Igår var det dags för den tredje JP-finalen i ordningen på Aqva och efter några veckors frånvaro hittade jag tillbaka dit för att försöka bärga titeln tillsammans med äran och berömmelsen, jag var taggad och hade mitt upplägg klart där tanken var att jag skulle låsa in mig i min luva med mp3:an på högsta volym från första början. Sagt och gjort, jag kör stenhårt på den linjen från början och det rullar på i sakta mak. Bygger upp mig från 19k till 23k första halvtimmen-timmen för att sedan tappa 9k mot Häggan i en pott där jag desperat försöker få honom att lägga topp-par med toppkicker på en fyrstegad och trefärgad bräda men han hittar inte det inom sig utan synar ner mig. Nice call...eller något. Lite stukad av det fortsätter jag att nöta och låser mig än djupare in i min luva, det verkar göra susen för precis innan matpaus lyckas jag t.o.m. plocka Plzd2BeatU som startade dagen med störst stack. Det innebär att jag har runt 55k i matpausen och är väl mer eller mindre chipleader...
Matpauserna brukar vara horribla för mig i sådana här turneringar för jag brukar tappa allt direkt efteråt, den här gången tänker jag dock på detta och tightar till mig rejält och det håller...ett tag i alla fall. Jag lyckas vara uppe och vända på drygt 60k i omgångar men sedan kommer det obligatoriska raset, jag tappar först lite i några småpotter så att jag är nere på 50k när jag väljer att försöka spela ut lite med 97klöver som jag höjer upp pre. Får självklart syn av Häggan och floppen kommer 544, jag tänker ju vinstsäkert att det där kan han minsann inte ha träffat så jag cbetar ut rätt hårt bara för se hur Häggan instaraisar tillbaka och jag viker snabbare än blixten. Han slänger glatt upp 44 för floppat fyrtal...vet inte om jag direkt hade slagit om i hans situation när han hade position och den monsterhanden men det är jag tacksam för, det sparade mig ett antal tusen marker. Nåväl, i och med den utflykten är jag nere på runt 40k innan den riktiga dräparen kommer. Jag har J9o i SB och Råbe limpar in och jag fyller upp med check från Alex1 i BB, floppen kommer QT8 med två spader. Jag bettar ut direkt med syn från både Alex1 och Råbe, turn kommer en äcklig 7spader men jag bettar ut hyfsat hårt igen för att försöka ta potten ändå men då ställer Alex1 för dryga 2xmitt bet och Råbe viker. Jag instaviker min J9 öppet för det är solklart att Alex1 har flushen, efter det är min hjärna kokt för dagen.
Jag får strax efter det byta bord och känner mig redan utslagen med mina drygt 20k i marker med 800/1600 i blinds så jag börjar köra allin-poker, jag ställer ett antal händer med förhoppning om att antingen klonkdubbla upp eller åka ut så jag får åka hem. Till slut får jag den oundvikliga synen och den kommer från Nisse med AK när jag har AQ, en flopp med en K krossar alla drömmar och det är bara att packa ihop på en 14:e plats av 34 startande.
Nu blir det nog ingen livepoker på överskådlig framtid för mig av olika anledningar, jag kommer att hålla mig till nätvarianten och det får vara gott nog.
Jag är precis hemkommen från en 1 1/2-timmes promenad med Wettis runt stan och det var en skön liten runda samtidigt som det var trevligt att bara snacka av sig lite, var ett tag sen vi sågs. Nu återstår inte så mycket spännande för idag mer än att försöka diska och städa lite innan jag lagar lite matlådor för den kommande veckan, jag måste som sagt styra upp min kost nu igen efter att ha fuskat alltför mycket med godis och annat elände.
söndag 31 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Living life...
Jävla mörker, det tär på mig numera vilket det inte gjort förut och imorse snoozade jag fyra timmar...mmm, ni läste rätt. Fyra timmar. Det måste vara rekord, definitivt för mig och jag måste innerligt skärpa mig för det här fungerar inte. Jag hoppas starkt på att klockomställningen ska rädda min vinter för annars får jag nog gå i ide om det överhuvudtaget ska hålla, jag förstår inte varför jag blivit så här. Förut älskade jag mörkret och kände mig nästan piggare av det hela men nu är det precis tvärtom, vet inte om det var solen i Malta som fuckade upp mitt biologiska system... Jaja, det blir väl vad det blir av det hela, hoppas snön kommer snart för det bidrar ju än mer till ljusare tider. Jag tycker det är skitläskigt att köra bil nu för man har så otroligt svårt att se vad som finns längs vägen, det kan vara någon person utan reflexer som helt plötsligt kliver ut från till synes ingenstans. Det var ju förra vintern jag höll på att plocka en cyklist på ett övergångsställe...men det berodde i och för sig inte på mörkret utan på att jag inte hade skrapat rutorna. Ni förstår poängen ändå, det är otroligt förrädiskt där ute just nu och om vi sedan lägger på lite halka på det så är ju slutresultatet förödande. Jag har i alla fall fått på vinterdäcken och det är tur det för jag vill inte överraskas av någon blixthalka till och från jobbet, ska det glidas så ska rätt gummi vara på...
Mitt lovprisande av DJ Hero 2 häromdagen får nog omrevideras, nu är jag bara tilt på spelet. Jag hade ju fram tills nu bara spelat på svårighetsgraden medium och kände att jag började bemästra den så jag tänkte att jag kliver upp till hard...mmm, tjena. Här snackar vi ett svårighetsgradshopp som får Stefan Holms skuttande att verka dvärglika(det är de ju in real life också i och för sig), jag blir helt förnedrad i mina försök på hard. Nu ska det scratchas, flippas, snurras, tryckas och gud vet vad överallt och hela tiden. Jag vågar inte ens längre prova expert, det måste vara en omänsklig nivå på koordinationsförmåga som krävs där. Jösses. Nej, jag varvade ner med lite Dirt 2 istället som faktiskt är ett riktigt bra spel, fyllt med spelglädje trots sin relativa enkelhet. Ett bra spel att spela i väntan på annat gott och jag vet att det är gammalt men allt gammalt är inte av ondo, se på mitt fläskiga lekamen. Jag må se ut som fan och ha ett babyface fastklistrat på en 100-årig bebismullig kropp men insidan är nog bland det finaste ni kan hitta där ute och det finns mycket spelglädje här. Någon som vill testa min joystick? Rock Band 3 släpptes idag och jag var och kollade läget på de lokala stormarknaderna för elektronik och på Mediamarkt hade de fått in spelet men inga instrument medan på Elgiganten hade de noll koll, de hade inte ens spelet i sina datorer. Världsklass. Det får vänta en stund på införskaffning alltså men det kan det vara värt, sett till recensionerna ska även det här spelet vara fullt av spelglädje igen och det kan behövas efter 2:ans incashning på 1:an. Störst förväntan inom spelcommunityn är det nog just nu dock för COD7:BO som släpps om tio dagar, det blir väl återigen årets spelhändelse i princip. Som sagt, en äcklig spelhöst är det.
Jag har ju kollat på en film till som jag glömt bort i de senaste inläggen:
Titel: The Other Guys
Genre: Actionkomedi
Det handlar alltså om ett par supersnutar(The Rock, Samuel L Jackson) som leker stuga i sitt yrkesutövande och har en hel stads beundran tills de fatalt dör i en jakt på några bovar. Det här är egentligen största besvikelsen vad gäller filmen, ser man till omslaget så verkar ju de vara huvudpersoner men de är alltså ute ur handlingen efter en kvart. Istället får vi följa Will Ferrell och Mark Wahlberg i grymt överspelade karaktärer i 1 1/2 timme, roligare kan man ha. Jag får nästan ångest av Will när han är som värst, det blir så krystat och konstigt och eget på något sätt. Nej, jag fnissar till någon gång men mest sitter jag bara och hoppas på att det ska ta slut. Usch.
Betyg: R R
Bara en dag kvar till helgen och det känns ypperligt, ska bli skönt att varva ned igen lite och köra första livepokerturneringen på ett tag. Det blir nog den sista på ett tag också då jag nog väljer att avstå en hel del spel i november, fokuserar på nätspelet istället med alla SM-turrar och dylikt samtidigt som jobbet kommer att ta en hel del tid. Smällar man får ta här i livet...
Nej, lite pussypetting på det här så är kvällen fullbordad...
Mitt lovprisande av DJ Hero 2 häromdagen får nog omrevideras, nu är jag bara tilt på spelet. Jag hade ju fram tills nu bara spelat på svårighetsgraden medium och kände att jag började bemästra den så jag tänkte att jag kliver upp till hard...mmm, tjena. Här snackar vi ett svårighetsgradshopp som får Stefan Holms skuttande att verka dvärglika(det är de ju in real life också i och för sig), jag blir helt förnedrad i mina försök på hard. Nu ska det scratchas, flippas, snurras, tryckas och gud vet vad överallt och hela tiden. Jag vågar inte ens längre prova expert, det måste vara en omänsklig nivå på koordinationsförmåga som krävs där. Jösses. Nej, jag varvade ner med lite Dirt 2 istället som faktiskt är ett riktigt bra spel, fyllt med spelglädje trots sin relativa enkelhet. Ett bra spel att spela i väntan på annat gott och jag vet att det är gammalt men allt gammalt är inte av ondo, se på mitt fläskiga lekamen. Jag må se ut som fan och ha ett babyface fastklistrat på en 100-årig bebismullig kropp men insidan är nog bland det finaste ni kan hitta där ute och det finns mycket spelglädje här. Någon som vill testa min joystick? Rock Band 3 släpptes idag och jag var och kollade läget på de lokala stormarknaderna för elektronik och på Mediamarkt hade de fått in spelet men inga instrument medan på Elgiganten hade de noll koll, de hade inte ens spelet i sina datorer. Världsklass. Det får vänta en stund på införskaffning alltså men det kan det vara värt, sett till recensionerna ska även det här spelet vara fullt av spelglädje igen och det kan behövas efter 2:ans incashning på 1:an. Störst förväntan inom spelcommunityn är det nog just nu dock för COD7:BO som släpps om tio dagar, det blir väl återigen årets spelhändelse i princip. Som sagt, en äcklig spelhöst är det.
Jag har ju kollat på en film till som jag glömt bort i de senaste inläggen:
Titel: The Other Guys
Genre: Actionkomedi
Det handlar alltså om ett par supersnutar(The Rock, Samuel L Jackson) som leker stuga i sitt yrkesutövande och har en hel stads beundran tills de fatalt dör i en jakt på några bovar. Det här är egentligen största besvikelsen vad gäller filmen, ser man till omslaget så verkar ju de vara huvudpersoner men de är alltså ute ur handlingen efter en kvart. Istället får vi följa Will Ferrell och Mark Wahlberg i grymt överspelade karaktärer i 1 1/2 timme, roligare kan man ha. Jag får nästan ångest av Will när han är som värst, det blir så krystat och konstigt och eget på något sätt. Nej, jag fnissar till någon gång men mest sitter jag bara och hoppas på att det ska ta slut. Usch.
