WT FTW...

Nu har det gått mer än lovligt långt tid med uppdateringar här men tjänsteresor samt sjuklighet har ställt till det lite så tiden har sprungit sin väg utan att jag ens knappt hunnit reagera och på tal om tid som springer fyller det här ståtliga praktexemplaret av finskt ursprung 34 år imorgon. Vad fan? Var tar alla år vägen? Om ni hade frågat mig för tio år sedan hur mitt liv skulle se ut vid den aktningsvärda åldern av 34 hade jag ju lätt sagt att jag har typ två ungar, en fin tjej och kanske ett hus men troligtvis en större lägenhet där hela härligheten inryms. Och utfallet? Ja, enda pussyn jag har är katten och de enda ungar jag har att ta hand om är väl kvalstren i sängen typ. Jag är dock inte bitter för det inte, jag är bara snart gammal och totalt passé fortfarande sittandes med en TV-spelskontroll i handen undrandes vad som egentligen hände. Och inte har jag blivit pokermiljonär heller...då hade kanske det andra löst sig också då min naturliga dragningskraft verkar ytterst minimal gentemot det täckta könet, jag har ju inte direkt någon form av maktinflytande att komma med heller så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jaja, ett år närmare döden är man ju i alla fall...

Den senaste veckan har jag ännu en gång fastnat i det white trashigate av det white trashiga nämligen Big Brother, jag är ju en gammal veteran inom den genren då jag i princip kollat på alla omgångar som gått och fråga mig inte varför. Jag vet ju att det är skräp-TV när den är som sämst men jag tittar aldrig på något annat i form av "Bonde söker sugga" eller "The biggest fuckup" så jag tycker mig ha förtjänat min ranson av vidrighet också, jag blir bara så fascinerad över att det faktiskt finns människor som dessa på riktigt. De är ju så kapitalt hjärndöda att det inte finns ord för det och det är tragiskt att se t ex alla tjejer som har sprutat in både det ena och det andra i läppar, bröst och gud vet var. Det är hyfsat uppenbart att dessa människor har mängder av problem som de brottas med och att de är beredda att offra mycket för 15 minutes of shame, det blir lite läskigt som nu igår när en av deltagarna fick någon form av psykos där han trodde att det hela var något i stil med filmen "Truman Show" där en man hamnar i en fejkad tillvaro där allt kretsar kring honom. Den här killen i Big Brother började få spontana skrattanfall och gick och muttrade för sig själv att han nog vet att Big Brother lyder hans minsta vink och så vidare, skrämmande att se faktiskt. Nu blev det så att han och hans tjej som också var med i huset plockades ut ur/lämnade det hela, lika bra det för jag tror den killen behöver seriös hjälp just nu. Jag kan förstå att huset är en påfrestning utan dess like men samtidigt borde man vara hyfsat medveten om vad man ger sig in på och om man till exempel är medveten om att man har lite psykisk labilitet i sig så ska man kanske inte sikta in sig på något dylikt, det är väl dock där självinsikten kontra viljan att synas kommer in. Det vidrigaste i år är dock att de skickat in en man som numera är en kvinna, alltså en som bytt kön. Jag har absolut inget problem med att någon byter kön eller vilken läggning man har, vad jag dock motsätter mig något oerhört är det etiska i att inte låta motparten veta sanningen. Förstå vilken mindfuck det blir för någon kille där inne om han råkar ha sex med vederbörande bara för att sedan få veta att hon egentligen är en omgjord han, jag skulle se det hela som så otroligt respektlöst och förnedrande beteende. Kärlek är kärlek oavsett vilka det är emellan, inget om det som sagt, men jag tycker det här är så pass väsentlig information i sammanhanget att det bör klargöras tydligt från första början. Jaja, nu är ju inte jag direkt i det läget att jag behöver bekymra mig om liknande problematik men det är bara lite chockerande att se någon agera så... Vi får väl se hur länge jag orkar följa spektaklet, det är ju ändå ett fascinerande skådespel fullt med dårar som man får ta del av.

