Ännu en helg avklarad...

Lördagen handlade ju till en början om poker, ännu en gång, och jag begav ju mig till Hallsta med lite oro i magen då det var frågan om mitt livespel fortfarande höll den klass som den gjort på sistone. Big stackarna brukar inte gå bra för min del och jag tror t.ex. att jag aldrig cashat i dom så jag är ju aldrig särskilt kaxig när jag kliver in i dessa turneringar. Det går helt ok till en början där jag cirkulerar kring startstack en bra stund innan jag en stund före lunchpaus åker på ett par smällar så att jag åker ner till 11k från de 20k vi startade med. Inte en alltför lång stund efter breaket lyckas jag dock dubbla mot Hannes med KK(kommer inte ihåg vad han hade) så jag är uppe på average och nosar, sedan dör dock det mesta ut och min frustration bara växer. När vi blir tre bord lyckas Micke L tilta mig skapligt också när han synar ner ett pottbet på rivern från min sida på en fyrhjärtad bräda, killen visar upp hjärter-åtta skitnöjt och den synen är för mig nästintill ofattbar. Det enda höga kortet som var ute på brädan var K och sedan tror jag att T också var där men de två resterande var alltså låga(en var en tvåa, snart har vi hela brädan klar :) ), jag fattar inte hur han som halvshort i det läget kan ta den synen. Han måste ju "veta" att han antagligen är slagen...jaja, det tiltade mig rejält i alla fall och jag ville bara stänga av omvärlden och gömma mig i min huva. Det gick ju sisådär med Roger malandes på vänstersidan och polis-Anders på höger sida plus en massa annat kackel, där och då önskade jag innerligt att jag hade fått med mig min MP3a. Efter den potten är inte mycket sig likt utan jag försöker hålla mig själv under kontroll men det är inte så lätt, till slut blir jag återigen indirekt rövknullad. Jag har 86spader och synar upp en raise från P1 och floppen kommer 876 och jag checkar lite lömskt till Pekka som betar ut, jag är ju 100 på att jag har honom så jag instaställer och han instasynar. Kräket(inget personligt :) ) visar upp 77 för floppat set och jag svär mig bedrövad inombords, turn och river blankar och jag min näve i bordet bankar. Satan! Under hemfärden är det väldigt tryckt stämning i bilen, jag och mina alteregon stirrar ut varandra i arga leken...

Jag måste bara nämna att jag på vägen till Hallsta höll på att krocka två gånger, den första kommer jag körandes längs gamla Köpingsvägen och är på väg precis innan Valsta när hela vägen helt plötsligt täcks av en jordbruksmaskin. Bilen framför mig har inte heller fattat det hela så han får tvärnita med mig tvärnitandes bakom, som tur är är jag ju reptilsnabb så jag hinner blocka Minttus färd i kattburen på förarsätet innan hon slår i handskfacket. Det blir bara till att backa undan så åbäket kommer fram och förbi men ganska bisarrt att dylika fordon tillåts framföras på vanliga väger. Jaja, lite omskakad av det hela svänger jag in i Nibble och kör till rondellen i utkanten av Nibble åt centrum- och motionsspårhållet till. Jag tittar mig noga omkring innan rondellen och ser ingenting, jag kollar snabbt ner på Minttu innan jag kör in i rondellen och då kommer det en röd bil från ingenstans som jag inte sett överhuvudtaget. Den bilen får bromsa in som fan och jag får bromsa igen, jag får till och med motorstopp innan jag skamset kommer iväg igen. Snacka om fadäser...inte konstigt att pokern gick som den gick, jag var ju chockskadad...

Efter pokern var det bara ilfärd hem och duscha och byta om innan det bar av till en cigarrafton hos några polare, en riktigt trevlig och blöt tillställning där det inte undanhölls några som helst alkoholhaltiga drycker. Det blev whiskey, Bacardi Razz, tjärlejonshots och andra former av shots på förfesten och det hela högtidliggjordes ju med vårt poffande av cigarrerna. Det var första gången för mig och jag måste säga att det var förvånansvärt gott, jag kände inte av någon som helst form av illamående efteråt heller utan det kändes bara bra överallt. För en gångs skull fick jag alltså känna mig lite sofistikerad, det händer ju inte alltför ofta Hallsta-redneck som jag är. Runt 23-snåret drog vi vidare till BMB där resten av kvällen tillbringades med efterföljande kebabintag på Saffets, jag måste dock erkänna att minnesbilderna är lite vaga från BMB men det är smällar man får ta. Riktiga sköna snubbar att hänga med vilket fall som och jag hoppas vi får tillfälle att parta loss tillsammans snart igen...

Imorgon drar jag iväg på tjänsteresa och kommer inte hem förrän torsdag kväll så det kommer att bli sparsamt med uppdateringar här, ni får helt enkelt klara er utan mig en stund. Går det? Ja just det, jag körde ju SR på SS ikväll också och det började riktigt bra då jag låg 6:a efter en halvtimme och det fortsatte på den vägen tills jag sprang in i KK med AQ när vi var runt 60 kvar. Då fick jag mindre än 1BB kvar men lyckades på något makalöst sätt jobba mig upp till runt average igen då det var dags för helgens andra rövknull(nej, jag fick inte napp på krogen), jag får KK på BB och UTG+1 raisar upp med effekten att alla foldar till mig. Jag blixtställer och han blixtsynar med ATo, floppen kommer ATx, turn T och river en förnedrande K bara för att gnida in det rejält. SÅ förbannat surt! ALLTID, ALLTID, ALLTID kommer det ett A på brädan när man själv inte har ett och är uppe med KK, QQ eller JJ mot Ax...det är så innerligt, förbannat, jävla surt så det finns inte och hela upplägget var ju för att förnedra mig kapitalt. Tur att hoppet redan var krossat när K kom på rivern så jag slapp få upp förhoppningarna på något om K:et hade kommit på turn. Nej, poker är kul nästan jämt...

Dagens låt

Artist: Volbeat
Låttitel: The Garden's Tale



Kommentarer överflödiga...

Fredag hela veckan...

Ja, eller i alla fall idag, förbannat skönt och trött som ett as är jag ju precis som vanligt. Gårdagens mini-inlägg osade frustration hoppas jag, jag var helt söndertiltad då och är väl det fortfarande då jag inte riktigt kan släppa hur den tomten belönades för ett av de mer idiotiska spelen någonsin. Usch, fy och blä men det är ju bara att bryta ihop och komma igen, det är ju så jag vill att mina motståndare ska spela egentligen men de kan ju låta bli att dra ut. Totalt sett har det ju varit en mer än ok pokervecka då jag plussade 1,6k i tisdags, 1,7k i onsdags och så 2,5k igår då. Nu blir dock det lugnt med pokern, bortsett från morgondagens big stack, eftersom jag åker iväg på tjänsteresa hela nästa vecka i princip och det kan vara skönt det också. Jag brukar ju alltid få grymma downswings online efter en sådan rush som jag haft de senaste dagarna, det är ganska sjukt att poker fortfarande kan vara så kul efter så många år av utdragningar och smärta. Jag körde ett par turrar här på kvällen idag och var på väg hyfsat i en 100-kronors på SS med 307 spelare, låg väl runt 45:a när det hela tog slut med x antal halv- eller heldåliga spel från min sida men jag blev rastlös då jag inte sett några värdefulla kort överhuvudtaget varpå minsta lilla A ser ut som nötterna. Jag var tydligen bevakad också för direkt efter min utåkning ploppar ett MSN-meddelande upp från Jörgen: "Är du full? Eller tiltad?", det är skönt när man vet att HPK har koll på en. ;)