Betyg: R R
Bara en dag kvar till helgen och det känns ypperligt, ska bli skönt att varva ned igen lite och köra första livepokerturneringen på ett tag. Det blir nog den sista på ett tag också då jag nog väljer att avstå en hel del spel i november, fokuserar på nätspelet istället med alla SM-turrar och dylikt samtidigt som jobbet kommer att ta en hel del tid. Smällar man får ta här i livet...
Nej, lite pussypetting på det här så är kvällen fullbordad...
tisdag 26 oktober 2010
Pokerplanering...
Det är ganska lätt att konstatera att den närmsta framtiden kommer att innehålla skapligt med poker, se bara:
30/10 JP-final Aqva
1/11 SvS 5-manna SM
9/11 SvS HU SM
11/11 SvS PLO SM
13/11 SvS main SM(med ev andra-dag 14:e och finalbord 20:e)
21/11 freeroll Pokerallsvenskan Aqva
27-28/11 Västerås Open Aqva
2/12 Unibet HU SM
4/12 Unibet PLO SM
5/12 Unibet main SM(med ev andra-dag 6:e och tredje-dag 7:e)
6/12 Unibet SH SM
7/12 Unibet deepstack SM
10-12/12 Superweekend Tallinn
Alltså seriöst, det är ju helt sinnessjukt mycket grymma turneringar och då har jag ändå plockat bort de discipliner i respektive SM som inte känns intressanta för mig. Jag har hittills lyckats ta ett sidoevent-paket på Unibet och så har jag fixat plats i main samt PLO och 5-manna på SvS så det ser hyfsat ut på den fronten, ska väl ge Unibet någon chans till att satellita in då de garanterar platser i alla deras satelliter. Vi får hoppas på grymma klonking skills den närmsta 1 1/2 månaden, det lär behövas. Formen verkar dock god då jag tar hem en del på PLO-cg(även om det är äckligt brutala swings) samt har hyfsat framgång i de få turrar jag hunnit köra, t.ex. har jag kört två 100-kronors djup på SvS senaste veckan och tagit mig till finalbord i båda, tyvärr åkte jag på 8:e respektive 10:e plats i dessa men FT är alltid FT även om det självklart inte finns annat än vinst som slutmål. Jag längtar till SM-turneringarna och främst main-varianterna, ska bli så jäkla kul att köra dessa igen och jag får verkligen hoppas att de på SvS har samma struktur som förra året då det var guld.
I fredags var jag på afterwork på BMB med lite gamla ICA-polare och det var trevligt att träffa det gänget för första gången på bra länge, vi öste på och drack och dansade i fyra timmar innan jag kastade in handduken. Jag kan dock fortfarande känna en viss ömhet i fotsulorna efter allt hoppande, de körde ju gamla sköna klassiker som "Jump Around" med House Of Pain och "Jump" med Kris Kros. Duojag, som coverbandet hette, är ett av de allra bästa i branschen och det är alltid sjukt drag när de lirar till skillnad från något sketet Rytterne Röj eller något.
Helgen försvann annars i ett allmänt töcken då jag inte gjorde något särskilt alls, det enda var att jag hämtade hem katten igen efter att hon varit hos omvårdnad hos föräldrarna i och med mitt flitiga resande på sistone. Igår måndag ägnades kvällen åt lite pokergrind och idag tisdag blev det mest lite Gears 2 på Xbox Live, alltid trevligt att släppa loss lite aggressioner med grabbarna. På tal om X360 så har jag köpt ett spel som heter DJ Hero 2 där man alltså ska vara en DJ och hålla på och scratcha och annat på en fejkad skivspelare. Det kan låta riktigt töntigt men det är faktiskt riktigt kul, låtarna är grymma mixar på en massa dans- och hiphoplåtar och det är inga dåliga mixar de fått ihop. I och med spelandet kan du påverka mycket hur det hela låter och det är många finesser som man kan använda sig av under resans gång, jag är glatt överraskad över spelglädjen i all dess enkelhet. Annars ser ju vintern ut att bli riktigt grym i spelväg, en dryg vecka till att COD7:Black Ops släpps och Rock Band 3 kommer i dagarna, det är om än sjukare än tidigt. Nu har de infört s.k. Pro instrument så trummorna får t.ex. tre cymbaler utöver de ordinarie delarna samtidigt som gitarren finns att köpa i en lyxvariant där det finns riktiga strängar men ändå över 100 knappar för ackorden också. Helt sinnes. Sjuka priser är det på grejerna också så hur nyfiken man än är så lär man ju vänta tills värsta haussen lagt sig innan man provar de nya prylarna, trumsetet är dock inte omöjligt att det kompletteras ganska snart dock. Utöver de gamla instrumenten tillkommer också keyboard, jag vet inte vad man ska säga mer än att den som kom på det här spelkonceptet måste vara äckligt rik vid det här laget. Jösses vilken industri det har blivit, frågan är vad nästa Hero-spel blir? Blockflöjts Hero? Triangel Hero?
Nej, nu lär jag leta upp sängen och försöka få mig lite sömn, blivit en aning dåligt med det på sistone. Dröm sött, gott folk...
30/10 JP-final Aqva
1/11 SvS 5-manna SM
9/11 SvS HU SM
11/11 SvS PLO SM
13/11 SvS main SM(med ev andra-dag 14:e och finalbord 20:e)
21/11 freeroll Pokerallsvenskan Aqva
27-28/11 Västerås Open Aqva
2/12 Unibet HU SM
4/12 Unibet PLO SM
5/12 Unibet main SM(med ev andra-dag 6:e och tredje-dag 7:e)
6/12 Unibet SH SM
7/12 Unibet deepstack SM
10-12/12 Superweekend Tallinn
Alltså seriöst, det är ju helt sinnessjukt mycket grymma turneringar och då har jag ändå plockat bort de discipliner i respektive SM som inte känns intressanta för mig. Jag har hittills lyckats ta ett sidoevent-paket på Unibet och så har jag fixat plats i main samt PLO och 5-manna på SvS så det ser hyfsat ut på den fronten, ska väl ge Unibet någon chans till att satellita in då de garanterar platser i alla deras satelliter. Vi får hoppas på grymma klonking skills den närmsta 1 1/2 månaden, det lär behövas. Formen verkar dock god då jag tar hem en del på PLO-cg(även om det är äckligt brutala swings) samt har hyfsat framgång i de få turrar jag hunnit köra, t.ex. har jag kört två 100-kronors djup på SvS senaste veckan och tagit mig till finalbord i båda, tyvärr åkte jag på 8:e respektive 10:e plats i dessa men FT är alltid FT även om det självklart inte finns annat än vinst som slutmål. Jag längtar till SM-turneringarna och främst main-varianterna, ska bli så jäkla kul att köra dessa igen och jag får verkligen hoppas att de på SvS har samma struktur som förra året då det var guld.
I fredags var jag på afterwork på BMB med lite gamla ICA-polare och det var trevligt att träffa det gänget för första gången på bra länge, vi öste på och drack och dansade i fyra timmar innan jag kastade in handduken. Jag kan dock fortfarande känna en viss ömhet i fotsulorna efter allt hoppande, de körde ju gamla sköna klassiker som "Jump Around" med House Of Pain och "Jump" med Kris Kros. Duojag, som coverbandet hette, är ett av de allra bästa i branschen och det är alltid sjukt drag när de lirar till skillnad från något sketet Rytterne Röj eller något.
Helgen försvann annars i ett allmänt töcken då jag inte gjorde något särskilt alls, det enda var att jag hämtade hem katten igen efter att hon varit hos omvårdnad hos föräldrarna i och med mitt flitiga resande på sistone. Igår måndag ägnades kvällen åt lite pokergrind och idag tisdag blev det mest lite Gears 2 på Xbox Live, alltid trevligt att släppa loss lite aggressioner med grabbarna. På tal om X360 så har jag köpt ett spel som heter DJ Hero 2 där man alltså ska vara en DJ och hålla på och scratcha och annat på en fejkad skivspelare. Det kan låta riktigt töntigt men det är faktiskt riktigt kul, låtarna är grymma mixar på en massa dans- och hiphoplåtar och det är inga dåliga mixar de fått ihop. I och med spelandet kan du påverka mycket hur det hela låter och det är många finesser som man kan använda sig av under resans gång, jag är glatt överraskad över spelglädjen i all dess enkelhet. Annars ser ju vintern ut att bli riktigt grym i spelväg, en dryg vecka till att COD7:Black Ops släpps och Rock Band 3 kommer i dagarna, det är om än sjukare än tidigt. Nu har de infört s.k. Pro instrument så trummorna får t.ex. tre cymbaler utöver de ordinarie delarna samtidigt som gitarren finns att köpa i en lyxvariant där det finns riktiga strängar men ändå över 100 knappar för ackorden också. Helt sinnes. Sjuka priser är det på grejerna också så hur nyfiken man än är så lär man ju vänta tills värsta haussen lagt sig innan man provar de nya prylarna, trumsetet är dock inte omöjligt att det kompletteras ganska snart dock. Utöver de gamla instrumenten tillkommer också keyboard, jag vet inte vad man ska säga mer än att den som kom på det här spelkonceptet måste vara äckligt rik vid det här laget. Jösses vilken industri det har blivit, frågan är vad nästa Hero-spel blir? Blockflöjts Hero? Triangel Hero?
Nej, nu lär jag leta upp sängen och försöka få mig lite sömn, blivit en aning dåligt med det på sistone. Dröm sött, gott folk...
fredag 22 oktober 2010
Dagens låt...
It doesn't matter what I want
It doesn't matter what I need
It doesn't matter if I cry
Don't matter if I bleed
You've been on a road
Don't know where it goes or where it leads
It doesn't matter what I want
It doesn't matter what I need
If you've made up your mind to go
I won't beg you to stay
You've been in a cage
Throw you to the wind you fly away
It doesn't matter what I want
It doesn't matter what I need
It doesn't matter if I cry
Doesn't matter if I bleed
Feel the sting of tears
Falling on this face you've loved for years
torsdag 21 oktober 2010
Dagens låt...
I look outside and see that everything is perfect
Except for me I'll always be the one who sits and stares
And now and then your just my friend someone I could talk to
And it's killing me, it's just killing me
And I, I feel so empty inside
'Cause I'm a freak in your eyes
I feel so empty inside
And it's killing me
I look outside and realize how much I'm different
You'll never see inside of me, inside just who I am
And now and then you're just my friend,
Someone I could talk to
And it's killing me, it's just killing me
And I, I feel so empty inside
'Cause I'm a freak in your eyes
I feel so empty inside
And it's killing me
I'm outside and looking in
I look into your eyes and see that you are perfect
Except for me, except for me
And I, I feel so empty inside
'Cause I'm a freak in your eyes
I feel so empty inside
I feel so
I feel so
I, I feel so empty inside
I feel so empty inside
I feel so empty inside
I feel so empty inside
Alpha kenny body...
