Jens Jadbäcks brorsa...

Det känns som att det är dags att skriva här igen, tiden flyger verkligen iväg och det är sinnes vad dagarna försvinner lätt just nu. Jag vet inte om jag direkt gjort något världsrevolutionerande direkt men det är något hela tiden, visst är det kul när det händer saker men det blir inte den där riktiga kvaliteten i saker och ting då allting rycks sönder i en orytmisk tillvaro. Jag hoppas på att få lite stabilitet framöver så att även kvaliteten rent generellt kan höjas och att det mer handlar om att njuta än att avverka...

Nåja, senaste tiden har det varit en hel del poker, inte alls oväntat. Jag kommer inte ihåg så mycket av det som hände före mitten på förra veckan så jag får börja där minnet fortfarande härskar nämligen fredag förra veckan, då var det turnering på Aqva och jag letade mig ner lika naiv som vanligt i mina förhoppningar om framgång. Det blev inte särskilt långvarigt då jag efter två timmar fick tacka för mig, istället åkte jag hem med en molande huvudvärk som höll i sig hela natten så jag knappt fick en enda blund i ögat. Som om det inte vore nog härjade grannen på rätt friskt, först hade han en fest som pågick till strax innan midnatt och sedan fullföljde han med en efterfest runt 03.00-snåret som höll i sig ett tag. Tur i oturen var att jag har lock i ena örat på grund av någon envis förkylning så jag hörde inte så mycket, dock vaknar jag 07.30 till kvinnostön och inser att det är dags att lyssna på härligheten igen. Sett till hennes stön låter det nästan som att han skulle behöva lite hjälp, det är ingen direkt passion där inte utan känns snarare som ett nödvändigt ont. Jag hinner i alla fall få några timmars sömn innan det är dags att kliva upp och ta tåget till Stockholm, det är nämligen dags för upptaktsmöte inför årets Pokerallsvenskan.

Värden Jens Jadbäck har bjudit in diverse klubbvärdar från hela landet för att gå igenom förra omgången av Pokerallsvenkan samt styra upp den nya, det hela avlöpte under sansade former och en rörande enighet i de flesta frågor rådde i sällskapet. Det hela slutade med att det blir lite skillnad i upplägget det här året men bara till det bättre som jag ser det, det blir mer rättvist på det individuella planet samt att lagdelarna också blir lättare att hantera. Efter några timmars diskussioner blev det ett litet break innan middagen så jag och min resekamrat Helen från Aqva dräpte en flaska rött på rummet innan det bar av, vi fick ta oss igenom ett vindpinat Stockholm till fots när vi skulle till restaurangen men som tur var varade inte färden tillräckligt länge för att de ädlare delarna skulle börja klaga. Väl på plats avnjöt jag en burgare utav rang, den var riktigt god och man kan ju tycka att det är synd att kasta bort ett restaurangbesök på en burgare men eftersom jag inte är en fiskmänniska fanns det inte så mycket annat att välja på. Efter lite umgänge där fortsatte färden till Klubb Oden där kvällens turnering skulle klaras av, det visade sig bli en slaskfest utan dess like och 31 spelare(varav vi stod för 20) hade letat sig ner. Jag fick ett helt ok bord med både Jens och Murat som de största kändisarna, en väldigt fager och till synes mysig Nynäshamns-tjej fångade mitt intresse tidigt men tyvärr fick jag aldrig tillfälle att stifta närmare bekantskap än så även om några artighetsfraser och axelklappningar utbyttes. Nåväl, tillbaka till pokern, det gick helt ok för mig då jag intog en väldigt passiv inställning till det hela men då mest för kortens uteblivna kvalitet. Det rebuyades hej vilt och jag jobbade mig sakta men säkert uppåt efter att ha fyllt på med en rebuy själv, när jag väl fått upp stacken till runt 15k med startstack på 3k kommer första njurslaget. Jag hittar AKo och får in allt pre mot en gotlänning som har KJo, floppen kommer KKx och det känns helt ok...men bara tills turn visar hans tre-outare, jag tappar en pott på 20k och även en stor del av min vilja att spela. Jag slaskar väl ganska snabbt bort mina resterande marker bara för att göra en dubbel rebuy till slut, med nya 6k försöker jag mig på ett sista skott innan rebuy-periodens slut. Jag hittar TT och får in allt pre mot 66, flopp xxx i bara ruter varav vi båda her ett så det ser ju riktigt trevligt ut. Turn blankar och river ger honom hans tvåoutare, riktigt oskönt. Istället för 14k och en stack strax över average är jag ute, hårdare dräpt än på länge.