Tillbaka till min HDMI-dramatik, det är så typiskt mig just hela den här grejen...jag fick ju som sagt lite panik i onsdags varpå jag igår började leta efter HDMI-switchar efter Plzd2BeatUs tips, jag hittade en för 3,5k som jag drog iväg en beställning på och den hade då fyra in och en ut. Sedan igår kväll är det någon anonym snubbe/snubba som tipsar om förstärkare med HDMI-in-/utgångar och jag får nytändning i mitt investerande, jag avbokar HDMI-switchen och börjar spana in förstärkare istället. Jag är ju ganska investeringsfrisk av mig och ser det ofta mer värt att betala någon extra krona och veta att jag får kvalitet istället för att gå på något halvbilligt som jag sedan ångrar att jag köpte, detta leder ju ovillkorligt till en vild jakt på det mest prisvärda exemplaret i någon form av övre medelklass i investeringsväg. Jag fastnade till slut för en SONY STR-DA3300ES med tre HDMI in och en ut plus en massa andra spännande funktioner, drygt 7k går den på så det är ganska snabbt accelererat från ingenting alls innan problemställningen uppstod tills slutgiltig lösning. Jag bör dock tillägga att jag länge velat/funderat på att koppla in både xbox och satellit till förstärkaren då jag bara haft DVDn där innan, latheten har dock hindrat mig från att undersöka möjligheterna med min nuvarande stärkare men den nya löser ju allt detta i ett nafs. Det är bara att plugga in grejerna och köra så äntligen kan jag både höra mina headshots i COD4 i surroundljud samt höra the Kop sjunga "You'll never walk alone" så som att jag stod mitt bland dom. Härligt härligt!

Imorgon blir det big stack på klubben i alla fall och jag ska dumpa kissemissen hos föräldrarna samtidigt, måste ju se till att hon blir omhändertagen i min frånvaro. Jag är bjuden på en cigarrafton imorgon också men vi får se ifall det blir av och ifall jag lyckas slå ut mig själv från big stack innan dess(det förra är helt klart sannolikt och det senare än mer sannolikt så det bör inte vara några problem). Rock Band har legat på is nu då det varit fullt upp med poker och annat men hoppas kunna klämma lite låtar under helgen, måste ju hålla skillsen vid liv till kommande drabbningar. På tal om något helt annat såg att jag Volbeat kommit ut med en ny platta, detta är ett band jag starkt kan rekommendera till er som inte upptäckt dom än. Assköna är de...

Fan vad mycket skit det händer i Hallsta nu också, först en 49-årig kvinna som hittas mördad och så en 16-åring som får sätta livet till inatt. Man kan ju börja fundera för mindre och det känns som att det varit lite väl mycket skit i hembyn på sistone, våldet kryper närmare och närmare. Usch...

Totalt grinfärdig...

Det är inte sant, jag fattar inte vilken sjuk utdragning jag åkte på alldeles nyss...jag har spelat x antal timmar under kvällen och innan den här handen låg jag 3,5k plus men det skulle strax ändras. Jag har typ QT89 eller något sånt(hittar inte handhistoriken) och synar en preflop-raise, floppen kommer med stegdrag åt alla möjliga håll för mig och där finns en K också. Det blir rundcheck på floppen och turn levererar ett av mina nötouts och jag har stegen klar, jag kör på 2,5/5 och har över 1k i stacken. En kille som jag skinnat tidigare och som verkligen är fiskaktig bettar ut 100 i potten som är på typ 300 och jag slår om pott direkt, han sitter stilla en stund innan han synar mitt bet på över 700...skitsamma vilket, jag kommer inte ihåg allt skit men det var ett stort jävla bet i alla fall och han ska inte syna det pottoddsmässigt sett. Han gör det i alla fall och rivern ger honom en K till så han får fyrtal! SÅ JÄVLA VIDRIGT! En pott på runt 2k till honom för idiotspel...usch fy blä...nu blir det inte kul att sova...f-tta...

Jag plockade i alla fall ut 2,5k i vinst nu så jag har plussast 6k den här veckan...alltid något men den där fiskjäveln skulle jag kunna döda...

Spontanitet har sitt pris...

Fan vad trött jag är och om det inte vore för en bra pokerafton vore jag grymt tiltad på grund av två orsaker:

1) Jag fick hem min HD-satellitbox idag och inser mitt i allt rus att jag bara har en HDMI-kontakt på TVn. Ridå! Jag använder ju den till X360 så nu finns det ju egentligen bara ett alternativ, skaffa en ny TV...spontanitet kostar... TVn är ju inte så värst gammal heller, jag köpte väl den till VM 2006 om jag inte missminner mig. Nu säger ni: jamen det är väl bara att byta varje gång beroende på vad du ska göra! Jamen tjena, jag kommer ju inte ens åt kontakterna utan lyfthjälp och hur jävla kul på en skala är det att skifta fram och tillbaka? Så nu sitter jag med en oanvändbar HDTV-box, grattis Robert!

2) När jag varit nere på stan och hämtat ut boxen kommer jag hem och känner hur det luktar kattpiss, jag börjar fundera på ifall det verkligen kommer från kattlådan när jag ser att Minttu-fanskapet har pissat på en pappbit jag lämnat på golvet. JÄVLA KATTJÄVEL! Jag fattar inte varför hon gör så bara så där, om det är en tyst protest mot att jag varit borta en hel del på sistone eller om det bara var något i pappen som fick henne att lätta på blåsan. Jag blir så trött...

De två grejerna höll verkligen på att sänka min kväll men som terapi satte jag mig och spelade PLO på SS, fem bord från 0,5/1 till 2,5/5 och en dryg timme senare är jag plus 2,8k. Det är tur jag har pokern ibland alltså...

Jag hade tänkt att promenera idag men ankomsten av boxen samt ömmande fötter gjorde det hela oprioriterat, tro dock inte att jag på något sätt taggar ner för jag är mer sugen än någonsin. Jag vill bara inte sabba allt direkt genom att fucka upp fötterna, jag ska prova ett par gånger till med mina nuvarande dojor och funkar inte dom får jag tjacka ett par nya helt enkelt. Det finns inga undanflykter!

Jag har också börjat fundera på en ny tatuering, något på vänstra armen hade jag tänkt mig och tankarna går lite kring en hardcore-stjärna. Jag har dock samtidigt några funderingar på någon form av armband kring vristen med text eller någon bild, i textväg har jag funderat på "No remorse" och eventuellt något med "1977" som då är mitt födelseår. Det är riktigt klurigt att försöka visualisera och komma på vad man egentligen vill ha, det ska ju faktiskt sitta där forever och då ska det ju kännas rätt från början. Min "Friterad kyckling med sötsur sås" a.k.a. "Destiny" är jag riktigt nöjd med, den är alldeles lagom och jag har inga planer på att utsmycka mig så där vidare värst mycket men någonting till vore coolt.

Nej, nu är det dags att laga lite matlåda...om jag orkar, är helt klubbad...

Tursam tisdag...

Efter jobbet hann jag knappt hem och vända innan jag drog iväg till Hallsta för lite poker, det hade ju planerats för innebandy idag men tyvärr håller de på och renoverar armaturen i gympasalen på ICA så det bidde inget. Istället tog jag alltså bilen till Hallsta för lite poker igen, den här gången var det ännu en satellit till HPK Open i oktober och jag har ju en plats klar redan men det hindrar mig inte från att lira ändå. 14 personer hittade till lokalen och jag gjorde dubbelt inköp direkt, rätt många valde att bara köra ett enkelt men jag föredrar ofta min variant då det ger mig möjlighet att maxa eventuella vinstsituationer som dyker upp. Jag måste direkt erkänna att jag knappt kommer ihåg en enda hand, dels för att jag var supertrött hela kvällen och dels för att det har varit en hel del socialt fokus vid borden. Kenneth E t.ex. bevärdigade oss ett besök och de som känner honom vet ju att där blir det aldrig tyst, inget ont i det då han oftast är underhållande i sina utläggningar om både det ena och det andra. Ett tag är jag uppe i chiplead men när finalbordet tar sin början har jag halkat ner en aning och ligger en bit över average, ganska tidigt på finalbordet synar jag Anders all-in med A9 och han viker tyvärr upp AT. Till min stora glädje leverar dock brädan en fyrstege där min nia kröner den hela så fint, jag tycker faktiskt lite synd om Anders i det läget för det är en ganska brutal utdragning som sitter på rivern. Jag får lite skit för min syn med en så pass svag hand men Anders har varit riktigt labil på sistone och ställt stup i kvarten, han kan ju inte ha stål varje gång och någon gång måste man ju ta upp kampen...

