tisdag 30 juni 2009

Shit happens...

Satan vilken hetta det är och det vill ju inte ge med sig för två öre, det går ju knappt att göra något då både kropp och själ är satta ur spel och det inte blir hanterbart förrän 22.00 om kvällarna. Det är väl bara till att vända på dygnet för att överhuvudtaget få något gjort numera, jag har dock styrt upp lite tvättstuga ikväll även om det kändes sisådär upplyftande men vad gör man inte för att kunna upprätthålla en renlighet som håller normal standard. Även om tvättstugan tar max en halvtimme i effektiv tid är det bland det mest värdelösa jag vet, det är SÅ nära att jag införskaffar en utövare av hushållsnära tjänster för att slippa eländet...det är ju avdragsgillt numera också så en polska eller något skulle ju sitta fint...

Dagen har varit hyfsat händelserik, det började på morgonen när jag fick en nära-livet-upplevelse då jag under min färd till jobbet fick närkontakt med en älg. Mitt i min morgonkoma så ser jag alltså något på vägen och det känns som att det tar en evighet innan jag ens fattar vad det är för något som står där men så fort jag gör det står jag på bromsen och lyckas avvärja en brutal olycka. Älgen i sig ser sådär lagom bekymrad ut och ger mig en arrogant blick innan den sakteliga traskar över vägen och in i skogen igen, är det något jag blev varse om så är det hur jävla stora de här monstren är och att det nog, som alla vet, inte är en höjdare att få besök av en sådan bjässe i bilkupén. Omskakad, men inte störd, fortsatte jag färden med en ganska mycket mer vaket sinne än innan och gåshuden satt i ett tag in på förmiddagen...

Det dröjde dock inte länge förrän nästa problem för dagen dök upp, jag märkte nämligen att huden på min panna började flagna på förmiddagen och halvt panikslagen visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till men tog i alla fall en tur till apoteket. Där införskaffades lite hudkräm samt solskydd(för framtida äventyr) och sedan dess har det smörjts som aldrig förr, enda problemet är att jag fått en butt-ugly liten fläck och det känns lagom tryggt inför dejten imorgon. Snyggt att komma dit och se ut som fläckmonstret från helvetet men jag får hoppas på att det tonar ner sig lite tills imorgon, gör det inte det så är det väl så...what can I do? Vore ju skönt att kunna visa sig från sin bästa sida för en gångs skull dock även om det känns som att det kvittar vilken jävla sida jag visar för det täcka könet, den initiala fascinationen slutar i en fet påpissnings-orgie. Nej, usch, jag måste byta sinnesläge men det är fortsatt förbryllat med det senaste projektet, fattar ingenting som vanligt men det är ju numera ett konstant tillstånd för en annan.

Efter jobbet och innan tvättstugan bar det av för lite matvaruinförskaffning och där inträffade nästa lilla happening, jag försöker i all min fredlighet ta mig ett isbergssalladshuvud ur grönsaksdisken bara för att förfärat åse the attack of the rolling icemountainsalladheads! Efter att ha tagit den jag ville ha börjar de rulla en efter en och innan det hela är över tror jag att jag typ fått tre i min varukorg, två i händerna och tre på golvet. En gubbjävel står och ser på med bekymrad min och säger "Det verkar inte vara din dag idag...". "Nej, det är det inte men när fan har det varit min dag då?!?!?!?! BITCH!", det var det jag ville säga men jag muttrade något om att jag inte visste vad jag skulle göra för att få dom att sluta ramla. Det är ungefär så det känns med det mesta just nu, jag har ingen kontroll över någonting utan hänger bara på och låter ödet ha sin gilla gång och eftersom jag tror på ödet så är det bara blunda och hoppas på det bästa. :)

Det är väl ungefär det som är nämnvärt från det senaste dygnet, nu återstår det bara lite jobb och avslut av tvättstugan innan det är dags att göra natt. Känslan är dock att jag skulle vilja vara uppe hela natten för att kunna göra lite grejer, på kvällen har jag inte orkat med mycket alls utan bara försökt härda ut. Det är ju först nu runt 22.00 som det börjar bli skönt...nej, ge mig lite regn och åska så blir jag lycklig och glad. Det kanske kan hjälpa att rensa mitt sinne så som det rensar i atmosfären?

måndag 29 juni 2009

Dagens videor:

Kolla in 1.14 in i videon, mitt i den skiten stod jag och skuttade:



Får gåshud bara jag tittar på skiten, för er som inte insett Slipknots storhet är det dags. De är en av vår tids största metalband och är redan legendariska, längtar tills jag får se dom igen och då kommer jag att vara 100% nykter.



Lite Girugämesh på det...



Och så avslutar vi med Dir En Grey.

Sweet sweet sweet.

Postfestival-stress...

Jag har rejäl ångest, en slags olustkänsla efter att helgens eskapader klarats av...lite svårt att exakt pinpointa orsaken men jag tror bara att det lilla avbrottet från vardagen som jag fick har gett mig blodad tand, jag kunde för ett ögonblick släppa allt på hemmaplan och bara vara i nuet utan några som helst bekymmer. Fatta känslan av att bara glida fram på gatorna i Göteborg med en Breezer i handen, sippandes på densamma samtidigt som vi aktar oss för de överallt närvarande polisernas vaksamma blickar. Vi vill ju inte väcka ont blod hos den lokala ordningsmakten genom lite oförargligt intag av alkoholdryck på allmän plats, som tur är var de ju mer fokuserade på att promota sig själva för allmänheten än på att ta hand om oss bönder från Västerås. Nej, de två dagarna var helt enkelt perfekt och jag måste säga att jag älskar hårdrocksfolket för även om det är mycket attityd och image är kärleken för musiken det som överbryggar allt, jag ljuger inte när jag säger att jag inte såg minsta tendens till tjafs någon gång under de två dagar vi var där. Ok att det var lite moshpits och folk blev lite putta på mupparna som ägnar sig åt detta men det var liksom aldrig aggression på riktigt, det var bara glädje och hängivenhet till musiken. Mer metal och kärlek åt folket helt enkelt, jag har ju fått min dos av metal för ett tag så nu väntar jag bara på kärleken då...

Jag la iväg en beställning idag på lite skivor, det blev Mucc, Dir En Grey, Dead By April, Cult Of Luna och Opeth som fick förtjäna mina surt förvärvade denna gång. Jag lyssnar på Dead By April på Spotify just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, ena stunden låter de som ett pojkband för att i nästa låta som ett riktigt hårdrocksband. Grundintrycket så långt är dock tyvärr att de är lite för mainstream för mig och då menar jag kvalitetsmässigt, det känns lite för fabricerat som snällrock som är som gjord för massorna. Något åt Takida-hållet fast lite hårdare, inget ont i det men tyvärr håller det inte i längden och det jag blir förvånad är över hur en av polarna som var med rekommenderade dessa så starkt. Han är vanligtvis hängiven Ill Nino, Spineshank, From Autumn To Ashes och liknande band så han chockar mig lite med denna rekommendation. Jag får väl ge gossarna en chans och inte avfärda dom för fort men som sagt, lite för mycket produktkänsla över det hela.

Jag glömde ju nämna från Göteborgsresan att vi faktiskt bodde på samma hotell som U21-landslaget så vi såg gossarna åka iväg till arenan, jag tror att jag hann få en glimt av Ola Toivonen som typ är den enda jag känner igen från laget bortsett från Marcus Berg. På lördagsmorgonen såg vi dock en av förmågorna ligga och lata sig i lobbyns soffor tills några 17-åriga blonda flickor letade sig ner via hissarna, då var han uppe och kindpussades för glatta livet och tog ett tårfyllt farväl. Snacka om att dessa gossar får doppa...

Jag måste dock berätta om dagarna innan avfärd till Göteborg i förra veckan, jag skulle nämligen ta bilen för lite shoppande på Erikslund på onsdagseftermiddagen när det som inte får hända hände. Jag försöker starta bilen och får bara bupp-bupp-bupp som svar, halvt panikslagen ringer jag storebror som är före detta bilmekaniker:

- Hej, bilen vägrar att starta.
- Ok, är någonting på som inte ska vara på?
- Ehhhh....jag...jag tror inte det.
- Ok, då är batteriet fucked. Åk till Biltema och köp ett nytt som du tar med dig hem till mig så byter jag det åt dig.
- Ehhhh...ok.

