söndag 30 augusti 2009

Frida(y) memorial...

Efter ett läsartips måste jag ju tillägna fredagens äventyr följande klipp:



Sedan kan jag ju tillägga att jag sprang på några lokala kändisar på BMB också:

- Tomten, sen ankomst men ändock på plats till slut
- Styrsell, han hittade också samma spår som jag från Björnön...spåret som ledde rakt till baren.
- Lonne, Hallstas stolthet från Tribal Ink ifall ni kommer ihåg. Han var ju känd i fem minuter för sitt deltagande i TV3s dokusåpa "Wannabe", klassiker.

Big stack in little Hallsta...

Jaha, jag säger det igen...jaha. Då var den helgen borta också, jag fattar inte hur de kan försvinna så fort men å andra sidan har min helg varit fullspäckad av aktiviteter. Låt oss som vanligt taga allting i deras rätta ordning:

Fredagens arbete hann knappt avslutas innan jag rusade som en hormonstinn iller till det lokala vattenhålet BMB då det vankades AW-premiär med det bästa coverbandet Sverige har att erbjuda d.v.s. Duojag. Jag kommer dit glad i hågen i tron att mina polare ska vara där redan men hur jag än söker igenom krogen millimeter för millimeter står de ej att finna så jag sätter mig solokvist i ett hörn och inväntar dessa s.k. kamrater. Efter en dryg, i dubbel bemärkelse, halvtimme snubblar jag på dom och de spelar oförstående när jag frågar var fan de hållit hus. Jaja, jag är i alla fall glad att jag äntligen sprungit på dom och knappt hinner vi beställa in lite mer att dricka innan bandet kör igång och det blir fullt ös direkt, de river av den ena grymma låten efter den andra och draget i lokalen tilltar för varje ton som slås an. De lyckas till och med klämma in en Winnerbäck i första setet av låtar, i pausen drar vi och tömmer blåsorna samt inhandlar nya drycker för att ladda upp ordentligt. Andra setet blir ännu bättre, nu kommer de tunga kanonerna i form av "Zombie", "Fear of the dark", "Run to the hills", "Smells like teen spirit" och "Jump jump" bl.a. Mina planer om att bara beskåda bandet för att sedan dra mig tillbaka grusas brutalt eftersom trycket inte mattas av när bandet tackat för sig, jag hänger på grabbarna och börjar röja på dansgolven. Efter en stund stöter vi på ett tjejgäng där en av flickorna tar rejäl kontakt med mig och borrar sin blick i mig, det dröjer inte en lång stund förrän hon står med sin rumpa mot mitt skrev och trycker. Vi håller på så ett tag tills hennes kompisar drar iväg henne mot vidare äventyr, jag har jobbat upp lite förhoppningar om att det här kanske kan leda till något. Ack vad rövknullad jag ska bli än en gång, jag har precis samlat ihop polarna och dragit in i schlagerbaren när jag ser samma tjej stå och gnida rumpa mot skrev på en annan kille. Efter en stund har mitt grabbgäng återigen sökt sig till deras tjejgäng och nu börjar tjejen ifråga gnida rumpa mot var och en av mina polares skrev i tur och ordning. Vi kan väl säga att min initiala positiva tolkning av hennes intresse mest blev ett kallt konstaterande om att jag var ungefär lika intressant för henne som individ som ett ark toalettpapper som hon torkar sig med på toa, hon var bara ute efter en grej och uppenbarligen blev killen som hon gned sig mot efter mig den "lycklige". Nåväl, jag ger mig efter sju timmars shakande och drickande och drar hemåt solokvist som vanligt, fötterna gör ont som fan efter allt dansande och öronen piper av rundgång. Naturliga följdeffekter av en helkväll på stan helt enkelt...

Det blir ett försök till att maxa sömnen under natten till lördagen för klockan är ställd på 10.30 för uppgång och avfärd till Hallsta för Big Stack-turre, väl på plats kan jag konstatera ett lite halvskralt intresse för det hela då "endast" 28 spelare har dykt upp. Jag får ett halvintressant bord där jag dock har en viss FN direkt till vänster om mig vilket begränsar mina spelalternativ avsevärt då han inte är rädd för att chansa eller spela brutalt. Det hela börjar ganska lugnt för min del och jag är min vana trogen inne och roddar i lite potter här och där, jag torskar en del i en pott där jag har 52klöver på hand och floppen kommer x34 med två klöver. Jag synar hela vägen till river men lyckas inte klonka mina outs och får till slut ge upp potten tom, dock ska jag få lite revansch några händer senare. Jag har 86o på hand och hänger med på en flopp, den kommer 75x och det bettas ut och jag tar syn med det öppna stegdraget. Turn är en fin 4:a och Hannu bettar ut, det ligger dubbla färgdrag ute så jag känner att jag måste spela handen hårt varpå jag tripplar hans bet. Efter en lång stunds tänkande tar han synen och jag ber till gudarna att färgen inte kommer på rivern och för en gångs skull är mina böner hörda för den blankar. Nu checkar Hannu och jag lägger ett valuebet som han synar efter en stund och jag kan raka hem potten med nötterna. Nu är jag uppe på runt 24k och där startstacken var 15k men säg den lycka som varar för evigt, en liten stund senare kommer väl dagens hand för mig. Jag har TT på BB(har jag för mig) och FN höjer upp potten från UTG, jag kommer inte ihåg ifall det var några fler med i potten men jag tar i alla fall syn för att se floppen. Den kommer 556 och jag checkar varpå FN lägger in ett bet på 1600 som då är typ halvpott eller 3/4-pott, jag funderar en stund men känner inte att jag kan ge upp potten än så jag tar synen. Turn kommer en K och jag checkar igen varpå FN bettar ut 3 100 och återigen börjar jag fundera, fortfarande tror jag att jag mycket väl kan ha honom och sätter honom på typ 67 eller 89 eller något liknande. Jag tror i alla fall inte att han har femman så jag tar synen ännu en gång, mest för att jag ändå är en aning osäker och vill försöka hålla nere storleken på potten. Rivern kommer med ännu ett K och brädan är alltså 556KK, jag fortsätter min passiva stil och checkar till FN igen varpå han instaställer med runt 8k som då är ungefär hälften av min kvarvarande stack. Här gör jag ett misstag och låter bli att fundera på handens utveckling utan reagerar mest på den "självsäkra" all-inen och ser den som styrka...när jag egentligen borde ha sett den som svaghet. Det är ju så uppenbart att han redan på turn bestämt sig för hur han ska agera på rivern, han har ju bestämt sig för att pusha om jag checkar och det skulle jag mycket väl ha kunnat läst rätt om jag bara hade stannat upp lite. Om han hade haft femman hade han ju antingen suttit och funderat en stund innan han pushat eller så hade han valuebettat... Som ni förstår viker jag alltså och får se FN visa upp 9T för en ren bluff, jag blir inte ens tiltad för att jag vet att jag i långa loppet gör rätt i att vika där men sett till just den här specifika handen hade jag kunnat gjort världens hjältespel om jag bara funderat till lite kring handen på rivern. Det är en lärdom jag tar med mig...

Resten av turneringen blir bara överlevnad för min del, jag får inga kort och min stack äts upp av blindsen så att jag hela tiden lever på gränsen och får kämpa för varje marker. När vi är två bord kvar tror jag att jag har fått världens hand när jag får KK och ser Eric höja upp handen från UTG med fold fram till mig, jag pushar självklart och David A trycker också med efterföljande tryck från Eric. Jag täcker Eric och David täcker mig...David visar upp 33 och eftersom Eric innan korten visades sa "Jag leder..." så har han ju självklart AA. Hans kort håller men jag vinner i alla fall sidopotten som är på sketna 2k med blinds på typ 500/1000. Jag lyckas i alla fall jobba upp dessa 2k till 16k innan Eric dräper mig totalt, jag tror ju att jag är stark med min AKspader och pushar med blixtsyn från Eric då han har QQ. Dessa får självklart stå och jag åker som 12:a av 28, jag är dock nöjd med mitt spel då jag känner att jag inte gjorde några misstag och att jag gjorde det bästa jag kunde med de händer jag fick.

Jag åker hem för att kolla på sista delen av Liverpools match mot Bolton där de otroligt nog till slut lyckas vinna med 3-2 efter en kanon från Gerrard i 82:a eller 83:e minuten, oerhört viktig seger för nu får Pool knappt förlora en enda match till och helst knappt spela några oavgjorda heller. Sedan tittar jag till och från på Man U - Arsenal och får till min glädje se Arsenal ta ledningen genom ett kanonskott från Arshjavin men sedan kommer Man U igång med sitt vanliga flyt, först en sketen straff som Rooney sätter säkert och därefter ett sketet självmål från Arsenal och saken är biff till Man Uniteds fördel. Äckligt. Knappt hinner matchen sluta innan Wettis ringer och bjuder över mig på en spontan grindkväll och jag är inte sen att tacka nej, vi kör inga high stakes direkt utan lattjar loss lite på SS i diverse turneringar. Det går riktigt bra för oss ett tag då jag tar mig relativt långt i LL och 100-kronors kl.23.00 medan Wettis dominerar stort i 5-manna-turren kl.22.30. Bäst går Wettis som till slut blir 5:a i sin 5-manna men tyvärr är det väldigt topptungt i prisväg så vi missar de "större" pengarna precis. Jag åker ur både LL och 100-kronors en bit från pengarna trots att det såg riktigt bra ut ett tag där jag länge ledde t.ex. 100-kronors. Bara att ta nya tag...

Söndagen blev en sleep-in-dag då jag gick upp först runt 12.00 och dagen har ägnats mest åt praktiska saker så som städning och annat skoj, jag var iväg en snabb sväng till Hallsta för att hälsa på föräldrarna och klämde till slut femman på Björnön också som avslutning på dagen. Nu när jag skriver detta är det väl typ duschning och lite matlagning som återstår av helgen innan det är dags för ännu en arbetsvecka men gott folk, jag ser faktiskt framemot det. Jag känner att jag börjar komma igång på alla plan och tror att den här hösten kommer att bli grym på alla sätt, jag är nästan rädd för mig själv men jag ser för en gångs skull optimistiskt på framtiden. Om den där skrevgnidaren Frida från i fredags bara också hade sett mig som mannen i sitt liv så hade allting varit fullkomligt...men det kommer väl fler Fridor...

torsdag 27 augusti 2009

Roadkill-o-rama...

Det är sanslöst mycket roadkill ute på vägarna numera, jag tror inte det är en enda dag som jag inte ser ett nytt djur i framstupa sidoläge på vägen till eller från jobbet. Är det inte en grävling så är det en räv, är det inte en räv så är det en ekorre...de ligger utsmetade på vägbanan som världens krossade bananer. Vissa ligger dock helt fridfullt, som om de sov och då är min undran: har de landat så eller är det dräparen i fråga som lagt dom så? Det vore ju en väldigt fin tanke om de landade så och fick en sista pose full av värdighet istället för att de ligger där med tarmarna i mötande trafikens fil skrikandes efter sina mammor. "Medic!! I need a medic for fuck's sake!!!". Jag har funderat på det ofta, tänk vilken jävla dålig start på dagen de här djuren har...för det är ju ofta tidig morgon de blir överkörda. Tänk om en själv i halvgroggy tillstånd efter en natts sömn stapplar fram mot frukostfiket med förhoppningar om en god frukost innan man sätter av i jakten på grannskogens läckra bunny och istället blir allting svart när man korsar den där asfaltplätten så som man gjort tusen gånger förut. Vilket öde! Det är sådana tankar jag brukar trösta mig med på vägen till jobbet, om min morgon fortlöper normalt så kan jag inte ha mycket att klaga på jämfört med dessa små krabater som får sätta livet till innan de ens knappt hunnit vakna.

Jag klämde femman på Björnön idag och sprang/gick på en bekant därute faktiskt så nu har jag levande vittnen på att jag befunnit mig på Björnön ifall någon mot all förmodan skulle tvivla, själva rundan gick hyfsat smärtfritt men jag har upptäckt en halvt sinnessjuk grej. Jag börjar få tvångstankar om att löpa, det är som om att benen själva vill börja ta löpsteg och jag får använda all min viljekraft för att förhindra att något dylikt sker. Det känns definitivt som att det går sämre och sämre med det, känns lagom irriterande när jag faktiskt bestämt mig för att löpning är helt värdelöst. Håller jag sakta på att gå över till den mörka sidan? "I feel a great disturbance in the force...". Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, tiderna jag tar mig runt på minskar dock för varje gång och mest beroende då på att benen inte vill låta bli att löpa. Under dagen hade jag fått förvarning från en kollega om att Blodomloppet skulle gå idag så han rekommenderade mig att ta vägen över Hälla och Hässlö för att komma ut till Björnön så jag lyder hans råd på ditvägen men när jag väl ska rulla hemåt strax innan nio tror jag ju i min enfald att spektaklet ska vara över. Icke sa nicke, jag fastnar i blodiga köer mellan Björnön och hamnen...jag hinner svära mig blodig över köerna samt muppen bakom mig som antingen har hellysena på eller har fel på sina lampor för han bländar mig som fan. Det är fanimej inget Blodomlopp utan snarare en Blodpropp, hatar Svensson-aktiviteter...

