis i oväntad miljö. I min enfald trodde jag att alla proffsen höll till på andra sidan pölen i dessa tider men han var tydligen inte där, en förklaring kan vara att det var någon form av internationellt basketmästerskap i Riga just då och han är ju som bekant sponsor till det litauiska landslaget. Jag måste erkänna att jag blev en aning starstruck av att se herrn livs levande...

Något vi diskuterade en del under resan var alla dessa vackra dealerskor, det är ju uppenbart att de tas in med ganska stor tyngd lagd på deras yttre kvaliteter. Vi kunde också notera att de flesta, om nästintill inte alla, saknade ringar på fingrarna och det kan ju knappast vara trovärdigt då vi snackar om tjejer mellan 20 och 40 där de flesta ändå borde vara involverade på något sätt med någon form av man. Vår paranoida tanke här var i alla fall hur långt kasinot är beredda på att gå för att anspela på det sexuella eller tron om dealerskorna är uppnåeliga på något sätt? Eller är det inte alls så här, har vi missuppfattat det hela något brutalt? Vad jag var mest bekymrad över var ifall de som jobbade verkligen menade något med sina bitvis flörtiga ansatser eller om det bara var ett spel för galleriet, jag menar bara att jag som människa skulle må dåligt av att vara och kommunicera något jag inte är d.v.s. ge mer av mig än vad jag egentligen vill. Jag vet att en viss grad av service och tillmötesgående ingår i alla tjänster men just på de här öststatskasinona känns det som att det går ett snäpp för långt. Inbillning? Jag vet inte, vi är ändå några som reagerat på det. Drömmar om att få ihop det med en dealerska på något sätt? Knappast. De är en del av den drömvärld man kliver in i så fort man sätter sin fot på ett kasino, de vill ju att man ska må så bra som man bara kan på de där ställena så att man sätter sprätt på så mycket pengar som möjligt.

De var ju inte sena med att tvinga på en drinkar då dessa var gratis så länge man spelade och ju fullare man var desto mer spelade man, så är i alla fall deras grundtes och den fungerar nog på de flesta. Det var rätt sjukt att kliva in i kasinot oavsett tid på dygnet då det alltid fanns spelare på plats och pengarna rullade hela tiden, jag noterade dock också samtidigt vilka monsterpass personalen måste göra då samma människor som syntes 14.00 på eftermiddagen även syntes 06.00 morgonen efter och detta flera dagar i rad. Dock verkade stämningen i personalen vara riktigt bra då det var idel leenden och high fives när de bytte av varandra, riktigt kul att se samtidigt som 90% höll hög klass i sitt yrkesutförande också vilket inte direkt är fallet på andra ställen(Malta t ex).

Nu har jag dock bestämt mig, nu lägger jag ner min PLO-cg på obestämd tid och denna gång är det på riktigt. Det blir åtminstone en månad eller två som jag låter de korten ligga, fokus blir istället på turneringar där jag ändå har min allra största edge. Jag vet inte vad som hänt med min PLO men jag får inte ut något av det längre, inga händer håller och jag blir bara ägd gång efter annan. Jag får gå tillbaka till rötterna och till det som jag ändå uppenbarligen behärskar så pass att jag når framgångar tidvis, PLO:n har inte gett något tillbaka på länge utan bara tagit. Jag satte in 2k idag men de försvann rätt snabbt, jag låg väl plus 500 som mest men sedan kom nedsablandet till slut. Enough is enough.

Viktmässigt ska jag också som sagt ta tag i saker och ting men det blir efter min Finlandstripp som jag åker på i övermorgon, jag ska njuta av den här semestern för att sedan sparka igång på allvar. Jag var på G-Star idag och provade lite skjortor och de satt ju som ålskinn på mig, trots detta lurade grabbarna där på mig en T-shirt och en form av tröjjacka för habila 1 900 kr. Det är dyrt att gå in i den affären, jösses.

Nu ska jag urinera för att sedan ta en dusch innan läggdags, är en rätt viktig dag imorgon då jag ska iväg på en grej som kan ge sköna effekter i långa loppet. Hold your thumbs, folks.

Sista dagen med gänget...

2011-07-09T07:09:00.000-07:00

Nu är vi inne på sista dagen av resan och bara en turnering återstår, det är nu det gäller men jag har knappt hämtat mig från mitt chockuttåg från i förrgår. Det känns som det var då det skulle ske men som bekant sprang jag in i några sjuka händer som dräpte allt hopp...

