söndag 20 juni 2010

Upp och ner...

Mycket poker har det blivit senaste dagarna, nästan för mycket känns det som så här i efterhand. I torsdags lyckades jag först komma fyra i en 200-kronors på SvS varifrån jag sedan tog vinsten för att spela 500-kronors på samma sajt, i den skulle framgångarna bli snarlika då jag slutade fyra där. Jag behöver väl inte säga att de pengar jag tjänade där har ju självklart dock hunnit spendera, då både på PLO-cg(som jag inte skulle spela) och på live- samt nätturrar. I fredags blev det Triple Chance på Aqva och det gick över förväntan då jag slutade femma vilket var första(sista) prisplats, mot slutet blev spelet bara ett skämt då vi var fem kvar hur länge som helst och när jag åkte hade ingen i princip mer än 10BB så det var lotto på hög nivå. I ett av breaken skulle jag gå på toa och precis när jag är på väg in ser jag Plzd2BeatU glida in så jag ställer mig utanför och pratar med bl.a. Veronika. Efter att hon och jag konverserat en stund börjar vi bli otåliga och jag ropar frågandes vad han håller på med där inne, dock noterar Veronika att dörren är olåst varpå jag blir helt ställd. Jag är ju helt övertygad om att Plzd2BeatU klivit in där och tror mig inte ha sett honom komma ut, jag låter dock mig själv bedragas av den enkla logiken av att ifall dörren är öppen så ska toaletten vara tom. Jag kliver in där i godan ro och börjar kissa när duschdraperiet där inne helt plötsligt flyger åt sidan uppenbarandes ett stycke skrikande Plzd2BeatU. Otroligt nog lyckas jag kontroller mitt urinflöde så inga fläckar uppstår men chocken är det värre med, efter att herrn ifråga lämnat toaletten asgarvande tar det en bra stund innan jag kan presas ur mig några droppar. Jisses säger jag...

Fredagskvällen bjöd också på en av de mest oskyldiga och bedårande slowrolls jag någonsin sett, vi är sex kvar och Alex1 är fortfarande med och lirar. Han höjer upp en pott och får en all-in från Norge som svar och här börjar ojandet, han ser riktigt besvärad och ledsen ut och suckar högt. Efter mycket om och men säger han "Jaja, vi gjorde ju ett ballongpris så jag kör väl...", alla räknar vi med typ AT eller något dylikt mot Norges AK men vad tror ni han vänder upp? KK. Fucking hilarious. Hade det varit någon annan hade man ju blivit förbannad men Alex1 är ju helt ärlig i sitt ojande då han har dålig erfarenhet av korten ifråga uppenbarligen, han vill inte bli utklonkad av ett A. Vi garvade gott åt det i alla fall...

Lördagen var först tänkt att innehålla en big stack på Aqva men på fredagskvällen kändes det alldeles för tröttsamt, dock ringde Plzd2BeatU upp mig och lockade dit mig ändå...vilket i sig är en bedrift med tanke på fredagens påfund som borde innebära att min tillit till honom är lika med noll. Men jag är inte den som är dne... Turren i sig gick helt ok, jag jobbade upp startstacken från 20k till nästan 40k utan större dramatik utan bara lite potter här och lite potter där. Sedan kommer monsterpotten som hade blivit mitt break om jag lyckats ta hem den, jag har som sagt runt 35-40k i stacken och blindsen är 200/400 med 75 i ante. Stridsman slår upp det från tidig position till 1700 eller något, jag tar en väldigt spekulativ syn från knappen med K4sp men sedan slår Hannes upp det med nästan 4k till från en av mörkarna. Stridsman kallsynar bakom och jag känner på något sätt att jag har någon form av pottodds så jag synar också, floppen kommer Q-hög med två spader och det är väl ungefär det bästa jag kan tänka mig. Sjukt nog ställer Hannes OCH Stridsman innan det är in tur att tala, nu ligger det nästan 60k i potten och det kostar mig drygt 20k så det är inte så mycket att fundera på. Jag trycker in mina marker och får se QJ hos Hannes för toppträff och JJ hos Stridsman, jag har ju mer outs än vad jag trodde(tre K tillkommer) men tyvärr blankar brädan och Hannes tar hem allt. Hade jag tagit den hade jag haft 80k av runt 450k i spel med 12 spelare kvar...

