Det började tungt idag och jag var nära på att få sätta livet till på väg till jobbet också, snön yrde längs vägarna och någon idiot till mottrafikant hade fått snilleblixten att ligga en meter bakom en långtradare på en tvåfilig väg för att försöka hitta en bra lucka för omkörning. Problemet var att han inte såg något och att jag kom i motsatt fil, jag lovar att det var några pappersark ifrån att jag hade fått inkassera en ny bil samt eventuellt ny vänsterhalva av kroppen. Hur många sådana här stolpskott finns det där ute egentligen? På väg hem fick jag mig dock ett skratt då jag stannade för en tant vid ett övergångsställe och döm min förvåning när det kommer en knähund stapplandes i släptåg, jag missade denna lilla krabat helt eftersom snövallarna fortfarande ändå är en 30 cm höga eller något. Det var dock inte det roliga utan det var det faktum att hunden satte sig på sitt rektum och vägrade hänga på, tanten fick bokstavligt talat släpa hundkraken över övergångsstället och jag kunde inget annat än skratta i bilen. Alla dessa härliga original...
Kvällen har annars ägnats åt stenhård PLO-grind och plusset slutade på 3,7k för kvällen men det vet vi ju sedan tidigare att dessa plus är väldigt tillfälliga, dock kändes spelet riktigt stabilt och ett tag körde jag bara ett 2/4-bord som jag ägde totalt. Det är så skönt att tilta bort fiskarna och få dom att krevera av irritation, de döper ju sig till så fina namn också så som "Sopnedkast" och "b0gballe". Undrar om de kör sloganen "Vi är vad vi heter"? Nåväl, inget ont om b0gballe, vi börjar bli tjenis och snackade faktiskt lite speltaktik vid bordet idag. Killen verkar vara seriös i det hela sin spelstil till trots, det är det väl flera som tycker om mig också antar jag. En fisk undrade varför inte jag vinner mer och jag sa att jag undrar detsamma.
Ett ilandsproblem dök upp idag när jag var på toa och gjorde nummer två, jag fick nämligen slut på toapapper och förrådet under handfatet var uttömt också. Vad fan göra man? Nu hade jag ju som tur var köpt mer papper men det låg i hallen så det var bara att knipa och stappla dit för att hämta mer men tänk om man gör det fatala misstaget och blir helt utan? Är det handfatet som gäller då? Jag vill inte ens tänka denna hemska tanke, jag hade nog med problem idag med att se till så att inget landade där det inte ska landa så att säga. Mycket ska man behöva stå ut med här i vardagen...
Imorgon blir det förhoppningsvis lite innebandy för första gången på länge igen och så lite Borderlands till kvällen, jag tror som sagt att vi börjar närma oss slutet på kampanjen där så det bör bli skoj. That's it, that's that.
måndag 22 mars 2010
söndag 21 mars 2010
Söndag blodiga söndag...
Jaha, då var helgen avklarad och inte mycket vettigt blev gjort även om det inte var mer än väntat. Jag har fortfarande känt mig sliten efter förra veckans sjukligheter så mycket tid har ägnats åt ren och skär vila, idag mäktade jag dock med att hämta hem min favoritpussy i form av Minttu. Jag har knappt haft henne hemma sen oktober så det var mer än dags att ta hem sötnosen, nu ligger hon och sover här på divanen bredvid mig och allt känns som vanligt. Hon har varit borta så länge så jag mot slutet knappt ens saknade henne men det är skönt att ha henne hemma igen, det är ju här hon hör hemma. Jobbiga är ju bara att mor och far hunnit bli så fästa vid henne så det är jobbigt att hämta hem henne då de blir så ledsna över att inte få ha henne kvar men vad ska jag göra, det är ju min katt faktiskt. Jaja, i-landsproblem...
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det där med min polare från back in the days, känns helt absurt.
Allmänt sett är jag inne i en bedöma-mina-vänner-period, jag funderar mycket kring sådana som varit och som är i min närhet och hur de agerar och inte agerar. Jag kan bara skratta åt många av de element som fallit bort de senaste åren, det är många gånger jag trott på djupare vänskap men där jag varje gång blivit djupt besviken när det väl kommit till kritan. Antingen framkommer det djup disrespekt förr eller senare där de beter sig som svin mot mig eller så får de för sig något som de inte vågar konfrontera mig med eller något dylikt, andra fall finns där de inte vågar stå för det de har gjort/sagt varför de inte heller vågar ta kontakt även fast de borde. När jag verkligen ser tillbaka på listan av de s.k. vänner jag haft under åren är de väldigt få som faktiskt visat sig vara det till slut, det är många som på ett eller annat sätt bränt sina broar. I en del fall har jag säkert mig själv att skylla också eftersom jag är en väldigt känslomässig och intensiv person att umgås, gillar jag någon är jag inte sen att påtala och visa detta vilket säkert kan skrämma många. Problemet är att jag numera, efter alla gånger jag blivit bränd, börjat bli väldigt nogräknad med vem jag släpper in på livet på allvar. Jag är ganska snabb med att skjuta ifrån oönskade element så fort de visar på någon som helst tendens till att börja utvecklas till något icke önskvärt. Min livsfilosofi är att vara rak och ärlig oavsett om det gäller bra eller dåliga saker, jag förväntar mig liknande beteende från de människor som jag umgås med men trots min noggranna urvalsprocess slinker det alltid igenom någon eller några som gör mig besvikna. Nej, återigen, ibland funderar jag i samma banor som Thåström..."Det är ni som e dom konstiga"...
Jag körde LL på SS igår och det gick väl som vanligt nuförtiden, inte alls. Jag kom aldrig med in i matchen även om jag efter mycket slit lyckades dubbla mig tillbaka till startstack precis innan första pausen. Strax efter pausen plockar jag upp 99 och slår upp det pre men får en reraise emot mig, jag tar bara syn och floppen kommer 7-hög och jag vet ju att jag är med 90% sannolikhet är slagen. Jag checkar och han bettar ut ett minbet som jag slår om allin på med blixt syn från honom, självklart sitter han på QQ och turn och river blankar varpå jag kan krypa till kojs tidigt. Nej, jag har spelat för lite på sistone så jag har tappat en del av tålamodet och förmågan att hitta laydowns i uppenbara underlägen. Jag får försöka styra upp lite mer spel framöver för att försöka hitta tillbaka till "storformen"...hade tänkt att köra main i miniFTOPS ikväll men orkar inte, vill vara fräsch till jobbet imorgon och vem vet hur länge det kan dra ut på tiden. Vem bestämde att söndagar ska vara turredagen nummer ett för onlinepoker? Varför inte lördag eller fredag? For fuck's sake.
Filmer:
Titel: Percy Jackson And The Olympians
Genre: Fantasy/Action
En uppenbar Harry Potter-kopia men med lite mer amerikansk touch och "coolare" känsla, detta är alltså min uppfattning om skaparnas målbild. Jag tycker det hela bara blir mest larvigt och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när Pierce Brosnan kliver in i handlingen som en kentaur, det blir bara för mycket. Zeus åskvigg är i alla fall stulen och Percy, som är Poseidons son, misstas som tjuven av alla onda makter som vill ha tag på den nyss nämnda viggen varför han får fly hals över huvudet med några följeslagare. Jag ser inga fördelar alls med filmen egentligen, den kändes mer som en pina att ta sig igenom och borde inte kunna attrahera en vuxen publik i någon större utsträckning.
Betyg: R
Titel: Shutter Island
Genre: Thriller
Baserad på Dennis Lehanes bok "Patient 67" och regisserad av Martin Scorsese, kan det bli bättre på förhand? Nej, knappt. Filmen börjar bra och känns väldigt intensiv och ruggig vad gäller karaktärer och stämning, genomgående bra skådespel av alla som deltar. För oss som läst boken blir nog inte slutet en lika stor mindblower som för alla andra men det har ändå sin charm eller vad man ska kalla det, jag tycker man fångar bokens anda bra och sinnesförvirringen är konstant närvarande filmen igenom. DiCaprio gör en ruggigt bra insats återigen och han har verkligen vuxit sedan Titanic, det går ju knappast att förneka. En riktigt bra film som rekommenderas för alla som vill tänka till lite medan de tuggar på sina lördagspopcorn
Betyg: R R R R
Titel: The Battle of Red Cliff
Genre: Krigsdrama
En John Woo-rulle om något stort slag i Kina, fiktivt eller inte har jag ingen aning om mer än att själva striderna i sig är väldigt fiktiva. Det handlar om en ond premiärminister som vill ta över hela Kina för att kunna komma åt sin ungdomskärlek som dock är gift med en av upprorsmakarna. De två upprorsledarna slår ihop sina påsar och försvarar sig gemensamt mot den onde varpå ett antal fältslag äger rum under stor dramatik och effektfullhet. Jag vet inte vad jag tyckte om filmen egentligen, den var varken bra eller dålig och gav egentligen ingenting men gick att kolla på ändå. Duger det som sammanfattning?
