söndag 27 september 2009

Söndagsrecap...

Inte mycket att förtälja mer än att jag dumpat kissemissen hos mor och far då jag ska iväg på tjänsteresa imorgon, jag passade samtidigt på att få håret klippt av mor samt tog mig en rejäl bastuomgång när jag ändå var på hemmaplan hos föräldrarna. Efter det plöjde jag lite Heroes och CSI:Miami innan tvättstugan, diskning förgyllde första timmen av tvättande medan resterande tid ägnades åt än mer TV-seriegrind. Jag kunde dock inte hålla mig från SR på SS så det blev ett inköp där, började bra som fan då jag inom tio minuter hade dubblat stacken men bluffade sedan bort uppdubblingen i en hand där jag är 100% på att motståndaren inte hade den åttan som krävdes för att fullborda stegen på brädan och därmed alltså borde ha lagt sig med minsta vett i skallen. Nu var han inte så smart som jag hade hoppats på utan ställde mig all-in så jag var tvungen att vika... Efter det var det bara survival på högsta nivå som gällde och jag lyckades hålla mig vid liv ett tag tills det hela tog brutalt slut när jag i näst sista handen hade 44 som jag var tvungen att vika pre efter diverse bets men som jag hade vunnit potten med då jag hade träffat set. Istället för upptrippling där åker jag ut i nästa hand när jag plockar upp QQ på BB och en snubbe i mittposition höjer, jag ställer självklart short som jag är och han har autosyn med AA. Bra tajming, Robert! Skönt när spelet flyter och man hittar de luckor man ska hitta...not.

På tal om TV-serier, jag börjar tappa tron rejält på Heroes nu för själva serien börjar bli mer än tradig samtidigt som de plockat in T-Bag från Prison Break som någon ny karaktär. Det är skandal...jag avskyr varje skådis från Prison Break som pesten då det måste ha varit den mest lovande serien någonsin som utvecklats till en pinsam tortyr av sällan skådat slag. Jag får allergiutslag så fort jag bara ens ser någon av skådisarna och denna jävla T-Bag blev bara mer och mer enerverande ju längre säsongerna gick, jag skulle själv kunna snitta honom i stycken om jag bara fick tillfälle. Nu är han alltså med och förpestar Heroes också och jag känner ett rejält obehag, den här säsongen kommer inte att bli rolig. CSI har dock börjat riktigt bra och det känns som att det är den enda av CSI-serierna som håller någon klass, jag har kollat ifatt CSI:NY nu och den serien börjar tappa sin charm också. Den känns mer som en urvattnad version av CSI där magin mellan karaktärerna saknas och det inte finns någon trovärdig långsiktig tråd att följa i handlingen, det känns som att det ska vara någon hi-tech-variant där de kan t.ex. köra 3D-obduktioner men det blir bara pinsamt till slut. CSI:Miami har jag börjat kolla ifatt förra säsongen på men den känns inte heller hundra, det är en mer glamorös och oseriös variant av serierna där ytan är mer värd än innehållet. Skådisarna i den spinoffen håller lägst klass enligt mig och här känns storytrådarna än mer krystade, det är nästan så man önskar någon skulle blåsa skallen av Horatio, huvud-CSIn. Jag har även kollat in första avsnittet av andra säsongen av Dollhouse och den serien har viss potential även om första säsongen var en aning fattig på helhet, det finns en hel del intriger att bygga vidare på och vi får väl se hur denna andra säsong utvecklar sig. Det är väl nu det gäller att leverera eller försvinna i mängden av serier... Fringe har ju också börjat och den är rätt urflippad generellt och första avsnittet var inget undantag, serien har dock en viss charm om man kan bortse från de uppenbara X-Files-parallellerna och det mer än extrema i vissa avsnitt. Det är ungefär som Numb3rs där gulligheten mellan karaktärerna håller serien vid liv genom konstgjord andning, på tal om Numb3rs så har jag hela förra säsongen att kolla ifatt där. Sons Of Anarchy är en annan serie som börjat på nytt och den handlar om ett gäng MC-knuttar som har en hel del olika problem att brottas med i vardagen, jag tyckte inte om den till en början men den första säsongen växte för varje avsnitt och numera finns det en del intressanta interna spänningar i gruppen. Det återstår att se hur dessa spelas ut under andra säsongen men hittills har de redan börjat spänna åt dessa relationer än mer, det blir nog ett klimax förr eller senare. Som ni märker har jag ganska fullt upp med att försöka hänga med i TV-seriedjungeln och jag kan lova att jag måste grinda som en idiot för att hinna med alla. Vad gör man inte med sitt patetiska liv?

Nej, nu är det nog dags att dra sig mot sängen till och fortsätta läsningen av "The Heroin Diaries" med Nikki Sixx, väldigt intressant läsning då boken bygger på hans dagboksanteckningar från 1986 med kommentarer från berörda personer. I hans fall kan vi snacka om lagom nivå på beroende då hans liv kretsar kring och endast kring heroin, hans tryggaste ställe i huset är garderoben där han kan injicera i lugn och ro för alla hallucinerade små män med pistoler. Där ligger ens egen miserabla tillvaro i lä, helt klart...

Det blir ett litet uppehåll i uppdateringarna här då jag ska iväg på tjänsteresa och återkommer onsdag kväll igen, då är vi dock äckligt nära den stora premiären så det lär bli en del att skriva om mot slutet av veckan till. Sov gott, gott folk...

PS. Jag glömde ju skriva om att jag faktiskt körde en annan live-turre på klubben, i torsdags var det dags för Super Torsdag och det gick bra till en början där jag var lite småäcklig mot Pommes när jag bl.a. drog in en hålstege samt krossade hans TT(eller vad det nu var) med AK när jag var all-in. En annan intressant hand var när jag hade JJ och vi var fyra pers med som såg en höjd flopp som kom 556, jag bettade ut på den och fick alla att lägga sig. Det visade sig att 99, TT, JJ och QQ var ute där Pommes vek QQ. Tänk er en flopp på JT9, jädrar vilken action det hade blivit. Jag kom till ett finalbord där jag rätt snart tappade en stor del av min stack mot Ebbe med 33, floppen kommer 24x och den checkas ned. Turn 5 och jag bettar ut bara för att få omslag, jag kan inget annat göra än att vika och än idag undrar jag vad fan karln hade. Några händer senare får jag JJ och höjer upp det hela, Ebbe direkt efter mig höjer upp det ytterligare varpå Spännare trycker all-in. Jag är så pass short i det här läget att jag måste chansa så jag trycker också varpå Ebbe tar synen på oss båda, Ebbe har AKo och Spännare AA och när brädan avslutas med ett K är det bara att tacka för mig då Ebbe täcker mig med 400 marker. Ganska långt PS men wtf... DS.

lördag 26 september 2009

Jag ger upp...

Jag pallar inte mer, jag trodde jag hade hittat en hyfsat optimistisk syn på livet för tillfället men den här lördagen är över redan innan den ens har börjat. Ursprungsplanerna var ju att ha en fest hemma hos mig kvällen till men efter x antal återbud från mina s.k. vänner blev uppslutningen alldeles för skral för att det skulle vara någon idé, lite besviken blev jag men jag hade ju samtidigt ett fullgott alternativ med Big Stack-turren i Hallsta. Glad i hågen och nyvaken plockade jag upp Rille för färd till Hallsta där turneringen samlade runt 35 pers, det skulle bli en spelvänlig variant då startstacken var 30k och perioderna började på 15 minuter för att sedan sakta ökas till slutliga 60 minuter. Bordet jag hamnar på känns helt ok med en lagom blandning av slask och skills även om bristen på det sistnämnda hos vissa kommer att bli ett brutalt uppvaknande för mig. Jag kan redan nu avslöja att jag är alltså ute efter en dryg timme och det kan enkelt förklaras med tre händer där jag egentligen inte vet vad jag skulle ha gjort:

1) Jag limpar med 98o och Engström slår upp det med efterföljande syn från mig, floppen kommer JT5 med två spader och jag har 9 i spader. Han bettar ut på floppen och jag synar, turn kommer 6 i spader och han bettar ut igen. Jag läser inte honom som särskilt stark här och utöver mitt öppna stegdrag läser jag på något konstigt sätt in min eventuella fyrfärgsspader som möjliga outs också. Jag funderar en stund och tar till slut synen, rivern kommer en 4 i klöver och han checkar. Det luriga med Engström i de här lägena är att han kan sitta på en riktigt bra hand likväl som han kan vara helt tom, jag hinner i en nanosekund tänka att jag ska slänga ut ett bet på rivern men vågar inte på grund av Engströms labila spelstil så jag checkar också. Han visar upp AQo(utan spader) och vinner på A-hög, jag blir halvtiltad över att jag inte fullföljde min guts-känsla och bettade ut på rivern för då hade jag vunnit en fin pott.