Seriöst, dagens unga. Jag satt i godan ro och spelade lite MOH över Xbox Live mot random FPS-tomtar när jag plötsligt får ett meddelande från en av dessa finniga tonåringar. Jag funderar lite stilla först vad det kan vara för något denna för mig helt okända person vill, efter lite kontemplering öppnar jag upp meddelandet och det innehåller endast "alpha kenny body" och jag fattar nada. Jag börjar tänka i termer av militär slang typ "Alpha bravo, roger" eller något men jag tror ju mig ha hyfsad koll på de väsentliga och mer frekventa av dessa uttryck och detta nya går jag bet på, jag inser mig besegrad och slänger upp Google för att förstå vad det hela handlar om. Ganska snabbt visar det sig att det här är tydligen ett nytt och hippt uttryck bland det unga då det vid en snabb uppläsning låter som "I'll fuck anybody" d.v.s. att man sparkar arsel på vem som helst. Jag har alltså blivit förolämpad och påhoppad av denna multiplayermupp och det tragiska är att jag måste googla för att förstå det, jag kan inte annat än le lite försynt åt dessa små liv som orkar. Om allt detta hat och denna ilska som verkar finnas i deras unga kroppar skulle kunna vändas till något positivt och kreativt skulle vår värld vara en så mycket bättre plats men istället sitter de alltså och spyr galla på för dom helt okända människor bara för att man råkat få in en headshot på dom. Vad är problemet liksom?
För övrigt är jag totalt slut, fysiken är under all kritik och jag slocknade som en utbränd lampa i soffan ikväll. Jag fick både hoppa lite fotbolls-tittande på sportbar samt homegame på grund av mitt slitna tillstånd, förkylningen från förra veckan ger sig inte och även om den inte är fullt utsprungen ligger den där och gnager som en rabiat mus. Och då pratar vi den obehagliga formen av musar/möss... Nej, jag önskar jag kunde bli 100% kry så jag kan börja få saker gjorda, det har blivit lite dåligt på den fronten på sistone. Måste ju försöka ta tag i badrumsrenoveringen också, känns lagom upphetsande...
Jag glömde en film häromdagen:
Titel: Salt
Genre: Actionthriller
Angelina Jolie spelar en amerikansk CIA-agent(tror jag det var) som helt plötsligt beskylls för att vara rysk spion av en rysk avhoppare, hon tar till flykten för att komma undan anklagelserna och därmed tar det hela sin början. Det ska väl föreställa en intelligent thriller av något slag då svängarna i storyn är mer än otaliga men det faller lite platt, under fasaden finns det inte så mycket tänk i slutändan. Hyfsat underhållande är det dock och Jolies läppar är väl alltid härliga att beskåda, hur opererade och Botox-fyllda de än må vara. Det luktar dock lite B-känsla av det hela och upplevelsen blir därefter, i brist på annat går det väl att inta.
Betyg: R R R
På pokerfronten går det inget vidare, slaskade bort lite mer pengar idag och jag blir fruktansvärt tiltad på fiskarna på SvS numera. De drar ut som aldrig förr och skulle jag ha obegränsat med pengar skulle jag lätt kunna bygga på den obegränsade summan för förr eller senare skulle jag dräpa dessa fiskar totalt. Om det bara fanns lite rättvisa i världen... :) Jag körde ju en satellit till Unibets main-SM häromdagen t.ex. och med fyra kvar och två platser ligger jag tvåa med ungefär lika mycket som ettan och de två andra är halvshorta. Den ena av dessa höjer upp pre och jag synar med KJruter, floppen kommer K76 och efter att han bettat ut så tror jag ju ändå att jag äger honom så jag slår honom all-in. Blixtsyn från hans sida med K7, ingen hjälp. Nu är jag semishort och plockar upp KK en stund senare efter att ha jobbat upp stacken en aning, jag hamnar all-in mot samma tomte igen och vi får in det pre så jag får se A5 hos honom. Flopp 6AA. Tack och godnatt. Så skönt när bra spel lönar sig... Jaja, det blir i alla fall trevliga tider framöver med allt SM-fokus, både gällande det riktiga och fuskvarianten. Nu i november kör ju SvS sin och i december kör Unibet, det är bara att boka in x antal kvällar när olika events ska klaras av. På det blir det ju sedan också en Superweekend-resa till Tallin i början på december, pokerkalendern ser hyfsat välfylld ut. Bara hoppas klonkarna kommer, jag har ju som de flesta vet en 17:e plats i fusk-SM att försvara från förra året...
Jag kan även tipsa om en eventuell framtida guldserie, i alla fall för de som gillar zombies. Från samma kanal/producent som Breaking Bad kommer en serie som heter The Walking Dead, den har fått grymma för-recensioner och har premiär sista oktober. Håll ögonen öppna, gott folk, kan vara början på något stort. Det hela ska vara lite i stil med 28 Days och 28 Days Later typ... Annars är det mycket bra serier som rullar just nu så som jag påpekat i tidigare inlägg, bara för er att följa mina råd och inta lite kvalitativ TV för en gångs skull. Jag ska följa mitt eget råd och fortsätta kolla ikapp True Blood, spännande värre är det. Imorgon blir det troligtvis lite afterwork på BMB om kroppen vill, vore trevligt med lite utgång för första gången på länge och träffa lite gamla bekanta.
För övrigt är jag totalt slut, fysiken är under all kritik och jag slocknade som en utbränd lampa i soffan ikväll. Jag fick både hoppa lite fotbolls-tittande på sportbar samt homegame på grund av mitt slitna tillstånd, förkylningen från förra veckan ger sig inte och även om den inte är fullt utsprungen ligger den där och gnager som en rabiat mus. Och då pratar vi den obehagliga formen av musar/möss... Nej, jag önskar jag kunde bli 100% kry så jag kan börja få saker gjorda, det har blivit lite dåligt på den fronten på sistone. Måste ju försöka ta tag i badrumsrenoveringen också, känns lagom upphetsande...
Jag glömde en film häromdagen:
Titel: Salt
Genre: Actionthriller
Angelina Jolie spelar en amerikansk CIA-agent(tror jag det var) som helt plötsligt beskylls för att vara rysk spion av en rysk avhoppare, hon tar till flykten för att komma undan anklagelserna och därmed tar det hela sin början. Det ska väl föreställa en intelligent thriller av något slag då svängarna i storyn är mer än otaliga men det faller lite platt, under fasaden finns det inte så mycket tänk i slutändan. Hyfsat underhållande är det dock och Jolies läppar är väl alltid härliga att beskåda, hur opererade och Botox-fyllda de än må vara. Det luktar dock lite B-känsla av det hela och upplevelsen blir därefter, i brist på annat går det väl att inta.
Betyg: R R R
På pokerfronten går det inget vidare, slaskade bort lite mer pengar idag och jag blir fruktansvärt tiltad på fiskarna på SvS numera. De drar ut som aldrig förr och skulle jag ha obegränsat med pengar skulle jag lätt kunna bygga på den obegränsade summan för förr eller senare skulle jag dräpa dessa fiskar totalt. Om det bara fanns lite rättvisa i världen... :) Jag körde ju en satellit till Unibets main-SM häromdagen t.ex. och med fyra kvar och två platser ligger jag tvåa med ungefär lika mycket som ettan och de två andra är halvshorta. Den ena av dessa höjer upp pre och jag synar med KJruter, floppen kommer K76 och efter att han bettat ut så tror jag ju ändå att jag äger honom så jag slår honom all-in. Blixtsyn från hans sida med K7, ingen hjälp. Nu är jag semishort och plockar upp KK en stund senare efter att ha jobbat upp stacken en aning, jag hamnar all-in mot samma tomte igen och vi får in det pre så jag får se A5 hos honom. Flopp 6AA. Tack och godnatt. Så skönt när bra spel lönar sig... Jaja, det blir i alla fall trevliga tider framöver med allt SM-fokus, både gällande det riktiga och fuskvarianten. Nu i november kör ju SvS sin och i december kör Unibet, det är bara att boka in x antal kvällar när olika events ska klaras av. På det blir det ju sedan också en Superweekend-resa till Tallin i början på december, pokerkalendern ser hyfsat välfylld ut. Bara hoppas klonkarna kommer, jag har ju som de flesta vet en 17:e plats i fusk-SM att försvara från förra året...
Jag kan även tipsa om en eventuell framtida guldserie, i alla fall för de som gillar zombies. Från samma kanal/producent som Breaking Bad kommer en serie som heter The Walking Dead, den har fått grymma för-recensioner och har premiär sista oktober. Håll ögonen öppna, gott folk, kan vara början på något stort. Det hela ska vara lite i stil med 28 Days och 28 Days Later typ... Annars är det mycket bra serier som rullar just nu så som jag påpekat i tidigare inlägg, bara för er att följa mina råd och inta lite kvalitativ TV för en gångs skull. Jag ska följa mitt eget råd och fortsätta kolla ikapp True Blood, spännande värre är det. Imorgon blir det troligtvis lite afterwork på BMB om kroppen vill, vore trevligt med lite utgång för första gången på länge och träffa lite gamla bekanta.
tisdag 19 oktober 2010
Who's the king...
I am. So fuck you. Ok, det är väl ungefär det som behöver sägas om mitt tillstånd just nu, känner mig som en fågel Fenix som klöst sig ur askhelvetet och pissat på resterna. Jag ömsar skinn ännu en gång och lämnar det förra jaget bakom mig, nu är det på mina villkor det ska dansas igen om det överhuvudtaget ska dansas. Jag ska få ordning på prioriteringarna och älska den som älskas bör d.v.s. mig själv, vem ska vara min gud om jag inte kan vara det själv? Har ni problem med det kan ni ställa er i kön...
Puh, då har jag varit kaxig ett tag igen och kan återgå till lite lugnare toner. Jag sitter här på hotellrum på okänd ort och är lite allmänt krasslig, förra veckans förkylning verkar inte ge med sig och halsontet är i sakta antågande igen. Som för att göra saker och ting än värre så har jag precis slaskat bort ett plus drygt 2k på SvS, detta efter att en fisk tiltat mig å det grövsta och jag inte haft sinne nog att avbryta i tid. I och med det försvann ett inköp till SM all världens väg, att jag aldrig lär mig. Dock måste jag tillstå att mitt PLO-spel blir mer och mer stabilt, känner att jag faktiskt vet vad jag pysslar med för en gångs skull.
Har på Real - Milan på TVn och måste ju säga att Milan inte haft mycket att säga till om ikväll, riktigt bleka har de varit och Zlatan har inte gjort mycket väsen av sig. Zlatan är Zlatan. Bara för det höll han på att göra mål precis...
Imorgon bär det av hemåt igen och det ska bli skönt att landa hemma igen, dags att få lite struktur på saker och ting som sagt. Nu är det dags att spola av den här val-liknande kolossen och försöka få lite sömntimmar. Av någon anledning har jag knappt kunnat sova de senaste nätterna, finner ingen uppenbar anledning till dylika företeelser. Ja just det, ont i nacken har jag också, on top of everything. Det kostar att ligga på topp...