Jag var och köpte ett nytt spel till X360 idag, "Batman: Arkham Asylum", och jag måste säga att första intrycket är gott. Det är ett klassiskt stealth/fighting-spel där du alltså ska ta dig fram som Läderlappen och bekämpa en massa klassiska antagonister som i det här fallet spärrats in på ett mentalsjukhus. Det här spelet har några delar som jag älskar:

- En massa grejer att låsa upp genom att hitta prylar, lösa logiska gåtor, utforska
- Suverän miljö där röstskådespelarna, musiken, grafiken och storyn bäddar in en gott i den fiktiva världen
- Uppgraderbara färdigheter som ger spelet en liten känsla av light-RPG

Jag får samma form av lyckorus som jag en gång i tiden fick av Zelda där utforskandet och prylhittandet var halva grejen, det är exakt samma knappar som spelskaparna trycker på i det här fallet. Det kan bli riktigt kul att ta sig igenom det här lilla äventyret...

Min vardag börjar fyllas av lite lätt TV-seriepanik då jag fortfarande har en hel jävla del avsnitt från förra säsongen av serier som jag inte sett och redan är nästa säsong på g. Kolla bara in den här listan:

CSI 24 sep
CSI:Miami 21 sep Har i princip hela förra säsongen otittad
CSI:NY 23 sep Har i princip hela förra säsongen otittad
Californication 27 sep Har 1 1/2 säsong otittad
Dexter 27 sep
Sons Of Anarchy 8 sep
Fringe 17 sep
Dollhouse 25 sep

Sen har jag ju lite andra serier som Wire In The Blood och Rescue Me som gått i ett antal säsonger som jag försöker hinna titta ikapp, som tur är är det bara två avsnitt kvar av True Bloods säsong 2 så då kan den läggas till handlingarna för ett tag. Säsong 2 har dock varit väldigt upp och ner, ena stunden briljant och i nästa mer medioker och det är lite synd då jag tycker första säsongen höll en högre lägstanivå. Nu känns det lite halvt utflippat och det på ett löjligt sätt, den där charmen har försvunnit lite även om det fortfarande kan vara stenhårt i många lägen. Skarsgårds vikingvampyr har ju fått lite mer utrymme i andra säsongen samtidigt som fokus skiftat lite från Sookie och Bill för att fokusera mer på karaktärerna runtomkring och då mest Sam och Jason. Fortfarande en av de bästa serierna ever så ni som ännu inte upptäckt den har slut på ursäkter, den går ju för fan på SVT nu till och med. Så så, börja titta nu.

Nej, nu är det dags att duscha för att gå och nanna därefter...men jag hinner nog med lite Batman innan dess. Godnatt, gott folk...

PS. Om någon är duktig på datorer behöver jag lite akut hjälp, jag försöker ominstallera Windows på en maskin med två hårddiskar men jag kan inte få den att känna av den ena hårddisken under installationen vad jag än gör. Det är den hårddisken datorn bootar ifrån normalt och den fungerar hur bra som helst annars. Vad kan jag göra? Var ska jag leta efter lösning? Tack på förhand. DS.

tisdag 25 augusti 2009

Tidsuppfattning lika med noll...

Jag börjar bli orolig för mig själv nu, jag börjar tappa kollen på viilken dag det är då allting bara flyter ihop. Det känns som att jag har något hela tiden som pockar på uppmärksamhet och att jag inte hinner andas mellan varven, återigen måste jag ju dock påpeka att det inte är några überseriösa saker vi pratar om men ändå. Det känns som att min hjärna är totalt avtrubbad från verkligheten och att jag bara mosar på med diverse aktiviteter utan någon större eftertanke, det går ju faktiskt att också se som något positivt eftersom det betyder att jag faktiskt gör en del. Jaja, det blir väl bättre får vi hoppas, jag lär väl landa i verkligheten förr eller senare. Igår var en hyfsat soft kväll då jag gjorde lite familjebesök till en början och sedan ägnade kvällen åt svärande, spelande och fotbollstittande. Jag förstår mig inte på de röda små asen och nej, jag menar inte Man U utan Liverpool. Hur kassa får man vara? Jag är så innerlig trött på deras fantasilösa dödgrävarfotboll där frustrationen bärs som ett banér längst fram av ärketönten Kuyt. Hur många målchanser kan han missa? Om han bara ens lade till en procent fokus i avgörande lägen skulle hans målskörd bli tusenfallt större än vad den är just nu... Torres då, vad gör han mer än går runt och gnäller och filmar? Killen bör klippa sig och skaffa sig lite pondus, det går inte att strutta i sista fjärdedelen av planen mot motståndarmålet utan det krävs lite mer tänk och mindre egospel. Sist men inte minst, i vilken jordskreva har de hittat Lucas Leiva? Ett jädra fiasko som fotbollsspelare är han i alla fall, kan karln göra något rätt? Otajming i allt han gör är bara förnamnet och igår krönte han tillställningen med ett självmål, när ska klubben inse vilka spelare som är värda att behålla? Rafa börjar nog sitta rätt löst till nu, en eller ett par förluster till och han åker ut med huvudet före. Kanske är dags för det? Känns som att 'Pool behöver en nytändning efter flera års nästan-men-inte-ända-fram-lunk, de ska ju vara med och slåss om titlarna på allvar och inte halvdant som nu. Usch.

Gårdagen gav också fina trafikupplevelser för min del då jag bara blir mer och mer förvånad och förbannad över gemene mans oförmåga att ta sig fram med respekt för andra. Två urtyper:

1) Icke-blinkaren. Personen ifråga vägrar konsekvent att använda sina sketna blinkers och viker av åt sidorna helt utan förvarning, det gäller att ha foten på bromsen så fort man ligger bakom en av dessa stackare. Det fina är också ifall de bromsar abrupt också, det ger lite extra pluspoäng i sammanhanget.

2) Påträngaren. Personen ifråga svänger in i din fil från sidan när du nästan är framme vid korsningen samtidigt som han/hon väljer att inte accelerera alls utan bara lägger sig som en kloss framför dig. Hade ett praktexempel av en dylik igår på vägen mellan Sura och Västerås, den här liraren svänger in från en sidoväg från vänster och tar sig till en annan sidoväg åt höger lite längre fram. Inte nog med att han kommer in precis framför mig så att jag får lägga mig på bromsen, han väljer att åka typ 60 på 90-väg eftersom han vet att han ska svänga av snart. Varför slösa på bensinen genom att öka farten när han kan ligga i behagligt tempo och puttra fram? Han avslutade hela incidenten med att bromsa ned till mindre än krypfart när han skulle svänga vänster, det är riktigt lyckat när vi snackar enfiligt med mitträcke. Jävla byfåne, kokar bara jag tänker på aset.

Puh, så, ut med lite aggressioner...det har läkaren sagt är bra för hjärtat. Idag har det varit lite lugnare även om jag svurit och pekat lite finger idag också, det är en obeskrivligt skön känsla att vräka ur sig ett bittert "Motherfucker!!!" i bilen så fort någon klåpare dyker upp. Det verkar ju finnas mer än gott av dom...

Ikväll hade jag säsongens andra innebandysession och framgångarna fortsatte om än inte i samma omfattning som förra veckan, vi spelade fem matcher tror jag varav mitt lag vann fyra och jag avgjorde tre av dessa. Målsnittet var inte lika bra men spelet fungerade bra ändå, jag nätade min beskärda del och nu börjar grabbarna snacka om att göra målen mindre. Är jag för dominant månne? (Önsketänkande det där sista...) Det är jävla skön känsla att höra muttret från motståndarna efter att jag vispat in en till patenterad backhand eller virkat in bollen på något ofattbart sätt, jag har en viss förmåga att lyckas med sådana eskapader. Jag minns fortfarande mitt livs största ögonblick från några år tillbaka när jag spelade med ett annat gäng, jag lyckades göra ett konstmål som jag aldrig gjort innan och aldrig kommer att göra igen. Jag står vid bortre stolpen och får en knähög boll slagen mot mig som jag försöker dra till på volley, jag träffar men inte tillräckligt bra utan det blir bara ett slag inåt banan. I samma rörelse drar jag ju dock klubban inåt och förbi bollen bara för att vända riktning på klubban och dunka in bollen med en backhand. Allt i en och samma svep liksom. Dok-dok. Om ni förstår. Det går liksom inte mer än en halv sekund mellan träffarna och det är som om jag blivit pånyttfödd som värsta Messi fast med innebandyklubba. Sjukt värre och något jag sent kommer att glömma...det är så skönt när man har sina stora idrottsprestationer att falla tillbaka på och minnas med ära.

Efter innebandyn blev det först lite xbox-lirande men där jag till slut bestämde mig för att regga mig till SR på SS, det blev ju lite snöpligt förra gången med en minuts spel så jag tänkte försöka ta det i alla fall. Kortsnittet var värdelöst för kvällen och jag verkligen hankar mig fram första 40 minuterna innan jag kommer in i en rusch där jag går från 2 700 till nästan 12 000 innan pausen, mina läsningar sitter perfekt och jag synar t.ex. ner en värstingpott med 99 på hand och en flopp 373. Två motståndare har jag emot mig och den ena har A7 och den andre K8 eller något dylikt...Andra timmen blir helt intetsägande, det händer ingenting med min stack och jag går till andra pausen med ungefär samma stack. Tredje timmen börjar blindsen dock bli inhumana och jag börjar känna ett visst tvång att börja lira lite sc och annat smått och gott för att försöka hitta en rusch. Tyvärr träffar jag absolut ingenting och stacken krymper sakta men säkert, jag blir tvungen att spela allin-poker med runt 5k i stacken och blinds på 300/600 med ante. Först pushar jag med J3 tre kvar bakom, ingen syn. Sen pushar jag med A7spader med fyra bakom, ingen syn. Sen pushar jag KJo med sex bakom och får syn av...AA. Så jävla trist. Självklart träffar jag ingenting och är ute på plats 58, jag är dock nöjd med mitt spel och tror mig nästan ha fått in en viss stabilitet i mitt turrespel. Det ska bli skönt att testa den hypotesen på klubben i helgen då det ska bli lite Big Stack-lir...

På tal om lir kan jag starkt rekommendera spelet Shadow Complex som jag snackade om lite förut, det är ett klassiker-inspirerat spel i 2D där mycket går ut på att utforska en militärbas och förbättra sina färdigheter hela tiden. Det är en sådan spelglädje i det här spelet så det finns inte, jag har redan klarat det en gång men har börjat köra det igen för att försöka klara en achievement som går ut på att man ska hitta 100% av alla prylar. Jag gör det dock med glädje då spelmekanismerna är helt underbara och det finns inte bara en lösning på problemen allt som oftast utan mycket går att lösa på olika sätt, det blir som en slags miniproblemlösning hela tiden. Nej, är ni det minsta skolade i 80- och 90-talsspelandets ädla konst tror jag att ni precis som jag kommer att älska det här spelet. Ni som har en X360 har ingen ursäkt att inte tanka hem det här spelet, det kostar dryga hundralappen men är värd varenda krona och jämfört med många andra "riktiga" titlar därute så är valutan för pengarna ojämförbar. Ut och jaga futuristiska rustningsdelar med er!

Nej, nu är det nog dags för mig att jaga John Blund i säng, jag måste skärpa mig i mitt sömnintag då morgnarna är alldeles för brutala ur ett uppvaknandeperspektiv. Resten av veckan är ganska utstakad också med walk på Björnön på torsdag, afterwork på fredagen och så en fullspäckad helg med poker, familjeumgänge och praktiska spörsmål. Ni ser, jag är en jävligt busy man numera...

söndag 23 augusti 2009

Vart tog den sköna helgen vägen...

Jag säger det igen, tiden går ju alldeles förbannat mycket för fort nuförtiden. Det känns som att jag knappt hunnit blinka och så är helgen förbi, sinnessjukt värre om ni frågar mig. En rekapitulering i sedvanlig ordning:

I fredags blev det en utgång trots att tystnaden under veckan höll på att bli talande, det visade sig visst att jag och en annan snubbe i sällskapet "råkat" falla utanför bekräftelsemailkretsen. Det känns ju sisådär troligt men jag är inte den som är, vi sammanstrålade på Circus vilket fall som och där intog några drinkar samt lite skagenröra innan vi drog vidare mot Tabazco för lite depåstopp och bränslepåfyllning. Och på tal om fyllning så var det en Carolina Gynning v.2.0-brud som "berikade" vår tillvaro på klubben, hon babblade på med bred skånska ackompanjerad av fina, förmodade, silikonisar som hon knappast dolde utan snarare bara täckte över sporadiskt. Helt sick. Nåväl, efter ytterligare någon drink där kände vi att det var dags att avsluta kvällen på BMB men tyvärr var det mer eller mindre folktomt där när vi väl kom dit och det tog sig aldrig riktigt under kvällen. Nog för att det var helt ok men det riktiga draget infann sig aldrig och därmed eskalerade inte berusningen bortom sans. Efter en sen-natta kebab på Tip Top bar det av hem, lagom lycklig och tusenlappen fattigare...kostar att ligga på topp.

