Dagens bild...

Jag måste ju bara ta in en bild på min namne när han antagligen har gjort sitt i det finska landslaget och får därmed avsluta en lång och framgångsrik karriär där med ett OS-brons:

Mycket nu...

Jag är ledsen för utebliven uppdatering på bloggen men det har varit väldigt mycket nu och det mest privat, både positivt och negativt och det har tagit mycket energi och ork. Nu har det lugnat ner sig en aning och allting verkar sluta gott för tillfället i alla fall, man får sig lite tankeställare mellan varven om vad som är viktigt och att tiden faktiskt inte står still. Det gäller att ta vara på de dagar man får här i livet med de man älskar och har nära...

Om jag ska försöka sammanfatta de saker jag i alla fall hunnit med i mer lättsam väg så har jag ägnat en del tid åt poker även om jag känner att min glöd där börjar falna, jag vet inte vad det är men det känns mest ledsamt att spela numera. Jag har kört en del turneringar på nätet och de har alla gått bra till en början men mitt i när det verkligen börjar bränna till har jag inte haft flytet på min sida, så som i LL på SS igår när jag halvvägs i turren har runt 2xavg och floppar tredje-nöten med min 89. Floppen kommer alltså QJT och det är sex-sju personer som limpat med, jag bettar ut på floppen och får ett miniomslag av killen bakom medan alla andra lägger. Jag vet inte vad jag ska tro eftersom han bara limpat, självklart finns tanken på AK men att han ska spela den så passivt när det var redan tre-fyra pers med när det var hans tur pre. Jag känner dock att jag i 80% av fallen måste ha bäst hand så det är bara att pusha, tyvärr för min del viker han upp just AK efter en snabb syn. Jag drar mer eller mindre dött och istället för drygt 3xavg och grymt utgångsläge för fortsättningen ligger jag under avg istället. En stund senare hittar jag 77 som jag pushar ca 13BB med och får syn av AJ som självklart träffar en J och jag är ute, småsurt.

Igår hann jag dock innan LL också med att deltaga i VSOP main event på Club Aqva och det var mitt första live-uppträdande på två veckor, jag åkte dit med kluvna känslor och kände mig inte helt bekväm med vare sig inköp eller att jag de facto befann mig där överhuvudtaget. Jag hade dock bestämt mig för den totalt antisociala stilen så en nyinförskaffad Girugämesh-hoodie och en MP3-spelare fick stå för mina spelattiraljer i jakten på alienation. Jag hamnar på ett väldigt action-betonat bord med Rami, Ryssen och Robin Y som de värsta trubbelmakarna, jag börjar hyfsat lugnt och vinner en liten pott här och förlorar en liten där tills första nyckelhanden kommer. Jag har AQo och höjer upp det pre, jag får syn av Robin Y som är och petar i minst sagt varje hand. Han har tidigt slagit ut en spelare med 89 efter att floppen kommit 7Tx och synat floppbet för att se en 6:a falla på turn. Här hamnar de all-in och motståndaren har 77 men får ingen hjälp på rivern och uppdubblingen för herrn är ett faktum. Det känns som att han har verkligen hittat träffbilden så jag är lite vaksam i varje pott han och jag är inblandade i... Nåväl, i min AQ-hand kommer floppen QT2 med två hjärter. Jag bettar självklart ut min toppträff och efter en tids stekande och spanande på min stack synar han till synes motvilligt, jag får ju stenhårda vibbar om att han är på färgdrag. Turn kommer en T i spader så det är både hjärter- och spaderdrag ute, jag bettar ut igen men nu får jag ett rejält omslag. Jag vet inte vad jag ska tro, jag har ju läst in honom på färgdraget(eventuellt kombinerat med ett stegdrag) och vet att han är en väldigt lös/lurig spelare. Efter en evighetslång stek viker jag mot alla mina instinkter men jag känner bara att jag inte mäktar med att pusha även fast jag är 80% säker på att jag har honom. Jag tror mig få det bekräftat en stund senare när vi nämner handen och jag säkert säger att jag nog hade honom och han rodnar, jag tyder det som ett tecken på att han inser hur nära han var att bli tagen med brallorna nere. Jag blir lite tiltad på mig själv för att jag inte orkade med att sätta hårt mot hårt, jag tror än idag att jag borde ha gjort det.

Efter det gräver jag ner mig än djupare i min eremithåla och kör stenhård musik i lurarna för att försöka hitta tillbaka, jag får back-to-back QQ och det hjälper ju en aning och om jag inte missminner mig får jag en AA där någonstans också. En AA jag dock är säker på att jag fick var den mot Rami, på något underligt sätt hamnar han all-in mot mig med K8spader och det med stackar på runt 20k var med blinds på 200-400 eller något(om ens så mycket). Självklart ska gudarna djävlas med en och floppen kommer med två spader men på något underligt sätt lyckas jag dodga och dubblar upp på ett väldigt snopet sätt, jag tackar och tar emot dock. Jag är nu uppe på 40k men tappar relativt snabbt drygt 10k mot Hannu när jag ser en flopp med 89, floppen kommer 875 och jag checkar med förhoppning om bet från honom men han checkar bakom. Turn kommer en 4:a och jag bettar ut med syn från honom, river ger en K i spader som samtidigt fullbordar en runner-runner spaderfärg. Jag checkar och han bettar ut pott, jag vet inte vad jag ska tro och jag får väl någon form av hybris när jag tror att min hand ska stå, Hannu bluffar väldigt sällan och sällan så hårt smo han gör nu. Han är en väldigt passiv spelare som alltid synar med och sällan tar initiativet själv om han inte sitter på vad han tror är bästa handen. Jag tror dock att han spelar mig i det här läget och hoppas på att kunna bluffa bort mig så jag tar synen bara för att se honom vika upp AQ i spader. Den handen tog en del på mitt psyke...

