Det vore en grov underdrift att säga att saker och ting rullar på rätt friskt just nu, den ena tjänsteresan avlöser den andra och dagarna flyger bara iväg bokstavligt talat. Jag hann med en heldag hemma i helgen och den tillbringades till stora delar i soffan, filmtittande varvades med lite xboxande för att sedan avsluta kvällen med lite pokerturneringar på SvS men var sak i sin ordning:
Titel: 22 Bullets
Genre: Actiondrama
Ett tips jag fick från en fiskkompis på SvS, jag hade i och för sig hört talas om den i förbifarten i något sammanhang men kände efter lite pushande att det nog var läge att plocka den här. Det hela handlar om en maffialedare som dragit sig tillbaka men helt plötsligt utsätts för ett mordförsök där han skjuts med just 22 kulor, efter det handlar det om en intern kamp för honom att fortsätta hålla sig borta från sitt tidigare liv eller att utkräva blodig hämnd. Jean Reno gör en övertygande roll som denna maffia-capo och levererar som vanligt, till viss del påminner hans hårdhet i filmen om mästerverket Léon även om den här inte har samma mörker som den filmen. Helt klart en sevärd film som är riktigt rå och direkt i sin stil, det sparas inte på blodiga detaljer eller kulor för den delen heller.
Betyg: R R R R
På xbox-sidan har tiden fortsatt ägnats åt Mass Effect-serien och det fortsätter i gammal god stil, kvaliteten är genomgående och det är som att vara regissör för någon scifi-film när man väljer hur storyn ska fortsätta utvecklas. Utöver det är det dock ganska lugnt på spelfronten just nu, här i dagarna släpptes dock Dead Space 2 som är ett givet köp då det första spelet var riktigt bra och jag ser framemot lite mer alienslakt för det kan man väl aldrig bli riktigt trött på. I veckan körde vi också igång vår sedan länge begravda Borderlands-grind vilket väckte gamla goda minnen till liv och nu brinner alla fyra i sällskapet av iver att boka in flera spelkvällar, det är att lätt att vara skeptisk mot ett gäng 30-plussare som ägnar kvällar åt att köra spel över nätet men det är inte alls så tokigt som det låter. Det är ett avslappnat umgänge där skitsnack varvas med lite pikningar och mycket samarbete, inget som i mina ögon på något sätt kan vara skadligt då många sinnen stimuleras.
På pokerfronten har det rullat på helt ok, jag körde som sagt tre turneringar i lördags i form av 500-kronors, LL och djupingen på SvS. Det var ett tag sedan jag körde några turneringar på nätet men formen verkar god då jag kom i pengarna i två varav jag i 500-kronors lyckades bärga en fin tredjeplats, lite trist att inte ta hem hela eländet då jag dominerade finalbordet. Jag kom in på det som siste man men det tog inte länge förrän jag tog ledningen och den behöll jag från att vi var nio kvar tills det bara återstod tre. Jag är dock nöjd med det hela och i djupingen kom jag på en 14:e plats av närmare 400 spelare vilket inte heller är fy skam, dock ger det ju inga pengar där då det bara i princip är topp tre som får några pengar att tala om. Som vanligt kunde jag dock inte hålla mig ifrån cg-borden så jag hann slaska bort nästan 2k av vinsten på nästan 6k innan jag cashade ut resten, idag tappade jag ytterligare 1k när jag här på tjänsteresan ville slappna av lite på kvällskvisten. Det trista är att jag mer eller mindre visste att det skulle hända då jag inte hade tålamod eller ork att spela egentligen, det är ju lite trist när man inte lyssnar till sitt inre men jag blev lite semitiltad då jag flera gånger om byggt upp mig bara för att bli slaktad igen. Jag torskade t ex en 2k-pott på 1/2 där jag får in pengarna på turn mot två lirare som går mot samma flush och jag har nötstegen. Självklart sätter de ju flushen på river, inget oväntat där trots att de blockerar varandra. Standard. Det är ett swingande med PLOn men ändå kan jag inte hålla mig därifrån, jag vill fortfarande hävda att jag har en edge mot många av låglimitspelarna på SvS. De är så fruktansvärt dåliga och det bekräftas av att de konstant kallar mig för fisk när jag tömmer dom, att jag sedan blir slaktad i de större potterna är en annan femma. Jag sprang på en riktigt obehaglig karaktär vid borden häromdagen, helt ur det blå förföljer han mig vid borden och är totalt osympatisk i sin stil. Jag kände mig smutsig och illa till mods efter att ha utsatts för hans förföljelse även om den inte påverkade mitt spel, tycker det är rätt trist när det ska behöva gå så långt men det är inte mig det är synd om utan honom som måste agera dylikt mot främmande människor vid borden. Annat var det när jag för ett tag sedan t ex omvände en som till en början kallade mig för både det ena och det andra bara för att sedan konstatera att han aldrig trodde att han skulle säga det men han tyckte till slut att jag var riktigt skön. Det är så jag jobbar...
På pokerfronten ser det riktigt trevligt ut på livefronten till helgen, Aqva har sin nyöppningsturnering och intresset är på topp då turneringen är fulltecknad plus en reservlista som växer för varje dag. Det blir nog en härlig pokerfest och jag får väl hoppas klonken kommer för egen del, vore rätt fint att få en riktig sådan live igen då det var ett bra tag sedan sist.