Betyg: R R R
Jaha, det får väl kanske räcka för idag, ska nog slå på X360 en stund och köra lite FFXIII. Där vet man vad som gäller i alla fall och vilka som är ens vänner... :)
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det där med min polare från back in the days, känns helt absurt.
Allmänt sett är jag inne i en bedöma-mina-vänner-period, jag funderar mycket kring sådana som varit och som är i min närhet och hur de agerar och inte agerar. Jag kan bara skratta åt många av de element som fallit bort de senaste åren, det är många gånger jag trott på djupare vänskap men där jag varje gång blivit djupt besviken när det väl kommit till kritan. Antingen framkommer det djup disrespekt förr eller senare där de beter sig som svin mot mig eller så får de för sig något som de inte vågar konfrontera mig med eller något dylikt, andra fall finns där de inte vågar stå för det de har gjort/sagt varför de inte heller vågar ta kontakt även fast de borde. När jag verkligen ser tillbaka på listan av de s.k. vänner jag haft under åren är de väldigt få som faktiskt visat sig vara det till slut, det är många som på ett eller annat sätt bränt sina broar. I en del fall har jag säkert mig själv att skylla också eftersom jag är en väldigt känslomässig och intensiv person att umgås, gillar jag någon är jag inte sen att påtala och visa detta vilket säkert kan skrämma många. Problemet är att jag numera, efter alla gånger jag blivit bränd, börjat bli väldigt nogräknad med vem jag släpper in på livet på allvar. Jag är ganska snabb med att skjuta ifrån oönskade element så fort de visar på någon som helst tendens till att börja utvecklas till något icke önskvärt. Min livsfilosofi är att vara rak och ärlig oavsett om det gäller bra eller dåliga saker, jag förväntar mig liknande beteende från de människor som jag umgås med men trots min noggranna urvalsprocess slinker det alltid igenom någon eller några som gör mig besvikna. Nej, återigen, ibland funderar jag i samma banor som Thåström..."Det är ni som e dom konstiga"...
Jag körde LL på SS igår och det gick väl som vanligt nuförtiden, inte alls. Jag kom aldrig med in i matchen även om jag efter mycket slit lyckades dubbla mig tillbaka till startstack precis innan första pausen. Strax efter pausen plockar jag upp 99 och slår upp det pre men får en reraise emot mig, jag tar bara syn och floppen kommer 7-hög och jag vet ju att jag är med 90% sannolikhet är slagen. Jag checkar och han bettar ut ett minbet som jag slår om allin på med blixt syn från honom, självklart sitter han på QQ och turn och river blankar varpå jag kan krypa till kojs tidigt. Nej, jag har spelat för lite på sistone så jag har tappat en del av tålamodet och förmågan att hitta laydowns i uppenbara underlägen. Jag får försöka styra upp lite mer spel framöver för att försöka hitta tillbaka till "storformen"...hade tänkt att köra main i miniFTOPS ikväll men orkar inte, vill vara fräsch till jobbet imorgon och vem vet hur länge det kan dra ut på tiden. Vem bestämde att söndagar ska vara turredagen nummer ett för onlinepoker? Varför inte lördag eller fredag? For fuck's sake.
Filmer:
Titel: Percy Jackson And The Olympians
Genre: Fantasy/Action
En uppenbar Harry Potter-kopia men med lite mer amerikansk touch och "coolare" känsla, detta är alltså min uppfattning om skaparnas målbild. Jag tycker det hela bara blir mest larvigt och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när Pierce Brosnan kliver in i handlingen som en kentaur, det blir bara för mycket. Zeus åskvigg är i alla fall stulen och Percy, som är Poseidons son, misstas som tjuven av alla onda makter som vill ha tag på den nyss nämnda viggen varför han får fly hals över huvudet med några följeslagare. Jag ser inga fördelar alls med filmen egentligen, den kändes mer som en pina att ta sig igenom och borde inte kunna attrahera en vuxen publik i någon större utsträckning.
Betyg: R
Titel: Shutter Island
Genre: Thriller
Baserad på Dennis Lehanes bok "Patient 67" och regisserad av Martin Scorsese, kan det bli bättre på förhand? Nej, knappt. Filmen börjar bra och känns väldigt intensiv och ruggig vad gäller karaktärer och stämning, genomgående bra skådespel av alla som deltar. För oss som läst boken blir nog inte slutet en lika stor mindblower som för alla andra men det har ändå sin charm eller vad man ska kalla det, jag tycker man fångar bokens anda bra och sinnesförvirringen är konstant närvarande filmen igenom. DiCaprio gör en ruggigt bra insats återigen och han har verkligen vuxit sedan Titanic, det går ju knappast att förneka. En riktigt bra film som rekommenderas för alla som vill tänka till lite medan de tuggar på sina lördagspopcorn
Betyg: R R R R
Titel: The Battle of Red Cliff
Genre: Krigsdrama
En John Woo-rulle om något stort slag i Kina, fiktivt eller inte har jag ingen aning om mer än att själva striderna i sig är väldigt fiktiva. Det handlar om en ond premiärminister som vill ta över hela Kina för att kunna komma åt sin ungdomskärlek som dock är gift med en av upprorsmakarna. De två upprorsledarna slår ihop sina påsar och försvarar sig gemensamt mot den onde varpå ett antal fältslag äger rum under stor dramatik och effektfullhet. Jag vet inte vad jag tyckte om filmen egentligen, den var varken bra eller dålig och gav egentligen ingenting men gick att kolla på ändå. Duger det som sammanfattning?
Betyg: R R R
Jaha, det får väl kanske räcka för idag, ska nog slå på X360 en stund och köra lite FFXIII. Där vet man vad som gäller i alla fall och vilka som är ens vänner... :)
fredag 19 mars 2010
Sjukt i dubbel bemärkelse...
Jag har numera börjat kvickna till från min lilla sjuklighetseskap och idag är väl första dagen jag egentligen känt mig mer eller mindre fräsch, igår var jag fortfarande riktigt trött och slocknade redan 22.30 vilket är tidigt för att vara mig. Dagarna har mest ägnats åt TV-serietittande och filmtittande, jag har tittat ikapp sista säsongen av Lost och vilken Golgata-vandring det verkar bli. Jag måste säga att de första åtta avsnitten är världsklass och jag sitter på helspänn hela tiden för att få några till trådar ihopknutna, det känns som att det är det här man gått och väntat på i fem år eller något. Lost kommer nog för alltid att vara en klassisk TV-serie i stil med Twin Peaks fastän det i det här fallet håller hela vägen, nu är det inte långt kvar innan vi förhoppningsvis fått svar på alla gåtor men det börjar bli lite tufft att hänga med nu med parallella verkligheter och tidslinjer. Bra TV är det dock...jag ska återkomma med lite filmrecensioner vid senare tillfälle, håller på att titta klart på "Shutter Island" bl.a....
Pokermässigt har jag roat mig lite vid CG-borden och de sjuka utdragningarna till min nackdel har duggat tätt även om jag nog stått för den sjukaste själv, jag missbedömer en motståndare i form av b0gballe kapitalt när jag tror att mitt floppade tvåpar är starkt nog. Jag får ju dock se efteråt att han hade mig å det grövsta i det läget med ett floppat toppset men jag har turen på min sida och drar in ett runner-runner fyrtal. Han får dock sin revansch senare flertal gånger om när han bl.a. får in sina pengar mot mina i en hand där jag har floppat toppset och han sitter på wrap och färgdrag. En sån hand ska han ju vinna men det tråkiga är att jag inte vunnit knappt några sådana, hur mycket drag jag än haft så har de inte suttit och mest mot just denna b0gballe. Nu vore det ju naturligt att ha honom som bitter fiskfiende men vi förbrödrades lite faktiskt vid borden, någon form av ömsesidig respekt infann sig då ingen av oss tvekade att dansa. Tyvärr gick han som sagt segrande ur striden...