Efter det trillar det på och folk droppar av en efter en tills vi är fem kvar då det blir lite skyttegravskrig, några av lirarna vid bordet blir rastlösa och börjar agera ut verbalt istället så det blir lite hårda påhopp men ändå med en hjärtlig underton. Bland annat kallar jag lillgrisen för en sick fuck men det förtjänar han efter att han fått Andreas L att lägga JJ med en gigantisk reraise, han visar nämligen upp 89o när Andreas väl lagt sin hand. Mattias H halvtiltar finalbordet igenom och personifierar rastlösheten med sitt konstanta jiddrande och kastande av marker, rätt skön stämning kring bordet alltså. :) Till slut krävs det ett par rejäla utdragningar för att få slut på eländet, precis som alltid när det till slut ändå blir lotto av allt och nu är jag helt ärlig när jag säger att jag tycker synd om Jörgen. Han blir först utdragen av mig med JT mot hans K8(eller något) bara för att strax efteråt få spö av 62 mot hans Kx(eller något, han leder brutalt i alla fall), detta efter att han försökt få till en deal men det blir skumt nog bara han och Pommes som gör en öppen deal. Efteråt inser alla att det nog inte var så bra eftersom de får ett incitament till att inte slå ut varandra, det lär väl inte hända någon mer gång att en deal görs öppet mellan bara delar av finalbordet. Efter att Jörgen åkt är det hela mer eller mindre klart, det återstår bara en akademisk fördelning av platserna och pengarna, jag blir trea och är riktigt nöjd med det. Nu är mitt satellitfacit än bättre och sjukt nog har jag nog bara missat pallplats i en av de sex eller sju jag kört...världsklass om jag får säga det själv. :)

Nu är det dock nannadags, har ju inte så mycket mer att avrapportera för dagen heller...imorgon siktar jag på en ny prommis. Sov gott!

Saatana...

Jävla trumset, jag ska cementera fast det i golvet snart...blir så trött på att det glider iväg, nu försökte jag mig "Blitzkrieg pop" med The Ramones och där är det ju snabba baskaggevarianter som gäller vilket gör att även trumsetet ger sig ut på turné tillsammans med mig. Katten höll på att få en trumpinne uppstoppad någonstans när jag torskade låten för sjunde gången på grund av glidandet, jag lyckades precis besinna mig men var tvungen att stänga av eländet för att behålla kontrollen. Jag mäktade i alla fall med att klara en halvsvår låt på hard innan psyket tog slut...

Jag glodde klart på en rulle också:

Titel: Star Wars:The Clone Wars
Genre: Animerad action

Jag vet inte varför jag fortfarande bryr mig om det som en gång var mitt drömuniversum, jag skulle ju bli som Skywalker när jag blev stor hade jag tänkt men det är ju inte många rätt där även om min s(n)abel är ganska kraftfull. Nåväl, dåliga skämt åsido, här har de alltså försökt sig på en animerad variant och den utspelar sig någonstans mellan de senare tre filmerna av de sex som gjorts. Jag har avskytt allt George Lucas spottat ur sig i Star Wars-väg sedan The Return Of The Jedi och det är väl samma trams här, en massa robotar och barnanpassat så det står härliga till. Det känns som att han numera inte ens är i närheten av klassen på de tre första, jag blir ju nästintill fortfarande rädd när Darth Vader visar sig för första gången i första rullen...när imperiets styrkor bordar prinsessan Leias flyktfarkost, för er som mot all förmodan inte kommer ihåg. :) Nördpoängen står härliga till men jag skäms inte för att Star Wars var en stor del av uppväxts lekande delar, det var en bekymmersfri tid när det goda fortfarande kunde segra över det onda. Filmen är som ni förstår inte mycket att hänga på Dödsstjärnan utan ni kan hoppa den med gott samvete ifall ni är lika old school som jag, använd tiden istället åt att återuppleva någon av de tre ursprungliga filmerna...

Betyg: R R
-----------------

Nå, nu är det nog dags att avsluta den här dagen och jag kan meddela alla att jag genomförde hela kvällens planerade göromål d.v.s. disk, matlåda, gång. Det ni, lägg till lite Generation Kill, Rock Band och Star Wars så inser ni att jag har haft en fullspäckad kväll. På återhörande...

Generation Kill season 1 R.I.P.

Fy fan...gåshuden är total och banne mig att ögonen tåras lite också, vilken satans mäktig avslutning på första(förhoppningsvis) säsongen av Generation Kill, hela krigets galenskap kokas ner till en rå essens i detta sista avsnitt. Stämningen är så tät igenom hela avsnittet att jag inte kan vika blicken från skärmen, de tidigare föga anade moraliska och etiska värderingarna hos soldaterna ställs på sin spets och varje man tar ställning i sitt eget krig med sig själv. Karaktärer man smågarvat åt tidigare blir till hatobjekt och de som varit lättsamma får ett helt annat allvar i sig, det blir den kalla och olustiga bilden av krigets sinnessjuka natur som blottas i all sin avskyvärdhet. Det här avsnittet är egentligen hela serien och de tidigare är blott ett väldigt långt förspel till ett klimax som fortfarande tio minuter efter att avsnittet slutat håller mitt sinne i ett järngrepp, jag må låta patetiskt berörd av en simpel TV-serie men den här serien är allt annat än det. I och med detta mästerliga sista avsnitt har precis alla mina förväntningar om serien införlivats och överträffats, det här är TV-historia in the making!

Återigen, ni dårar som ännu inte börjat följa serien har en känslofylld resa framför er och jag är avundsjuk på er för ni har allting kvar orört framför er. Vi som nu följt serien från början och ända till det bittra slutet kan bara hoppas på en fortsättning även om jag har svårt att tro att något kan toppa detta, det är kort och gott världsklass! Amen...

"Reporter, what the FUCK was that?!?"

Plågsam poker...

Igår kravlade jag mig upp efter lite om och men runt 11-snåret och hade väl en svag huvudvärk som minne av lördagskvällen, det fanns dock ingen tid för självömkan utan det bar av till Hallsta för lite poker. Innan eventet blev det en traditionsenlig lunch hos mor och far som uppladdning, med magen full av stroganoff och ris intog jag ett till synes halvt skräckinjagande bord med Alex a.k.a. Tomten, Rille, Munken, David A och Jocke H m.fl. Det hela började dock riktigt bra där jag i första handen hamnade i en halvstor pott mot Rille, jag hade 87 och turnade tvåparet när brädan samtidigt gav möjligheter till en hög och en låg stege. Rille vek med ett speech där han trodde att jag satt på en av stegarna men jag tror nog att jag hade honom vilket fall som... Handen efter plockar jag upp AA och lyckas lura med mig David på en reraise preflop 18xBB när han höjt upp till typ 6xBB. Floppen kommer Q-hög men tyvärr för min del har han AK varför det hela dör ut fort och jag vinner potten på ett bet på floppen eller turnen(kommer inte riktigt ihåg). Efter det är dock min guldålder förbi och resten av turneringen blir bara en enda lång och smärtsam gäspning, även om den avbryts av en av de sjukare händer jag vunnit. Jag har 45o och går med i en höjd pott tillsammans med Munken och David, floppen ger mig inte mycket och jag har för mig att den checkas runt. Turn ger mig dock öppet stegdrag och när det är checkat till mig bettar jag ut och båda synar, rivern blankar och återigen blir det rundcheck. Av någon anledning gör jag inte som jag brukar d.v.s. slänger upp mina kort utan jag håller dom dolda eftersom jag är den sista som ska visa. Tony muckar sin hand och David suckar innan han muckar sin också bara för att låta mig slänga upp korten och vinna potten med 5-hög...ganska jävla sick...