Nästa fatala misstag kommer en stund senare när jag synar med en preraise från knappen med A2hjärter, floppen kommer A33 och Ryssen betar ut den med en syn från mig. Turn kommer en 4:a och det ligger dubbla färgdrag ute, jag har för mig att jag checkar och Ryssen bettar ut 7k av sina 12k han har kvar. Jag är ju mycket väl medveten om att jag väldigt troligt ligger under här men återigen är ju Ryssen en väldigt o-ortodox spelare som kan hitta på de uddaste av spel så jag inkluderar ju händer som QQ och KK i hans range, min kallsyn på floppen borde ju kunna ge honom uppfattningen om att jag inte har A för då borde jag ju ha återhöjt honom. Efter en stunds stek gör jag det enda move jag kan göra för att eventuellt vinna handen d.v.s. jag pushar men han har ju ingen fold equity och synar med en suck. Han viker dock upp AJ och är stor favorit till att vinna handen, jag inser att jag gjort en fatlt misstag och rivern beseglar mitt öde med ett J. Nu är jag nere på 7k och det tar inte lång stund innan jag hittar pushen med AKo där stekhete Robin Y tar synen med QQ, hans ruggiga träffbild visar sitt fula tryne direkt när floppen kommer QJx och jag får ingen hjälp av turn eller river och därmed är mitt äventyr över. Jag lommar iväg från lokalen tom och känner än mer att jag inte har något vid liveborden att göra längre, jag känner att jag är så vek psykiskt att jag inte mäktar med att ge ens den simplaste fisk någon form av motstånd. Jag bör nog avhålla mig från all form av livespel för en fortsatt obestämd tid, det är nog dags för mig att inse att jag är en fisk...

Robin Y gick till slut och vann hela turneringen, stort grattis till honom även om jag hellre sett att tredjeplacerade Harju hade tagit hem det. Sett till träffbilden som jag hann se hos Robin Y första dagen så förstår jag att han tog hem det, det är underligt hur alla spelare ibland hittar den där magiska zonen när allting funkar. Inget nedvärderande om Robin Y för jag vet att han är en i grunden riktigt duktig spelare men från det jag kunde se så gjorde han en del konstiga spel som ändå bar frukt men det är ju sådant som behövs för att man ska ta hem turneringar som dessa, ingen spelare vinner utan en gnutta tur oavsett hur duktiga de är. Stort grattis än en gång och trots min miserabla insats så var det en trevlig turnering, skönt med dealers som gav det hela en mer professionell stämning och stämpel. Vi får väl se om vi ses vid liveborden någon gång i framtiden...jag fick i alla fall avnjuta en trevlig Burger King-lunch med Nicco och PekkaPung, skönt att kunna umgås med sin forna fiende. :) Synd att det inte räckte ända fram, Nicco, grymt spelat vid mitt bord i alla fall och jag trodde starkt på dig.

Idag fyllde jag 33 år också och jag känner mig minst dubbelt så gammal just nu, det har som sagt varit en turbulent tid och nu måste jag försöka stabilisera grunden igen för att mäkta med våren som kommer att bli fortsatt tung. Som lite hjärndöd avlastning har jag i alla fall roat mig med lite X360-grind där jag fixat achievements på lite äldre spel som legat och dammat till sig, senast har jag plockat upp Lego Batman och jag måste återigen konstatera dessa Lego-spels storhet. De är så banala och enkla men ändå finns det en ruggig spelglädje i dom, det är en tillfredsställande känsla att leta efter mini-kits och red bricks och allt vad det heter samtidigt som man steg för steg tar sig närmare 100% avklarande av spelet. Som "tur" är så verkar de inte dra ned på takten på släpp heller, nyss kom ju Indiana Jones 2 och snart kommer Harry Potter i lego-variant. Det ni. :) Spelmässigt har vi återigen kommit igång med vårt Borderlands-kampanjande och det känns skönt då det är ett riktigt bra spel som förtjänar att spelas igenom, problemet är också att de släpper påbyggnadspaket efter påbyggnadspaket så vi ligger en bit efter i avklarandet varför vi måste lägga på ett kol för att hänga med.