Pokermässigt har det väl varit rätt lugnt ett tag nu, spelar väl en del men det går tungt. CG-sessionerna på SvS är ständigt back, jag klarar inte av att bemästra fisken där än och observera att jag fortfarande kallar dom för fisk då jag anser mig besitta en fördel gentemot dito men det är svårt när mina händer aldrig får hålla. Turneringarna går däremot bättre men där är det också hyfsat tungt med hur korten faller efter att allt åkt in... Igår körde jag t ex LL på SvS och är hyfsat med när vi är runt 50 kvar, jag har runt 14BB i stacken när jag får KT i BB. En dåre vid namn catart dubblar från UTG och alla andra viker till mig, jag känner mig nödgad att syna och gör så. Floppen kommer fina K-hög och jag är 100% säker på att jag har honom och jag vet hur aggro han är så jag checkar till honom, han gör precis det jag förväntar mig d.v.s. c-betar och efter lite låtsasfunderande ställer jag honom varpå han efter lite funderande tar synen. Vad han har? A4o, naket och utan träff eller något som helst drag bortsett från runner-runner. Vad tror ni han får? Runner-runner stege. Det är rättvisa, istället för angenäma 25BB(som är typ värd minst det fyrdubbla i reellt värde på SvS även om det ser lite ut ur ett generellt perspektiv) så är jag ute brutalt rövknullad. Det sköna är dock att jag slutat bry mig, jag blir inte ens förbannad eller ledsen eller något längre, jag rycker bara på axlarna och undsläpper mig ett "Jaha, fisken premieras ännu en gång...". Lite trist dock att det alltid blir så här för mig när det väl börjar bränna till, jag ligger ofta bra med men blir nedsablad i slutskedet. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med det här, jag tycke att mitt spel håller bra annars men det är ju hyfsat svårt att försöka förändra sättet korten faller när pengarna väl åkt in. Live har det blivit en del spel på Aqva och senast idag var jag där för lite lagturneringsspel, jag fick slå ihop mina påsar med Statoil(som tyvärr ska fly staden) och vårt lagnamn blev helt självklart "Fisken och Lejonet". Lite poetiskt nästan med stjärnteckensantydningarna. Nåväl, vårt äventyr skulle bli ganska kortvarigt då vi blev hyfsat lemlästade tre gånger om. Först tappar vi en hel del i en pott där vi försöker jaga ett öppet stegdrag som aldrig sitter och trots visad aggressivitet checkar motståndarna ner det på river för att visa Q-hög mot vår T-höga hand, det är förnedring i världsklass. Strax därefter tappar vi än mer när vi floppar toppar, turnar topp två där dock en flush blir realitet samtidigt vilket i och för sig besparar oss säkert en del marker då vi bromsar upp spelet. Det visar sig till slut att de nämligen dragit in en stege med sina 42 mot vår AQ... Nådastöten kommer när vi hittar JJ och får ett omslag efter vår raise, vi trycker in keramiken hyfsat självförtroendefullt bara för att få dagens slowroll serverad till oss då motståndaren säger något i stil med "Jaja, jag antar att jag måste syna...ja, jag tror vi måste syna men ni har fortfarande en chans..." bara för att vika upp AA. Jovisst, vi har en chans men den kan räknas i entals procenttal. Floppen kommer AQT så vi får lite outs som fylls på än mer på turn då en 9:a kommer men rivern blankar obviously så vi är ute. Being Koivulainen typ.

Nej, pokern går tungt och har gjort så det senaste året då framgångarna uteblivit tyvärr, jag hade ju en del chanser på större genomslag förra året men mentala hälsan var ju inte den bästa vid dessa tillfällena varför spelet också blev lidande. Jag får hoppas på bättring i år och att jag kan få komma till i något större event igen för att bevisa att jag faktiskt mäktar med den nivån också.

