Gus, kära Gus...

Jaha, då har jag plöjt boken där Gus redogör för varenda hand av värde han spelar i turneringen Aussie Millions, han går ju till slut och vinner hela eländet. Spontant kan jag bara säga att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, den mannen är sjuk i sitt pokerspel och -tänk och det går inte att säga annat än att han är optimistisk i sitt spel när han:

a) tycker att ett kort på floppen i samma färg som de två han har på hand är lika med ett färgdrag värt att begrunda
b) tycker att två överkort till floppen är ett drag värt att begrunda
c) tycker att minsta lilla träff på floppen tvingar honom att se potten som hans

Jag blir verkligen mörkrädd när jag läser hans analyser av sina händers värde och ser de händer han väljer att fullfölja trots högst mediokra träffar och drag, vår spelfilosofi skiljer sig ganska brutalt åt om vi säger så. Det man dock inte ska ta ifrån honom är hans vältajmade aggressivitet även om det i bokens fall är nästan löjligt hur outmanad han får gå från pott till pott, han bettar gång på gång men ingen träffar något som de kan hugga tillbaka med och han får bygga stack i all godan ro. Det är här jag menar turen och tajmingen kommer in, det jag svamlade om igår...det blir så tydligt i och med den här boken hur Gus faktiskt har många oerhört gynnsamma händelseförlopp som knappast går att härleda till hans skicklighet. Killen kan spela poker, inget tvivel om det och hans läsningar på spelarna är skrämmande(även om de mycket väl kan vara efterhandskonstruerade för dramatikens skull) men det blir så tydligt att allting gick hans väg den här turneringen. Det är väl egentligen det största argument jag kan lägga fram för min filosofi om att turen har stor del i det hela, den som läser den här boken och påstår något annat kan nog behöva gå på en psykundersökning.

Läsningen är dock intressant och jag plockar upp en hel del tankar om handvärdering och tillvägagångssätt, hur läsningar av spelarna inte behöver vara så avancerade utan att det räcker med små detaljer för att kunna tro på sitt eget spel. Han har ju en hel del sunda resonemang och underbygger mycket med matematiska uträkningar så hans teoretiska kunskaper går ju inte att bortse ifrån, hans spel liknar annars mycket Negreanus och de verkar tydligen vara rätt goda vänner utifrån det som framgår i boken. Gus vill se mycket floppar och i princip vara med i varje hand, han ser lika mycket potential(om inte mer) i T6o som i AKs. Något han betonar hårt är också vikten av att försvara sina blinds, han synar allt som oftast ner de flesta omslag med vilka två kort som helst. Han litar fullt ut på sin förmåga att spela ut motspelaren på floppen och lyckas ganska ofta med det, tack vare aggressivt spel och vekt motstånd.

Summa summarum kan jag säga att boken helt klart är läsvärd och den öppnade mina ögon för en helt annan spelstrategi än vad jag är van vid, förhoppningsvis kan jag plocka russinen ur den kakan och lägga till dessa till min arsenal. Det vore väldigt intressant att se andra spelartyper göra liknande förteckningar över deras spelade händer under turneringar, det ger en väldigt bra insikt om hur personen ifråga tänker och resonerar. Nu tycker jag inte Gus är världens bästa spelare utan i mina ögon lever han mycket på sin aggressivitet och jag har lite svårt att se förbi hans skapade image som tourens playboy...vafan, killen ser ju ut som Gollum, vad är det för fel på pokergroupisarna? Bortsett från hans personliga tillkortakommanden ger han en bra inblick i sitt huvud och jag kan rekommendera boken till alla som vill se pokern från en lite annorlunda synvinkel.

Betyg: R R R

Återstart av ekorrhjulet...

Då var allting vardag igen efter förkylningen bortsett från att jag inte kunde slå mina innebandybröder följe till dagens holmgång, det skulle mycket väl kunna bli min sista ifall jag tränade i det tillstånd min kropp befinner sig i just nu. Jag tror inte jag är redo för en nära-livet-upplevelse just nu, jag behöver nog softa ett tag och få grepp om verkligheten igen innan jag provar vingarna ännu en gång. Det känns dock som att jag är på väg att få lite luft under desamma, jag tror det här året faktiskt kan sluta på topp...det är bara en liten föraning jag har i kroppen, att det kan vara något revolutionerande på gång men jag har absolut inget belägg för. Jag är inte bara finsk utan även synsk...

Efter helgens pokerbravader har jag funderat lite kring konceptet skicklighet kontra tur i detta vårt så ädla kortspel, många hävdar ju att skickligheten har en avgörande roll i det hela och bara man håller sig till de matematiska och statistiska reglerna så går man segrande ur det hela till slut. Jag motsäger inte dessa argument i sin helhet på något sätt men jag tycker ändå att det aldrig skadar med en viss grad av sunt förnuft i det hela då jag är en av få som hävdar att turen har ganska så stor inverkan på saker och ting, då bl.a. i form av timing och tillfälligheter. Låt oss ta mina två turneringar i helgen som exempel:

1) I liveturren floppar jag alltså ett set där jag agerar helt korrekt i handen, jag synar preflop och ställer på floppen efter lite action där ingenting tyder på att jag på något sätt skulle vara slagen. När Jörgen väl ställer inser jag ju att 66 finns därute men då är det ju för sent för mig att göra något, jag har redan gjort mitt korrekta spel. Ett helt korrekt spel på alla sätt gör att jag med maximal otur/otajming blir utslagen...

2) I SM-satelliten online hamnar jag allin på turn med A4 mot 66 med brädan 644J och det hela ser mer än mörkt ut men så inträffar det osannolika, jag träffar min en-outare på rivern och tar därmed hem potten och i slutändan en av platserna. Återigen, ett helt korrekt spel av mig där jag istället för att åka ut gör det jag misslyckades med i förra handen, nämligen träffa min enda utväg.

Vad jag är ute efter här är att det är två snarlika situationer med snarlika förutsättningar men där slumpen gör att jag får två helt olika utfall, trots att jag i båda fallen spelar klanderfritt och helt enligt alla instruktionsböcker som finns. Om man nu tar dessa två väldigt avgränsade och specifika exempel och applicerar dessa på hela massan av spelade händer bör samma tänk råda, du som spelare måste ha det rätta flytet vid de rätta tillfällena för att det ska bli bra i slutändan. Någon som säger något annat är ute och cyklar på allvar...Säg att du råkar ut för ett negativt utfall enligt ovan 9 gånger av 10, gör det dig till en sämre spelare för att slumpen gör att ditt korrekta spel inte räcker till? Är du mindre värd som spelare för att du på grund av dessa slumpmässiga avvikelser aldrig når samma framgångar som andra spelare som kanske till och med är sämre rent teoretiskt men har flytet i de rätta ögonblicken? Detta är en väldigt stor och ganska ogreppbar konceptfråga kring pokern men jag tycker den är fascinerande, mest ur det hänseendet att så många väljer att ignorera detta faktum. Tur och tajming är en stor del av poker, det är bara att inse fakta men visst kan man eliminera delar av den genom skicklighet och kunskap...du vinner dock aldrig något utan att ha turen på din sida.