Som tur är kommer Wettis to the rescue och hjälper mig startkabla igång eländet så att vi kan ta oss till Biltema där jag så fint får köpa ett nytt batteri för 700 riksdaler. Jag bränner över till storebror i Hallsta där han på tio röda byter ut hela skiten och intygar att allting ska fungera klockrent nu, glad i hågen åker jag tillbaka till Västerås och gör mina ärenden innan jag tar kväll. På torsdagsmorgonen ska jag ju då ta mig till jobbet på morgonen och känner en viss oro över bilens vara eller icke vara, tyvärr besannas mina farhågor när den återigen bara ger ifrån sig ett trött bupp-bupp-bupp när jag försöka starta schabraket. Återigen blir det ett samtal till storebror som inte har några nya råd att komma med utan ber mig att kolla allt en gång till, då slår det mig att det faktiskt pipit varje gång jag tagit ur nyckeln så jag inser att jag nog är ute på tunn is. Till slut inser jag vad som har hänt, på något sätt har jag kommit åt ett reglage för ljusen så att inställningen hamnat på parkeringsljus. Det är bara att kliva ur bilen och ta en dag med jobb hemifrån, en granne äntrar parkeringsdäcket precis när jag ska gå tillbaka till lägenheten och han bekräftar det jag just upptäckt genom att meddela mig att jag haft lysena på då han sett dessa under föregående kväll. No shit, Einstein...men jag ska inte dissa karln, han erbjöd sig att skjutsa mig till jobbet men när han insåg vart det skulle bära av ångrande han sig lite nervöst skrattande.

Det hela var inte riktigt slut där för batteriet vägrade att återladda sig av sig självt så då fick jag tag på Niqlas istället som så vänligt och uppskattat tog sig tid att komma för lite startkablande. Efter att ha kört runt en stund så hämtade sig bilen från denna dråplighet i alla fall och vi hade inga som helst problem till och från Göteborg, lite nervös var jag dock utifall att det var något mer som skulle jävlas.

Jag säger det igen, True Blood är en suverän serie och Anna Paquin är en läckerbit av sällan skådat slag. Jag har precis kollat på s2e2 och kvalitén bibehålls hela vägen, man riktigt längtar efter att få se nästa avsnitt av detta vampyrdrama som andas humor mellan varven. I wish I was a fang-banger...

Hörde precis ett avskyvärt ljud här ute vid Köpingsvägen, den första raggarbilen drog förbi...det är ju äckliga Power Meet till helgen och jag funderar seriöst på att fly landet, är det något jag hatar är det denna dräggens högtid. All respekt åt de äkta bilfanatikerna och de musikälskande individerna som färdas runt i sina bilar men skjut av patrasket som hänger på som en illaluktande svans. Jag har fått nog av moonande medelålders wannabes och hängtuttsvisande fågelskrämmor från helvetet, låt oss vanliga dödliga förskonas från dessa näthinneförintande syner. Usch usch usch.

Pokern ligger fortfarande på is, har ju inte funnits så mycket tid för det men jag har i alla fall styrt upp en grindkväll med Wettis på fredag och den blir väl av med 90% sannolikhet. Jag skulle inte heller förvånas om det blev en SR-turre eller två i veckan, på onsdag blir det definitivt pokerfritt då jag ska på date med en 34-åring. Spännande va? Jag vete fan, är trött på kvinnofolket just nu som sagt men kan ju inte låta massorna svälta ihjäl i brist på min härlighet. Självbedrägeri är en ädel konst.

Godnatt...

söndag 28 juni 2009

Kommentarer...

Jag har nu öppnat upp möjligheten för kommentarer men det krävs att ni är registrerade plus att jag kommer att förhandsgranska alla innan de släpps igenom, på så vis kanske framtida urballningar kan undvikas. Jag börjar bli lagom trött på sådana...

Metaltown FTW!!!

Huden ömmar röd från solens heta och goa strålar, själen slickar sina sår efter lite nekanden och plånboken gapar tom men trots alla dessa blessyrer finns det bara en sak att säga:

Metaltown fucking rules.

Så sköna och underbara dagar som jag haft nu var det länge sedan jag haft och förut har jag bara garvat åt dom som kallat Göteborg för Sveriges framsida men nu är jag beredd att hålla med, Stockholm can go and fuck itself. Det är ju som att komma till en helt annan planet där attityden och människorna andas humanism och välvilja istället för kalla och egoistiska Stockholm. Låt oss ännu en gång dock ta allting i rätt ordning, vi börjar med fredagen:

Avfärd sker 09.00 från Västerås då målet är att hinna fram till Dead By Aprils spelning som börjar 13.30, vi trycker på så gott det går tvärsöver landet och otroligt nog sker hela ditresan utan några som helst incidenter. Vi har bara några snabba stopp för både tömning och påfyllning av vätska, runt Mariestad börjar vi dock tappa hoppet om att hinna i tid men när klockan är typ 13.20 är vi på hotellet. Efter en snabb incheckning och dumpning av bilen i deras garage tar vi sikte på Frihamnen men Götet-amatörer som vi är tar det en stund innan vi fattar vilken spårvagn vi ska ta och var vi ska kliva av. Väl vid festivalområdet möts vi av monsterkön från helvetet och vi tappar tron om att ens komma in inom två timmar men chansar med en fuling, vi ser nämligen att det är någon form av sidoingång vid huvudentrén och till den är kön bara en promille av huvudkön. Vi inser att vi antagligen är fucked men när vi väl kommer fram till sidoentrén informeras vi om att den bara är för typ ackrediterade gäster samtidigt som vi anvisas till huvudentrén. Det fina i kråksången är att vi alltså är framme vid entrégränsen och kan lite fint glida in via huvudentrén varpå vi precis tjänat typ två stekande timmar i solen. Väl inne byter vi snabbt till oss varsina armband istället för de vanliga biljetter vi kommit in med, i bakgrunden hör vi att Dead By April kör för fulla muggar så vi skyndar oss dit och hinner beskåda två låtar innan de lägger ner. Jag hinner inte direkt få någon uppfattning om dom utan försöker bara ta in vädret, festivalen och hela kitet under den tiden...

Vi bestämmer oss att ta oss tillbaka till hotellet för att fräscha upp oss och hitta något att äta, vi väljer dock det sistnämnda först och hamnar på restaurangen Dubliners i centrum där vi avnjuter lite köttbitar i det grymma vädret samtidigt som vi påbörjar ett behagligt alkoholintag. Vi jobbar dock under stress eftersom vi vill hinna tillbaka till festivalen till 17.30 då Meshuggah kör igång så vi avslutar ätandet rätt snabbt för att sedan ta oss till närmsta Systembolag för lite spritinförskaffning. För egen del blir det sju Baccardi Breezers som stjälps i på en dryg timme samtidigt som vi tar oss till hotellet och gör oss iordning för färd till festivalen igen. Vi kommer iväg hyfsat i tid och lyckas faktiskt bara missa tio minuter av Meshuggah men återigen är jag inte riktigt med i matchen då stressen och värmen satt mig halvt ur spel. Det här var ju första festivalen för mig så det kändes som att jag hade fullt upp med att bara registrera hela grejen, spana in allt folk och njuta i största allmänhet. Direkt efteråt kör Children Of Bodom som vi kollar några låtar av innan vi tycker att det inte är någon höjdare så vi drar oss till ett öltält i närheten, här börjar kvällen urarta så smått då den ena efter den andra cidern/vinbägaren sänks i värmen. Jag är väl dock den som är mest med i matchen och letar mig ut för att kolla på Volbeat en stund, det är bra drag på deras konsert och folket lever med. Efter en stund tar jag mig dock tillbaka till öltältet för att leta reda på polarna, de är i full färd med att bli apfulla och att prata sönder alla festivalbesökarna. Som tur är har de dock börjat prata med några tjejer som jag spanat in redan tidigare så jag tar tillfället i akt och glider fram för att prata med dom, de är supersöta och supertrevliga men tydligen mer än lovligt lacka på en av polarna. Jag försöker så gott jag kan att hålla konversationen levande och det känns bra då jag nästintill har charmat dom(känns det som) innan de flyr fältet på grund av polaren och kallar honom för idiot. Tack för det. Halvt förstörd drar jag från tältet och inser att jag missat hela Disturbed-konserten på grund av min involvering med flickorna men Slipknot hinner jag till även om jag inte registrerar allt på grund av en viss grad av onykterhet. Bitter över flickdebaclet bestämmer jag mig för att ta mig så långt det bara går i publikhavet för en gångs skull, jag trycker på och är väl på väg att åka på spö ett antal gånger men lyckas behålla både balansen och medvetandet trots hårda tag därinne. Slipknot öser på som vanligt och är så jävla bra som bara de kan vara så när deras sista toner klingar ut är det ändå med ett leende jag börjar vandra ut från festivalområdet...