Puh, då har jag varit kaxig ett tag igen och kan återgå till lite lugnare toner. Jag sitter här på hotellrum på okänd ort och är lite allmänt krasslig, förra veckans förkylning verkar inte ge med sig och halsontet är i sakta antågande igen. Som för att göra saker och ting än värre så har jag precis slaskat bort ett plus drygt 2k på SvS, detta efter att en fisk tiltat mig å det grövsta och jag inte haft sinne nog att avbryta i tid. I och med det försvann ett inköp till SM all världens väg, att jag aldrig lär mig. Dock måste jag tillstå att mitt PLO-spel blir mer och mer stabilt, känner att jag faktiskt vet vad jag pysslar med för en gångs skull.
Har på Real - Milan på TVn och måste ju säga att Milan inte haft mycket att säga till om ikväll, riktigt bleka har de varit och Zlatan har inte gjort mycket väsen av sig. Zlatan är Zlatan. Bara för det höll han på att göra mål precis...
Imorgon bär det av hemåt igen och det ska bli skönt att landa hemma igen, dags att få lite struktur på saker och ting som sagt. Nu är det dags att spola av den här val-liknande kolossen och försöka få lite sömntimmar. Av någon anledning har jag knappt kunnat sova de senaste nätterna, finner ingen uppenbar anledning till dylika företeelser. Ja just det, ont i nacken har jag också, on top of everything. Det kostar att ligga på topp...
söndag 17 oktober 2010
Fucked by life...
Som om det vore något nytt på min livsfront, jag ska inte vara överdrivet bitter men ibland vore det skönt att faktiskt få lite framgång och få känna att man faktiskt får leva livet. Det är banne mig inte mycket jag begär, jag får väl följa exemplet från ett av de senare Dexter-avsnitten där en snubbe lyssnar på motivationsband där mantrat går "Just go out there and TAKE IT!", att han sedan är en massmördare behöver vi kanske inte gå in närmare på. Ett annat citat som jag passande nog plockat upp från ett True Blood-avsnitt(tror jag det var) är "Life is a hell we can't get out of alive", där snackar vi dagens sanning. :) Nädå, jag är inte så mörk som jag låter, måste bara få raljera lite men det är klart att det kommer att ta ett tag innan jag släppt den senaste smällen.
Det positiva med det hela är att jag fått helt plötsligt mycket mer tid att döda på egen hand och den har ägnats åt en hel del TV-serietittande så nu har jag betat av en massa Sons Of Anarchy(asgrym serie), Dexter(nya säsongen är lika bra om inte bättre som de tidigare), CSI(håller sin klass även om det börjar bli lite uttjatat), True Blood(efter dippen i och med andra säsongen har tredje tagit upp fanan igen) och The Big Bang Theory(fjärde säsongen är ren och skär världsklass). Om ni inte har annat för er så kan jag alltså rekommendera alla nyss nämnda serier, då får ni bra möjlighet att fylla upp er tid på ett kvalitativt sätt.
Vad mer har jag gjort för att förgylla min tillvaro? Pornhub har ju besökts hyfsat flitigt, jag har tröstätit en hel del deg och godis, jag har sovit av en hel del timmar, jag har släppt loss en förkylning för att krydda anrättningen. Ni ser, det går ingen nöd på mig.
Filmer som setts:
Titel: Predators
Genre: Action
Ännu en film som spinner på klassikern Predator från 80-talet och det här är vad jag kallar kvalitativ hjärndöd action, det är bara att sätta sig framför rullen och inta det hela exakt så som det är tänkt...med blank blick och hjärnan bortkopplad. Perfekt för mig just nu. Det handlar om ett gäng människor som släpps av på en djungelplanet utan att de förstår någonting, vad de dock förstår ganska snabbt är att ifall de inte passar sig så blir de predator-mat ganska fort. Det rör sig alltså om en planet avsedd för predator-träning där dessa monster utvecklar och finslipar sina stridsfärdigheter och där människorna agerar träningsobjekt. Som sagt, ingen film där du direkt behöver tänka men det kan ju vara nöten det också. Köp in lite popcorn och läsk så har ni en lördagskväll räddad...
Betyg: R R R R
Titel: Resident Evil:Afterlife
Genre: Action
Ännu en RE-film och jag gillar ju konceptet i och med att jag spelat spelen och grundat min fascination där, nu börjar det dock kännas en aning uttjatat och filmen ifråga bidrar väl inte med något revolutionerande direkt. Det känns som det hela går på tomgång numera och det mest går ut på att försöka få till lite coola actionscener även om de också lyser med sin frånvaro i den här delen av serien. Milla är ju asläcker som vanligt, hon skulle kunna få sparka mitt arsle vilken dag som helst, men det räcker liksom inte riktigt. Självklart lämnar ju slutet ännu en gång möjligheterna till en inte alltför otippad ytterligare uppföljare...
Betyg: R R
Titel: Cop Out
Genre: Actionkomedi
Bruce Willis och någon svart snubbe vars namn jag inte ens orkade lägga på minnet kör den vanliga butter vit snut/galen svart snut-kombinationen och resultatet blir därefter, snacka om att man kör stereotyper i filmer som dessa. Jag är trött på den svarta snubbens hysteriska skrikande efter 20 minuter redan men ändå håller filmen på bra mycket längre än så... Vet inte om storyn är så mycket att orda om, det bottnar i att Bruce ska finansiera sin dotters bröllop genom att sälja ett gammalt basebollkort som dock blir stulet så det hela går ut på att de ska försöka få tillbaka kortet som självklart hamnat i händerna på en gängledare. Gäsp. Filmen hade väl några roliga ögonblick och replikväxlingar men knappast något som det är värt att genomlida hela eländet för, undvik om ni kan.
Betyg: R R
Det var väl den senaste tidens filmskörd, jag har ju helt plötsligt lite mer tid att nytja till dylika aktiviteter. På spelfronten har jag införskaffat det nya Medal Of Honor och måste säga att jag är hyfsat besviken på det, singelkampanjen tog typ fem timmar att spela igenom och det var ingen som helst utmaning även fast jag körde på svåraste svårighetsgraden. Det är väldigt illa i mina ögon och speciellt när de inte verkar ha lagt ner alltför mycket tid på multiplayerläget heller, det är få format och banor som finns tillgängliga där och slutintrycket blir att det här har pressats fram för att försöka matcha Call Of Duty-serien. På tal om den så är ju nästa del på gång där också, i början på november kommer Black Ops och det bör ju dock bli en desto mer angenäm upplevelse. Vi får väl se MOH som uppvärmning inför the real deal...
Pokern orkar jag inte skriva om, det tar mig bara djupare ner i misären just nu och som ni därmed kan förstå så har det inte gått något vidare.
Det blir tjänsteresa för mig i tre dagar nu så vi får väl se när nästa uppdatering kommer, ni vet ju min sinnesstämning ändå så det är väl liksom inte så mycket nytt att rapportera om direkt vilket fall som...
Det positiva med det hela är att jag fått helt plötsligt mycket mer tid att döda på egen hand och den har ägnats åt en hel del TV-serietittande så nu har jag betat av en massa Sons Of Anarchy(asgrym serie), Dexter(nya säsongen är lika bra om inte bättre som de tidigare), CSI(håller sin klass även om det börjar bli lite uttjatat), True Blood(efter dippen i och med andra säsongen har tredje tagit upp fanan igen) och The Big Bang Theory(fjärde säsongen är ren och skär världsklass). Om ni inte har annat för er så kan jag alltså rekommendera alla nyss nämnda serier, då får ni bra möjlighet att fylla upp er tid på ett kvalitativt sätt.
Vad mer har jag gjort för att förgylla min tillvaro? Pornhub har ju besökts hyfsat flitigt, jag har tröstätit en hel del deg och godis, jag har sovit av en hel del timmar, jag har släppt loss en förkylning för att krydda anrättningen. Ni ser, det går ingen nöd på mig.
Filmer som setts:
Titel: Predators
Genre: Action
Ännu en film som spinner på klassikern Predator från 80-talet och det här är vad jag kallar kvalitativ hjärndöd action, det är bara att sätta sig framför rullen och inta det hela exakt så som det är tänkt...med blank blick och hjärnan bortkopplad. Perfekt för mig just nu. Det handlar om ett gäng människor som släpps av på en djungelplanet utan att de förstår någonting, vad de dock förstår ganska snabbt är att ifall de inte passar sig så blir de predator-mat ganska fort. Det rör sig alltså om en planet avsedd för predator-träning där dessa monster utvecklar och finslipar sina stridsfärdigheter och där människorna agerar träningsobjekt. Som sagt, ingen film där du direkt behöver tänka men det kan ju vara nöten det också. Köp in lite popcorn och läsk så har ni en lördagskväll räddad...
Betyg: R R R R
Titel: Resident Evil:Afterlife
Genre: Action
Ännu en RE-film och jag gillar ju konceptet i och med att jag spelat spelen och grundat min fascination där, nu börjar det dock kännas en aning uttjatat och filmen ifråga bidrar väl inte med något revolutionerande direkt. Det känns som det hela går på tomgång numera och det mest går ut på att försöka få till lite coola actionscener även om de också lyser med sin frånvaro i den här delen av serien. Milla är ju asläcker som vanligt, hon skulle kunna få sparka mitt arsle vilken dag som helst, men det räcker liksom inte riktigt. Självklart lämnar ju slutet ännu en gång möjligheterna till en inte alltför otippad ytterligare uppföljare...
Betyg: R R
Titel: Cop Out
Genre: Actionkomedi
Bruce Willis och någon svart snubbe vars namn jag inte ens orkade lägga på minnet kör den vanliga butter vit snut/galen svart snut-kombinationen och resultatet blir därefter, snacka om att man kör stereotyper i filmer som dessa. Jag är trött på den svarta snubbens hysteriska skrikande efter 20 minuter redan men ändå håller filmen på bra mycket längre än så... Vet inte om storyn är så mycket att orda om, det bottnar i att Bruce ska finansiera sin dotters bröllop genom att sälja ett gammalt basebollkort som dock blir stulet så det hela går ut på att de ska försöka få tillbaka kortet som självklart hamnat i händerna på en gängledare. Gäsp. Filmen hade väl några roliga ögonblick och replikväxlingar men knappast något som det är värt att genomlida hela eländet för, undvik om ni kan.
Betyg: R R
Det var väl den senaste tidens filmskörd, jag har ju helt plötsligt lite mer tid att nytja till dylika aktiviteter. På spelfronten har jag införskaffat det nya Medal Of Honor och måste säga att jag är hyfsat besviken på det, singelkampanjen tog typ fem timmar att spela igenom och det var ingen som helst utmaning även fast jag körde på svåraste svårighetsgraden. Det är väldigt illa i mina ögon och speciellt när de inte verkar ha lagt ner alltför mycket tid på multiplayerläget heller, det är få format och banor som finns tillgängliga där och slutintrycket blir att det här har pressats fram för att försöka matcha Call Of Duty-serien. På tal om den så är ju nästa del på gång där också, i början på november kommer Black Ops och det bör ju dock bli en desto mer angenäm upplevelse. Vi får väl se MOH som uppvärmning inför the real deal...