Det sjukaste som dock inträffat på länge har ingenting med det lättsamma tidsfördriv som pokern står för utan betydligt mer allvarliga saker än så... Jag umgicks rätt mycket med en kille när jag gick på högskolan i Eskilstuna, en kille från Fittja i Stockholm och vi hann under de åren vi pluggade bli riktigt bra polare. Tyvärr tappade vi kontakten efter examen eftersom det inte fanns några naturliga umgängeskretsar för oss längre och avståndet gjorde det inte lättare, vi träffades dock några gånger och vi var bland annat ute i Stockholm och partade någon sväng. Nåväl, tiden går och jag gjorde väl något sporadiskt försök till kontakttagande med honom för kanske fem-sex år sedan men sedan dess ingenting. Häromdagen tänkte jag dock helt plötsligt på honom igen och funderade lite med vad han pysslar med och om jag kanske borde göra ett nytt försök att ta kontakt med honom, kolla hur livet leker för honom. Det stannade dock bara vid en tanke för tillfället och jag tänkte inte så mycket mer på det, ikväll satt jag och surfade runt lite på Flashback-forumets "Aktuella brott"-avdelning och kollade igenom lite olika trådar. Helt plötsligt får jag en obehagskänsla när jag trillar in på en tråd som handlar om ett dubbelmord på Södermalm i Stockholm för ganska exakt ett år sedan. Jag vet inte var känslan kommer ifrån men jag börjar som besinnat leta efter namnen på offren och så plötsligt dyker polarens förnamn uppoch då det är ett väldigt ovanligt och lätt ihågkommet namn så jag börjar ana starka oråd och börjar än mer intensivt surfa igenom tråden för att hitta efternamnet. Tyvärr visar det sig till slut vara just min "polare" som blivit avrättad och jag sitter där som i chocktillstånd, hur kan det komma sig att jag just nu kom att tänka på honom och att jag snubblar över en tråd om mordet på honom? Helt sinnessjukt på alla skalor och för att inte tala om att han faktiskt mördats, på den tiden jag kände honom var han hur cool och skön som helst även om jag självklart inte hade koll på hans liv på något sätt. Jag minns bara honom som en jävligt rolig kille som var smart som fan, social som få och alltid med ett skratt nära till hands. Så sorgligt att höra...vila i frid, Presh.
Nej, ibland fattar man ingenting om hur livet hänger ihop och varför man snubblar på vissa saker vid vissa tillfällen. Det finns väl någon mening med det här också även om jag har svårt att se det just nu. Nu ska jag fokusera på mitt shortstackspel i SR iaf, wish me good luck.
Pokermässigt har jag roat mig lite vid CG-borden och de sjuka utdragningarna till min nackdel har duggat tätt även om jag nog stått för den sjukaste själv, jag missbedömer en motståndare i form av b0gballe kapitalt när jag tror att mitt floppade tvåpar är starkt nog. Jag får ju dock se efteråt att han hade mig å det grövsta i det läget med ett floppat toppset men jag har turen på min sida och drar in ett runner-runner fyrtal. Han får dock sin revansch senare flertal gånger om när han bl.a. får in sina pengar mot mina i en hand där jag har floppat toppset och han sitter på wrap och färgdrag. En sån hand ska han ju vinna men det tråkiga är att jag inte vunnit knappt några sådana, hur mycket drag jag än haft så har de inte suttit och mest mot just denna b0gballe. Nu vore det ju naturligt att ha honom som bitter fiskfiende men vi förbrödrades lite faktiskt vid borden, någon form av ömsesidig respekt infann sig då ingen av oss tvekade att dansa. Tyvärr gick han som sagt segrande ur striden...
Det sjukaste som dock inträffat på länge har ingenting med det lättsamma tidsfördriv som pokern står för utan betydligt mer allvarliga saker än så... Jag umgicks rätt mycket med en kille när jag gick på högskolan i Eskilstuna, en kille från Fittja i Stockholm och vi hann under de åren vi pluggade bli riktigt bra polare. Tyvärr tappade vi kontakten efter examen eftersom det inte fanns några naturliga umgängeskretsar för oss längre och avståndet gjorde det inte lättare, vi träffades dock några gånger och vi var bland annat ute i Stockholm och partade någon sväng. Nåväl, tiden går och jag gjorde väl något sporadiskt försök till kontakttagande med honom för kanske fem-sex år sedan men sedan dess ingenting. Häromdagen tänkte jag dock helt plötsligt på honom igen och funderade lite med vad han pysslar med och om jag kanske borde göra ett nytt försök att ta kontakt med honom, kolla hur livet leker för honom. Det stannade dock bara vid en tanke för tillfället och jag tänkte inte så mycket mer på det, ikväll satt jag och surfade runt lite på Flashback-forumets "Aktuella brott"-avdelning och kollade igenom lite olika trådar. Helt plötsligt får jag en obehagskänsla när jag trillar in på en tråd som handlar om ett dubbelmord på Södermalm i Stockholm för ganska exakt ett år sedan. Jag vet inte var känslan kommer ifrån men jag börjar som besinnat leta efter namnen på offren och så plötsligt dyker polarens förnamn uppoch då det är ett väldigt ovanligt och lätt ihågkommet namn så jag börjar ana starka oråd och börjar än mer intensivt surfa igenom tråden för att hitta efternamnet. Tyvärr visar det sig till slut vara just min "polare" som blivit avrättad och jag sitter där som i chocktillstånd, hur kan det komma sig att jag just nu kom att tänka på honom och att jag snubblar över en tråd om mordet på honom? Helt sinnessjukt på alla skalor och för att inte tala om att han faktiskt mördats, på den tiden jag kände honom var han hur cool och skön som helst även om jag självklart inte hade koll på hans liv på något sätt. Jag minns bara honom som en jävligt rolig kille som var smart som fan, social som få och alltid med ett skratt nära till hands. Så sorgligt att höra...vila i frid, Presh.
Nej, ibland fattar man ingenting om hur livet hänger ihop och varför man snubblar på vissa saker vid vissa tillfällen. Det finns väl någon mening med det här också även om jag har svårt att se det just nu. Nu ska jag fokusera på mitt shortstackspel i SR iaf, wish me good luck.
onsdag 17 mars 2010
Life is beautiful...
Jag kan redan nu förvarna er om att den här postningen kommer att slå alla rekord, jag kommer antagligen att dela upp den i delar också för att göra den överhuvudtaget intagbar. Jag får ju återigen be om ursäkt för utebliven uppdatering och mina ursäkters kraft börjar ju så sakteliga lakas ur då jag tar till dessa allt oftare men nu har jag verkligen(återigen) anledning till uteblivna bidrag. Förra veckan ägnades åt en tjänsteresa och efter hemkomst därifrån har jag legat sjuk till dags dato och jag är fortfarande sjuk bör tilläggas, en skön bihåleinflammation/förkylning med feber och allt har intagit min kropp och det är bara att böja sig framåt och ta det hela som en man d.v.s. gnyende och ömkligt.