Nu börjar dock nästa problem, att lokalisera de båda polarna och det går inte bra alls utan jag tröttnar till slut och kliver på spårvagnen för färd mot hotellet. Döm min förvåning när jag helt plötsligt upptäcker en av polarna en halvmeter ifrån mig pratandes med några Avesta-grabbar, lyckan är total och vi bestämmer oss för att tillsammans med Avesta-grabbarna dra ut på stan. När vi väl klivit av tåget börjar dock polaren balla ur lite och vi lyckas tappa bort honom under promenaden från spårvagnen till hotellet, det bör tilläggas att vi snackar om två kvarters promenad. Det sista jag ser av honom är att han försöker ta en taxi till Västerås och just den polaren hade en helkväll då han tydligen hamnat i en liten diskussion med Hells Angels vice president också bland annat...Nåväl, jag tar upp Avesta-grabbarna till vårt rum där vi dricker lite ur minibaren som uppladdning inför utgången, under tiden försöker jag styra en av polarna till rummet men han är helt väck och som det visar sig till slut på helt fel hotell. Vi lyckas dock lokalisera honom utanför vårt hotell till slut så vi börjar vår vandring mot Sticky Fingers, den mytomspunna hårdrocksklubben men ännu en gång avviker han och vi tappar bort honom halvvägs till klubben. Ensam fortsätter jag med Avesta-grabbarna och till slut hittar vi till klubben, vi hinner precis in för att se avslutet på något coveruppträdande av ett liveband och efter att ha blivit bjuden på en drink av de nyfunna vännerna iakttar jag dom i deras black jack-spel en stund innan jag smiter från hela bygget när de båda går på toa samtidigt. Jag kände bara att jag inte orkade längre utan ville tillbaka till mina ursprungliga polare, jag vandrar genom ett nattligt Göteborg och är väldigt förvånad att jag överhuvudtaget hittar tillbaka till hotellet. På vägen ringer telefonen och jag får en McD-beställning som jag avklarar på vägen innan jag till slut snubblar in på hotellet, båda polarna har hittat tillbaka till rummet och efter att ha avnjutit de kulinariska läckerheterna däckar vi trötta men glada i våra sängar.

Nästa dag påbörjas med en fin hotellfrukost innan vi går och lägger oss en stund till innan utcheckningen görs, vi bestämmer oss för att hänga på stan en stund innan vi tar oss tillbaka till festivalen. Siktet är inställt på att ta oss dit till All That Remains spelning som börjar 16.30 och efter att ha hängt runt på stan en timme hittar vi tillbaka till samma restaurang som dagen innan d.v.s. Dubliners där vi intar ännu en mäktig lunch och jag själv trycker i mig en 225 grams hamburgare. Värmen är härlig men krävande och solbrännan börjar bli den klassiskt finska varianten av grisrosa, efter en stund är jag tvungen att sätta mig i skuggan för att palla överhuvudtaget. Efter lunchen glider vi omkring i ytterligare en timme på stan innan vi tar spårvagnen till frihamnen igen, trots min oro att vi inte ska hinna kommer vi fram med en halvtimme tillgodo. Jag är lite småbitter fortfarande efter mitt tapp av flickorna kvällen innan och mina förhoppningar är att stöta på dom igen under dagen för att kunna se ifall det var så bra som jag trodde att det var. Nåväl, All That Remains kör en stenhård konsert där manglet inte vet några gränser och sångaren uttrycker en lika stor tagenhet över konsterten som publiken ger uttryck för. De kör i 45 minuter och avslutar med monstret "This Calling" där bandet tagit med en svensk tjej som får sjunga refrängen, sångaren hade tydligen snubblat på ett YouTube-klipp med henne som han blev så imponerad av att hon fick hänga på. Hon sköter sig bra och det blir en fin avslutning på andra dagens första konsert...

Hennes YouTube-variant:



Hennes uppträdande på Metaltown 2009:



Efter det var det Girugämesh som stod på schemat och de lät precis som på skiva, otroligt tight och bra drag inne i Close Up-tältet även om inte polarna mina var lika begeistrade. De körde i 45 min och jag kände igen varenda låt efter min otroliga pluggning av dom den senaste månaden, de höll ihop setet bra och öste på som fan på scen. Mellansnacket var ungefär i stil med "Are you crazy?", "Are you happy?" och "ARE YOU CRAZY!?!?" för det var i princip det de klarade av men vad spelar det för roll när musiken står för talandet. Direkt efter körde Mustasch igång på en annan scen så det vara bara att ta sig dit för att lyssna på dom en stund men det kändes inte så upphetsande så det blev öltältet igen, alkoholfritt för mig dock eftersom jag var the designated driver. Efter en stund inne på öltältsområdet får vi sällskap av ett gäng Arvika-bor som vi blir rätt tjenis med, det är två par som tagit sig dit och värmländskan flödar fett. Ännu en stund senare får vi sällskap av en depressiv ångest-metallare som sabbar stämningen lite vid bordet och en av mina polare flyger nästan på honom av irritation men jag lyckas avstyra det lite snyggt innan vi drar vidare. Under vistelsen i tältet har jag dock sprungit på flickorna från dagen innan och om jag på något underligt sätt trott att jag faktiskt hade något på g krossas de drömmarna brutalt, den som var mest intressant av dom står med ryggen mot mig när jag pratar med dom och den andre visar inget större intresse av att hålla konversationen vid liv. Jag inser att slaget är förlorat och tackar för mig innan det blir alldeles för pinsamt... Någonstans mellan varven hinner jag lyssna några låtar av Opeth också men känner mig lite för rastlös så jag söker mig ganska snabbt tillbaka till mina polare...

Vi letar oss ut för att kolla in Dir En Grey och de ska ju tydligen vara lika ösiga som t.ex. Slipknot och nog fan öser de på, det känns inte som att det är några som helst avbrott i manglet men det är riktigt bra drag så det gör inte så mycket. Jag och ena polaren står tillsammans med Arvika-folket och diggar en stund innan vi ger oss av till öltält som ligger i anslutning till den stora scenen där Manson ska avsluta festivalen. Efter att ha stått där ett tag och hinkat kör herr Marilyn igång och det blir en enda stor gäspning och besvikelse, det var väl tredje gången jag såg honom och det här var den klart sämsta spelningen av dessa. Han känns bara ännu mer som en poser och att musiken verkligen fått hamna i en andra sits jämfört med imagen, han larvar sig med en massa folk som ska springa och serva honom mellan låtarna och under låtarna åmar han sig bara på alla upptänkliga sätt. Jag och den ena polaren tackar för oss redan innan konserten är slut för det är verkligen så kasst och drar iväg för att hitta den andre stupfulla polaren, som tur är springer vi på honom rätt snart så vi kan börja röra oss mot hotellet för att hämta ut bilen och börja hemfärden. På väg ut möter jag dock återigen den primära av flickorna som nämnts ovan, hon står uppenbarligen och väntar på sin kompis och jag kommer gående rakt mot henne. Tror ni att jag får ett leende av henne? En blick? Någonting? Nej, hon låtsas att hon inte ser mig trots att jag passerar leende precis framför näsan på henne och ännu en gång fattar jag ingenting. Jag vet att jag inte gjorde bort mig kvällen innan även om jag inte kommer ihåg exakt allt jag sa, det jag däremot kommer ihåg var att jag berömde henne för att hon inte såg ut att vara så gammal som hon var(31) och att anledning till att jag spanat in henne(hon hade sett det redan innan) var att hon utstrålade en äkthet som stod ut i massorna. Är det negativt på något sätt någonstans? Nej, tänkte väl det men nog blir jag påpissad ändå...

Nåväl, vi tar oss till spårvagnarna igen efter lite om och men då den ena polaren måste nästintill ledas fram men allt går väl så långt. Väl på hotellet kliver jag direkt till receptionen och säger att vi vill ha vår bil framkörd varpå polarna kliver in i hotellbaren och beställer grejer. What the fuck, liksom. Asförbannad kliver jag ut för att ta hand om min bil varpå jag ringer och skäller ut dom rejält för det respektlösa beteendet, vi skulle ju åka hem på en gång och eftersom jag offrat mig som chaufför tycker jag att de får foga sig i det enda kravet jag hade: att vi börjar åka hemåt så fort det går. Efter tio minuter lommar de ut och vi kan äntligen börja åka hemåt, jag är fortfarande småförbannad men är ju inte så långsint samtidigt som det inte tar så lång stund förrän båda sover så det blir tyst i bilen. På väg ut från Göteborg lyssnar jag i ett svagt ögonblick på den fullaste polarens körråd och vi får ta en extra sväng innan vi hittar ut, därefter går resan bra fram tills Skara där GPS:en börjar jävlas. Jag har haft på den för säkerhets skull eftersom jag känner mig rätt trött och kan behöva påminnas vilken väg jag ska ta ibland, dock lurar den mig att jag har åkt fel väg strax efter Skara varpå jag vänder för att backtracka innan jag inser att jag faktiskt var på väg åt rätt håll. Efter det stänger jag av den även om det tvingar mig att vara skärpt på alla trafikkameror som den annars skulle tipsa om i god tid, resten av resan går dock bra och efter en tankning i Mariestad och en snabb bensträckare i Arboga är vi hemma runt 05.00 på morgonen. Totalt slut stupar jag i säng och sover mest hela söndagen...