Nåväl, det var det enda jag kunde glädja mig åt för sedan blev jag utdragen av Rille två gånger...första handen har jag AT och han A8 där han träffar två par på rivern, jag gjorde fel som inte bettade ut på turn så jag får skylla mig själv i den handen. En eller två händer senare hamnar vi i clinch igen och den här gången floppar jag två par med J9, turn kommer dock Q och river 8 och när Rille avslutar bettandet på rivern viker jag blixtsnabbt för jag inser att jag är fetslagen. Han visar upp en 9:a för att försöka anspela att han bluffade mig men jag är typ 99,9% säker på att han hade mig och det är egentligen skitsamma, jag ska lägga min hand där mot vilken motståndare som helst. Jag lyckas dock efter detta dubbla med AK mot Jockes AJ men det är ungefär allt spelbart jag får, en stund senare synar jag P1s preflop raise med KJspader och floppen kommer T-hög med två spader. Jag checkar till P1 som bettar ut och jag trycker ganska snabbt, efter en viss men inte lång tvekan synar P1 med QQ och på något sätt hoppas jag mitt flyt ska hålla i sig i de här lägena men tyvärr verkar mina dagar vara räknade nu. Både turn och river blankar varpå jag är mer än short...jag kämpar en stund men orkar till slut inte utan ställer med 53ruter på knappen när det är foldat till mig bara för att få se P1 syna med ett av sina patenterade svaga A. Hela brädan blankar och jag är ute, bitter och sur som fan och nu börjar jag verkligen känna igen mitt pokerliv igen...jag måste ha hamnat i en twilight zone av något slag här under några tunga satellitveckor. Brutalt uppvaknande alltså...

Väl hemma igen glodde jag klart på en rulle:

Titel: You Don't Mess With The Zohan
Genre: Komedi

Adam Sandler har inte gjort något bra sedan Wedding Singer och Happy Madison varför mina förväntningar var väldigt låga och de blev...jag vete fan, förvirrade typ. En av de mer udda och konstiga filmer jag sett som bara känns helt rörig och udda på alla sätt, på något sätt lyckas han blanda ihop en story om Palestina och Israel, underrättelsetjänster och agenter, hårfrisörer och storföretag. Det är bara en enda stor mischmasch av jag vet inte vad, några scener är roliga men det hela ger bara ett halvt sinnessjukt intryck där jag bara funderar på vilken svamp Sandler rökt på för att komma upp med all denna skit. Nej, bespara ert liv två timmars misär genom att strunta i den här filmen...

Betyg: R
--------------

Igår gick alltså sista avsnittet av Generation Kill på amerikansk TV och jag har ännu inte hunnit beskåda detta epos final men jag behöver inte oroa mig över att inte ha några serier att följa. Kolla bara in dessa startdatum:

C.S.I. 9 okt.
C.S.I.:Miami 22 sep.
C.S.I.:NY 24 sep.
Lost 1 jan. 09
Numb3rs 3 okt.
Prison Break 1 sep.
The Shield 2 sep.
Dexter 28 sep.

Det är liksom de primära serierna men sedan lär det ju dyka upp annat jag ska kolla ikapp eller börja kika på, Californication och Daybreak ligger ju på lut ifall jag skulle få tid över. Jag skulle också behöva kolla klart på Jericho och John From Cincinnati, jag har även en hel del Family Guy liggandes tillsammans med lite Wire In The Blood o.s.v....you get the point. När fan ska man hinna med att ha ett liv?

Kvällen kommer att återigen ägnas åt diskande, matlådelagande och gång...japp, ni läste rätt, mer eller mindre samma upplägg som förra måndagen och jag ska mäkta med min andra gångrunda nu alltså. Jag sätter som sagt ingen press på mig själv utan tar dagarna som de kommer och klämmer in lite gång när det passar, imorgon blir det förhoppningsvis andra innebandypasset för säsongen. Det är mycket nu...

Fylleninlägg...

Jag är precis hemkommen från en kväll hos en polare som förlängdes i och med ett besök på Varda med lite efterföljande drinkar, oerhört trevligt måste jag tillstå när jag skriver detta en aning salongsberusad. Det har varit en skön kväll med mycket intressanta diskussioner och det hela avslutades med att jag blev nedstirrad och vinkad till av en blond sak som råkade passera uteserveringen precis vid stängningsdags, för ett ögonblick tappade jag fokus till mina bordsgrannars förtret men vad ska man göra. Nu återstår endast tandborstning innan det är läggdags, imorgon gäller det att vara fit for fight inför första GPn på klubben för höstsäsongen och jag ska ju plocka upp Svensk på vägen också. Jag hoppas spriten hunnit rinna ur kroppen tills dess, jag tror inte det ska vara några som helst problem då sista spriten imundigades för ca 1 timme sen. Jag sippar lite lätt på Yoggi jordgubbsyoghurt som fyllekäk i brist på kebab men det borde funka, det känns som att läget är under kontroll trots att jag sänkt en vinare och fyra shots med Tervaleijona-sprit plus två fyror med raspberry-drinkar...bara att jag har koll på intaget borde ju vara försäkrande nog. Nu är det dock läge att nannan kudden rakt av...vi synes på klubben imorgon...

Sockerabstinens...

Nu är det tungt, första dagen i min godisavvänjning och det känns...fredag och allting är det ju och det brukar ju vara starten för lite helgfrossande av godis men icke en dag som denna. Jag var SÅ nära att ge mig hän men bara en stenhård karaktär hindrar mig från att synda grövre än någonsin, jag vet sedan tidigare att de första dagarna är de absolut värsta. När sockersuget väl lägger sig är det inga som helst problem och det är ju i lägen som dessa man inser att socker faktiskt är beroendeframkallande, jag är den första att skriva under på det. Ganska tragiskt när man tänker efter och jag tror att jag skulle ha lättare att ge upp en alkoholism än en godism, sprit är ju gott men inte så gott som Polly. :)

Rock Band har börjat röra sig på allvar nu, jag körde lite gitarr idag och lyckades knäcka hatlåten där i form av en Nine Inch Nails-dänga, av bara farten tog jag sju låtar till och är en bra bit på väg in i expert-land vad gäller gitarren. Trummorna känner jag dock att det kommer att ta ett bra tag innan jag känner mig bekväm med dom, jag har skitsvårt för att koordinera foten med armarna när det är varannan-principen som gäller...typ dubbla trummor med händerna först och sedan baskagge, dubbla trummor, baskagge, dubbla trummor, baskagge. You get the point. En annan jobbig variant är när baskaggen inte går i varannan-takt, säg att det är baskagge, trummor, trummor, baskagge, trummor, trummor, baskagge...det är lite smådrygt också. Nej, jag har mycket att lära innan jag känner mig bekväm med det hela...

Jag kollade klart på näst sista avsnittet av Generation Kill och nu börjar det kännas bra igen, det känns som att stämningen börjar ta sig och det inte bara är en massa dialog för dialogens skull. Precis som jag förutspådde från början har ju Skarsgårdsgrabben blivit mer bekväm i sin roll och numera slänger han käft lika naturligt som sina amerikanska skådiskollegor...En skön dialog-bit måste jag dela med mig av, de är ju fyra snubbar i en humvee och i Skarsgårds åker en reporter med. De är på väg över okänd mark och blir varnade för minor och då tar humveens psykfall tillfället i akt för att psyka reportern lite:

- Hey reporter, do you know what we are supposed to do if the humvee gets hit by a mine? Crawl up like a bitch. Reporter, do you know how to crawl up like a bitch?

Alltså, det kanske inte blir så otroligt kul att bara läsa det men när man hör och ser det med tonfall och minspel och allt är det skitkul. Generation Kill är en av de få serier där dialogen i sig är en egen konstform, spontant kan jag bara komma på Homicide:Life On The Street och Sopranos som motsvarar det på något sätt. Klockrent!