OS är över också och jag sitter i detta nu och spanar in hockeyfinalen mellan USA och Kanada, hockeyn var helt sinnessjuk ur ett finskt perspektiv och första perioden mot USA i semifinalen är det mest absurda som någonsin hänt. Jag tror ingen finländare fattar något än, jag är i alla fall fortfarande helt mållös över det som hände och jag tror det är en freak incident som bara inträffar en gång för hur ska man annars förklara det. En total kollaps på alla plan var det i alla fall och så som jag ser det så kom de tre sista målen bara av farten för Finland var chockskadat redan efter 0-3, de finska lejonen återupprättade dock hedern i och med bronsmatchen där de betvingade Slovakien för att bärga bronset. Det var kul att se glädjen hos de finska spelarna men det ser inte bra ut för finsk hockey framöver, det blir ett generationsskifte utan dess like då Selänne, Koivu och Jokinen bl.a. lägger av. Det finns inte så mycket att fylla på med bakifrån men vi får väl se, vi har i alla fall tagit medalj i fem av de senaste sju olympiska spelen och det är inget någon annan nation lyckats med. Sverige har haft ett grymt OS och jag är fortfarande kär i Kalla även om jag svalnat lite, vi får väl se om hon hör av sig nu när hon landar i Sverige igen. Nu får man se framemot hockey-VM(även om det kommer att kännas hyfsat avslaget) och så fotbolls-VM i sommar, det blir lite tomt och öde i TV-rutan ett tag. Tur att man har X360...

Nej, nu ska jag fokusera på hockeyfinalen och tröstäta lite Carl Gustav-tårta...

Dårar...

Just nu är jag rätt hårt ansatt av dårar i alla former, både i pokern och i trafiken och lite varstans. Igår körde jag en hel del turrar på SS och däribland SR, mitt tredje försök i deras nysatsning. Det börjar bra och jag är uppe på nästan 8k när jag åker på en cooler där jag rivrar flushen men samtidigt har den andre rivrat nötflushen, jag tappar 5k i den potten och direkt är det en viss Hasse_sthl(eller något liknande) som kommer med en kommentar riktad mot mig. Jag känner igen honom sedan tidigare och han är en regelbunden hater av mig, så som t.ex. en viss Hurvabock, och han flippar ur totalt varje gång jag vinner en pott. Nu blir han extatisk dock men jag kommer att få sista ordet mot honom ändå då jag plockar en del av honom med en färgstege bland annat, han har uppenbara problem med stavningen så jag börjar tracka honom för det och det rätt rejält. Jag vill här tillägga att jag väldigt sällan, om någonsin, börjar dessa dispyter men om någon liten räka öppnar käften mot mig så är jag inte sen att hugga tillbaka. Denna Hasse_sthl har alltså problem med stavningen och när jag trackat honom för den börjar han tjattra om att han har en sjukdom som gör att han inte kan skriva. Jag vet inte vad jag ska tro så jag fortsätter driva med honom och när han väl åker ur turren känns det som att han är i upplösningstillstånd och tuggar fradga framför sin skärm...tänk om jag gav honom något epileptisk anfall eller dylikt? Jaja, fuck with the best and die with the rest säger jag då. :) Det är väldigt fascinerande hur många haters jag har på SS, de finns överallt och de tar minsta lilla möjlighet till att håna mig och det har hänt flera gånger att hela bord jublat åt mina bad beats. Som sagt, jag verkar provocera i det mesta jag tar för mig...

De andra turrarna gick åt skogen ganska fort även om jag låg med bra i en av dessa ett tag, till slut tröttnade jag dock och slaskade bort mig. I SR blev jag lite halvtilt när jag vikt AJsp som siste man med tre all-in innan mig, det visar sig att de har AT, AK respektive AK. Floppen kommer T-hög men rivern levererar en sjuk J och jag hade tagit en monsterpott, synen finns ju inte där överhuvudtaget för mig egentligen men jag kände mig på lite gambler-humör rent allmänt och ångrar därför att jag inte bara körde för då hade det kunna sluta riktigt bra i turren. Vi får se om jag orkar köra SR imorgon igen eller om jag hittar på något annat...

Ikväll laddade jag hem den andra DLCn till Assassin's Creed II och spelade igenom den på ett par timmar, inga achievements ingick den här gången heller så det var lite synd men det var ändå rätt trivsamt. Nu får vi hoppas att de lägger ner DLC-releaserna vad gäller ACII och fokuserar på ett ACIII istället. Det tror jag alla parter tjänar på... Jag måste fundera vilket spel jag ska lägga fokus på nu, jag får ju dock Aliens vs Predator imorgon och det måste man ju testköra för att se hur pass bra/dåligt det är. Ur mediestimulansperspektiv kan jag tillägga att jag igår också fick "Generation Kill" på bluray, ni som ännu inte sett den TV-serien måste bara ta er i kragen och spana in den. Det är en klassiker.