Synkronicitet, har ni hört det begreppet förr? Det är en viss Jung som myntat det och det hela går ut på att vi i livet har en massa tillfällen där olika händelser som egentligen saknar samband skapar en stark känslomässig och psykisk betydelse hos den berörda personen. Det kan t ex vara att du under en dag går runt och funderar på vad en kompis som du inte sett på tio år gör bara för att i nästa stund få ett samtal från just denna person men det kan också röra t ex kärleks-, yrkes- eller familjemässiga ämnen. Jag är i alla fall en hyfsat stark förespråkare för detta då jag känner att vi utsätts för alltför mycket händelser som i sin slumpmässighet känns alldeles för osannolika för att inte ha en tyngre betydelse bakom, jag tror dock inte på någon större makt i form av en skäggig turbanbärare utan tror att det snarare rör sig om en övergripande livskraft av något slag. Det må låta flummigt men jag är övertygad om att vi är med om för oförklarliga och starka upplevelser för att det inte ska finnas någon mening bakom... Jag har i mitt liv varit med om ett antal sådana tillfällen där det känts som att jag blivit involverad i en synkronicitetshändelse, ett hyfsat aktuellt exempel ur vänskapskategorin är när jag för snart ett år sedan kom att tänka på en högskolekompis till mig som jag inte hört av på säkert åtta år. Vi hade väldigt bra kontakt under studietiden och skrev bland annat en uppsats tillsammans och jag hade väl till och från tänkt på honom under åren men just den här dagen var det extra mycket funderingar. Jag satt samtidigt och surfade på Flashback där jag läste om aktuella brott bara för att helt plötsligt fastna med blicken på ett gammalt fall när jag bläddrade igenom listorna, jag vet inte varför men av någon anledning började jag skumma i den tråden och döm min förvåning när jag sprang på polarens förnamn. Det handlade om ett dubbelmord i Stockholm och jag fick en klump i magen, frenetiskt bläddrade jag igenom sidorna för att försöka få efternamnet och till slut kunde jag konstatera att det var min studiekamrat det rörde sig om. Han hade tydligen blivit avrättad ett år tidigare och insikten av detta tog mig ett bra tag att smälta, han hade knappast gett intryck av att vara av den kalibern att han skulle bli inblandad i något liknande.
Nu kanske det inte är världens bästa exempel men ger väl en viss aning om hur det hela fungerar, det handlar alltså om att av varandra oberoende händelser samverkar för att skapa en stark psykologisk effekt hos personen ifråga. Jag skulle ju kunna gå in på andra kärleksmässiga exempel men de är nog för privata för att tas upp i detta forum, det hela är i alla fall ett tänk som genomsyrar mitt liv. Det finns en mening bakom det mesta och det är inte alltid man förstår händelsernas samverkan förrän långt efteråt, det som till en början känns som ett bakslag kan i slutändan visa sig vara guld värt då det styrde undan en från en annalkande katastrof. Det är rätt många sådana besvikelser de senaste åren som visat sig vara en knuff i rätt riktning för mig istället, jag har kunnat förstå innebörden i smärtan efteråt när det hela fogats till mitt ärrade jag som gjort att jag blivit än starkare. Nu vet jag att jag flummat iväg ordentligt men jag tycker konceptet i sig är verkligen intressant, jag kan starkt rekommendera den som känner sig det minsta nyfiken på ämnet att begrunda sig i det. Det kan ge er insikter som ni inte hade en aning om...
Jaja, vi släpper det tunga och knyter ihop säcken för ikväll, jag sitter här och sippar på en cola men har siktet inställt på dubbelsängen bakom mig. Det gäller att ta vara på de sömntimmar man kan få på dessa resor så jag får nog be att återkomma till helgen och då förhoppningsvis med en vinnarkrönika från Aqva. Peace and love, folks...
måndag 31 januari 2011
söndag 23 januari 2011
Ärketilt...
Fan vad jag är brutalt tiltad just nu, har precis åkt ur Svenska Spels söndagsstek efter väldigt dåligt spel av mig men allt beror på en hand tidigare som vägrade lämna min veka hjärna. Trekvart in i turren plockar jag upp JJ och får en raise med syn samt en reraise på den innan det är min tur att agera, jag vet inte riktigt vad jag ska göra så jag synar bara vilket två andra bakom också gör. Floppen kommer QJx i bara hjärter, de två första checkar och ursprungsreraisaren bettar ut 3/4-pott. Jag ser ju inget annat än push och har någon QQ eller färdig färg så får det vara så, de två första viker och killen som betat ut tar syn med...AQspader. Wow. Ni som känner mig vet ju dock vad som följer, nämligen ett hjärter på turn och ett till på river för split-pot. Being Koivulainen. Den handen släpper inte mig överhuvudtaget efter det och mitt spel blir lidande därefter, jag försöker och försöker men inget fungerar. När jag väl får AQo bestämmer jag mig för att bli Ivey för ett ögonblick och är inställd på att spela ut fisken vilket är dödsdömt, första lektionen man lär sig i poker är att inte försöka avancerade moves på dåliga spelare för de förstår ändå inte. Nåväl, floppen kommer 9-hög och jag checkar varpå den enda som synat också checkar. Turn kommer en K och han bettar ut, jag slår 3x och han lägger på 0,5x på mitt bet. Det är här jag får för mig att han kör en motbluff på mig och att jag kan få bort honom från handen genom en push...eller hur. Killen har autosyn med K9o och jag är ute...att han synar preflopraise med K9o är ju en annan femma dock. Summa summarum, det var länge sedan jag var så här tilt. Helt sinnes. Jag trodde i ärlighetens namn att jag kommit över och förbi min tiltbenägenhet men så verkar inte vara fallet, det bara kryper i hela kroppen av vilja att slå sönder något mjukt.
Bidragande orsak kan vara att jag under dagen spelat upp gårdagens vinst från LL på SvS på hela 350 kr till nästan 3k på PLO-cg bara för att tappa allt, LL gick helt ok igår även om jag aldrig var riktigt med i matchen utan hankade mig fram. Tyvärr stupade jag på en försmädlig 21:a plats av runt 350 spelare, jag når inte ända fram längre mot förut. Kom jag topp 20 var jag given topp tre kändes det som på den gamla goda tiden, nu får jag kämpa mig ITM överhuvudtaget. Kanske dags att omvärdera mina skills överlag... I onsdags kom det dock en liten framgång på Aqva då jag kom trea av 19 men lika bra gick det inte i fredags då jag åkte rätt tidigt med dryga 30 spelare. Det roliga vad gäller Aqva är dock att det verkar vara en rejäl nytändning på gång där, deltagarantalet har gått upp rejält och inför nypremiärturneringen ser det riktigt bra ut då den verkar bli fulltecknad redan ett par veckor innan den äger rum. Trevligt trevligt.