Pokern orkar jag inte skriva om, det tar mig bara djupare ner i misären just nu och som ni därmed kan förstå så har det inte gått något vidare.
Det blir tjänsteresa för mig i tre dagar nu så vi får väl se när nästa uppdatering kommer, ni vet ju min sinnesstämning ändå så det är väl liksom inte så mycket nytt att rapportera om direkt vilket fall som...
...
Håll mig, släpp inte taget, jag fryser i själen min
Kylan kom med vinden, den som igår blåste sig in
Jag behöver känna dig, dina händer mot min rädsla
För luften darrar av obehag, allt blev plötsligt så tyst
All färg har runnit av min värld blottande gråheten igen
Där det förut fanns mening finns nu bara syrefattig luft
Jag hör steg utanför, någon mer som passerar i revy
Doften dröjer sig kvar, likt en osynlig påminnelse om henne
Hon som nyss låste dörren och gick sin väg
Kylan kom med vinden, den som igår blåste sig in
Jag behöver känna dig, dina händer mot min rädsla
För luften darrar av obehag, allt blev plötsligt så tyst
All färg har runnit av min värld blottande gråheten igen
Där det förut fanns mening finns nu bara syrefattig luft
Jag hör steg utanför, någon mer som passerar i revy
Doften dröjer sig kvar, likt en osynlig påminnelse om henne
Hon som nyss låste dörren och gick sin väg
lördag 16 oktober 2010
Hopp om livet...
Jag lär väl ge mig tillkänna så att ni inte tror att jag följt låttexten nedan bokstavligt och kastat in handduken, det är nog det sista jag skulle göra för då är det ju verkligen att ge livet och alla andra haters rätt. Nej, jag ska nog kämpa in i det bittra slutet, kosta vad det kosta vill och hur snålt vindarna än blåser. Såg en tragisk film på nätet där en svensk kille filmat sitt självmord live och sänt det över nätet, hyfsat ruggigt och man inser hur ovärdigt det är att ta farväl av denna uppfuckade värld på det sättet.
Jag lever, jag mår hyfsat bra, jag har mer eller mindre samlat ihop mig själv och jag känner en viss ro. Utan att gå in för mycket på detaljer kan jag säga att med motparten ifråga råder det inga som helst bittra känslor utan snarare tvärtom, hon är en av de mest underbara, härliga och stimulerande människor jag stött på. Min bitterhet och ilska riktar sig mot livet i största allmänhet, det som aldrig verkar vilja ge mig en vinnande hand utan alltid ska jävlas på något sätt. Nu är det ju inte så att det inte kommit/kommer något positivt ur det här men det hade ju kunnat vara så mycket mer. Himmelskt. Men men...vad är en bal i slottet jämfört med ett stålrör uppkört djupt där bak? Jag är ju mer eller mindre van vid den behandlingen så varför skulle jag vilja ha något annat...
Jag ska inte bli långrandig här utan ville mest bara ge ett livstecken så att ni som nu eventuellt bryr er inte ska behöva spilla mer tid på att fundera på hur det är med mig. Jag ska försöka sammanfatta den gångna tidens pokeräventyr också så vissa delar av EMD får gotta sig än mer åt min misär...
Jag lever, jag mår hyfsat bra, jag har mer eller mindre samlat ihop mig själv och jag känner en viss ro. Utan att gå in för mycket på detaljer kan jag säga att med motparten ifråga råder det inga som helst bittra känslor utan snarare tvärtom, hon är en av de mest underbara, härliga och stimulerande människor jag stött på. Min bitterhet och ilska riktar sig mot livet i största allmänhet, det som aldrig verkar vilja ge mig en vinnande hand utan alltid ska jävlas på något sätt. Nu är det ju inte så att det inte kommit/kommer något positivt ur det här men det hade ju kunnat vara så mycket mer. Himmelskt. Men men...vad är en bal i slottet jämfört med ett stålrör uppkört djupt där bak? Jag är ju mer eller mindre van vid den behandlingen så varför skulle jag vilja ha något annat...
Jag ska inte bli långrandig här utan ville mest bara ge ett livstecken så att ni som nu eventuellt bryr er inte ska behöva spilla mer tid på att fundera på hur det är med mig. Jag ska försöka sammanfatta den gångna tidens pokeräventyr också så vissa delar av EMD får gotta sig än mer åt min misär...
onsdag 6 oktober 2010
...
Pick me up
been bleeding too long
Right here, right now
I'll stop it some how
I will make it go away
can't be here no more
Seems this is the only way
I will soon be gone
these feelings will be gone
these feelings will be gone
Now I see the times they change
leaving doesn't seems so strange
I am hoping I can find
where to leave my hurt behind
All this shit I seem to take
all alone I seem to break
I have lived the best I can
Does this make me not a man?
Shut me off
I am ready,
Heart stops
I stand alone
Can't be on my own
I will make it go away
can't be here no more
Seems this is the only way
I will soon be gone
these feelings will be gone
these feelings will be gone
Now I see the times they change
leaving doesn't seems so strange
I am hoping I can find
where to leave my hurt behind
All this shit I seem to take
all alone I seem to break
I have lived the best I can
Does this make me not a man?
Am I going to leave this place?
What is it I'm running from?
is there nothing more to come? (am I Gunna leave this place?)
Is it always black in space?
Am I going to take it's place?
Am I going to leave this race? (Am I going to leave this race?)
I guess god's up in this place?
what is it that I've become?
is there something more to come? (more to come)
Now I see the times they change
leaving doesn't seems so strange
I am hoping I can find
where to leave my hurt behind
All this shit I seem to take
all alone I seem to break
I have lived the best I can
Does this make me not a man? [x2]
Jag blir så trött...
På livet, på ödet, på allt. För en gångs skull trodde jag att jag verkligen hittat hem och att jag äntligen skulle få ta del av allt det goda i livet men trots alla förutsättningar i världen skiter det sig ändå, utan att jag kan göra någonting åt det. Jag fattar inte vad jag ska göra, jag fattar inte. Var finns rättvisan i denna absurda värld? Jag får väl finna mig i min lott att stå på sidlinjen som en förskjuten själ som inte hör hemma någonstans och inte kan bli älskad av någon...
Vi får se när jag orkar återkomma här...
Vi får se när jag orkar återkomma här...
tisdag 5 oktober 2010
Back where I belong...
I söndags tog jag svensk mark igen och det var väl skönt på ett sätt även om vädret som mötte mig var långt ifrån de smekande solstrålar Malta förärat oss den senaste veckan, det var bara att sätta sig i min kylslagna silver-Saab och börja puttra hemåt. Trött som få ägnades söndagskvällen mest åt att skrapa ihop mig själv på olika plan, det var en del intryck och input att bearbeta.
På måndagen var det dags för en Player Of The Year-turnering på Aqva som baseras på årsranking där de tio bästa får köra denna freeroll om ett Superweekend-paket, jag var en av de lyckliga men tvekade in i det sista om jag skulle köra av olika skäl. Jag pallrade mig dock ner och det skulle visa sig vara ett vinnande drag då jag gick segrande ur denna enbords-SNG, jag rullade på rätt bra tills vi var tre-fyra kvar då jag åkte på några smällar och var sist ett tag. Efter några nyckelpotter där jag bland annat får in allt mot Rille med set i treor mot hans hålstegs- samt nötfärgsdrag på turn och lyckas dodga rivern så är jag hyfsat stor chippo när det är dags för HU mot Zlaskor. Det är rätt skönt att höra honom säga att jag nog var den sista han ville möta HU, det bådar ju gott men trots det lyckas han koppla ett grepp om mig spelmässigt då han har en äcklig träffbild. Till slut blir det dock en actionhand när jag hänger på en höjning med 65 och floppen kommer 742 varav två klöver, jag bettar och han slår med syn från mig. Turn kommer klöver 3 och jag får nötstegen men samtidigt blir färgen ett faktum, jag checkar till honom och han ställer. Jag funderar för en nanosekund på om han har färgen men inser att jag kan fan inte vika, som tur är sitter han på 74 för floppat tvåpar men det sjuka är att han har en klöver så det är inte klart än. Lyckligtvis kommer rivern blank och jag är en ståtlig vinnare av titeln POTY samt ett fint pokerpaket till Tallinn i december, det ska bli riktigt fint med ännu en pokerresa. De har ju en tendens att bli trevliga...
På tal om det så vill jag tacka Hef för trevligt ressällskap och för att han introducerade mig till de sköna människor han kände nere på Malta, veckan var som en enda lång orgie av komfortabelt chill tack vare detta. En lyckad vecka blev det trots att pokerframgångarna uteblev, det kommer fler chanser för sådant så det är ingen fara på taket. Jag såg att Glimne tagit upp en väldigt speciell hand från PLO-eventet i SM och det finns en ytterligare aspekt på den handen som hans historia inte förtäljer, det är dock bara för de invigda men det är sådana härliga anekdoter man plockar upp på dylika eskapader. Det är inte en dag som går bi utan att någon klassisk episod utspelar sig...
På det privata planet är det back to basics igen, det som såg så positivt ut är inte aktuellt längre så det är bara att bryta ihop och komma igen. Typ. Eller något. Suck.
Nej, kanske dags att söka sig till sängen och krama kudden i brist på annat men det är ju inget nytt för mig, inte ens katten är hemma för att trösta.
På måndagen var det dags för en Player Of The Year-turnering på Aqva som baseras på årsranking där de tio bästa får köra denna freeroll om ett Superweekend-paket, jag var en av de lyckliga men tvekade in i det sista om jag skulle köra av olika skäl. Jag pallrade mig dock ner och det skulle visa sig vara ett vinnande drag då jag gick segrande ur denna enbords-SNG, jag rullade på rätt bra tills vi var tre-fyra kvar då jag åkte på några smällar och var sist ett tag. Efter några nyckelpotter där jag bland annat får in allt mot Rille med set i treor mot hans hålstegs- samt nötfärgsdrag på turn och lyckas dodga rivern så är jag hyfsat stor chippo när det är dags för HU mot Zlaskor. Det är rätt skönt att höra honom säga att jag nog var den sista han ville möta HU, det bådar ju gott men trots det lyckas han koppla ett grepp om mig spelmässigt då han har en äcklig träffbild. Till slut blir det dock en actionhand när jag hänger på en höjning med 65 och floppen kommer 742 varav två klöver, jag bettar och han slår med syn från mig. Turn kommer klöver 3 och jag får nötstegen men samtidigt blir färgen ett faktum, jag checkar till honom och han ställer. Jag funderar för en nanosekund på om han har färgen men inser att jag kan fan inte vika, som tur är sitter han på 74 för floppat tvåpar men det sjuka är att han har en klöver så det är inte klart än. Lyckligtvis kommer rivern blank och jag är en ståtlig vinnare av titeln POTY samt ett fint pokerpaket till Tallinn i december, det ska bli riktigt fint med ännu en pokerresa. De har ju en tendens att bli trevliga...