De tidigare nämnda dårarna visar sig alltså i trafiken också och idag var det bra nära krock när jag var på väg hem från jobbet... Vi närmar oss en korsning där farten sänks till 70 från 90 och dåren ligger och nosar mig i arslet som en iller för att försöka hitta en lucka för omkörning, oturligt för honom så kommer det bilar hela tiden och jag vägrar att flytta på mig. När vi nästan är framme vid korsningen ser han sin chans trots skymd sikt och visst, det tar ungefär två nanosekunder och han har ett möte på gång som närmar sig med raketfart. Han fortsätter dock att bränna på och ska verkligen ta sig förbi mig och en annan bil framför mig, jag är lite polis i det här läget och har medvetet kort avstånd till bilen framför mig för att signalera för honom att han inte bör ge sig på en omkörning i det här läget. Han vägrar ju som synes inse fakta och det slutar med att han tvingar sig in mellan mig och den andra bilen där bilen framför mig får åka ut på högerkanten för att undvika krock. Jag blinkar med helljusen i nacken på honom för att påkalla hans uppmärksamhet på hans totala idioti men dessa muppar är inte mottagliga för sans, han fortsätter nämligen in vansinnesfärd direkt efter korsningen när han ger sig på en ny omkörning med skymd sikt. Det är gånger som dessa man hoppas att de kör ihjäl sig själva för de är en brutal fara för alla trafikanter med sin sjuka körning...jag blir hyfsat förbannad på fän som dessa. Fucker.

Min nysatsning på viktnedgången går ju sisådär...både pizza, godis och marshmallows har intagits och jag skäms som en hund. Jag måste skärpa mig och ta in disciplinen igen, det här duger inte. Jag vill inte skrämma småbarn i sommar när jag eventuellt visar mig i min födelsedagsdräkt, det är inte bra att traumatisera unga människor. Borde nästan köra ett prop bet eller något för att motivera mig själv än mer...nu kommer det väl att hagla in anbud som ett bevis på min oförmåga att hålla det jag lovar.

"Pillesnas i vas", det är vad Sveriges guldman från OS sysslar med...vilket skämt. Snacka om psykfall...ge mig Kalla så kan vi snacka pillesnas i vas... :) Nädå, hon är ju flickvänsmaterial rakt igenom så vi måste hålla oss seriösa när hon läser det här, vill ju inte stöta mig med henne. Nu ska jag kika på lite OS igen, duschen måste också klaras av innan sängdags så det finns fortfarande lite bestyr kvar att klara av. Imorgon är det fredag och det känns ju mer än skönt, har varit hiskeligt trött på sistone så det ska bli skönt med än mer vila.

Blivande fru Koivulainen...

OS-frossa...

Ja, det bär mig emot men jag är faktiskt lite stolt över Sveriges framgångar men det som egentligen gör mest ont att erkänna är att jag är kär. Helt totalt sucker-kär. I vem? Charlotte Kalla förstår. Hur skulle man kunna motstå denna brunett med rådjursögon som slukar en hel som hon sedan kompletterar med en norrländsk tafatthet, nästintill efterblivenhet, och en the-girl-next-door-känsla utan dess like. Herregud säger jag, jag satt som förtrollad när de intervjuade henne i SVT-soffan efter hennes guld och jag kunde inte slita blicken från hennes bruna. Efter lite eftersökningar på nätet upptäcker jag dock att hon har någon tattare till pojkvän redan, en ung pojkspoling som också tydligen är skidåkare. Nej, hon behöver en vuxen man som kan hålla henne på jorden efter hennes framgångar och i det här fallet kan jag faktiskt bortse från det fakta att hon vunnit ett OS-guld åt Sverige. Charlotte, jag finns här! Suck.

Ett till guld till Sverige blev det nyss när Ferry drog hem jaktstarten men jag är inte lika kär i honom. Grattis Sverige...eller något...Finland får ta och skärpa till sig nu men å andra sidan räcker det med att de tar hem hockeyn, då blir det ju 22 guld rakt av. Jag bävar dock inför det hela och ser med skräckblandad ångest fram emot spektaklet, det är dock sista dagen i gruppspelet som det egentligen tar fart då tre "klassiska" bataljer ska klaras av. Först ut är Ryssland - Tjeckien 21.00 bara för att smälla igen 01.00 när Kanada - USA drabbar samman, 06.00 är det dock knappt jag vågar vara vaken för då är det Sverige - Finland. Givet att måndagen blir en ledig dag eller åtminstone en rejäl sovmorgon om inte annat, beror ju lite på hur matchen går om man orkar upp ur sängen överhuvudtaget.

Jag har kört igenom Bioshock 2 nu på X360:an och första intrycken höll väl rakt igenom, det är ett genomarbetat spel där känslan från första spelet finns kvar men det känns faktiskt mer som en lite opolerad kopia av det första. Visst har det skett en del förbättringar och vissa spelmoment har förbättrats avsevärt men det når inte upp till samma klass som originalet, man har inte vågat ta ut svängarna lika mycket och inramningen är inte den samma. Rekommendationen är ju dock fortfarande att ni ska köra spelet om ni gillar spelglädje och atmosfär, dock ska ni först spela igenom ettan så ni vet vad ni har att göra med. Det behövs nog för att uppskatta allting fullt ut och för att bekanta er med kontrollerna och funktionerna, om första spelet fick toppbetyg så hamnar det här strax bakom.