För egen del blir det inte mycket poker de kommande två veckorna då jag kommer att befinna mig på tjänsteresa i stort sett hela tiden, blir att mellanlanda hemma en dag nästa helg för att sedan dra iväg igen. Det kostar att ligga på topp helt enkelt...
Veckans besvikelse är att förra helgens ljudorgie från grannarnas samlagsaktiviteter inte har upprepat sig, hade stora förhoppningar men de har alltså grusats brutalt. Jag får försöka kompensera på något sätt och hoppas på bättring på den fronten framöver...eller kanske helt enkelt ge mig in i någon sänghalmsbrottningsmatch på egen hand. Fat chance.
En hel del kvällstid har ägnats åt spel på X360 och jag håller som bäst på med spelen i Mass Effect-serien där jag för någon dag sedan spelade klart ettan och nu har gett mig i kast med tvåan. Här kan vi snacka kvalitetsspel, det är för er som inte vet ett rollspel som utspelar sig i en science fiction-värld. Många beslut som du tar bärs över till andra delen i serien och du får leva med konsekvenserna där med allt vad det innebär, du jonglerar med ett antal relationer samtidigt och varje replikskifte kan ge konsekvenser i långa loppet. Den tid och energi som lagts ner på att skapa en realistisk och engagerande värld och historia är respektingivande, det är som att vara delaktig i en film när man kör dessa spel och vissa beslut gör nästintill ont på riktigt. Om ni är upplagda för ett ganska tidskrävande men väldigt givande spelande bör ni kolla upp dessa spel, det är ganska stora inslag av TPS i det hela också då det blir mycket stridande. En kväll i förra veckan var det dags för lite GOW2-hordande igen och det var lika kul som vanligt, vi tog alla 50 vågorna på en bana på tre timmar. Det kändes som att psykningarna haglade som aldrig förr och det bäddar ju för en god upplevelse om något, mer sådant åt folket.
Utöver detta är det inte mycket att rapportera om, det är väldigt mycket jobb just nu och lär bli så framöver också så möjligheterna till andra eskapader är väldigt begränsad, det gäller verkligen att ta vara på den tiden som blir över. Den här helgen var det t ex tänkt att jag, Wettis och Plzd2BeatU skulle ha en spelkväll hemma hos mig men efter att Wettis bangat blåste jag av det helt då jag kände att jag behöver egentid då det känns som att jag knappt fått det på ett bra tag nu. Att den tiden inte ägnas åt mer än att bara vara må så vara men det behövs också, i alla fall för mig.
Jag ska inte säga något om uppdateringsfrekvensen här men förbättringar finns det helt klart utrymme för och ambitionerna finns, nu gäller det bara att hitta tiden också. Hoppas ni ändå får ut något och kan hitta motivationen att hänga kvar... Jag hänger kvar ett bra tag till i alla fall, om inget oförutsett händer alltså. Må gott...
Bidragande orsak kan vara att jag under dagen spelat upp gårdagens vinst från LL på SvS på hela 350 kr till nästan 3k på PLO-cg bara för att tappa allt, LL gick helt ok igår även om jag aldrig var riktigt med i matchen utan hankade mig fram. Tyvärr stupade jag på en försmädlig 21:a plats av runt 350 spelare, jag når inte ända fram längre mot förut. Kom jag topp 20 var jag given topp tre kändes det som på den gamla goda tiden, nu får jag kämpa mig ITM överhuvudtaget. Kanske dags att omvärdera mina skills överlag... I onsdags kom det dock en liten framgång på Aqva då jag kom trea av 19 men lika bra gick det inte i fredags då jag åkte rätt tidigt med dryga 30 spelare. Det roliga vad gäller Aqva är dock att det verkar vara en rejäl nytändning på gång där, deltagarantalet har gått upp rejält och inför nypremiärturneringen ser det riktigt bra ut då den verkar bli fulltecknad redan ett par veckor innan den äger rum. Trevligt trevligt.
För egen del blir det inte mycket poker de kommande två veckorna då jag kommer att befinna mig på tjänsteresa i stort sett hela tiden, blir att mellanlanda hemma en dag nästa helg för att sedan dra iväg igen. Det kostar att ligga på topp helt enkelt...
Veckans besvikelse är att förra helgens ljudorgie från grannarnas samlagsaktiviteter inte har upprepat sig, hade stora förhoppningar men de har alltså grusats brutalt. Jag får försöka kompensera på något sätt och hoppas på bättring på den fronten framöver...eller kanske helt enkelt ge mig in i någon sänghalmsbrottningsmatch på egen hand. Fat chance.
En hel del kvällstid har ägnats åt spel på X360 och jag håller som bäst på med spelen i Mass Effect-serien där jag för någon dag sedan spelade klart ettan och nu har gett mig i kast med tvåan. Här kan vi snacka kvalitetsspel, det är för er som inte vet ett rollspel som utspelar sig i en science fiction-värld. Många beslut som du tar bärs över till andra delen i serien och du får leva med konsekvenserna där med allt vad det innebär, du jonglerar med ett antal relationer samtidigt och varje replikskifte kan ge konsekvenser i långa loppet. Den tid och energi som lagts ner på att skapa en realistisk och engagerande värld och historia är respektingivande, det är som att vara delaktig i en film när man kör dessa spel och vissa beslut gör nästintill ont på riktigt. Om ni är upplagda för ett ganska tidskrävande men väldigt givande spelande bör ni kolla upp dessa spel, det är ganska stora inslag av TPS i det hela också då det blir mycket stridande. En kväll i förra veckan var det dags för lite GOW2-hordande igen och det var lika kul som vanligt, vi tog alla 50 vågorna på en bana på tre timmar. Det kändes som att psykningarna haglade som aldrig förr och det bäddar ju för en god upplevelse om något, mer sådant åt folket.