Kvällarna den senaste tiden har ägnats åt en del TV-spelande då jag först klarade av Mass Effect 2 som verkligen var så bra som alla påstått att det skulle vara, ett riktigt rymdepos i Hollywoodklass. Därefter har jag fokuserat stenhårt på ett annat mästerverk från senare år i form av Fallout 3, det är ju så otroligt välgjort och fascinerande så att jag aldrig vill att det ska ta slut. Tyvärr börjar jag väl närma mig slutet av spelet efter många timmars nötande, som tur är finns ju numera Fallout New Vegas som kan fylla tomrummet när jag väl är klar med Fallout 3. Fallout New Vegas utspelar ju sig så som namnet antyder i ett Las Vegas som dock är kärnvapenbombat till oigenkännlighet, det är ju det hela Fallout-konceptet bygger d.v.s. att man ska försöka överleva i ett kärnvapenförstört samhälle. Om ni har tid och ork att ge er in i den spelvärlden kan jag inte annat än att rekommendera er att göra det, all tid ni lägger in i det kommer att ge er så mycket mer i retur. Det är en upplevelse att spela dessa spel med alla karaktärer och utforskningsmoment...

Filmer har det väl tittats på också men jag kommer banne mig knappt ihåg några av dom och det säger väl allt som behöver sägas i princip, det var länge sedan det kom någon riktigt bra film som berörde en ur ett mer permanent hänseende. Vad som dock berört mig är en dokumentär kallad "Dear Zachary" som bl.a. går att se på SvtPlay, det handlar om en kompis till en mördad kille som vill göra en film om vem den mördade egentligen var genom att intervjua alla som någonsin kommit i kontakt med honom. Allt detta ska sedan resultera i något som den mördades son ska få för att kunna lära känna sin pappa trots att han är död, det här är nog den mest omtumlande dokumentär jag någonsin sett. Känsloregistret går från glädje till sorg till ilska och tillbaka till glädje och så till ilska igen, det är en helt sinnessjuk historia som spelas upp framför ögonen på en. Om ni är det minsta intresserade av människans psyke eller hur vi fungerar ska ni titta på dokumentären, ni kommer att få både idoler och hatobjekt under resans gång. Usch, det var länge sedan jag kände mig så omtumlad som jag gjorde efter att ha sett den...

Jaha, vad mer finns det att förtälja? Vi fick visst en till svensk EPT-vinnare igår då Mikael Tureniec tog hem EPT Köpenhamn, bara att gratulera honom till några nya fina miljoner. Jag är inte alls avundsjuk. Jag körde lite Kinect på X360 igår med lillebror och lyckades sträcka mig, det är världsklass. Jag har fått en ny granne ovanför som verkar vara urtypen för en WT-Svensson då han kör "Uhhhh, jag vill ha dig!" 01.27 varje lördagsnatt typ och poppar på rätt högt med musik rent generellt men i synnerhet på helgnätterna. Snart dags för en arg lapp eller ett diskret samtal till störningsjouren kanske, lite smådryggt är det och det tråkiga är ju att jag förvisso har ett antal pensionärer som grannar men de är väl antagligen så lomhörda så att de inte hör något för annars skulle ju de vara givna på nyss nämnda aktiviteter. Vi får väl hoppas att han lugnar ner sig, jag vet ju inte om jag direkt vill gå upp och ringa på då jag för en tid sedan t.ex. läste om en ung kille som blev ihjälhuggen av en granne för att det "knarrade när han gick". Om vi börjar mäta störningsgrad på det sättet så är jag nog inte så lättstörd ändå, om knarrningarn resulterar i knivmord.

Nej, nu är det nog dags att knyta sig och ta en dusch innan sängen intas, måste ju vara pigg och fräsch inför min stora dag imorgon då hela världen kommer att le mot mig. Eller så får jag den vanliga påpissningen trots att det är MIN dag...jag tror på det sistnämnda, fördelen är ju att jag bara kan bli positivt överraskad då. Peace and love, folks.

Bitterljuv...