Idag söndag blev det lite nätturrar och det gick bra till en början men sedan dör jag i två av tre med AA, i 200-kronors djup på SvS är det finalbord och jag har 4BB som jag ställer med och en snubbe synar med 89sp. Floppen kommer helt ofarlig men han lyckas med bedriften att dra in en runner-runner-stege, så jävla sinnessjukt. I 500-kronors lyckas jag fyrdubbla startstacken första halvtimmen för att sedan tappa mer och mer ju längre tiden lider, ett tag är jag nere på 2BB men lyckas ändå jobba mig upp till runt 30BB när jag får AA. jag bettar ut och får en syn. Floppen kommer 349 eller något dylikt och känns helt ofarlig, jag bettar ut igen men får miniomslag så jag slår om all-in. Nu blir det stek och stek och stek tills killen ifråga till slut "hittar" synen med 44, fy fan vilken äcklig slowroll. Vad ska han vara rädd för? Jävla idiot, dock hade jag kunnat konstatera det redan tidigare då han spelade som en säck potatis. Jävla as. Turn och river blankar och han får helt rättvist en fin stack...dylikt tiltar jag så kapitalt på, att folk inte kan bete sig hyfsat vid borden. Den som påstår att han hade ett beslut att fundera på där kan ju fan dra något äckligt och gammalt över sig, det är bara ren och skär bullshit. Nej, vidrigt är bara förnamnet...

Nu återstår inte så mycket mer av helgen än att hämta tvätten från tvättstugan och ta sig en dusch innan sängen intas, ska bli skönt att nanna lite då det inte blivit så mycket av den varan den här helgen. Jag längtar så fruktansvärt efter semestern så det finns inte, skulle bara vilja släppa allt här och nu men får härda ut i två veckor till. Inget Metaltown blev det heller och vissa bekanta i pokerkretsen har dragit till Vegas, själv sitter man i ett grådisigt och regnigt Västerås. Life is beautiful...

onsdag 16 juni 2010

Fortsatt misär...

Min pokerform är inte rolig just nu, det är inte mycket som fungerar utan så fort jag börjar få upp farten minsta lilla sticker någon en pinne bland mina ekrar. Jag har inte kunnat hålla mig från PLO-cg:et utan var tvungen att prova på det igår igen och som vanligt gick det bra till en början innan det blev som vanligt, gul-gulare-gulast. Jag lovar härmed att inte spela någon mer PLO-cg på SvS, jag hoppas kunna hålla det i alla fall i en vecka. Turneringsmässigt är det ungefär samma visa, jag försöker få igång lite flyt där och det känns allt som oftast bra tills jag springer in i något sjukt. Jag har fortfarande inte hämtat mig från förra fredagens utåkning i SR, det floppadet setet i femmor borde ha tagit mig till en härlig ledning och autobahn mot senare delen av turneringen. Jag ska i alla fall ta och köra de två turrar som körs på Aqva till helgen, på fredag är det en Triple Chance-variant och på lördag en big stack...båda turrarna borde kunna passa mig. Dessa ersätter den tidigare planerade turneringen Västerås Open som nu flyttas till hösten på grund av brist på intresse just nu...

Jag råkade ut för en otäck olycka häromdagen, i samband med att jag rengör kattens ena matskål skrapar jag loss den torkade maten när jag plötsligt ser att jag har lite av maten på ena nageln. När jag försöker peta bort det försvinner det inte och det för att det åkt in UNDER nageln...jag har alltså torkad kattmat inkörd 3 mm under tumnageln. Ugh. Jag får bort det mesta ganska fort men blir till slut tvungen att ta till en kniv för att gräva ut det sista. Nu ömmar tummen som fan och jag funderar på om jag får blodförgiftning eller kattpest av det hela...