På tal om det så vill jag tacka Hef för trevligt ressällskap och för att han introducerade mig till de sköna människor han kände nere på Malta, veckan var som en enda lång orgie av komfortabelt chill tack vare detta. En lyckad vecka blev det trots att pokerframgångarna uteblev, det kommer fler chanser för sådant så det är ingen fara på taket. Jag såg att Glimne tagit upp en väldigt speciell hand från PLO-eventet i SM och det finns en ytterligare aspekt på den handen som hans historia inte förtäljer, det är dock bara för de invigda men det är sådana härliga anekdoter man plockar upp på dylika eskapader. Det är inte en dag som går bi utan att någon klassisk episod utspelar sig...
På det privata planet är det back to basics igen, det som såg så positivt ut är inte aktuellt längre så det är bara att bryta ihop och komma igen. Typ. Eller något. Suck.
Nej, kanske dags att söka sig till sängen och krama kudden i brist på annat men det är ju inget nytt för mig, inte ens katten är hemma för att trösta.
lördag 2 oktober 2010
Mitt SM...
Jaha, jag känner väl mig mogen nog att dra lite om mitt deltagande i SM...
Jag spelade alltså dag 1A trots att jag ville från början spela dag 1B, så här i efterhand hade det nog kunnat vara rätt move då jag fick uppfattningen att startfältet under dag 1B kan ha varit en aning mer lättmanövrerat men det är ju ändå bara spekulationer utan någon som helst grund. Nåväl, väl på plats på kasinot försökte jag ladda upp i lugn och ro och rensa skallen för att vara så fokuserad som möjligt. Lite småprat med diverse folk blev det dock och det är ju alltid trevligt med lite distraktion från tankarna, till slut ville jag dock bara att det skulle börja och minuterna tickade sakta framåt. Inne i lokalen får man dra kort om bordsplacering och jag får 18-1, jag hamnar på ett halvintressant bord där jag har proffset Stefan Mattson samt någon sidekick till honom och sedan får jag även Marcus Palm(komikern från Pokerallsvenskan-turnén) samt en av de "våra" i form av Micke Gabrielsson. Utöver dessa är resterande lirare att kategorisera som diverse internet-junisar, bordet känns helt ok så här vid en första anblick. Jag måste dock erkänna att jag gjorde ett fel i min observation då det fanns ett internetproffs vid bordet också som sedermera skulle inneha ledningen på finalbordet...
När spelet kommer igång är jag direkt och härjar i lite potter och tappar drygt 1k till Palm, nu kommer jag inte ihåg handen men jag har för mig att han hade högre tvåpar mot mitt tvåpar. De första två timmarna sitter jag bara och njuter, gåshudsanfallen avlöser varandra och jag sitter bara och myser. Varför? För att det är en surrealistisk känsla att sitta där mitt bland hela Sveriges pokerelit samt tycka att jag ändå har kontroll på mitt spel och mitt bord, jag har Glimne vid bordet till vänster om mig där han sitter och håller låda. Jag har Johan Storåkers vid bordet framför mig, Anders Henriksson snett till vänster och så Ken som springer runt och försöker få folk att signa upp sig på en ny pokerklient. Scam anyone? Nåväl, jag tycker mig ha riktigt bra koll på läget trots miserabelt kortsnitt och usel träffbild de första timmarna men sedan börjar raset. Jag tappar mycket mot en och samma junis, jag tror mig ha kontroll på honom och underskattar läget. Efter att ha varit inne mot honom i ett antal potter där jag semibluffat till mig markerna väljer jag att syna en höjning från honom från cutoff med K7klöver då jag som sagt tror mig ha ett psykologiskt övertag på honom. Han är hyfsat short här och har runt 6k kvar av sin startstack på 15k, floppen kommer 968 och jag bettar ut med syn från honom. Turn kommer J och jag bettar ut igen med ställ från honom, jag kan inte syna så jag får vika lite snopet.
Efter det tar det inte lång stund innan vi hamnar i en ny dust, den här gången har jag AKruter på SB och efter att Mattson höjt till 500-nånting med blinds på 100/200 och ante 25 så höjer samma junis upp det till 2 300 från mittposition med fold till mig. Här vore det rätta spelet antagligen att slå om det hela för att vika finns inte, jag är dock så skadeskjuten mentalt efter min usla träffbild att jag inte vågar annat än att bara syna. Jag vet inte riktigt hur jag ska spela den men vet att jag inte vill vika så jag köper mig lite tid på något sätt med en syn, jag får ta det riktiga beslutet på floppen tänker jag. Floppen kommer Q23 med två hjärter och jag checkar till honom, han bettar in 3k i en pott på drygt 5k och jag går in i thinktanken. Jag känner i maggropen att jag har honom, att han skulle vika mot ett omslag eller all-in. Jag kikar på hans markerhög och ser till min fasa att han har mer kvar än vad jag har(runt 10k) och det är här min orutin i sådana här turneringar kommer in. Jag slås stenhårt av insikten att jag kan åka ut om jag gör mitt move och det är där det hela skiter sig, trots min magkänsla och alla ledtrådar jag har på honom vill jag inte "göra bort mig". Jag ser hur han stirrar stenhårt på mina marker utan att vika blicken en tum och jag tror att det i det här fallet rörde sig om en jag-försöker-verka-stark-trots-att-jag-är-svag-rutin, så här i efterhand hatar jag mig själv för att jag inte vågade fullfölja. Som ni förstår vek jag alltså efter en lång stunds stek, jag fick till och med time på mig och jag fortsatte observera hans agerande i senare händer och jag tyckte mig finna än mer fog för att jag hade honom.
Efter den dusten är jag riktigt skadeskjuten mentalt för jag inser att jag spelade för scared money där och att det var det som inte fick hända, innan dess hade jag känt mig hur bekväm som helst och hade inga som helst problem med något. Bortsett från kortsnittet och träffbilden då... Det blir inte bättre efter den dusten utan jag fortsätter att försöka se floppar med de få händer jag får som är av intresse men är inte ens nära att få in något, det är knappt att jag ens träffar något med de händer jag viker. Det är riktigt miserabelt och jag blir mer och mer frustrerad, jag blöder sakta men säkert till min förestående död. Jag sitter och småpratar med Mattson och när jag har ca 5k kvar ställer jag en retorisk fråga till honom då jag säger "Du som är turneringsproffs och allt, vad skulle du göra i mitt läge?" och han kommer ju med det uppenbara svaret "Spela tight.". Jag försöker verkligen behålla tålamodet men efter att bara haft en QQ(där jag fick både A och K på brädan men ändå lyckades ta hem en minipott) samt en AK och en AJ under fyra timmars spel är det inte lätt, jag hade några TT också men på båda dessa kom floppen med överkort och efter bet och raise fanns det inte mycket att göra. Jag börjar bara känna att så fort jag får minsta lilla träff så åker såsen in...
Till slut får jag 98hjärter på BB och efter att Mattson, som för övrigt spelade inspirerat, ännu en gång höjt och två synat bakom tar jag syn från BB med förhoppningar om att äntligen få träff. Floppen kommer Q9x med två klöver och jag är först ut så jag instaställer, tyvärr säger Mattson "Syn" och jag inser att loppet är kört. De andra lägger sig och Mattson viker upp QJ och med en blank turn och river är mitt äventyr slut, jag tar honom i hand och vandrar ut helt tom i huvud och själ. Jag åker i sista handen före middagspausen och vet inte var jag ska ta vägen, jag hamnar dock på en snabb middag med bl.a. Storåkers och får lite annat att tänka på för ett ögonblick. Efter middagen ringer jag en snabbis hem till Sverige och efter det samtalet är jag grinfärdig, allt slår mig med full kraft och jag vill bara gå upp i atomer. Det tar mig sedan typ ett dygn att behandla och bearbeta denna upplevelse och acceptera det faktum att spelet är över för min del, riktigt tungt var det och mitt redan semi-fragila mentala tillstånd blev ju inte bättre av det här.
Slutkänslan jag dock har efter detta äventyr är att jag brinner av revanschlusta, jag ska fan spela i de här sammanhangen igen och då ska jag minsann visa vad jag verkligen går för. Den här gången var det en mix av orutin, dåliga kort och dåligt kortsnitt som gjorde att jag inte ens fick en chans känns det som. Jag kom aldrig in i det på allvar och hade inte riktigt tålamodet att vänta ut lägena heller, jag tar lärdom och lovar att inte göra om misstagen framöver. I'll be back, motherfuckers.
Jag spelade alltså dag 1A trots att jag ville från början spela dag 1B, så här i efterhand hade det nog kunnat vara rätt move då jag fick uppfattningen att startfältet under dag 1B kan ha varit en aning mer lättmanövrerat men det är ju ändå bara spekulationer utan någon som helst grund. Nåväl, väl på plats på kasinot försökte jag ladda upp i lugn och ro och rensa skallen för att vara så fokuserad som möjligt. Lite småprat med diverse folk blev det dock och det är ju alltid trevligt med lite distraktion från tankarna, till slut ville jag dock bara att det skulle börja och minuterna tickade sakta framåt. Inne i lokalen får man dra kort om bordsplacering och jag får 18-1, jag hamnar på ett halvintressant bord där jag har proffset Stefan Mattson samt någon sidekick till honom och sedan får jag även Marcus Palm(komikern från Pokerallsvenskan-turnén) samt en av de "våra" i form av Micke Gabrielsson. Utöver dessa är resterande lirare att kategorisera som diverse internet-junisar, bordet känns helt ok så här vid en första anblick. Jag måste dock erkänna att jag gjorde ett fel i min observation då det fanns ett internetproffs vid bordet också som sedermera skulle inneha ledningen på finalbordet...
När spelet kommer igång är jag direkt och härjar i lite potter och tappar drygt 1k till Palm, nu kommer jag inte ihåg handen men jag har för mig att han hade högre tvåpar mot mitt tvåpar. De första två timmarna sitter jag bara och njuter, gåshudsanfallen avlöser varandra och jag sitter bara och myser. Varför? För att det är en surrealistisk känsla att sitta där mitt bland hela Sveriges pokerelit samt tycka att jag ändå har kontroll på mitt spel och mitt bord, jag har Glimne vid bordet till vänster om mig där han sitter och håller låda. Jag har Johan Storåkers vid bordet framför mig, Anders Henriksson snett till vänster och så Ken som springer runt och försöker få folk att signa upp sig på en ny pokerklient. Scam anyone? Nåväl, jag tycker mig ha riktigt bra koll på läget trots miserabelt kortsnitt och usel träffbild de första timmarna men sedan börjar raset. Jag tappar mycket mot en och samma junis, jag tror mig ha kontroll på honom och underskattar läget. Efter att ha varit inne mot honom i ett antal potter där jag semibluffat till mig markerna väljer jag att syna en höjning från honom från cutoff med K7klöver då jag som sagt tror mig ha ett psykologiskt övertag på honom. Han är hyfsat short här och har runt 6k kvar av sin startstack på 15k, floppen kommer 968 och jag bettar ut med syn från honom. Turn kommer J och jag bettar ut igen med ställ från honom, jag kan inte syna så jag får vika lite snopet.