Ibland kan jag bara tycka att folk inom pokern borde få sig en wakeup-call och inse sina egna begränsningar, det finns många individer därute som tror sig vara Guds gåva till pokern utan att ha något på fötterna egentligen. Mitt argumenterande här har ingen som helst koppling till min egna pokerförmåga(eller -oförmåga) utan är bara fritt taget ur min tankeverkstad så jag ser absolut inte mig själv som överlägsen någon annan, jag är väldigt insiktsfull om min egen förmåga och egna möjligheter till framgångar. Jag blir bara ibland lite trött på det självförhärligande och självupphöjande tänket som råder inom pokern, jag tror aldrig det samlats lika många tro-sig-veta-bästare på ett och samma ställe som inom denna "sport". Jag gillar verkligen spelet och alla aspekter av det och jag ser det som ett spel då turen som sagt har en stor inverkan på vad som händer med våra händer, den som förlitar sig på en jämn fördelning av slumpen inom den egna livstiden kan få en jobbig tillvaro att handskas med. Nej, jag säger bara, ta det för vad det är och inse att det är så många slumpmässiga händelser som gör att just DEN personen vinner en turnering, det räcker med att halka till på vägen mot toan under ett break för att allting ska skita sig(till och med rent bokstavligt inne på toan).

I framtida inlägg kommer jag att spinna vidare på detta, bl.a. när jag ska avhandla Gus Hansens bok som jag håller på att plöja precis...den väcker både den ena och den andra tanken hos mig.

Mina käkar börjar att balla ur helt nu då jag tuggat i mig en påse Stimorol på en timme, nästan tendens till någon form av abstinenshantering måste jag säga men jag vet inte vad jag skulle vara beroende av just nu. Jag försöker tillfredsställa alla behov jag har simultant och tror mig ha kontroll på alla men man vet aldrig, det kanske gömmer sig något ytterligare begär någonstans. På tal om begär så verkar inte jag vara så poppis bland mina så kallade kompisar då jag nu till helgen bjudit in till ännu en begivenhet men återigen haglar återbuden tätare än förolämpningarna mellan Norinder och Valterego, det är helt sinnessjukt. Innan veckan började hade jag förhoppningar om runt tio deltagare i alla fall men nu är jag till 99,9% inne på att blåsa av skiten. Som tur är får jag förbrödra mig med en RB-broder på fredagskvällen då Plzd2BeatU ska komma över för lite grind, det var länge sedan jag lirade och det ska bli skönt med en liten nystart i likasinnat lag. Jag ska kolla om det inte finns lite roliga nya låtar att tanka hem också som vi kan försöka bemästra med alkohol i blodet, tyvärr kunde inte de andra RB-nördarna närvara men där ger jag inte upp. Jag tror dragningen till RB är större än min grad av avskyvärdhet...

Dagens band

Artist: Static-X

Jag vet inte om jag bjudit på dessa gossar tidigare(mycket troligt) men de är i alla fall värda en repris vilket fall som, det här är snubbar som vet hur de ska rocka loss och industrimetal har aldrig varit ljuvligare än i händerna på dessa mirakelmakare. Vilket jädra ös!!!

Låttitel: I'm With Stupid



Låttitel: Bled For Days



Låttitel: Cold



Den sista en hälsning till alla er vampyrälskare därute! :)

Förbannade förkylningshelvete...

Efter fyra dagars snorkoma är jag tillbaka i de levandes rike och jag kan se tillbaka på flera dagars icke-varande då jag inte fått mycket gjort överhuvudtaget, jag hann inte ens hem i fredags innan sjukdomen slog till med full kraft. Jag körde upp på parkeringen på Maxi Erikslund när jag kände att trycket i öronen ändrades till det sämre så jag försökte mig på det klassiska håll-i-näsan-och-blås-för-att-fixa-öronen-tricket men det skulle jag aldrig ha gjort. Istället för att få bort locket blev det nästan tyst, öronen slog bakut och jag höll på att tappa balansen i samma veva då balanssinnet sattes ur spel för ett ögonblick. Chockskadad drog jag mig in i affären och avslutade min köprunda fortast möjligt för att komma hem, vid kassan såg jag Wettis en bit bort också och var på väg att skrika efter hjälp men han försvann som en oljad blixt. Väl hemma var det bara sova och snyta som gällde, fredagskvällen försvann i ett töcken och jag funderade länge och väl ifall jag skulle offra mig på Big Stacken på klubben på lördagen...

...vilket jag gjorde mot allt bättre vetande. Jag kom dit ordentligt täppt och uppdämd i skallen men vad gör man inte för att vistas i närheten av en livs levande legend i form av Micke Norinder. Tyvärr hann jag inte insupa atmosfären längre än en timme innan jag var ute och mitt äventyr kan sammanfattas i tre händer:

T8o: Jag hänger med i en hand där jag floppar öppet stegdrag som jag följer med på till rivern där jag försöker representera färg men får ett omslag från en brett leende nykomling så det är bara att lägga. Tappar 30% av stacken.

J3s: Jag vet att handen är dödsdömd och idiotisk att spela men jag gör misstaget att limpa med bara för skojs skull, floppen kommer J-hög och jag hänger med på ett bet från nyss nämnda snubbe. Turn en trea och jag har två par samtidigt som brädan fyller upp en färg, jag bettar ut och får ett omslag som jag synar. Rivern blankar och han bettar ut direkt och jag känner mig tvingad att vika igen, hans breda leende blir bredare och jag känner mig mer än lovligt rövknullad vid det här laget då jag definitivt tror att jag hade honom i den här handen. Tappar 50% av stacken.

33: Jag limpar med i en ganska månghövdad pott och floppen kommer Q36, Jörgen bettar ut och Benny slår om innan det är dags för mig. Jag är så pass short så för mig finns inga andra alternativ utan det är bara att ställa, tyvärr för min del instaställer(nåväl, han funderade ett tag men för att vara honom så...) Jörgen bakom och jag inser att mitt fläsk är stekt. Benny börjar fundera men honom är jag inte orolig för utan jag vet att Jörgen sitter på 66 eftersom allt spel pekar på det, hade han haft QQ - KK - AA(som är de andra händer han skulle ha spelat likadant) hade spelet preflop sett annorlunda ut. Nej, det är så uppenbart som det någonsin kan vara att han har 66 och att jag är slagen och när Benny väl lägger sig får vi se att jag är helt rätt ute i min analys. Jag drar mot en out och det vet vi ju alla hur det brukar sluta...i total misär...rivern blankar och jag kan bara ta mitt pick och pack och dra hem. Äcklig turnering med bara äckelkänsla i kroppen efteråt, jag kände mig först så brutalt utspelad av redneck-wannaben(observera att det var så jag kände då, jag menar inte att han är det eller att jag tycker det nu... :) ) och sedan påpissad av pokergudarna i största allmänhet. Nej, bara att åka hem och gräva ner sig i sin miserabla tillvaro...