Igår kväll spelade vi lite X360 igen, GOWII stod på schemat och det gick hyfsat där jag ömsom spelade riktigt bra för att i nästa stund fallera totalt. Mot slutet blev jag dock så trött att jag mest körde solorace, dock med äran i behåll. Ikväll stod det lite Borderlands på schemat men folk föll ifrån så det sket sig, jag har istället kört lite Red Dead Redemption som är ett riktigt häftigt spel där jag inte klarar av att hålla mig till huvudstoryn längre än en kvart innan jag irrar ut på prärierna i jakt på annat roligt. Det dyker upp små händelser hela tiden och om inget annat finns kan man alltid skjuta små kaniner eller något eller bara ta fram gitarren och sätta sig vid en öppen eld för att sjunga "Ring of fire". Riktigt häftigt spel som jag kan rekommendera starkt trots att jag inte spelat det mer än ett fåtal timmar... Jag tror jag om semestern erbjuder dåligt väder i sommar faktiskt ska ta tag i Fallout 3 och köra igenom det, det ska ju också vara ett äckligt bra spel.

Fettnadsmässigt är det på väg åt helvete igen, jag måste verkligen skärpa mig i mitt godisintag och därför ska jag försöka sätta lite press på mig själv genom att skriva här att jag inte ska äta godis mer på obestämd tid. Jag ska också komma igång med mina promenader igen, två gånger i veckan ska vara minimum och är någon sugen att hänga på är ni välkomna att hojta till. Vi kan ju alltid diskutera sng-strategi mellan flåsningarna eller kanske shortstackat PLO-spel...

måndag 14 juni 2010

Konstant inkonsistent...

Mina uppdateringar är frekvent ofrekventa helt enkelt, jag vet. Jag kan inte rå för att mitt liv snurrar på och att kvällarna ägnas åt återhämtning eller prioriterat nöje av olika slag(läs poker), det lämnar inte mycket utrymme åt utsvävningar på detta lilla utrymme av cyberspace jag lagt beslag på. Nu borde jag definitivt ligga och sussa mitt feta lekamen men jag viker istället dessa skälvande första minuter av tisdagen åt att uppdatera er om mitt ack så intressanta och upphetsande liv.

Ur pokermässig synvinkel har det väl varit lite sisådär, jag får erkänna direkt att mitt löfte om att inte köra mer PLO-cg höll i ungefär två dagar. Jag var inne och slaskade lite häromdagen och blev direkt påkommen av Pommes från EMD, det där gänget måste ha fiskradarn fullkomligt synkad med mig. Själva spelet gick bra till en början men slutade som vanligt, i bitter misär. Jag lyckades dock spela upp lite vinst ett tag som jag använde för att regga mig i diverse turneringar varav SR var en, den turneringen började bra och efter en dryg timme hade jag skrapat ihop en stack på ca 2,5 x startstack. Då kommer handen som får det koka i blodet av frustration, jag har 55 i tidig position som jag limpar med, det blir en raise pre och med fyra andra i potten är det autosyn. Floppen kommer K5x och jag checkar, killen som sitter direkt efter mig bettar ut och alla andra viker. Jag orkar inte slowa så jag slår upp det och får ett omslag tillbaka, nu inser jag att allt åker in så jag pushar och han instasynar. Han har AA...och ni kan ju gissa vilken tvåoutare som kommer på turn. Istället för en stack på 25k efter en dryg timme, vilket motsvarar 5 x startstack, har jag bara smulor kvar som åker in illa kvickt med mitt uttåg som följd. Det är hyfsat bittert att åka på den i det läget...ungefär som att för ett ögonblick få en skön tungbehandling av det heligaste för att sedan känna två rader av tänder bita igenom hela härligheten. Nej, det är stunder som dessa som prövar ens psyke...