Lördagen tillbringades mest sovandes då jag hade x antal timmar att sova ikapp från veckan, mellan sovpassen hann jag dock med att kolla in två filmer:

Titel: Död Snö
Genre: Splatterskräck

Den här filmen införskaffade jag på ren känsla och mest baserat på beskrivningen av den som jag sett någonstans: norsk nazistzombiesplatterskräck. Erkänn att ni också blir nyfikna på en film som får det epitet... Nåväl, här har vi en klassisk skräckfilm där de spetsar till det hela lite genom att byta ut den sedvanliga truppen av ungdomar mot ett gäng i yngre medelåldern som inte pratar engelska utan norska. Miljön är dessutom lite annorlunda då det utspelar sig i de norska fjällen istället för på något college, det hela ger en liten extra touch åt filmens charm. Storyn är simpel då det snart klargörs att det under andra världskrigets slut försvunnit x antal nazister i fjällen och att de i sin flykt hade tagit med sig stulet guld och smycken. Snart börjar dessa medelålders personer försvinna en efter en och så är det hela igång, tarmar som fastnar i träd och nazisthuvuden som det kickas med. Ni som vet vad splatter går ut på har redan fattat galoppen, kan man ta den här filmen för vad den är så har man ganska roande timmar framför sig. Är man dock lagd åt andra hållet kommer man tycka att den suger pung, jag tillhör nog den förra gruppen och kunde faktiskt njuta av filmen trots allt, en film där nazister får arslet sparkat kan aldrig vara fel.

Betyg: R R R R

-------------

Titel: Män Som Hatar Kvinnor
Genre: Dramathriller

Den här filmen behöver väl ingen direkt beskrivning utan de flesta vet vad det handlar om och den enda frågan som egentligen är värd att besvara är om den är lika bra som boken. Jag måste nog svara "Ja" på den frågan, jag har oftast väldigt svårt för svenska filmer men den här gången tänker jag knappt på att det är en svensk produktion jag ser för det håller bra klass rakt igenom. Noomi Rapace(hon heter så va? Orkar inte kolla upp...) som spelar Lisbeth Salander lyckas förmedla bokens karaktär på ett bra sätt även om hon hade kunnat vara än sunkigare, ännu mer rough on the edges. Micke Nyqvist som spelar huvudrollen är trovärdig som den medelålders journalisten med ett stenhårt rättspatos, enda skådespelaren jag inte riktigt pallar med är Peter Haber som känns fel i rollen som Martin Vagner. Helt klart sevärd film och för en gångs skull när det gäller en svensk film är jag inte på väg att spy av äckel, det är ett betyg om något. Tillsammans med "Låt Den Rätte Komma In" är det här en av de bättre svenska filmerna på länge även om "Låt..." är ljusår djupare än vad "Män..." någonsin hade kunnat bli.

Betyg: R R R R
-----------

Det var det i filmväg och söndagen fortsatte i samma softande även om jag donat runt lite hemma, var på väg till Hallsta för ett besök hos mor och far men ballade ur i sista stund och tog en liten semi-promenad med en bekant. Imorgon ska jag nog försöka gå på riktigt d.v.s. ta en tripp till Björnön, jag kan verkligen behöva det efter helgens svullande. Det var ju GP-premiär på klubben idag men jag kände inte för att dra dit, jag sparar mig till nästa helgs Big Stack istället. Då blir det åka av, fishes...

Nu är det nog dags att bejaka sömnen ännu en gång, kissen har totaldäcket här bredvid mig i soffan och det är väl ett tecken om något att det är dags att slagga.

torsdag 20 augusti 2009

Mellantider hej hej...

Idag får det bara bli en update om det väsentligaste då jag nog måste börja leta mig mot sänghalmen till vilken sekund som helst samtidigt som det inte direkt hänt något nämnvärt eller av intresse...vilket det kanske inte gör i vanliga fall heller men nu har det alltså hänt än mindre. Två bedrifter idag i alla fall:

1) Ännu en promenad gjord på Björnön, femman pressade runt på 40 minuter i runda slängar. Det går bara lättare och lättare känns det som och tur är väl det, tycker 5 km är alldeles lagom längd och det blir nog inte milen så många fler gånger. Fast man vet aldrig, enda gången jag tagit mig an den hittills hade jag ju äckliga skavsår halva vägen som säkert förtog en hel del av nöjet.

2) Assassin's Creed är avklarat och lagt till handlingarna, ni kommer aldrig höra mig nämna ett endaste ord om det mer. Bortsett från tvåan då som dyker upp senare i höst...

Imorgon blir det alltså en sammankomst på kvällen eller så var planerna i alla fall, jag har inte hört något mer om det hela under veckan trots att mer info lovats så jag ska inte svära på att det blir av. För mig kvittar det, jag kan lika gärna ta en soft hemmakväll med lite vin och annat skojsigt så det är vilket som. Helgen blir hur skön som helst i alla fall och jag ska nog kunna klämma in lite poker mitt i alltihopa också, om minnet inte sviker kapitalt så kör ju höstens GP-liga igång på klubben. På tal om klubbar så verkar ju föranmälningarna till Club Aqvas premiär ta sig ordentligt, i skrivande stund är det 61 pers anmälda och cappen är på 72 så ni som vill vara med får skynda er. Fan, längtar till premiären redan och den är fortfarande en dryg månad bort. Det gäller att hitta substitut tills dess...

Bara en sista grej också: 100 spänn på att Usain Bolt är dyngdopad. Mina 5 cents i ett naivt Sverige.

onsdag 19 augusti 2009

YNWA...

Seriöst, hur snabbt får dagar passera utan att det ska kännas helt surrealistiskt och drömskt? Jag fattar inte var tiden tar vägen, det bara svischar till så har morgon blivit kväll och jag som tidigare knappt hann skaka av mig natten innan frukost, nu går allting i ett sinnessjukt tempo och 12-timmarsdagarna på jobbet avlöser varandra. Att jag sedan försöker pressa in så mycket som möjligt under kvällstimmarna gör ju inte saken bättre, det är så mycket jag vill göra/behöver göra samtidigt. Jag får väl helt enkelt bli än bättre på att prioritera och väga in olika behov, för mig är det lika viktigt att få en halvtimmes softande i soffan som att diska så det blir ju en del intressekonflikter ibland.

Jag har i alla fall hunnit med lite Assassin's Creed och är nu bra nära målet då jag är inne på uppbyggnaden för sista mordet, det är bara en timme eller två kvar av spelande innan jag kan lägga spektaklet till handlingarna en gång för alla. Första intrycket av spelets charmanta upplägg och genomförande har mattats något, mest på grund av de repetetiva spelmomenten och det eviga fäktandet med en massa slottsvakter och annat löst pack. Grafiken är dock riktigt fin och det ger en rätt skön visuell känsla att skutta över hustaken i de vidöppna stadslandskapen, ett moment i spelet är utformat som så att man ska klättra upp i höga torn och annat för att på så sätt kunna läsa av den närmsta omgivningen. Dessa panoreringar är riktigt snygga och ger en väldigt bra bild av hela det område som man har fritt spelrum i. Jag kommer dock inte att plocka upp det här spelet mer efter att jag klarat av det, det finns inget återspelsvärde i det hela utan det är ett spel som man spelar igenom en gång och så är det bra. Om man inte jagar achievements vill säga men jag är ju smart nog att plocka dessa längs vägen under min första riktiga genomspelning. Jag såg också att det idag ska ha släppts ett vad verkar riktigt tufft spel på Xbox Live Arcade(eller vad det nu heter), det heter "Shadow Complex" och är ett spel inspirerat av gammaldags 2D-plattformsspel. Det blir nog att införskaffa det via nedladdning...

Fotbollen börjar ta sig, Liverpool ser i skrivande stund ut att gå mot en betryggande vinst mot Stoke medan Man U ser ut att förlora mot Burnley. Det vore underbart ifall Man U också tappar poäng så här tidigt in för de känns ju fortfarande som de värsta konkurrenterna för kära Pool, Chelsea har ju dock börjat bra och Arsenal likaså så det kan nog bli tuffare än någonsin om titeln. Så sjukt att Man U alltid får en extra halvlek i form av övertid, fyra jävla minuter får de och det är nog minst två extra för att de är just dom de är. As. Jag såg även en snutt av vänskapsmatchen mellan Barcelona och Man City där Barcelonas trupp presenterades med pompa och ståt innan avspark, en viss Zlatan rev nog ner kvällens största applåder och tror ni inte att en annan satt med gåshud i soffan. Det är sjukt...en finländare blir så upphetsad över en svensk jugoslav som kliver in på plan i en match mellan ett spanskt och ett engelskt lag. Världen är bra konstig ibland...på tal om det, Burnley vann! :) Fucking sweet. Samtidigt gör Liverpool 3-0 och saken är biff, en suverän fotbollskväll är till ända och helt plötsligt känns säsongsstarten lite lättare att hantera.

Jag var iväg och handlade lite matvaror för morgondagen och hade en till liten intressant encounter med det täcka könet som involverade en i runda slängar 22-åring med smilgropar i matkön, detaljerna sparar jag dock för mig själv. Jag måste ju behålla någon form av värdighet... På vägen hem träffade jag på en f.d. kollega från ICA, Wernmo-helvetet som hon kallas i folkmun och där vill jag påtala att denna benämning på henne är ett av de mer kärleksfulla jag delat ut. Vi jobbade tillsammans i runt 1 1/2 år om jag inte missminner mig kapitalt och det var riktigt trevligt att dela arbetsplats med henne, ytterst kompetent och med en härlig personlighet var hon en given succé hos mig. Ibland saknar man verkligen gamla tider...men livet går vidare och man bär med sig de fina stunderna och fyller på med nya förhoppningsvis. Jädrar vad djup jag kan vara ibland. Jag ska träffa ett annat gäng med f.d. kollegor från ICA på fredag, vi ska gå ut och käka en sväng och det ska även det bli trevligt då det var ett tag jag såg just de här karaktärerna. Skönt att kunna hålla liv i lite gamla relationer, det blir oftast en massa snack om att man "måste hålla kontakten" men allt dör ut inom ett par månader.

Nej, nu är det dags att gå och nanna då jag siktar på att försöka ta mig upp 05.00 imorgon bitt men det är inte alls säkert att jag mäktar med det då jag försökt med det i ett halvår men ännu ej lyckats. Håll tummarna!

tisdag 18 augusti 2009

The Finnish Flash...

Så som min landsman Teemu Selänne chockade NHL under sin debutsäsong med otagbara rookie-rekord tog jag den väldligt lokala innebandyvärlden med storm ikväll då vi hade säsongspremiär för vår ICA- och exICA-relaterade sammankomst. Lättare än någonsin dansade jag som en fjäder och stack om en fjäril...eller något. Jag dominerade målprotokollet rätt rejält till en början i alla fall, jag ljuger inte när jag säger att jag gjorde runt 85% av målen för mina lag i de första fyra matcherna, det är nästan i underkant till och med i procentväg. Helt sjuk utdelning och de andra gormade och tjöt om flyt hit och flyt dit, klart att sådan klasskillnad blir svår att hantera om man står på fel sida om målprotokollet. Det äckliga i kråksången var dock att jag endast vann två matcher av kanske sju eller åtta spelade idag. Detta trots min målfabrikation...det kan ju bara betyda en sak, att jag kände mig som Zlatan i landslaget - helt utan understöd. Nejdå, nu ska vi sluta raljera, jag gjorde en jävla massa mål och det lär väl inte hända igen inom det närmsta årtusendet men kul som fan var det att köra igång igen. Jag vet inte om det var inbillning men jag kände mig piggare och löpstarkare än vad gjorde innan sommaren, det kan ju vara att GI-maten satt sina spår även om vikten varit mer eller mindre konstant ett bra tag nu. Riktigt kul som sagt att vara igång med innebandyn igen...

Väl hemma tänkte jag att jag skulle köra SR på SS ikväll för de få slantar jag vann på LL i helgen, jag reggar mig och ser att jag har 99 kr över som jag sätter mig med vid ett 1/2 PLO-bord. Jag hinner spela två händer och så är jag pank, andra handen jag spelar har jag AQxx med AQ i klöver. Jag höjer upp och får fyra syn, potten är på 55 kr och floppen kommer bara klöver. Första killen checkar och för en gångs skull bestämmer jag mig för att slowa så jag knackar också, tyvärr gör alla andra bakom mig det också. Nu kan ju alla gissa vad turn gör? Ja just det, parar bordet. Jag orkar dock inte bry mig, när första killen knackat ännu en gång pottar jag ut i skiten även om jag vet att jag är fetkörd. En syn får jag och rivern blankar eller vad fan man nu ska säga men jag slänger in mina resterande 30 kr eller vad det nu var jag hade kvar och får blixtsyn från den andre. Han sitter med 22 på hand och med en 2:a på floppen tillsammans med fyrorna som bordet parade på turn så har han tömt mig på typ en minuts spel. Ingen större dramatik där...sedan kör SR igång och i första handen får jag 98hjärter på UTG+1 och slår upp det till 80 med blinds 10/20 och startstack 3 000. Fold fram till knappen som tar syn och lilla och stora mörken viker, floppen kommer A8Q och jag skrattar ju inte direkt av glädje. Jag måste dock cbeta för att var jag står och slänger in 140 i potten varpå den andre synar med. Turn kommer en 9:a, "Ding ding ding!" tänker jag men jag känner "Dong dong dong!" för jag inser att jag antingen fått kortet som räddar mig eller som dödar mig totalt och ni som känner mig vet ju vartåt mitt mentala tillstånd var på väg. Jag måste dock fortsätta beta eftersom han bara synade med så jag pottar igen och han synar igen. Rivern blankar och jag vet att jag med 90% säkerhet kommer att hamna all-in på rivern hur jag än gör, jag väljer dock att beta runt 3/4 av potten bara för att få en ganska snabb all-in från honom coh där och då inser jag att jag är så brutalt körd så det finns inte. Commitad som jag är måste jag ändå ta synen för jag orkar inte fortsätta köra turren med en så cripplad stack, det får antingen bli uppdubbling eller tack och hej. Det blir tack och hej då han har AQ...grym pokerkväll, jag hann spela kanske fem minuter totalt...