2) Den här handen är fucking unbelievable, jag blir återigen tiltad bara jag skriver om den. Jag sitter på SB med JThjärter, det är limpat 4-5 pers när det kommer till mig och jag slår upp det till 800 med blinds 75/150. Av de som limpat är det bara en person som viker, floppen kommer J93 med två hjärter och jag jublar. Jag bettar direkt ut 2 800 i potten och alla viker utom Andreas Jo som tar en lite försiktig syn, turn kommer en underbar Ahjärter och jag vet att jag i alla fall inte är uppe mot ett sketet Axhjärter. Nu bettar jag ut 6 000 som jag återigen får en ganska snabb men försiktig syn på, rivern pissar mig rakt upp i anus då det kommer en 2hjärter och jag kan inget annat än checka. Här bettar han ut 6 700 med runt 10k bakom och jag är ju SÅ hundra på att han har Khjärter men kan inte mäkta med ett vik så jag tar syn. Visst har han Khjärter med Tspader som kicker...han har alltså följt med på hålstegedraget på flopp och sedan mäktat med att syna med sina ytterligare färgouts på turn. Han har ju drag hela vägen men jag tycker det är oerhört kallt spelat men å andra sidan vill jag ju att han ska dumjaga sina drag och "ge" bort sina marker så länge han inte får in sina fittdrag också. Nej, den här handen tog luften ur mig totalt och med runt 10k kvar kände jag mig redan ute men rövknullandet var inte över än...

3) Jag har runt 10k kvar och blindsen är 100/200 med 25 i ante, jag har AK och slår upp det till 800 och får syn av Viktor(en nykomling på klubben). Floppen kommer AJ6 och jag bettar ut knappt pott med syn från honom, turn är en helt ofarlig 2:a så jag bettar ut runt pott igen men får ett ställ från honom emot mig. What the fuck?!? Vad har karln? Jag tycker dock inte det är så mycket att fundera på då jag har endast 5k kvar bakom och vill antingen få en snabb uppdubbling för att vara med i matchen eller åka ut och kunna ägna mig åt roligare saker än att bli påpissad av amatörer och pokergudar. Jag slänger in min 5k-marker och säger "Vad har du? AJ? 22?" samtidigt som han svarar "Du kommer inte att bli glad..." för att sekunden efteråt slänga upp 62. 62?!?!? SEX FUCKING JÄVLA TVÅ? Hur F-N hittar man synen med den pre på en höjd hand? Hur FANx2 hittar man synen med den på ett floppbet med både A och J ute? Nej, där och då brast min tro på att någonsin kunna bemästra det här spelet...eller åtminstone få en chans att göra mig själv rättvisa.

Så nu sitter jag här, 14.00, då dagen knappt har börjat och alla mina aktiviteter redan är avklarade. Festen som skulle förgylla kvällen är inställd på grund av en social krets som inte finner mig tillräckligt intressant och dagen och eftermiddagen är körd för att jag blivit brutalt rövknullad i ännu en omgång av poker. Det är ju SÅ underbart...jag tror fan jag ska börja skära mig i armarna eller något, bara för att jävlas med mig själv än mer. Rista in "FISK" och "LOSER" med djupa snitt...suck...

onsdag 23 september 2009

Me horny horny...

Inte mycket nytt under skosulorna, benen pinnar på som på en hamster i ett ekorrhjul och det är knappt jag hinner suga lite på vattenröret mellan varven. Jag vet att jag tjatar en oerhörd massa om att det är mycket nu men det är ju för att det verkligen är så, jag har aktiviteter eller ärenden som behöver klaras av nästintill varenda dag och sen har jag ju självklart självförvållade delar men de behövs för att jag ska mäkta med det andra. En positiv nyhet under veckan är att jobbet står för fiolerna gällande reparationen av min bil då jag var ute i tjänsteärende och därmed kliver tjänstereseförsäkringen in istället, prisade vare försäkringsbolagen! Ett aber är ju dcok att denna eländiga människa kommer undan med sitt förkastliga beteende och jag ångrar mig mer och mer för varje dag som går att jag inte klev ut för att ge honom en omgång, jag har ju dock aldrig slagits i hela mitt liv så det vet väl alla hur det skulle ha slutat men då hade jag ju dött en hjältes död i alla fall. De hade fått resa en minnessten mitt på Rocklunda-parkeringen där mitt mäktiga liv med alla stordåd prisades bortom all sans och folket skulle samlas i hundratusental för att hedra och sörja mig... Ok då, jag ska sluta drömma men på tal om att drömma så har jag återigen börjat drömma riktigt skumt och det är inget jag tänker återge här men jag är en aning omtumlad om morgnarna numer. Det är knappt så jag klarar av att skaka av mig natten innan frukosten...

Pokern har legat still nu ett par dagar igen, laddar inför en viss premiär om en och en halv vecka. Det ska bli riktigt kul och hoppas att det blir så bra som det verkar, alla förutsättningar finns och intresset verkar stabilt så nu återstår bara att trycka in keramiken och på dålig svengelska säga likt Erik Friberg "Aj kååll joo" när fiskarna kliver in i nätet gång efter annan. Det ser ut att bli ett av de starkare startfälten häromkring på länge vilket gör att man definitivt måste spotta upp spelet en aning och inte köra med Hallsta-radarn på, nu kommer ju många vara kända därifrån men ändock kommer en hel del nytt material in i spelet. Kul ska det bli, längtar...

Liverpool vann i ligacupen igår. Check. Zlatan gjorde mål. Check. Jag körde lite GoWII på x360 igen. Check. Jag spelade inte innebandy på grund av fotskada. Check. Jag har inte varit ute och gått på en dryg vecka på grund av nyss nämnda skada. Check.

Jag har lagt vantarna på Winnerbäcks nya skiva men hör och häpna, jag har inte ens lyssnat igenom den en enda gång och ändå har jag haft den i snart en vecka. Jag vet inte, jag är inte på humör för honom just nu utan träden ute måste nog bli lite mer regntunga först och mörkret måste börja kväva en på allvar innan de Winnerbäckska tonerna börjar ta. Jag är mer inne i en raseri-fas nu och öser på med Raised Fist och Chimaira i bilen, det är bra luktsalt på morgonen så att man verkligen piggnar till på allvar och inte kör över någon stackars älg i sömnkoma. Riktigt bra band, Raised Fist, för övrigt och ni som ännu inte gett dom chansen gör det och köp då deras förra platta först. Den är nog lite mer lättillgänglig och mer kompatibel med gemene man, de har en säregen stil som sätter sig direkt och bara för att jag skriver det här tror jag banne mig att jag ska plocka med mig den skivan också i bilen imorgon. Det går aldrig att få nog av bra musik och tyvärr var det rätt länge sedan jag fick en euforisk religiös upplevelse i samband med att jag lyssnat in mig på något nytt, det närmsta jag kommit på sistonevar nog Girugämesh här innan sommaren. Åhh, Metaltown, vill tillbaka dit...

Nej, om man kanske skulle träna lite GoWII så att jag hänger med än bättre i svängarna när det nu kan vara dags för nästa drabbning. Alltid kul att dra en motorsåg genom någon som är ens fiende...var är du, gubben från förra onsdagen? Komsi, komsi.

söndag 20 september 2009

Outvecklad helg...