Utöver detta är det inte mycket att rapportera om, det är väldigt mycket jobb just nu och lär bli så framöver också så möjligheterna till andra eskapader är väldigt begränsad, det gäller verkligen att ta vara på den tiden som blir över. Den här helgen var det t ex tänkt att jag, Wettis och Plzd2BeatU skulle ha en spelkväll hemma hos mig men efter att Wettis bangat blåste jag av det helt då jag kände att jag behöver egentid då det känns som att jag knappt fått det på ett bra tag nu. Att den tiden inte ägnas åt mer än att bara vara må så vara men det behövs också, i alla fall för mig.
Jag ska inte säga något om uppdateringsfrekvensen här men förbättringar finns det helt klart utrymme för och ambitionerna finns, nu gäller det bara att hitta tiden också. Hoppas ni ändå får ut något och kan hitta motivationen att hänga kvar... Jag hänger kvar ett bra tag till i alla fall, om inget oförutsett händer alltså. Må gott...
söndag 16 januari 2011
Berga Open take two...
Igår var det dags för andra svängen av Berga Open för undertecknad och förhoppningarna var höga efter förra gångens succé och inte blev jag besviken den här gången heller, även om spelinsatsen var i par med förra gångens insats från min sida är umgänget av högsta klass. En mer brokig skara av sköna pokerälskande människor får man leta efter, det finns alla former och varianter på spelare och alla känns lika välkomna. En av höjdpunkterna var ju att få träffa stora delar av det ack så berömda Fagbet, Dybban har jag haft kontakt med virtuellt till och från ett bra tag men aldrig fått äran att träffa på riktigt men igår blev det en sanndröm, han var en lika skön karaktär som jag trodde att han skulle vara. Jag hann med att prata en del med både Pokerstar och Optikern också och det går ju inte påstå att de var osköna heller direkt utan de var helt i klass med Dybban, ett mycket trivsamt gäng som funnit varandra. Utöver dessa herrar kan jag också nämna Mr Tight(jag tror han kallar sig så) som visade sig vara en av mina tidigare kombatanter på Svenska Spels PLO-bord. En riktigt skön snubbe som jag dock bara hann prata med i en halvtimme eller något, känns som att vi hade kunnat ha en hel del intressanta PLO-diskussioner om inte annat.
För att rekapitulera dagen så började det med att Valterego hämtade upp mig runt 10.30 för avfärd mot Hallsberg, efter en trevlig bilresa med punkinslag hittade vi till hotellrestaurangen Stinsen där lunchen skulle intas. Pö om pö drällde det in fler och fler Berga Open-människor och till slut slog vi oss ner för lite matintag, jag hamnade med Fagbet-gänget och det förgyllde ju lunchen en hel del där de till sin lagfärgs ära hade köpt en rosa bag-in-box. Runt 14-snåret bar det sedan av ut på vischan och den gemytliga spellokalen. Efter lite mingel och allmän uppstyrning av folkhopen började så spelet vid 15.00, 55 spelare kom till start och jag fick ett bord där jag inte hade spelat mot någon tidigare. Efter lite avvaktande spel från min sida kom jag igång ordentligt efter ett tag, jag blandade bra träffbild med bra känsla för spelet och lyckades sakta men säkert att bygga upp min stack. Efter runt tre timmars spel hade jag förvandlat startstacken på 15k till 45k men sedan hände det som inte fick hända, vårt bord bröts och jag hamnade vid ett nytt. Nu kände jag dock igen ett antal av spelarna vid bordet och jag korsade vägar med min dräpare från förra Berga Open, nämligen Illvilja men som tur var för honom lät han mig vara den här gången. Istället blev det en viss Syntax som skulle pissa på mig gång efter annan men innan dess hann jag med en hel del trevligt tabletalk med Nisse samtidigt som en viss Bjarne skapade lite oreda i min värld med sin onyktra approach. Jag blev även utstirrad av en stenhård kille där jag aldrig riktigt förstod vad det hela gick ut på men han fick lämna bordet ganska snart efter min ankomst så det var inte mer med det... Fyllnadsgraden vid det här bordet var en helt annan än vid det första, det var som att gå från Jehovas till Marilyn Manson ungefär vilket gjorde att spelet blev väldigt oberäkneligt.
Jag kom alltså till bordet med 45k vilket i det läget var runt dubbla average men inte hjälpte det mig alls, jag spelade första handen efter att jag satt mig men sedan vek jag i en timme minst. Precis innan tredje pausen får jag dock AA och får med mig en short till flopp, den kommer T-hög med två ruter och efter ett bet från mig pushar motståndaren och jag instasynar. Han har ett Q-högt färgdrag i ruter då floppen levererat två av hans färg, tror ni inte att han får in den både på turn och river där jag självklart inte sitter med ett A i ruter. Nere på 32k efter den handen känner jag att jag är dödsdömd, att ha gått från det drömlika spelet vid första bordet till detta infernaliska kaos kändes väldigt tungt. Ovanpå det fick jag ingen som helst respekt vid bordet heller, varje gång jag satsade som förste man fick jag omslag och allra oftast av Syntax(error) även om Illvilja var med och störde någon gång. När jag tappat ner mig till 15k med blinds 400/800 och ante 75 får jag nog, efter att monsterchippien vid bordet slagit upp det för elfte gången i rad pushar jag med A7klöver bara för att få se Syntax gå all-in direkt bakom mig. Alla andra viker och vi slänger upp våra kort, han har JJ och jag känner ändå ett visst hopp men det dör lika fort som det fötts då floppen kommer med ett J åt honom. Hyfsat snedtänd får jag kasta in handduken och jag kände mig ganska bitter faktiskt, efter den underbara starten trodde jag att jag skulle kunna hota på allvar men det andra bordet i turneringen för mig förstörde allting helt. Om jag ägde det första bordet så ägde det andra bordet mig...