Efter det tar det inte lång stund innan vi hamnar i en ny dust, den här gången har jag AKruter på SB och efter att Mattson höjt till 500-nånting med blinds på 100/200 och ante 25 så höjer samma junis upp det till 2 300 från mittposition med fold till mig. Här vore det rätta spelet antagligen att slå om det hela för att vika finns inte, jag är dock så skadeskjuten mentalt efter min usla träffbild att jag inte vågar annat än att bara syna. Jag vet inte riktigt hur jag ska spela den men vet att jag inte vill vika så jag köper mig lite tid på något sätt med en syn, jag får ta det riktiga beslutet på floppen tänker jag. Floppen kommer Q23 med två hjärter och jag checkar till honom, han bettar in 3k i en pott på drygt 5k och jag går in i thinktanken. Jag känner i maggropen att jag har honom, att han skulle vika mot ett omslag eller all-in. Jag kikar på hans markerhög och ser till min fasa att han har mer kvar än vad jag har(runt 10k) och det är här min orutin i sådana här turneringar kommer in. Jag slås stenhårt av insikten att jag kan åka ut om jag gör mitt move och det är där det hela skiter sig, trots min magkänsla och alla ledtrådar jag har på honom vill jag inte "göra bort mig". Jag ser hur han stirrar stenhårt på mina marker utan att vika blicken en tum och jag tror att det i det här fallet rörde sig om en jag-försöker-verka-stark-trots-att-jag-är-svag-rutin, så här i efterhand hatar jag mig själv för att jag inte vågade fullfölja. Som ni förstår vek jag alltså efter en lång stunds stek, jag fick till och med time på mig och jag fortsatte observera hans agerande i senare händer och jag tyckte mig finna än mer fog för att jag hade honom.
Efter den dusten är jag riktigt skadeskjuten mentalt för jag inser att jag spelade för scared money där och att det var det som inte fick hända, innan dess hade jag känt mig hur bekväm som helst och hade inga som helst problem med något. Bortsett från kortsnittet och träffbilden då... Det blir inte bättre efter den dusten utan jag fortsätter att försöka se floppar med de få händer jag får som är av intresse men är inte ens nära att få in något, det är knappt att jag ens träffar något med de händer jag viker. Det är riktigt miserabelt och jag blir mer och mer frustrerad, jag blöder sakta men säkert till min förestående död. Jag sitter och småpratar med Mattson och när jag har ca 5k kvar ställer jag en retorisk fråga till honom då jag säger "Du som är turneringsproffs och allt, vad skulle du göra i mitt läge?" och han kommer ju med det uppenbara svaret "Spela tight.". Jag försöker verkligen behålla tålamodet men efter att bara haft en QQ(där jag fick både A och K på brädan men ändå lyckades ta hem en minipott) samt en AK och en AJ under fyra timmars spel är det inte lätt, jag hade några TT också men på båda dessa kom floppen med överkort och efter bet och raise fanns det inte mycket att göra. Jag börjar bara känna att så fort jag får minsta lilla träff så åker såsen in...
Till slut får jag 98hjärter på BB och efter att Mattson, som för övrigt spelade inspirerat, ännu en gång höjt och två synat bakom tar jag syn från BB med förhoppningar om att äntligen få träff. Floppen kommer Q9x med två klöver och jag är först ut så jag instaställer, tyvärr säger Mattson "Syn" och jag inser att loppet är kört. De andra lägger sig och Mattson viker upp QJ och med en blank turn och river är mitt äventyr slut, jag tar honom i hand och vandrar ut helt tom i huvud och själ. Jag åker i sista handen före middagspausen och vet inte var jag ska ta vägen, jag hamnar dock på en snabb middag med bl.a. Storåkers och får lite annat att tänka på för ett ögonblick. Efter middagen ringer jag en snabbis hem till Sverige och efter det samtalet är jag grinfärdig, allt slår mig med full kraft och jag vill bara gå upp i atomer. Det tar mig sedan typ ett dygn att behandla och bearbeta denna upplevelse och acceptera det faktum att spelet är över för min del, riktigt tungt var det och mitt redan semi-fragila mentala tillstånd blev ju inte bättre av det här.
Slutkänslan jag dock har efter detta äventyr är att jag brinner av revanschlusta, jag ska fan spela i de här sammanhangen igen och då ska jag minsann visa vad jag verkligen går för. Den här gången var det en mix av orutin, dåliga kort och dåligt kortsnitt som gjorde att jag inte ens fick en chans känns det som. Jag kom aldrig in i det på allvar och hade inte riktigt tålamodet att vänta ut lägena heller, jag tar lärdom och lovar att inte göra om misstagen framöver. I'll be back, motherfuckers.
Last man standing...
Sista kvällen på Malta är ett faktum och jag sitter här proppmätt efter en McD-middag i brist på andra kulinariska läckerheter, orkade inget annat då det inte är så många kvar här av ursprungssällskapet. Det känns lite ledsamt att inse att vistelsen här är över då jag faktiskt börjat gilla rutinen med sena morgnar, hotellfrukost, poolhäng, eftermiddagschill och så lite roligheter på kvällarna. Det gör inte ont att leva på det sättet om vi säger så...
Igår blev det ingen bjudmiddag då det sällskapet redan täckt upp alla lediga platser, istället blev vi ett gäng som tog oss till seafood-restaurang där det intogs en middag under tre trevliga timmar. Efteråt skulle det bjudas på fri bar på en nattklubb så vi drog oss dit men den delen hade inte öppnat än så istället tog någon tag i det hela och beställde in lite Moet för att fukta struparna, efter någon timmes häng och något helrör senare drog vi till den sponsrade festen. Där var det hyfsat drag även om kjoltygen var helt klart i numerärt underläge, det var många som kände för att släppa loss lite efter några dagars fokuserat spel. Timmarna gick och ambitionen var att ta oss tillbaka till hotellet vid 04-snåret men vi fastnade vid vårt stamhak vid den berömda "trappan" här. Där beställdes det tequila-shots och det fanns ingen ände på intaget, vid 06.00 börjar vi äntligen tro att det ska rundas av och att lite mat ska intas men istället lotsas vi till en strippklubb av en lokal förmåga. Jag måste direkt säga att strippklubbar är inget för mig, jag tycker det bara är en skum och halvt vidrig upplevelse att ha en massa brudar åmande sig för en trots att man vet att de tycker man är skitful. Det här var mitt andra besök på ett dylikt etablissemang och kan inte säga att suget för återbesök blev större efter denna kväll, därinne flippar det mesta ur och jag drar mig hemåt strax efter 07.00 och gör det så obemärkt som möjligt. Väl på rummet däckar jag och Hef med stora förhoppningar om att orka upp till frukosten 09.30 men det borde vi insett att det var totalkört, vi vaknar strax efter 13.00 av att min mobil ringer och Henriksson vill meddela Hef att deras taxi till flygplatsen går om en kvart.
Efter att Hef stresspackat och de tagit sin taxi till flygplatsen efter många om och men drar jag ner till poolen med några av de få kvarvarande grabbarna, där ligger jag och steker en stund innan jag tar mig upp till rummet för lite beställning från room service. Jag fick ju ingen frukost så det var hög tid för mat... En liten sovstund senare är jag nästan människa igen och jag chillar på rummet en stund innan jag bestämmer mig för att regga mig till några SvS-turneringar för att på så sätt ägna sista kvällen åt lite turregrind. Jag vet, inte så värst upphetsande kanske men jag orkar inget annat och jag vill vara fräsch inför hemresan imorgon, flyget går 11.50 så jag måste börja dra mig runt 10.00.
Sammanfattat kan jag säga att det var har varit en väldigt trevlig resa med riktigt många nya och sköna bekantskaper, att själva pokerspelet gick som det gick är en annan femma. Den här veckan har känts väldigt lång och då ur ett positivt perspektiv, jag har verkligen kopplat av och bara varit på alla plan. Det blir skönt att komma hem till Sverige igen dock och komma in i de vanliga rutinerna, man vet ju att man ska in i dom förr eller senare. Väl hemma får man väl försöka styra upp tillvaron så att man hittar ett lugn och en harmoni även där...
Igår blev det ingen bjudmiddag då det sällskapet redan täckt upp alla lediga platser, istället blev vi ett gäng som tog oss till seafood-restaurang där det intogs en middag under tre trevliga timmar. Efteråt skulle det bjudas på fri bar på en nattklubb så vi drog oss dit men den delen hade inte öppnat än så istället tog någon tag i det hela och beställde in lite Moet för att fukta struparna, efter någon timmes häng och något helrör senare drog vi till den sponsrade festen. Där var det hyfsat drag även om kjoltygen var helt klart i numerärt underläge, det var många som kände för att släppa loss lite efter några dagars fokuserat spel. Timmarna gick och ambitionen var att ta oss tillbaka till hotellet vid 04-snåret men vi fastnade vid vårt stamhak vid den berömda "trappan" här. Där beställdes det tequila-shots och det fanns ingen ände på intaget, vid 06.00 börjar vi äntligen tro att det ska rundas av och att lite mat ska intas men istället lotsas vi till en strippklubb av en lokal förmåga. Jag måste direkt säga att strippklubbar är inget för mig, jag tycker det bara är en skum och halvt vidrig upplevelse att ha en massa brudar åmande sig för en trots att man vet att de tycker man är skitful. Det här var mitt andra besök på ett dylikt etablissemang och kan inte säga att suget för återbesök blev större efter denna kväll, därinne flippar det mesta ur och jag drar mig hemåt strax efter 07.00 och gör det så obemärkt som möjligt. Väl på rummet däckar jag och Hef med stora förhoppningar om att orka upp till frukosten 09.30 men det borde vi insett att det var totalkört, vi vaknar strax efter 13.00 av att min mobil ringer och Henriksson vill meddela Hef att deras taxi till flygplatsen går om en kvart.
Efter att Hef stresspackat och de tagit sin taxi till flygplatsen efter många om och men drar jag ner till poolen med några av de få kvarvarande grabbarna, där ligger jag och steker en stund innan jag tar mig upp till rummet för lite beställning från room service. Jag fick ju ingen frukost så det var hög tid för mat... En liten sovstund senare är jag nästan människa igen och jag chillar på rummet en stund innan jag bestämmer mig för att regga mig till några SvS-turneringar för att på så sätt ägna sista kvällen åt lite turregrind. Jag vet, inte så värst upphetsande kanske men jag orkar inget annat och jag vill vara fräsch inför hemresan imorgon, flyget går 11.50 så jag måste börja dra mig runt 10.00.