Jag kan ju börja med det minst spännande för tillfället nämligen pokern, det känns som alla mina försök på den arenan ligger stabilt på is och då mest för att tiden inte funnits. Jag lyckades dock hinna med en sittning på Club Aqva mellan hemkomst och sjukdom nu i fredags, det som erbjöds var en big stack-turre och jag kände mig manad trots begynnande huvud- och ögonvärk samt reströtthet. Väl på plats visade det sig bli 34 personer som ville göra upp om äran och jag hamnade på ett helt ok bord där det var mycket action tack vare Guzen, Jonker och Alex1 och det var dessa herrar jag hade mina mesta bataljer med för jag är ju inte den som inte gillar att dansa. Det var dock ingen av dessa som skulle förpesta min afton utan en annan herre vid bordet som jag tills vidare lämnar utan namn, jag hade kommit upp i runt 20k i stacken(startstack 15k) när jag får 86sp och synar en preflopraise från nyss nämnda individ när han slår upp det till 5xBB. Floppen kommer 75J med en spader och jag kommer inte ihåg om han checkar eller bettar men vilket fall som så ser vi båda en turn som blir en spader vilket ger mig öppet stegdrag samt färgdrag. Jag checkar till honom och han slänger in sitt sista som är ungefär pottbet i det läget och det tar inte lång stund innan jag synar, jag känner att jag är beredd att gambla lite och outsen finns ju där. Tyvärr kommer rivern blank och han håvar in potten, inget konstigt med det men nu kommer det rent ut sagt bedrövliga och patetiska. Killens ögon börjar brinna och han vräker ur sig halvt skrikandes till mig ”Vilken jävla fisksyn!!! Vafan trodde du? Bordets tightaste spelare som slår upp det till 5xBB pre?”, jag blir bara helt paff. Orsakerna är flera:
1) Så beter man sig inte överhuvudtaget någonstans i ett civiliserat socialt umgänge
2) Speciellt inte mot en person man inte ens känner
3) Inget speciellt fiskigt med mitt spel överhuvudtaget, löst bord och jag har en fin hänga-med-hand
4) 5xBB pre var nästintill standard vid bordet
Vad han hade? Ofattbart starka AJ, självklart borde jag ju ha satt bordets tightaste spelare på den imponerande handen. Nej, jag vet inte ens vilken ände jag ska börja med mina adjektiv kring den här killens beteende och jag gör nog bäst i att låta bli att komma med några påhopp för då sänker jag mig bara till hans nivå. Tyvärr var det inte sista gången han visade prov på idioti under kvällen utan vid ett senare tillfälle när han hamnar all-in mot Guzen slowrollar han ett par AA så det står härliga till, jag blir förbannad även om jag inte ens är inblandad i handen. Guzen ställer pre och killen sitter och steker en bra stund innan han bara synar med folk bakom, ingen annan hänger dock på och nu börjar han göra bort sig igen. ”Måste vi visa?!? Kan vi inte bara köra? Har du något bra? Jag vill inte visa…kom igen, vi kör” och så vidare, jag kan inte hålla mig i det läget utan kommenterar det hela och är nästan på väg att vända upp hans kort själv innan han gör det trots allt. Guzen har 99 och träffar inget varpå hans dag är alles, med lite rättvisa i världen hade den andre killens AA blivit utdragna. Jag vet inte vad den killen hade för problem men han verkade definitivt ha något emot mig då varje pott som jag förlorade resulterade i ett uppskattat knack i bordet vilket aldrig hände i någon annan hand. Nej, jag ska inte fortsätta raljera om det hela men dylikt beteende gör mig bara så otroligt besviken på folk, man förväntar ju sig att det ska finnas en normal grad av hyfs och social kompetens men icke sa nicke. Och jag som precis börjat känna en viss dragning mot livepoker igen, synd att man tappar sugen när man stöter på dylika karaktärer…
Tillbaka till turneringen, efter min ”fisksyn” tar jag nya tag och hamnar ganska snart i en duell mot Guzen som verkligen hatar att förlora mot mig. Jag har QT som jag slår om hans raise med pre, han tar syn och floppen kommer JT9 vilket inte känns alls jobbigt för mig. Efter action fram och tillbaka hamnar vi all-in på floppen och Guzen slänger upp JT, oops. Nu ler dock gudarna emot mig och turn ger mig en 8:a medan rivern blankar, Guzen är i upplösningstillstånd och förbannar allt och alla samtidigt som han är på väg att ge mig 8k för mycket i marker men jag är ju som tur är uppmärksam och lättar hans sinne en aning när han inser att han får mer kvar. Efter det pendlar min stack upp och ner en aning tills Benny kommer till bordet, han är ju en annan nemesis till mig och vi har haft otaliga bataljer sinsemellan där vi nog gått ur dessa som vinnare ungefär lika många gånger. Jag försöker föra lite konversation med honom då jag knipit käft efter den andre killens beteende för att inte försäga mig i något läge och ge mig hän i någon rejäl sågning, Benny är dock inte på det humöret utan verkar fokuserad. Jag slår upp det med J9klöver och får en minraise från Benny som sitter i positionen efter mig, alla andra viker men jag kan ju inte låta bli att hänga på. Floppen kommer 9-hög med två klöver, kan det bli bättre? Dum som jag är checkar jag, jag borde ju ha stannat till där och tänkt efter. Jag vet att Benny sällan bettar ut om han inte träffat och den brädan borde ju inte ha passat honom, min tanke är dock att han sitter på något högre par och att han ska lägga ut en bet som jag sedan kan slå om på. Tyvärr checkar han bakom och turn ger en blank Q, här bettar jag dock ut pott vilket blir typ 2/3 av min stack vilket i sig också kan ifrågasättas men jag vet inte hur jag tänkte mer än att jag trodde att jag ledde. Han synar efter en lång stund varpå rivern blankar, jag känner att enda chansen för mig att vinna är att slänga in resten vilket jag också gör med efterföljande syn från honom. Han har AQ och det var det, bara att tacka för sig och dra men den här gången kändes det rätt skönt att komma därifrån faktiskt. Jag hade ju hoppats på en trevlig spelkväll men det blev ju det vare sig spel- eller umgängesmässigt…inget ont om er andra vid bordet, ni var mer än trevliga att småsnacka med.
Det var väl det om pokern, i filmväg har jag hunnit med en del också i och med soffläget på grund av förkylningen:
Titel: The Hurt Locker
Genre: Thriller
Jag haussade ju den här duktigt i ett tidigare inlägg men får nog ta tillbaka en del av det då jag tycker den tappar avsevärt i andra halvan där det ändå blir ganska förutsägbart och standard. Det handlar alltså om ett gäng soldater i en desarmeringstrupp i Irak och vi får följa deras vardagliga vedermödor där mycket handlar om bonding och utsättande av sig själv för livsfara. Det blir lite för tunt storymässigt och karaktärerna är så klichémässigt utmejslade att man redan vet innan hur de ska reagera och agera, det blir inte nyskapande på något sätt. Underhållningsvärde finns det dock och det finns en del nervpirrande sekvenser men betyget i sin helhet sjunker gentemot första-intrycket.
Betyg: R R R
Titel: The Ninja Assassin
Genre: Fighting
Här har vi en hyllning till 80-talets alla ninjarullar som en annan växte upp med och de försöker kombinera splatter, humor, kärlek och action i en och samma round kick och det funkar hyfsat. Det var länge sedan jag såg så mycket blod flyga men det är ändå hyfsat trovärdigt gjort och det passar liksom in i temat, vi får följa en ninja som exilerat sig själv från sin klan och därmed jagad av dessa eftersom detta går helt emot deras regler. Han har sina skäl vilket filmen sakteliga klargör och det hela kulminerar ju inte helt oväntat i en payback of the century, det är en del imponerande fighting som ändå klaras av längs vägen. Lagom lördagsunderhållning med lite popcorn, om man inte är känslig för blod vill säga.
Betyg: R R R
Titel: Boondock Saints II:All Saints Day
Genre: Action
Första filmen är ju en topp tio-film ever så förväntningarna på uppföljaren var ganska stora, eller inte egentligen eftersom jag ändå var ganska säker på att de knappast skulle bräcka ettan och jag fick rätt även denna gång. De försöker göra om samma sak som tidigare fast med mycket sämre, de saknar helt och hållet fingertoppskänslan från första filmen där de lyckades få ihop alla element på ett unikt sätt. Jag tycker faktiskt den här filmen är rent ut sagt bedrövlig, de drar skam över den första i sina försök att casha in och jag tycker ni ska sky den här
som pesten och kolla på den första en gång till.
Betyg: R
Det var väl det i filmväg, i spelväg har jag hunnit införskaffa Battlefield Bad Company 2 och Final Fantasy XIII i vilka jag också hunnit plöja ner några timmar i. Båda bådar gott även om BC2 känns en aning tunt i SP-läget men har inte hunnit prova på MP än där det sägs att spelet har sin största styrka, FFXIII verkar dock vara gjord i enlighet med de tidigare spelen i serien med stort fokus på animerade sekvenser och historieberättande. Vad jag irriterar mig mest på där är de oförklarliga små fnittranden eller korta utandningar många karaktärer(mest kvinnliga) roar sig med. Det är ju helt klart något asiatiskt men jag har ju aldrig riktigt förstått verklighetskopplingen där men å andra sidan, finns det någon sådan någonstans i FFXIII? Alltid trevligt med lite nya spel att roa sig med och högarna växer ju utan att jag hinner beta av allt men so what, bra att ha en regnig dag i sommar om inte annat. Borderlandsspelandet har fortsatt och vi börjar nog närma oss slutet på grundkampanjen men sedan har det ju tillkommit ett antal tillägg som vi nog också kommer att beta av innan vi börjar leta efter något nytt coop-spel att hänge oss åt. Vi har även kört lite GOW2 och det var faktiskt trevligt eftersom det var år och dagar sedan jag körde det senast, vi betade av lite för oss nya banor och för en gångs skull lyckades jag hålla mig i topp i poängligan. Trevligt.