Jag glodde på en rulle också:

Titel: Hellboy 2:The Golden Army
Genre: Action

Första filmen kom ju för x antal år sedan och jag gillade den starkt, en perfekt lördagskvällsrulle som avnjuts bäst med lite gott sällskap och godis(åh Polly!) och den krävde ju ingen större eftertanke utan var mest underhållande. Uppföljaren går i exakt samma spår, en massa skumma figurer och en story om en tredelad kungakrona som ger makten över en ostoppbar robot-armé i guld. Alltså, ska man tycka om en film som denna måste man ju köpa konceptet och inse vad man kan förvänta sig och jag är ju lite svag för dylika filmer, jag gillar när det är lite humor och soft så där mitt i all action. Jag tycker den här helt klart håller klassen jämfört med ettan och det känns som en modern matinéfilm med ganska så avancerade effekter....visst, tycker du det är barnsligt med en massa monster och sjuka figurer så lär du inte titta på den här men befinner du dig på samma sago-/seriefigursnivå som en annan så är den ett givet waste of time.

Betyg: R R R R
----------------

Helgens planer är inte alltför avancerade, morgondagen blir nog mest softish och jag ska försöka klämma lite PL-fotboll nu när jag äntligen insett att det faktiskt börjat. På söndag lär det bli lite poker i Hallsta och det ska också bli väldans trevligt då jag inte spelat på över två veckor nu, pokern har ju en viss tendens att efterlikna ett beroende också. Jag har många laster jag och jag oroar mig för vad jag skaffar för ny last för att kompensera för godisbegäret, kanske ska satsa(hihi) på ett sexberoende...det vore ju något...synd bara att jag skulle vara den första att ha ett sexberoende med sig själv eftersom jag inte direkt har ett överflöd av villiga parningskamrater som står och köar. Jaja, värt att fundera på...

R - O - C - K!

Sitter här lite småsvettig efter ett pass med Rock Band-trummorna och det börjar ta sig sa mordbrännaren, jag knäckte ikväll mitt första riktiga hinder på hard-nivån och så rann jag igenom fyra låtar till av bara farten. Det sjuka med hela konceptet är att fastän jag tror att jag inte lär mig ett skit så märker jag ju att jag klarar svårare och svårare passager hela tiden, varje pass slutar ju i frustration men sen när jag väl plockar upp pinnarna nästa gång är det som om kunskapen sjunkit in och det hela går lite lättare. Sick shit...

Jag har dock ett stort problem, mitt trumset glider iväg hela tiden i och med det ihärdiga baskaggedunkandet och det är förbannat jobbigt när jag mitt i låten upptäcker att setet hamnat halvvägs mellan mig och TVn. Någon som har något tips på hur jag ska göra? Sätta något av gummi under fötterna på setet eller? Mäkta irriterande i alla fall...

Koivulainen: Now in High Definition

Lade precis in en beställning på en HD-box från ComHem, jag pallar inte att stå utanför HDTV-världen längre utan vill uppgradera fotbollshelgerna till knivskarp skärpa och ofattbar detaljrikedom. Äntligen kan jag nästan känna grässtråna genom rutan och se Frank Lampards svettdroppar yra när Gerrard klipper honom bakifrån så att tuvorna yr, jag längtar efter att se Torres kinders rödlätthet som om de vore på en millimeters avstånd från mig. Det är bäddat för många ljuva stunder framför TVn framöver och förhoppningsvis blir det den succén jag tror att det blir, jag har ju sett hur det ser ut på X360 med HD så det lär ju inte bli sämre här. Goddamn...

Stepping it up...

Som ett led i Koivulainen-goes-slim-projektet ska jag nu gå ut med några ståndpunkter som förhoppningsvis kommer att byggas på vartefter tiden lider:

- Koivulainen skall icke intaga någon som helst form av läskeblask(förutom som groggvirke)

Den är ju redan avklarad sedan x antal månader tillbaka då jag lagt ner allt vad läsk heter och bara kör Ramlösa(heter det Rammlösa eller Raaaamlösa?), Brämhults juice samt minimjölk numera.

- Koivulainen skall icke intaga någon som helst form av godis

Den här blir lite tuffare då jag är barnsligt förtjust i godis i allmänhet och Polly i synnerhet men nu ska det till ett break på obestämd tid, det enda som får intagas är pastiller eller tuggummin i sockerfritt format.

De två får räcka tills vidare men vad tiden lider lär vi få ihop ett antal som sedan kan bli budorden för min slim-religion...shit, det känns som att jag verkligen håller på att bygga ett Frankensteins monster här med all press och annat som hör en viktnedgång till, dock ska jag hålla mig ifrån att sätta några mål. Jag kör på och så får vi se vartåt det lider, ingen press och ingen stress utan ett sakta vändande av skutan mot smalare horisonter. Det blev tyvärr ingen gång ikväll heller då jag var i Hallsta och hälsade på mor och far i och med finnkusinens fortsatta närvaro, de åker hemåt ikväll så jag passade på att jiddra lite till innan de pös. När jag ändå var i Hallsta pep jag förbi klubben för att kolla hur det gick för fiskarna utan stortorsken och de verkade faktiskt ha ynglat av sig då det infunnit sig några nya yngre förmågor också, återväxten är säkrad. Jag säger som FN, det är fan jobbigt att kolla på när andra spelar...det gör ondare än att bli utdragen för man vill så gärna sitta där och vända på kortjävlarna, se ifall man råkar få två gudomliga AA eller de standardmässiga 82o. Jag längtar faktiskt till att få spela på lördag igen, nu när jag varit idkat ett celibatleverne i ett par veckor...

Ok, förklara för mig vad det är med de muppar på vägarna som utan till synes någon anledning kör saktare än vad som är tillåtet? Varför köra 50 på 70-väg eller 60 på 90-väg? Förklara det för mig för jag förstår inte...

Katy Perrys låt sitter som en betongklump i skallen, den går inte att få bort...jag tjuvladdade ner Slipknots nya platta och lyssnade lite på den under dagen men har inte fått något riktigt grepp än, måste sätta mig och lyssna på den på riktigt men väntar nog med det tills jag fått fysiska utgåvan som släpps 27/8. I samma beställning ingår en platta från All That Remains, Monica Zetterlund och Scars On Broadway...säger väl en del om min schizofrena musiksmak och det är nästan så att jag borde slänga med en beställning på Britneys senaste där, den skulle jag knappast skämmas för. Britney For President!

Jag funderar på vilket läder jag ska ge mig på, det syntetiska eller det naturliga...ett i-landsproblem...

Dagens bubbelgumsvideos...

Artist: Katy Perry
Låttitel: I Kissed A Girl



En låt som fastnade första gången jag hörde den och precis som med bubbelgum kan man inte sluta tugga utan vill bara åt sötman gång efter annan, det här är genial pop när den är som bäst och det spelar ingen roll om du är hårdrockare eller trancetechnonörd...du faller som ett träd. Jag verkligen älskar hur hennes röst sticker iväg i början på refrängerna, "Iiiii kissed a girl, Iiiiii liked it..."...kiss me, Katy...

Artist: Britney Spears
Låttitel: Radar



Jag är inne i en riktig tung Britney-period just nu och hennes senaste skiva är fanimej riktigt jävla grym, förlåt för att jag säger det men jag kan ju inte ljuga. Jag har verkligen gillat Timberlakes och Timbalands senaste mästerverk i dans-/klubbmusiksväg och Britneys senaste är helt klart i klass med dom även om det är lite annorlunda stil, jag har typ fem-sex riktigt tunga favoriter på skivan och dessa kan jag banne mig poppa dagarna i ända. Jag vet, jag är skadad men var det något nytt eller?

Trötteri...

Sliten är jag, det råder inte det minsta tvivel om och det är väl förra helgen som fortfarande inte släppt greppet om mig men det var lätt värt det. En av de trevligare helger på länge med mycket kvalitativt festande och jag längtar redan efter nästa drabbning, förhoppningsvis hinns det med någon innan den hemma hos mig 13/9...

Idag blev det ingen exercise då jag fick kusin- och brorsbesök som varade i 1 1/2 timme, vi satt mest och lattjade runt med Rock Band och för första gången var vi faktiskt tre som lirade på samma gång. Hela konceptet är ju så grymt roligt och jag önskar jag hade tre till hängivna polare på vardera instrument så att vi verkligen skulle kunna ge band-modet en match, tänk vad coolt att sätta alla instrument på en låt på expert-nivån! Mmm, jag vet, jag är en jävla nörd men who gives a fuck, jag skäms inte för att jag har barnasinnet kvar och då är det fullt tillåtet att tycka om sociala lekföreteelser.