Återigen ett stort tack till Mike som anordnar denna eminenta turnering, lika skön stämning som förra gången bäddar för att jag helt klart siktar på att bli en stammis på detta evenemang då det är så mycket +EV bara i själva umgänget med klientelet. Skulle jag mot all förmodan någon gång få med mig några pengar hem så är det bara som socker på moset...
Som ni har märkt har det varit rätt dött på bloggen ett par veckor nu men tiden har runnit ur mina händer, den senaste veckan har jag t ex tillbringat på tjänsteresa så det har inte funnits mycket för någonting alls egentligen. En sak har jag dock kunnat konstatera, jag har fått nya och yngre grannar. De senaste helgerna har jag varje lördag väckts av efterfestande runt 03.30-snåret och så även denna föregående natt så inget nytt där, det som dock var nytt idag var att jag väcktes ännu en gång av dessa boende på söndagsmorgonen. Denna gång var det dock rytmiska ljud av en helt annan art än dansmusik, att döma av stönandet så var det någon flickmö som hade det väldigt trevligt. Det tragiska i sammanhanget är väl att det är det närmaste jag kommer till att höra kvinnostön i mitt sovrum...
Annars har jag socialiserat lite med grannen i dörren bredvid, jag sprang på honom en dag på loftgången och den här herren har intagit en respektabel ålder av 90 år och när han berättade om sin situation just nu höll jag på att börja grina på riktigt. Jag såg verkligen hur hans ögon tårades när han berättade om hur "de" hade tagit hans fru ifrån honom och att hon numera bara sov, uppenbarligen är hon alltså nära döden och intagen på någon form av hem. Jag fick veta att hon var 87 år gammal och jag kan bara tänka mig ångesten hos honom, de har säkerligen varit gifta i 60 år eller något dylikt och nu står han utan sin livskamrat även om hon fysiskt fortfarande finns kvar i det här livet. Med det i bakhuvudet är det svårt att bli upprörd över en 2-outare i pokern, det finns de som har det helt klart värre. Jag börjar dock bli lite orolig för mig själv, jag har på sistone tagit åt mig väldigt av andra människors öden och äventyr. Jag läste ju "Varför gråter inte Emma?"-boken och jag har aldrig någonsin grinat så som jag gjorde när jag läste den, jag vet inte vad det var men någonstans slog det an en känslosam ton hos mig. Självklart är det ju en oerhört tragisk historia men jag brukar ändå inte bli så illa till mods, nu rann tårarna till och från och jag fick skydda boken från vätan. Nej, jag får morska upp mig och stänga av känslokanalerna, det funkar inte att vara en vidöppen känslomagnet.
Club Aqva var på randen att läggas ned men nu verkar vi ha hittat nya former och ny energi till att dra klubben vidare, förhoppningsvis kan folket hitta tillbaka så att dess fortlevnad säkerställs. Vore oerhört synd om det inte fanns intresse nog att hålla denna kära klubb fortsatt levande...
Hmmm, annars då? Ja, jag vet inte riktigt, tröttheten har mig i ett brutalt strypgrepp just nu och så fort den här texten är färdigskriven kommer kudden att nannas och vem vet om jag får en ny uppläsning av ljudboken "Långt ner i halsen". Kommande vecka är fri från tjänsteresor i alla fall så det kommer att finnas mer utrymme att uppdatera er om mitt liv och leverna, pokermässigt lär det bli spel åtminstone ett par vändor live och säkerligen lite på nätet också. Nej, nu kastar jag banne mig in handduken...
PS. Oh my god! Det var alltså Viktor Blom som var Isildur1? VEM kunde tro det? Döh. DS.
För att rekapitulera dagen så började det med att Valterego hämtade upp mig runt 10.30 för avfärd mot Hallsberg, efter en trevlig bilresa med punkinslag hittade vi till hotellrestaurangen Stinsen där lunchen skulle intas. Pö om pö drällde det in fler och fler Berga Open-människor och till slut slog vi oss ner för lite matintag, jag hamnade med Fagbet-gänget och det förgyllde ju lunchen en hel del där de till sin lagfärgs ära hade köpt en rosa bag-in-box. Runt 14-snåret bar det sedan av ut på vischan och den gemytliga spellokalen. Efter lite mingel och allmän uppstyrning av folkhopen började så spelet vid 15.00, 55 spelare kom till start och jag fick ett bord där jag inte hade spelat mot någon tidigare. Efter lite avvaktande spel från min sida kom jag igång ordentligt efter ett tag, jag blandade bra träffbild med bra känsla för spelet och lyckades sakta men säkert att bygga upp min stack. Efter runt tre timmars spel hade jag förvandlat startstacken på 15k till 45k men sedan hände det som inte fick hända, vårt bord bröts och jag hamnade vid ett nytt. Nu kände jag dock igen ett antal av spelarna vid bordet och jag korsade vägar med min dräpare från förra Berga Open, nämligen Illvilja men som tur var för honom lät han mig vara den här gången. Istället blev det en viss Syntax som skulle pissa på mig gång efter annan men innan dess hann jag med en hel del trevligt tabletalk med Nisse samtidigt som en viss Bjarne skapade lite oreda i min värld med sin onyktra approach. Jag blev även utstirrad av en stenhård kille där jag aldrig riktigt förstod vad det hela gick ut på men han fick lämna bordet ganska snart efter min ankomst så det var inte mer med det... Fyllnadsgraden vid det här bordet var en helt annan än vid det första, det var som att gå från Jehovas till Marilyn Manson ungefär vilket gjorde att spelet blev väldigt oberäkneligt.