Den här helgen kom och gick som vanligt men med skillnaden att jag inte fick mycket gjort överhuvudtaget, både lördagen och söndagen har ägnats mest åt välbehövligt sovande då både den gångna veckan och en känsla av eventuell förkylning på gång i kroppen tagit ut sin rätt. Som idag söndag t.ex., jag hade planerat in ett besök hos föräldrarna samt hos en f.d. kollega men inget av det blev av, istället sov jag först till 12.00 för att sedan vara upp i några timmar innan jag sov tre till. Resterande delar av kvällen har ägnats åt filmtittande och allmänt slappande, jag anser mig vara hyfsat välförtjänt av detta även om det hade varit trevligare att orka med likte aktiviteter också. Jag hade ju t.ex. en inbjudan till utgång i Stockholm igår lördag men jag orkade inte, idag söndag fanns ju även poker att tillgå men orken finns inte. Vi får väl se om det tar sig kommande vecka igen, jag lär behöva all ork jag kan uppbringa framöver.

Idag fick jag en dryg och oväntad känslomässig flashback till tidigare händelser i mitt liv och då av det mer romantiska slaget, jag har inte berört just det här fallet på bra länge så smällen var desto mer omskakande när den väl kom. Varför finns det ingen radera-knapp för minnen? Det vore så mycket skönare ibland ifall man bara kunde spara de minnen man vill ha samtidigt som vi självklart inte vore de vi är utan alla våra minnen och erfarenheter, både de goda OCH de onda. Just i det här fallet existerar dock inte minnena med största sannolikhet hos motparten så varför ska jag minnas något som aldrig ändå var sant? Nej, livet förundrar och förbryllar men det är väl som det ska vara...man ska inte fatta något av det.

Filmer ja, tittade på två idag:

Titel: Year One
Genre: Komedi

Här har vi Jack Black och Michael Cera som två losers i stenålderstid där de inte hittar sin plats i den lokala stammen utan tvingas efter lite dråpligheter leta sig vidare mot andra äventyr på annat håll. Självklart blir de indragna i bibliska händelser så som brödrafighten mellan Abel och Kain där den överlevande brodern blir som en röd tråd genom hela berättelsen. Lite småputtrigt trevlig film som inte når några höjder men inte heller några dalar, det rullar på helt enkelt och jag som gillar Michael Ceras sköna lågmälda stil får mitt lystmäte. Jack Black kör sin vanliga härjiga variant men blir dock inte så påfrestande här som han annars lätt kan bli, det finns en slags balans mellan karaktärerna som håller hela filmen igenom. Inget märkvärdigt men gick att kolla på...

Betyg: R R R
---------------
Titel: Brüno
Genre: Komedi

Sascha Cohen Baron eller Sascha Baron Cohen eller vad han nu heter är tillbaka med en film om ytterligare en av hans karaktärer, efter dundersuccén med Borat finns väl förhoppningar om att nå samma framgångar med denna men jag faller inte för det hela. Det här är bara ett billigt cash-in-försök på Borat-receptet men som alltid med snabbt framarbetade uppföljare så håller inte grundstoryn, det blir bara en massa sämre upprepningar från Borat-filmen. Nej, dags för herrn ifråga att lägga ner sina karaktärer och sikta på någon annan form av underhållning eller karriär...

Betyg: R

Ingen bra filmskörd idag men kan ändå lägga två till filmer till handlingarna, alltid något. Nu återstår inte mycket av helgen utan sänghalmen kallar, lika tom på motpart som alltid. Jag skulle kunna roa er med lite matchmaking-stories men det börjar nästan bara bli pinsamt värdelöst så jag besparar er nog det hela. Dags att ge upp på den fronten tror jag bestämt...

lördag 19 september 2009

Tilten har lagt sig en aning...

Det har varit en intensiv och tärande vecka, ni som har läst föregående inlägg vet ju att jag hade en icke alltför trevlig incident med en av människosläktets lägre stående varelser i onsdags men låt oss ta allt i ordning som vanligt.

Förra söndagen körde jag alltså en GP och en av de avgörande händerna har jag ju inläggat om nedan där jag numera även avslöjat slutet på handen. Det rörde sig om en GP med 1 rebuy och 1 add-on där jag direkt gjorde rebuyen, det är min taktik i alla liknande turrar då jag inte vill gå miste om att tömma eventuella fiskar på dubbla startinköp ifall tillfället dyker upp. Mitt spel är helt ok och jag har en hel del tur med träffarna, bland annat drar jag ut Ahlbom med AQ rätt tidigt i turren då han har KK men jag träffar A:et fastän en annan spelare redan lagt AQ i samma hand(sorry för den, Johan). Jag lyckas träffa lite set här och ha lite överpar där som jag tömmer både P2 och TK på lite marker, jag rullar på rätt bra helt enkelt och till pausen sitter jag med ca 40k med startstack på 8,5k. Det dröjer inte dock länge förrän jag alltså åker på handen som jag redogjort för redan nedan och det roliga är över för min del, riktigt trist var det för om jag hade vunnit den handen hade jag haft 70k och varit mer eller mindre chippie men nu istället åker jag ut på en neslig river-dräpning. Jaja, bara att ta nya tag.

Måndagen har jag ingen aning om vad den ägnades åt men tisdagen bjöd på veckans dos av innebandy, det gick väl sisådär och jag vet inte vad det är men jag lyckades inte med mycket. Jag gjorde en hel del mål och vann väl mer än 50% av matcherna men ändå funkade inte mycket, motståndarna tog mig hårt och både dom och mitt egna spel psykade mig så pass att klubban slängdes mot sargen en gång. Svetten rann dock och det är väl huvudsaken även om det självklart ska vara kul också, efterföljden blev dock att jag fick någon skum skada på högerfoten så jag har haltat mest hela veckan och jag har fortfarande ont. Det verkar inte ge med sig och det sitter liksom både på ovan- och undersidan av foten runt stortån till. Riktigt skumt och jag vet inte vad mer jag kan göra än att walk it off så att säga...

Onsdagen var då veckans dryga dag då jag efter att ha representerat lite åt jobbet alltså är på väg hem från hockeyn(VIK-Leksand) när jag blir medvetet påkörd av någon inavlad Svensson-jävel som egentligen borde nackskottas omedelbart. Jag hade sett framemot att kolla andra halvlek av Inter-Barcelona men hela kvällen är ett enda långt töcken av tilt, jag var både förbannad och ledsen och ångrade grovt att jag inte klev ur bilen och tog hans registreringsnummer rakt upp och ner för att sedan kliva in i min bil igen. Det är dock lätt att vara efterklok och jag måste villigt erkänna att jag blev så paff av hela grejen att jag knappt fattade vad som hade hänt, det är så otroligt ofattbart att någon kan göra något liknande medvetet. Nu är ju inte skadorna på bilen stora direkt men det är själva principen, vad gav honom rätten att köra in i mig? Hur tänkte han? Tänkte han alls? Antagligen inte och jag orkar banne mig inte kasta bort ett enda uns av energi på honom längre utan hoppas att karman tar ut sin rätt på honom och att han typ voltar ner i ett dike eller något, jag kan ärligt säga att jag aldrig tidigare i mitt liv känt ett behov av att ta till nävarna men den här snubben hade jag gladeligen spöat skiten ur om jag hade fått tillfälle. Med det konstaterat tror jag att det långsiktigt var bra att jag inte klev ur bilen för då hade vad som helst kunnat hända...jag är ingen labil människa men när jag uppenbarligen utsätts för orätt är jag inte den som lägger fingrarna emellan, må jag så själv förgås i processen. Är det något jag avskyr är det inskränkta och mentalt outvecklade människor, vi pratar ändå om en vuxen man i det här fallet och han har inte vett nog att agera annorlunda...det är banne mig patetiskt.

Torsdagen ägnas åt lite socialt umgänge då en Finlands-kusin kommer över med sin flickvän och vi har en helkväll med X360, snack och datorpilleri där vin och annan alkohol stimulerar sinnena så gott det går. Lillebror dyker även han upp efter en stund och han tar med sig dessa besökare strax efter 23-snåret och jag innehar en fin salongsberusning ännu en gång, för er som undrar så jag kan trygga er med att jag hade tagit fredagen ledig så ni behöver inte oroa er för någon drunk-and-drive-incident. Kvällen var trevlig och jag fick äntligen ordning på min gamla dator så jag kan färdigställa den för leverans till mor och far då de är i behov av en hyfsad surfdator.