Det är det senaste epitet jag fått, den här gången från en kollega som jag arbetat en del med på sistone. Jag tycker det är vackert, på riktigt...det är nästan så att jag fortsättningsvis ska sträva efter det tillståndet aktivt, det låter ju som något som är oerhört vackert men där det ändå hittat in ett uns av mörker på något underligt sätt. Ärligt så låter det ju exakt som mig, förstå den kvinnan som blir omfamnad av mig på både ett själsligt och fysiskt plan. Hon kommer ju inte att veta om hon ska skratta eller gråta utan bara implodera av all min bitterljuvhet...me like.

Annars då undrar ni? Jodå, livet snurrar på rätt friskt, hemkommen efter tjänsteresorna och numera också ordentligt tillbaka i hemmarutinerna. I förra veckan lyckades jag slaska bort min vinst från helgen innan på diverse cg-sessioner i PLO, fast i ärlighetens namn är ordet slask missvisande då jag blev dräpt av fiskarna. Det må låta som gnäll men de tog mig verkligen hårt bakifrån den veckan, var det inte en enoutare till straightflush som satt mot min kåk så synar de ner mig mer eller mindre nakna på en flopp som jag i det läget äger men så drar de mirakel på turn och river. Nej, det är inte lätt att heta Koivula på SvS även om jag blir kallad bloggkungen av vissa motståndare, självklart med en munfull ironi från deras sida. Det är en bra härdningsskola att spela PLO, speciellt på SvS, men det börjar bli en dyr skola... Annars var ju senaste veckan största pokerhändelse inplanerad på lördagen, nypremiären på Aqva. Det blev succé, kan vi lugnt säga då 82 personer sökte sig till turneringen som höll på långt in på morgonkvisten på söndagen. Det var glad stämning och de flesta verkade trivas som de fiskar i vattnet de är, själv började jag hyfsat men hamnade på ett lite småtufft bord med bl.a. lokala kändisar så som Ryssen och Indi. Den förstnämnda dräpte mig hårt i början när han plockade en stor del av min stack, jag var nere på 6k av startstack på 15k innan jag lyckades vända på steken och ta mig till strax över startstack. Den lyckan varade dock inte länge för sedan skulle den andre, Indi, kliva in och tugga sönder mig... Jag har AQo som jag höjer upp med pre och får syn, floppen kommer 433 har jag för mig och jag har även för mig att jag betar varpå Indi synar. Turn en tvåa och jag har helt plötsligt än mer outs så jag betar igen men får återigen syn, jag börjar ana starka ugglor i mossen nu. River kommer ett förlösande men ack så bitterljuvt(!) A, nu har jag ju träffat mitt toppar med nästkicker men samtidigt räcker det ju med en femma för stege. Jag kommer inte ihåg om jag betar och får omslag eller om jag checkar och får bet, vilket fall som så ställs jag emot ett bet från Indi. Jag bör ju vika här men orkar inte hitta synan då jag i min önskevärld sätter honom på ett par över bordet och tänker att han försker reppa A:et emot mig då jag haft initiativet hela vägen. Till slut hittar jag en syn bara för att få se honom vika upp 54 för rivrad stege, jag visar aldrig min hand utan ljuger i min tystnad om att jag hade ett överpar till brädan. Måste ju göra något för att upprätthålla någon form av respekt vid bordet efter det där... Efter den smällen är jag dock brutalt handikappad så jag försöker bara hitta läge att ställa och det kommer när jag hittar J9sp, jag får dock en snabb syn av AJo och inte får jag ens två fria att jobba med, brädan blankar för min del och jag åker på en 60-nånting plats. Det var dock riktigt kul att äntligen få ihop en sådan mangrann turnering i de här krokarna igen, det var länge sedan sist men vi får hoppas det upprepas snart igen.