Pokermässigt är det riktigt tungt nu och jag har tagit lite beslut gällande mitt livespelande och där blir det att jag inte kommer att närvara på någon av klubbarna i trakten på obestämd tid, jag behöver ett break från hela grejen och kommer bara att köra på nätet framöver. Jag provade på lite idag och lyckades väl så långt rätt hyfsat med hyfsat plus med tanke på insättningen, jag tänkte dock spela lite till efter att jag skrivit klart detta och då kan ju saker och ting förändras snabbt och antagligen åt det sämre hållet om jag känner min spelhistorik rätt. Vi får väl se vad som händer, jag har lite funderingar på att köra en söndagsturnering för första gången i mitt liv den kommande söndagen. Det skulle nog kännas helt ok att köra en dylik under tiden jag spanar in lite OS-hockey, vem vet ifall man kan klonka tillsammans med mina blodsbröder från öst...

Viktmässigt måste jag också ta tag i saker och ting, det har blivit alldeles för mycket svullande på sistone och jag känner hur korvarna runt magen växer bara jag tittar på dom. Meningen är ju att omfånget ska minska och inte tvärtom...nej, det blir skärpning nu och jag behöver styra upp mitt liv på diverse fronter varav denna kommer att vara en prioriterad sådan. Det är också dags för två stora jubileum inom loppet av två veckor:

1) nu på söndag är det dags att bocka av prövotiden vad gäller körkortet, jag har klarat av två år utan en enda bot eller självförvållad trafikincident. Visst, vi har psykfallet på Rocklunda-parkeringen som körde på min bil med flit. Visst, vi har min oljetrågsincident. Det är dock petitesser och inget som på något sätt motbevisar min duglighet som förare och jag ska nu försöka hålla ut i fem dagar till för att sedan kunna se mig som en fullfjädrad bilförare. Ärligt så måste jag faktiskt framhäva att jag nog jämfört med rätt många därute är helt ok, det är dagligen jag ser idioter som inte vet vad de pysslar med.

2) Söndagen efter det fyller jag 33 år och blir alldeles för gammal, åtminstone alldeles för gammal för att jag ska fatta att jag faktiskt är så gammal. Jag är 33 år, singel, barnlös och menlös. Vilket tragiskt livsöde.

Det blir något att fira så nu kommer det att bli fyrverkier och tårta ett par gånger framöver, det kostar att ligga på topp helt enkelt. Nej, nu ska jag slaska bort lite pengar på SS som tröst...

Du, Kalla, glöm inte bort att ringa nu...

Återfall...

Ja, efter en totalt miserabel pokerhelg har sinnesstämningen börjat dala igen och jag förbannar både det ena och det andra, att mitt psykes välstånd ska vara så tätt sammanbundet med mina motgångar i pokern är förunderligt men det visar väl bara på att jag ändå tar det seriöst och absolut inte gillar att förlora. Vi kan väl börja med torsdagen då jag "äntligen", om man nu får säga så, fick träffa Valterego livs levande efter ett drygt halvår av umgänge på det virtuella planet. Det är sällan jag stiftat en bekantskap på det sättet och där jag "umgåtts" med någon regelbundet utan att aldrig ha träffat människan ifråga. Det var precis så trevligt som väntat och jag var alltså medbjuden till ett sansat homegame där buyin var 50 kr med unlimited rebuys första timmen. Det var ett skönt gäng på åtta personer som samlades och jag skämdes nästan för mitt kortsnitt för det kändes som att jag riggats å det grövsta, jag ljuger inte om jag säger att jag fick tio pockets första timmen varav två var damerna och ett kungarna. Jag fick betalt för det mesta också även om ett par av damerna torskade mot KJ där den andre drog in tvåparet. Efter första timmen var jag hyfsat chippie men det hann inte gå många minuter efter det innan jag hamnade i en rejäl batalj mot chiptvåan Valterego, vi tryckte in allt pre och hann hade AA medan jag satt på AKruter. Ingen hjälp från brädan för mig och jag var mer än rejält skadeskjuten och kunde inte hämta mig efter det, jag åker som andre man och får packa ihop grejerna. En trevlig sammankomst dock och sköna snubbar hela vägen, nu kan jag alltså också bekräfta att Erik alias Valterego faktiskt existerar och inte bara är en Mollgan-variant. Jag är säker på att detta var första men inte sista gången vi sågs på riktigt, nu längtar jag bara till nästa omgång av Borderlands via Xbox-live...wp gg...

På fredagen tänkte jag åter kliva in i den nya Sverigerankingen som SR kört igång, det är mer eller mindre samma koncept som tidigare bortsett från att turrarna går onsdag och fredag samtidigt som inköp höjts till 300 kr och startmarkerna till 5k. Jag börjar hyfsat och bra med när jag drar hem lite lätta potter här och där, tjugo minuter in i det kommer dock potten som höll på att kasta mig upp i toppen av toppen. Jag har 69sp och synar en preflopraise, floppen kommer T69 med två ruter, vi är tre pers med så långt och det blir bet efter bet varpå det hela slutar med att alla är all-in och jag går upp emot T8ruter och AQruter. Självklart kommer det en ruter på turn och en blank river, trots att de blockar varandra tappar jag alltså handen och en pott på 15k. Nu har jag bara drygt 2k kvar och några händer senare hittar jag AJ som jag höjer upp potten med bara för att se en väldigt suspekt allin där själva bettet är ett brutalt överbet. Alla andra lägger sig och jag känner att det här är en av alla fiskar på SS som är i farten igen så jag tar syn, mycket väl är det ett psykspel från spelaren ifråga då han har Q8o. Flopp blankar, turn blankar men självklart levererar rivern så rättvist en Q åt herrn. Jag bockar och bugar åt denna lektion i poker, jag kan bara ha respekt för dylikt spel. Fy fan.