Här hade jag tänkt bänka mig framför Sveriges landskamp mot Frankrike men tji fick jag, ingen kanal visar det hela och det känns halvt bedrövligt. Var har public service-delarna av mediautbudet tagit vägen? Jag trodde att en visning av varje landskamp var en självklarhet men uppenbarligen misstog jag mig...skulle dock inte förvåna mig ifall den ändock sänts på någon kanal som jag lyckats missa men jag gick igenom alla mina kanaler typ tre gånger och där fanns det i alla fall inget sändande av Sverige-matchen. Jag är sjukt off vad gäller all form av sport, OS har jag som sagt inte följt en enda live-minut av utan bara uppdaterat mig via tidningarna och jag har nästintill missat att Premier League kört igång igen. Jag börjar bli allvarligt orolig för min hälsa, är jag på väg att växa ifrån allt vad sport heter? Jag hade en liknande upplevelse kring hockeyn i allmänhet och NHL i synnerhet, fram tills en bit in på mitt tredje årtioende var jag totalt uppslukad av allt som hade med NHL att göra. Jag kunde namnet på alla finnar som sökte lyckan på andra sidan Atlanten och följde deras fram- och motgångar slaviskt, jag och en polare hjälptes till och med åt att samla statistik kring finnarna i farmarligorna. Men plötsligt dog det bara, från att ha suttit uppe på nätterna mitt i veckorna för att kolla på matcher brydde jag mig inte ens om att kolla på de tidiga söndagsmatcherna. Text-tv som förut var bibeln bläddrar jag knappt i numera, en del av morgonrutinen var att kolla hur många poäng finnarna gjort men nu kan jag knappt motivera en titt kring poängställningen halvvägs in i säsongen. Det är skrämmande när man förlorar intresset för något så drastiskt, från ena extremen till den andra...men det är väl sådan jag är som person, när jag väl involverar mig i något är det allt eller inget som gäller, om det sedan är fickpingis eller frimärkssamlande vi snackar om spelar ingen roll. Det kallas väl för hängivenhet eller något...

EPT-platsen är numera såld och skönt så, jag slipper bry mig om framtida förpliktelser och har några fler pokerfria lördagar framöver...jag gillar inte riktigt att knyta upp mig så i förtid och ett deltagande i ligan hade ju krävt en total dedikering eftersom varje turnering hade varit totalt livsviktig. Nu hoppas jag bara att det blir nog med folk i ligan så att det åtminstone blir en plats så att vi får iväg en snubbe(eller snubba) till EPT, vore ju ashäftigt för klubben och spelarna i den ifall vi fick en framgång internationellt som är värd att skryta om. Det finns ju en del framstående lirare i trakten men ingen av dessa är ju knuten till klubben vår direkt, det vore ju ganska härligt att se David A gå loss på EPT eller en virvelstorm som FN som inte lämnar någon oberörd. Lycka till alla ni som väljer att försöka slåss om en plats bland eliten, jag önskar jag hade haft tiden och orken men det är bara att vika ner sig innan det ens börjat. Hur var det med den där hängivenheten nu igen?

Det gör ont...

Då var första innebandypasset för höstsäsongen avklarat och det känns överallt kan jag lova, inte en enda del av kroppen som inte ömmar eller på något annat sätt gör sig påmind om sin existens. Svetten lackade i runt 1 1/2 timme innan vi gav oss för den här gången, jag är nöjd med spelet även om jag inte orkade upp på alltför många offensiva äventyr varför målkontot stannade på en fullträff. Det låter ju inte så imponerande men till det måste tilläggas att jag dock serverade desto fler mål där mina pass hittade de lediga ytorna där mina medspelare befann sig, de fick ett relativt enkelt jobb att sätta bollarna i nät med mina klockrena assists. Riktigt skönt att ha kickat igång den här veckan ordentligt på motionsplanet, nu är det bara att försöka hålla en hög lägstanivå. Jag lyckades ju ställa mig på vågen på innebandyn också och den verkade aldrig vilja sluta ticka uppåt, dock tog väl räkneverket slut till slut då den stannade på 111,3 kg. Det ni, gott folk, det är inte lite...men jag säger som jag brukar, man är inte en man förrän man väger över 100 kg. Och så säger jag som min mamma alltid tröstat mig med: "Du har tjock benstomme..."...yeah fucking right...det sista har ju min mamma aldrig sagt men det kanske ni förstod...

Jag har bestämt mig för att hoppa EPT-ligan under det kommande halvåret, jag har en känsla av att mina lördagar kommer att fyllas av andra aktiviteter så jag väljer att sälja min plats. Ni som är intresserade kan ju lämna bud så får vi se vad jag kan acceptera för något... HPK Open kommer jag dock att lira så den platsen kommer ni att få bryta loss från mina döda fingrar ifall ni ska ha den, jag ska försöka klonka den duktigt men det känns som att den är lite långt borta för att min briljanta liveform ska kunna hålla i sig så länge. Nu har jag ju dock inte lajvat på snart två veckor så jag vet ju inte hur jag står överhuvudtaget längre, till helgen blir det med största sannolikhet spel i höstsäsongens första GP.

Rock Band har jag inte hunnit lira mer sedan medium knäcktes men jag kanske ska ge det en omgång ikväll ifall jag orkar, fortfarande är dock tröttheten påtaglig så det blir troligtvis ganska tidig sänggång med fortsatt läsande av den tidigare nämnda boken. Ifall någon har något boktips att komma med så är det bara att kommentera, jag behöver snart något nytt att läsa och är öppen för förslag. Det enda jag har som ligger på tur härnäst är en bok om spanska inbördeskriget och nog för att det kan vara spännande men det gäller ju verkligen att man är på det humöret vilket jag inte vet om jag riktigt är.

Godkänd kväll...

Jag kunde inte riktigt fullfölja schemat nedan men jag klarade i alla fall av diskande, matlådelagande samt gång vilket måste helt klart ses som godkänt eftersom gången ändå var ett av de tyngre oken att lyfta upp på axlarna. Efter att nyss ha duschat kändes det som att orken gick ur mig och sängen känns väldigt lockande just nu, helgens oregelbundna sömnrytm sätter sina spår och jag behöver verkligen vila upp mig. Något som faktiskt lockar i sängen är också boken jag läser just nu, "Den fjärde sanningen", som jag en gång fick rekommenderad av en kär kollega till mig på ICA och som jag fastnade för direkt när jag läste den första gången. Den handlar om diverse händelser i ett 1800-talets(tror jag) England där vi får följa fyra personers separata tolkningar av dessa händelser, vilket gör att sanningen byggs på hela tiden då vi får nya infallsvinklar på saker och ting. Jag kan starkt rekommendera den själv och nu läser jag alltså den för andra gången, den är minst lika bra som första gången och så påminner den ju mig om gamla och goda ICA-tider samtidigt...och det kan ju aldrig vara fel även om jag trivs mer än förträffligt i nuet...

Första gången...

...är nu avklarad, cityringen har plöjts runt i ganska snabb takt och det tog väl runt 40 min att ta sig runt de ca 4 km som vägen löper. Jag måste säga att det känns riktigt bra nu, att sitta här svettig och lite öm i fötterna för nu är arslet ur vagnen i alla fall och de förhoppningsvis regelbundna, om inte dagliga, passen har tagit sin början. Det är ett ganska intressant stråk att vandra då miljöerna byts konstant och det är mycket folk i rörelse, det gör att det aldrig blir riktigt långtråkigt och om man vill variera sig kan man ju alltid vandra slingan åt olika håll. Nej, det här känns som att det är början på något bra...

Koivulainen-goes-slim...

