tisdag 31 maj 2011

PJ Harvey - Down By The Water

En riktig klassiker som bara växer för varje lyssning och år som går, den kvinnliga varianten av Nick Cave är här helt suverän och får till både musik och framförande i en hypnotisk blandning som inte kan lämna någon genuint musikintresserad person oberörd. Lyssna, beskåda och njut:

Down but not out...

Jag är en konstig prick, det känns som att mitt humör är helt oberoende av vad som försiggår runtomkring mig och att det i lägen där det till synes borde finnas mycket att glädja sig åt ändå känns som att allting bara suger fet oxpung. Förklaringen är väl att det rör sig en hel del i min vattenskalle och att känsloregistret är ytterst känsligt för olika tendensern och förändringar, just nu är min sinnesstämning dämpad och nästintill gråtmild. Det må låta patetiskt och anti-macho men det struntar jag fullkomligt i, jag är rätt nöjd över att ändå ha känslor som svallar om det så är åt det positiva eller det negativa. Just nu är det dock som sagt mer åt det negativa hållet och det beror nog mest på att jag känner mig ganska utsatt för tillfället, jag får ingenting gratis på någon front och har väl hamnat lite i en ond spiral. I vilken omgivning jag än befinner mig verkar jag bjuda in till större eller mindre former av pikningar och annat otyg, i många fall är det säkerligen inget illa ment men är jag inte på humör för dylikt tar det hårdare än vad det annars gör. Jag skulle behöva få positiv input, någon som bara kliver fram till mig och ärligt säger till mig att jag är banne mig den grymmaste som finns. Jag vet ju att jag är det men vore skönt att få höra någon annan säga det någon gång också...

På tal om grym så fick jag en helt ok klonk här i helgen då jag lyckades vinna Långlördag på SvS, efter en hel del förlorade slantar bestämde jag mig för att köra äckligt disciplinerad poker och så blev det också. Det sjuka var att jag samtidigt körde djupingen på samma sajt och i den lyckades jag komma sjua av runt 250 spelare så det var FT i två fall av två och vinst i den större av dessa. 14k fick jag för besväret och det var mer än välkommet även om hälften redan är borta med vinden, några k försvann direkt på PLO-borden och så köpte jag in mig i turrar för 1,5k i söndags. Igår försvann 1k vid PLO-borden och idag 2k medan ytterligare 500 kr spenderades på turrar. Det går fort när man har kul...nu ska jag dock förvalta de resterande vinstpengarna på ett vettigt sätt och inte chansa med några fler skott vid PLO-borden utan bara rikta in mig på turneringar. Jag har ju haft en vag förhoppning om att kunna få ihop nog med deg för deltagande i live-SM på CC som avgörs kommande helg men det ser lite tungt ut nu, jag har dock några dagar på mig att försöka skrapa ihop slantarna.

Själva turneringen i lördags gick smidigt hela vägen, det var dock rätt nära utåkning ett tag när vi var runt 40 kvar eller något när jag tappar ner mig till en relativt liten stack. Tack vare lite mental support från Wettis samt en fin kortrusch återhämtar jag mig ganska snabbt och kan fortsätta min väg mot finalbordet, väl där rullar det på bra med kort och tajming och när vi är fyra kvar går det rätt fort till slut. Det är en kille som muppar sig och ställer sin stack hela tiden trots att han sitter på en hyfsad sådan, jag sitter bara och väntar på en hand och till slut får jag en eminent sådan i form av KK på SB. Han ställer sin vana trogen från knappen och jag tar instasyn på honom, han har K8o eller något som han är på väg att plocka upp ett flushdrag med men handen hans dör på turn. Bra så. Efter det gör jag processen kort med de två andra, jag plockar båda med varsin rivrad flush och det är aldrig någon egentlig fara när vi väl är tre kvar. HU har jag ett 5/1-övertag men det tar väl ungefär fem händer innan det är slut... Det var en riktigt skön vinst även om jag är lite sur på mig själv för att redan ha dunkat iväg hälften men det är ju som de säger, att man ska smida medan järnet är varmt och det är det jag försökt göra med varierad framgång. Det framgår dock tydligare och tydligare att mitt gebit definitivt är turneringar och inte PLO-cg, variansen är för brutal för mig där och jag skulle känna oerhört mycket på att hålla mig borta därifrån.