Fredagen blev en skön ledig dag då jag fick en del praktiskt uträttat, jag vaknade rätt tidigt(10.00) av att katten jamade utanför sängkammardörren så det var bara att ge upp sovandet och kliva upp. Väl uppe tog det inte lång stund förrän jag begav mig ner på stan för att göra en polisanmälan samt köpa lite lampor till toan och hallen, tyvärr var poliserna på lunch så jag ombads komma tillbaka vid 14.00. Väl hemma installerar jag lamporna och lyckas bränna mig något sanslöst, får både blåsa och missfärgningar som följd och euforin är total. Vid 14.00 tar jag mig tillbaka till stationen för att fullgöra min anmälan och det hela fortlöper utan problem, jag fascineras dock över min respekt för auktoriteter då jag är märkvärt nervös vid redogörelsen av händelseförloppet för min egen lilla polis Gustav. Nu har jag ryggen täckt mot försäkringsbolaget i alla fall så jag ska ta kontakt med dom nästa vecka för att se vad som kan göras gällande reparationen av skadorna på bilen, så jävla onödig grej överlag. Resten av fredagseftermiddagen ägnas åt att styra upp datorn åt mor och far, mot kvällen till kan jag leverera den och samtidigt ta ett sista snack med kusinen och flickvännen hans innan de drar tillbaka till Finland. Under fredagskvällen gör jag dock debut i Valteregos ihopsamlade gäng av X360-spelare där Gears of War II står för underhållningen den här gången, jag skämmer nog inte bort mig alls utan klarar mig med hedern i behåll när vi roar oss i två timmar med lite slakt av aliens. Alltid trevligt och jag ser framemot nästa drabbning då det helt klart verkar vara ett gäng trevliga killar som är med. Enda negativa var att Valterego tyckte att jag pratade som en från de mer norra delarna av länet, jag tror att placeringen av min arbetsort har mycket med det att göra. Det där dalmålet smittar ganska snabbt...

Lördagen har ägnats åt slappande mest och jag hann med att köra LL här på kvällen med Tomten som hängiven railbird men det hjälpte tyvärr inte utan jag höll ut i runt 1 1/2 timme innan det hela tog slut, vibbarna var kassa från första början och träffbilden samt kortsnittet förkastligt. Sista handen i turren var ganska signifikativ då jag pushar all-in med TT efter en massa limp samt en raise pre, jag får två syn och de visar upp AK respektive AQ där den förstnämnda täcker mig men jag täcker den senare. Floppen kommer blank men med två hjärter, på turn kommer tredje hjärtern och jag är alltså torsk mot den jag täcker. Rivern ger en K och jag är torsk även mot den som täckte mig, världsklass var ordet. Riktigt trist, som tur är har jag lite vin och godis att trösta mig med samtidigt som det visas utklassningsfotboll på TVn då Barcelona käkar upp Atletico Madrid levande. Liverpool lyckades ta en bortaseger idag också och det är bra med tanke på deras start i ligan, de brukar ju andra torska matcher liknande den idag så det är helt klart ett fall framåt.

Det är väl ungefär det som finns att förtälja om veckan som varit där påkörningsincidenten tagit det mesta av kraften vad gäller den andra halvan, jag har dock lyckats kolla på två filmer också:

Titel: District 9
Genre: Action/Science fiction

Det hela handlar om hur ett rymdskepp parkerat övanför Johannesburg i Sydafrik och där det 1982(tror jag det var) hittades en massa utomjordingar ombord som placerades i ett fångläger på jorden. De har vuxit i antal och när vi kliver in i handlingen är en slags utomjordingsbyrå i färd med att evakuera dessa från sitt nuvarande läger till ett som ligger en bra bit utanför civilisationen. Vi får följa en tjänsteman i hans jakt på underskrifter från utomjordingarna då han behöver dessa för att kunna genomföra själva flytten, under denna process öppnar han dock en behållare som sprutar ut någon okänd vätska på honom och efter det börjar problemen. Det är verkligen en annorlunda film och på något sätt känns det naturligt att Peter Jackson haft ett finger med i spelet, filmen varvar fiktiva nyhetssändningar med skakiga handkameror och annat för att förstärka den dokumentära känslan då hela filmen ska ses som en förklaring till tjänstemannens öde. Jag fascineras av känslan från första början och den håller i sig hela filmen igenom även om det blir lite förutsägbart mot slutet, jag blir även förvånad över händelseförloppet då jag hade förväntat mig en helt annan utveckling på det hela. En helt klart sevärd film som säkerligen har en massa underliggande politiska undertoner men är man inte intresserad av att vara djup kan man lika gärna ta filmen för dess ytliga innehåll d.v.s. en sci-fi actionrulle.

Betyg: R R R R

---------------
Titel: Crank 2: High Voltage
Genre: Action

Om den första filmen var en frisk fläkt med intressanta twistar känns den här tvåan som en enda lång gäspning av barnslig sexhumor med ogenomtänkt handling, jag förstår inte syftet med filmen överhuvudtaget då den varken roar eller stimulerar på något sätt. Det handlar alltså om en snubbe som får sitt ordinare hjärta utbytt mot ett konstgjort som måste hållas igång med elektricitet, han lyckas slita sig från sina kidnappare och börjar jakten på sitt riktiga hjärta för att kunna återställa sig själv. Allting blandas med konstiga och omotiverade cameos av bl.a. Ron Jeremy och Chester Bennington samtidigt som det öses på med omotiverad nakenhet och yppiga bröst. En riktig flåsa-jag-är-en-tonårig-kille-film utan något som helst existensberättigande, jag inser att jag kastat bort 1 1/2 timme av mitt liv på eländet och det gör mer ont än filminnehållet. Undvik i största möjliga mån.

Betyg: R

------------

Skönt att äntligen ha fått tid för att titta på lite film, jag kollade även klart på True Bloods andra säsong och måste säga att den var väldigt upp och ner och slutade nästintill ner för det har blivit ganska urflippat mot slutet. Nu blev det en snarliknande avslutning som förra säsongen där vi lämnas med en cliffhanger som känns intressant men lite halvkrystad, det känns som att man pushar vissa delar av handlingen framåt med tvång medan andra delar låter man ta sig framåt i snigelfart. En kvalitativ serie dock och det bjuds på både skratt och skräck i lagom mängd, en bra grej med sista avsnittet för den här säsongen var att en av de karaktärer jag tycker är drygast att se på elimineras så det bör bli behagligare beskådan framöver. Nu börjar dock alla andra serier på nytt så TV-seriekalendern är ju mer än välfylld, jag vet bara inte var jag ska hitta tiden till allt. Det är ju inte så att jag har tid i överflöd som det är nu...jaja, jag får väl ta ledigt eller något och titta ikapp.

Som ni har märkt tidigare har jag ju redogjort lite för mina matchmaking-äventyr och jag numera insett att även den världen är riggad, jag blir nämligen kontaktad av botar som vill att jag ska lämna ut min riktiga email till dom. Tänk er själva, ni får inte mycket svar överhuvudtaget men så dyker det upp något från en tjej som ser hyfsat ut och verkar vettig. Ni drar iväg ett glatt svar bara för att mötas av en replik på knagglig svenska där det är så uppenbart att det är något fuffens bakom, som i det senaste fallet är det en Östersundstjej som vill att jag ska maila henne på hennes personliga adress som är en .com-adress samtidigt som hennes svar är på askass svenska. Troligt att jag svarar. En annan spännande effekt är när du blir kontaktad av en fransyska eller dylikt, varför i h-vete skulle en fransyska välja mig? Det är ju otroligt troligt att jag surfar på Polens Match.com-sidor eller? Nej, ni som talar om rigg inom pokern borde prova matchmaking, det är riggat om något och det går inte att vinna där inte. Jag funderar starkt på att ge upp det hela men det blir väl som vanligt, så fort man avslutar abonnemanget kommer det ett meddelande från någon puma och eftersom du inte är medlem kan du inte läsa det. När väl du blir medlem visar det sig dock vara ännu ett av dessa bot-mail och du har blivit rövknullad på ytterligare några hundralappar av dejting-sajten. En gång fisk alltid fisk.

onsdag 16 september 2009

Patetiska människosläkte...