Enda goda med förkylningen är att jag har fått tid till att kolla ikapp lite TV-serier, även om det är en evig tillströmning av nya avsnitt, samtidigt som jag kollat in lite filmer också:

Titel: Tropic Thunder
Genre: Action/komedi

Den här filmen har jag sett framemot länge då jag trott att den ska vara bra, den handlar om ett gäng skådespelare som tror sig spela in en film men snart inser att de faktiskt hamnat i ett riktigt krig istället för ett fejkat. Många bra skådisar är med så som Ben Stiller och Robert Downey Jr. men det känns ganska urballat ändå, humorn känns inte alls klockren och jag börjar bli jävligt förbannad på Jack Blacks jävligt enahanda rolltolkningar. Om jag bara kunde skulle jag blåsa skallen av hans lobotomerade skräniga karaktärer som bara härjar runt utan någon som helst mening eller mål, skönaste rollen har nog Robert Downey Jr. som spelar en De Niro-aktig skådis som går så in i sin roll som svart soldat att han pigmenterar om huden och anammar en total sydstatsstil istället för den blonda och blåögda australiensare han egentligen är. Nej, humornivån är lite för mycket på dagisstadiet för att det ska kännas klockrent och storyn i sig är inte mycket att hänga i julgran. Ja just det, höll på att glömma att Tom Cruise gör en roll som speedad filmbolagsägare också men så mycket som han blivit lovprisad för den rollen känns överdrivet. Det var högst att jag log lite försynt åt det hela, då är han mycket bättre som kvinnoraggningskonsulten i Magnolia...

Betyg: R R

Titel: Bangkok Dangerous
Genre: Action

Tyvärr måste jag säga att Nicolas Cage börjar tappa greppet och se riktigt gammal ut, dock har väl det inte så mycket med själva filmen att göra. Det handlar i alla fall om en yrkesmördare som ska göra sina sista jobb(som alltid) för karriären i Bangkok där han skaffar sig en lokal hjälpreda som han snabbt ser sig själv i. Han tar adepten under sina vingar och börjar lära honom den ädla konsten av att ta livet av andra, det dröjer inte länge förrän de båda dras in i en härva som de inte gärna kan ta sig ur. Den här filmen passerar ganska obemärkt förbi, det är inget som känns vare sig nyskapande eller upphetsande utan det handlar bara om en sliten Cage som försöker casha in lite mer pengar innan karriären är över helt. En fattigmans-Léon helt enkelt...

Betyg: R R

Titel: Burn After Reading
Genre: Komedi

Bröderna Coens senaste, efter mästerverket No Country For Old Men, handlar om några förvirrade själar på ett gym som råkar komma över, vad de tror är, hemliga dokument som avslöjar djupa hemligheter om USAs agenter och liknande. I en desperat jakt efter pengar för skönhetsoperationer försöker de först idka utpressning mot ägaren av skivan som uppgifterna ligger på bara för att sedan vända sig till ryssarna, det hela spinner på i ett ganska hektiskt tempo och med många karaktärer inblandade i förloppet. George Clooney och Brad Pitt är några av de mest kända skådisarna som är med och båda gör sköna roller, George som en kvinnoslukerska som är på gränsen till neurotisk och Brad som en instruktör som är överdrivet pantad och mer orolig över sin cykels välbefinnande än sitt eget liv. Som alltid när det gäller Coen-bröderna är filmen twistad och uppfuckad på ett positivt sätt och jag tror jag måste se den här en gång till för att få ett bra grepp om det hela, det är dock en helt ok känsla jag sitter med efter att ha kollat klart på den. Bra förströelse om inte annat...

Betyg: R R R

Söndagskvällen ägnades åt lite onlinepoker då jag blev lite sugen efter lördagens snabba uttåg, jag reggade mig för två SM ME-satelliter och en PLO SM-satellit samt SR på SS. PLO-satelliten var snabbt avklarad och trots en bra början i den ena SM ME-satelliten tog det ganska snart slut även där. SR höll ett tag men som så ofta slutar det abrupt i ett nederlag som kom från ingenstans, bäst gick det i den andra av SM ME-satelliterna där jag började bra men halkade ner ett tag så att jag kämpade för glatta livet för att hänga kvar. Med 58 spelare från början och platser till de tre första bara var det grymma förutsättningar för succé, jag kom dock till finalbord där de flesta satt med mer eller mindre lika stora stackar men blindsen var ganska brutala. Jag pendlar lite upp och lite ner där innan några avgörande händer kommer, vi har en chippie vid bordet som har över 50% av markerna när vi är sex kvar. Jag får AA på BB och det är foldat fram till chippien som höjer upp det hela varpå jag slår om, det tar typ två millisekunder innan han trycker all-in och synen för mig är ju en formalitet. Han viker upp QQ och mina AA får rättvist hålla, helt plötsligt är jag uppe i ledninge vid bordet om än med liten marginal. Handen efter får jag A4 och återigen höjer chippien upp det hela och jag tar en lite tveksam syn, floppen är dock allt annat än tveksam då den leverar 644 och jag checkar med förhoppning om en raise från honom men han checkar också. Turn kommer en J och jag bettar ut bara för att se honom slå om, jag tvekar inte länge innan jag trycker in mina resterande marker och han blixtsynar. Jag tror på många händer men tappar hakan när han viker upp 66(!), så jävla ofattbart att han ska ha den handen men hakan hinner knappt träffa skrivbordet innan den åker upp igen då rivern levererar min en-outare i form av den fjärde fyran. Woopee-fucking-doo! Nu är jag i totalt dominant ställning gentemot de fyra som är kvar utöver mig och det blir en walk-in-the-park att fixa en plats...riktigt skönt att få lira SM igen, hade varit lite surt att sitta ute den då jag varit med de senaste åren och haft lagom framgång. Jag hoppas kunna spöa det lokala rekordet på en 9:e plats(från förra året) och ta hela onlinepoker-Sverige med storm! GG Koivulainen!

Otroligt skön scen i senaste "True Blood" där en vit man legat med en svart kvinna och han är inte riktigt nöjd efter akten, hon börjar förhöra honom om det hela och han fäller till slut kommentaren att hon grymtar när de har sex. Hon frågar om han menar som ett djur varpå han säger att det snarare är som när en tennisspelare servar, hon avslutar med "Så bara för att jag är svart så låter jag som Serena? Tack för att du förstörde de enda bra 10 minuter jag haft idag...". :) Världsklass...och så försöker snubben rädda det hela med "Jamen det var väl lite längre än 10 minuter i alla fall?"...