På lördagen ger jag LL på SS en chans men det blir en lika bedrövlig historia där jag inte ens kommer ihåg hur jag blir rövknullad men rövknullad blir jag, det går inte alls nu på någon pokerfront. Trots denna miserabla form letar jag mig ner till Club Aqva idag för att köra VSOP#5 som är varannan period omaha och varannan period texas, inköpet är hyfsat saftiga 1 500 med startstack på 15k och 20-minutersperioder. Jag kommer in i det hyfsat bra när vi är 6 pers till en början tills två sena ankomster av Juhani och Roger spräcker planerna en aning, dock är jag fortfarande psykiskt stabil men det hela krackelerar en halvtimme senare när det blir klart att Z och Rami ska ansluta. Jag tycker det är för jävligt att tänja på dessa inköpstider, det är skitsamma om så 300 pers skulle kunna vara på ingång...starttider är starttider och kan man inte hålla dessa så är det ens eget problem. Nåväl, jag blir lite halvt tiltad över detta och en del av anledningen var att jag kände att jag hade hyfsat grepp om bordet så långt men med ett inträde av nyss nämnda herrar vet jag att det blir helt annorlunda. När de väl anländer splittrar vi till två bord och det dröjer inte länge innan jag tappar en hel del mot Rami i en PLO-period när jag har AAxx och får höra att jag "överspelar" dom när jag håller mig så passiv man bara kan. Som ni hör eskalerar frustrationen för varje minut, spelet fungerar inte alls för mig och jag får ingen som helst respekt samtidigt som träffbilden är obefintlig. Inte ens i PLO får jag träffa trots att chanserna är så mycket större, desto värre blir det av att se andra spelare få grymma löv hela tiden samtidigt som de får betalt varje gång. Jag halkar ner till 5k när jag bestämmer mig för att pusha och med en hel del flyt drar jag ut Zs AA där jag floppar två par, han turnar stege och jag rivrar kåk. Efter det halkar jag dock ner till 6k innan jag blir tvungen att ta syn på Bluffuffes all-in efter att jag raisat upp potten, han är short och jag har K8klöver. Jag har för mig att han har typ J9 och självklart träffar han sin nia för att överleva...nu är jag totaltilt och är på väg att ge upp på förhand men hittar en push med T7klöver till slut och får syn av Ramis A6. Floppen kommer A6Q och jag muckar min hand, turn kommer med en 8:a och jag börjar tro att pokergudarna ska pissa mig än mer i ansiktet genom att ge mig en 9:a på rivern bara för att jag redan muckat handen men så elaka är inte ens de utan den blankar. Jag orkar inte mer än bara ordlöst dra mig därifrån, dock hinner jag säga att jag inte kommer att visa mig på Aqva på en månad för så känns det just nu. Det är riktigt jävla tungt med livepokern just nu, det känns inte som att jag får någon respekt någonstans och att flytet inte finns där överhuvudtaget. Nej, blä säger jag...

Film har jag tittat på:

Titel: The Fourth Kind
Genre: Skräck

Det här ska vara en slags "based on a true story"-historia där en forskarkvinnas man mördas varpå hon hamnar i en livskris där hon för att hitta tröst fortsätter forskningen som han påbörjat. De är psykologer och har kommit något på spåren eftersom de stött på x antal patienter som har sömnsvårigheter och har liknande upplevelser, de försöker hitta en gemensam nämnare i det hela och hon börjar snart dras in i något som hon definitivt inte har kontroll över. Det börjar intressant och det hävdas att arkivbilderna i filmen är äkta och att den här forskaren finns på riktigt, efter lite efterforskningar från min sida på nätet visar det sig att allt bara är en Blair Witch-grej tagen ett steg längre. Filmen i sig är väl inget att hurra för heller, det är en viss spänning i det hela men det flippar ur till slut och tyngden finns inte där. Milla Jovovich är ju dock alltid trevlig att beskåda även om hon tappat en del av sin tidigare kittlande känsla...

Betyg: R R

Titel: Sherlock Holmes
Genre: Thriller

En väldigt hypad film där Robert Downey Jr är Sherlock och Jude Law är Dr Watson, regissör är Guy Ritchie och det känns igen i bildstilen som är lika frenetisk som vanligt. Det handlar i alla fall om en ärkeskurk som heter Blackwood som försöker kuppa sönder Storbritannien genom en skräckinjagande anspelning på svart magi och övernaturlighet, han har en grandios plan för att ta över även USA i samma sväng. Stilen i filmen är skön och dialogen mellan Downey och Law är rapp och full av pikar, det är nästan att det är den största behållningen med filmen. Det är inget märkvärdigt med detta alster utan det mesta har man sett förr, en behaglig lördagsfilm helt enkelt.