Jag kom alltså till bordet med 45k vilket i det läget var runt dubbla average men inte hjälpte det mig alls, jag spelade första handen efter att jag satt mig men sedan vek jag i en timme minst. Precis innan tredje pausen får jag dock AA och får med mig en short till flopp, den kommer T-hög med två ruter och efter ett bet från mig pushar motståndaren och jag instasynar. Han har ett Q-högt färgdrag i ruter då floppen levererat två av hans färg, tror ni inte att han får in den både på turn och river där jag självklart inte sitter med ett A i ruter. Nere på 32k efter den handen känner jag att jag är dödsdömd, att ha gått från det drömlika spelet vid första bordet till detta infernaliska kaos kändes väldigt tungt. Ovanpå det fick jag ingen som helst respekt vid bordet heller, varje gång jag satsade som förste man fick jag omslag och allra oftast av Syntax(error) även om Illvilja var med och störde någon gång. När jag tappat ner mig till 15k med blinds 400/800 och ante 75 får jag nog, efter att monsterchippien vid bordet slagit upp det för elfte gången i rad pushar jag med A7klöver bara för att få se Syntax gå all-in direkt bakom mig. Alla andra viker och vi slänger upp våra kort, han har JJ och jag känner ändå ett visst hopp men det dör lika fort som det fötts då floppen kommer med ett J åt honom. Hyfsat snedtänd får jag kasta in handduken och jag kände mig ganska bitter faktiskt, efter den underbara starten trodde jag att jag skulle kunna hota på allvar men det andra bordet i turneringen för mig förstörde allting helt. Om jag ägde det första bordet så ägde det andra bordet mig...
Återigen ett stort tack till Mike som anordnar denna eminenta turnering, lika skön stämning som förra gången bäddar för att jag helt klart siktar på att bli en stammis på detta evenemang då det är så mycket +EV bara i själva umgänget med klientelet. Skulle jag mot all förmodan någon gång få med mig några pengar hem så är det bara som socker på moset...
Som ni har märkt har det varit rätt dött på bloggen ett par veckor nu men tiden har runnit ur mina händer, den senaste veckan har jag t ex tillbringat på tjänsteresa så det har inte funnits mycket för någonting alls egentligen. En sak har jag dock kunnat konstatera, jag har fått nya och yngre grannar. De senaste helgerna har jag varje lördag väckts av efterfestande runt 03.30-snåret och så även denna föregående natt så inget nytt där, det som dock var nytt idag var att jag väcktes ännu en gång av dessa boende på söndagsmorgonen. Denna gång var det dock rytmiska ljud av en helt annan art än dansmusik, att döma av stönandet så var det någon flickmö som hade det väldigt trevligt. Det tragiska i sammanhanget är väl att det är det närmaste jag kommer till att höra kvinnostön i mitt sovrum...
Annars har jag socialiserat lite med grannen i dörren bredvid, jag sprang på honom en dag på loftgången och den här herren har intagit en respektabel ålder av 90 år och när han berättade om sin situation just nu höll jag på att börja grina på riktigt. Jag såg verkligen hur hans ögon tårades när han berättade om hur "de" hade tagit hans fru ifrån honom och att hon numera bara sov, uppenbarligen är hon alltså nära döden och intagen på någon form av hem. Jag fick veta att hon var 87 år gammal och jag kan bara tänka mig ångesten hos honom, de har säkerligen varit gifta i 60 år eller något dylikt och nu står han utan sin livskamrat även om hon fysiskt fortfarande finns kvar i det här livet. Med det i bakhuvudet är det svårt att bli upprörd över en 2-outare i pokern, det finns de som har det helt klart värre. Jag börjar dock bli lite orolig för mig själv, jag har på sistone tagit åt mig väldigt av andra människors öden och äventyr. Jag läste ju "Varför gråter inte Emma?"-boken och jag har aldrig någonsin grinat så som jag gjorde när jag läste den, jag vet inte vad det var men någonstans slog det an en känslosam ton hos mig. Självklart är det ju en oerhört tragisk historia men jag brukar ändå inte bli så illa till mods, nu rann tårarna till och från och jag fick skydda boken från vätan. Nej, jag får morska upp mig och stänga av känslokanalerna, det funkar inte att vara en vidöppen känslomagnet.
Club Aqva var på randen att läggas ned men nu verkar vi ha hittat nya former och ny energi till att dra klubben vidare, förhoppningsvis kan folket hitta tillbaka så att dess fortlevnad säkerställs. Vore oerhört synd om det inte fanns intresse nog att hålla denna kära klubb fortsatt levande...
Hmmm, annars då? Ja, jag vet inte riktigt, tröttheten har mig i ett brutalt strypgrepp just nu och så fort den här texten är färdigskriven kommer kudden att nannas och vem vet om jag får en ny uppläsning av ljudboken "Långt ner i halsen". Kommande vecka är fri från tjänsteresor i alla fall så det kommer att finnas mer utrymme att uppdatera er om mitt liv och leverna, pokermässigt lär det bli spel åtminstone ett par vändor live och säkerligen lite på nätet också. Nej, nu kastar jag banne mig in handduken...
PS. Oh my god! Det var alltså Viktor Blom som var Isildur1? VEM kunde tro det? Döh. DS.
tisdag 4 januari 2011
Year of Koivulainen...
Jag har ju lätt kunnat konstatera att det här året är ju givet att bli mitt, jag har ett okrossbart argument för detta:
Mitt nick är baserat på Saku Koivu = Saku har tröjnummer 11 = 2011
Say no more. Plus att jag bara är bäst rakt av som människa också, oavsett nick.
Jag får se om jag orkar fullfölja mina Årets-grejer, de känns så 2010 just nu. Jag avslutade 2010 i alla fall i stor stil med lite soft nyårsfirande hos Rille med flickvän och barn, efter att ha blivit serverad en läcker trerätters av värdparet flöt kvällen på i spelandets tecken. Tiden innan tolvslaget tillbringades hoppandes och skuttandes framför Kinect medan tiden efter tolvslaget dedikerades till mer analoga sällskapsspel där jag definitivt dominerade i de senare disciplinerna. En riktigt trevlig och alldeles lagom kväll... Jag tror att dottern i hushållet nog kan utses till stans charmigaste tös i alla fall, hon charmade mig som aldrig förr och sonen låg inte långt efter han. Nej, som sagt, ett riktigt bra avslut på 2010 och början på 2011 då jag inte var hemma förrän runt 04.30 på nyårsdagens morgon.