Jag fick ju de nya X360-liren i förra veckan och båda är grymma, FarCry2 är en mördande jakt ute på en savann där malarian och hettan får en att se i syne och infödingarna jagar mig med kulsprutebestyckade jeepar vart jag än vänder mig. Riktigt enerverande och påfrestande stämning i spelet, man känner sig inte trygg någonstans... Det andra, Dead Space, är ungefär samma sak fast att det hela utspelar sig på ett öde rymdskepp samt att infödingarna är utbytta mot jävliga aliens istället. Ja, och aliensarna åker ju inte jeepar då, självklart... Båda spelen kan rekommenderas starkt till alla FPS- och HL2-älskare, ni blir inte besvikna...

Nej, nu är det dags att göra något vettigt innan läggdags, typ xboxa eller något...jag lovar att försöka uppdatera oftare, nu satte ju influensan stopp för all form av vettig verksamhet...

Dagens låt

Artist: Jace Everett

Låttitel: Bad Things

Ledmotivet till den tidigare nämnda TV-serien "True Blood" går inte av för hackor, riktigt skönt sydstatssväng med bra drag. Se det som en aptitretare för serien....

Förfall...

Jag var och spelade innebandy ikväll igen och gjorde den traditionsenliga invägningen, nu börjar det gå åt fel håll då vågen visade 112.0 kg...inte alls bra. Jag har slackat lite på sistone men måste återigen ta tag i saker och ting på allvar, det här funkar inte och jag måste se till att plöja kilon så jag åtminstone kommer ner runt 105 kg eller något. Usch...som tur var gick själva innebandyn hyfsat i alla fall, det var ett grymt tempo då vi var 10 pers som lirade med två tre-lag mot varandra och det mest minnesvärda jag åstadkom var en helt omedveten Zlatan-dribbling där båda fötterna och klubban var inblandade. Jag avslutade det hela med en löpning längs kanten och ett schysst pass in i mitten som resulterade i ett mål till allas stora jubel, ibland blixtrar jag till i mitt slumpmässiga rörelseschema. Nu sitter jag här öm och svettig och begrundar livet alltså, fantomsmärtan i högra låret vägrar ge med sig då den gör sig påmind vecka efter vecka och nu har jag inte spelat RB på en vecka eller två heller. Jag börjar tvivla på kopplingen RB - lårsmärta men vem vet, kanske är en permanent skada jag lyckats tillfoga mig själv...

Annars inte mycket nytt under solen, jag läste att allting inte verkar ha gått rätt till med Metallica-biljetterna då flera Ticnet-ombud runtom i landet tydligen pumpat ut biljetter åt sig själva för försäljningen på svarta marknaden. Det känns ju inte så kul när det finns många fans därute som förtjänar att få biljetterna till deras utgångspris, som redan i sig är väldigt högt i mina ögon då standardpriset är runt 1/2 - 2/3 av Metallicas prisbild. Men men, är man större än alla gudar i världen så får man väl göra som man vill...jag hoppas fortfarande på att kanske plocka någon rebound-biljett då det allt som oftast brukar dyka upp några biljetter igen då folk inte hämtar ut de biljetter de bokat. Håll tummarna!

Jag börjar få panik över alla TV-serier, jag hinner inte kolla av dom och hur jag än gör trillar det in i snitt tre nya avsnitt var och varannan dag. Kan man sjukskriva sig för TV-seriestress? Jag kan ju inte låta bli att glo på alla heller, jag har lite av tvångstankar om att jag måste fortsätta att följa en serie när jag väl börjat titta på den och då förstår ni att min tillvaro inte är alltför lätt. Jag måste dock säga att de flesta av de serier jag tittar på är bra om än inte klockrena i alla av fallen, en serie som de gärna skulle få nackskotta är ju Prison Break. Hela den serien har ju blivit en parodi på sig själv, de bryter ju sig ut från det ena fängelset efter det andra och snart blir det väl ett högdramatiskt avsnitt när Scofield fastnat på en toalett eller något. Nej, lägg ner skiten så jag får frigöra en timme per vecka i alla fall av mitt seriespäckade liv...en ny serie som fångat mig är True Blood som handlar om vampyrer, den är sådär halvskum och har en riktigt skön stämning där skämt blandas med allvar om vartannat. Ett favoritavsnitt var när en av huvudrollsinnehavarna drog i sig lite vampyrblod då han hade problem med potensen, enligt uppgift ska alltså vampyrblodet få människoblodet att rusa och det rejält. Problemet är bara att snubben blir anhållen för ett mord på en kvinna och när han förhörs sitter han med världens bonge som poliserna lätt skulle kunna tolka som upphetsning över mordet. Det är den nivån humorn ligger på och ja...den är helt på min nivå. :)

Nej, nu är det duschdags och lite TV-seriegrind innan läggdags, jag måste verkligen maxa varje minut av mitt liv för att hinna med allt väsentligt...scchhh, säg inget, jag vet, det är inget liv men ändå...vi kan väl låtsas?

Metallica...

släppte ju plåtar idag, det glömde jag ju att nämna och jag försökte vara med att hugga på dessa trots ockerpris på 750 spänn/styck för de bästa sittplatserna. Tror ni att jag hade en chans? Nope, kom inte fram överhuvudtaget vare sig på nätet eller telefon...det är alltid samma visa när det gäller dessa mastodonter, man ska vara lyckligt lottad för att komma åt några biljetter. Nu återstår i så fall bara andrahandsmarknaden där priserna är fyrdubbla och det känns ju sisådär...

Denna gång hade de biljetter för två konserter men inte ens det räckte längre än 30 min, sick shit...senaste plattan växer förresten för varje lyssning, helt klart det bästa de gjort sedan den svarta skivan...

Frälsaren är tillbaka...

Japp, ni läste rätt, jag är tillbaka efter en veckas tjänsteresa och det mer laddad än någonsin...nåja, vi kanske inte ska överdriva då jag fortfarande känner mig ganska mör efter hela trippen men det känns skönt att vara hemma igen och hitta vardagen igen.

Far min fick ju lämna in bilen på reparation igen under min frånvaro då jag innan avfärd upptäckte att bileländet fortfarande läckte på högersidan, nu ska de återigen ha fixat det hela men vi får väl se om det håller...fan tro't. Dessutom blinkar servicelampan i bilen också vilket skulle innebära en härlig utgift på ca 4k och det känns som jag förhalar det hela just nu, jag hatar verkligen att vara bilinnehavare då det helt plötsligt tillkommit kostnader på runt 3k i månaden och även om bekvämligheten är obetalbar känns det som ett dyrt pris att betala. Ja, jag vet att jag säger emot mig själv när jag först säger "obetalbar" och sedan i samma andetag utbrister att 3k är alldeles för mycket men skit i det ni, jag får argumentera bäst jag vill.