Fy fan vad äckeltiltad jag är, jag har blivit våldförd på av en gammal patetisk gubbe som måste bevisa sin manlighet genom att använda sin bil som en slags förlängd penis och låta den agera som lans mot mitt fordon. Jag är alltså på väg hem från hockeyn på Rocklunda och har stått och väntat på min tur att åka in i kön som sakta masar sig ut från parkeringsplatsen, minst 10 minuter har hunnit passera innan jag äntligen får åka ut och ställa mig i ledet. Samtidigt ser jag i ögonvrån hur en bil åker upp till höger om den bilen som stått till höger om mig när jag väntat på min tur, den här bilen glider alltså upp på högersidan och försöker hitta en genväg in i kön. Jag som tålmodigt väntat på min plats känner att jag vägrar att acceptera detta smita-förbi-beteende som jag uppfattar att den här bilisten pysslar med så jag håller mig väldigt tätt i rumpan på framförvarande bil. Den här gubben försöker dock med ihärdighet tränga sig in men jag lyckas ta mig förbi honom och ser hur han vinkar åt mig från sin bil, jag lyfter bara på axlarna och menar att det inte är något att göra åt det. Tror ni inte den här jävla fittiga äckelgubben trycker upp sin bil i sidan på min så att när jag kör framåt så hör jag hur min bil dras mot hans, först fattar jag inte ens vad fan som händer så jag kollar bakåt och ser honom rycka på axlarna i bilen. Spontant slänger jag upp ett fett fulfinger och ser på honom med den värsta av om-blickar-kunde-döda-blick, han känner sig säkert skitnöjd i sin lilla sketna patetiska värld där han just blivit "förnedrad" inför sin fru av en pojkvasker som mig. Det ger honom alltså rätten att trycka sin bil mot min och repa den, det är rättvisa i hans värld. Jag kokar bara jag skriver det här och är så jävla glad att jag kunde behärska mig och inte kliva ur min bil för att snacka vett med honom, som han beter sig beter sig ingen människa värd min uppmärksamhet. Jag hörde ju att kontakten fanns där men samtidigt var det ingen rejäl smäll så jag förstod att det inte fanns några intryckta plåtar i alla fall, jag visste i det läget inte ens om bilen repats. Jag kör vidare men får tvinga mig själv att inte stanna bilen och slänga upp bildörren för att ge mig bakåt i bilkön och skipa rättvisa, jag vet att det inte hade slutat bra. Just nu blir jag bara än mer besviken på denna gubbfittiga generation av 55+:are som anser sig besitta en slags global rättighet att "straffa" efter deras egen bedömning. Vad gjorde jag som berättigade honom att agera som han gjorde? Jag hade inte överhuvudtaget rört hans bil eller gjort något fel.... FY FAN SÄGER JAG!!! Varför är 90% av människorna på den här planeten totalt jävla pantade i huvudet? Jag ger fan snart upp på mänskligheten... Må denna satans gubbe brinna i helvetet med en stekhet jävla stålstång uppkörd i anus samtidigt som 40 hungriga råttor knaprar på hans, antagligen, lilla lem. Suck. Why why why?

söndag 13 september 2009

Pokerproblematik...

Lite inspirerad av Indis lilla MTT-gåta från häromdagen så måste jag ge er en hand att fundera som är rätt snarlik hans, på något flummigt plan åtminstone:

Din stack: 36k
Blinds: 500/1 000
Position: UTG+1
Din hand: QQ

Du höjer upp till 3k och spelaren efter dig återhöjer till 8,5k med en totalstack på 35k, det foldas fram till dig och det är din tur att agera. Vad gör du? Tilläggas kan att det är 16 spelare kvar av 39 startande, din stack är runt 1,5xaverage och du är helt klart med i matchen. Readen på den höjande spelaren är hyfsat tight generellt sett men under denna turnering har han gjort ett antal vågade spel där han hållt sig levande mer på tur än på skicklighet. Din image vid bordet är stabil och stark, de andra har sett dig vika upp starka händer vid showdown och sett folk vika händer mot dina kraftfulla bets.

1) Vad sätter ni honom på?
2) Vad gör ni?
3) Varför gör ni det?

Förlåt om jag glömt några enligt er väsentliga fakta, påtala detta och jag lägger till dessa till scenariot ovan. Jag tror mig dock ha fått med det mesta av intresse...

torsdag 10 september 2009

Avvaktande tillstånd...

Jag känner mig som en outsprungen ros nu fast i negativ bemärkelse då det verkligen är uppenbart att jag har något eländigt i kroppen och nej, vi pratar inte om något fysiskt som åkt in någonstans. Nej, vi pratar om något i sjukdomsväg då jag är tröttare än vanligt och det gör halvont mest hela tiden i huvudet, lägg därtill lite slemmig och rosslig hals så är vi en bra bit på väg mot undergången. Jag kastar dock knappast in handduken än utan jobbar på utan pardon, jag hoppade dock över Björnön-promenaden idag av förebyggande skäl då det inte känns riktigt hundra att dra ut i det här tillståndet. Nej, det är ingen ursäkt för att inte ta mig ut utan mer ett krasst konstaterande av fakta. Kvällen har därför ägnats åt mer praktiska ting då jag städat garderoben och röjt lite allmänt i lägenheten, det känns skönt att känna sig påhoppad av klädesplaggen och jag hittade faktiskt lite prylar som jag saknat så alltid för lite städning något gott med sig.

Jag lyckades också regga mig till ännu en SR mot allt bättre vetande, jag var ett tag på väg till klubben för spel men när jag insåg att det var en satellit till HPK Open så kände jag att jag avstår då jag inte har någon möjlighet att köra just den turren i oktober. Istället blev det alltså SR och det blev mer eller mindre samma utveckling som i tisdags, jag överspelar lite och träffar inget. Jag tappar återigen halva stacken i en tidig pott, jag har JT och synar en raise pre där floppen kommer T44. Jag är uppe mot en short som bettar ut 3/4-pott eller något dylikt varpå jag ställer honom, han funderar en nanosekund innan han tar synen och visar upp KT. Resten av brädan blankar och jag bannar mig själv för mitt dåliga spel, vad skulle jag i den potten att göra? Jag försöker slicka mina sår så gott det går men känner att det lilla tålamod jag hade från början numera var bortspolat, jag är med och limpar i potter som jag definitivt inte borde vara en del av. Jag lyckas dock dubbla mig till 2/3 av startstacken med AQ då en snubbe hamnar all-in mot mig på turn på A-hög bräda, han har A4 och gör ett oerhört fint spel. Observera ironin. Jag får upp lite hopp efter det men det tar snabbt slut när jag hamnar i en lurig hand, blindsen är 25/50 och jag har runt 2k i stacken i sen position. Jag får T8spader och ser hur en tidigt dubblar BB varpå två andra synar det hela och så gör även jag. Nu slår dock BB upp det till 500 och två av de tre innan mig synar betet, jag ser inget annat alternativ än att jag också måste syna. Floppen kommer halvt mirakulösa 72J med två spader, BB betar ut igen men bara 1/3 av potten varpå alla andra före mig lägger sig. Här gör jag ett misstag genom att bara syna då jag inte har stack för det, jag måste egentligen pusha men ser samtidigt att han har mer eller mindre autosyn på min push och om jag bara synar så har jag fortfarande marker kvar ifall jag foldar på turn. Turn kommer en 8:a men dock ingen spader som ni förstår, jag känner bara "Fan" och inser att jag kommer att hamna all-in nu och han bettar ut mer eller mindre min stackstorlek varpå jag ställer med syn från honom. Han visar upp AA och rivern blankar, tack och godnatt ännu en gång...en halvtimmes speltid även denna gång. Jag vet inte vad som har hänt med mina SR-skills, de gick ju så bra förut men nu känns det tungt...jag måste väl köra fler MTT för att komma igång på allvar igen. Vi får väl se vad ekonomin tillåter här framöver...