Jag tog dock nya tag igår men åkte på några snabba smällar på PLOn så jag grindade lite microstakes sngs men det var lika menlöst som det låter... Idag äntrade jag dock Valteregos hem för en homegamekväll, den första på år och dagar kändes det som och som jag slaktade. Knappast tack vare skills utan mest tack vare en infernalisk träffbild som brände sönder de andras spelförståelse och hopp om liv efter homegamet, jag träffade allt och när jag inte träffade något höll det ändå. Den sista handen är väl hyfsat kännetecknande för kvällen, det är övermörkat några gånger och några har limpat med. Jag slår upp det rätt rejält pre och får två syn, jag har K8hj och floppen kommer A74 med två klöver eller något liknande. Jag är ju körd jag kan bli och efter att en short ställt och den andre vikt hittar jag ändå synen, helt och hållet tack vare min träffbild under kvällen och bara för att göra det lite "roligt". Motståndaren har 9Tkl men jag lyckas dodga hans färgouts och tar hem även den potten, jag borde ju vika illa fort på den floppen men är man fisk så är man. Jag plussar i alla fall 650BB på ca tre timmars spel men jag hade lika gärna kunnat backa lika mycket utan att det hade blivit mindre trevligt, det var skön nivå på spelet och folket som närvarade så de tre timmarna försvann illa kvickt. Nu är alltså klockan alldeles för mycket och ändå sitter jag här och skriver av mig, it is a sick world...

Som ni märker har bloggen ändrat lite utseende, jag såg att de kommit med lite nya bloggmallar och efter det evinnerliga gnället som yttrats tidigare om hur destruktivt för synen det har varit att läsa mina alster tidigare dämpar jag ner svärtan en aning. Tro dock inte att svärtan dämpats inombords, där är det mörkare än någonsin så känslan på bloggen förblir så miserabel som den alltid varit.

Fotbolls-VM har ju börjat och i och med det har även ett livslångt hat uppstått, dessa jävla vuvuzelas eller vad fan de heter. Det är det sinnessjukaste tilltaget som någonsin genomförts på en fotbollsarena, jag tar hellre tretton inrusande danska fyllskallar än denna imitation av jättelika getingsvärmar. Snacka om att något "roligt fenomen" förstör en upplevelse totalt, jag skulle bara vilja stänga av ljudet helt men då försvinner ju den lilla gnutta av stämning som ändå kanske kommuniceras genom rutan. Varför kan inte dessa jävla f-ttor trycka ner tutorna i halsen på varandra istället för att konstant blåsa i dessa? Oavsett hur VM:et blir så är det redan ett fiasko i mina ögon, att dessa miserabla tutjävlar inte förbjudits är för mig en gåta. Grattis Fifa, ni har förstört ett toppen-evenemang innan det ens börjat... Som om detta inte vore nog har underhållningen i spelet uteblivit rejält än så länge, det har mest idkats handboll och SM i målvaktstaffel. Det är länge sedan jag såg så många lag prestera så dåligt och spela så slarvig fotboll, vi får hoppas det tar sig ju längre turneringen lider. Just nu lider jag oerhört i alla fall, jag kommer få bestående psykiska men av allt detta oljud. Jag kan inte på något sätt hållas ansvarig för eventuella följder som kan uppstå om jag springer på en idiot med en dylik pjäs i mun...

Jag såg en älg i morse by the way, där kan vi snacka om bestar...jävlar vad stora de är. Och hyfsat arroganta, han stirrade bara ner min bil och idisslade sin murgröna i all lugn och ro i diket. Det var nästan så jag svängde och körde på honom med flit bara för få slut på hans flinande...

Jag hoppas kunna få upp frekvensen på bloggen en aning framöver, jobbhetsen har ett slut och allra senast om tre veckor ska allting ha lagt sig och semestern infunnit sig. Hav förtröstan, mina lärjungar. Jag vet, 650BB på tre timmar kan ge vem som helst hybris...

onsdag 9 juni 2010

Ekorrhjulet...