Utöver denna helgs framgångar har Aqva rockat hårt i Pokerallsvenskan också, vi vann sista omgången i gruppspelet på ett förkrossande sätt och säkrade därmed divisionssegern på ett fint sätt. Igår spelades kvartsfinalen där vi fick möta Tidaholm, vi klev dock in med ett brutalt övertag i manskap då vi ställde upp med 37 mot deras 12 så det var ganska stor fördel för oss direkt från start. Det blev aldrig riktigt farligt utan vi gjorde det vi behövde göra utan att förta oss och säkrade segern rätt tidigt, nu är det dags för semifinal och än så länge vet vi inte vilka vi får möta då det ska lottas men det sjuka är att alla lag i vår division gick vidare men inga från den andra. Det är starka lag som är kvar men om jag får välja på Lesjöfors, Visby och Nynäshamn känns de sistnämnda som svagast även om de på intet sätt är ofarliga. På något sätt skulle en final mot Lesjöfors kännas som den moraliska finalen då vi dominerat rätt friskt tillsammans så här långt, båda klubbarna verkra också vara de klubbar som har flest spelare med i matcherna varje gång. Det blir spännande kommande måndag och jag hoppas verkligen vi kan fixa en finalplats för oss, det vore skönt att få en rejäl chans att försvara titeln från förra året samtidigt som det finns riktigt bra priser att slåss om. Forza Aqva!

Vad mer finns det att berätta? Tiden springer ju så lätt iväg och de vardagliga händelserna försvinner in i ett allmänt töcken, jag har ju inte gjort så mycket mer än fokuserat på poker de senaste veckorna min vana trogen. Jag har dock hunnit med lite xboxande och då i form av L.A. Noire, det har sågats av många och setts som en rejäl besvikelsem men jag vet inte om jag håller med riktigt. Jag förstår att de som förväntade sig ett nytt GTA blev besvikna men det känns rätt orättvist att bedöma det här spelet utifrån de kriterierna då det är ett helt annat koncept, nu handlar det ju istället om ett detektivspel där det största spelmomentet går ut på att i förhör försöka lista ut om de misstänkta talar sanning eller inte. Jag kan ju hålla med om att mycket är monotont i spelet och att valfriheterna är ytterst begränsade, det är ju mer som att titta på en animerad film där man själv får välja replikerna. Jag tycker dock ändå att det finns en viss charm i det hela och miljöerna i spelet är väldigt vackra och detaljerade, det är utformat som ett spel som ska avnjutas i sakta mak och inte ösas igenom i 190km/h med guns blazing. Hade de ökat pusselgraden och kanske släppt tyglarna lite mer hade det varit en klockren femma men nu blir det en fyra för mig, jag kommer nog sikta in mig på att plocka alla achievements i det här spelet då det kliar mig på rätt sätt. Utöver det är det rätt dött på spelfronten så här inför sommaren så man får ju roa sig med gamla spel under eventuella regniga dagar, soliga går ju för den delen också men då får man ju bara se till att dra ner persiennerna och stänga ute den förhatliga solen.

Under sommaren kan det bli att jag åker iväg på en pokerresa till Riga, det vore rätt trevligt att komma iväg i trevligt sällskap och bara lulla runt. Det blir i så fall av i början på juli men det som komplicerar ärendet i så fall är att jag direkt efteråt drar i så fall till stugan i Finland för lite häng där, jag måste försöka rodda ihop det hela på ett lämpligt sätt. Största problemet är ju kissekatten, måste dumpa henne på ett kattpensionat och jag vet inte vad hon tycker om att vistas på ett sådant i tre veckor i sträck. Hon har ju mäktat med runt två veckor förut och även om det till synes inte verkat vara henne emot så vet man ju aldrig, hon kan ju hata mig totalt vid det här laget. Hon har dessutom fått någon form av sår vid ena örat, vet inte om det är något utslag eller någon hon krafsat sönder av sig självt men lite oroar det alltid pappa. Synd om den lille.

Min fetmakarriär går fortsatt bra, matchvikten behålls och verkar inte skönjas någon ändring inom den närmsta framtiden. For fucks sake. Jag måste skärpa mig, seriöst, det här går inte längre. Jag måste börja komma igång med promenader och annat för att styra upp det här igen, om sinnesstämningen bara kunde lyfta en aning så skulle jag nog få energi till att ta tag i det här. Det är dock rätt skönt när man är miserabel att sätta sig i soffan med en påse lösvikt i knäet och frossa, jag börjar förstå den klassiska bilden av tjejers tröstätande av glass. Jag är dock inte så miserabel alltid utan jag gillar ju godis anyhow, det är väl bara något att skylla på vid överkonsumtion.

Ny tatuering troligtvis på gång, håller på att försöka få fram en bra design så det ligger nog inte alls långt fram i tiden i så fall.

Kollade på en film häromkvällen:

Titel: Insidious
Genre: Skräck

Klassiskt scenario med familj som flyttar in i ett nytt hus men råkar ut för problem direkt, den här gången är det en av sönerna i familjen som faller i en oförklarlig koma samtidigt som det börjar hända konstiga saker. Filmen är gjord av samma snubbar som gjorde Paranormal Activity och om den var bra så är den här filmen inte mycket att hurra för, det blir aldrig någon struktur i det hela utan det öses på med demoner och annat skräp i parti och minut. En bit in i filmen känns det nästan som en komedi för ett ögonblick, det håller inte i mina ögon om man vill få det till att vara seriös skräck. Undvik, spana istället in nyss nämnda Paranormal Activity, den kan vara läskig på riktigt om man är i rätt sinnesstämning.