En annan intressant händelse idag var att jag var nära att dö...antagligen. Jag är på väg hem och har kommit till rondellen de håller på och meckar med ute vid Erikslund, där de för tillfället har en väg runt det hela så att man från Sura-hållet kommer ut vid infarten till Erikslundsparkeringarna nära Systembolaget. Nåväl, jag står där och väntar på min tur att få åka och jag ska ju åka vänster då jag vill ut på den vanliga vägen igen och inte in mot parkeringarna. Jag kollar höger och det är lugnt, jag kollar vänster och ser en fet VL-buss i antågande som dock blinkar höger frenetiskt. Jag kollar höger igen en sista gång innan jag far ut och gissa min förvåning när jag missar bussfan med någon halvmeter till godo, det fanskapet har blinkat höger men inte för att han ska svänga höger och åka in på den tillfälliga vägen runt rondellen utan för att han ska stanna vid en busshållsplats till höger om mig. Vilket ärke-CP! Hur fan kan man blinka höger hela vägen och inte svänga höger vid avfarten? Han satt säkert och svor över mig och bannade min "smitning" precis framför honom...mmm, tjena. Den sketna chaffisen skulle kanske ta och lära sig vett i trafiken först, självklart måste han ju slå av blinkersen från att han lämnar rondellen till att han är i höjd med avfarten. Ger han signal innan är det ju för att markera för oss att han ska svänga höger, ger han signal i höjd med oss så ger han bakomvarande bilar information om att han kommer att stanna på högersidan. Blir så jävla förbannad över att jag ska riskera att bli invalid eller i värsta mördad(ja, mördad) för att något miffo inte har vett nog att tänka till. Grrrr!

Nej, kanske dags att gå och duscha för att kyla av sig lite och på tal om att kyla av sig, jag har ju berättat att jag är inne lite på Mötesplatsen och härjar. Man kan ju se vilka som besökt ens profil, kan ni gissa åldern på de tio senaste besökarna? Inte? Nå, de har varit 33, 32, 42, 53, 48, 37, 46, 46, 45 och 36 år gamla...ser ni något mönster? Jag är tydligen att anse som någon form av toyboy för medelålders och äldre kvinnor...jag blir fan mörkrädd, inte undra på att jag inte får några brudar. Jag tror jag ska lägga ner internetdejtandet, det är ju banne mig psykiskt knäckande att se så tydliga fakta svart på vitt. Huvaligen...

Guten Nacht...

onsdag 9 september 2009

Dagens videor:

Band: Girugämesh
Låttitel: Ultimate 4



Det här är bland det hårdrockigaste jag hört på länge och det är x antal morgnar jag sitter och headbangar till det här på väg till jobbet. Ni är störda individer om ni inte 0:43 in i låten inte känner för att ruska ert huvud som aldrig förr...

Band: Raised Fist
Låttitel: Traitors And Friends



Det här är gåshud rakt igenom, deras nya platta är mer eller mindre släppt och det här är en av singlarna. SÅ jävla stenhårt! Åh fy fan, ännu mer gåshud! Såg nu att de spelar i Sverige när jag är på tjänsteresa, fuck fuck fuck. Why!?!?


Band: Sunna
Låttitel: I'm Not Trading



En gammal goding bara, riktigt skönt schwung i den..."I've never liked you and I never will..."

Schwein-flu...

Fan, jag tror jag är på väg att falla dit, är halvt kallsvettig med ett icke-definierbart tryck i huvudet som ömsom uttrycker sig i vad huvudvärk och ömsom som tryck i bihålorna. Ovanpå detta kan tilläggas en trötthet som inte verkar ge med sig samt vissa synrubbningar...låter väl trevligt? Vi får hoppas allt detta bara är tillfälligheter och att jag inte är på väg att springa in i en grisrosa-skimrande vägg och sluta min existens på denna kalla jord grymtandes som ett svin efter luft. Jag känner mig dock inte helt trygg själv...

Idag kom domarna i Stureby-målet rörande mordet på Therese Rojo Johansson, mördaren Tim fälldes för mord och hans dåvarande flickvän Tove fälldes för anstiftan till mord. Ingen påföljd meddelades dock eftersom de ska genomgå varsin rättspsykiatrisk undersökning först, det tar väl ett par veckor och därefter kommer alltså själva antalet år de ska sitta av. Nu är ju det här knappast avgjort då det säkerligen kommer att överklagas eftersom det här var på tingsrättsnivå men det är dock en hänvisning åt vilket håll det bär, jag är mest nöjd över att Tove också åker dit för jag tror inte det här hade hänt om inte hon hade manipulerat gossen så brutalt som hon gjorde. Självklart har ju han en egen vilja men kombinationen av hans svaga psyke och behov av bekräftelse gav tillsammans med hennes manipulativa sida och kontrollbehov en cocktail av kärlek till en början men det visade sig snabbt bli en förtärande molotov-variant. Hela grejen är bara tragisk rakt igenom och det är mångas liv som förstörts, jag blev ganska rörd av brevet från Thereses familj som de läste upp i tingsrätten. Det avslutades med en mening från hennes minnesblogg på nätet där en av hennes kompisar skrivit "Du är inte borta, du har bara gått lite i förväg...", på något sätt reagerade jag starkt på dessa ord och jag inser att det här fallet berört mig djupt. Jag får se om jag hinner få ihop någon form av sammanfattning av det hela i något senare blogginlägg för er som inte är så insatta i det hela, det är en fascinerande men skrämmande historia som mynnat ut i detta hemska brott.

Sverige spelade gladfotboll idag igen, för andra matchen i rad, och det känns verkligen som att de har något att göra i VM-sammanhang...eller inte. Det är banne mig skandal att ett svenskt landslag inte kan slakta ett lag som Malta utan tvingas förlita sig på ett självmål i 81:a minuten, det kanske dock är dags att vakna upp och inse att Sverige inte är bättre än så här. Jag börjar nästan tro att det bästa vore ifall Sverige missade VM för då skulle det definitivt bli förändring och det tror jag behövs, det är för fantasilöst agerande kring landslaget och ledningen känns ju inte direkt stabil. Det bådar banne mig inte gott för Danmarks-matchen, det kommer nog behövas en till dansk fyllbult för att bärga hem den matchen. Jag har stora bekymmer över hur jag ska kunna följa den matchen då jag är på tjänsteresa i utlandet vid det tillfället, det är dock kanske bara bra att slippa se eländet. Inte för att Finland är så mycket bättre, de fick bara 1-1 borta mot Liechtenstein och det när de ändå fortfarande hade en teoretisk chans i sin grupp. Nej, Norden är inte direkt konkurrenskraftiga just nu...

Jag måste bara få basunera ut att jag känner mig stark just nu, jag har mycket inspirerande människokontakter för tillfället känns det som. Relationer som inte börjat så bra som börjar bli riktigt bra, tidigare bra relationer som avbrutits men som verkar kunna återupptas samt nya relationer med en massa spännande folk. Det är upplyftande att ha människor som ger tillbaka och inte bara tar som det vanligtvis varit för mig, jag tror också att jag blivit bättre på att inte vara någon form av barmhärtig samarit utan börjat ryta ifrån och dra gränser. Jag har blivit för gammal för att ödsla energi på människor som inte är värda det eller som på något sätt inte respekterar mig, jag är ju dock uppfostrad i den snälla och kärleksfulla skolan så om jag fick välja skulle ju hela jorden bara vara en enda stor orgie i love, peace and understanding. Nu är det ju inte riktigt så men jag kan ju skapa mig illusionen av det i min egna lilla bubbla genom att välja vilka som ska få tillgång till den, jag har ju blivit bränd ett antal gånger för att jag låtit fel människor få tillträde. No more. Jag har en kompis som börjat fråga mig nästintill varje dag på sistone vad fan jag är hög på då jag har rejält urflippat beteende baserat på en massa positiv energi och jag svara ju självklart "Livet!".