Det bara snurrar på och jag känner mig än mer zombifierad än förr, det känns som att jag tappat verklighetsförankringen på något sätt och att jag aldrig riktigt slappnar av. Det mesta är ju självvalt då jag fyller mina lediga stunder med poker bl.a. och låter mig aldrig riktigt koppla av, det börjar kännas både i kropp och psyke vilket vi definitivt bör göra något åt eller hur? Jag pratade om pokernirvana igår innan jag blev tvungen att avbryta men det jag tänkte skriva då var ju att det är en enormt skön känsla när man befinner sig i det tillståndet när allting går ens väg hur man än gör, mitt största dylika ögonblick är alltså online-SM från i december förra året. Jag försökte spä på den känslan ikväll genom att försvara min senaste JP-vinst på Aqva och det började bra, jag vann en hel del potter med både skicklighet och tur om jag själv får säga det men jag kan nog tro att mina motståndare insisterar på det sistnämnda. Jag lyckas ta mig till en 10:e plats av 27 startande med en bounty på mitt huvud men där tar det brutalt slut, jag höjer upp en hand med A8klöver och får syn av Nallen som varit hyfsat aktiv och spelar relativt löst. Floppen kommer 457 med två klöver, jag bettar ut 3/4 av potten och får en all-in emot mig. Vi sitter båda på mycket marker och är helt klart bland topp fyra och jag känner att med så mycket outs som jag har så är jag nästan favorit mot de flesta händer, finns inte så mycket att diskutera utan jag pushar in också. Han ser inte glad ut åt min hand men viker ändå upp AQ för ledning, tyvärr kommer turn 7 och river Q utan klöver och jag får packa ihop. Man kan ju helt klart ifrågasätta hans push helt tom på floppen men det är ju sådana spel man vill ha emot sig...Koivan-Doivan blev helt enkelt tvungen att ge sig...

Kollade precis klart på en film, The Wolfman, men den var så dålig att jag inte ens orkar skriva en minirecension av den...se den inte.

Det känns som att jag är på väg in i en lätt liten mental svacka igen, jag har ingen aning om varför men dessa små fluktuationer kommer ju mellan varven och det är bara att acceptera det med tanke på min ibland-för-mycket-funderande-hjärna. Jag vill ju gärna förstå helheten men när det inte går kan det bli lite jobbigt ibland, dock är det ju knappast någon större fara och jag tror att jag när väl bara får gå på semester så kommer det mesta att ordna upp sig. Det har varit en tung höst och vår...

Planerna inför framtiden är ganska ovissa, lite poker inplanerat här och där men känner viss mättnad kring det för tillfället och så börjar ju fotbolls-VM på fredag vilket blir en TV-fest som vanligt, sedan är det bara tre veckor kvar till semestern så det är bara att börja räkna ner. Jag känner bara att jag skulle behöva komma bort, byta lite miljö och bara vara. Jag har ju varit inne på det förut, hur viktigt det är för mig att ha personer omkring mig som inte bara tar utan ger också och även om jag styrt upp det rätt rejält senaste åren så finns det fortfarande element där som kanske inte borde finnas där. Samtidigt är ju en del av problemet att största delen av umgängeskretsen mer eller mindre faller utanför det här, det är en hel del grupperingar jag fått kapa bort för att det bara är en massa negativ energi de tillför. Är inte skitsnacket om mig så är det mot andra och jag pallar inte hycklande människor som ena stunden är jättekompisar med någon bara för att så fort denna någon vänt ryggen till börja baktala honom eller henne, det är det vidrigaste jag vet. Har man något att säga, säg det då till den personen det avser. Respekt är också viktigt och det är andra grupperingar som fallit ifrån på grund av det, finns inte den finns inget oavsett vilken typ av relation man pratar om. Jag vet inte om jag är ensam om denna typ av tänkande men ibland känns det som det, antingen nöjer sig folk med sin tillvaro trots att de ser brister i den eller så ser de bara inte överhuvudtaget. Antagligen är det jag som är född i helt fel dimension...

tisdag 8 juni 2010

Insikt...