Halvtiltad av detta slår jag på Viasat Sport HD för att kolla på Celtic-Arsenal i CL-kvalet men så hör jag att de inte kan skilja på kommentatorsspåren så jag får både svenska och danska referat samtidigt. Det låter som muterad skånska och efter en kvart pallar jag inte mer, jag hade verkligen tänkt kolla på matchen men tilten gör att jag slår på Assassin's Creed där jag är på näst sista mordet. Nu är det dock två sidouppdrag som jag måste klara som går ut på att döda ett antal mindre viktig personer, det sjuka är att det är fanimej helt omöjligt då man ska plocka fem snubbar på fyra minuter. Jag får skutta som världens kanin på taken för att överhuvudtaget ha chansen och varje gång jag försöker ta livet av någon av mina targets tar jag fel på måltavla och killar en civil istället. Jag blir bara än mer frustrerad för varje försök och till slut är handkontrollen på väg ut genom fönstret, i spelet finns det också en massa jävla dryga tiggarkärringar som puttar på en så fort man kommer nära dom och jag är fan på väg att snitta deras halspulsådrar också. Till slut pallar jag inte det heller utan tvingas stänga av xboxen i ren frustration...skön jävla kväll. Allt går som det ska. Japp.

Det slutar istället med att jag knappar fram det här inlägget som en liten ventil, som tur är har de fixat ljudet på fotbollssändningen nu så i alla fall kan se på andra halvlek utan att tappa förståndet helt. Jag får väl helt enkelt leva på min innebandy-succé denna dag...

måndag 17 augusti 2009

Hungry for love...

Dagarna går ju så hiskeligt fort numera så jag knappt hinner andas mellan varven känns det som, helgen försvann som en sen sommarsuck och det är en ny arbetsvecka igen. Tröttheten ligger som ett konstant ok över en och det är ingen rast eller ro någonstans, man kan ju dock ifrågasätta nödvändigheten av vissa sysselsättningar(t.ex. flaggjakt) men nu ska vi inte vara sådana. :) Jag måste dock tillägga lite till gårdagens inlägg:

1) Jag glömde ju nämna att jag blev omsprungen av typ en 9-åring på Björnön igår, det var så att jag började garva högt för mig själv därute i skogen. Jag ser liksom i ögonvrån hur en rosaklädd äcklig liten unge kommer struttande som värsta Madicken och bara sprintar förbi mig efter en dryg kilometer, jag känner ju hur jag bara vill löpa ifatt henne och tossa henne ut i bushen men låter bli då det en bit fram går två kvinnor. Jag får dock min revansch när jag ser att hon en bit fram slutar springa och samtidigt viker av från 5:ans spår och tar 2,5 istället. Ha, snacka om att hon blev ägd!

2) Jag kan inte glömma mitt ögonblick med skatan, när hon står flämtandes på balkonggolvet och stirrar mig rakt i ögonen. Det var nästan lite läskigt för just där och då insåg jag att det faktiskt finns något levande i de där fåglarna, något levande som antagligen har ett medvetande också. Det lyste ju liksom panik ur hennes ögon och det kändes som att de skrek "Vän eller fiende? Vän eller fiende?!?!", jag var ju rädd för att stackaren skulle få hjärtattack av all stress. Flämtandet glömmer jag inte i första taget heller, det lät som en halv människa och det sjuka var ju att hon inte kraxa eller något. Bara flämtade...och flämtade...och flämtade. Så här i efterhand ter det ju sig som värsta Hitchcock-rullen, som tur var fick det ett lyckligt slut och jag ser framför mig ett Hollywoodslut på den här berättelsen där skatan kommer till min undsättning när jag är på väg att bli nedslagen på väg hem från krogen. Jag kan se framför mig hur hon dyker ner på mina angripare och pickar ut deras sketna ögon, bara för att jag och hon sedan vandrar hand i hand mot skymningen och lever lyckliga i alla våra dagar.

Ja jisses. Den här dagen har varit betydligt lugnare och det mest dramatiska som hänt är att Wettis kom förbi med mitt pokerbord som han lånade för typ tre månader sedan. Det är förresten till salu ifall någon vill ha det, det är absolut inget fel på det ooh ett av de bättre hobby-bord jag sett. Ge mig ett pris så kan vi diskutera...nåväl, vi släpade ner det till mitt källarförråd och stod sedan och snackade utanför porten en stund. Sedan blev jag kär. För när vi står där och snackar så ser jag hur en tjej i runt 25-årsåldern kommer klivande ner för trapporna och är på väg ner i källaren, när hon ser mig hänga precis utanför ytterdörren ser jag hur hennes hjärna börjar arbeta. Först är hon på väg att fortsätta men bromsar in för att tänka till en stund innan hon visar med händerna att hon kan öppna dörren om jag vill, jag skakar dock leendes på huvudet och menar på att det är lugnt. Hon ler tillbaka och kliver nedåt igen... På den korta tiden hinner jag registrera tatueringar, piercing och blont hår och allmän söthet. Jag har en vag aning av att jag faktiskt sett henne förut och redan då reagerat en aning... Efter att ha snackat klart med Wettis så beger jag mig inåt men inser att hon inte har kommit upp en så bara för att få en andra titt(strongt av mig att erkänna detta eller hur?) så vandrar jag också nedåt. Det är ju lite stalkervarning på detta men jag skiter i det, knappt hinner jag ned till källardörren förrän jag hör att det är någon på g från andra sidan så jag är på väg att vända men inser att jag måste fullfölja. Jag slår på mitt mest vänliga leende och tar några kliv mot dörren bara för att se den öppna sig och blotta henne, hon pratar i telefon men ler och nickar mot mig igenkännandes och jag ler lite fånigt mot henne. Två sekunder och så är allt förbi och jag går bort till mitt källarförråd bara för att, trots att det inte finns en kotte som ser mig. Å andra sidan fick jag en ganska trivsam avslutning på kvällen med lite interaktion med det täcka könet och det kan ju aldrig vara fel? Och ja, jag är glad åt det lilla...

Nähä, man kanske skulle jaga flaggor en stund igen och försöka knyta ihop säcken med Assassin's Creed. Jag har tre mord kvar nu och runt 70 flaggor som väntar på att bli upphittade, sedan kan jag lämna spelet därhän för all framtid och bara se framemot tvåan som kommer i höst. Tyvärr ser hösten rätt späckad ut ur de flesta perspektiv så jag får se hur mycket jag hinner ägna mig åt detta nöje som kallas TV-spelande men nog fan ska jag klämma in lite tid åtminstone. Jag ska dock försöka skifta över fokus mot pokern igen också, få igång både live- och onlinespelet på allvar igen för det börjar klia rejält i tarmen och det speciellt när man läser bloggarna från Neverbluffat och TurboT där de ger rapporter från Vegas. Ni hittar dom i högermarginalen, gå in och läs med fördel för de skriver underhållande om sina små äventyr där borta i öst när de försöker gräva efter guld. Good luck, boys!

Jag och kissen önskar er alla en god natt...

söndag 16 augusti 2009

I djurens rike...

Vaknade imorse av att kattfan jamade som en idiot utanför sovrumsdörren, som jag numera stängt då hon var sängvätarfetischist ett par gånger för några månader sedan och jag har inte vågat ge henne fritt spelrum igen. Nåja, precis när jag hunnit somna om hör jag hur telefonen ringer och när jag ser att klockan är 11.15 inser jag att det nog är dags att kliva upp. Den som ringer är min storebrors son som vill höra om jag kan komma dit och spela TV-spel med dom och som den ärkehärliga farbror jag är tackar jag ju självklart ja. Det som står på schemat är Lego Star Wars och ni som följt den här bloggen vet ju att jag spelat sönder det spelet så jag vet nog det som finns att veta om det, jag lovar att dyka upp om ett par timmar. Knappt hinner jag lägga på luren förrän jag hör ett klickande mot plåt strax utanför vardagsrumsfönstret och när jag tittar ut ser jag en skata trippa kaxigt över fönsterbrädan på utsidan för att sedan hoppa upp på räcket på balkongen. Jag tänker inte mer på det utan vänder ryggen till tills jag plötsligt hör ett fasligt liv så jag vänder för att gå och kolla vad som står på och ser att skatan hamnat mellan inglasningen av balkongen och balkongplåten. Eftersom jag inte vill låta Minttu gå miste om ett sådant roligt tillfälle att beskåda en skata på nära håll ropar jag dit henne och hon kommer som ett skott, nu börjar dock härjandet på allvar. Minttu blir som tokig i sina försök att komma åt skatan och skatan blir som tokig när hon inser att det är en katt rätt nära, skatan kan inte ta sig ut på något sätt då vingarna inte går att fälla ut. Här inser jag dock hur naiv jag var i min tanke att det kunde vara kul med att låta Minttu och skatan bli polare, nu måste jag rädda skatan ur dess prekära läge. Upp i famnen och ut i vardagsrummet åker Minttu men medan jag öppnar en sektion av inglasningen smiter den rackaren ut på balkongen igen, jag får hugga henne kvickt och slänga in henne i vardagsrummet igen varefter jag får hålla en fot mot balkongdörren så att hon inte puttar upp den. Skatan försöker panikslaget trycka sig ut mellan balkongplåten och betongfundamentet, nedåt alltså, men det går ju självklart inte och hon blir mer och mer tilltufsad. Till slut inser hon att jag öppnat en sektion så hon tar sig in på balkongen men där börjar nästa problem, när hon försöker flyga ut inser hon inte vilken sektion jag har öppnat utan smackar in i glaset gång efter annan och jag börjar få lite panik. Jag vill inte få en skatas liv på mitt samvete och inser att jag måste öppna upp fler sektioner men då finns risken att Minttu forcerar den obevakade balkongdörren så fort jag lämnar den, jag tar dock risken efter att skatan stirrat ned mig sittandes mitt på balkongen och flämtande för sitt liv. Fan, det var ett riktigt Kodak-moment, hon tittade på mig ungefär som att "Jaha, är det slut nu? Vad ska du göra med mig? Jag ger upp, jag är skräckslagen." och mitt värna-om-djur-hjärta höll på att gå i bitar, nästan så att jag blir tårögd när jag tänker på det. Nåväl, jag slänger upp alla sektioner jag kan av inglasningen och till slut hittar hon ut och jag kan andas ut...tänk om söndagen hade börjat med ett mord på min balkong, huvaligen. Hyfsad start på söndagen eller hur?

Lördagskvällen ägnades åt LL på SS och det gick helt ok, turren körde ju igång 21.00 och samtidigt korkade jag upp en flaska rosé som var så förbannat god så jag kunde inte låta bli att sippa på den titt som tätt. Innan första timmen av turren var gången var flaskan tom och undertecknad hyfsat salongsberusad, det kan nog Rille och svensk intyga efter mitt MSN:ande med dom. Jag får skylla på berusningen när jag efter en stund i turren får en make-it-or-break-it-hand som jag spelar hyfsat kasst... Jag har A9 men kommer inte ihåg vare sig blinds eller position eller någonting av värde bortsett från att jag hamnar all-in med den handen på floppen 933, motståndaren viker upp KK och det känns hyfsat tungt tills rivern ger mig ett fint A. Lol på den. Nu ser läget dock riktigt bra ut och jag håller i det bra, tar mig sakta men säkert framåt i fältet men när nästa stora hand kommer har jag tappat en hel del marker. Jag plockar i alla fall upp AA på BB och det blir äckligt mycket action före mig med en raise och en all-in så jag pushar glatt för att se den första hojaren också pusha. Jag går upp mot QQ och JJ och min hand får för en gångs skull hålla, jag är återigen bra med i matchen men blindsen blir bara värre och värre samtidigt som min stack inte ändras nämnvärt. Sista timmen hankar jag mig fram och lever på gränsen mellan liv och död, när jag till slut ställer en sista gång har jag runt 25k i stacken med 2,5/5k i marker. Jag har 55 och ställer UTG eller UTG+1 varpå knappen synar med KQ för typ 80% av sin stack, bra spel säger jag och jag behöver ju inte nämna att han träffar en K på brädan. Grattis, wp, bitch! Jag blir 21:a av 291 och det är väl helt ok sett till min stackutveckling men jag blir alltid lack av att komma så långt men ändå inte ända fram. I de fallen är det ju fan bättre att åka efter fem minuter så kan man ägna tiden åt annat roligare istället...

Åter till dagens händelser...jag tog alltså en sväng till storebror och hans familj för lite TV-spel och fika, blev rätt mycket folk där till slut med resten av vår familj på plats också. Efteråt åkte jag förbi lillebror och plockade upp en Liverpool-tröja som han hade köpt men som var för stor för honom, alltid trevligt även om det inte var en bra Liverpool-dag matchmässigt sett. Efter att ha plockat upp en viking kebab på vägen hem bänkar jag mig framför de rödas premiärmatch mot Tottenham och tyvärr har jag onda aningar redan här, efter att ha sett alla andra stora lag vinna sina matcher i första omgången känns det som att Liverpool kommer att vara de som fallerar. Så blir det också, de torskar med 1-2 och spelar precis lika lamslaget och kraftlöst som alltid. Det är SÅ frustrerande att se...deras ineffektivitet och oförmåga tar ju alla priser i världen. Nej, jag pallar inte en till säsong med sådant spel från deras sida, de får väl fan ta och rycka upp sig någon gång. Nej, otroligt ledsamt att behöva känna uppgivenhet och ångest efter en omgång av PL men vad ska man göra? Tendenserna känns oerhört tydliga redan nu...