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera några saker:

- Göteborg är nöten som stad, Stockholm är bara ett kallt och egoistiskt ghetto i jämförelse då hela Götet andas en helt annan avslappnad attityd och folket känns trevligare.
- Vädret gjorde nog att festivalen höjde sig ännu ett snäpp, tack solen.
- Festival är asgrymt och Metaltown lär det bli nästa år också, så jävla kul och så jävla stimulerande med alla intryck
- Nästa gång ska jag ta med solkräm för mina armar är inte snygga just nu och ansiktet ser ut som att jag blivit utsatt för en väldigt lokalt högtryck
- Alla brudar kan dra åt helvete(jag bitter? Nej inte alls...)

Snabbrecension av de band jag såg:

Dead By April: ? (såg för lite)
Meshuggah: R R R (vanligt mangel)
Children Of Bodom: R R R (inget märkvärdigt men bra ändå)
Volbeat: R R R R (ljudet var bra och draget likväl)
Slipknot: R R R R R (det jag kommer ihåg var asbra)

All That Remains: R R R R (asgrymt ös)
Girugämesh: R R R R (de galna japanerna levererar)
Mustasch: R R R (lite för allmänt för att kittla på allvar)
Opeth: R R R (kändes lite för avslaget och för mycket musiker-fokus)
Dir En Grey: R R R R (förvånansvärt bra drag och helt klart något som ska kollas upp)
Marilyn Manson: R (Riktigt jävla dåligt och värdelös avslutning)

Generellt sett måste jag säga att ljudet var förvånansvärt bra, mina tidigare erfarenheter av utomhuskonserter hade inte gett någon mersmak för den formen av uppträdanden men här hade teknikerna verkligen gjort sitt jobb. Totalt sett får festivalen betyget R R R R R då det inte gick att klaga på någonting, allt flöt på från logistik till bandens leverering av musiken enligt schemorna. All cred åt arrangörerna för ett väldigt lyckat evenemang och jag tror inte att det är särskilt osannolikt att vi dyker upp även nästa år.

Metaltown <3.

Nu sitter jag här lite deprimerad faktiskt, det känns lite som att vara känslomässigt bakis efter några så underbara och av intryck fulla dagar. Kroppen är bränd av solen och själen av förvirring, det jag nämnt tidigare om att jag bäddat uselt för mig själv även på hemmaplan börjar ta ut sin känslomässiga rätt också. Jag tror jag är tvungen att kapa det nu innan jag dras djupare in i skiten, det börjar redan göra ont och ändå är det knappt i sin linda än. Jag är nog skapt fel då jag på något sätt inbillar mig saker och ting eftersom folk aldrig agerar så som jag tror att de ska agera, jag vet inte hur många flickor och kompisar som jag blivit besviken på genom åren. Jag vet inte om jag lever i någon romantiserad och för naiv värld själv eftersom det aldrig slår fel, det kommer alltid smällar när jag anar det som minst och jag börjar bli innerligt trött på det. Ändå får jag alltid höra att jag är den snälla, mysiga och schyssta killen men hur mycket verkar det vara värt? Inte ett piss när det väl kommer till kritan utan istället blir jag utnyttjad och påpissad eftersom mitt hjärta verkar vara större än vad som är bra för mig. Nej, jag har funderat på det ett bra tag och jag tror det är dags snart, dags för mig att bli en jävla bad boy som går in för att trycka ner folk istället. Det verkar vara den enda rätt medicinen för jag orkar inte fortsätta att bara ge och ge och aldrig få något...jag bitter? Som fan.

Aj vad det bränner på armarna, fuck.

tisdag 23 juni 2009

I am back...

Efter en tid av oinspiration och allmän ovilja/trötthet/agg känner jag för att återuppta mitt skrivande här, det blev ju lite rabalder i och med de senaste inläggen här och utan att älta det mer kan jag bara säga att jag såg saker jag inte tyckte om varpå både kommentarerna och lusten att skriva försvann sin kos. Nu har jag dock som sagt lyckats jobba upp någon form av intresse att upprätthålla denna blogg som mitt lilla forum i världsrymden, jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra med kommentarsfälten men det visar sig...

Vad som har hänt sedan sist? Ja ni, var ska jag börja? Jag har börjat fucka upp mitt privatliv rätt bra igen och utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att ni inte ska bli förvånade ifall ni hittar en förstörd Koivulainen här om en månad eller så, jag lever ju efter parollen att det är bättre att brinna upp än att dö ut. Jag ångrar hellre det jag gjort än ångrar det jag inte gjort, man måste ju faktiskt våga se lite möjligheter där alla andra ser problem och vi får väl se hur mycket jag kommer att få ångra dessa ord... Nog om det, det lär som sagt bli mer om det framöver.

Pokermässigt har det varit lite upp och ner, jag har den senaste veckan inte spelat nämnvärt men veckan innan dess hade jag en liten framgång när jag återigen lyckades halvklonka i SR och kom femma i tisdagsturren. Annars har jag försökt att grinda på NB då KE fixat schysst rakeback åt oss men det är ju inte direkt oväntat att både insättningen och rakebacken är long gone, allt är ju en del av Nordicbet-mannens ondskefulla plan att skinna oss stackars fiskar på alla våra surt förvärvade. Efter den senare tidens debacle har min live-lust försvunnit ganska kapitalt och sommaruppehållet kommer som en skänk från ovan, jag hoppas jag hittar tillbaka då det vore synd att tappa den delen av mitt spelande när det ändå gett så många goda stunder genom åren. Just nu är jag dock inte alls säker på vad framtiden har i sitt sköte, det kan bli vad som helst och jag bryr mig faktiskt inte. Jag är av uppfattningen att jag inte vill ägna mig åt sådant som tar energi utan det jag pysslar med ska ge mig +EV i form av tillskjuten energi, allt annat får vara då jag har nog med energisugare på andra håll. Nätdelarna håller jag levande med lite småturrar här och där, det är ju ändå inte helt dött med framgångar på den fronten så än finns det hopp för den finska fisken.

GI-kuren har fortsatt även om jag svullat som en gris förra veckan, jag vill inte ens redogöra för vad jag intagit men det har varit lite av tröstätande skulle jag tippa men det är slut på det nu. Det positiva är att vikten inte verkar ta någon större skada av dessa eskapader då jag fortfarande håller mig på -8 kg sedan starten vilket helt klart måste ses som godkänt. Det tragiska är dock att jag idag var så nära på att starta min promenadsatsning men den föll på en grej, gissa vilken? Fåfänga. Fattar ni? Fåfänga. Jag hittade ingen tröja jag tyckte var värd att spatsera runt cityringen med, nu har det banne mig gått långt i ytlighetens värld men jag mäktar fanimej inte med att ta mig runt i det här soliga och folktäta vädret utan att ha något flashigt på mig. Ska jag liksom ta min "I knocked out a Full Tilt Pro"-tröja eller min "Jag har precis tagit körkort - vad har du för ursäkt?"-tröja? Nej, ni ser ju själva hur illa det är ställt...tanken slog mig att jag borde dra mig till Björnön istället men jag tror inte mina attiraljer ens pallar trycket där. Nej, det måste till ett införskaffande av lite schyssta träningströjor ifall det här ska funka, förut har jag ju kört med huvtröja men nu är det ju för varmt för det. Sicka I-landsproblem en annan har...

Fan, om tre dagar smäller det, Metal-fucking-town. Ska bli så sjukt nice med den lineupen, bara världsband hela vägen med Volbeat, Meshuggah, Girugämesh, Slipknot, All That Remains, Marilyn Manson, Pain, Opeth...rock on!

Filmer har det gluttats och kommer ju inte ens ihåg alla men vi kör:

Titel: Baksmällan(sedd på bio, hör och häpna!)
Genre: Komedi

Här har vi ett klassiskt grabbgäng som drar till Vegas för att bränna av en svensexa men det dröjer inte länge förrän allting flippar ur helt, efter att ha fått följa grabbarna till deras första Jägermeister-shot på taket av deras hotell får vi i nästa scen se hur de vaknar upp i ett totalt thrashat hotellrum med ett stort problem: brudgummen är puts väck och de kommer inte ihåg någonting av kvällen innan. Nu börjar en desperat rekonstruktion av föregående kväll och de hysteriskt roliga scenerna avlöser varandra, det här är lätt en av de bästa komedierna som kommit på typ 10 år. Jag garvade högt flera gånger liksom de flesta andra i biosalongen, att min date satt och gäspade berodde på helt andra faktorer(läs mig). En av de klockrenaste scenerna är när en snubbe fejkar att en bebis runkar, det låter sjukt men fan vad ni kommer att garva när ni väl ser det... Gå och se den här, omedelbums! Ni blir inte besvikna om ni ens har ett uns av samma sjuka humor som jag och det vet jag att många av er därute har.