En roande incident inträffade häromdagen då jag på morgonen efter att jag vaknat kollade mobilen som vanligt för att se ifall någon sökt mig medan jag legat och sovit, till min häpnad hade jag fått ett SMS som löd ”Fan vad söt du är.” och det från ett okänt nummer. Snabbt på med datorn och in på hitta.se för att kolla upp numret, snabbt kunde jag konstatera att det var en kvinna från Kisa som skickat detta till mig men namnet sade mig ingenting så jag förstod ju ganska snabbt att det här var ett uppenbart misstag. Ni andra hade väl säkert kunnat konstatera det redan utifrån texten i meddelandet men jag är ju inte lika kvicktänkt, bara för att kolla hur nära jag varit drömriket gick jag även in på birthday.se för att kolla åldern på denna hemliga beundrare. 19 år. 19 jävla fucking år. SÅ nära himmelriket men ändå inte. Jag messade tillbaka till henne och tackade för omdömet men konstaterade samtidigt att hon nog skickat det till fel snubbe varpå hon svarade med den tilltänkta mottagarens namn som jag i min tur bekräftade inte var den som satt i andra änden av linjen. Efter det hörde jag inget mer och jag kan fortsätta drömma om lammkött…
Jag hade ju tänkt göra en större utläggning om mina val här i livet gällande människor jag väljer att inkludera i min närhet men ska kanske spara det hela till ett senare tillfälle, jag antar att ni är lätt möra vid det här laget och vissas ögon blöder efter att ha läst allt på min underbart layoutade sida. Vad gör jag inte för att förmedla min smärta till mina läsare? Jag får återigen bara konstatera att jag ska försöka förbättra uppdateringsgraden på sidan men jag kan inte lova något då mitt liv känns som en enda stor chokladlåda, you never know what you get.
PS. Kan i TV-serieväg också tipsa om en ny serie som startat i USA, "The Pacific" heter den och är en indirekt fortsättning på "Band Of Brothers" fast denna gång utspelas allting i öst istället. Jag har kollat första avsnittet och det bådar gott även om det är gjort enligt standardmall 1A... DS.
Jag kan ju börja med det minst spännande för tillfället nämligen pokern, det känns som alla mina försök på den arenan ligger stabilt på is och då mest för att tiden inte funnits. Jag lyckades dock hinna med en sittning på Club Aqva mellan hemkomst och sjukdom nu i fredags, det som erbjöds var en big stack-turre och jag kände mig manad trots begynnande huvud- och ögonvärk samt reströtthet. Väl på plats visade det sig bli 34 personer som ville göra upp om äran och jag hamnade på ett helt ok bord där det var mycket action tack vare Guzen, Jonker och Alex1 och det var dessa herrar jag hade mina mesta bataljer med för jag är ju inte den som inte gillar att dansa. Det var dock ingen av dessa som skulle förpesta min afton utan en annan herre vid bordet som jag tills vidare lämnar utan namn, jag hade kommit upp i runt 20k i stacken(startstack 15k) när jag får 86sp och synar en preflopraise från nyss nämnda individ när han slår upp det till 5xBB. Floppen kommer 75J med en spader och jag kommer inte ihåg om han checkar eller bettar men vilket fall som så ser vi båda en turn som blir en spader vilket ger mig öppet stegdrag samt färgdrag. Jag checkar till honom och han slänger in sitt sista som är ungefär pottbet i det läget och det tar inte lång stund innan jag synar, jag känner att jag är beredd att gambla lite och outsen finns ju där. Tyvärr kommer rivern blank och han håvar in potten, inget konstigt med det men nu kommer det rent ut sagt bedrövliga och patetiska. Killens ögon börjar brinna och han vräker ur sig halvt skrikandes till mig ”Vilken jävla fisksyn!!! Vafan trodde du? Bordets tightaste spelare som slår upp det till 5xBB pre?”, jag blir bara helt paff. Orsakerna är flera:
1) Så beter man sig inte överhuvudtaget någonstans i ett civiliserat socialt umgänge
2) Speciellt inte mot en person man inte ens känner
3) Inget speciellt fiskigt med mitt spel överhuvudtaget, löst bord och jag har en fin hänga-med-hand
4) 5xBB pre var nästintill standard vid bordet
Vad han hade? Ofattbart starka AJ, självklart borde jag ju ha satt bordets tightaste spelare på den imponerande handen. Nej, jag vet inte ens vilken ände jag ska börja med mina adjektiv kring den här killens beteende och jag gör nog bäst i att låta bli att komma med några påhopp för då sänker jag mig bara till hans nivå. Tyvärr var det inte sista gången han visade prov på idioti under kvällen utan vid ett senare tillfälle när han hamnar all-in mot Guzen slowrollar han ett par AA så det står härliga till, jag blir förbannad även om jag inte ens är inblandad i handen. Guzen ställer pre och killen sitter och steker en bra stund innan han bara synar med folk bakom, ingen annan hänger dock på och nu börjar han göra bort sig igen. ”Måste vi visa?!? Kan vi inte bara köra? Har du något bra? Jag vill inte visa…kom igen, vi kör” och så vidare, jag kan inte hålla mig i det läget utan kommenterar det hela och är nästan på väg att vända upp hans kort själv innan han gör det trots allt. Guzen har 99 och träffar inget varpå hans dag är alles, med lite rättvisa i världen hade den andre killens AA blivit utdragna. Jag vet inte vad den killen hade för problem men han verkade definitivt ha något emot mig då varje pott som jag förlorade resulterade i ett uppskattat knack i bordet vilket aldrig hände i någon annan hand. Nej, jag ska inte fortsätta raljera om det hela men dylikt beteende gör mig bara så otroligt besviken på folk, man förväntar ju sig att det ska finnas en normal grad av hyfs och social kompetens men icke sa nicke. Och jag som precis börjat känna en viss dragning mot livepoker igen, synd att man tappar sugen när man stöter på dylika karaktärer…
Tillbaka till turneringen, efter min ”fisksyn” tar jag nya tag och hamnar ganska snart i en duell mot Guzen som verkligen hatar att förlora mot mig. Jag har QT som jag slår om hans raise med pre, han tar syn och floppen kommer JT9 vilket inte känns alls jobbigt för mig. Efter action fram och tillbaka hamnar vi all-in på floppen och Guzen slänger upp JT, oops. Nu ler dock gudarna emot mig och turn ger mig en 8:a medan rivern blankar, Guzen är i upplösningstillstånd och förbannar allt och alla samtidigt som han är på väg att ge mig 8k för mycket i marker men jag är ju som tur är uppmärksam och lättar hans sinne en aning när han inser att han får mer kvar. Efter det pendlar min stack upp och ner en aning tills Benny kommer till bordet, han är ju en annan nemesis till mig och vi har haft otaliga bataljer sinsemellan där vi nog gått ur dessa som vinnare ungefär lika många gånger. Jag försöker föra lite konversation med honom då jag knipit käft efter den andre killens beteende för att inte försäga mig i något läge och ge mig hän i någon rejäl sågning, Benny är dock inte på det humöret utan verkar fokuserad. Jag slår upp det med J9klöver och får en minraise från Benny som sitter i positionen efter mig, alla andra viker men jag kan ju inte låta bli att hänga på. Floppen kommer 9-hög med två klöver, kan det bli bättre? Dum som jag är checkar jag, jag borde ju ha stannat till där och tänkt efter. Jag vet att Benny sällan bettar ut om han inte träffat och den brädan borde ju inte ha passat honom, min tanke är dock att han sitter på något högre par och att han ska lägga ut en bet som jag sedan kan slå om på. Tyvärr checkar han bakom och turn ger en blank Q, här bettar jag dock ut pott vilket blir typ 2/3 av min stack vilket i sig också kan ifrågasättas men jag vet inte hur jag tänkte mer än att jag trodde att jag ledde. Han synar efter en lång stund varpå rivern blankar, jag känner att enda chansen för mig att vinna är att slänga in resten vilket jag också gör med efterföljande syn från honom. Han har AQ och det var det, bara att tacka för sig och dra men den här gången kändes det rätt skönt att komma därifrån faktiskt. Jag hade ju hoppats på en trevlig spelkväll men det blev ju det vare sig spel- eller umgängesmässigt…inget ont om er andra vid bordet, ni var mer än trevliga att småsnacka med.
Det var väl det om pokern, i filmväg har jag hunnit med en del också i och med soffläget på grund av förkylningen:
Titel: The Hurt Locker
Genre: Thriller
Jag haussade ju den här duktigt i ett tidigare inlägg men får nog ta tillbaka en del av det då jag tycker den tappar avsevärt i andra halvan där det ändå blir ganska förutsägbart och standard. Det handlar alltså om ett gäng soldater i en desarmeringstrupp i Irak och vi får följa deras vardagliga vedermödor där mycket handlar om bonding och utsättande av sig själv för livsfara. Det blir lite för tunt storymässigt och karaktärerna är så klichémässigt utmejslade att man redan vet innan hur de ska reagera och agera, det blir inte nyskapande på något sätt. Underhållningsvärde finns det dock och det finns en del nervpirrande sekvenser men betyget i sin helhet sjunker gentemot första-intrycket.