Idag bar det iväg till Aqva för ännu en turnering men den blev rätt kortvarig för mig, 26 personer till start och 10k i marker. Jag får ett intressant bord med mycket action och jag tar för mig bra till en början, jag är nog uppe på runt 18k med startstack på 10k innan jag hamnar i en fatal duell mot Plzd2BeatU. Vi har som vanligt fightats på bra redan innan och kvädesorden har haglat mellan oss så hatkärleken är på topp, Wettis sitter nästan och svettas av oro över terrorbalansen men jag försäkrar honom om att det är under kontroll. Jag slår i alla fall upp det hela med JT pre och får syn av Plzd2BeatU och Häggan, floppen kommer T-hög med två hjärter som jag c-betar på. Plzd2BeatU synar men Häggan pushar för det dubbla bakom, jag tar instasyn på det och Plzd2BeatU likaså. Turn parar bordet med en sjua och jag bettar ut igen varpå Plzd2BeatU mer eller mindre instaställer, jag vet inte vad jag ska tro men orkar inte vika utan tar synen. Plzd2BeatU viker upp 97sp medan Häggan har Q4hjärter, rivern blankar och Plzd2BeatU vinner potten. Efter det är jag hyfsat short men börjar spela väldigt aggro, jag plockar pott efter pott och lyckas ta mig upp mot 7-8k igen när jag hittar JJ. Jag har BB och HL som jag också tampats med en hel del höjer från UTG+1, det foldas fram till mig och jag slår om runt 3x hans bet varpå han pushar. Jag ser inget annat än att syna och han viker upp KK, blank bräda senare är jag supershort och ställer med Q3spader i handen efter. De blir en hel del action då en annan short kille får in det efter att Wettis ställt, nu visar det sig att Wettis har 99 och den andre 88 så jag har fortfarande chansen. Floppen blankar, på turn plockar jag upp hålstegen också men rivern tvärblankar och så var det hela slut. Bara att sladda hemåt tomhänt ännu en gång, börjar bli lite träligt med så få framgångar live numera...kanske läge att pensionera sig eller något...

Till helgen blir det inte mycket poker utan mer kvalitativt umgänge då jag ska hälsa på en kär vän i Upplands-Väsby, det var alldeles för länge sedan vi sågs så det blir en helkväll hemma hos honom med hans flickvän där vi kommer att äta gott, dricka gott och snacka mycket. Det ska bli riktigt trevligt faktiskt, gäller att upprätthålla de kontakter som är värda att upprätthållas och det här är definitivt en sådan. Nästa helgs fest börjar också att pocka på uppmärksamheten i förberedelseväg, jag ska få så pass celebert besök att jag börjar känna viss prestationsångest över själva utförandet. Klientelet som ska närvara gäller att behandlas med silkesvantar så jag får se till att ta fram all charm jag har samt förbereda bra med dryck och tilltugg för att tillfredsställa gästernas behov. Ännu en happening som jag dock ser framemot med glädje, ska bli kul att få till lite festande med roligt folk och i mer avslappnad form.

Linkin Park-biljetter fixade till sommaren, me like.

Mass Effect 2 är numera avklarat och det var en njutbar upplevelse där en Hollywoodsk känsla fanns närvarande hela vägen, det var rätt intressant att se hur de byggt vidare på första spelets händelser samt val som jag som spelare gjort där. Nu har de lovat att tredje delen i trilogin ska fortsätta på samma spår och det lär ju sätta en del myror i huvudena på utvecklarna, de måste ju täcka upp för alla möjliga varianter av val som kunnat göras baserat på båda första delarna i serien. Det ska bli intressant att se hur de ror det hela i land... Dead Space 2 fick jag i brevlådan häromdagen men första intrycket är sisådär, där första spelet hade en klockren enkelhet och råhet känns det här spelet mer rörigt och ofokuserat. Det är ju dock som sagt bara första intrycket än så länge så det kan ju förändras längs vägen, vi får hoppas det för ettan var riktigt bra så förväntningarna har varit höga inför uppföljaren. Borderlands lyckades vi plöja ner några timmar i under gårdagskvällen, vår coop-kampanj fortsätter och njutningen likaså. Det är ett ruggigt beroendeframkallande spel som i sin enkelhet roar alla sinnen och gänget som jag kör med är mästare på att hålla igång hånsnacket på en skön nivå så det blir en skön social grej att lägga ner några timmar på det spelet lite då och då. Mer sånt åt folket.