Betyg: R R R R R
-----------
Titel: Ghost Town
Genre: Komedi

En gäspning till dramakomedi om en tandläkare(Ricky Gervais) som efter en operation, där han dödförklarats för ett ögonblick, vaknar upp med förmågan att se döda människor. Filmen försöker bygga på nyss nämnda Gervais förmåga att leverera assköna repliker med fullkomligt lysande känsla men filmen faller halvvägs då resten av ensemblen inte levererar. Grundstoryn är att han ska hjälpa en död snubbe att få sin änkefru separerad från hennes nya snubbe med den självklara följden att Gervais blir dökär själv i kvinnan i fråga...Nej, väldigt förutsägbar och tråkig "komedi". Kolla på brittiska "The Office" istället, där snackar vi världsklass med Gervais!

Betyg: R R R
-----------
Titel: Meet Dave
Genre: Komedi

Ännu en totalt miserabel s.k. feelgood-rulle där Eddie Murphy spelar både ett utomjordisk farkost(ni läste rätt) samt kaptenen på denna, ni ser ju redan att det här bara är dravel hela vägen. Självklart blir han kär i en jordkvinna och så följer komplikationer utan dess like där farkostens hantering blir mer och mer avancerad ju längre filmen lider...och lider gör man när man kollar på eländet. Nej, masturbera hellre i 1 1/2 timme, den smärtan ni känner efter det är inget jämfört med den ni skulle känna om ni kollade på det här.

Betyg: R
------------
Titel: Pride And Glory
Genre: Drama

Ett klassiskt polisdrama där vi har tre bröder och en far som alla är in the force och det är inget dåligt gäng med skådespelare de dragit ihop: Voight, Norton och Farrell bl.a. Det hela börjar med en slakt av fyra poliser vid ett tillslag mot knarkdealers varpå helvetet brakar loss där korrupta snutar jagar förövarna för att dölja sina spår samtidigt som de mer rättrogna försöker finna sanningen innan det är för sent. Filmen faller lite på sin klyschighet men har ändå en grundton som känns fräsch, den är rätt mörk och fokuserar mycket på de familjeinterna relationerna även om de också är rätt förutsägbara där sönerna representerar varsin del av ond-kontra-god-skalan. Lite oväntat slut som känns åt American History X-hållet och det lyfter väl kanske filmen en aning från mängden men det räcker inte, det blir bara en helt ok film till slut.

Betyg: R R R
-------------

Det är väl de filmer jag sett på sistone, kan vara någon till som jag förträngt men då var den ju uppenbarligen inte värd att nämna. I serieväg har ju True Blood börjat igen och den fortsätter exakt där den slutade, på världsklassdelen av skalan, och det ska bli en fröjd att följa det hela under sommaren. Anna Paquin är läckrare än någonsin och hon har lovat mer nakenhet än tidigare så det kan ju aldrig vara fel... Annars har jag snubblat på en lite äldre(2008 :) ) serie från BBC, The Survivors, som handlar om hur England lamslås av ett virus som slår ut och dödar typ 99% av befolkningen. Vi får följa ett gäng överlevare under deras öden och äventyr och det hela andas äkta brittisk TV-klass, det är inte samma hets som i amerikanska serier utan fokus ligger mer på karaktärerna och allt som faktiskt inte händer. Det är mer psykologiskt än effektbaserat och det känns skönt för en gångs skull, man kan lätt tänka sig in i situationen och förstå paniken och chockkänslan. Rekommenderas om ni inte har något annat för er i sommarvädret... 24 gick ju slut i slutet på maj och jag lovade någon slags utvärdering av det hela och ärligt måste jag nog säga att Jack Bauer borde blåsa skallen av sig eller något, jag börjar få nog av vår tids McGyver. Nog för att den senaste säsongen ändå försökte hitta några andra spår och visa på hans mänsklighet men det blir för mycket ändå, hur mycket trubbel kan en och samma man egentligen hamna i? Och hur länge kan han vara utan att behöva gå på toa? Snacka om overkligt. Det som är annorlunda för den här säsongen är att inte ens hälften av trådarna sys ihop i slutet utan vi lämnas med flera öppna frågor, det är väl serieförfattarnas försök att vara lite nytänkande men det räcker inte. Det sjuka är att jag någonstans hört att de har planer på att fortsätta köra serien utan Jack Bauer och hur sjukt är inte det? Jack Bauer ÄR ju det lilla som fortfarande känns bra i serien, även om han är en superman utan dess like är hans karaktär den enda som känns någorlunda spännande och det även om en gammal favorit som Tony Almeida gör comeback. Jag har även hört någonstans att planen är en säsong plus en långfilm till, vi får hoppas de håller det så de inte mjölkar en från början grym serie till pinsamhet. Det har ju hänt med Prison Break och det har vi fått lida för alldeles för länge, jag har nu plöjt alla avsnitt utom de två extra som "bara" utkommer på DVD-utgåvan och jag kan ärligt säga att jag verkligen plågade mig igenom den sista säsongen. Vilken jävla dynga! Nackskott på de som tillåter att dylik smörja produceras och sänds, det mest skrämmande är dock kommentarerna som finns för avsnitten på www.epguides.com där folk faktiskt tycker att det är synd att "världens bästa serie" läggs ner. For fuck's sake! Inte en dag för tidigt säger jag...

Nej, det får väl räcka för den här gången antar jag och jag ska återigen försöka skapa någon regelbundenhet här med diverse uppdateringar om vad som händer(och inte händer) i mitt liv.

tisdag 9 juni 2009

Ändring...

Tyvärr har det förekommit personangrepp i kommentarsfälten till mina inlägg varför jag tvingas stänga av kommentarfunktionen permanent, det är något jag absolut inte accepterar under några som helst omständigheter.

söndag 7 juni 2009

GP-final...

Igår var det alltså dags för säsongsavslutningen i GP-väg då finalen skulle avgöras och jag låg väl runt medel i startstack då jag startade med runt 10k, formeln är ju att man får 5k plus extramarker baserat på hur mycket poäng man skrapat ihop under säsongen. 42 spelare till start och riktigt flack struktur med 40-minutersperioder och jag får ett intressant startbord med många unga förmågor i form av Hannes, Dan och Rasmus men även äldre rävar i form av Rille och Rami. Det börjar hyfsat för mig direkt och jag plockar på mig marker här och där, jag kommer efter en stund in i ett helt sjukt stim av både kort och träffar och de andra vid bordet suckar högljutt av uppgivenhet. Efter någon timmes spel kommer första avgörande handen när jag har 99 på hand och hamnar i en duell mot Rille, det blir raisat pre och floppen kommer 769 och det säger bara ding-ding hos mig. Jag är inte helt hundra på handförloppet men jag har för mig att jag bettar floppen och Rille synar, turn är en äcklig T men jag fortsätter att betta och Rille slår om vilket får mig att fundera men jag är inte beredd att ge upp handen så jag tar synen. Rivern kommer med ett J och jag svär högt inombords och än mer när Rille ställer, jag vet inte hur jag ska tänka här men börjar nysta i handen och analysera Rilles spel. Även om han slår om på turn så känns en stege osannolik på något sätt och då därmed borde inte heller riverkortet ha hjälpt honom även om det kan ha hjälpt mig genom att ge honom ett tvåpar. Rille ger mig också en grym tell som skriker svaghet och till slut väljer jag att ta synen och med stor lättnad få se honom visa upp A-högt, därmed är turren över för honom och jag har börjat mitt stackbyggande på allvar.

Strax innan pausen börjar Rasmus flippa ur och ställer i ur och skur, jag bara väntar på att plocka upp en hand värd att ta synen med och den kommer i sista handen innan matbreaket. Jag hittar AQ och tar en lätt syn på hans push och han visar upp A7 eller något dylikt, tyvärr för min del tvåparar sig brädan och det blir split. Sicket flyt han har, den unga gossen. När vi bryter för mat har jag 50 500 i marker med blinds på 200/400 så jag ligger ju definitivt bra till, spelet har funkat jäkligt bra och jag har spelat grymt i många situationer där jag gjort korrekta läsningar av motståndarna och spelat ut dom. Jag hade en hel del dueller med t.ex. Stridsman där vi turades om att plocka marker från varandra men jag tror jag ändå drog det längsta strået till slut. Direkt efter pausen blir det dock andra toner då jag inom en kvart tappar halva stacken med lite tvivelaktiga spel, både från mig och motståndarna. T.ex. gör Rasmus några sjuka syner mot mig som nog mest beror på att han är trött på att spela men de håller tyvärr för min del, jag blir riktigt tilt och gömmer mig i min huva för att försöka hitta formen igen. Det tar en stund av avvaktande spel från min sida innan jag hittar en hand i form av QQ och efter att Rasmus har höjt upp det hela slår jag om med en blixt-allin från hans sida med en lika blixt-syn från mig. Han visar upp AK och min snabba syn motiverar jag med lite halvtiltat tillstånd, som tur är för mig blankar brädan och jag är tillbaka på 50k igen och kan börja se ljuset igen. En stund efteråt kommer Ponuts till bordet och han hinner med att slå ut sin käresta innan vi drabbar samman, jag höjer upp med AKo och han pushar med en snabb syn från mig då jag är på gambling-humör och han visar upp 99. Brädan blankar fram till rivern där en skön K dyker upp, Ponuts skriker besviket och lämnar lokalen med bestämda steg. Jävligt surt med en riverkill men vad kan jag göra...