Efter lite självömkan i en soffa letar jag mig tillbaka till bordet och får raila Murat när han spelar, har aldrig pratat med honom förut men han verkar vara en skön snubbe att snacka med och han är ju något av en legend(jag vet, hyfsat starkt ord) inom poker-Sverige. Vi sitter och småsnackar och jag förhör honom om både det ena och det andra tills brushen kommer och frågar om jag inte vill köra lite sidospel istället. Samma brush har tidigare under turneringen frågat mig om jag är Jens Jadbäcks brorsa och jag vet inte om det ska tas som en komplimang eller inte och om någon av mig och Jens ska känna oss förnärmade och i så fall vem av oss. Det får väl de lärde tvista om... Min resekamrat Helen går bra och lyckas ta sig till ett finalbord innan hon stupar, så fort hon gjort det tar vi vårt pick och pack och drar oss till hotellet för lite sömn. Tack Jens och Nordicbet för en trevlig sammankomst, som jag sa till Jens är Nordicbets klubbfokus mer eller mindre unikt i Sverige. Inget annat spelbolag visar samma engagemang för gräsrotspokern utan kör mest med opersonlig och distanserad sponsring.

På söndagen tar jag första bästa tåg hem från Stockholm men lyckas ju med en fadäs innan dess, klockan ställdes ju fram en timme som bekant natten mellan lördag och söndag. Jag som är lite osäker på hur det fungerar bestämmer mig för att min telefon nog inte ställer om sig självt så jag flyttar fram tiden en timme innan jag somnar, klockan ringer fint på morgonen och jag knatar ner till frukosten. Väl där är det fördraget och jag börjar fråga lite försynt varför det är stängt, de säger då att klockan minsann är 06.40 och att de inte öppnar förrän 07.00. Här tänker jag "Jamen vafan, fattar ni inte att klockan har ställts fram en timme?" och uttrycker det hela också även om i lite mildare ordalag, de står på sig men jag ger inte upp utan försöker verkligen ta reda på om de bara är dumma i huvudet eller om de glömt ställa om klockan. Jag är dock inte otrevlig utan bara snarare patetisk för det visar ju sig att det är jag som alltså fått min klocka framflyttad två timmar istället för en, jag får snällt sätta mig och vänta på att frukosten öppnar och sedan även vänta en stund på rummet innan jag kan leta mig ner mot tågstation. Snacka om fail. Väl i Västerås blir det en snabb vända hemma innan jag drar till Aqva för att hålla i PLO-turneringen där, det blir inte många själar som letar sig ner utan vi blir åtta som gör upp om äran. Jag äger bordet känns det som, mer eller mindre i alla fall och bygger stabilt på min stack hela tiden tills jag sitter på i runda slänger 33-35k av 125k i spel. Jag hittar en ATxx-hand och med floppen T7T känns det rätt bra, jag får in allt där och då mot en shortstack som går under namnet Rogga71. Han insisterar innan korten viks upp att han minsann också sitter på en T men suckar när jag säger att jag har A som kicker, tro min förvåning när han vid showdown visar 9844 d.v.s. ingenting i princip. Han har sett kapitalt fel och fått in allt utan att ha det han trodde att han hade. Jag suckar för jag vet exakt hur det här kommer att sluta, turn dräper mig planenligt med en J och när rivern blankar är årets synfel ett faktum.

Chockskadad efter den handen försöker jag hitta rytmen igen och en stund senare hittar jag fina A8TJds i hjärter och spader, när jag återpottat pre och fått syn får jag se floppen K79 med två hjärter och en spader. Kan man begära en bättre flopp? Jag får in allt som chiptvåa mot chipettan och en pott på runt 70k är på väg att avgöras, han vänder upp QQ53 med tre hjärter(!) och jag inser att jag är 75/25-favorit trots mitt underläge. Turn ger en spader-sjua och jag får ännu fler outs men när rivern sjukt nog blankar är jag ute, tiltad som aldrig förr. Jag ligger bokstavligt talat halvvägs på golvet när insikten slår mig att inte ens den handen fick jag vinna, stukad som få letar jag mig hemåt för att försöka hitta hoppet i något hörn. Som en sista desperat chans reggar jag mig till SvS:s söndagsturnering och får ännu en smäll, även om den kan tyckas rättvis. När det gått nästan två timmar hittar jag TT och slår om knappens raise från SB och får ett ställ mot mig, halvtiltad som jag är fortfarande trycker jag in allt och får se JJ hos motståndaren. Tro min glädje när det första kortet jag ser är en T men så kommer 7 och 8 i en tät följd efteråt varpå jag inser hur det ska sluta, turn blankar och rivern ger honom en 9:a. Är någon förvånad? Inte ens när jag får dra ut får jag vinna...