Peace and love, people...

tisdag 8 september 2009

Sliten man...

Jag ligger här i soffan med en begynnande sträckning i baksidan av höger lår, innebandyn gick halvt katastrofalt och livet känns underbart. Jag hade som sagt ingen bra speldag idag och om sanningen ska fram hade väl nästintill ingen i gänget det, spelkvaliteten var under all kritik och det var mest hafs och dylikt. Jag lyckades sätta några kassar men ingenting avgörande direkt och även om jag tror att jag spelade minst 50/50 i vunna/förlorade matcher så kändes det inget vidare. Defensiven var helt kass för egen del, jag såg inte mina motspelare och fick knappt fram några pass samtidigt som jag inte hade något av det tidigare flytet med mig. Nåja, världen går inte under för detta utan det är bara att ta nya tag nästa vecka igen och hoppas på bättring.

Efter innebandyn tröstade jag mig med lite SR på SS men det gick fort, tog väl en halvtimme innan jag var ute. Jag förlorade halva stacken med AQklöver efter att jag raisat pre, fått en all-in från en short samt en syn från en snubbe innan mig. Hans syn skriker ju typ AK eller någon form av pocket som han hoppas setta men jag vågar inte pusha utan tar bara synen, floppen kommer halvt underbara A74 med två klöver. Jag bettar ut varpå snubben i positionen före mig viker med orden "Skitflopp" som då måste ses som en tydlig indikator på pockets i klass med JJ eller TT, det blir jag mot shortien som äckligt nog visar upp AK och jag träffar inget på turn eller river. Sargad fortsätter jag spelet men känner att modet runnit ur mig och när jag vid ett senare tillfälle plockar upp KQ höjer jag återigen upp bara för att få en syn, floppen kommer K-hög och jag bettar ut med en syn från honom. Turn blankar och jag bettar ut igen, nu ställer han mig och jag är för committad för att vika så jag tar synen. Han har AK och rivern blankar varpå jag kan ta mina grejer och dra, oerhört spännande pokerafton.

Jag fortsatte mina äventyr på Mötesplatsen idag och slängde ut lite fler megafoninlägg och tror ni inte att trenden fortsätter, de som är inne och tittar på mig är män eller kvinnor 40+. Jag vet inte, går jag som någon sorts plufsig toyboy för homosexuella eller GILFs? Känns ju lagom spännande i alla fall och jag lägger nog ner det hela, orkar inte med att lägga ner tid på något så otroligt ogivande. Bättre att jag ägnar den tiden åt att höja mina levels i Mafia Wars eller något, tror fan jag kan få fler brudar den vägen. Jag har ju hört att de gillar tuffa grabbar...

Jag börjar bli riktigt less på alla muppar i trafiken, det finns få som vet vad de pysslar med därute och ingen tänker på någon annan än sig själv. Jag försöker i alla lägen att vara så tydlig som möjligt med mitt agerande och blinkar åt alla håll om jag ska göra något medan dessa kraftigt-i-intelligens-nedsatta-medtrafikanter inte ens vet hur man stavar till blinkers. Vi ska ju inte heller tala om de ack så hatade stop-n-go-körarna som jag tagit upp tidigare, de som medvetet bara svänger in i ens fil fastän man är alldeles för nära för att det ska vara vettigt agerande från dom. Istället får jag lägga mig på bromsen för att inte köra in i deras ruttna arslen, det är nog fan det jag blir mest irriterad på. Så jävla menlöst. Åhh.

Imorgon är det fotboll igen, Sverige-Malta, och det lär ju bara sluta på ett sätt...får vi hoppas i alla fall för allt annat vore skandal och den här gången får vi verkligen hoppas att vi inte behöver förlita oss på en förlupen tåpaj från Zlatan i 98:e minuten. Det är dags för Sverige att visa vad man går för, visa att man faktiskt kan föra en match och trilla lite boll. Nog för att jag var relativt onykter under matchen i lördags men till och med jag kunde ju helt klart uppfatta den låga kvaliteten på spelet, det är ju skandal att de inte kan prestera bättre än så. Lite åt Liverpool-syndromshållet faktiskt...även om Liverpool skulle sparka rumpa med Sveriges landslag vilken dag i veckan som helst. :)

Mina kommande månader är äckligt uppstyrda redan och det skrämmer mig lite halvt att ha planerat helgerna för flera veckor framåt, det är liksom ingen pardon på någon front just nu. Både jobbet och privatlivet har intensifierats i omfattning och tiden räcker inte riktigt till för att hinna med allt, slackertimmarna börjar tunnas ut och det är mer action som gäller numera. Jag hoppas innerligt få mer tid till t.ex. pokern men just nu fylls mina dagar av så mycket annat att det inte känns prio ett, jag har dock på intet sätt gett upp på spelet utan har fortfarande drömmen kvar om att en dag stå där som WSOP-mästare. Eller något...kan jag få vinna en turre i Hallsta åtminstone?

Duschdags nu och så lite mer blixtkrig, enda action jag får i sänghalmen...

måndag 7 september 2009

Så sant så...

Eine kleine nachtmusik...

Inte mycket nytt under solen sedan gårdagen, enda goda tecknet är att ångesten lagt sig efter diverse efterforskningar från min sida. Jag var tvungen att beta av några av de kära kamrater jag delade denna kväll med för att dubbelkolla att inget skandalöst hade inträffat, jag trodde inte för ett ögonblick att så skulle ha skett men magkänslan vägrade ge med sig så jag var tvungen att konfrontera de inre demonerna med fakta för att de skulle ge sig. Jobbigt när den känslan sätter sig för den är svår att få bort och jag förstod inte ur vad den skulle komma den här gången då jag var med i matchen hela kvällen, bortsett från sista promenaden hem när jag slappnar av och berusning fyller mina ådror. Jaja, en trevlig helg avklarad och därmed även arkiverad, nu är det bara att ta nya tag mot nya äventyr.

Kvällen har ägnats åt slösurfande på datorn och jag har ju blivit lite biten av Mafia Wars på FB, snacka om totalt värdelöst tidsfördriv men är man gamer-junkie som en annan och något är uppbyggt som så att man kan hela tiden förbättra sina färdigheter så är jag fast. Jag ska dock försöka rehabilitera mig från eländet så att jag kan ägna mig åt mer seriöst spelande på X360 eller något, vad som helst känns egentligen mer meningsfullt. Jag förstår mig dock inte på de som kan liksom sitta i timmar och köra en massa junkspel på FB, jag kan komma på minst 10 grejer jag hellre ägnar min meningslösa tid åt. Vi gör väl alla våra val här i livet och jag vill ju inte direkt påstå att jag i de flestas ögon på något sätt är en livsoptimerare men det känns som att det kvittar, alla lever vi våra liv. En annan meningslös syssla är att hänga på dating-sidorna, jag har några dagar kvar på mitt abonnemang på Mötesplatsen och provade en ny funktion idag. Det går tydligen att skicka ut s.k. megafoninlägg som sedan syns upptill på skärmen för allas beskådan, jag provade ett sådant och fick direkt svar. Från en 44-årig man. Ungefär på den nivån ligger min framgång hos det motsatta könet just nu, det känns jävligt tryggt.

Imorgon blir det förhoppningsvis innebandy och jag hade tänkt göra iordning lite matlåda nu på kvällskvisten men tror faktiskt jag skiter i det och kör på pizza imorgon istället, jag och en snubbe på jobbet har en weekly pizza som vi klämmer som då tillåter oss att ägna oss åt man-talk. Oerhört trevligt. Planerna för resten av veckan är egentligen lätta att avhandla för det räcker med fyra bokstäver: jobb. Jag ska försöka klämma en promenad på torsdag och söndag, om väder och vind tillåter... På onsdag är det ju Sverige-Malta(tack Zlatan) och på måndag om en vecka har jag mitt livs första bilbesiktning, exalterande. Jag träffade ju på en polare på festen i lördags som precis som jag väntat in i det sista med att skaffa körkort men sedan två månader tillbaka är han också medlem i körkortsklubben. Vi stod där i köket och jämförde våra uppkörningserfarenheter när vi helt plötsligt befann oss i ett male-bonding-moment, vi erkände rakt upp och ner för varandra att vi båda grinade när vi väl fick körkortet. Numera är vi blood brothers och skulle klippa vilken pensionär som helst för att försvara den andres åk...vi övergick snabbt till att diskutera hästkrafter och machobilar för att släta över den tidigare själablottningen. Det är jobbigt i dagen samhälle när man som man måste vara både känslig och stark, kaxig men ödmjuk och flexibel men ståndfast...