Nu är jag uppe på drygt 70k och livet leker, inte långt efteråt bryts vårt bord och jag hamnar med bl.a Jörgen, Ola, Wojtek och framförallt P1 och KRIBBA. Dessa två sistnämnda satans små djur ska ställa till det ordentligt för mig vartefter turneringen lider men de börjar redan nu att jävlas, Kribba kan jag inte vinna en enda pott emot och alla marker jag tar från de andra förlorar jag till honom då jag har en usel träffbild samtidigt som han har det vidrigaste flytet vi skådat på denna sidan millenieskiftet. Han är en duktig spelare och trevlig kille men igår hade jag kunnat döda honom, shit vad trött jag blev på honom till slut. Och så P1s konstanta pushande med svaga kort, tyvärr satt jag aldrig på några tillräckligt bra för att försöka plocka honom. Efter en stund vid bordet hittar jag AA som jag plockar Ola med då han ställer med 66 eller något dylikt, då spottar jag upp mig en bit över 100k och där ligger jag stabilt genom att som sagt ta från de andra och ge till Kribba. Jag börjar även nöta ner Wojtek en aning och precis innan finalbordet hamnar jag i en duell med P1 där jag slår upp det pre med random kort och får ett omslag från honom på 3xmitt bet, jag synar det och floppen kommer för jävlig så det blir check med samma scenario både på turn och river varpå han vinner på A-hög. Hade jag bara bettat hade jag plockat en pott på runt 30k och gett P1 betydligt sämre förutsättningar inför fortsättningen.

Väl vid finalbordet är jag chippie även om det finns ett antal som inte ligger långt efter, strukturen gör att det finns mycket spelutrymme även om det i princip bara är jag, P1, Kribba och Wojtek som är med och spelar. Wojtek får dock inte vara med så länge då jag lyckas plocka honom genom att setta med mina 88 på floppen x89 där han har 9T som han ställer med på floppen efter att jag raisat. Turn och river blankar och jag får ett fint tillskott till kassan, det var välbehövligt eftersom jag alldeles innan tagit ett skott och synat en all-in från Calle på runt 20k med 66. Han har dock QQ och det ser inte bra ut för min del, ända fram tills att dealern blottar första kortet på floppen som är 6 men jag hinner inte ens jubla innan andra kortet visar sig vara en Q och så var det roliga slut. Jag ligger runt 100-120k och harvar bra länge i dom trakterna tills mitt tålamod börjar ta slut, både av att det inte händer något i turren och av att jag blir rövknullad av Kribba och P1 hela tiden. När P1 ställer för tusende gången på floppen ATx med två klöver och jag sitter med Q7klöver på hand så tar jag synen med vetskap om att jag ligger under, jag är dock beredd att ta den chansningen då jag kan slå ut en av de drygare spelarna sett till spelstil vid bordet, får jag bort honom blir bordet betydligt mer lätthanterligt med många mer regerliga spelare. Tyvärr blankar turn och river och P1 får dubbla upp och jag halkar ner till runt 50k, jag börjar tappa sugen än mer men lyckas någonstans hitta sista krafterna för att försöka ännu en gång hitta motivationen. Jag lyckas sno mig upp till 80-90k innan det är dags för avrättningenm jag hittar 77 i mittposition och slår upp det bara för att få ännu en raise från P1 som jag instapushar på varpå han instasynar med 88(!), det fastän det ändå rör sig om större delen av hans stack. Friskt vågat hälften vunnet är ju helt klart hans paroll och när brädan blankar är jag ute på sjunde plats(tror jag det var) och jag får väl någon krona för besväret men känner mig mest förbannad, jag tyckte det var ganska dåligt spel vid borden idag och det kändes som att jag fick dra det kortaste strået varje gång. Jag säger inte att jag spelade fläckfritt men jag tror det var länge sedan jag spelade så stabilt som jag gjorde igår, jag är riktigt nöjd med min prestation och eftersom mitt mål var att ta förstapriset ångrar jag ingenting. Jag var tvungen att riskera mot både P1 och Kribba eftersom de var de största konkurrenterna om titeln och eftersom de är så totalt oberäkneliga fick jag förlita mig på turen mot dom men nu hade de all den på sin sida så det fanns inte så mycket att göra.

Jag är riktigt nöjd som sagt med gårdagen som helhet och kan bara gratulera P1 till titeln även om jag inte gillar hans spel i alla lägen, han spelar med väldigt små marginaler men igår räckte de för att bärga förstaplatsen. Bra spelat allihopa ändå och alltid trevligt med sköna turrar på favoritklubben nummer ett...

Utöver det har det väl inte hänt så mycket, det har dock börjat röra sig lite på det-täcka-könet-fronten men det är så sjukt så jag ska inte ens yppa något om det. :) Imorgon är det dags för ännu en arbetsdag och det blir ju trevligt...eller något.

Igår gjorde ju Sverige typ sin sämsta match någonsin och pissade bort sin VM-chans totalt, hur jävla kul blir det med ett VM utan Sverige? Nu kan jag bara försöka förlita mig på att Finland mot alla odds tar sig dit, de har helt klart chansen än och vann mot Liechtenstein igår med 2-1. Det vore ju så grymt om de äntligen kunde ta sig till ett stort mästerskap efter många försök som inte räckt riktigt ända fram. Go Finland!

Idag var det EU-val...who gives a fuck?

Robin Söderling torskade mot Federer...oväntat? Nej. Någon som bryr sig? Nej.

18 dagar till Metaltown...

onsdag 3 juni 2009

Inte mycket nytt...

under solen direkt, nu är det lite stiltje i tillvaron igen efter förra veckans pokerorgie även om det blivit en del av den varan nu också. Igår körde jag SR igen men åkte efter en dryg halvtimme när jag blivit utsatt för riggen, jag träffar Q-hög färg på turn men samtidigt har en motståndare K-hög och efter det är jag mer eller mindre ute. Klarar man inte av att undvika sådana otajming och oflyt går det inte att ta sig långt i någon turre överhuvudtaget, sedan stoppade jag in lite pengar för cg-spel men dessa är också wastade så funderar jag på att chilla resten av veckan fram tills GP-finalen på söndag. Eventuellt att jag klämmer SR imorgon kväll men that's it, någon måtta får det vara... Vad som dock vore förbannat kul är att spela i SM men nu tillät ju inga som helst förutsättningar något dylikt för mig så jag får nöja mig med att följa mina kära klubbkollegors framfart i Stockholm. Råbe tog sig vidare igår med en mer än godkänd stack, han har även bidragit med beskrivningar av några intressanta händer i klubbens gästbok. Gå och läs ni som ännu inte sett dessa, kul att kliva in i skallen på en som uppenbarligen vet hur man spelar turneringspoker. Imorgon kliver M:et ur EMD in i leken och då snackar vi om Harju alltså, han och hans sidekick Johan ska köra dag 1C och vi önskar gossarna lycka till. Mig veterligen är de dom enda kvar från klubben att starta då FN och BJ var med igår men stöp längs vägen, idag tror jag inte det har varit några överhuvudtaget från klubben även om jag såg att Halling var med(som ändå är från dessa trakter).

Katten spelade mig ett spratt igår för hon hade i någon form av protest gjort sitt nummer ett i min säng, skapligt trevlig överraskning det var när man skulle gå och lägga sig strax efter 00.00. Jag ryckte tag i henne och gav henne en rejäl utskällning men ångrade mig direkt efteråt, det gör fan ont att ens yttra ett endaste ord av ilska mot den lilla stackaren och hon gnydde ju så att hjärtat höll på att gå sönder. Jag tror mig nästan veta varför hon gjorde det och i så fall förtjänar jag det, jag tror det var en protest mot att jag inte alls ägnat mycket tid åt henne de senaste veckorna då jobb och poker tagit det mesta av min energi. Jag ska bättra mig och verkligen försöka ge henne lite kärlek också, hon är ju bara för söt den lilla krabaten...ehrrmm, harkel. Ja just det...jo, hon ska ju till veterinären nästa veckao och till och med sövas för lite tandstensborttagning och jag lär ju inte vara populär hos henne efter det. Det blir väl att införskaffa några kilo räkor att trösta henne med efteråt...