OS? Onödiga spelen? Ointressant Skit? Jag vet inte hur jag ska definiera spektaklet denna gång men jag kan villigt erkänna att jag inte har sett en enda, inte EN enda, minut av det hela och det är ett världsrekord i sig. Tidigare omgångar har jag följt de flesta grenar med brinnande intresse och till och med blivit upphetsad över bagateller som bågskytte och velodromcykling men igår går jag inte bara igång, jag ögnar rubrikerna i dagstidningarnas nätupplagor men that's it. Jag vet inte vad det är, ifall det är de konstiga tiderna eller om jag bara vuxit ifrån det hela och bara ser fotbolls-EM och -VM som värda att följa slaviskt. Idag blev jag dock berörd när jag på hemvägen från jobbet hör på radion hur de intervjuar Susanna Kallur efter hennes förrädiska fall före första hindret i sitt semifinallopp...den besvikelsen och smärtan hon hulkar fram i sina försök att förklara vad som hände vill jag inte ens ge min värsta fiende. Jag förstår inte hur hon ens pallar att ge en intervju i det tillståndet, jag hade först slagit sönder häcken och kastat delarna rakt ut i publiken innan jag sprungit in på gräset på mittplan och bara lagt mig och grinat. De hade fått släpa mig ut därifrån med rödgråtna ögon och gräsfyllda nävar, vilken total mental kollaps det hade varit och nu hör jag alltså henne i det tillståndet på radion. Snacka om att jag skulle vilja hålla om henne och säga att det blir bra, att allting kommer att ordna sig...observera att jag inte är ironisk, även om det kan till viss mån påverkas av att det är Kallur vi pratar om men helt seriöst var det inte kul att höra alla nyanser i hennes röst. Hon mår inget bra nu...

Själv ska jag ta en seriös kväll nu efter en helg fylld av dekadens, kvällsplanen ser ut som så att det blir diskande, matlådelagande, promenad, dammsugning och eventuellt golvtorkande. Inte illa, va? Den här jävla slöfocken har bestämt sig för att försöka uppgradera livskvaliteten några snäpp och börja fundera lite längre än bara till nästa avsnitt av Generation Kill, som förresten har kommit idag och nu är det bara två avsnitt kvar mig veterligen. Spännande, spännande!

Medium done...

Då var medium-nivån på trummorna i Rock Band avklarad, det var ganska lätt efter att jag knäckt den tidigare omnämnda hatlåten och nu är det alltså dags att ge sig på hard på allvar. Jag har klarat av fyra låtar i andra blocket där men har stött på lite patrull nu i form av "Here it goes again" med OK Go, det är dock bara att nöta på och knäcka låtarna en efter en...

Sällskap sökes...

Finnes: Småmullig och envis finne som har bestämt sig för att ta tag i saker och ting, styra upp det väsentliga här i livet och samtidigt försöka bli lite mer fit for fight.

Sökes: Promenadkompis runt cityringen, målet är att genomföra denna eskapad en gång om dagen fem dagar i veckan.

Hör av er till signaturen "Only the lonely"...

Händelserika dagar...

I torsdags var jag alltså och såg på Winnerbäck, han hade valt Strömsholms slott som kuliss den här gången och det blev riktigt lyckat mycket tack vare att regnet faktiskt valde att ta ett uppehåll just där och då. Lite symboliskt med tanke på vem vi har att göra och väldigt uppskattat av oss i publiken, vi såg ju hur lerigt det skulle kunna vara när vi körde in på parkeringsåkern där bilarna knappt kunde ta sig fram. Konserten var riktigt bra och ljudet grymt med tanke på att det var utomhus, blundade man kunde man tro att det var en skiva som spelades upp för så tight var soundet. Lasse var på ett gott humör och småpratade till och med mellan låtarna, första tredjedelen av konserten var dock lite småseg men det tog sig rejält när han började köra låtar som "Söndermarken" och "Hugger i sten". Efter det fanns ingen återvändo och han öste på ända fram och till och med förbi mållinjen, efter ca 15 låtar körde han nämligen först ett extra set med och efter ytterligare tre efter att ha blivit inropad en andra gång. Tyvärr för egen del valde mitt sällskap att avvika efter första extrasetet men vi hörde i alla fall låtarna på vägen till och i bilen, jag hade velat stanna kvar då jag visste att något dylikt skulle hända men det var ju inte så farligt då vi alltså ändå hörde låtarna. Nej, jämfört Lasses konsert i Västeråshallen i vintras/våras så var det som natt och dag, hans musik hör hemma på en utescen en sensommarkväll och inte i en öststatsidrottshall en kylig vinterkväll. Jag brukar ju ranka mina konsertupplevelser utifrån antalet gåshudsmoments men Winnerbäcks musik är inte av det slaget att det ger dylika effekter så det vore orättvist att döma honom utifrån dom kriterierna, det får istället bli en slags upplevelsemätning och då blir det bra...riktigt bra. Betyg: R R R R

På fredagen var det dags för en kräftskiva och det blev en trevlig tillställning där det åts, sjöngs och pratades till långt in på nattkvisten, jag tror vi kom i säng typ 04.00 eller något och så vaknade vi 09.00 så gårdagen var rätt seg och tung i största allmänhet även om den rena bakisheten tacksamt lyste med sin frånvaro. No rest for the wicked som dom säger för det var ju dags för en ny tillställning igår kväll då en kompis skulle fira av sin 30-årsdag, vi grundade hemma hos honom med rosé-vin(brattish, jag vet) och annat smått och gott i flytande form innan det bar av till BMB. Där vidtog en av de trevligare kvällar jag har haft och det märktes nog på hur jag småpratade med allt och alla, jag brukar ändå inte vara den som inleder alltför många konversationer med främmande människor på krogen men igår får man nog räkna dom på båda händerna. Samtidigt träffade jag på en hel del bekanta som jag stod och tjötade med till och från, en del var det riktigt trevligt att träffa igen efter väldigt långt avbrott i umgänget och jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på hur underbara vissa av dom är. Är det något jag insett på sistone så är det att riktiga vänner kan man aldrig få nog av och just nu känner jag att jag har en hel del sådana runtomkring mig, mer än jag förtjänar kan jag ibland känna. Nej, det är underbart att ibland få lite wakeup-calls och slå bort vardagsrutinens bojor och skygglappar och för ett ögonblick beskåda verkligheten så som den egentligen är...tack för att ni finns, homies...

Idag sitter jag alltså här med en ganska mör känsla i kroppen efter två dagars rejält möljande i festväg och ska snart dra mig hem till föräldrarna då en kusin från Finland är på besök där, jag lär få mig ett rejält mål mat och det kan ju behövas efter helgens äventyr. Pokern har gått på sparlåga sista veckan men lite har jag lattjat runt på SS där det gått både upp och ner men inga större dramatiska incidenter utan mest meningslöst grindande. Vi får se vilka turrar som erbjuds på klubben under kommande veckan och om jag får tid att närvara...

Konfundersam...

Idag har det blivit en del Rock Band igen och jag upplever ketchupeffekten efter avklarandet av den vulgärt svåra låten, nu fixade jag sex andra låtar direkt utan några som helst problem samtidigt som jag äntligen låst upp Metallicas Enter Sandman. Den är dock lite småklurig med allt idoga slående men riktigt kul att lira, blir ju lite impad av Plzd2BeatU som säger sig fixa typ 96% på den på hard. Det blir något att sträva efter, jag ska bara först klara av medium... :)

Jag kollade klart på femte avsnittet av Generation Kill idag efter att ha sett på det i omgångar de senaste dagarna, tyvärr måste jag säga att första förälskelsen lagt sig nu och den monotona vardagen har infunnit sig brutalt i serien. Dialogen går lite på tomgång nu och så även karaktärerna, det som var fräscht och nytt i början har blivit lite förutsägbart nu och faktiskt så känns det nu som att det nästan läggs lite för mycket krut på att få karaktärerna att säga coola saker istället för att utveckla storyn. Serien är dock fortfarande riktigt bra men den har tappat lite, det går inte att förneka...