Efter matchen tar jag mina träningskläder och drar mig till Björnön för att gå av mig besvikelsen, tightsen är på för första gången och femman ska slaktas. Gud prisa tightsen, de är himmelska och jag känner inte ens av att jag har ett par lår överhuvudtaget. När jag gått femman känns de mellersta regionerna nästan fräschare än vad de var innan, helt underbart. Nu finns det än mindre anledningar att inte leta sig ut till spåren oftare och idag sprang jag faktiskt en bit efter en nedförsbacke, det ska dock inte bli en vana då jag hatar löpning. Vad jag dock insåg var att jag nog helt klart behöver inskaffa ett par nya skor med bättre dämpning, jag har ett par stumma inomhuspjuck jag roar mig med nu. Tidsmässigt gick det dock snabbare idag än tidigare, jag tror det tog runt 40 minuter mot kanske 50 innan, det är ju inget självändamål i sammanhanget heller men visst är det ju bra ju fortare det går. Eller vänta...det där lät ju inte så bra...

På vägen hem får jag onda ögat från en äldre medelålders snubbe precis vid infarten till mitt parkeringsdäck... Han kommer gående med en terrier eller något och närmar sig infarten samtidigt som mig, jag bedömer att det är lugnt och kör in hyfsat nära honom men det visar sig att han inte har hundfan i något fast koppel utan det är ett sådant där hunden kan springa en bit och linan förlängs. Byrackan var farligt nära att hamna under bilen då den tog en liten spurt precis när jag kör förbi, det var nog av det gubben fick hicka och jag såg hans blick borra mot mig i backspegeln en lång stund. Fan, många dråp-incidenter med djur den här söndagen, jag får skärpa mig...

Hyfsat händelserikt dygn som ni märker...eller ja, det beror ju på hur man definierar saker och ting men med mina mått mätt så tycker jag nog det. Bortsett från dessa happenings så har jag fortsatt med Assassin's Creed där jag numera är ungefär halvvägs i spelet med fyra av nio mord avklarade. Jag slog på TV:n för en halvtimme sedan med förhoppningar om att få se Zlatans tävlingsdebut i Barcelona då första matchen i den spanska supercupen skulle klaras av men då är ju inte fanskapet inte ens med i truppen. Anti-klimax. Antagligen har det varit klart en bra stund att han inte ska vara med men jag har inte följt tugget i tidningarna så noga, Messi är inte heller närvarande på något sätt så de kanske sparas för den riktiga premiären om två veckor. Riktigt trevligt med att fotbollen kör igång igen men vafan, Liverpool för i helvete!!!!

lördag 15 augusti 2009

Helg e rån...

SÅ skönt med helg efter en hyfsat tung arbetsvecka, fredagskvällen vigdes åt ett besök hos nyss från Finland hemkomna föräldrar dit även de andra bröderna med respektive och familj anslöt sig. Efter några timmars häng begav mig hemåt där kvällen till största del ägnades åt softnade, mycket Assassin's Creed just nu men det går ju framåt där i alla fall. Jag har väl hittat ett par hundra av de tidigare nämnda flaggorna samt mördat tre av nio offer så det tar sig, en vecka till max och jag ska ha knäckt allt i det spelet och kan lägga det till handlingarna.

Idag lördag vaknade jag rätt sent men gjorde mig iordning på en gång för nedfärd till centrum där jag primärt skulle inhandla de numera världsberömda tightsen men även hade vissa tankar på att hitta en kavaj. Jag vandrar Köpingsvägen ner mot centrum när jag i höjd med Hemköp börjar höra en massa marschtrummor, "SLIPKNOT!!!!" tänker jag direkt men tyvärr är det bara något sketet marschband som kommer traskande under pompa och ståt. Det är rätt mäktigt när de trummar på så där men jag vill inte höra någon annan göra det än grabbarna i Slipknot, de skapar en mäktighet som är av sällan skådat slag när de drar igång med sina trummor. Ni inser ju själva att det är bra mycket häftigare med nio snubbar i masker och overaller än 20 muppar i kolonn? Nåväl, jag smet in på Nya Thulins för kavajjakt och visst slutar det med ett inköp och jag är återigen 2,9k fattigare... Efter det letar jag mig vidare till Intersport där jag efter lite förfrågningar äntligen lokaliserar ett par tights för 300 spänn, väl hemma inser jag dock att jag lyckats med bedriften att ta ett par vita istället för svarta. Aldrig blir det som man tänkt sig... Jag insåg också efter att ha provat dom här hemma att mitt paket verkligen inte marknadsför sig bra i utstyrseln, jag blev lite orolig ett tag att jag tappat den så jag var tvungen att känna efter men som tur var var den kvar. Jag kan dock lova att jag aldrig någonsin kommer att strutta omkring med enbart tights på, shorts utanpå är ett minimum.

På stan sprang jag på Lubban också, fick ivriga tips från honom om pokersajter med gratispengar som han hade riktat in sig på numera. Vi diskuterade den nya klubben som är på g i stan och båda var rörande överens om att vi skulle vilja att den öppnade typ nu då suget är enormt. Vi väntar dock snällt till den 3:e oktober då det smäller, bara att räkna ner dagarna.

Ja, det är väl ungefär det som finns att berätta, sitter och tittar på fotboll samtidigt då PL äntligen kört igång igen. Liverpool kliver dock inte in i det hela förrän imorgon men Everton - Arsenal är hyfsat substitut så länge... Ikväll blir det lugnt på alla plan, eventuellt att jag korkar upp en flaska vin för skojs skull. Imorgon är det turre på klubben men jag tror jag hoppar den, jag ska iväg till storebror för att spela TV-spel med hans kids. Man måste ju offra sig för nästa generation så att de får en korrekt introduktion in i TV-spelens värld.

Lite tråkigt inlägg men jag tänkte i alla fall dela med mig av mitt så oerhört upphetsande och spännande liv, säkert någon som behöver något att läsa när de dumpar på toan. Take care, mates...

torsdag 13 augusti 2009

Working 9 to 5...actually more...

Ja, jobbet tar den mesta tiden nu så det är inte så mycket annat som ryms i min ack så upphetsande tillvaro, ikväll hade jag dock tänkt klämma in en promenad på Björnön men det sket sig av två skäl:

a) Team Sportia på Erikslund hade inga löpartights...motherfuckers...

b) Det ösregnade ute

Därmed tar jag alltså en raincheck på den men jag kan med gott samvete lova att det blir åtminstone en promenad i helgen, imorgon fredag vill jag inte offra kvällen till det utan jag tar det under lördagen eller söndagen. Jag är verkligen taggad för detta nu och bara jag kommer igång med innebandyn också så börjar det likna något på allvar, förhoppningarna är ju att vi får ihop ett gäng att lira med nästa vecka eller något. Jag tror de flesta i gänget är sugna att köra igång igen, sommaren är ju mer eller mindre över nu så vad väntar vi på egentligen?

Pokermässigt händer det inte så mycket för egen del men imorgon drar fyra fiskar från HPK till Vegas, jävla as. Jag är inte alls avundsjuk, nejdå, hur kan ni tro något sådant? 20 dagar har jag för mig att gossarna skulle tillbringa där och ni kan ju klicka in er på länkarna "Neverbluffat" och "TurboT" till höger om ni vill följa deras egna skildringar av äventyret. Det brukar bli trevlig läsning och det skulle inte förvåna mig om man får sig ett garv eller två längs vägen, jag kan fortfarande inte glömma det unika dokumentet från deras senaste resa dit då de förevigade Anders löpningar mellan toan och pokerborden. Det är priceless. Sedan är det ju en annan spännande grej på gång inom den lokala pokern, Rille är ju på väg att sparka upp dörrarna till en ny klubb som ni hittar på adressen www.clubaqva.se eller länken till höger. Självklart önskar man ju gossen all framgång i världen och jag tror på succé, en grym och hängiven kille kan ju inte leda till annat än omedelbar succé. (Nå, får jag bli hedersmedlem nu med allt detta suck-upande? :) ) Nej, det ska bli riktigt trevligt att få en klubb i stan också som komplement till HPK, det finns utrymme för en klubb till och jag kan bara se fördelar i allt samarbete som kan bedrivas dessa emellan. 3:e oktober öppnas dörrarna och förhoppningsvis syns vi där...

Jag hann klämma in en timmes nödvändig avkoppling av hjärnan med att spela "Assassin's Creed", riktigt jävla kul är det och jag älskar/hatar mig själv för att jag glömmer bort vissa spel och ger upp på dom alldeles för snabbt. Älskar för att jag har möjlighet att plocka upp dom senare och hatar för att jag borde inse fakta tidigare... För er som inte är bekanta med spelet kan jag berätta att man gestaltar en lönnmördare på korstågstiden där man under resans gång ska mörda nio potentater MEN det roliga i kråksången är att man samtidigt inser att det här är minnen som utspelar sig i en nutida lönnmördares hjärna. Han är en försökskanin på ett laboratorium där de försöker utvinna vissa minnen ur hans huvud och självklart då med onda avsikter, oerhört spännande eller hur? Nåväl, det är mycket hoppande, klättrande och skuttande och framförallt flaggsamlande(allt för achievements). Jag behöver BARA hitta och plocka 420 flaggor...då vet jag ju vad jag ska göra med den lilla fritid jag har i alla fall. Hatkärlek.

Nej, nu är det nog dags att dra sig mot sängkammaren till, tyvärr är den fortfarande tom sånär på mitt bleka anlete så jag får väl krama kudden ännu en natt...

onsdag 12 augusti 2009

Another day in paradise...

Seriösa problem att logga in men nu gick det...jaja, ok, ännu ett inlägg då och vad ska vi hitta på för spännande att prata om idag då? Ja, varför inte det faktum att jag lättat ytterligare en aning på kommentarsfunktionen på sidan till att tillåta även icke-kontoinnehavare att kommentera. Detta efter att ett av mina fans påstridighet blev för mycket att hantera, jag börjar förstå hur älskad och eftertraktad jag är när jag nästintill dagligen kommer i kontakt med dessa underbara människor som verkligen beundrar mig. Självklart gör jag ju allt för er, utan er är jag ingenting! Typ. Nåväl, det ska i alla fall vara fritt fram när detta inlägg postats men fortfarande kommer jag att förhandsgranska så att jag inte släpper igenom vilket junk som helst.

Jag försökte motivera mig själv till att kolla in träningslandskampen mellan Finland och Sverige i fotboll men jag pallade bara en halvtimme innan jag insåg det meningslösa i att beskåda eländet, träningslandskamper måste nog vara det mest menlösa som finns. Det ger ju ingen som helst riktig indikation på någonting, inte en spelare tar ju i för fullt och det enda de tänker på är att inte bli skadade. Nej, nu längtar jag verkligen till att engelska och spanska ligan sparkar igång, ska bli riktigt roligt att följa båda i år igen och det känns nästan som att begäret blir större för varje år. I år tror jag kan bli "vårt" år och med vårt menar jag då Liverpools, det kändes som att det borde ha hänt redan förra året om det inte hade varit för Man Us äckligt höga lägstanivå. I år har de ju tappat snubben de byggde hela sitt lag kring så det borde ju ge effekt om inte fylltratten Ferguson kan trolla med knäna ännu en gång och skaka fram storverk från halvmediokra lirare. I spanska ligan blir det riktigt intressant att se hur Real Madrids El Galactios v. 2.0 klarar sig men jag tror tyvärr det blir platt fall igen. Barcelona däremot verkar värva med hjärna och jag nästan dreglar när jag tänker på samarbetet mellan Zlatan och Messi. Snacka om att motståndsbackarna kommer att få hålla i hatten, det kommer nog att utspelas en hel del magi på Camp Nou i höst. Gåshud på det, tack för det.

Vidriga insikt men det har slagit mig nu att jag nog har triggat igång något livsfarligt inom mig, jag tror jag blivit biten av promenerandet. Jag kollade till och med in gymmet på jobbet idag för att försäkra mig om att det fanns möjligheter att röra på sig även om vädret blir kallare och så vidare i höst. Suveränt nog fanns det ju en rejäl pjäs till löpband där så det är bara att köra... Skavsåren har lagt sig ännu en gång och jag lär införskaffa regelrätta cykelbyxor innan jag får någon slags förhårdnader mellan benen som jag INTE vill ha. Det finns bara en grej som ska vara hård där och den ska inte ge skavsår på mig...moahahahaa. SÅ sjukt rolig kille. Mitt temporära sätt att lösa den värsta gnidningen därute i skogen har hittills varit att dra ner kallingarna så att tyget från dom hamnar mellan låren men hur tror ni det ser ut? Jag står där med två händer djupt nedstoppade i byxorna samtidigt som jag gör suspekta rörelser upp och ner, fram och tillbaka. Som tur är har ingen kommit på mig men det känns bara som en tidsfråga så innan jag blir åtalad för obscent beteende på allmän plats så lär jag styra upp saker och ting. Det blir nog imorgon efter jobbet om inte jobbet drar ut alltför långt på tiden...för sen blir det nog en premiär-walk med den nya klädseln i sådana fall.