Nej, nu är det dags att hoppa in i duschen men jag slänger upp en låt åt er att njuta av så länge. Vi snackar om ett japanskt band vid namn Girugämesh som ska deltaga på Metaltown, den senaste veckan har jag nog lyssnat på en av deras skiva typ fem gånger om dagen. Jävlar vad bra de är:

tisdag 2 juni 2009

Omaha - himmel och helvete...

Omaha kan vara jävligt tråkigt:

***** Hand 1038858941 *****
1.00/2.00 Omaha (PL) - den 2 juni 2009 23:04:30
Britta 66 (Vanlig /Cash Game )
Plats 2: Mr Burns1 (750.80)
Plats 4: Koivula (636.71)
Plats 5: KeLLingH (408.24)
Plats 1: wessland (236.17)
Mr Burns1 lägg LM 1.00
Koivula lägg SM 2.00
** Giv **
Mr Burns1 [N/A, N/A, N/A, N/A]
Koivula [Kns, 8s, 7s, Dr]
KeLLingH [N/A, N/A, N/A, N/A]
wessland [N/A, N/A, N/A, N/A]
*** Bet Runda 1 ***
KeLLingH Syna 2.00
wessland Syna 2.00
Mr Burns1 Höj till 10.00
Koivula Syna 10.00
KeLLingH Syna 10.00
wessland Syna 10.00
*** Flop(Board): *** : [7h, 7r, Knr]
*** Bet Runda 2 ***
Mr Burns1 Satsa 40.00
Koivula Syna 40.00
KeLLingH Lägg
wessland Syna 40.00
*** Turn(Board): *** : [7h, 7r, Knr, Dk]
*** Bet Runda 3 ***
Mr Burns1 Satsa 160.00
Koivula All-in 586.71
wessland Lägg
Mr Burns1 Syna 586.71
*** River(Board): *** : [7h, 7r, Knr, Dk, Eh]
*** Showdown *** : Rake: 15.00 Totalpott: 1318.42
Mr Burns1 [3k, 5h, Ek, 7k] Kåk Vinst: 1318.42
Koivula [Kns, 8s, 7s, Dr] Kåk Vinst: 0.00
KeLLingH Lägger mig Vinst: 0.00
wessland Lägger mig Vinst: 0.00

Men jävligt roligt också:

***** Hand 1038850194 *****
1.00/2.00 Omaha (PL) - den 2 juni 2009 22:58:08
Britta 23 (Vanlig /Cash Game )
Plats 2: SyyyYyyyN (36.00)
Plats 4: zmaker (752.75)
Plats 5: Koivula (881.70)
Plats 1: jycken (39.43)
Plats 3: Hoben (57.36)
SyyyYyyyN lägg LM 1.00
Hoben lägg SM 2.00
** Giv **
SyyyYyyyN [N/A, N/A, N/A, N/A]
zmaker [N/A, N/A, N/A, N/A]
Koivula [4s, 5r, 5s, 3k]
jycken [N/A, N/A, N/A, N/A]
Hoben [N/A, N/A, N/A, N/A]
*** Bet Runda 1 ***
zmaker Höj till 7.00
Koivula Syna 7.00
jycken Höj till 31.00
SyyyYyyyN Lägg
Hoben Lägg
zmaker Höj till 103.00
Koivula Syna 103.00
jycken All-in 39.43
*** Flop(Board): *** : [3s, 2s, 8h]
*** Bet Runda 2 ***
zmaker Satsa 248.43
Koivula Syna 248.43
*** Turn(Board): *** : [3s, 2s, 8h, Es]
*** Bet Runda 3 ***
zmaker Passa
Koivula Passa
*** River(Board): *** : [3s, 2s, 8h, Es, 4k]
*** Bet Runda 4 ***
zmaker All-in 401.32
Koivula Syna 401.32
*** Showdown *** : Rake: 15.00 Totalpott: 1532.93
SyyyYyyyN Lägger mig Vinst: 0.00
zmaker [9h, 8k, Kr, Kk] Par i kungar Vinst: 0.00
Koivula [4s, 5r, 5s, 3k] Färgstege 5,4,3,2,A Vinst: 1532.93
jycken Lägger mig Vinst: 0.00
Hoben Lägger mig Vinst: 0.00

Jag har bara en önskan, låt mina händer stå när jag får in pengarna...snälla...

måndag 1 juni 2009

Månadsfinal SR...

Ikväll var det dags för maj månads final i SR och jag var ju en av de glada deltagarna i och med min vinst i förra veckan, jäkligt bra struktur och 5k i startmarker bådade gott och än bättre kändes det när första handen var AKruter men jag plockade bara upp en liten pott med den. Kortsnittet fortsatte vara grymt(med bl.a. typ 5 pockets första tjugo varav ett var AA) men sjukt nog trillar stacken nedåt då jag hela tiden får omslag eller ogynnsamma floppar, jag är snabbt nere på 3,5k och ännu fortare på 1,5k. På något sätt lyckas jag dock jobba mig upp därifrån och får en fin uppdubbling med KJruter på en 7-hög flopp med två ruter, den andre killen raisar och jag trycker med efterföljande syn från honom med 88. Turn blankar men rivern rutern till mig, jag hade även en form av stegdrag mitt i det hela. Efter det är jag uppe på runt 7k och lattjar runt en stund innan jag halkar ner till runt 4k igen, då är det dags för nästa uppdubbling där jag tar en preflop syn med KQo, floppen kommer 853 eller något och den checkas av båda. Turn ger Q och efter att han har checkat pushar jag, han funderar en stund innan han tar syn med 68 men mina kort får hålla och jag är uppe på 8k. Det är ställningen vid den första pausen men hela mitt spel känns labilt, jag har liksom ingen tajming känns det som och jag får verkligen inte betalt för mina bra kort utan får snarare betala för dom själv. Det är speciellt ett par snubbar som satt upp sig emot mig, en som heter "Lättlurad" och en som heter "Snygg-Lars" där den sistnämnde terrade mig i början varpå den förstnämnde tog över mot senare delen av min existens i turren. Efter att "Lättlurad" höjt upp en pott från utg+1 med A4 som jag tar syn på med KJ och där brädan blir A558A efter check fram till rivern där han slänger in en bet som jag synar med K-hög får han sig en rejäl utskällning. Jag börjar jiddra som fan med honom och känner mig nästan förbannad på honom av någon anledning, detta färgar mitt utträde ur turneringen då jag blivit trött på att bli mobbad av honom och bara letar efter tillfällen att få trycka tillbaka. En stund efter första pausen har jag KJ igen och blindsen är 125/250, jag slår upp det till 750 från sen position och får ett miniomslag från just "Lättlurad" i BB till typ 2200 vilket jag måste ta syn på. Floppen kommer J9Q och han checkar den till mig, jag känner att jag har träff och stegouts utifall det behövs så jag trycker. Han funderar en stund innan lite motvilligt, vad det verkar, tar synen med AA och efter att turn och river blankar var det roliga över för min del. Självklart var det ju snubben jag jiddrat med och som rövknullat mig igenom hela turren som fick spruta sin sats över hela mitt ansikte i ren förnedring, det där är så typiskt och vanligt scenario att jag börjar tro att det finns någon form av karma bakom allt. Man ska nog vara snäll vid borden och gratta till bra spel trots att det inte alltid är så bra spel...nej, fuck that, live hard och die broke säger jag.

Lite notiser:

- I förra veckan höll jag på att bli mos under min färd till jobbet då jag mitt i urskogarna helt plötsligt får en date med skogens drottning då en älgkossa trycker fram sitt fula tryne från skogskanten. Jag är inne i mitt morgonkoma och ser inte fanskapet förrän det är precis jämte mig, som tur är för mig värderar hon sitt liv högt denna morgon och vänder med lite överlägsna steg tillbaka in i skogen. Jag brummar vidare, lite halvchockad av upplevelsen och glad över att jag inte fick ett brutalt uppvaknande.

-Idag på vägen hem råkar jag nästintill ut för en annan trafikfadäs då en mupp till idiot genar igenom en korsning, korsningen i fråga är en T-korsning där det är rätt brett och öppet kring infarten till foten(ifall ni förstår). Jag kommer från fothållet i T-korsningen och den andre kommer från höger, i korsningen väljer han dock att verkligen hålla insidan och gena över mitt körfält och det just som jag håller på att spana på en tjej som går på trottoaren. Som tur är är min fart tack vare detta lägre så jag ser honom svischa förbi precis framför min bumper, i en sketen jävla skithög till skåpbil. Fan ta honom om det hade blivit en krock, han hade ju lätt fått stå där med redneckskägget i brevlådan och grina över hur försäkringsbolaget vägrar att betala ut någon ersättning. Motherfucker.