Det har blivit lite poker på SS på kvällen och det har gått upp och ner, åkte på några rejält sura utdragningar där jag t.ex. floppat top-set och vi hamnar all-in. Han har två par på floppen men drar in en runner-runner stege, hallå liksom...som tur är ger jag inte upp i första taget så jag har dubblat spelkapitalet idag från hela 300 kr till 600 och av de 600 har jag ju Wettis att tacka för 240. :) Jag såg också häromdagen på SS att de ska börja med övermörk och det måste man ju ge dom en eloge för, de är mig veterligen först ut med en dylik finess och även om det kanske inte kommer att ge någon större effekt på de lägre nivåerna så måste de som lirar high-stakes mysa lite. Det är ju först där som det egentligen(i mina ögon) känns värt att övermörka...det vore ju coolt ifall det gick att övermörka övermörken men så långt har de inte sträckt sig utan det är bara spelaren direkt till vänster om BB som kommer att få lägga in dubbla BB. De kan vara lite innovativa ifall de vill, SS, verkar det som och det är bara att hoppas att bara är början vi sett än så länge.

Idag var jag ännu närmare att starta min slimklubb men jag kom hem lite för sent för det men jag siktar stenhårt på att sparka igång det snart. Tyvärr försvinner morgonkvällen då det är dags för lite Winnerbäck och om inget oförutsett händer är det kräftskiva på fredag och 30-årskalas på lördag, de kommande kvällarna är alltså LITE tighta för tillfället. Det kommer ju dock en ny vecka snart och då är det nya tag som gäller...

Äntligen!

Jag knäckte hatlåten på medium på trummorna i Rock Band, satan vad långt inne den satt och jag klarade ju inte den galant direkt utan hade kniven på strupen ända in på mållinjen. Takten är ju egentligen trumman till vänster plus trumman näst längst till vänster först och sen trumman näst längst till vänster och baskaggen samtidigt men jag sket i baskaggen, hade nog med att hålla koll på händerna och den taktiken gjorde att jag hela tiden hade ett status quo på min överlevnadsmätare. Till slut lyckades jag dock ta mig över mållinjen på låten och lyckan var total, inte konstigt att den var tungjobbad för när jag sedan kollade på alla mina upplåsta låtar på ett ställe föll den aktuella låten in under kategorin "Impossible songs". Kan tro det...nu är dock vägen öppen för fortsatta framgångar och jag hoppas snart ha knäckt medium-nivån på trummorna, sedan är det bara att kasta sig på hard och ömsa skinn än mer. Riktigt kul lir är det och lillebror var förbi idag och lirade lite, om det är kul solo så är det riktigt kul att lira fler...jag ska ju bjuda ihop till en Rock Band-fest i september, längtar redan!

De senaste kvällarna har även ägnats åt lite HU-grindande mot Wettis och så här efter 10 matcher kan jag säga att jag leder med 8-2, så otroligt rättvist och välspelat av mig hela vägen. Jag kanske borde satsa på HU-karriär istället för PLO sexmanna, verkar ju ha talang för det... ;)

Jag var SÅ nära att starta min slimsatsning idag med en promenad runt city-ringen men det dog ut när jag slöade till i bilen på vägen hem, det krävs bara att ta sig ut ett par gånger och sedan sitter rutinen. Jag vet inte hur långt det är runt city-ringen men det känns helt klart som en lagom sträcka att plöja, lite powerwalkande med MP3an och saken är biff. Jag tror att min satsning kommer att inledas någon kväll den här veckan, det bara känns så och sedan dröjer det inte länge förrän jag är Mr Beach 2032...är ju inte helt fel att tighta till sig lite då en polare ska införskaffa en utomhusjacuzzi och har lovat många skandalösa poolpartyn här under hösten, då gäller det ju att inte ha för stora bitch-tits.

Här är en hand från en av matcherna mellan mig och Wettis:

Blinds: 25/50
Spelare A: 2 400 i stacken
Spelare B: 1 600 i stacken

Spelare A raisar till 200 på SB
Spelare B reraisar till 500 på BB
Spelare A synar
Floppen kommer T75 rainbow
Spelare A instaställer
Vad gör ni som spelare B om ni har JJ?
Vad tror ni spelare A har?

Kom med synpunkter och kommentarer!

Dagens video

Artist: Coal Chamber
Låttitel: Loco



Ett av de otaliga band som föddes ur Korns framgångar på 90-talet och tyvärr(?) har detta band mött sina skapare och splittrats, de föll under epitet nu-metal även om det snarare känns som någons slags psychometal eller något. De har i alla fall skönt drag i många låtar även om de inte direkt når upp till samma tyngd och mörker som Korn, det var i alla fall ett bra försök de gjorde och jag kommer ihåg hur jag tyckte den kvinnliga bandmedlemmen var läcker förut...nu vete fan...

Artist: Devildriver
Låttitel: Hold Back The Day



Som en oäkting föddes detta band ur Coal Chambers upplösning då sångaren Dez Fafara valde att gå mer åt death metal-hållet i detta stenhårda band, det är mycket grymtande och baskaggande som anger tonen för det här bandet. Riffandet är asskönt och de kontinuerliga malningarna letar sig ofrånkomligt innanför hjärtat, bra musik att avreagera sig till...

Nystart...

I och med framgångarna med pokern på sistone känner jag att det är dags för en nystart av bloggen, allting är sig likt men jag vill rensa arken för att bättre kunna blicka framåt. För att sammanfatta de senaste veckornas framgångar kan man ju bara konstatera att:

Satelliter spelade: 5
Platsvinster: 2
Cashningar: 2

Det måste ses som en ganska bra ROI och kan jag på något sätt upprätthålla den nivån går jag en fin höst och vinter till mötes, det vore inte alls fel om klonkformen fortsatte att hålla i sig. Onlinelirandet är dock en aning under isen då det mesta är åt skogen där, det som förut var min räddning är numera bara misär då jag inte alls får in samma flyt i PLO som jag är van vid. Jag börjar mer och mer dock mala på tanken att sätta igång en seriös satsning på cg-PLO, spara ihop en startrulle för att sedan köra stenhård och disciplinerad poker. Jag vet att jag är kapabel till det om jag bara lyckas bemästra actionbehovet(kan vara nog så svårt) och PLO är ju ett spel där det gäller att bemästra balansgången mellan succé och fiasko, det är ju så oerhört små marginaler. En annan riktigt intressant tanke(som jag helt sonika snott av Hansen) är att under en större turnering notera ner alla händer jag tilldelas och spelar för att sedan efteråt göra någon form av analys och "avslöjande" av min spelstil. Jag tror det kan bli riktigt kul och intressant, om inte för någon annan så i alla fall för mig själv då jag tror det skulle lära mig mycket om mitt egna spel. Vad säger ni? Visst låter det som en helt ok idé?

De turrar som jag satellitat mig till är alltså EPT-ligan på klubben och HPK Open, både eventen känns som väldigt intressanta happenings och jag längtar redan till att få deltaga. Jag har ju haft någorlunda acceptabla framgångar i liknande events tidigare(tänker Bruksmästerskapen) så jag är ju inte helt otestad i sammanhangen, kan liveformen hålla i sig i en månad eller två kan det bli riktigt bra...

Vad jag dock kommer att grinda framöver är Rock Band, jag har gett mig fan på att bemästra spelet och kommer att lägga ner ganska mycket tid på att försöka uppnå så hög grad av skills som det bara går för alla instrument. Sången känns ju ganska hopplös, hur ska jag som är totalt tondöv kunna börja låta som James "The God" Hetfield? I have no clue whatsoever... Jag ska försöka se till att hålla er uppdaterade om statusen på äventyren där och KANSKE(om tekniken tillåter) bjuda er på något klipp av undertecknad i full karriär med att massakrera skinnen.

Imorgon bär det av till Björkmans i Hallstahammar för att försöka få bilen reparerad, börjar bli trött på dess trilskande och min ovillkorslösa kärlek börjar trubbas av i kanterna. Jag hoppas hon också hittar tillbaka till storformen så att vi kan rida tillsammans mot solnedgången...

Grinddags...