Efter den holmgången under helgen i pokerrövknullningens ädla konst var jag lagom uppkäftig igår men ändå valde jag att tanka in några k på SvS för att köra PLO-cg, det skulle jag inte ha gjort för jag är kallare än kallast. Det tog väl en 45 minuter så var allt borta på 1/2 och 2/4...och efter att ha bränt alldeles för mycket deg de sista månaderna på PLO-cg tar jag ett break från det, nu fokuserar jag bara på turneringar eftersom jag där ändå är med i matchen även om jag inte får några framgångar. Det är rätt tungt pokermässigt just nu kan jag lova men inte blir det lugnare för det, imorgon blir det Aqva och på lördag blir det Aqva med DM på SvS på schemat på kvällen. Nästa vecka kommer Nordicbet och besöker Aqva på sin lanseringsturné för Pokerallsvenskan så det blir en trevlig happening det med, ska bli kul att träffa Mackan Palm igen efter att ha sprungit på honom vid borden ett antal gånger det senaste året. Det är bråda tider för en pokerfantast som en annan, om pokergudarna bara kunde dela min iver och ge mig en liten del av härligheten någon gång. Jag vet, jag whinar men jag har fan fog för det också...

Igår lyckades jag med en bra grej vad gäller bilen också, min gamla silverpil som förhöjer graden av misär i vardagen. Efter en tjänsteresa i förra veckan upptäckte jag att några fåglar våldfört sig på den i bajsväg så att det såg ut som om några rejäla avföringsfetischister varit i farten. Av rädsla för att skiten, bokstavligt talat, skulle etsa sig fast ville jag igår alltså skrubba bort eländet för att hålla bilen fin och fräsch. Vid macken tar jag då gummiredskapen för vindrutetvätt och börjar gnugga på, när jag väl fått bort det mesta inser jag mitt misstag. Visst, verktygen är i plast men nog fan sitter det partiklar kvar i plasten från tidigare fönstertvättar. Istället för att ha räddat min bil från fågelbajsetsningar har jag istället belönat den med ett antal små fina repor, grattis mig. Jag blir så trött.

Som om det inte vore nog dras jag med ett nackont utan dess like som inte vill ge med sig, det är faktiskt rätt synd om mig just nu. Som liten payback på samhället gjorde jag en arga lappen-variant idag i alla fall... Grannen som jag nämnde ovan har satt upp en lapp där han ber om ursäkt för allt eventuellt oljud som kan komma av att han renoverar köket, nu har han härjat på friskt med fester, musik och fysiska aktiviteter på dygnets mer nattmässiga timmar så jag tänkte att han måste få sig en pointer. Numera har hans lapp kompletterats med texten "Det vore bra om du tänkte på ljudnivån vad gäller fest, musik och kopulering också." How you like them apples?

Tvära kast...

Helgen har ägnats åt vitt skilda ämnesintag och då pratar vi alltså abstrakta ämnen d.v.s. hjärnstimulans, å ena sidan har jag varvat Big Brother med Sagan Om Ringen medan andra hälften av tiden vikts åt att läsa FUP:et kring mordet på Elin Krantz i Göteborg. Vi tager en sak i sänder och börjar med det mer lättsamma, jag har som sagt följt BB från början i år igen och det är egentligen absurt att jag fortfarande blir förvånad över mänsklighetens tillstånd. Nu är ju klientelet i programmet på intet sätt representativt för en genomsnittlig svensk men ändå, dessa dårar finns därute och det är ju ett tecken på att det finns ännu fler ännu galnare då en viss utgallringsprocess inför serien har genomförts. När tankar som dessa slår mig blir jag riktigt mörkrädd... Nåväl, det är i alla fall som att sitta och titta på en högstadieklass i full färd med att försöka hitta sig själva. Tjejerna bedöms efter bröststorlek och läppimplantat medan killarna bedöms efter sexpack samt storlek och grovhet på lemmen. Det fnittras bland tjejerna om vems snopp man sett och att man faktiskt visat sina egna godsaker också, bland killarna tuggas det om hur många tjejer man dragit på och så vidare. Snacka om definitionen på ytlighet och total brist på hjärnverksamhet. Det roliga i kråksången är ju att 90% av de i huset tror också att de står för Sveriges framtid rent intellektuellt också, där kan vi tala om hybris om något. Jag tycker det är stor humor samt oerhört vackert att den hunken som röstats in i huset av svenska folket, självklart då mest på grund av sina fysiska attribut, visar sig vara den som är mest normal av killarna och som en ännu sjukare twist i deltagarnas ögon så verkar han ha fallit för den mest djupa samt icke BB-iga tjejen Annie. Nu blir han utdömd av killarna som en skum psykopat medan tjejerna skvallrar hej vilt om hans och Annies relation i pur avundsjuka, snacka om ett uppvaknande för dessa Ken- och Barbiedockor att det faktiskt finns något annat än utseende och coolhet här i världen. Tyvärr går väl det hela dom förbi då de är fullt upptagna med att sminka sig samt spänna sig framför kamerorna...eller visandes sina fejkade kroppsdelar som inget är värt i slutändan, det naturliga är det enda rätta och inget är vackrare än det. Så det så.