På fredag kommer mor och far hem från Finland efter åtta veckor, eller något dylikt, där och det ska ändå bli rätt skönt att få hem dom på hemmaplan även om det helt klart har funkat som det varit. Jag passade på att lägga in en liten godisbeställning som jag får kila förbi och hämta på fredag, måste ju upprätthålla en viss grad av frossa trots allt. Jag har nu nästintill eliminerat hela viktuppgången från semestern och det tycker jag är rätt bra gjort på 1 1/2 vecka. Nu hoppas jag på att mitt promenerande och det kommande innebandyspelandet ska pusha min vikt under den magiska gränsen av 100 kg men jag vet inte om jag vill dit egentligen. Jag har ju alltid hävdat att man inte är en man om man inte väger över 100 kg och om jag nu själv halkar under gränsen faller ju hela mitt resonemang platt men det kanske är smällar man får ta.

Jag körde ett gammalt spel idag på xboxen, Assassin's Creed. Det är faktiskt jäkligt snyggt och bra för att ändå ha en tre-fyra år på nacken, anledningen till att jag plockat upp det är ju för att tvåan kommer snart och jag vill klara av ettan innan så att jag verkligen är med i storyn. Nu kommer det väl säkert att ta en stund då jag bestämt mig för att ta alla achievements också så det blir att jaga flaggor, döda templars och göra leap of faiths i all evighet men lite småkul är det. Nej, jag längtar seriöst efter spelhösten och väntar bara på att helvetet ska braka loss...

Nej, nu är det nog dags att dra sig mot sängkammaren till och försöka få lite sömn, har varit så långa dagar på jobbet senaste tiden så jag känner att jag behöver försöka sova ikapp lite. Föga troligt för det slutar alltid med att jag får sova ikapp på helgerna men jag kan ju i alla fall låtsas-försöka. Guten nacht.

tisdag 11 augusti 2009

Gott och blandat...

Wow, det är inte varje dag jag blir approachad av mina bloggfans ute på stan men idag sprang jag på ett hängivet sådant på parkeringen till Maxi Erikslund. Jag kommer gåendes där i godan ro när jag liksom för ett ögonblick tycks känna igen en person som kommer gående emot mig men jag tvekar för ett ögonblick, dock helt i onödan då det snart kommer ett glatt "Tjaaaa Robban!". Det är ju kära ICA-Martin som är ute och spatserar, dock hinner vi inte prata alltför många sekunder innan hans mobil ringer och vårt meet-and-greet avbryts brutalt. Nåja, jag är nöjd, det är alltid skönt att träffa sina fans och låta dom få utbyta några ord med mig. Det är inte så många sekunder av mitt liv men ack vad mycket det är värt för dom...

Precis hemkommen från ännu en runda på Björnön och eftersom det är tredje gången inom en vecka måste vi nog säga att jag startat en trend, eller hur? Fan vad skönt om jag äntligen har fått igång mitt så länge planerade gång-projekt...ni märker att jag pratar så som att jag inte har någon egen vilja i sammanhanget och det är nog sanningen, jag vet inte var denna kropp tar mig från dag till dag. Ibland vaknar jag upp på de mest obehagliga av platser och det utan att kroppen överhuvudtaget vill förklara vad som hänt. Nu fick dock kroppen igen lite den här gången då det förbannade skavandet i skrevet inte vill ge med sig, vad ska jag göra för att komma bort från det? Är jag tvungen att köpa cykelbyxor/tights? Är det så? Fy fan, jag som tycker dylika byxor är bland det mest homosexuella som finns...inget fel på homosexuella dock, det vill jag påtala starkt. Kärlek är bra. Så länge inte några cykelbyxor är inblandade...

Nu är planerna på att kicka igång min ministakes-satsning hyfsat långt gångna, jag förbereder mig mentalt på det och jag tror att jag kommer att köra igång något per 1:a september. Jag måste bara avvakta lite och se över ekonomin så att jag inte förtar mig...annars så blir det nog 1:a oktober. Vilket fall som, snart lär det smälla och då kommer ni att få dagliga updates på utvecklingen. Jag har nog bestämt mig för att införskaffa Pokertracker Omaha och det blir kul att använda sig av de två dagar det tar innan rullen är gul...Ni ser, jag är redan i rätt sinnesstämning.

På tal om sinnes, lägg till sjuk och ni kommer till den rätta nivån gällande bruden som är "ansvarig" för mordet på Therese Rojo Johansson i juni. Kolla in dessa fina SMS hon skickade till hennes snubbe(mördaren):

"Glöm inte bort att du är värdelös. VÄRDELÖS! Och illa omtyckt för den du är ditt jävla svin. Glöm inte bort att du är värdelös. VÄRDELÖS! Och illa omtyckt för den du är. DITT JÄVLA SVIN!"

"Äckel. äckel. äckel. ÄCKEL!"

"Äckel"

"Varför hör du inte av dig din jävla fitta"

"Jag tror säkert du är kvar i kyrkan nu. jag vill bara veta vem du knullar"

"Vi leker en skitorlig lek här :-d"

"Jag andreas och felix, man ska ta på varandras könsorgan och så ska man säga skönkuk respektive skönmurra :-d :-d"

"Nu blev du jävligt tyst din jävla fitta"

"Men varför svarar du inte?! Jävla äckel, du är helt opålitlig. jag hatar dig. Du ligger väl och knullar med henne just nu skulle jag tro. Dö."

Alltså seriöst, för det första kan man ju fråga sig vad det är för ett litet monster den här 16-åriga tjejen är. För det andra kan man fråga sig varför inte snubben ber henne dra dit pepparn växer? Nej, istället tog han allt detta och verkligen kröp för henne för att sedan fullborda den fullkomligt vidriga och oerhört tragiska akten. Allt för tjejen som skickar honom ovanstående meddelanden. Herregud säger jag. Jaja, ni börjar nog bli lite trötta på min mord-mani för ögonblicket men jag kan inte sluta fascineras över hur sjuk den här världen är. Det verkar bara bli värre för varje dag som går...

Spelhösten ser ju by the way gudomlig ut, jag har varit inne på det förr men nu börjar det ju faktiskt närma sig. Jag la häromdagen iväg beställningar på Rock Band:Beatles och Guitar Hero 5 så de dyker väl upp här i början på september, efter det rullar det bara på med monstertitel efter monstertitel med klimaxet fullbordat när Modern Warfare 2 släpps i mitten av november. Tror fan jag får säga upp mig eller något för att hinna med och lira allt, har ju tonvis med spel redan som jag knappt hunnit bryta förpackningen på. Sicket i-landsproblem...

Börjat glo på en "ny" serie som heter "Rescue me", ny då den är ny för mig men den har rullat i fem säsonger redan. Det handlar om ett gäng brandmän i NY och deras liv efter 9/11, det är en blandning mellan drama och lättsam humor där Denis Leary spelar huvudrollen. Ni kanske kommer ihåg honom från 90-talet som en standup-komiker med ganska vulgär käft, han gör sig helt ok här och många av skämten har samma ton som han alltid haft. Jag har sett tre avsnitt hittills och det ser helt ok ut även om det inte direkt hjulas av glädje... En serie som dock fortfarande håller starkt är True Blood, kvaliteten har svängt lite den här andra säsongen men det känns som att för varje steg serien må tappa i ett moment tar den igen med två framåt i nästa. Det blir mer och mer invecklat och karaktärerna växer för varje avsnitt, gillar ju självklart Alexander Skarsgårds vikingavampyr "Erik" som slänger sig med svenska ibland. Ni som ännu inte sett serien, för er är det bara att börja plöja från säsong 1...ni kommer inte att bli besvikna.

Så då, kanske dags att runda av, ska nog läsa lite mer om alla 40 morden som begåtts i Sverige senaste veckan. Sov gott!

söndag 9 augusti 2009

Time flies by...

Attans vad tiden springer iväg, dagarna far förbi som små fartstreck känns det som och det trots att det känns som att man inte gör något exceptionellt direkt. Jag såg ju att mitt senaste inlägg här är från i torsdags och nu är det alltså söndag, tre dagar som bara swooshat förbi. Vi får väl ta en snabb rekapitulation i vanlig ordning:

Fredagskvällen var ämnad att bli en riktigt soft filmkväll med mästerverken "Watchmen" och "No Country For Old Men" på repertoaren men vek som jag är så somnade jag halvvägs in i den förstnämnda och så var den kvällen finito. Jag lyckades ju kvickna till innan kvällen rent tidsmässigt skulle ha varit förlorad men när jag väl vaknade var jag så trött så jag gav upp ändå och letade upp en mer permanent viloplats för natten. Inför lördagen fanns det lite vaga planer om utgång på kvällen men det spikades inte förrän sent mot kvällen till, jag hann med en tvättstuga innan så det var ju ändå något positivt med det fram tills dess uteblivna beskedet. Nåväl, vi begav oss till Bellmans för lite warmup i form av drinkar och skitsnack och efter dryga två timmars sittande väljer det manliga klientelet att fortsätta kvällen på Blue Moon Bar. Väl där är draget obefintligt till en början så det blir barhäng med fortsatt skitsnack, efter en timme där börjar det dock att röra på sig även om min nykterhet är lite skrämmande trots ihärdigt intag av berusande medel. Jag har lite kontakt med en polare som säger sig vara på väg men efter en stund hör jag inget mer från honom så jag lever i förvissningen om att han inte ska dyka upp men i efterhand får jag höra att han ändå varit där. Selektivt umgänge kanske? :) Jag springer först på en gammal gymnasiepolare som jag inte sett på typ 15 år så det blir en del trevligt snackande där innan en viss Tomten närmar sig smygande, gymnasiepolaren drar vidare och jag och Tomten försöker oss på en konversation men blir störda av ett fett as till dryg jävla fyllskalle som försöker sno Tomtens drink hela tiden. Som tur är drar den lilla f-ttan vidare men jag och Tomten bryter dock upp ganska snart då vi båda har polare som drar oss åt varsitt håll...Strax efter det springer jag på lillebror också, bara så där, så vi utbyter lite meningar innan jag äntligen drar ut på dansgolvet för att jigga lite men jag känner mig nästan lite för nykter för det. Detta trots att jag säkerligen dragit i mig typ 8 drinkar eller något, vissa kvällar tar det bara inte...Kvällens höjdpunkt på BMB var dock när de körde "Enter Sandman" i schlagerbaren, priceless att se hur dansgolvet tömdes på alla redneck-Svenssonar på två sekunder och bara ett fåtal metalheads stod kvar och rockade. :P Fan, om de körde sådan musik i schlagerbaren hela tiden skulle jag också älska den lika mycket som alla andra gör. Kvällen avslutas med en kebabtallrik från Vegagrillen där jag även gör kvällens goda gärning när jag pröjsar en bruds mjukglass samt strips då hon är short på cash, är man gentleman så är man. Men inte fan följde hon med hem för det... ;)

Söndagen har ägnats åt softande på hög nivå så där finns inget att förtälja, vad jag dock ägnat mig åt pö om pö sedan i fredags är att läsa igenom förundersökningsprotokollen till utredningen kring mordet på Therese Rojo Johansson i Stureby den 6:e juni i år och det är banne mig skrämmande. I materialet finns förhören med gärningsmannen, Tim, och hans flickvän, Tove, dokumenterade ord för ord och det är oerhört tragisk, fascinerande och äcklande läsning på en och samma gång. Tove har alltså fått Tim att döda Therese för att visa vad han är beredd att göra för henne, dock hävdar ju Tove att hon egentligen bara ville ge Tim ett "uppdrag" som han inte kunde genomföra så att hon skulle ha en anledning att dumpa honom då hon egentligen var kär i hans bästa polare Gordon. Det luriga i det hela är att Gordon alltså tidigare var ihop med Therese men att Tim varit otrogen(kysst) Therese samtidigt som han varit ihop med Tove, som i sin tur hela tiden varit otrogen med Gordon trots att hon säger sig vara ihop med Tim. Hänger ni med? Snacka om ett jävla kvadratdrama på hög nivå, det är ju som taget ur någon amerikansk dramathriller. Jag ska inte uttala mig om ansvarsfrågan i sammanhanget men det är vidrigt att se hur Tove manipulerar Tim med sina SMS där hon så fort han visar svaghet inför uppgiften trycker ner honom och förklarar att han inte har något hos henne att göra förrän han tagit livet av Therese. Bland annat skriver hon något i stil med "Jag klarar inte av att sitta några säten från henne i tunnelbanan, hon måste dö." i ett SMS, lycka till med att få det till "lek" eller "skoj". De här förhören är inte korta helle utan det rör sig nog om drygt 200 sidor ifall man räknar både de med Tim och de med Tove, ibland tror man inte att det är sant det man läser. Det känns absurt att 16-åringar kan pyssla med dylikt men uppenbarligen gör de ju det, vi har det ju i svart på vitt i FUP:en. Det mänskliga psyket är minst sagt fascinerande... Sjöbo-mordet är fortfarande under utredningen men där har brodern numera häktats så uppenbarligen har de något på honom som gör att de väljer att hålla honom en vecka till för att kunna bygga sitt case vidare.