Jag hinner inte vara borta mer än en vecka och det blossar upp nya härliga pokerintriger, jag såg att en viss Norinder inte lämnat en viss Valterego i fred utan fortsätter med sina påhopp och jag vet inte vad jag ska säga. Herr Norinder vet ju hur han skapar rubriker kring sig själv men frågan är ifall han är medveten om priset eftersom hans trovärdighet minskar för varje utfall, i alla fall med tanke på nivån på dessa. Återigen, jag har inget emot karln och har ingen som helst aning om hur han är som person utan går enbart på det jag kan läsa av och om honom, tyvärr kan jag ju inte påstå att han ökar värdet i sina aktier hos mig...vilket han antagligen pissar på vilket fall som. Jag är väl för skolad i var-så-mot-andra-som-du-vill-att-andra-ska-vara-mot-dig-skolan för att kunna förstå ett motsvarande agerande, speciellt med tanke på hans roll som ambassadör och reklampelare för Unibet då jag tycker att hans uppgift borde vara att skapa ett bättre klimat för pokern vilket han definitivt inte gör just nu. Nej, han känns mest provokativ för provocerandets skull, det är ganska svårt att hitta någon röd tråd eller konsistens i hans klumpiga påhopp till höger och vänster. Synd på en snubbe som ändå verkar ha en hel del pokerkunskaper och -talang... Hans höghet ska ju infinna sig på vår klubb i helgen för att vara med i en turre och göra lite reklam för Unibet, det ska bli intressant att se hur han är som person på riktigt och jag har inte dömt ut honom än utan håller dörrarna öppna även om han inte direkt bäddat bra än så länge.

Sedan var det ju polisens ingripande mot Club 7 som känns ganska oroväckande, det känns som att snaran på något sätt dras åt även om det här i första hand inte handlade om pokern. Jag antar att de flesta av er vet om att polisen alltså ertappade en snubbe utanför Club 7-lokalen med både pistol och skottsäkerväst på sig varpå de kände sig tvungna att göra en rannsakan på klubben. Tyvärr för alla inblandade parter hittade de tydligen ännu ett vapen inne på klubben och det är nog där det kan skita till sig big time, hade det bara varit snubben utanför hade det kunnat gått att slinka undan denna grej men nu känns det som att polisen kommer att tvingas agera mot Club 7. Jag har svårt att se hur de i allmänhetens ögon kan se mellan fingrarna när det gäller en svart spelklubb där det även finns vapen i omlopp, det är riktigt tråkigt ifall det går så långt att Club 7 får stänga eftersom det behövs klubbar för olika nivåer i området för att intresset ska bibehållas. Det ska bli intressant att följa händelseutvecklingen men jag tror knappast detta gagnar pokern i det stora hela...

För egen del har pokern legat i dvala men vi får se om det blir lite online-spel under veckan, om inte annat lär det alltså bli Norinder-turren till helgen och det är inte en dag för tidigt för lite livepoker igen. Jag har äntligen lyckats förtränga HPK Open och kan se med glädje framemot lite lajvande igen...

Jag kollade på en film häromveckan också:

Titel: Babylon A.D.
Genre: Action

Filmen handlar om en legosoldat(Vin Diesel) som får i uppdrag att frakta en tjej från ett nunnekloster i en framtida värld där anarki råder och självklart hamnar han i trubbel ganska snart. Jag har faktiskt lyckats förtränga det mesta av handlingen redan(ni kanske anar vartåt betyget lutar) och själva actionscenerna var inte mycket att hurra för, jag behöver ju inte tillägga att Vin Diesel inte direkt övertygar i sitt agerande heller. Nej, det finns mycket roligare saker ni kan lägga 1 1/2 h på än det här...undvik...

Betyg: R

På X360-fronten har det varit ganska lugnt med RB-lirande då jag mest rollspelat och nu i veckan släpps två, på förhand, riktigt grymma spel i form av "Dead Space" och "Far Cry 2" så tiden lär ju minska än mer för RB. Jag ska dock inte glömma bort detta underbara spel utan vill återuppväcka min tagenhet av detta mästerverk genom att anordna en hardcore-RB-kväll varpå inbjudan härmed går ut till de som känner sig manade, lämna förslag på dag i kommentarerna på detta inlägg så ska jag se till att samordna något. I första hand känns ju detta som ett upprop för Plzd2BeatU, iwer, niqlas och mig men det kanske finns några till RB-fans därute som känner sig beredda att kliva ur garderoben? Join the revolution säger jag...

Nej, nu ska jag ägna resterande delar av kvällen åt det jag gör bäst nämligen ingenting...

PS. Jag ska se till att hålla uppdateringsgraden på bloggen högre från och med nu, jag måste prioritera om helt enkelt. DS.

Dagens videor

Artist: Paradise Lost
Låttitel: Forever failure



Ett av de första banden som öppnade mina ögon för tyngre musik och jag får tacka storebror för introduktionen till detta eminenta band, denna låt är från deras klart bästa skiva "Draconian Times"(1995) och ni som gillar tung och domedagsaktig metal borde gilla detta. Deras stil är svår att beskriva men jag kan ju säga att de från början var ett death metal band för att sedan gå över till något doom metal-aktigt för att numera nästintill vara en rockaktig kopia på syntande Depeche Mode. Riktigt riktigt bra är det i alla fall...

Låttitel: Say Just Words



Var tvungen att ta en till låt från dom och denna är från en senare platta, One Second(1997), och redan här kan man börja märka en helt klar större dragning mot synth-hållet men det är fortfarande så jävla skönt rockigt! Grymt!

Artist: Type O Negative
Låttitel: My Girlfriend's Girlfriend



Bara tvungen att ta med den här när vi ändå snackar doom metal/synth metal-band, det här är Type O Negative med Pete Steele(som ryktas ha en av hårdrockens största pjäser mellan benen) i spetsen och den här låten har en synthslinga som inte går att förtränga ur skallen när man väl hört den. Riktigt skön låt det här också i sin lågmäldhet, låter som om han inte bryr sig om sjungandet ens...apatisk sång på hög nivå helt enkelt. Lyssna och njut!

Ur led är tiden...

Det är sanslöst vad dagarna springer iväg fort, jag tror att jag snart vaknar en morgon och är 63 år samtidigt som jag undrar vad som egentligen hände. Det känns som att jag får jobba för att hinna maximera kvällarna ur egennyttan sett, det är så mycket jag vill göra samtidigt så det känns som att jag inte hinner med något alls även om jag självklart gör det. Det rullar liksom på på alla fronter och det utan pardon men det är kul att jag har saker att fylla mitt liv med...