Nej, nu ska jag nog gå och bädda ner mig för att läsa några kapitel om nazisttyskarnas blixtkrigsupplägg, sweet...

söndag 6 september 2009

Bakisångest de luxe...

Det börjar bli lite lätt patetiskt med mina konstanta ursäktanden om att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag och även om jag självklart inte har några förpliktelser gentemot någon så vill jag ju faktiskt skriva av mig här så oft det ändå går. Nu har det ju varit ännu en aktivitetsfylld vecka som flytt sin väg utan att överhuvudtaget ge tid till någon större kontemplering över tillvaron, jag kommer knappt dock ihåg vad som hänt men några axplock ska jag nog kunna bjuda på ändå:

- Innebandysäsongen har börjat formidabelt, jag har höjt mig själv till en betydligt högre lägstanivå jämfört med tidigare. Jag vet inte om min lilla GI-satsning får ta åt sig all ära men det borde väl vara en rimlig delförklaring till den höjda förmågan, de andra har undrat ifall jag kört en Borg och stått och tränat på en garageuppfart hela sommaren. Nåväl, nu i tisdags fortsatte framgångarna och även om jag inte gjorde så många mål som tidigare så gjorde jag många av de avgörande målen. Några snabbfakta: Av typ sex spelade matcher vann mitt lag fem och av dessa fem vinster avgjorde jag tre eller fyra själv. Ni märker hur hybrisen börjar tillta? Bli inte förvånade om jag inom en vecka eller två gråter ut här hur jag antingen inte får något att fungera överhuvudtaget eller att jag åkt på någon brutal skada som stoppar min fortsatta framfart. Det var bra nära det sistnämnda nu i tisdags då jag fick mitt högerben halvt sargat då en kille ramlade mot det samtidigt som jag var i rörelse, det gav effekten att överdelen av benet var på väg åt ett håll medan nederdeln trycktes åt andra hållet av nyss nämnda kille. Usch, det hade kunnat sluta riktigt illa...

- Jag har för mig att jag körde SR i tisdags också och att jag faktiskt till första pausen hade fyrdubblat startstacken, jag sprang på hyfsat ett tag till tills jag inte fick respekt från motståndarna längre. Mina preflopraise med halvdana händer möttes av omslag eller all-ins och jag kunde inte för något i hela världen ta synerna, med höga blinds var det rent ut sagt katastrofalt för min stack som krympte snabbare än en penis i iskallt vatten. Till slut tröttnade jag på det hela och ställlde med något halvdant, det var ju inte helt oväntat tack och godnatt i och med det.

- Ikväll körde jag SR igen och kom aldrig riktigt in i det, till första pausen låg jag kring startstack trots att jag tidigt in hade ökat på startstacken med runt 35%. Efter pausen handlade det bara om ren och skär överlevnad, jag lyckades som riktigt short dubbla upp med KQ mot 88 men sedan tog det roliga slut när jag med runt 3k i stacken får ATspader på SB, blindsen är 125/250 och det är fold fram till mig. Jag slår upp det till 750 och får en all-in från 12k-stacken på BB, inte mycket att fundera på i mina ögon utan jag trycker in skiten och ber till gudarna om nåd. Tyvärr för mig visar BB-aset upp AKo och jag är rätt hårt utelämnad åt de högre makterna, floppen ger ingenting men turn ger ett stegdrag för split men ingenting händer och jag är ute. Lite trist, hade försökt intala mig innan att jag nog skulle gå långt idag...

Dagen har annars ägnats mest åt återhämtning efter den senaste veckans höjdpunkt som alltså var gårdagskvällen, en polare fyllde 30 år tidigare i somras och bjöd nu in till ett litet kalas. Det var en del f.d. kollegor från ICA som också var bjudna så vi samlades hos några av dessa och förvärmde med drinkar, oerhört trevligt och angenämt men det kändes som att vi knappt hann sätta oss innan det var dags att ge sig av till huvudhändelsen. Väl framme där blev det ätande av smörgåstårta mer eller mindre direkt då avsparken för kvalmatchen mellan Sverige och Ungern närmade sig med stormsteg, den manliga delen av klientelet hade redan intagit soffan för bästa vy så vi som kom lite senare fick klämma in oss i lite hörn och dylikt för att kunna se. Det blev en två timmar lång pärs där lådvinet sattes i halsen rejält när Ungern kvitterade på straff och sorgerna dränktes i än mer vin och cider ju längre matchen(och vi) led. Sedan dyker ju Gud upp och gör ett av sina taffligaste mål någonsin men ack så viktigt, nu finns ju hoppet fortfarande att ett VM faktiskt kan hända för Sveriges del. Tack Zlatan. Efter det tog sig festandet rejält och kontrollen över Spotify var kvällens näst tuffaste kamp, det var en hel del som ville vara med och säga sitt över musiken. Stämningen blev dock bättre och bättre i och med intaget av de alkoholhaltiga dryckerna och det trevliga sällskapet, mycket sköna människor som närvarade. Jag lyckades även som vanligt bjuda på lite dansuppvisning och även hångla lite med en dörrkarm, helt klart en del av min normala repertoar av partytricks. Den här gången förevigades dock min dans med värdinnan på en mobil där innehavaren av denna mobil varnade att det mycket väl kan komma ut på Fejjan men än så länge har inget synts till där, inte för att jag har något att skämmas för men jag vet inte om jag klarar av att se mig själv utföra "coola" moves i nyktert tillstånd. Jaja, när klockan närmar sig 00.00 börjar det bli bråttom att ta sig ut och de sista shotsen av Leijona blöter våra strupar innan det bär av ut i natten, utanför porten avviker några stycken hemåt samtidigt som jag intensivt försöker intyga att jag inte är onykter. Mission impossible typ. Jag och födelsedagsbarnet hamnar lite på efterkälken från de andra men tar oss till BMB till slut där vi köar en stund innan vi kommer in, jag såg på kvittot från entrén att vi kom in 00.50 typ. Jävligt starkt jobbat att ta sig in så pass sent, det ger säkert jättemycket att vara där i en timme och mer än så blev det inte för vi var nog bara kvar där i 40 minuter. Under den tiden hann jag dock bjuda sällskapet på shots vilket brände ett litet hål i plånboken, det kostar att ligga på topp helt enkelt. Det hela avslutas med en delikat kebab med bröd på Burger Corner tillsammans med födelsedagsbarnets lillebror då alla andra i sällskapet avvikit hemåt. Väl hemma dundrar jag i säng och stiger inte upp förrän 14.30 idag, lagom sliten och härlig. Väldigt trevlig kväll var det i alla fall och jag får tacka alla inblandade, kvalitet rakt igenom. Mer samkväm åt folket.

Nu återstår inte mycket mer av helgen än en bajsning och en duschning innan det är dags att nanna, det är fan sanslöst så som tiden springer ifrån mig numera och det trots att jag ändå börjat träna upp mig i konditionsväg. Jag var by the way ut till Björnön ikväll och drog av femman ännu en gång, börjar bli mer en rutin det hela men skönt är det och det verkar inte bättre än att jag nog är biten av motionsmonstret numera. Jaja, ett sketet blogginlägg senare kan jag konstatera att jag är bra trött så det är väl lika bra att lägga ner. Frid på er, medmänniskor...

PS. Ja just det, rubriken till inlägget syftar på den ångest jag haft idag då jag funderat på om jag sagt eller gjort något dumt igår. Det har aldrig hänt tidigare och har väl inte hänt nu heller men blandningen av okänt folk, hyfsad fylla och allmän själslig skörhet gör sitt. Smällar man får ta helt enkelt... DS.