Betyg: R R R

Nej, nu är det nog dags att börja leta upp duschen och därefter sängen för att avsluta helgen och påbörja en ny vecka av arbete. Snacka om att ekorrhjulet snurrar som aldrig förr...är det här det som kallas ett liv?

Ljusning...

Ok, jag kan väl säga att jag börjar resa mig ur min egengrävda grav och se lite positivare på tillvaron, vet inte egentligen vad det är för svacka jag ramlat in i men ibland är man nog bara för sliten för att orka hålla skenet uppe. Jag är ledsen för uteblivna uppdateringar men ännu en tjänsteresa har precis klarats av, efter hemkomsten i tisdags kopplade jag direkt av med lite nätpoker i form av VSOP#3 som gick på Nordicbet med Club Aqva som arrangör. 17 personer fann sig manade att slåss om lite bucklor och obeskrivlig ära, "what we do in our lifetimes echoes in eternity" som en viss hjälte skulle ha sagt. Jag börjar knaggligt och tappar ner mig till 3k från startstacken på 5k men sedan tar det fart, jag får min nästintill självskrivna NB-rusch och tar mig upp över 20k som mest. Sakta men säkert trillar folk av pinn och det börjar se riktigt bra ut tills jag åker på en hyfsad cooler, vi är sex kvar när jag plockar upp KK och slår om det från sen position efter raise och syn bakom. Ursprungsraisaren viker men Wettis trycker och jag kan ju inte annat än syna för nästan hela min stack, han visar ju självklart upp AA och vinner lätt potten. Efter det dubblar jag ganska snabbt men har fortfarande bara smulor kvar, Wettis fullbordar det hela med att döda mig med sina QQ mot mina 9J då han kör överkill också genom att setta. Bara att gratulera...som tur är för honom så går han och vinner hela skiten så stor grattis till den fina viktorian! Och tack för procenten som gör att jag ändå inte går back på det hela, min favorithäst håller när det gäller. Kanske ska skicka honom till riktiga WSOP?

Idag bar det av till Club Aqva för att köra en jackpotturre då jag suktat en del efter livepoker, var ju en dryg vecka sen senast eller något. 24 personer kom till start och jag börjar hyfsat direkt, jag är med i matchen och ligger i toppen hela vägen fram till finalbord där jag är chippie. Ganska snart tappar jag dock ett antal potter där den största går till Aifus efter att jag synat hans preraise med QT och floppen kommer Q-hög, han bettar och jag ställer med instasyn från honom då han har AA. Ingen hjälp från turn eller river och jag har tappat drygt en tredjedel av min stack, eländet är dock inte slut där då jag lite senare åker på en hyfsat sjuk hand mot Niccodemus. Han är short och ställer efter raise från mig, jag tar synen med AK och får se JJ hos honom. Floppen kommer KQJ...turn T...river T. Smaka på den ni, hyfsat sick. Eländet är inte slut där utan jag hinner dubbla upp Ola med AJ mot AQ också och så är jag helt plötsligt short, jag kämpar som en stucken gris och våldför mig på blindsen så fort jag får chansen. Dawod är hyfsat aktiv också(tack för tårtan btw) och pushar i var och varannan hand, till slut vaknar jag upp med JJ i mittposition och ställer efter ännu ett av hans ställ. Janne Gurka börjar fundera som fan bakom och jag sätter ju honom i det läget på Ax och hoppas innerligt att han blockar Dawod, efter många om och men kommer synen och det efter att han kunnat konstatera att han täcker oss båda om än marginellt. Han visar upp 99 och Dawod har AQo, jag ser ut som en hyfsad favorit men har ju en hel del att dodga självklart. Floppen dödar dock de flesta drömmar direkt när Janne settar sina nior och efter att turn och river blankar är jag ute på ballongen(då jag hade mer marker än Dawod), istället för en tredjedel av markerna får jag ta min jacka och sätta mig i min kalla bil för en hemfärd i tystnad. Lite surt att inte JJ får hålla där när jag ändå går in med bäst hand men vad kan jag säga, jag gjorde det mesta rätt idag och kan inte rå över korten. Ser ni? Det är väl positivt tänk om något och jag vågar inte whina överhuvudtaget för då får jag Dawod på mig direkt, han sågade mina mattekunskaper brutalt idag också när jag för ett ögonblick lät munnen gå fortare än tankarna. Jaja, gg allihopa, väl mött vid nästa fiskdammstillfälle...

Annars har livet gått sin gilla gång, jag har mest försökt hänga med i de snabba kasten. Jag kan dock starkt rekommendera en bok av James Ellroy som heter "Sextusen kalla", det är en thriller som väver ihop fakta med fiktion och kretsar kring 60-talet med JFK-mordet, Vietnamkriget och Martin Luther King. Allting vävs ihop till en trovärdig och intressant historia men det som berör mig mest är språkbruket, det är en kulspruteform av text där ingen mening är för kort för att skrivas. Tempot i texten gör att man lever sig än mer in i historien och karaktärernas olika sätt att tänka, något av en religiös upplevelse för mig då jag känner mig priviligierad av att läsa något så mästerligt. Rekommenderas starkt.