Pokern har fått lite tid, igår tankade jag in lite pengar och körde några turrar på FT efter den senaste helgens framgångar där och det är om något så otroligt typiskt för mig. När jag väl halvklonkar något tror jag att det ska hålla i sig och försöka smida medan järnet är varmt tills jag inser att det nog ändå var mest flyt att jag drog hem något i det tidigare skedet, det är i alla fall så det känns när jag jag gång på gång blir otroligt överkörd i pott efter pott. Har jag 66 mot 55 kan ni ge er fan på att det kommer en femma, har jag floppat stegen kan ni ge er fan på att det kommer en färg...det är inget kul att spela då och frustrationen blir total, istället för tålamod blir det frenesi och därmed också en helt oacceptabel risknivå på spelet. Ju mer fiskarna drar ut mig desto mer försöker jag dra ut dom också men det är ju helt fel taktik, egentligen borde man i dessa lägen ta sig några djupa andetag och spela ännu tightare men på något sätt dras man med i eländet. Jag lyckades i alla fall tilta till mig en royal straight flush i PLO-cg och det var väl ungefär allt jag kunde glädja mig åt...ja just det, kom på en annan utåkning från turrarna igår. Jag hade QQ och gick upp mot två pers som båda hade AK. Vad tror ni händer? Jo, inte träffar de sina två outs på endera kortet utan de träffar även de två outsen på det andra...helt sick. Det var ungefär då jag la ner allt och pissade på det hela...

Jag säger det igen, alla pokerspelare är nog sadomasochister innerst inne för ingen vettig människa utsätter sig för detta plågsamma spel frivilligt om man inte är lagd åt det hållet. Det tragiska är ju att man inte ger sig heller utan när man väl slickat sina sår ett tag kastar man sig in i det hela som om ingenting hade hänt, man bygger upp tron på sig själv och sin förmåga ännu en gång bara för att få allting raserat två minuter senare. Vem har sagt att poker är för veklingar... I och med att jag ska iväg på tjänsteresa på lördag missar jag helgens GP men det känns som att det blir bra med lite break nu, det kändes som att förra helgen gav mig nästintill en överdos och jag är fortfarande lite besviken på att jag åkte som 12:a i HPK Open. Jag kände att jag hade haft mer att ge...Nåväl, den 25:e får vi storbesök till klubben i alla fall då den i ett tidigare nämnda online-kombatanten Mikael Norinder kommer på besök. Det ska bli intressant att se ifall han är den dryga, arroganta och överdrivet provocerande karaktär han verkar vara sett till hans blogg, hans agerande på nätet och i verkliga livet. Jag säger absolut inte att det är så utan bara att man lätt kan få den uppfattningen genom att följa honom på avstånd, jag skulle dock bli mer än nöjd ifall det visade sig tvärtom då han ändå verkar vara en de som bär pokerns fana massmedialt i Sverige. En fanbärare i mina ögon ska ju vara någon som representerar på ett positivt och utvecklande sätt istället för att göra allt för att synas och höras ur ett egoistiskt perspektiv, det är stor skillnad på att representera och presentera. Det ska vilket fall som helst bli intressant att vistas i närheten av denna "levande legend" inom den svenska pokern och jag tycker det är kul att vår klubb lockar till sig lite kändisar, det blir ju än mer drag kring verksamheten på det viset även om vi håller fortet rätt bra själva. Jag kommer fortfarande ihåg hur någon i en annan lokal klubb kommenterade i en blogg att "varför köra Skoda när man kan köra Mercedes?" eller något i den stilen när personen ifråga jämförde HPK med sin klubb, jag kan bara säga att det känns rätt bra att åka med den här Skodan i alla fall. Och jag är helt hundra på att jag inte är i närheten av ensam att tycka det, det känns som att klubben blir starkare och bättre för varje dag som går. All cred åt überführern som håller i taktpinnen...

Filmrecension:

Titel: Wall-E
Genre: Animerad film

En Disney-producerad rulle om en soptippsrobot som är ensam överlevande på jorden efter en miljökatastrof där soporna bokstavligt tagit över jorden, han lullar runt i sin ensamhet dagarna i ända och i sitt omhändertagande av soporna hittar han lite prylar som han lägger till sin samling. Tills en dag...då ett rymdskepp landar och spottar ur sig en annan robot som börjar scanna av miljön bit för bit, självklart väcker detta nyfikenheten hos Wall-E som till och med blir kär i denna andra robot. Efter lite om och men blir de bästa polare tills något hemskt händer, den andra roboten Eva låser sig helt plötsligt och Wall-E fattar ingenting varpå äventyret kan börja på allvar. Jag måste säga att jag tycker den här filmen var riktig charmig och en rejäl feelgood-film, jag kom på mig själv att fnittra(nåväl) högt flera gånger under filmen och även le ett antal gånger åt finurligheten och roligheten i det hela. Alla ni som spelat Portal på X360(finns det några?) kommer att garva igenkännande åt roboten Eva som inte så lite heller påminner om GlaDOS i nyss nämnda spel. För övrigt, ni som inte spelat det måste göra det ifall ni vill få en upplevelse ni sent glömmer, ett av de senare årens mest spelglädjefyllda spel. Ok, blev lite off-topic där men åter till filmen, jag kan faktiskt rekommendera den starkt till alla som har någon form av barnasinne kvar. Det var länge sedan jag såg en så bra animerad film och den är i klass med Shrek och Cars i mina ögon...

Betyg: R R R R 1/2

Nu är det dock dags att kasta sig in i "De välvilliga" igen och sedan krama kudden, sov gott...

Dagens humor

Kolla in de sista tio sekunderna för ett av de sjukare "practical jokes" jag sett, snacka om dödsångest...

HPK Open resumé...

Jaha, då var HPK Open avklarat och jag känner väl fortfarande en aning olust efter mitt uttåg men låt oss inte gå händelserna i förväg...efter jobbet i fredags kände jag för att köra lite turneringspoker på nätet som uppladdning så jag laddade in lite dineros på Full Tilt och reggade mig för diverse turneringar. Den det gick bäst i var en $5-turre med drygt 200 deltagare där jag efter fyra-fem timmar lyckas knipa en femte plats(eller fjärde plats, kommer inte ihåg) där jag inkasserar drygt $100. Jag är dock inte nöjd med det utan tar mina vinstpengar och köper in mig i några ytterligare turrar varav en är en $6k garanti som jag lyckas riktigt bra i, efter fem timmars spel kniper jag en tredje plats och inkasserar drygt $850. Lite sur utåkning dock när jag som chiptvåa går upp mot chipettan med A4, floppen kommer A53 och jag bettar ut och han synar bara. Turn en suverän 2:a och jag bettar ut drygt 1/2-potten för att behålla honom i potten och han synar igen, tyvärr pissar rivern på mig med en 3:a och så fort den faller ställer han och jag kan inget annat än att göra en crying call. Svinet sitter på AA och har spelat den helt sjukt/suveränt och jag är ute, lite bitter då första priset var $1,9k men får vara nöjd ändå. Tyvärr kom jag inte i säng förrän 03.00 och det var ju inte den uppladdningen jag hade tänkt mig, trots detta gick det bra på lördagen.