Jag har påbörjat en genomtittning av Sagan Om Ringen-serien igen och det är klassiska epos hela vägen, jag har nog läst serien fem-sex gånger varav ett par gånger på engelska samt sett filmerna ungefär lika många gånger men inte blir jag trött på det för det. Jag inser bara varje gång att jag nog helst skulle vilja vara Aragorn men inte för att han blir kung och härskare utan för att han har Arwens ovillkorliga kärlek, Liv Tyler har nog aldrig sett vackrare ut än i sin gestaltning som denna alv-kvinna. Herregud. Jag skulle kunna bli påsatt av en orch om jag så fick samma livsgåva från henne, jag är helt ärligt toktagen av hennes faktiska skönhet och filmens samt berättelsens mer mytiska och abstrakta extra pålagda element i form av hennes rastillhörighet. Jag vet, alver finns inte men om de fanns kan jag lova att de skulle knäcka varenda BB-tomte på alla plan. Nej, Arwen/Liv Tyler på ett silverfat, tack.

Det var de mer lättsamma delarna som sagt, att jag sedan tankat hem förundersökningsprotokollet för mordet på Elin Krantz gjorde ju att helgen fick en rätt mycket mörkare motpol också. Det mordet satte sig på min hjärna tidigt och jag har följt utredningen till och från sedan mordet i september i förra året och nu är det alltså dags för rättegång varför FPU:et släpps som offentlig handling. Det är en lunta på drygt 700 sidor där jag hunnit igenom drygt hälften och även om det inte är så mycket bakomliggande orsaker i det här fallet då det rör sig om ett oprovocerat överfall där båda parterna var för varandra okända så är det ändå intressant att försöka förstå varför något dylikt händer. Det finns ju så många nivåer på det hela: negativt svar på invit, överfall, våldtäkt, mord. Hur kan den händelsekedjan uppkomma? Vilka spärrar saknas och varför saknas dessa? Jag kan inte låta bli att fundera i termer som dessa och försöka få någon logik i det hela men det är nog bara att inse att det inte finns någon logik, bara en väldigt sjuk och störd människa. Jag tycker det minsta vi kan göra när sådant här sker är att försöka förstå för att kunna lära oss att förhindra att något dylikt händer igen, just i det här specifika fallet fanns det väl kanske inget man kunde ha gjort då det är helt oprovocerat och uppkommer ur ingenting. Det är bara stackars Elin som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle...

Nog om detta, vi behöver inte svärta ner oss mer än så för en kväll. På pokerfronten har det varit hyfsat lugnt, jag hann dock med en Långlördag samt en djuping på SvS igår kväll men utan någon större framgång. Har faktiskt förträngt helt hur det gick överhuvudtaget men har för mig att jag i djupingen hade tripplat rätt snabbt men föga hjälpte det då jag ändå blev dräpt, fakta är att jag i alla fall var ute ur båda efter en dryg timme så jag kunde ägna kvällen åt andra aktiviteter. Annars har ju en stor snackis i veckan varit Lina Olofssons bokplaner och jag blir ju bara trött på alla förståsigpåare, alla ska ha åsikter och råd och allra helst bara tycka att hon är en tönt som tror att hon kan skriva något vettigt. Jag säger bara, låt henne försöka! Om ni nu är så blodtörstiga och vill pissa på henne, låt henne skriva sin bok och hoppas sedan på att den floppar kapitalt. Min åsikt är bara att vi behöver fler som vågar stå för det de tror på, folk som vågar ge sig hän åt sina drömmar och våga för att vinna på riktigt. Inte genom att skyffla in marker på virtuella bord och mäta kuk i chatten utan faktiskt blotta sig själva, ge en del av sig själv till allmän beskådan och bedömning. Det är mod om något, inte att fyrbetsbluffa på rivern. Nej, jag säger bara, go for it Lina! Hoppas projektet går bra och så länge du själv känner att du gett allt så är slutresultatet skitsamma, du har i alla fall försökt. Det är allt som betyder något, om några haters sedan vill ha en anledning att spy ur sig galla en dag till av deras liv så må så vara. Jag fascineras av hur vissa orkar gå på dag ut och dag in och nöta om samma saker, jag ska inte ge mig in i några debatter där utan bara nöja mig med att konstatera det. Förstå om all negativ kraft omvandlades till något positivt istället, snacka om att allas tillvaron skulle te sig betydligt mer behagliga...