Pokern har legat helt still, har faktiskt inte hunnit med något av det utan bara ägnat mig åt annat men jag ska skärpa mig. Hade tänkt lira SR ikväll men valde istället att kolla klart på "Watchmen" som jag kan ge er en liten recension av här(det var dock andra gången jag såg den nu):

Titel: Watchmen
Genre: Drama

Ännu en seriehjältefilm tänker ni men ack vad fel ni tänker då detta knappast går att klassa som en normal film inom den genren, häri ryms nämligen så mycket mer och djupare tankar än i de andra massproducerade Spindelmannen eller X-Men. Här handlar det om ett gäng andragenerationens superhjältar varav de flesta lagt kappan på hyllan men när de börjar tas av liv en efter en vaknar de gamla rutinerna till liv. Ledda av Rorschach börjar de rota i orsakerna till The Comedian hittats mördad och snart börjar de självklart komma en ondskefull plan på spåren. Det som gör den här filmen så bra är att det hela tiden finns flera bottnar i berättelsen, du måste hela tden hänga med på varenda ord och detalj för att verkligen förstå helheten. Det hela bäddas in i mästerligt foto och grymt soundtrack, det blir som att sjunka in i en annan värld i nästan tre timmar och när man kommer tillbaka från den känner man sig omtumlad men lycklig. Till skillnad från andra liknande filmer så bygger den här alltså inte alls på actiondelarna utan mer på karaktärerna och deras inbördes historia och samverkan. Nutid vävs ihop med dåtid konstant och det gäller att hålla tunga i rätt mun för att förstå allt, du belönas dock rejält om du lyckas. Den här filmen är absolut inte för alla utan min lekmannamässiga gissning är att 1 av 10 Svenssons tycker den här är bra medan 4 av 10 superhjältefans gillar den, fler än så tror jag har svårt att ta till sig det här närapå-mästerverket.

Betyg: R R R R

Jag såg ju x antal filmer i Finland men orkar inte med att redogöra för dessa då det i princip inte var någon som var värd att nämna förutom "Watchmen" då. Det har varit ganska dåligt med klassfilmer på sistone varför just den ovan nämnda var som ett litet ljus i mörkret, vi får hoppas på bättring framöver.

En sidenote kring den närmsta tidens sociala umgängen är att vissa kan vara rätt skrattretande i sitt agerande men låt oss ta det en annan gång, dagens ordranson börjar tryta och kvällsklockan börjar slå läggdags så det är väl ligga bra att kasta in handduken. Imorgon planerar jag med att ta en ny powerwalk på Björnön men ni får gärna komma med tips på hur jag förhindrar skavsår i skrevet: vaselin? plåster? tights? Jag vill inte ha två öppna sår nedanför kulorna om ett par veckor, har tillräckligt svårt att komma till i vanliga fall...

torsdag 6 augusti 2009

Skavsår i skrevet...

Det kostar att ligga på topp som de säger, jag har idag plockat 10 km-slingan på Björnön och vad får jag för det? Snoront i fötterna och skavsår i skrevet plus att jag nog gick någon km mer då jag lyckades gå vilse på slutet, det började skymma så att jag på något oförklarligt sätt missade markeringarna och hamnade på 2,5/5 km-slingan istället. Jag hittade tillbaka till bilen till slut i alla fall och sjönk ner i sätet med en suck, nästan två timmar i skogen tar ut sin rätt och jag kör hem halvt i koma. Som belöning för mitt fina motionerande den här vägen tänker jag ta en helkväll imorgon som involverar följande:

- No Country For Old Men på blu-ray
- Watchmen på blu-ray
- Lösviktsgodis/Polly/Ben & Jerry-glass
- En flaska vin

Kan det bli bättre? Längtar redan...

Dilba-gate växer bara vad det verkar, nu har hon blivit avstängd från PS för fusk samtidigt som hon sablas ner överallt. Jag skummade precis igenom pokerforum.nu-trådens senaste sidor där Ola, Legato, Indiscreet och Lina uttryckt sig kring det hela och det börjar fanimej bli storm i ankdammen igen. Jag fattar inte hur samma personer orkar dra in sig själva i helt meningslösa debatter gång efter annan där personangreppen liksom vilar i luften hela tiden? Har dessa människor verkligen inget bättre för sig? Nu förstår jag ju i och för sig varför Ola hatar Dilba och om hans förklaring kring det hela stämmer har han ju ett hyfsat legitim anledning att göra det även om hat känns lite överdrivet som styrka på ilskan. Jag säger det ännu en gång, älska mer och hata mindre och världen blir en bättre plats. Jävligt mycket flower power kring dessa ord men jag står fan för det, om folk skulle ägna ens hälften av sin tid av hatande åt att älska skulle världen se tusen gånger bättre ut. Nåväl, back to topic, Dilba har det inte lätt just nu och hon har ju pissat i det blå skåpet själv också i och med hur hon hanterat det hela. Jag håller dock med Ola i att straffet för hennes förseelse är lite väl hård, det finns de som bedriver värre "fusk" än det här och dessutom bedyrar ju hon sin oskuld i det hela. Vi får väl se hur det hela urartar framöver, det är ju egentligen bara en enda aktör som saknas på banan för att cirkusen ska vara fulländad. Det är knappt jag vågar uttala hans namn men ni vet alla vem jag menar, herr Norinder så klart.

Några lokala gossar är i Tallinn och lirar lite poker, det började med en liten framgång igår då Pommes placerade sig hyfsat men vi hoppas ju självklart på storklonk för våra små stjärtgossar i EMD. ;) Krossa öst och gör er ett namn så som Anders gjorde, det är ju fan det sjukaste jag varit med om: jag sitter och kör cg på någon B2B-sajt way back i min pokerkarriär när jag blir påhoppad av en balt. Han ser att jag är svensk och från Västerås så han frågar ifall jag känner en Anders E, jag blir först helt ställd men kommer då att tänka på vår kära klubbmedlem så jag svarar att nog känner jag en men det kan väl inte vara honom snubben menar. Jo, visst är det det, Anders har ju varit där och krossat i turrarna så pass att balterna sent ska glömma hans korståg. Nu vill jag få en liknande utveckling med EMD, jag vill att gossarna sätter mer skräck i balterna än vad ryssarna någonsin gjorde(lite politiskt inkorrekt, jag vet) och kommer hem med en välfylld kista med plundrade pengar.

Sjöbo-mordet har tagit en otäck vändning, offrets 15-åriga lillebror är numera anhållen för mordet. Scary shit. Hur fan kan man mörda sin egen syster? Fortsättning följer. Imorgon släpps förresten förundersökningsmaterialet på det andra tonårsmordet, det blir väl fin helgläsning det.

Nej, nu är det nog dags att hoppa in i duschen och försöka skaka liv i lemmarna igen. Kom ihåg, we shall overcome!

onsdag 5 augusti 2009

Backlash because of Flashback...

Shit asså, jag har verkligen hamnat i Flashback-träsket och för er som inte vet vad jag pratar om så är FB alltså ett svenskt forum där inget ämne är förbjudet. Du hittar information om olika sätt att förgylla och förnya din mysstund med dig själv till senaste nytt kring ett nyhetsrapporterat mord från i förmiddags och det är just på den brottsuppföljande avdelningen jag fastnat brutalt. Jag har ju till och från haft koll på FB och surfat runt lite slött men det senaste halvåret har intresset tilltagit mer och mer då jag ofta känt en nyfikenhet kring allt som döljer sig bakom tidningarnas krigsrubriker: "29-årig kvinna mördad - dumpad på rastplats", "22-årig man ihjälslagen på öppen gata", "Smitningsolycka med dödlig utgång" och så vidare. Det finns inget som du inte hittar information om på FB, nu såg jag att en av de senare trådarna som dykt upp handlade om de upprepade mordbrandsattackerna mot Toscana-pizzerian i Västerås. Två fall som fångat mitt intresse extra mycket på sistone är den 16-åriga tjejen som blev mördad i början på sommaren och så den 20-åriga tjejen som hittades mördad i Sjöbo i måndags. I det förstnämnda fallet är det någon form av svartsjuka som ligger bakom då en tjej fått sin pojkvän att begå brottet, det spekuleras hej vilt om hur det ska ha gått till men ingen vet än. Dock ska rättegången köra igång om några dagar och då offentliggörs det mesta av förundersökningsmaterialet och jag funderar faktiskt på allvar att försöka få tag på ett exemplar. Det som jag egentligen är ute efter är att försöka förstå hur unga människor kan förvandlas till iskalla mördare, vad är det som triggar fram ett dylikt beteende? Hur kan man förvandlas från en naiv och oskuldsfull ungdom till fullblodig hitman? Sjukt är bara förnamnet men intressant är det... Det andra fallet rör alltså en tjej som hittats naken och ihjälslagen på familjens ägor men där har polisen ännu inte någon misstänkt så aktiviteten är febril på forumet i jakten på lösningen på mordgåtan. Även jag har dragits med och varit inne på berörda personers bilddagböcker och kikat för att försöka bilda mig en uppfattning om vilken typ av människor vi har att göra med. Denna fascination må te sig morbid för många men jag måste erkänna att jag bara söker svar på hur dylika händelser kan inträffa för det är så långt ifrån min verklighet som det kan komma...människans psyke är otroligt spännande men samtidigt otroligt skrämmande.

En ofantlig träningsvärk har infunnit sig i mellersta bakre regionerna av min kropp efter holmgången på Björnön i måndags, jag hade tänkt ta mig ut idag också men känner att jag måste ge kroppen en chans att återhämta sig en stund också. Siktet är inställt på milen imorgon, vi får se hur pass långt jag når i mina ambitioner. Vikten är fortfarande densamma som efter Finlandstrippen men det är ju inte så konstigt när jag fortsatte att halvsvulla fram till i söndags så det är först de tre senaste dagarna jag dragit åt svångremmen lite mer, det vore väl självaste fan om jag inte kunde droppa de 2-3 kg som jag la på mig i Finland...hur svårt ska det vara?

En sidonotering: jag blir grymt irriterad på företag som inte kan svenska språket. Senast igår såg jag en firmabil som det stod typ "Bengt's såg och ved" på...sedan när uttrycker vi ägande i det svenska språket med en fnutt och ett s? Det heter väl för fan "Bengts...", snacka om att vi blivit amerikaniserade. Ni ser vad jag upprörs över i min vardag...

Jag körde SR på SS igår och det gick hyfsat trots en brutal start, 40 min in i turren får jag AA som jag får in halva min stack med mot en shortie på ofarlig flopp. Han har 44 och nog fan träffar han en 4:a på turn...äckligt tiltad är jag på väg att bomba mig ur turren men hittar tålamodet någonstans. Jag gnetar och gnetar och är faktiskt kvar ända till topp 50 eller något då jag slowspelar två händer och får betala priset därefter, jag som hela tiden sagt att man aldrig ska slowspela... Får nog försöka ta till mig den sanningen än mer för att undvika framtida missöden, nästa planerade missöde blir nog till helgen då Sommarserien avslutas på klubben. Jag har dock inte bestämt mig riktigt än om jag ska närvara, dagsformen får utvisa om det är läge eller inte.

Nej, nu är det nog dags att kolla upp om det skett några drastiska genombrott i utredningen av Sjöbo-mordet...

måndag 3 augusti 2009

Dilba vs. Brandborn...

Ja just det, glömde ju en grej. Blev en aning förvånad när jag såg värsta krigsrubrikerna om Dilba på Aftonbladet, lite nyfiken över vad hon nu ställt till med läste jag artikeln och såg att messerschmitten Ola tydligen sågat henne rätt rejält angående "tilltaget". Tydligen så har Dilba då fått ett extra konto upplagt av Pokerstars då hon anlitades för att promota dom, när avtalet gick ut blev kontot kvar och därefter har hon switchat mellan sitt ursprungliga konto och promotionkontot av vidskeplighet. Vad som hände i söndags var att hon först bustade med ena kontot i en turre varför hon sedan bytte konto för hon ville köra en till senare turre men råkade av misstag regga sig för samma turre som hon redan bustat ur med det andra kontot. Nu anklagas hon alltså för fuskförsök...och jag måste säga att det känns ju som en storm i ett vattenglas. Jag tror inte för ett ögonblick att Dilba haft någon avsikt att fuska utan bara varit jävligt klantig, att hon har kvar båda kontona och använder sig av båda fortfarande är dock mer diskutabelt. Det här är säkert något som är mer vanligt än ovanligt men ändå, jag skulle inte riskera att få mina dineros frysta för att jag råkar ha två konton på en och samma sajt. All jävla rigg-tro är det ju bara att lägga ner direkt, alla försöker vi hitta metoder att bryta negativa mönster men då finns det säkerligen bättre sätt än att köra med dubbla konton. Vad jag dock irriterar mig smått på är ärkenörden Olas inblandning, han har en äcklig besserwissighet som jag inte riktigt köper. Visst, han är säkert kunnig inom mycket och kan bygga upp sina cases med argument och fakta...men vafan, varför ägna sig åt att klanka ner på andra när dessa andra mycket väl är medvetna att de gjort ett misstag? Jag såg något inlägg från Ola där han drog upp Dilbas gamla terroristskämt på flygplatsen och det känns ju bara onödigt, det har ju känts som att all ankdammsmentaliteten inom poker-Sverige dött ut men så blossar sån här skit upp igen. Jaja, varför egentligen bry sig? De kommer väl aldrig att sluta käbbla där i fjoll-träsk...en sak lärde jag mig dock, Dilba verkar redan ha breakat med Sehlstedt.