67 spelare på plats och jag hamnar på ett lagom bord där det sitter både tighta och lösa spelare varav en sent anländande Hish tar över spelet ganska snabbt, han har både flyt med träffarna och bra kortsnitt som han sedan kombinerar med både bra och dåligt spel. Jag ligger runt 25k-15k och pendlar där jag torskar/splittar några jobbiga potter, en där Hish drar ut min AQ med Q-träff på floppen med sina KJ då han turnar hålstegen och en där jag splittar med Thomas S med mina QQ mot hans 4T eller något när brädan stegar. En av de sista potterna vid bordet är den som sparkar upp mig en bit i markerväg, jag plockar upp AA på BB och Thomas S ställer med efterföljande ställ från Juhani, jag kan ju bara le det bredaste jag kan och ställa jag med. Thomas visar upp JT och Juhani K3o(!), jag känner mig relativt väl till mods till floppen faller i formen av TKQ. Turnen pissar på mig så otroligt på en 9:a faller men rivern smeker mig till orgasm i form av en J och jag tar hem en pott på 50k och är 20k över avg. Efter det lugnar det ner sig vid det nya bordet där det är lösare spel och jag gör några jobbiga folds där jag får se monsterpotter utvecklas som jag skulle ha tagit hem ifall jag varit med. T.ex. får jag KTo i UTG-position men foldar, Eric C på SB höjer upp det lite grann bara för att se Jocke H syna på BB. Floppen kommer KTT(!) och jag grinar blod, nu börjar de betta mot varandra som små djur och det blir action hela vägen med turn J och river 3(eller något). Det visar sig till slut att Eric har Q9 och försökte stjäla medan Jocke turnade två par med KJ, jag hade säkert kommit över 100k om jag varit med i den potten. Den tog ett tag att smälta för jag var bra nära att limpa med bara...

Jag pendlar lite upp och ner och är som sämst nere på 15k innan jag spottar upp mig med en KQ mot AJ där jag klonkar Q och en A8 mot A7 hos en shortie, strax efter min upphämtning till runt 60k bryts spelet för dagen då vi är nere på 16 spelare. Jag har 56k till dag 2 och känner mig hyfsat nöjd, jag har en viss chans även om blindsen är på 2k/4k och avg på 70k. Det blir en orolig natt innan det är dags för nya tag 11.00 på söndagen, jag är hyfsat nervös och känner att jag måste ha flyt med korten för att ha en chans. Tyvärr går det flera varv utan att jag får bättre än 82o och 95o typ, jag börjar känna en viss desperation och försöker hålla huvudet och min chipstack över vattnet med lite steals här och där. Efter ca 20 min höjs blindsen till 3k/6k och min situation är än mer desperat då jag halkat ner till 35k, jag har alltså bara 6xBB och måste hitta på något. När vi är sex vid bordet och jag sitter på knappen -1 och det är foldat fram till mig ser jag min chans, jag kollar ner på ett J och vill egentligen ställa redan där men vill ändå kolla andra kortet som är en sjua. Jag känner mig inte riktigt bekväm med det hela men känner att jag måste våga nu när två spelare redan är borta ur potten så jag ställer, Andreas N viker men Peder synar tyvärr medan BB viker. Jag är uppe mot TT och det känns inte alls bra och brädan blankar för min del varpå jag är ute, jag drämmer näven i dörrkarmen bredvid mig i besvikelse över uttåget och drar mig muttrandes från lokalen. Det tar flera timmar av eftermiddagen innan jag kunnat släppa det hela någorlunda, jag är ju väldigt nöjd med mitt spel under turneringen och tycker det är godkänt med en 12:e plats men självklart hade jag velat komma åt pengarna också. Jag ångrar lite mitt ställ med J7 men samtidigt har jag svårt att se hur länge jag ska kunna vänta på en mer ställbar hand, jag var ju riktigt illa ute chipmässigt. Nej, jag måste försöka se allting i sin helhet och känna att jag ändå gjort en bra turnering...

Nu är det bara att kasta sig in i en ny arbetsvecka efter en helg med en överdos av poker...

Close encounter...

Dagarna flyger verkligen iväg numera och jag måste maxa kvällstimmarna för att känna att jag har ett liv som inte bara rusar mig ur händerna, tyvärr har detta lett till att jag snitta 4,5 h sömn under hela veckan och det börjas kännas. Ikväll drog jag iväg till Hallsta för lite förberedelser inför helgen och jag måste erkänna att det börjar kittla lite i maggropen, ska bli riktigt kul att köra en rejäl turre igen då det var ett bra tag sedan sist. Jag har väl inga förhoppningar utan går in med min vanliga inställning, att försöka spela så bra som möjligt och hoppas på flyt i de avgörande lägena. Jag får väl försöka intala mig att det är en satellit då det är de former av turneringar som jag har haft överlägset bäst resultat i på sistone, blir dock lite svårt att lura sig själv då turren troligtvis kommer att locka +70 pers. Imorgon kväll ska jag verkligen softa för att vara laddad till max på lördagen...

På väg till Hallsta höll jag på att ge bilen en ny lackering i form av bucklor och repor, vid rödljuset efter Sjöhagen åt Hallsta-hållet till är det en bil framför mig som ska svänga höger. Jag ser att hela vänsterfältet är fritt för en passering och börjar svänga åt vänster efter en snabb blick i backspegeln, tyvärr har jag alltså missat att beskåda sidospegeln för det jag ser i ögonvrån är hur en fet bil dundrar fram och jag får använda mina xbox-reflexer till att styra undan i sista sekunden. Jag tror jag var max tre decimeter från en fet reparationsfaktura och eventuellt en käftsmäll från en medtrafikant, en riktig miss som med lite mer otur hade kunnat rendera i mycket tråkigheter. Puh puh, det är tufft därute!

Jag såg även en fågelformation på himlen på vägen till Hallsta och jag funderar ju direkt på hur de får sitt V att formas så mäktigt som de gör? Och vem bestämmer vem som hamnar var? Det jag funderade över dock var varför vänstervingen var längre i antal fåglar än högervingen? Är det någon som har svaret på detta? Det måste ju finnas någon anledning då det mesta i naturen ofta har en genial förklaring...imponerande i alla fall med dessa fåglar som tar sin formation och flyger söderut bara för att återvända helskinnade på vårkanten. Naturen är mäktig...

Nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag skriver, funderar på om jag ska slå igen butiken för idag men livesändningen från WSOPE går ju här och det är ju ganska intressant med fem pers kvar där Sonnert, Negreanu och Juanda ingår i de få som fortfarande står. Mäktigt med ryssen som inte bara alltså tagit sig minst topp fyra(Negreanu åkte precis) utan även ska spela finalbordet i WSOPs ME i november, ganska lyckat år för den snubben. En annan får drömma om finalbord på söndag istället, inte lika glamoröst men minst lika respektingivande! Forza Koivulainen!