Pengamässigt har jag väl runt 80 kvar av ursprungliga 600 och från att initialt velat ha med mig något hem känns det nu som att jag nog kommer att bomba bort dessa och hoppas på någon form av rusch i något för att få igen lite mer eller torska allt. EMD-gänget sprang bra igår och lyckades dräpa brutalt på cg:et trots en sjuk pott där Henke torskar AAA88-kåk mot fyrtal i åttor, det går dock ingen nöd på de gossarna då de lyckas vända på den steken samtidigt som Pommes dräper videoslotsen. Jag tog några försök på det jag med men tro inte att jag har något flyt, Pommes drog hem någon form av jackpot dock och visar de proffstakter han har.

Nej, resan har som sagt inte varit någon ekonomisk succé direkt trots goda starten och det enda jag ångrar är väl egentligen mitt skott på cg:et igår då det inte kändes bra från början. Som helhet har resan varit lika mystrevlig som alltid och det är skönt folk att hänga med, det är ju mycket den sociala biten som gäller och att man hejar på varandra kollektivt och glädjs åt varandras framgångar. Vi har haft helt klart godkända turneringsframgångar där vi av våra 13 haft folk ITM i varje turnering: 4:e, 5:e och 7:e plats i första, 3:e och 4:e i andra och 3:e i tredje. Ikväll är det en 35-lats terminator-turre, prispotten blir ju inte lika brutal som i de tidigare turneringarna men en vinst säkerställer ju mer eller mindre ett nollresultat för hela resan. Vi håller alla tummar vi har att jag kan leverera...

Nej, nu måste jag björna innan kvällens turnering börjar så att kroppen är i fas och att det inte finns några störande moment.

Scared money...

2011-07-08T15:33:00.000-07:00

Jag visste att jag inte borde ha satt mig vid cg-bordet men ändå gjorde jag det, det var ett DC-bord med texas och omaha som val. Jag köpte in för 165 LTL med blinds på 2/2, redan när jag satte mig kände jag en viss oro i maggropen och den tilltog när jag såg hur aggressivt spelet var i mina ögon. Jag kan direkt säga att jag inte är en liveräv när det gäller cg, jag spelar det väldigt sällan och de gånger jag gör det går det alltid dåligt(något samband kanske?). Här lyckas jag dock efter en stund sansa mina nerver då jag lyckas vinna några mindre potter och jobba mig upp mot 200, sedan kommer dock mitt hjärnsläpp till spel. Jag får AKK4 med tre ruter och ett hjärter som jag tar syn med pre på en pottning, floppen kommer 3A3 och efter check till mig väljer jag att betta ut 64 eller något dylikt i potten som är på runt 80-90. Jag får en syn och borde ana rejäla ugglor i mossen men det blir check - check på turn som är en 4, rivern kommer ett T om jag inte minns fel och här instaställer killen mig. Jag börjar fundera på vad han kan ha och det är ju inte mycket jag slår i det här läget, chansen finns att han försöker bluffa hem det men det är inte ofta han är ute helt och cyklar i det läget utan AA hör ju definitivt till hans range. Dock har ju jag ett A vilket rent teoretiskt minskar hans chanser till att ha AA på hand samtidigt som jag noterat att han är en lirare som är ute på turné lite då och då, jag får time satt på mig och eftersom jag redan tryckt in nästan 100 av mina kvarvarande 180 orkar jag inte hitta viket. Självklart sitter han på AA och kan raka hem en fin pott medan jag nästintill skakig drar mig från bordet, min rädsla för nivåerna gjorde att jag inte mäktade med att spela på ett korrekt sätt och det fick tråkiga sluteffekter.