Sammanfattat kan jag säga att det var har varit en väldigt trevlig resa med riktigt många nya och sköna bekantskaper, att själva pokerspelet gick som det gick är en annan femma. Den här veckan har känts väldigt lång och då ur ett positivt perspektiv, jag har verkligen kopplat av och bara varit på alla plan. Det blir skönt att komma hem till Sverige igen dock och komma in i de vanliga rutinerna, man vet ju att man ska in i dom förr eller senare. Väl hemma får man väl försöka styra upp tillvaron så att man hittar ett lugn och en harmoni även där...
fredag 1 oktober 2010
Dagens bang bang...
Oerhört skön låt...
Nothin' 'round here to me that's sacred
'cept you yeah you
Nothin' 'round here to me that matters
'cept you yeah you
You're the one that reaches me
You're the one that i admire
Y every time we meet together
I feel like i'm on fire
Nothin' matters to me
And there's nothin' i desire
'cept you yeah you
Nothin' 'round here i care to try for
'cept you yeah you
Got nothin' here to live or die for
'cept you yeah you
As a kid i'd hear it
Yes in church all the time
Make me feel so good inside
So peaceful so sublime
Now nothin' does remind me of that
Old familiar chime
'cept you yeah you
Used to run in the cemetery
Dance and run and sing when i was a child
An' it never seemed strange
But now i just pass mournfully by
That place where the bones of life are piled
I know somethin' has changed
I'm a stranger here and no one sees me
'cept you yeah you
Nothin' anymore seems to please me
'cept you yeah you
Your love hypnotizes me
An' holds me in it's spell
Ev'rything runs by me
Just like water from a well
Ev'rybody wants my attention
Ev'rybody's got somethin' to sell
'cept you yeah you
I'm in love with you
I'm in love with you
Nothin' 'round here to me that's sacred
'cept you yeah you
Nothin' 'round here to me that matters
'cept you yeah you
You're the one that reaches me
You're the one that i admire
Y every time we meet together
I feel like i'm on fire
Nothin' matters to me
And there's nothin' i desire
'cept you yeah you
Nothin' 'round here i care to try for
'cept you yeah you
Got nothin' here to live or die for
'cept you yeah you
As a kid i'd hear it
Yes in church all the time
Make me feel so good inside
So peaceful so sublime
Now nothin' does remind me of that
Old familiar chime
'cept you yeah you
Used to run in the cemetery
Dance and run and sing when i was a child
An' it never seemed strange
But now i just pass mournfully by
That place where the bones of life are piled
I know somethin' has changed
I'm a stranger here and no one sees me
'cept you yeah you
Nothin' anymore seems to please me
'cept you yeah you
Your love hypnotizes me
An' holds me in it's spell
Ev'rything runs by me
Just like water from a well
Ev'rybody wants my attention
Ev'rybody's got somethin' to sell
'cept you yeah you
I'm in love with you
I'm in love with you
Så nära...
Fan vad nära ärketilt det var nyss, efter att ha duschat stod jag och torkade mig med mina glasögon säkert vilande på handfatet men en ödesdiger vift med handduken höll på att krossa både glasögonen och min tillvaro. De föll mot golvet i vad som kändes som ultrarapid men tacka gudarna för att de inte landade med glassidan nedåt, hade de gått sönder hade jag fallit ihop i en grinande hög av misär. "Du springer ju bra..." är kommentaren från Hef...yeah right...
En intressant grej från SM är att de körde ett jippo-SM i coinflip på kasinot, man fick välja mellan händerna JTruter och 77 för att sedan köra en hel bräda och se vilken hand som vann. Det gällde att vinna så många som möjligt i rad, jag mäktade med två men den som hade mest hade 11 vunna flips. Snacka om att man kastat bort sina klonking skills på något helt meningslöst...tyvärr deltog ju jag i en av pauserna och det var väl där jag gjorde av med den lilla kvot jag har av flips.
En intressant grej från SM är att de körde ett jippo-SM i coinflip på kasinot, man fick välja mellan händerna JTruter och 77 för att sedan köra en hel bräda och se vilken hand som vann. Det gällde att vinna så många som möjligt i rad, jag mäktade med två men den som hade mest hade 11 vunna flips. Snacka om att man kastat bort sina klonking skills på något helt meningslöst...tyvärr deltog ju jag i en av pauserna och det var väl där jag gjorde av med den lilla kvot jag har av flips.
Life on the soft side...
Ännu en dag är snart gången här i det semi-soliga semesterparadiset(?), jag kan ju inte säga att jag gjort mycket vettigt idag heller. Jag och Hef skippade frukosten helt och tog lite sovmorgon till runt 10.45 innan vi steg upp, efter lite förberedelser letade vi oss ner till lobbyn för att möta upp ett lunchsuget gäng. Vi drog vidare till stamstället en bit bort där vi intog lite mat, för egen del blev det en biff av något slag som smakade så som kossor luktar. Återigen blev vi omsvärmade av en hop med blomflugor som gjorde allt för att bli en del av födan, som om inte detta vore nog stryker det runt en massa hemlösa katter här som gärna tigger mat vid borden. Jag förbättrade ju inte läget direkt då jag självklart bjussade på lite bacon-strimlor till den klenaste stackaren, vågar dock knappt röra vid bestarna då de säkerligen bär på mer sjukdomar än jag själv.
Efter lunchen drog halva gänget vidare för spel i SM medan den andra halvan skulle spela tennis, the odd man out d.v.s. jag drog upp på rummet en sväng för lite PLO-cg innan jag drog ner till poolen. PLO-cg:et har funkat riktigt bra och som bäst idag var jag uppe på 11k på insatt tusing men sedan tappade jag ner till strax under 8k innan jag cashade ut allt. Inte illa vilket fall som och resan blir ännu billigare tack vare detta, jag måste bara se till att reglera min skuld till Hef då jag ännu inte betalat rummet till honom. Dessutom har det varit extra pinsamt då jag inte haft mycket kontanter alls på mig så han har fått agera bank och "pappa" åt mig, jag ska fan kompensera honom för besväret med en extra krona eller två. Det är också en jobbig grej när de andra i sällskapet bjudit på en taxiresa här och en lunch där, jag har ju aldrig kontanter nog på mig och när jag väl försöker betala med kort så tar de inte kort. Jag försökte dessutom ta ut cash från en bankomat men den totalvägrade, ingenting funkade och det oavsett vilket kort jag använde. Tilt. De andra herrarna i sällskapet lär tro att jag är värsta snålåkaren men det får vi hoppas jag får tillfälle att korrigera i så fall. All cred åt alla vi umgåtts med här nere dock, riktigt sköna människor allihopa och mycket trevliga att hänga med.
Efter maten blev det poolen som sagt och efter ett par timmar kom Hef nedglidandes då han åkt i första perioden för dagen, han blev utslagen av en av de "våra" så det var väl det enda positiva i misären. Hef verkade inte alltför tyngd av besvikelse utan verkade ändå nöjd med sin prestation, vilket han också ska vara då han tydligen varit riktigt kortkall. Någon minut senare kommer resterande del av gänget och vi letar oss ner till havet för lite bad, jag avstår dock då jag trots att jag är fisk har lite klena simkunskaper så jag ville inte äventyra något genom att försöka bemästra havet. Nu sitter vi på rummet och inväntar planerna för kvällen, det snackas om en bjudmiddag som i alla fall Hef kan bli medbjuden på och för min del kvittar det. Finns det inte plats för mig så reder jag mig själv, det finns en bra restaurang precis bakom knuten här som vi käkade på andra kvällen om jag inte missminner mig. Cheesecaken var himmelsk...nu verkar dock bjudmiddagen bli av så jag får hoppa in i duschen och göra mig redo för avfärd.
Imorgon åker Hef hem och jag blir kvar ensam då flygbiljetten alltså inte gick att boka om, får väl försöka hitta lite mer sol-grind och bara vara. På söndag går flyget hem och jag är väl hemma hemma runt 17.00 eller något, skönt att åter beträda svensk mark när det väl är dags måste jag säga. Semesterlivet är skönt men orka i längden...jag vill hem och gneta. :) Nädå, saknar bara alla fiskar där hemma...och en muppa...
Efter lunchen drog halva gänget vidare för spel i SM medan den andra halvan skulle spela tennis, the odd man out d.v.s. jag drog upp på rummet en sväng för lite PLO-cg innan jag drog ner till poolen. PLO-cg:et har funkat riktigt bra och som bäst idag var jag uppe på 11k på insatt tusing men sedan tappade jag ner till strax under 8k innan jag cashade ut allt. Inte illa vilket fall som och resan blir ännu billigare tack vare detta, jag måste bara se till att reglera min skuld till Hef då jag ännu inte betalat rummet till honom. Dessutom har det varit extra pinsamt då jag inte haft mycket kontanter alls på mig så han har fått agera bank och "pappa" åt mig, jag ska fan kompensera honom för besväret med en extra krona eller två. Det är också en jobbig grej när de andra i sällskapet bjudit på en taxiresa här och en lunch där, jag har ju aldrig kontanter nog på mig och när jag väl försöker betala med kort så tar de inte kort. Jag försökte dessutom ta ut cash från en bankomat men den totalvägrade, ingenting funkade och det oavsett vilket kort jag använde. Tilt. De andra herrarna i sällskapet lär tro att jag är värsta snålåkaren men det får vi hoppas jag får tillfälle att korrigera i så fall. All cred åt alla vi umgåtts med här nere dock, riktigt sköna människor allihopa och mycket trevliga att hänga med.
Efter maten blev det poolen som sagt och efter ett par timmar kom Hef nedglidandes då han åkt i första perioden för dagen, han blev utslagen av en av de "våra" så det var väl det enda positiva i misären. Hef verkade inte alltför tyngd av besvikelse utan verkade ändå nöjd med sin prestation, vilket han också ska vara då han tydligen varit riktigt kortkall. Någon minut senare kommer resterande del av gänget och vi letar oss ner till havet för lite bad, jag avstår dock då jag trots att jag är fisk har lite klena simkunskaper så jag ville inte äventyra något genom att försöka bemästra havet. Nu sitter vi på rummet och inväntar planerna för kvällen, det snackas om en bjudmiddag som i alla fall Hef kan bli medbjuden på och för min del kvittar det. Finns det inte plats för mig så reder jag mig själv, det finns en bra restaurang precis bakom knuten här som vi käkade på andra kvällen om jag inte missminner mig. Cheesecaken var himmelsk...nu verkar dock bjudmiddagen bli av så jag får hoppa in i duschen och göra mig redo för avfärd.
Imorgon åker Hef hem och jag blir kvar ensam då flygbiljetten alltså inte gick att boka om, får väl försöka hitta lite mer sol-grind och bara vara. På söndag går flyget hem och jag är väl hemma hemma runt 17.00 eller något, skönt att åter beträda svensk mark när det väl är dags måste jag säga. Semesterlivet är skönt men orka i längden...jag vill hem och gneta. :) Nädå, saknar bara alla fiskar där hemma...och en muppa...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)