Betyg: R R R
Titel: The Ninja Assassin
Genre: Fighting
Här har vi en hyllning till 80-talets alla ninjarullar som en annan växte upp med och de försöker kombinera splatter, humor, kärlek och action i en och samma round kick och det funkar hyfsat. Det var länge sedan jag såg så mycket blod flyga men det är ändå hyfsat trovärdigt gjort och det passar liksom in i temat, vi får följa en ninja som exilerat sig själv från sin klan och därmed jagad av dessa eftersom detta går helt emot deras regler. Han har sina skäl vilket filmen sakteliga klargör och det hela kulminerar ju inte helt oväntat i en payback of the century, det är en del imponerande fighting som ändå klaras av längs vägen. Lagom lördagsunderhållning med lite popcorn, om man inte är känslig för blod vill säga.
Betyg: R R R
Titel: Boondock Saints II:All Saints Day
Genre: Action
Första filmen är ju en topp tio-film ever så förväntningarna på uppföljaren var ganska stora, eller inte egentligen eftersom jag ändå var ganska säker på att de knappast skulle bräcka ettan och jag fick rätt även denna gång. De försöker göra om samma sak som tidigare fast med mycket sämre, de saknar helt och hållet fingertoppskänslan från första filmen där de lyckades få ihop alla element på ett unikt sätt. Jag tycker faktiskt den här filmen är rent ut sagt bedrövlig, de drar skam över den första i sina försök att casha in och jag tycker ni ska sky den här
som pesten och kolla på den första en gång till.
Betyg: R
Det var väl det i filmväg, i spelväg har jag hunnit införskaffa Battlefield Bad Company 2 och Final Fantasy XIII i vilka jag också hunnit plöja ner några timmar i. Båda bådar gott även om BC2 känns en aning tunt i SP-läget men har inte hunnit prova på MP än där det sägs att spelet har sin största styrka, FFXIII verkar dock vara gjord i enlighet med de tidigare spelen i serien med stort fokus på animerade sekvenser och historieberättande. Vad jag irriterar mig mest på där är de oförklarliga små fnittranden eller korta utandningar många karaktärer(mest kvinnliga) roar sig med. Det är ju helt klart något asiatiskt men jag har ju aldrig riktigt förstått verklighetskopplingen där men å andra sidan, finns det någon sådan någonstans i FFXIII? Alltid trevligt med lite nya spel att roa sig med och högarna växer ju utan att jag hinner beta av allt men so what, bra att ha en regnig dag i sommar om inte annat. Borderlandsspelandet har fortsatt och vi börjar nog närma oss slutet på grundkampanjen men sedan har det ju tillkommit ett antal tillägg som vi nog också kommer att beta av innan vi börjar leta efter något nytt coop-spel att hänge oss åt. Vi har även kört lite GOW2 och det var faktiskt trevligt eftersom det var år och dagar sedan jag körde det senast, vi betade av lite för oss nya banor och för en gångs skull lyckades jag hålla mig i topp i poängligan. Trevligt.
En roande incident inträffade häromdagen då jag på morgonen efter att jag vaknat kollade mobilen som vanligt för att se ifall någon sökt mig medan jag legat och sovit, till min häpnad hade jag fått ett SMS som löd ”Fan vad söt du är.” och det från ett okänt nummer. Snabbt på med datorn och in på hitta.se för att kolla upp numret, snabbt kunde jag konstatera att det var en kvinna från Kisa som skickat detta till mig men namnet sade mig ingenting så jag förstod ju ganska snabbt att det här var ett uppenbart misstag. Ni andra hade väl säkert kunnat konstatera det redan utifrån texten i meddelandet men jag är ju inte lika kvicktänkt, bara för att kolla hur nära jag varit drömriket gick jag även in på birthday.se för att kolla åldern på denna hemliga beundrare. 19 år. 19 jävla fucking år. SÅ nära himmelriket men ändå inte. Jag messade tillbaka till henne och tackade för omdömet men konstaterade samtidigt att hon nog skickat det till fel snubbe varpå hon svarade med den tilltänkta mottagarens namn som jag i min tur bekräftade inte var den som satt i andra änden av linjen. Efter det hörde jag inget mer och jag kan fortsätta drömma om lammkött…
Jag hade ju tänkt göra en större utläggning om mina val här i livet gällande människor jag väljer att inkludera i min närhet men ska kanske spara det hela till ett senare tillfälle, jag antar att ni är lätt möra vid det här laget och vissas ögon blöder efter att ha läst allt på min underbart layoutade sida. Vad gör jag inte för att förmedla min smärta till mina läsare? Jag får återigen bara konstatera att jag ska försöka förbättra uppdateringsgraden på sidan men jag kan inte lova något då mitt liv känns som en enda stor chokladlåda, you never know what you get.
PS. Kan i TV-serieväg också tipsa om en ny serie som startat i USA, "The Pacific" heter den och är en indirekt fortsättning på "Band Of Brothers" fast denna gång utspelas allting i öst istället. Jag har kollat första avsnittet och det bådar gott även om det är gjort enligt standardmall 1A... DS.
måndag 8 mars 2010
The Hurt Locker...
Jag har ju inte för vana att börja diskutera en film innan jag ens sett klart den men jag måste redan nu lyfta fram "The Hurt Locker" som är gjord i samma stil som "Generation Kill" om än dock i lite lugnare ton snackmässigt. Vi får följa några soldater i den amerikanska armén som tjänstgör som desarmerare av IED(Improvised Explosive Devices) d.v.s. hemmagjorda bomber som fienderna placerar ut lite varstans, det hela börjar med en nervpirrande desarmering som tar en otäck vändning. Jag har kommit halvvägs i filmen men ser den redan som en klassiker och en av de värre jag-vågar-inte-andas-ögonblicken på länge är när de nyss nämnda soldaterna hamnar i ett prekärt läge mitt ute i ingenstans när de blir beskjutna av prickskyttar, jag tror inte jag suttit så på spänn sedan motsvarande scen i "Full Metal Jacket" när soldaterna där blir beskjutna av en prickskytt från ett sönderbombat höghus eller ännu hellre scenen i "Saving Private Ryan" när en tysk leker med amerikanarna. Nej, spana in den här filmen direkt om ni är ute efter kvalitet!
Something something...
Helgen försvann snabbare än jag kunde ana och en ny vecka har påbörjats, det är egentligen ganska sinnessjukt hur allting bara snurrar på och hur tiden går. Snart är jag väl en pensionär i misär men det har väl sina fördelar det också, obegränsad tid till att köra poker och bara vara. Pokern har verkligen fått lida på sistone och det gör faktiskt lite ont i mig att inte hitta utrymme nog att fortsätta försöka nå framgångar, jag vill ju inte tappa den lilla MTT-rutinen jag lyckats skrapa ihop men det verkar ju inte bättre än att det blir mer och mer utdraget mellan gångerna. Jag måste verkligen ta tag i det hela och styra upp lite mer frekvent grind, annars kan ju till och med alla haters på SS glömma bort mig. Nah, det gör de nog aldrig...
Ikväll blir det dock spel av helt annat slag, vi ska köra lite Borderlands igen och det blir ett bra avstamp inför en tjänsteresa som kommer att uppta resterande vardagar av veckan. Man må tycka vad man vill om 33-åringar som tycker TV-spel är askul men för mig är det skön avkoppling, istället för att vara ett as till Svensson och titta på Let's Dance eller Bonde Söker Gris eller whatever så har jag det här som mitt stimulus. Sedan att jag har en stark åsikt om det fördummande i att glo på TV-eländet är en annan femma, jämför man det med TV-spel är ju det sistnämnda tusen gånger mer intellektuellt givande och stimulerande. Är det något jag hatar(nästintill i alla fall) så är det när folk skriver typ "Åhhh! Fredagsmys! Let's Dance, lite chips och så gullet!" som status på FB. Jag säger bara: get a fucking life. Jag kan här och nu lova att jag aldrig någonsin kommer att hamna i ett så lågt stadie av förfall att jag ägnar mig åt något dylikt...och om vi nu ändå är inne på ämnet så kräks jag på alla bebisbilder på FB. Det är det ena fallet värre än det andra och alla bebisar är SÅÅÅ söta och inte nog med att själva skaparna av "mästerverken" uttrycker sin fascination för dessa utan även tjugo vänner ska skriva "Åh så söt han är!", "Vilken gullunge!" o.s.v. Detta när de små liven i de flesta fall ser ut som små fuckfaces, jag har varit så nära så många gånger att bara skriva som kommentar "Vafan, han ser ju ut som ett miffo!" bara för att. Nej, folk, spräck er självgoda bubbla och kom in i matchen. Försök att ha någon form av verklighetsförankring även om stoltheten över era små bedrifter sväller över på alla håll och kanter...