El maratono bloggoinläggo...

Ledsen för det halvlånga breaket i uppdatering här men lovar att skärpa till mig på allvar nu när jag kommit in i vardagsrutinerna igen...eller kommit in och kommit in, började ju på jobbet först idag så det är hård inskolning som gäller just nu. Jag har inte haft någon lust att uppdatera här den senaste veckan då jag bara försökt njuta av de sista dagarna av den här semestern i lugn ro samtidigt som det inte hänt så där jättemycket...jag var ju till och med tvungen att jobba lite mot slutet av förra veckan också så det blev ju en sisådär lagom rolig avslutning på det hela. Jag försökte få till en final utan dess like med en U2-konsert i lördags men efter att väl ha tagit oss till Göteborg var vi tvungna att vända och åka hemma på grund av personliga skäl, lite surt var det men ändå självklart sett ur vilket perspektiv man än må välja.

Jag lovade ju lite Finlands-redogörelser och får väl ta mitt ansvar nu, jag ger er härmed en recap av allt det väsentliga från min Finlandsresa(stora delar är skrivna på plats varför det börjar som det gör):

Nästan en vecka gjord i de finska urskogarna och precis hemkommen från ett besök från mina morföräldrars grav är melankolin och närheten till den själsliga skärselden dessa resor till rötterna alltid ger mer än påtaglig. Jag stod inte några av mina morföräldrar särskilt nära men ändå har jag ett väldigt starkt minne relaterat till min morfar, när jag var liten bodde vi alltid hemma hos morföräldrarna och det var en av dessa sommarmorgnar som jag vaknade tidigare än alla andra. Jag smög mig ner till köket där det var öde sånär på just morfar som alltid sov på kökssoffan där, till min lycka hade han precis vaknat han med så han roade mig med berättelser från hans tjänstgöring under andra världskriget. I och med att mitt intresse för historia i allmänhet och andra världskriget i synnerhet redan var väckt vid den åldern var det med stora ögon och öron jag lyssnade på hans minnen från sin tjänstgöring som någon form av transportör av fallna och sårade från fronten till läkarstationerna. Det var ett ögonblick av total eufori för min del, essensen av min barndoms naiva blåögdhet fick ett av sina första möten med den brutala verkligheten. Det är som sagt ett av de få minnen jag har av min morfar då han gick bort när jag var ganska ung och i och med att vår släkt är så stor fick jag aldrig någon kvalitetstid med mina morföräldrar då huset var konstant fullt av släktingar, grannar och annat löst folk. Inget ont i det, jag har ändå haft och har en väldigt nära relation till just min mors uppväxttrakter och det är ju där vi befinner oss just nu…ett par stenkast från det nyss nämnda huset där mina morföräldrar bodde.

Melankoli, ja. Det är alltid något särskilt att komma ut hit till i obygden där det inte finns något att sysselsätta sig med överhuvudtaget vilket därmed ger de självrannsakande tankarna fritt utrymme att våldföra sig på den annars skyddade själen. Det är en slags rening för mig för jag får tillfälle att rent mentalt bearbeta det senaste årets och årens händelser, försöka hitta mening och samband med saker som jag inte i vardagens stressfyllda tillvaro riktigt får tid eller ork till. Det är inte så dramatiskt som det låter utan mer ett underliggande behov av att analysera och gå igenom det som varit, att försöka få avslut till vissa saker och komma några steg längre med andra.

Hitresan skedde utan några större incidenter, jag märkte bara på båten hur mycket klientelet förändrats från när en annan var liten. Då fylldes båtarna av zigenare och finländare på väg på semester till de tusen sjöarnas land, nu när vi åkte över var det mer blandat än någonsin. Visst, det fanns en och annan zigenare och finne på båten men numera fylls hytterna även av svenskar, spanjorer, mellanösternmänniskor och allt möjligt annat. Det är en lite udda känsla att se alla dessa nationaliteter som jag annars inte är van vid att se på båten, det blir en slags mindfuck då jag bara är van vid att höra gamla gubbar prata finska samtidigt som en zigenarkjol fyller hela mitt synfält. Tiderna förändras, så är det ju helt klart… Väl över på finsk mark började en sex timmar lång körning till stugan och eftersom vi kom i hamn 20.00 var det inte förrän sent på natten vi var framme vid slutstationen, på vägen hann det dock bli en slags awakening för mig. Det var lillebror som var the designated driver så jag la mig inte i det hela förutom att vi byttes av en stund mellan Tampere och Jyväskylä då jag körde i 1 ½ timme för att avlasta honom lite. Tror ni inte att jag tidigare under resan suttit och funderat på om Finland överhuvudtaget har några fartkameror då jag knappt sett några av dessa, precis när jag tar över körningen börjar det dock dyka upp skyltar som påvisar deras existens och till slut skymtar jag även några exemplar vid vägkanten. De är dock inte alls lika påtagligt synliga som i Sverige utan det är bara gråa, små fyrkantiga lådor som är nästintill omöjliga att få syn på förrän det är för sent…och av det här snacket förstår ni att jag blev flashad av en av dessa. Mitt i min körning som sker i lugnan ro kommer det helt plötsligt en blixt mitt i mörkret och det tar några millisekunder innan jag och lillebror fattar vad det var som hände. Till slut inser vi att jag alltså blivit fotad då jag missat en kamera och kört runt 95 på en 80-väg, förbannad som få kör jag en stund till innan vi byts av och jag kan försjunka i en djup inre harang kring mitt konstanta oflyt där tankarna inte låter mig vara i fred förrän vi når stugan. Jag lånar ratten en liten stund och nog fan åker jag dit på den lilla stunden, nu får vi bara se ifall det dyker upp någon bot på posten…enligt kusinerna här så är de ganska dåliga på att följa upp det hela när det gäller utlandsregistrerade bilar så vi får se. Fuck.

Första veckan har annars spenderats mest hängandes runt i stugtrakterna utan några större eskapader, ett visst alkoholintag har skett ungefär hälften av kvällarna och jag måste glatt erkänna att det är en viss känsla av att stå med lemmen i ena handen och en flaska rött i den andra när jag urinerar vid en åkerkant mitt i den, på de här breddgraderna, ljusa natten. Det är en mäktig känsla av närhet med naturen som väller över en när man ser de dimhöljda åkerplättarna breda ut sig oändligt framför en, på vissa ser man några tranor och någonstans längre bort hörs några andra flygfän skräna en aning. Nej, det är verkligen en annan dimension på det hela jämfört med tillvaron i gamla goda Svedala, på både gott och ont för det är inte för inte som rastlösheten smyger sig på ibland. Som medicin mot detta tog vi en utgång i helgen där vi tog oss till den lokala puben med en kusin inklusive käresta och vi hade förhoppningar om att få se det finska rap-bandet Fintelligens men tyvärr ställde de in, inte för att musiken hade varit överdrivet bra men det hade nog blivit desto bättre drag. Nu blev stället en aning trögstartat men det tog sig mot slutet precis som vår onykterhet, är det något de kan mina kära landsmän så är det att dricka. Jag fick också bekanta mig med en ny drink, jekkupatteri som de kallar den och det är alltså Jägermeister blandat med energidrycken Battery. Förvånansvärt god måste jag säga men antagligen rent livsfarlig ur ett behålla-sinnet-perspektiv…

Andra veckan bler om än lugnare då den mesta tiden ägnades åt att hänga vid stugan med de närmast sörjande, vår tillvaro avbröts endast av lite sporadiska besök av släktingar som kom från när och fjärran för att titta till oss. På torsdagen tog vi oss dock till en kusin för lite grillning tillsammans med hans flickvän, det blev en trevlig om än lång kväll där grillningen inte kom igång förrän strax innan 00.00 då vi vigt större delen av kvällen åt skitsnackande och bastande. Det sjuka var att det som skulle grillas var typ en måltid för en armé så vi satte oss inte till bords förrän runt 01.00 men efter att ha tuggat i oss det mesta fanns det inte mycket mer att göra än att säga godnatt vid 01.30-snåret. Riktigt god mat var det och oerhört trevligt, mer dylikt åt folket. Resten av tiden fram till avresan på måndagen den 27/7 spenderades till största delar i horisontalt läge även om jag lyckades måla om en hammock, det var väl ungefär allt jag uträttade ur ett mer praktiskt hänseende. Jag vet, starkt jobbat av mig. Hemresan gick utan några som helst problem även om ett problem var att jag gjorde av med 2,5k på båten på sprit, godis och parfym...det kostar att ligga på topp helt enkelt. Väl på svensk mark tog vi vägen förbi kattpensionatet och plockade upp kära Minttu, hennes vistelse där kostade mig 2k till så det var några fina dagar av utgifter där i början på min tredje semestervecka.

Ja, det var väl ungefär det som var värt att berätta om mina äventyr i öst denna gång och som ni märker var de ganska sansade och odramatiska för en gångs skull. Riktigt skönt var det att vara där i alla fall och jag är helnöjd med de två veckor som jag offrade för Suomi-landet, så skönt att bara komma bort ifrån allting och samtidigt återknyta till rötterna och fräscha upp finskan. Gotta love it.

Igår var jag iväg till klubben för första gången på år och dagar för lite livepoker och det var 20 hugade lirare som hade hittat till Hallsta för lite gambling, jag hamnade vid ett halvjobbigt bord med Harju direkt till vänster om mig och Nordborg på platsen efter. FN var dock icke närvarande den första timmen eller så varför Harju kunde ha lekstuga, han plockade den ena efter den andra vid bordet med mycket skills(ehh?) och lite tur(eller hur?) och det svors och bannades runt vårt bord en hel del av både spelare som fortfarande var med och av sådana som fått smaka på Harjus dynamit. För egen del var det mer än lovligt dött i kortväg och jag kunde inget göra med monsterstacken Harju efter mig och en sent ankommen Nordborg på spelhumör, jag bara satt och garvade åt hur Harju slaktade allt och alla. Ganska så snart efter första breaket, dit jag tog mig med en stack på 8k(startstack 10k), plockar jag upp AKo som är typ bland det bästa jag haft. Efter en raise från Eric pre slår jag upp det ytterligare bara för att se Harju ställa mig direkt, Eric lägger sig och jag kan inte annat än att syna även om jag vet att jag ligger under...och som jag ligger under, jag möter ju självklart AA. Floppen blankar men turn ger mig en chans på fyra outs då JTxx ligger på bordet i det läget men rivern blankar och jag är ute, blir inte särskilt tiltad då jag inte kunnat göra någonting annorlunda direkt. En hand satt sig dock på minnet där jag hade KK och bara synade en raise av P2 pre, Harju hängde också på från SB eller något dylikt. Floppen kommer Axx med två klöver och jag känner mig fucked på en gång, återigen sviker minnet mig men jag har för mig att Harju bettar ut och P2 slår om varför jag måste vika, Harju ställer P2 all-in och P2 tar synen. P2 visar JJ och Harju visar T7klöver(har jag för mig), turn ger klöver och river ger klöver...och jag hade vunnit eftersom en av mina kungar var i klöver. Kul kul kul. Jag vet inte, jag kände inte direkt någon glädje över att spela igen så jag vet inte om jag är på väg att tappa sugen för livepoker totalt, även om det egentligen borde vara den roligare formen. Onlinepokern har jag ju inte ägnat mig åt särskilt mycket heller och det lilla jag spelat har oftast varit mer av rastlös karaktär. Jag funderar dock på att äntligen göra slag i saken och köra igång min PLO-satsning här under hösten, sajten är klar då jag nog väljer Nordicbet med tanke på vår schyssta rakebackdeal där. Grundplåten jag tänkte sätta in och köra med är €500 och då är frågan vilken nivå jag ska lägga mig på, några förslag? Sedan var det ju lite diskussion om programvaror förut, kan någon ge mig ett tips på ett bra PLO-program för att ha koll på sina händer och så vidare?

Shit, det här blir nog det längsta inlägget någonsin typ, jag måste ju fortfarande avhandla dagens händelser. Jag har nämligen varit riktigt duktig idag, jag tog mig till Björnön och avverkade slingan för 5 km. Duttig ponke! Jag var tvungen att bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar av att ta mig dit ut och genomföra en promenad, har nästan börjat tvivla på min förmåga med tanke på den passivitet jag uppvisat. Som om det inte vore nog så lagade jag även mat efteråt, det blev fyra portioner laxburgare som får räcka i ett par dagar innan det är dags för ny matlagning. Jag är illa tvungen att ta till dessa åtgärder med tanke på att vikten dragit iväg igen, mitt lite outtalade mål är att spräcka 100-gränsen till årsskiftet men vi får se hur pass taggad jag orkar bli. Jag ska definitivt dock rensa bort de kilon jag lagt på mig under semestern, de ska bort pronto. No mercy. Fan, luktar fisk om mina fingrar och det är ju inte så bra som det skulle kunna vara...

Undrar om jag ska dra ett streck här? Nu har ni ju lite att läsa och ni lär ju få seriösa problem med synen efter att ha plöjt det här inlägget. Jag har ju tidigare fått klagomål av bl.a. Wettis att färgerna på bloggen inte är optimala men det ska fan göra ont för er att läsa det här när det gör så ont för mig att ge er allt att läsa. ;) Sov gott, folket!