Imorgon bär det av på tjänsteresa igen men är hemma till onsdag kväll redan så det blir en snabbis, nästa helg blir det att åka till Stockholm för lite förmöte inför nästa omgång av Pokerallsvenskan. Det blir diskussioner, mat och poker för hela slanten så det ska bli trevligt att stifta bekantskap med lite annat klubbfolk från landet, jag sitter ju på två stolar egentligen då jag är involverad i både HPK och Aqva men det ser jag ju inte som något problem även om jag är där som representant för Aqva. Jag tror nog båda klubbarnas upplevelser av senaste omgången är rätt snarlika även om Aqva självklart har mer angenäma sådana eftersom de stod som vinnare till slut, kan inte säga att jag bidrog med något där överhuvudtaget då jag var kallare än kallast. Tyvärr innebär denna resa att jag missar Bruksmästerskapen på HPK som är en av mina favoritturneringar, det är väl den enda större som jag lyckats någorlunda i då jag för några år sedan slutade på en andraplats i den. Jag får väl försöka klonka i storstan istället, kan ju bli lika bra om inte bättre det...

Nähä, nu är det nog dags att börja runda av för kvällen även om jag lätt skulle kunna fortsätta skriva en stund till. Jag får försöka distribuera skrivinsatserna lite mer jämnt över tiden istället för att inkomma med brutala punktinsatser. När tjänsteresandet lugnar ner sig lite ska det nog finnas lite utrymme för rutinmässigt och mer frekvent skrivande, hav tålamod mina lärjungar...

Levnadstecken...

Ryktena om min död är grovt överdrivna, jag är alive and kicking men jävligt mycket på resande fot för ögonblicket. Nyss hemkommen håller jag på att försöka återanpassa mig till vardagen här hemma med tillhörande tidszon, det är inte alltid så lätt men sakteliga börjar jag hitta rytmen igen efter lite flygande och farande. Jag vet att jag har berört ämnet tidigare men är det något dessa soloresor ger tid till så är det eftertanke och reflektion kring vardagen, efter en veckas resande satte jag mig på planet hem och tro det eller ej så fick jag en tår i ögonvrån. Nu undrar ni antagligen varför och inte helt oväntat ska jag berätta, jag satt nämligen där och väntade på att planet skulle starta när tankarna började fara iväg och då främst till de som jag kallar mina vänner på hemmaplan. Det är en handfull människor som jag anser kvalificerar sig som riktiga vänner och jag tror att de finns där för mig oavsett vad, jag hoppas det i alla fall då jag definitivt finns det för dom. Det är något med mig på sistone som fått mig att få dessa aha-upplevelser mitt i vardagen, när jag blir nästintill omvälvd av det fina jag ändå har i livet. Det här må låta som new age-flum men jag måste ju försöka väga upp mina bittrare sidor genom att visa att det ändå finns en viss mänsklighet bakom allting och vad kan bättre representera detta än vänskapens kärlek, den som ska bestå allt. Jag satt i alla fall där och tänkte på folket där hemma och kände att jag nog inte har så mycket att klaga på egentligen, jag har det rätt bra ändå. Tack för att ni finns...