Nyårsdagskvällen(snyggt ord) ägnades åt Ivanhoe samt LL och djupingen på SvS, Ivanhoe blev en heroisk batalj för min del då jag nästan direkt tappat halva stacken efter att ha floppat toppar med näst bäst kicker och där motståndaren jagar färgen med 83spader på hand men drar in runner-runner tvåpar. Som värst är jag nere på 1/4 av startstacken innan det tar lite fart men det blir en tre timmar lång dödskamp där jag till slut stupar som 91:a av drygt 360, bitter och tömd på energi. Jag har samtidigt kört igång de nyss nämnda andra turneringarna och de blir SM i slask mer eller mindre för jag är trött på pokern i det läget... Det sjuka är att jag torskar alla marker med färg mot fyrtal till BJ från HPK i LL men det ännu sjukare är att E och D från EMD lyckas ta första och andra platsen i samma turneringen. Bara att gratulera de små gossarna med guldbyxorna, M:et i EMD är ju inte direkt oäven han heller. De är att räkna med i de flesta turneringar som de deltar i...
Söndagen gav tillfälle att återstifta bekantskapen med HPK då en liten survivor-turnering kördes där, jag var ju inte mindre fisk än att jag letade mig dit och tyvärr sabbade formatet en hel del för mig. För er som inte vet hur det fungerar så spelas turneringen som vanligt tills det blir finalbord, då börjar alla om med lika stor stack men mycket brantare struktur än tidigare. Precis innan finalbordet får jag upp farten ordentligt och är uppe på en bekväm andraplats i markerväg bara för att sedan få allt slit annullerat i och med finalbordets uppstart, det blir ett litet antiklimax och till skillnad från E:t från EMD som klonkar friskt hittar jag inga öppningar. När jag väl får in det mot just denna gosse så är det som brutal underdog, jag har A3o och han har ATo och när brädan blankar i kickerväg är det bara för mig att packa ihop. Jag vet inte om jag ska köra några fler survivorturneringar för det känns som att när det väl är dags för finalbord är det ju rena rama lottospelet, det tragiska är ju att prisstrukturen är rätt sjuk också då det i varje blinds-paus finns möjlighet för den med minst marker att lösa in dessa mot pengar. Gör man inte det fortsätter spelet tills det bara är en vinnare kvar som då tar alla kvarvarande pengar från potten, i ett best-case-scenario för vinnaren så är det ingen som hoppat av längs vägen för då kan denne inkassera hela prispotten. Jag åkte som sjua så jag var inte ens nära...
Söndagsskvällen förgylldes av ett besök av Wettis då han lovat hjälpa mig sätta upp min TV på väggen, detta projekt strandade för ungefär två månader sedan då en borr saknades. Nu var det dags att slutföra det hela men tror ni inte vi gick bet ändå, när vi var nästan klara gav själva borrarna upp och det gick inte att göra mer. På det hade en granne varit och gnällt lite över oljudet också, vi höll på till strax efter 22.00 så det är ju förståeligt. Ingen bra kväll med andra ord men i alla fall några steg åt rätt håll...
Döm min förvåning när samme man hör av sig på måndagen, han har införskaffat nya borrar och vill slutföra det hela och det är inte mig emot. Problemet är att den karln kan gnälla över det mesta, är det inte kattmaten som luktar så är det piss eller bajs på toaletten eller dammtussar i hörnen. Nu lyckades han gnälla över att mina glas inte var tillräckligt diskade... Nej, det är skönt att ha "polare" över som får det att låta som att en annan bor i en svinstia och är ett so i världsklass. Nåväl, TVn åkte i alla fall upp på vägen och för att fullfölja sin dissning av mig spöade han mig även i ett antal grenar i Kinect Sports. Epic fail.
Idag har jag mest varit koma-trött och färden hem från jobbet var inte rolig i det tillståndet, snön yrde så sjukt mycket att det var snigelfart som gällde med noll visibilitet(jag lånar lite från engelskan). Det var riktigt skönt att parkera bilen och inse att jag klarat mig hem helskinnad, det var nog det värsta bilkörningsvädret den här vintern. För att slappna av lite har jag kört lite COD:BO på X360, det piggar alltid upp så länge man inte fastnar i någon gudsförgäten eldstrid som är mer eller mindre omöjlig att bemästra. Nu råkade jag inte ut för några större sådana fadäser så sinnesron är väl någorlunda, måste bara försöka hitta ett bot mot tröttheten. Sova kanske?
Planerna för kommande dagar är att imorgon köra homegame hos Valterego, på torsdag köra en trettondagsmysturnering på HPK, på fredag chilla med en flaska Molina, på lördag eventuellt ta mig till Köping för deras Winter Open-turre, på söndag deltaga i lite möten samt packa då jag på måndag åker på ännu en tjänsteresa. Skönt att man inte behöver fundera på vad man ska göra på kvällarna...ska dock inte klaga, jag fick ju mersmak på kvalitetsumgänge mot slutet av förra året så varför inte fortsätta på den vägen. Jag ska försöka hålla er ajour vad gäller mitt ack så upphetsande liv, jag förstår att det bara måsta pirra av förväntan hos er varje dag över förhoppningarna att eventuellt få ta del av ännu ett alster med mer bravader. Jag ska försöka att inte göra er besvikna...
Mitt nick är baserat på Saku Koivu = Saku har tröjnummer 11 = 2011
Say no more. Plus att jag bara är bäst rakt av som människa också, oavsett nick.