I spelväg kan jag också rekommendera ett nysläppt spel som nästan är en omedelbar klassiker, nämligen uppföljaren till Bioshock som heter...Bioshock 2. Det handlar om en bortglömd undervattensvärld där du vaknar upp som en sorts vakt som i din medvetslöshet kommit ifrån din ursprungliga tid och har en öde stad att utforska. Första spelet är ett av de absolut bästa jag någonsin spelat och tvåan bådar gott efter lite initiala omgångar, känslan och charmen finns kvar där och även om inte mycket ändrats i gränssnittet så känns det som att det inte gör något då ursprungsupplägget var bra som det var. Det är nog ett givet spel ett bra tag framöver och jag får nog lägga mitt achievementsprojekt Bully åt sidan ett tag, i alla fall tills värsta hungern efter Little Sisters i Rapture lagt sig. Kolla upp spelet om ni tycker om spelglädje och äkta berättarkonst, om ni inte ens hunnit kika in första delen så gör det för guds skull. Ni kommer inte att bli besvikna om ni överhuvudtaget är gamers och har någon form av äventyrsspelslusta i er kombinerat med behovet av att döda lite folk. :)

Nej, nu är det dags att nanna kudden igen, sömn är något av en bristvara i mitt liv just nu och jag lär försöka ta varje tillfälle i akt att casha in några timmar. Imorgon kan det bli lite livepokerspel med Valterego och något bekantskapsgäng till honom, är hyfsat sugen men måste kolla upp hur arbetet tillåter dylika eskapader. Till helgen stundar VSOP#5 som är ett holdem/omaha-event där de nyss nämnda spelen körs varannan period, det känns också hyfsat intressant men lite rast och vila känns inte alls oangeläget det heller. Vi får se hur kroppen och det mentala tillståndet ser ut här om en dag eller två...

Minnesradering...

Ibland önskar jag verkligen att saker och ting gick att radera ur minnesbanken, speciellt tillfällen när sinnet har egen lekstuga och låter tidigare händelser ha fritt spelrum väckandes en massa hjärtesorg och olust. Jag är ganska trött på att bli förföljd av kärlek som flytt ur mina händer, att en kvinna kan sätta sådana spår är nästintill ofattbart. Erase and rewind, please...

PS. Jag lyckades i alla fall plussa 3k på PLO-cg i helgen, alltid något, och de slantarna kan ju användas till en mer rättfram temporär lösning på problemet = dyngfylla. DS.

Provocerande?...

Vad är det för fel på mig? I vilket sammanhang jag än visar mig i så verkar folk bli allmänt provocerade och ta tillfällena i akt att pissa på mig så fort tillfälle ges, jag kan ärligt säga att jag börjar få nog av skiten nu. Jag har aldrig någonsin haft som ambition att framställa mig som något jag inte är och allra minst trycka ned andra, ändå är det den bilden de flesta verkar ha av mig och då finner de skäl nog att ge igen med samma medel. Jag förstår inte överhuvudtaget var allting kommer ifrån eller vad grunderna är, det verkar bara inte finnas någon ände på det hela och jag sträcker mig nog inte alltför långt när jag säger att det finns rätt många där ute som verkar mer eller mindre hata mig. Det känns som folk letar efter möjligheter att sticka kniven i ryggen på mig och roa sig åt mina eventuella olyckor eller misstag, de tillfällen då det kommer uppmuntrande ord från något håll är lätträknade. Ni må kalla mig känslomänniska eller att jag överreagerar men tecknen är för många och för tydliga för att misstolkas, det spelar dock ingen roll för det enda som händer är att vissa element ur mitt liv stryks och lämnas därhän. Visst, det förtar glädjen för mig för en stund men samtidigt visar det ju bara var mina riktiga vänner och medmänniskor finns. Nog om detta även om jag skulle kunna spy ur mig galla ett tag till men det tjänar ingenting till, jag antar att jag får leva med att folk ler förnöjt åt mig när det inte går som det ska för egen del.

Pokern har varit miserabel senaste veckan, är det inte Rille som pissat på mig så är det David A och det gick så långt att jag för första gången i mitt liv lämnade en turnering utan att jag var utslagen. Jag hade typ 5BB kvar i VSOPs första event men jag mäktade inte med att stanna, allting var bara för mycket och jag orkade inte sitta ute ett middagsbreak bara för att komma tillbaka och bli utsugen ännu en gång. Nej, jag måste nog ta mig en funderare på hur det här ska styras upp på bästa möjliga sätt för just nu känns det inte alls bra, det är inte mycket glädje kring pokern just nu. Och nej, jag fick inte pris på pokergalan i Hallsta i helgen heller, oväntat eller hur?

Jag är innerligt trött på det mesta just nu och bli inte förvånade om ni inte ser eller hör något från mig på ett tag, jag tror jag ska ta ett break från mänskligheten.