Pokermässigt har det varit nästintill katastrof, det har slaskats hej vilt på PLO-borden på sistone och jag har blivit dräpt varje gång. Någon gång på grund av mig själv men ett antal gånger på grund av Fru Fortunas rumppippning, jag ska inte whina om det hela då det ju är standard inom PLO men som exempel på en hand som jag torskade kan jag nämna följande: jag har AAxx med spaderfärgen, floppen kommer A2x med två spader och här åker allt in. Turn kommer en fyra som ger mig hålstege medan rivern fullbordar hjärterfärgen på bordet, vad tror ni tomten har synat min allin på flopp med? TTKx utan spader eller någonting, han hade absolut nada - nothing - zip - nichts på floppen och ändå hittar han synen. Observera noga dock att jag inte klagar på hans syn, den vill jag ju ha alla dagar i veckan men snälla rara söta pokergudar. Why? Hur kan jag INTE vinna den? Hur kan han få runner-runner färg när jag äger brädan så som Finland ägde Sverige i hockey-VM 1995? Det är helt sinnes. Det är ungefär en indikation på min pokerform just nu och live suger den än mer, jag har inte lyckats med något på den fronten på sistone men har nu ett litet ofrivilligt break som antagligen tar slut på lördag så vi får se vad jag eventuellt kan mäkta med då. I söndags lyckades jag dock kvala mig in till Söndagssteken på SvS i brist på annat syssla med på eftermiddagen, tyvärr blev turneringen ingen succé direkt där jag hyfsat tidigt var illa ute och fick kämpa i motvind hela vägen. Med runt 10BB sliter jag som en hund för att få dubbla upp, jag har dock noterat att killen som sitter efter mig(Wildones) är hyfsat lös så jag bör vara försiktig. Tyvärr får jag hybris när alla foldat fram till mig på SB och jag har J4o, jag tänker att han måste ha en hyfsad hand att syna en all-in med så jag trycker in allt. Tyvärr slår mig den nyss nämnda insikten om hans lösaktighet mig i samma stund som jag tryckt in degen, självklart hittar han synen med A5o och när floppen direkt visar ett A är loppet kört trots att jag hittar en fyra där också. Signifikativt för min form var också mitt deltagande i Topp100 under samma kväll, den turneringen är knappt en kvart gammal när jag hittar KK som jag tvåbetar pre med syn. Floppen kommer Q-hög och enbart hjärter, jag har en K i hjärter och känner mig hyfsat trygg och efter diverse omslag åker skiten in på floppen. Motståndaren Miten visar upp QQ för floppat set men jag känner mig hyfsat trygg ändå, magkänslan säger att flushen kommer att komma och visst gör den det på rivern men självklart parar turn och river sig med varandra och föder fram en gudsförgäten kåk. Så var den sagan alles... Jag är dock stolt över mig själv numera, de här äckliga setupsen berör mig inte i ryggen spelmässigt längre men visst är det ändå roligt att älta dom ändå. Jag är inte bättre man än så.

TV-spelsmässigt har jag fortsatt plöja Fallout 3 och är väl mer eller mindre klar med den, håller på med sista DLCn och sedan är alla achievements klara vilket känns hyfsat skönt. Jag trodde uppgiften var mig övermäktig innan men efter dryga 50 timmars spelande(I know) så är det snart avklarat. Tur att jag har Fallout New Vegas att bita i efteråt, med ungefär samma antal timbehov...tur att jag inte har ett liv att tala om som stör mitt ack så människolivsräddande spelande, jag bidrar verkligen till mänsklighetens fortsatta utveckling. No wonder I am single.

Filmer har det tittats på också:

Titel: Tangled
Genre: Animerad komedi

Klassiska sagan om prinsessan i tornet med sitt jättelånga hår och så en prins som förirrar sig in i hennes instängda värld, en klassisk sago-setup som levererar helt ok i det här fallet. Det är den numera normala blandningen av barn- och vuxenhumor som presenteras även om det är mer åt musikalhållet den här gången än vad det varit i de flesta fall på sistone, det är dock inget negativt då sångerna ändå tillför en del och även framförs med finess. En helt klart sevärd animerad film som roar precis som den ska...

Betyg: R R R

Titel: Monsters
Genre: Drama

I en nära framtid har jorden fått besök från yttre rymden eller något dylikt och vissa områden utanför USA har spärrats av på grund av hotet från dessa, jag måste dock erkänna att storyn inte sitter helt hundra hos mig då jag såg den här på flyget oh missade en del av början. Det handlar i alla fall om en man och en kvinna som tillsammans försöker ta sig till sina familjer i USA men stöter på just dessa nyss nämnda utomjordingar. Filmen har en känsla av District 9 över sig men jag tycker den slutar lite väl abrupt efter att ha byggt upp en skön stämning, det blev mest ett "Jaha?" mot slutet men jag kanske behöver se den i lugn och ro och i sin absoluta helhet för att ge den rättvisa.

Betyg: R R R

Titel: Jackass 3D
Genre: MTV-humor

Ja, de sjuka grabbarna är tillbaka ännu en gång och jag inte annat än småle åt deras galenskaper fortfarande, att de orkar. Jag tror inte jag behöver tillägga så mycket mer här än att man får precis det man förväntar sig d.v.s. mer av det gamla, på både gott och ont.