Inför resan tog jag ut 600 LTL och av dessa har jag runt 170 kvar nu där 175 gått åt till turneringsinköp medan resterande har gått åt till annat, noteras bör ju också att jag vann 143 i första turneringen så det är en del pengar som ändå rullat genom fingrarna. Nu är det dock slutspelat för min del, det enda jag kommer att spela ytterligare är morgondagens turnering på 35 LTL så jag ska kunna komma härifrån med åtminstone 100 kvar i plånboken. Nej, jag är inte van vid sådana här utsvävningar men samtidigt är jag ju på en pokerresa och då måste ju det spelas även om det kostar en del pengar. Cg-spelet hade jag ju kunnat hoppa över men samtidigt är det ju relativt sett inga större pengar jag förlorat, 80BB är ju inte mycket även om spelet i sig var lite högre än vad jag tidigare spelat. Jag vet att jag må låta mesig i mina resonemang här men jag är som sagt ingen större spelutsvävare i normala fall och det pengabortfall jag haft nu är inget jag är van vid. Det är bara att det varit rätt många tunga mentala förluster på kort tid nu och spelsjälen är sargad, det känns som gårdagens turnering var min make-it-or-break-it och tyvärr blev det ju det sistnämnda.

Andra indikationer på min usla form är att när fem av de andra grabbarna stod i hissen och jag skulle kliva på började hissen pipa, tydligen vägde vi för mycket tillsammans och det var hissens diskreta sätt att säga att jag är ett fetto. Tack för det. En annan klar signal var när jag satt och körde Ultimate Texas Holdem som är ett kasinospel där man spelar mot dealern och kan satsa lite olika preflop, postflop och på river samtidigt som man kan få lite olika bonusar beroende på den sluthanden man får. I alla fall utbetalas en straight flush med 50 x insatsen och minimiinsatsen är 2 LTL vilket skulle ge en bonus på 100 tillbaka, jag ser en bräda med Q3 på hand där brädan har KJ9T i spader och jag är mer eller mindre säker på att jag har en svart dam på hand. Man får nämligen inte kolla på handen efter att man satsat på den och jag tänkte inte på att det fanns färgstege ute i det läget, det var med en stor dos nervositet som jag väntade på att dealern skulle vända kortet men självklart var det ju Q i klöver som jag hade och den fina bonusen slank ur mina fingrar.

Så springer jag just nu och jag var tvungen att komma upp på rummet och skriva av mig lite efter det miserabla cg-spelet, nu är jag rätt tom och trött på poker och spel överhuvudtaget efter att ha blivit bränd av det i alla möjliga olika former. Imorgon är som sagt sista dagen här och så blir det avfärd på söndag hemåt, det ska faktiskt bli skönt att komma hemåt och en mer sund ekonomisk tillvaro även om det alltid är en trevlig upplevelse att vara ute på lite äventyr. Just nu känner jag mig bara mest utmattad efter alla upplevelser och fokuseringar på turneringar...

Lite ledsen...

2011-07-07T21:25:00.000-07:00

Jag ligger här på ett hotellrum i Riga 07.30 på morgonen efter en andra natt av spelande på plats, det har varit en del framgångar även om storsuccén uteblivit. Vi anlände igår och den första turneringen på dagordningen var en 10 LTL rebuy, jag som hatar rebuys var inte alltför upphetsad över den men det slutade i alla fall med att jag gjorde fyra rebuys och en addon för att hålla mig levande. Turneringen var av dealers choice-format och de spel som gick att välja var NL texas och PL omaha, eftersom de flesta här i krokarna suger rejält på PLO var det spelet jag valde de flesta gångerna och många andra verkade föredra det också då kanske två händer av tio var texas. Jag sprang inte bra alls till en början utan hankade mig fram, jag hade dock lyckats bygga lite stack när jag åker på en vidrig hand. Jag har 6578 eller något liknande på hand och synar en preflopraise, floppen kommer 655 och vi hamnar all-in. Han har QQxx och vad tror ni inte kommer på turn om inte hans tvåoutare i form av ett Q, tilten är brutal och total. Efter det har jag bara runt 4BB kvar och har inte mycket hopp om någonting, dock hittar jag gudaruschen nummer ett och lyckas på en kvart ta mig från 4BB till runt 80BB. Efter det är jag stabilt med och glider på fram till ett finalbord där jag till slut slutar femma av totalt 66 deltagare, jag får lite pengar och är nöjd över insatsen då jag knappast trodde att jag skulle klara mig så långt när jag hade fyra BB kvar. Visst hade det varit fint med en än högre placering men starten på resan var bra och första dagen hade klarats med total täckning av utgifterna tack vare prispengen...