Jag får se om jag orkar fullfölja mina Årets-grejer, de känns så 2010 just nu. Jag avslutade 2010 i alla fall i stor stil med lite soft nyårsfirande hos Rille med flickvän och barn, efter att ha blivit serverad en läcker trerätters av värdparet flöt kvällen på i spelandets tecken. Tiden innan tolvslaget tillbringades hoppandes och skuttandes framför Kinect medan tiden efter tolvslaget dedikerades till mer analoga sällskapsspel där jag definitivt dominerade i de senare disciplinerna. En riktigt trevlig och alldeles lagom kväll... Jag tror att dottern i hushållet nog kan utses till stans charmigaste tös i alla fall, hon charmade mig som aldrig förr och sonen låg inte långt efter han. Nej, som sagt, ett riktigt bra avslut på 2010 och början på 2011 då jag inte var hemma förrän runt 04.30 på nyårsdagens morgon.
Nyårsdagskvällen(snyggt ord) ägnades åt Ivanhoe samt LL och djupingen på SvS, Ivanhoe blev en heroisk batalj för min del då jag nästan direkt tappat halva stacken efter att ha floppat toppar med näst bäst kicker och där motståndaren jagar färgen med 83spader på hand men drar in runner-runner tvåpar. Som värst är jag nere på 1/4 av startstacken innan det tar lite fart men det blir en tre timmar lång dödskamp där jag till slut stupar som 91:a av drygt 360, bitter och tömd på energi. Jag har samtidigt kört igång de nyss nämnda andra turneringarna och de blir SM i slask mer eller mindre för jag är trött på pokern i det läget... Det sjuka är att jag torskar alla marker med färg mot fyrtal till BJ från HPK i LL men det ännu sjukare är att E och D från EMD lyckas ta första och andra platsen i samma turneringen. Bara att gratulera de små gossarna med guldbyxorna, M:et i EMD är ju inte direkt oäven han heller. De är att räkna med i de flesta turneringar som de deltar i...
Söndagen gav tillfälle att återstifta bekantskapen med HPK då en liten survivor-turnering kördes där, jag var ju inte mindre fisk än att jag letade mig dit och tyvärr sabbade formatet en hel del för mig. För er som inte vet hur det fungerar så spelas turneringen som vanligt tills det blir finalbord, då börjar alla om med lika stor stack men mycket brantare struktur än tidigare. Precis innan finalbordet får jag upp farten ordentligt och är uppe på en bekväm andraplats i markerväg bara för att sedan få allt slit annullerat i och med finalbordets uppstart, det blir ett litet antiklimax och till skillnad från E:t från EMD som klonkar friskt hittar jag inga öppningar. När jag väl får in det mot just denna gosse så är det som brutal underdog, jag har A3o och han har ATo och när brädan blankar i kickerväg är det bara för mig att packa ihop. Jag vet inte om jag ska köra några fler survivorturneringar för det känns som att när det väl är dags för finalbord är det ju rena rama lottospelet, det tragiska är ju att prisstrukturen är rätt sjuk också då det i varje blinds-paus finns möjlighet för den med minst marker att lösa in dessa mot pengar. Gör man inte det fortsätter spelet tills det bara är en vinnare kvar som då tar alla kvarvarande pengar från potten, i ett best-case-scenario för vinnaren så är det ingen som hoppat av längs vägen för då kan denne inkassera hela prispotten. Jag åkte som sjua så jag var inte ens nära...
Söndagsskvällen förgylldes av ett besök av Wettis då han lovat hjälpa mig sätta upp min TV på väggen, detta projekt strandade för ungefär två månader sedan då en borr saknades. Nu var det dags att slutföra det hela men tror ni inte vi gick bet ändå, när vi var nästan klara gav själva borrarna upp och det gick inte att göra mer. På det hade en granne varit och gnällt lite över oljudet också, vi höll på till strax efter 22.00 så det är ju förståeligt. Ingen bra kväll med andra ord men i alla fall några steg åt rätt håll...
Döm min förvåning när samme man hör av sig på måndagen, han har införskaffat nya borrar och vill slutföra det hela och det är inte mig emot. Problemet är att den karln kan gnälla över det mesta, är det inte kattmaten som luktar så är det piss eller bajs på toaletten eller dammtussar i hörnen. Nu lyckades han gnälla över att mina glas inte var tillräckligt diskade... Nej, det är skönt att ha "polare" över som får det att låta som att en annan bor i en svinstia och är ett so i världsklass. Nåväl, TVn åkte i alla fall upp på vägen och för att fullfölja sin dissning av mig spöade han mig även i ett antal grenar i Kinect Sports. Epic fail.
Idag har jag mest varit koma-trött och färden hem från jobbet var inte rolig i det tillståndet, snön yrde så sjukt mycket att det var snigelfart som gällde med noll visibilitet(jag lånar lite från engelskan). Det var riktigt skönt att parkera bilen och inse att jag klarat mig hem helskinnad, det var nog det värsta bilkörningsvädret den här vintern. För att slappna av lite har jag kört lite COD:BO på X360, det piggar alltid upp så länge man inte fastnar i någon gudsförgäten eldstrid som är mer eller mindre omöjlig att bemästra. Nu råkade jag inte ut för några större sådana fadäser så sinnesron är väl någorlunda, måste bara försöka hitta ett bot mot tröttheten. Sova kanske?
Planerna för kommande dagar är att imorgon köra homegame hos Valterego, på torsdag köra en trettondagsmysturnering på HPK, på fredag chilla med en flaska Molina, på lördag eventuellt ta mig till Köping för deras Winter Open-turre, på söndag deltaga i lite möten samt packa då jag på måndag åker på ännu en tjänsteresa. Skönt att man inte behöver fundera på vad man ska göra på kvällarna...ska dock inte klaga, jag fick ju mersmak på kvalitetsumgänge mot slutet av förra året så varför inte fortsätta på den vägen. Jag ska försöka hålla er ajour vad gäller mitt ack så upphetsande liv, jag förstår att det bara måsta pirra av förväntan hos er varje dag över förhoppningarna att eventuellt få ta del av ännu ett alster med mer bravader. Jag ska försöka att inte göra er besvikna...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)