Betyg: R R R

Titel: The Green Hornet
Genre: Actionkomedi

Här har vi en misslyckad son till en tidningsmagnat som vid sin faders död inser att han vill göra något nytänkande och bestämmer sig för att bli superhjälte tillsammans med sin kinesiska betjänt som passande nog är kampsports-, teknik- samt vapenexpert. Jag vet inte men jag börjar få nog av killen som spelar huvudrollen, jag kommer inte ihåg hans namn och orkar inte googla det heller men han känns bara som en beige Will Farrell-kopia där inte ens originalet var riktigt roligt från första början. Det känns mest som något som några pårökta collegestudenter från USA skulle skratta sig fördärvade åt men mig roar det inte särdeles mycket, visst fnittrar man till någon gång men mer än så är det inte.

Betyg: R R

Titel: Chronicles of Narnia: The Voyage Of The Dawn Treader
Genre: Drama

Ännu en film baserad på den klassiska barnboken men det börjar kännas uttjatat nu, hur mycket lejonman pallar man egentligen? Nu dras barnen in i en tavla där de hamnar på ett fartyg som är på väg att leta efter sju försvunna herrar som inte hörts av på ett tag, det urartar därefter till en kamp mot grön dimma och annat spännande. Jag börjar få nog av det hela som ni märker och den här filmserien borde gå in i samma grav som Harry Potter-serien börjar närma sig, kidsen därute kanske tycker det här är bra men jag gör det inte.

Betyg: R

Det är väl de filmer jag betat av på sistone, mer lär dock följa inom en snar framtid.

Det var väl det tror jag, nu återstår inte så mycket mer än att duscha mitt illaluktande lekamen innan sänghalmen intas. I am so fat, so fat, I know it...

Springer under mitt EV...

Igår kom dagen som egentligen borde ha kommit mycket tidigare, nämligen dagen då jag införskaffade mig pokeruppföljningsmjukvara. Jag slog till på ett paketpris på både Holdem och Omaha Manager så nu är jag fullt rustad till att analysera mitt spel, jag har ju självklart ännu inte hunnit sätta mig in i några som helst funktioner eller nyckeltal. Bortsett från ett. Det som kallas EV adjusted d.v.s. värdet på det du "borde" ha vunnit när allt "borde" ha gått som det "normalt" går, ni som känner mig vet ju att inget går normalt i mitt liv och oftast då mer åt det miserabla hållet än det extatiska. Jag läste som start på det hela in alla mina händer från SvS från den här datorn(vilket är 95% av allt jag spelat där) sedan slutet av oktober 2009 d.v.s. runt 1,5 år av spelande. Totalt sett landar jag på dryga 66k händer och min faktiska vinst är 77k på dessa, har ingen aning om det är bra eller dåligt då jag inte är insatt i den förväntade relationen dessa tal emellan...det som dock fångar mitt intresse är alltså kolumnen EV adjusted. Där står nämligen den hiskeliga summan av 199k i grönt...det tar ett tag innan sanningen sjunker in men sedan fylls kroppen min av båda en viss hopplöshet men även en glädje. Hopplösheten är sprungen ur det faktum att jag inser att jag springer djävulskt dåligt medan glädjen kommer från att jag äntligen har belägg för mitt whinande, här är det ju faktiskt svart på vitt hur jävla rövknullad jag blir. Vi pratar alltså PLO-cg och nivåerna 1/2 och 2/4 på SvS där 80% av händerna spelats... Det är som sagt tve-eggad information som framkommer och jag lär behöva gräva mig än djupare i denna min samlade pokerhistorik, jag har fått löften från en veteran att han ska hjälpa mig att greppa grunderna i programmet samt förstå innebörden av information. Jag är nyfiken på vilka fler sanningar jag kan komma att hitta bland de rykande kratrarna som mina duster vid borden efterlämnat, det borde finnas mycket att tillgå där.

Måndagen var alltså min födelsedag även om det inte märktes direkt, inte ett enda besök och inte ett enda paket fick jag. Det är lätt att inte känna sig älskad i ett sådant läge men det är bara att bita ihop, jag fick ju i alla fall uppleva en till födelsedag och kan då konstatera att jag är ett år närmare döden. Jag roade mig med att svara på gratulationer på FB istället och dum som jag var hade jag direkt planen att besvara varje gratulatiion och där blev jag faktiskt positivt överraskad för en gångs skull, istället för de runt 30 gratulationer jag räknat med ramlade det in runt 80 och därmed hade jag att göra hela kvällen kan vi lugnt säga. Vad gör man inte för att roa sig...

Gårdagskvällen blev en spelorgiekväll då jag hängde på vårt GOW-gäng för att köra lite hordes igen och det blev en angenäm sittning där vi krönte det hela genom att på ett heroiskt sätt bemästra sista vågen, det är en helt klart underskattad social form att idka TV-spelande med mer eller mindre bekanta vänner. Det är nästan att det bara blir lite långt mellan varven när alla ska koordineras och det måste fungera för alla inblandade med tid och möjlighet men känns väl som ett i-landsproblem, typ.