På torsdagen gällde det en 50 LTL-turnering som var ren och skär NL texas, här är jag dock med från början och bökar i toppen. Jag har ganska snart dubblat min startstack och ungefär på den nivån fortsätter det, både med flyt och skicklighet lyckas jag utmanövrera motståndarna och jag känner att jag har full koll på det konstant minskande fältet av spelare. Vi är 64 till start och när vi är 15 kvar har jag runt 40BB och dubbla average, allting känns tryggt och bra och jag har sprungit som en gud och spelat ut hela mitt register av moves. Nu kommer dock misären, jag har tidigt spanat in en kille som jag definierat som problembarn då jag inte riktigt får grepp på hans spel. Jag har dock lyckats hantera honom bra då jag läst in att han alltid gör veka bet när han är tom så jag har kunnat sno ganska stora potter från honom fyra-fem gånger innan utan att han gett mig motstånd efter mitt omslag av hans bet på flopp eller turn. Nu limpar jag med JTsp och det foldas till honom på BB, han instaslår upp det med nästan 4BB och jag instasynar lika snabbt. Floppen kommer J-hög och han bettar ut relativt hårt vilket han inte gjort tidigare om han varit svag, dock vill jag sätta press på honom så jag annonserar en all-in efter lite betänketid. Han är chiptvåa efter mig vid bordet och har varit inne och rotat i många potter han med, det är inte första gången vi tjafsar om vi säger så. Han instasynar dock min allin då han lyckats hitta en setup med QQ mot min J-träff, turn ger mig öppet stegdrag men rivern vägrar leverera och jag tappar mer än halva min stack och allt ser mycket vidrigare ut. Några händer senare plockar jag upp AA och limpar med den taktiskt, det är ett antal shorties vid bordet så jag hoppas på att de ska få hybris och mycket väl ställer en av dessa. Jag synar ju direkt självklart och han viker upp 62ru, jag känner dock en klump i magen direkt och väntar väl mig på något sätt att det ska gå åt helvete. Mycket väl, floppen börjar med en tvåa, turn ger en till och river ger honom en sexa och jag är en krossad man. Nu har jag bara runt 10BB kvar som jag lattjar runt med en stund innan jag ställer med 87 och då får jag sn av min QQ-nemesis som den här gången hittat AJ, den här gången har jag dock flytet på min sida och får en kåk själv och dubblar upp. Med runt 20BB tragglar jag en bra stund medan vi väntar på att finalbordsbubblan ska spräckas, till slut vaknar jag upp med AJ på BB och återigen är det min nemesis som höjer upp potten och jag ställer med instasyn från honom. Nu har han hittat KK och jag drar tunt, brädan vägrar ge mig något och jag är ute. Jag har känt agg mot killen från första början och inte gör han det hela bättre genom att både vid QQ mot JT och nu med KK mot AJ dansa en kaxig segerdans när han borde vara lite mer ödmjuk, tycker det är riktigt dålig stil av honom och en mer reko snubbe hade jag kunnat hantera bättre men jag vill bara lappa till honom. Tungt tiltad av turneringens utveckling beger jag mig ut i det rökfyllda kasinomyllret, en 11:e plats är inte mycket värd trots att jag dominerat turneringen och egentligen inte gjort några misstag utan blivit utsatt för setups och utdragningar i avgörande lägen.

Som om det inte vore nog spär jag på min tilt med att tappa några k på PLO på SvS som jag roat mig med under dagen, det är dock inte slarvspel från mig utan återigen brutala utdragningar. I en av de större potterna får jag in allt med set över set men han drar en sinnessjuk runner-runner stege, i en annan turnar jag en triss där han sedan rivrar en högre triss. Ungefär så bra springer jag nu och just PLOn är hårsmåner från att läggas ned från min sida, är innerligt innerligt trött på det och bli inte förvånade om det de facto är slutspelat i och med detta. Imorgon(läs: idag) är det den dyraste turneringen av de fyra vi har på schemat som ska köras, någon form av random bounty-variant som dock är relativt djupstackad. Jag vet dock inte hur jag ska orka ladda om efter mina två djupa färder i de två turneringar som spelats hittills, jag är mentalt rätt körd nu faktiskt. Jag är dock plus på omkostnaderna under resan så det är alltid något, få se om jag kan hålla uppe det resten av resan. Nu ska jag dock packa ihop för idag då klockan är 08.00 på morgonen och än har jag inte dragit några blund denna natt/morgon...håll era tummar för mig så att jag kanske kan få smaka på den riktiga sötman av seger under den här resan, jag är en mycket tärd man just nu.