Såg förresten en skön artikel om FB-statusar från helvetet i senaste Café, ska se om jag inte kan slänga upp lite exempel från den vid senare tillfälle. Just det, kom ju på det nu att vi faktiskt diskuterade detta på Club Aqva i fredags, hur egocentriskt hela FB är. Hur folk medvetet går in för att skriva t.ex. "Åh vad glad jag är!" bara för att folk ska kommentera och fråga "Varför?" för att de sedan ska kunna briljera med någon patetisk framgång i deras liv. Usch, ni ser hur jag går igång på detta elände som tagit över så många människors liv, det finns ju folk som praktiskt taget lever på FB. Jag funderar på att börja spamma med o-ortodoxa statusmeddelanden där jag tydligt redogör för kroppsbehov jag uträttar, jobbiga tankar jag har eller vad som helst som bryter av det vidrigt simpla leverne som pågår där.
Nej, nu måste jag chilla och lämna ämnet ifråga för annars kommer jag bli sittande här till nästa helg och det har jag inte tid med. Ikväll måste det packas och eventuellt jobbas en del innan Borderlandandet börjar vid 21.00 så jag lär sätta fart för att hinna med det jag ska, om inte tillfälle ges tidigare så lär vi definitivt höras till helgen då jag ska försöka styra upp lite poker och annat spännande. På tal om pokern måste jag dock säga att spelet av Kevin MacCann(undrar om han hette så?) och Ilari Tohkakallio(och om han hette så?) i gårdagens HU i Berlins EPT var världsklass jämfört med vad man brukar få se, här var det två killar som visste vad de pysslad med. Jag satt ju självklart och höll på finländaren men han fick till slut ge sig, det sjuka var att dessa två herrar kommit HU vardera två gånger i dyrare liveturneringar och de har mött varandra båda gångerna. Det är något att skriva om i historieböckerna, dent oddset skulle jag vilja se FN räkna på. :) En annan kuriosadetalj från EPT i allmänhet och finländaren i synnerhet är att det efter rånet, som ni måste ha hört om, blev lite diskussion när spelet skulle återupptas vid finländarens bort. Precis innan rånet begicks var han nämligen all-in med sina AT mot AQ med bara rivern kvar att läggas ut, ingen hade träffat något och han låg alltså riktigt pyrt till i handen även om han skulle ha en hel del marker kvar efteråt. När de väl satte sig igen sa turneringsledaren att finländaren hade tre möjligheter:
1) Vägra spela klart handen
2) Vara neutral och låta turneringsledaren avgöra
3) Godkänna aktivt att handen spelas klart
Jag tycker det här är en moraliskt väldigt intressant fråga, vad gör man? Vad gör ni? Finländaren valde alternativ tre och tog aktivt beslutet att handen skulle spelas klart, han träffade inte på rivern och motståndaren kunde dubbla upp. Nu fick han väldigt mycket cred för detta beslut men för mig är det nästintill självklart att jag skulle ha gjort exakt likadant, om jag ska vinna en turnering vill jag vinna den på rätt sätt och med samma förutsättningar som alla andra. Det är därför jag ogillar collusion vid bord i allmänhet för jag vill inte att min eventuella seger någonsin kan ifrågasättas på något sätt, jag vill vinna fair and square. Det är ju ändå rätt vanligt att folk sitter med MSN på om de råkar sitta vid samma bord och meddelar varandra korten, jag kan ju villigt erkänna att det hänt ett par gånger för mig med men jag har verkligen tagit ståndpunkt i det hela numera och vägrar befatta mig med dylikt beteende. Vad har ni för åsikter kring både finländarens beslut och MSN-chattande vid borden?
Ikväll blir det dock spel av helt annat slag, vi ska köra lite Borderlands igen och det blir ett bra avstamp inför en tjänsteresa som kommer att uppta resterande vardagar av veckan. Man må tycka vad man vill om 33-åringar som tycker TV-spel är askul men för mig är det skön avkoppling, istället för att vara ett as till Svensson och titta på Let's Dance eller Bonde Söker Gris eller whatever så har jag det här som mitt stimulus. Sedan att jag har en stark åsikt om det fördummande i att glo på TV-eländet är en annan femma, jämför man det med TV-spel är ju det sistnämnda tusen gånger mer intellektuellt givande och stimulerande. Är det något jag hatar(nästintill i alla fall) så är det när folk skriver typ "Åhhh! Fredagsmys! Let's Dance, lite chips och så gullet!" som status på FB. Jag säger bara: get a fucking life. Jag kan här och nu lova att jag aldrig någonsin kommer att hamna i ett så lågt stadie av förfall att jag ägnar mig åt något dylikt...och om vi nu ändå är inne på ämnet så kräks jag på alla bebisbilder på FB. Det är det ena fallet värre än det andra och alla bebisar är SÅÅÅ söta och inte nog med att själva skaparna av "mästerverken" uttrycker sin fascination för dessa utan även tjugo vänner ska skriva "Åh så söt han är!", "Vilken gullunge!" o.s.v. Detta när de små liven i de flesta fall ser ut som små fuckfaces, jag har varit så nära så många gånger att bara skriva som kommentar "Vafan, han ser ju ut som ett miffo!" bara för att. Nej, folk, spräck er självgoda bubbla och kom in i matchen. Försök att ha någon form av verklighetsförankring även om stoltheten över era små bedrifter sväller över på alla håll och kanter...
Såg förresten en skön artikel om FB-statusar från helvetet i senaste Café, ska se om jag inte kan slänga upp lite exempel från den vid senare tillfälle. Just det, kom ju på det nu att vi faktiskt diskuterade detta på Club Aqva i fredags, hur egocentriskt hela FB är. Hur folk medvetet går in för att skriva t.ex. "Åh vad glad jag är!" bara för att folk ska kommentera och fråga "Varför?" för att de sedan ska kunna briljera med någon patetisk framgång i deras liv. Usch, ni ser hur jag går igång på detta elände som tagit över så många människors liv, det finns ju folk som praktiskt taget lever på FB. Jag funderar på att börja spamma med o-ortodoxa statusmeddelanden där jag tydligt redogör för kroppsbehov jag uträttar, jobbiga tankar jag har eller vad som helst som bryter av det vidrigt simpla leverne som pågår där.
Nej, nu måste jag chilla och lämna ämnet ifråga för annars kommer jag bli sittande här till nästa helg och det har jag inte tid med. Ikväll måste det packas och eventuellt jobbas en del innan Borderlandandet börjar vid 21.00 så jag lär sätta fart för att hinna med det jag ska, om inte tillfälle ges tidigare så lär vi definitivt höras till helgen då jag ska försöka styra upp lite poker och annat spännande. På tal om pokern måste jag dock säga att spelet av Kevin MacCann(undrar om han hette så?) och Ilari Tohkakallio(och om han hette så?) i gårdagens HU i Berlins EPT var världsklass jämfört med vad man brukar få se, här var det två killar som visste vad de pysslad med. Jag satt ju självklart och höll på finländaren men han fick till slut ge sig, det sjuka var att dessa två herrar kommit HU vardera två gånger i dyrare liveturneringar och de har mött varandra båda gångerna. Det är något att skriva om i historieböckerna, dent oddset skulle jag vilja se FN räkna på. :) En annan kuriosadetalj från EPT i allmänhet och finländaren i synnerhet är att det efter rånet, som ni måste ha hört om, blev lite diskussion när spelet skulle återupptas vid finländarens bort. Precis innan rånet begicks var han nämligen all-in med sina AT mot AQ med bara rivern kvar att läggas ut, ingen hade träffat något och han låg alltså riktigt pyrt till i handen även om han skulle ha en hel del marker kvar efteråt. När de väl satte sig igen sa turneringsledaren att finländaren hade tre möjligheter:
1) Vägra spela klart handen
2) Vara neutral och låta turneringsledaren avgöra
3) Godkänna aktivt att handen spelas klart
Jag tycker det här är en moraliskt väldigt intressant fråga, vad gör man? Vad gör ni? Finländaren valde alternativ tre och tog aktivt beslutet att handen skulle spelas klart, han träffade inte på rivern och motståndaren kunde dubbla upp. Nu fick han väldigt mycket cred för detta beslut men för mig är det nästintill självklart att jag skulle ha gjort exakt likadant, om jag ska vinna en turnering vill jag vinna den på rätt sätt och med samma förutsättningar som alla andra. Det är därför jag ogillar collusion vid bord i allmänhet för jag vill inte att min eventuella seger någonsin kan ifrågasättas på något sätt, jag vill vinna fair and square. Det är ju ändå rätt vanligt att folk sitter med MSN på om de råkar sitta vid samma bord och meddelar varandra korten, jag kan ju villigt erkänna att det hänt ett par gånger för mig med men jag har verkligen tagit ståndpunkt i det hela numera och vägrar befatta mig med dylikt beteende. Vad har ni för åsikter kring både finländarens beslut och MSN-chattande vid borden?
lördag 6 mars 2010
Hektisk tillvaro...