Big Brother-grinden fortsätter stenhårt, tog ett par dagars break men har nu jobbat ikapp mig själv och fascinationen tilltar. Nu har ännu en klivit ur huset frivilligt och hon var en av de få som faktiskt verkade vettig därinne så jag förstår henne, vi får väl se hur många fler som kan tänkas kliva ut. En av bimbobrudarna var på väg att kliva ut efter att hon spytt för hon tyckte det var så pinsamt men istället så lät hon sig bli påsatt några timmar senare, logik på en för mig alldeles för hög nivå. En annan av de mer dramatiska händelserna rörde hunken Martin i huset som aldrig fått nobben av en tjej, det försäkrade hans inbjudna kompisar och syster till och med i livesändning på söndagen. Förstår ni fasan när han senare den kvällen förstår att en av tjejerna i huset inte är överhuvudtaget intresserad av honom på det sättet...fan, killens värld höll ju på att gå under. "Hur är det möjligt?!?!? Hon vill inte ha mig...det har aldrig förr hänt. Oh. My. God.". Det kan inte vara lätt att vara så snygg, jag säger då det. Jösses. Jag läste också i Aftonbladet att killen som psykbrytet fortfarande får läkarvård så det är nog rätt illa däran med honom, det kan jag förstå efter att ha sett klippen från den dagen han kollapsar. Det svammel som han vräker ur sig och med den frenesin, det behövs ingen raketforskare för att konstatera att något slagit slint hos stackaren. Jag har dock svårt att känna någon empati för killen då han ändå självmant valt att delta i det hela, då får man inse att det är en del risker man utsätter sig för. Jaja, to be continued...

Jag sitter här och känner en del konstiga odörer flyta upp från soffhållet till, tror fanimej att kattkräket gjort något i soffan. Som sagt, being Koivulainen.

Ikväll var jag iväg till Club Aqva för att köra en liten turnering men borde ju som vanligt ha stannat hemma, jag är så kall så kall. Vi är 28 startande och får 12,5k i startstack, jag får ett tufft bord med bl.a. Näsan och Joge som motståndare. Jag vet inte vad som händer men jag kommer helt fel in i det, jag tappar ganska snabbt några tusen marker till Näsan på diverse draghänder. Sedan kommer stora dräparen, jag har AQo och höjer upp pre med syn från honom och en till. Floppen kommer J-hög och det blir rundcheck, på turn kommer A:et och jag bettar ut med syn från båda. Rivern kommer blank och återigen bettar jag ut efter check från Näsan, den andre killen lägger sig och Näsan ser ett tag ut att bara syna men efter lite fipplande med markerna höjer han. Jag vet inte vad jag ska tro, antagligen är jag slagen men vi har som sagt haft en hel del bataljer innan och jag börjar tänka omvänd psykologi. Han har visat stål alla gånger tidigare och han är så pass bra spelare och vet att jag också kan tänka i de termerna att han mycket väl skulle kunna tvärbluffa eller semibluffa med ett sämre A i det här läget bara för att han vet att jag inte tror att han kan göra det bettet utan att ha stål bakom igen. Jag snurrar in mig i dessa tankar och hittar till slut en väldigt dålig syn, han viker upp 99 för floppat set och potten rakas till honom. Jag blir riktigt ledsen här och tappar allt sug på att spela, jag är strax efter med i en pott där jag försöker betta på flopp för att sno hem potten men får omslag och får vika igen. Jag känner mig totalt förnedrad av hela bordet och är på gränsen till grinfärdig... Handen efter får jag A5ruter och allt åker in direkt, instavik fram till Näsan på BB som instasynar föga förvånande. Han har ju tydligen av ödet utsetts till min exekutor idag så det är bara att böja sig framåt och ta den i all dess prakt... Han viker upp AKo och efter en blank bräda är det bara för mig att x:a ut mig ur datorn och pallra mig hemåt, mentalt förstörd för dagen. Jag hatar när det blir så, usch. Det är ingen kul känsla att känna att man blivit avklädd bara in på skinnet och sedan påpissad efteråt, det var ett tag sedan jag kände så senast men nu kom det med full kraft igen. Jag får väl bara försöka skaka av mig det hela och ta nya tag någon annan gång, nu blir det inte livepoker på två veckor då jag ska iväg på tjänsteresa men någon onlinehand borde jag kunna hinna knäcka.

Nu är det dock dags att knäcka dagen och leta upp kudden för lite tröst, när både pokern och katten pissar på en.