Fysiska åkommor...

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag har de senaste månaderna haft en skum värk i utsidan av höger lår, det har liksom varit någon slags spänning som gör ont i vissa lägen och det var inte förrän igår som jag insåg sanningen. Alla har hört talas om Nintendo-tumme men nu finns det även Rock Band-lår, det är ju självklart baskaggetryckandet som på något sätt satt sig i låret. Det är ju två månader sedan jag införskaffade underverket och jag har svårt att tro att det inte finns något samband, jag har ju känt av anspänningen under spelandet så det förvånar mig inte ifall det sätter sig permanent på något sätt. Jag får nog se över min position vid lirandet så att jag kan bli kvitt denna åkomma...men...som om det inte vore nog fick jag en rejäl kyss exakt där igår på innebandyn så idag har jag haltat runt som världens pirat, nu gör det ont konstant och jag kan knappt peta på eländet. Det kostar att ligga på topp helt enkelt!

På X360-fronten kan jag glatt meddela att Lego-byggandet är över för denna gång då jag idag maxade Indy-delen av det hela också, nu gäller det bara att välja nästa spel att djupdyka i och det lutar nog åt rollspelet jag nämnde häromdagen. Jag ska dock börja satsa på Rock Band igen efter ett litet mentalt uppehåll, jag hoppas bara låret återhämtar sig så jag inte blir bänkad på grund av det hela. Jag ser det inte alls omöjligt att dra ihop en rejäl hardcore-RB-kväll här framöver då vi numera har två till hugade fanatiker inom den lokala pokerkretsen, nämligen Tomten och Niqlas. Det kan nog bli riktigt kul med lite gettogethers då vi grindar på olika maskiner och format, Plzd2BeatU har ju hintat om ett införskaffande av RB2 och det kan ju bara bli succé. Jag lovar att hålla er underrättade om eventuella groupies, bandbildningar och -splittringar samt royalty-rättegångar...det kan bli en händelserik vinter i musikens tecken...

På tal om Tomten gjorde han en bra insats i SR på SS igår kväll, jag tog ett skott också men åkte efter 40 min men Tomten höll nästan ända fram. Han åkte på en hedrande 8:e plats med över 300 spelare efter en hel del flyt och lika stor del skicklighet, tyvärr föll han på ett dåligt spel från en motståndare och som(under min övervakning) inte kanske besvarades med korrekt spel heller. Han satt på BB med A9spader och en kille från en position strax innan knappen tripplar BBn, här väljer Tomten att bara syna och floppen kommer 8-hög med två spader. Drömflopp kan tyckas så Tomten bettar ut direkt bara för att få en all-in emot sig och han kan ju inte vika, den andra riktiga tomten visar upp T8 för ett briljant preflop-spel. Tyvärr blankar turn och river varpå Tomten är mer eller mindre ute, bara en formalitet senare har det hela konkretiserats. Synd på en bra insats men det börjar ta sig sa mordbrännaren...för egen del laddar jag för fullt inför helgen och kommer nog komma taggad som få till start, risk för övertändning är överhängande men bättre det än att vara apatisk. Riktigt kul ska det bli i alla fall och självklart hoppas jag i första hand framgång för egen del men även på en lyckad turnering i största allmänhet, må bäste man eller kvinna vinna!

Något jag dock blivit förvånad över inom pokersfären på sistone är sandlådenivån som verkar dominera alla diskussioner som företas mellan olika profiler och karaktärer, för en tid sedan var det fullt krig mellan Lina Olofsson och Bo Sehlstedt och nu senast är det Mikael Norinder och Valterego som rykt ihop med följden att Valterego skitit i sin blogg. Jag tycker det bara är totalt pinsamt hur alla konflikter hanteras och vilka påhopp som offentliggörs hela tiden via bloggar och forum, det känns som ingen tänker överhuvudtaget utan alla öser bara på med det lägsta de har och det utan någon som helst eftertanke. Nu senast har Norinder kommit med en jävla massa barnsliga "hot" och förlöjliganden av Valterego och det känns ju oerhört moget för en person som ska representera ett bolag på marknaden, vore jag Unibet skulle jag nog se mig om efter någon annan men de kanske tänker att all reklam är bra reklam. Jag har ingen åsikt om Norinder annars men här tycker jag att det bara blivit pinsamt, svårt att ta en sådan människa seriöst som bedriver dylik diskussionsteknik på nätet. Det tidigare fallet med Lina och Bo verkade ju ha sin grund i agg uppstånden ur deras tidigare förhållande men är ju alldeles för dåligt insatt för att överhuvudtaget ha någon fakta i fallet. Jag har bara följt diskussionerna som förekommit och tycker principiellt att båda dessa fall är totalt pinsamma för alla parter, det känns som att det hela tiden är kukmätning som gäller inom pokern och jag kan inte för mitt liv förstå det nödvändiga i det hela.

Poker spelar vi väl för att det är kul och som överallt annars i livet har vi olika nivåer på vår förmåga, låt det så vara och låt folk vara som de är på både gott och ont och njut av spelet istället. Det är så jävla mycket hat och agg inom pokern att jag blir trött bara jag tänker på det, man behöver ju bara sätta sig vid ett online-bord i en timme för att se allt mellan himmel och jord ur respektlöshet och påpissande av motståndarna. Det krävs rejäl attitydförändring bland alla aktörer tycker jag och jag har från första början förespråkat gentlemannamässighet och mer av mind-your-own-business-attityd än de flesta, jag har aldrig förstått behovet av att trycka ner motståndarna när vi(i alla fall jag) spelar för att det är kul där det är en bonus att jag även kan vinna pengar. Jag brukar inte i vanliga fall inte bry mig om liknande konflikter men det känns som att de tilltar samtidigt som skiten vid borden fortsätter också, det händer mig konstant på nätet att jag får glåpord kastat i ansiktet på mig när jag torskat stora potter tack vare utdragningar. Ord som "ty" och "lol" är mer förekommande än någonting annat och det är ju inget att bry sig om men det är inte alltid så kul att få det saltet strött i såret. Nej, skärpning allihopa, låt oss värna om stämningen vid borden och hålla allting på en vänskaplig nivå men självklart med en psykningstolerans som hålls inom rimliga gränser. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att bidra med god stämning och skönt snack istället för en massa jidder och skit...

Liverpool tog en betryggande seger med 3-1 mot PSV och PSV hade väl aldrig egentligen någon chans, det braiga med matchen var att både Kuyt och Keane fick sätta varsin boll i nätet. Nu kanske det kan lossna även för dom, de röda ser starkare och starkare ut!

Bara två dagar kvar...