Jag har numera fått insikt vad gäller mitt pokerspel, jag är faktiskt en fisk...nejdå, så illa är det inte att jag skulle vara fisk för det kan ju ingen tro. Jag har bara insett att cg inte är något för mig och att den spelformen, som för så många andra, är den största läckan i mitt spel...jag vet inte hur många kronor jag krystat ur mig vid PLO-borden men nu får det räcka, jag vet att jag är bättre än många av de s.k. spelare som huserar vid dessa bord på SvS men tyvärr har jag inte rulle nog att rå på variansen. Det gör för ont att spela den stilen jag gör och veta att man allt som oftast får in pengarna som hyfsad favorit om inte bättre men ändå inte få raka åt sig markerna vid handens slut, det är psykiskt oerhört påfrestande. Samtidigt kan jag nog tacka PLO-spelandet för att ha härdat mitt psyke, hade jag inte suttit där och blivit förödmjukad gång efter annan hade nog min tilttröskel varit betydligt lägre än vad den är idag och de som känner mig vet att den inte är särskilt hög ändå. Det är ju skönt t.ex. när man blir psykad av railbirds vid liveturneringar bara för att de tycker det är så kul att retas med mig, det får jag väl dock bjuda på då jag inte i dylika sammanhang är alltför långsint.

Kontentan är alltså att jag lägger ner cg-spelet för tillfället och fokuserar helt på turneringar igen, det var ju där allt började men sedan blev jag dragen till cg-demonerna som vägrat släppa mig ur sitt grepp. Senaste tidens turneringseskapader visar nog på att jag gör rätt i den kursändringen, jag vann senaste JP-turneringen på Aqva i onsdags i förra veckan samtidigt som jag kom 4:a i Långlördag på SvS i lördags. Igår körde jag 500-kronors samt 100-kronors djup på SvS och i den förstnämnda kom jag på 15:e plats av 97 d.v.s. precis utanför pengarna medan jag i 100-kronors kom 11:a av 196 eller något dylikt och fick en liten slant för besväret. Det känns som att jag kommer mer till min rätt i turneringsväg och att det är där jag har chansen att lyckas inom pokern, om jag nu överhuvudtaget har en chans. Aqva-turneringen var helt sinnessjuk då jag hade världens träffbild och vann jag inte en pott som i sig innehöll runt 40% av markerna med sex personer kvar så ropade jag in exakta kort när jag jagade mina outs. Jag måste bara berätta om det sistnämnda, jag har JJ och hamnar all-in med dessa mot en shortie som har A5. Floppen kommer A-hög men dock enbart klöver, jag sitter ju självklart på klöver J medan motståndaren inte har någon alls. Inför turn skanderar jag "Klöver!!", "Klöver!!" men mina önskningar blir inte hörda, dock levereras ett kort som ger mig även stegdraget så inför rivern behövs det en åtta eller klöver(bortsett från de två andra J) för att jag ska vinna. Mitt skanderande övergår till "Klöver! Åtta!", "Klöver! Åtta!" och simsalabim...rivern är en klöver-åtta. Det kallar jag att ropa in kort...

Lördagens Långlördag var inte direkt mindre sinnessjuk, jag leder turneringen från början till slut mer eller mindre och som jag gör det. Redan bara en timme eller två in har jag tre gånger mer än tvåan och på den nivån fortsätter det, ett tag har jag 200k mer än tvåan vilket säger en del då det var runt 1 200k i spel om jag inte minns fel och det här är alltså när vi ändå är runt 20 personer kvar. Tyvärr räckte det som sagt inte hela vägen för det blir för mycket lotto mot slutet, får man inga kort och har lite otajming kan det vara över fort stackstorleken till trots. Ur ett större perspektiv sett tror jag aldrig att jag dominerat en så pass stor turnering på ett sådant sätt, det var helt absurt och en polare som var inne och kikade en stund kunde bara garva han med. Det är sådana ögonblick man lever för som pokerspelare, att få känna att ingen rår på en och allt man gör blir rätt. Med risk för att bli lite tjatig måste jag nog säga att mitt livs upplevelse...fast där får jag sluta för lillebror kom på besök. Jag återkommer...