Ännu en vecka har försvunnit i ett töcken av hets blandat med två skopor vilsenhet och en skopa nedstämdhet, jag vet som sagt inte vad som kommit över mig på sistone men sinnesstämningen har inte direkt varit på topp och någon form av socialt avståndstagande har infunnit sig. Jag börjar känna mig rätt sliten på alla plan helt enkelt, det har varit mycket på alla fronter det senaste halvåret och det börjar väl ta ut sin rätt. Jag vet att man inte ska idissla gamla saker men ibland är det ofrånkomligt och imorse fick jag en oväntad och ofrivillig påminnelse om lite gamla eskapader som slutade i tårar och förtvivlan, det skönaste var dock att känslan av att maggropen drar ihop sig inte finns där längre. Det visar ju på att jag ändå kommit över det hela känslomässigt men ärren finns ju kvar, de gör sig påminda titt som tätt. Nåväl, nog om detta, alla har vi våra mörka moln som svävar över oss men det gäller ju att se solglimtarna också även om det kan kännas långt mellan varven. Jag fick i alla fall en solglimt igår när jag letade mig lite motvilligt ner till Club Aqva, motvilligt eftersom en del av min miserabla känsla kommit från pokerborden på sistone...
Anledningen att jag ändå letade mig ner var för att Valterego behövde ett förkläde under sitt första besök på klubben, inte mig emot att agera lite social brygga för ett tag och introducera karln till det galna gänget av regulars. Turneringen i sig var en unlimited rebuy-variant men jag var ute innan paus ändå, jag hade satt en limit för hur mycket jag skulle investera i det hela och den nåddes ganska fort även om jag vann en hyfsat stor pott på vägen. En viss Rille satt vid bordet och gjorde väl kvällens rekordinköp av rebuys då han landade runt 40 stycken men det verkade ju vara en bra plan då han gick och vann hela åbäket till slut, grattis grattis. Annars var kvällen en lång kavalkad av trevligt umgänge där bl.a. Ryssen, Anthrax och Stina höll låda så det stod härliga till. Det är sådana sinneshöjande element som ändå gör dagen oavsett hur pokern går, det är ju ungefär som att gå till prostituerade efterom man köper sig lite social samhörighet för ett ögonblick. Trevligt var det i alla fall och min bojkott av livespel har nog naggats en hel del i kanten efter denna upplevelse, det var ju faktiskt ändå ganska upplyftande att spela livepoker trots allt.
Annars har X360-grinden fortsatt utan avbrott, jag har precis maxat Lego Batman i achievementväg samtidigt som vi hade en liten Borderlandskväll i tisdags igen. Det känns bra att vi börjar få en viss regelbundenhet i dom aktiviteterna då vi slackat lite med det på sistone, nästa omgång stundar på måndag och det ser vi redan fram emot. Nu är bara frågan vad man ska ge sig i kast med i singleplayerväg, jag funderar på Fallout 3, Silent Hill:Homecoming eller Resident Evil 5. Fallout 3 är ett ruggigt kvalitetsspel med en massa expansioner, jag satte mig för att spela det då det kom ut men stupade på vägen av andra faktorer som upptog intresset. Jag har dock haft den bullen på jäsning och vet att det är en mer eller mindre religiös upplevelse som väntar där och jag ska nog börja om, följa de guidelines som finns vad gäller achievements och ta mig igenom hela mästerverket. Vad jag förstått så är det ju en nytt spel på gång i serien, Fallout:Las Vegas, och det låter ju inte helt fel för oss pokerfanatiker. Kanske man stöter på en radioaktivt strålad Doyle Brunson? Bör nog inte vara någon större skillnad i utseendet dock eftersom gubben ser halvdöd ut redan nu... Om det är någon som har Lego Batman där ute så får ni hojta till, jag behöver nämligen hjälp med en achievement. :) Och alla som är sugna på att lira co-op i nästintill vilket spel som helst är också välkomna att höra av er, jag är alltid öppen för förslag.
Fan, ibland undrar jag varför jag vid 33-års ålder är singel, miserabel och lönnfet men det finns ju uppenbarligen förklaringar till detta. Det mest tragiska är att jag gillar läget som det är ändå, det säger väl än mer om mig. Är det ok att känna att man inte hör hemma i den här världen? :)
Håll mig, släpp inte taget, jag fryser i själen min
Kylan kom med vinden, den som igår blåste sig in
Jag behöver känna dig, dina händer mot min rädsla
För luften darrar av obehag, allt blev plötsligt så tyst
All färg har runnit av min värld blottande gråheten igen
Där det förut fanns mening finns nu bara syrefattig luft
Jag hör steg utanför, någon mer som passerar i revy
Doften dröjer sig kvar, likt en osynlig påminnelse om henne
Hon som nyss låste dörren och gick sin väg
Anledningen att jag ändå letade mig ner var för att Valterego behövde ett förkläde under sitt första besök på klubben, inte mig emot att agera lite social brygga för ett tag och introducera karln till det galna gänget av regulars. Turneringen i sig var en unlimited rebuy-variant men jag var ute innan paus ändå, jag hade satt en limit för hur mycket jag skulle investera i det hela och den nåddes ganska fort även om jag vann en hyfsat stor pott på vägen. En viss Rille satt vid bordet och gjorde väl kvällens rekordinköp av rebuys då han landade runt 40 stycken men det verkade ju vara en bra plan då han gick och vann hela åbäket till slut, grattis grattis. Annars var kvällen en lång kavalkad av trevligt umgänge där bl.a. Ryssen, Anthrax och Stina höll låda så det stod härliga till. Det är sådana sinneshöjande element som ändå gör dagen oavsett hur pokern går, det är ju ungefär som att gå till prostituerade efterom man köper sig lite social samhörighet för ett ögonblick. Trevligt var det i alla fall och min bojkott av livespel har nog naggats en hel del i kanten efter denna upplevelse, det var ju faktiskt ändå ganska upplyftande att spela livepoker trots allt.
Annars har X360-grinden fortsatt utan avbrott, jag har precis maxat Lego Batman i achievementväg samtidigt som vi hade en liten Borderlandskväll i tisdags igen. Det känns bra att vi börjar få en viss regelbundenhet i dom aktiviteterna då vi slackat lite med det på sistone, nästa omgång stundar på måndag och det ser vi redan fram emot. Nu är bara frågan vad man ska ge sig i kast med i singleplayerväg, jag funderar på Fallout 3, Silent Hill:Homecoming eller Resident Evil 5. Fallout 3 är ett ruggigt kvalitetsspel med en massa expansioner, jag satte mig för att spela det då det kom ut men stupade på vägen av andra faktorer som upptog intresset. Jag har dock haft den bullen på jäsning och vet att det är en mer eller mindre religiös upplevelse som väntar där och jag ska nog börja om, följa de guidelines som finns vad gäller achievements och ta mig igenom hela mästerverket. Vad jag förstått så är det ju en nytt spel på gång i serien, Fallout:Las Vegas, och det låter ju inte helt fel för oss pokerfanatiker. Kanske man stöter på en radioaktivt strålad Doyle Brunson? Bör nog inte vara någon större skillnad i utseendet dock eftersom gubben ser halvdöd ut redan nu... Om det är någon som har Lego Batman där ute så får ni hojta till, jag behöver nämligen hjälp med en achievement. :) Och alla som är sugna på att lira co-op i nästintill vilket spel som helst är också välkomna att höra av er, jag är alltid öppen för förslag.
Fan, ibland undrar jag varför jag vid 33-års ålder är singel, miserabel och lönnfet men det finns ju uppenbarligen förklaringar till detta. Det mest tragiska är att jag gillar läget som det är ändå, det säger väl än mer om mig. Är det ok att känna att man inte hör hemma i den här världen? :)
Håll mig, släpp inte taget, jag fryser i själen min
Kylan kom med vinden, den som igår blåste sig in
Jag behöver känna dig, dina händer mot min rädsla
För luften darrar av obehag, allt blev plötsligt så tyst
All färg har runnit av min värld blottande gråheten igen
Där det förut fanns mening finns nu bara syrefattig luft
Jag hör steg utanför, någon mer som passerar i revy
Doften dröjer sig kvar, likt en osynlig påminnelse om henne
Hon som nyss låste dörren och gick sin väg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)