- I förra veckan gjorde jag också en bra grej ur mitt perspektiv gällande en relationsrelaterad grej, det handlar nämligen om det faktum att jag är jävligt trött på människor som jag tror saker om och som sedan visar sig bara vara luft. Jag vet inte om jag är störd eller om jag är ett unikum men ofta uppfattar jag att jag har en väldigt nära relation till vissa personer och då förväntar jag mig ett visst agerande från dom, tyvärr har jag väl blivit besviken på dessa lika många gånger som jag haft förväntningar och nu var det då en sådan händelse som kom till sitt "klimax". Jag erbjöds möjligheten att plocka upp bollen igen och låtsas som att det personen ifråga och jag hade är något som finns där än men jag vägrade, jag orkar inte slösa energi på massa folk som ändå aldrig är vad de utlovar sig för att vara. Ska du hänga med mig och få något av mig ska du fanimej vara for real, jag hatar människor som bara tar och aldrig ger och jag har fått nog av dessa varför jag har bestämt mig att gallra rejält i de s.k. relationer jag har. Det finns bättre saker att ägna sig åt än att fundera på saker som är icke-existensiella...så som att spela X360 eller något.

Jaja, nu har jag fått ur mig lite igen och ska väl klara mig ett par dagar, vi får väl se hur mycket poker det blir under veckan men en SR lär väl säkert slinka ner. Efter det blir det ju GP-final på lördag och jag såg att jag ändå har ett väldigt bra snitt i de få GPn jag varit med i, dock ska ju någon vara värre än mig och det är då Råbe i det här fallet som med fyra turneringar ligger topp tio i rankingen medan jag bara orkat klättra till runt topp 15 med samma antal turrar. Det ska förhoppningsvis bli kul på lördag och jag hoppas som sagt att klonkingskillsen håller i sig, för HPK som klubb verkar det göra det då det efter förrförra veckans SM-framgångar även blev en helt ok klonk på nätet igår då en av klubbens medlemmar plockade hem gårdagens Sköna Maj-turre. Jag har säkert skrivit om det redan tidigare men det tål att nämnas igen, grattis grattis...Imorgon börjar kasino-SM och det blir väl uppemot 10 tappra från klubben som åker och vi håller självklart alla tummar vi kan för att framgångarna ska fortsätta, jag tror inte vi är långt ifrån att snart ha en SM-vinnare i klubben. Go go go, guys!

Dagens trailer...

Är det ok att få gåshud och nästintill utbuktning i brallan av en speltrailer? Det får jag när det gäller Modern Warfare 2, fy fan vad coolt det ser ut:

Sinnessjukaste någonsin II...

Ok, om ni tyckte att mitt uppsving på 17k på två-tre dagar var något så kan jag meddela att jag haft ett likadant swing...fast nedåt denna gång. Från att ha satt allting och fått allting att hålla i början på förra veckan slogs switchen av och det var omvända roller, jag kunde ha vilka nötter jag än ville och nog kunde motståndarna ändå hitta sina outs på rivern. En kille plockade t.ex. 5k av mig på tio minuter på ett bord när han drog ut mig två gånger om rivern när jag haft honom totalt innan, det var väl ungefär där det började och sedan fortsatte det med liknande oflyt samt självklart lite halvtilt/jakt på förlorade pengar från min sida. Sakta men säkert minskade alltså pengarna på kontot och så igår kväll var de slut, jag hade ju dock cashat ut 10k så det var ingen fara så men ändå lite småsurt att tappa det megaplusset. Jag lärde mig dock ett par saker av det hela:

- Jag MÅSTE hålla mig till de nivåer min bankrulle klarar av och i mitt fall är det definitivt inte högre än 1-2 PLO på SS.
- Jag MÅSTE kunna gå ifrån när det börjar rulla för mycket på det röda, jag behöver sätta upp förlustlimits för mig själv.

Det här är något jag verkligen ska försöka ta till mig nu efter denna lilla "fadäs" och det är väl bra att man lär sig saker av sina misstag eller hur? Jag hade dock rätt kul under tiden och fick en hel del spel under bältet, en sjuk grej var dock mitt äventyr i Sköna Maj-turren på SS. Jag hade ju som sagt vunnit en satellit till finalsatelliten på lördagen och då vankades det grindkväll hos Wettis så det passade bra att ta tag i den innan maten skulle fram, sjukt nog börjar jag med ett bord där alla är sitting out. Jag hinner sno upp mig till nästan 3xstartstack innan bordet bryts, då hamnar jag på ett bord med 2 aktiva och en sitting out. Det tar väl tio minuter så har jag plockat båda de aktiva på allt de har och mitt bord bryts igen, nu hamnar jag återigen på ett vilande bord där alla spelare pausar. Jag snor för glatta livet och snart sitter jag på finalbordet som monsterchippie, fem spelare kvar och fyra platser. Det blir ju inte direkt svårt att knipa platsen och därmed har jag inköpet "gratis" i Sköna Maj så jag reggar mig glatt till den och fortsätter med grindkvällen, den blev inte så lyckosam för mig i och med mitt brutala downswing men Wettis plussade i alla fall och jag var på väg att lyckas bra i en rebuy-turre på PS men åkte precis före pengarna med AK mot 88 typ.

Nåväl, på söndagen var det då dags för GP och jag tog mig till Hallsta ganska tidigt då vi skulle ha ett möte om Mälardalen Invitational innan, till turneringsstart hade jag dock hunnit backa en tusenlapp till på nätet så jag var lagom tänd. Vi körde en rebuy på klubben med 7000 i startmarker och jag gjorde dubbelt inköp direkt, orkar inte tjafsa med rebuys och junk utan det får bära eller brista. Jag hamnar vid ett helt ok bord med lite actionfigurer i form av Karim, P1 och P2 men det blir ganska lugnt ändå. Det är mest jag, P2 och Wehl som fajtas om potterna och otroligt nog drar jag oftast det längsta strået förutom en bra bit in i turren när P2 rövknullar mina A5 med A3 när brädan blir 24733(är lite osäker på sjuan), jag turnar i alla fall stegen men han runner-runner-kåkar. Som tur är blir potten ändå inte så brutal som den hade kunnat bli så jag klarar mig med livhanken i behåll men min förbannelse mot P2 känns obrytbar, jag ska dock hinna plocka honom innan turren är över. Jag lyckas sakta men säkert ta mig ända till finalbordet och när vi kört igång det börjar jag känna lite stress över Sköna Maj då jag inte är riktigt hundra på när det börjar så jag börjar fråga runt lite oroligt men ingen vet, jag springer iväg efter en laptop och slår igång SS-klienten bara för att se att den började 18.00 och klockan är 19.10. TILT!!!! Jag loggar in fort som fan och hinner precis till en hand som påbörjats, jag har tappat halva startstacken och plockar upp en hyfsad hand som jag hänger med på, jag träffar topparet på floppen och turnar ett öppet stegdrag men samtidigt blir brädan spadrad. Det blir checkat till river där jag ställer och han funderar och funderar och funderar tills han tar synen med AAAx på hand utan spader. WP, bitch! Jag är ute efter en hand och tilten är total, jag sitter och förbannar allt och alla i en halvtimme efteråt men i samband med detta plockar jag dock P2 med mina 22 mot hans Ax då brädan blankar. Harju tycker nog inte heller om mig idag då jag lyckas fiskdra ut mot honom två gånger om då min existens stått på spel. Efter att han åkt är det jag, Ponuts och Ola kvar där Ola åker relativt fort då han är väldigt short jämfört med oss andra. När vi väl är HU har vi mer eller mindre lika stora stackar så jag föreslår en deal om pengarna, en split rakt av, som Ponuts köper så vi kör bara om GP-poängen. Spelet blir betydligt lösare efter det och en inte alltför lång stund senare tar jag syn med 86 på någon Ax som han har där jag sedan träffar en fin 8:a på rivern, segern är min! Skönt med en liveseger då det var ett tag sedan sist men jag har ganska bra facit i GP-turrarna i år då jag bara kört fyra varav det här då var en vinst och så har jag för mig att jag har ett finalbord på det också. Inte illa pinkat och nu i helgen är det då dags för finalen, jag hoppas mina klonkingskills håller i sig så jag kan ta hem min första större titel på klubben(bortsett från fisk-epitet då).

Förra pokerveckan var mer än lovligt intensiv och jag kollade mina spelade timmar på SS, jag tror jag banne mig landade på 40 så förra veckan gjorde jag alltså tvåskift med både jobb och grind vilket resulterade i att jag typ sov fyra timmar i snitt varje natt. Det kändes i helgen kan jag lova men det blev ju inte överdrivet mycket sömn då heller, det är nästan skönt att cg-rullen försvann sin väg så jag slapp grinda mer. :) Jag ska dock göra ett seriöst försök på att kicka igång en rulle men innan dess tänkte jag nog införskaffa ett pokerprogram att använda som analysverktyg och det är här ni kommer in med era expertkunskaper, vilket program ska jag införskaffa? Jag vill inte ha ett superdyrt och helst ska det klara av både cg-PLO och turrar, det vore optimalt men om jag måste välja tar jag nog en som klarar PLO-grinden. Nå, vad föreslår ni?