En sak jag måste ta tag i nu igen är min vikt, den har börjat springa alldeles för långt nu och jag måste sätta i bromsarna och backa bandet. Jag har börjat fundera på ett mål i form av att knäcka 100-gränsen innan 1:a juni men vi får se, jag är inte mycket för att sätta mål utan i så fall bestämmer jag mig bara för att köra så men jag har inte hittat majoriteten i hjärnan än. Den kommer nog skall ni se...

Nej, det får nog räcka för idag, mer än så finns det nog inte att förtälja för tillfället...

Fiskfucked...

Jaha, efter lite cg-spel vid PLO-borden på PLO är jag 2k fattigare och det är helt absurt vilket brutalt dålig nivå det är på spelarna där. De sjuka potterna avlöste varandra och jag vet inte ens om de är värda att ta upp här i all sin aburditet, jag har sagt det förr och jag säger det igen: om jag hade en rulle som klarade av swingsen lite bättre så skulle jag kunna krossa fiskbeståndet där. Det är många självgoda indivder som sitter vid borden och tror de har koll på läget, de är snabba på att tala illa om andra men inser inte bristerna i sitt egna spel. Standard är ju när de bli förbannade när de får spö med sina AAxx mot mina 5678ds eller något dylikt, då ställer de sig frågan hur jag kan syna en all-in pre men jag vill ju bara ställa som motfråga att vilken hand ska jag syna med mot AA om inte en sådan? Dock låter jag bli då jag bara tycker de är mest pinsamma, att de sedan skadeglatt pikar mig när jag senare torskar själv med AAxx mot någon randomhand får väl dessa svaga personer att må bättre. Sett ur det perspektivet så kan jag gott och väl offra 2k för att få x antal störda individer att må lite bättre, jag får se det som humanitärt bidrag eller något.

Nej, riktigt trist pokerkväll var det och jag avinstallerade klienten i ren ilska, är riktigt trött på att få in pengarna bra men bli utdragen av sinnesslöa individer. Jag får ägna resterande kvällar på tjänsteresan åt andra nöjen för nu är det slutspelat för denna gång, får ställa in siktet på helgens stora liveturnering istället. Helgerna framöver ser rätt fullspäckade ut, nu i helgen blir det alltså poker hela dagen på lördagen. Helgen efter ska jag till Upplands-Väsby för att hälsa på en före detta kollega och ha en helkväll där med middag, alkoholintag samt utomhus-jacuzzi som de mer respektingivande ingredienserna men tyvärr ingår även ett tvångstittande av melodifestivalen i paketet då hans tjej insisterar på detta. Om två veckor blir det istället lite galej hemma hos mig då lite nuvarande arbetskamrater bjudits in, vi får väl se hur stor styrkan blir men nog blir det trevligt vilket fall som. Det är den närmaste helgernas aktiviteter alltså och jag börjar nästan känna att mitt liv numera är nästan lite väl inrutat och planerat, i alla fall sett till hur många veckor framåt det är fullsmackat. Kul att det händer saker men lite off-tid vore inte helt fel just nu...

Nej, nu måste jag masa mitt feta lekamen i säng, är sinnessjukt seg och känner mig fetare än någonsin efter lite kvällsintag av diverse godsaker. Jag måste banne mig skärpa mig nu innan det bär iväg för långt, jag var ju på så god väg för inte alltför länge sedan men har fallerat kapitalt på sistone. Jag får sätta lite press på mig själv nu och sparka igång träning samt eliminera sockerintaget, enough is enough som de säger. Lite promenader på Björnön känns som nöten, om någon känner sig manad att slå sällskap är det bara att höra av sig, the more the merrier för att ta till ännu ett utrikes-citat. Nu måste jag dra mig tillbaka innan ögonlocken fälls ner av sig själva...