Betyg: R R

På TV-seriefronten ligger jag lite efter, jag har tre osedda avsnitt av Game Of Thrones bl a som enligt uppgift dock verkar ta sig numera. Efter en intressant start blev det en form av stillestånd i handlingen då alla karaktärer skulle färgläggas och förklaras, grundkänslan har dock hela tiden varit att det är en förberedelse för vad som komma skall och det är ju skönt att höra att de förväntningarna verkar infrias. Om jag inte missminner mig helt så ska väl Breaking Bad börja snart igen och ni som ännu inte upptäckt denna episka serie bör ta er i nackskinnet på en gång, är ni hängivna TV-serieslukare som en annan så är det en serie som ni bara inte får missa. The Big Bang Theory hade ju säsongsavslut nu också, blev en fin cliffhanger där inför nästa omgång och den serien är verkligen världsklass rakt igenom också. Det är väl 90-talisternas vänner typ även om referenserna i stor utsträckning täcker 80-talet och början på 90-talet, undertecknad känner ju igen sig lite lätt i nörderiet och skrattar gott åt alla mer eller mindre uppenbara pikar eller hyllningar som delas ut till de fenomen som var stora när jag växte upp.

Nej, vad säger ni, räcker det för ikväll? Jag är rejält hungrig och funderar på allvar att ta en tripp till Statoil för inhandling av något ätbart trots att klockan snart slår 00.30, jag kanske får lugna mig ändå och försöka klara mig till morgonen men problemet är att jag inte har mer att äta imorgon bitti här hemma än vad jag har nu. Moment 22 på något sätt. Jaja, det löser sig säkerligen på något sätt... Jag får återigen komma med mitt urholkade löfte om mer frekvent uppdatering här, jag tror och hoppas att jag någon gång kan hålla det då jag oftast ändå brukar kunna stå för mitt ord. Må väl och ta hand om er och varandra...

onsdag 18 maj 2011

Viridiflora - I Bleed You Out

En skön låt jag plockade upp på radion häromdagen, har ju en viss förkärlek för dessa singer/songwriter-brudar och det här kan ju vara något att titta närmare på. Jag gillar raderna:

I never broke a heart in my life, they only broke mine
I never broke a heart in my life, I wish I knew the sound

Känns en aning självbiografiskt...

Ordinär vardag...

Det har det blivit nu igen efter all hysteri kring VM-guldet, det är fortfarande dock en oerhört skön känsla i kroppen som bottnar i en lättnad så som jag tidigare förklarat. Det är nog svårt för några andra än finländare att förstå den återupprättningen den här vinsten står för, det är många med mig som tror att det i och med den här segern har tagits ett steg förbi den tidigare psykiska spärren av att inte kunna leverera när det väl gäller. Vi får hoppas det hela blir ett positivt lyft på fler plan än hockeyn, inte för att överdriva det hela men det kan mycket väl ge sköna följdeffekter. Det hela har dock grumlats en aning i det finska medvetandet då lirarna ifråga firat guldet rätt hårt och allting har sänts, streamats och rapporterats rakt in i de finska folkhemmen. Själv har jag sett bilder på hur målvaktstränaren gör en Anja Pärson-säl när han tar sig ur ett plan, jag har sett en av backarna i en intervju ironisera över de spelare i truppen som faktiskt inte fick spela och på den nivån fortsätter det. Jag vet inte vad jag ska tycka, självklart ska de ju få fira guldet men samtidigt är de ju förebilder så de skulle ju kunna spara det grövsta firandet till senare när alla kameror inte är påslagna och alla journalister inte är närvarande. Jaja, shit the same, de har gjort en grym insats och lyft ett folk tack vare det. Nu ska jag dock släppa det ämnet, jag kan bara sammanfatta med att det är den sköna känslan från detta som jag kommer att bära med mig länge. Inte att vi slog Sverige med 6-1...

Pokermässigt har det varit hyfsat drag, i måndags kördes ju som sagt Pokerallsvenskans femte omgång och vi fick som väntat en andraplats i totalen så nu står vi och Lesjöfors på exakt samma poäng inför sista omgången och det är mellan oss divisionsvinsten står. Vi kommer ju att göra allt vi kan för att placera oss före dom men det kommer att bli en rejäl uppgift att bita i då de verkligen imponerat fram tills nu och de är väl den enda klubben(i alla fall vår division) som kan matcha oss antalsmässigt. Det glada i kråksången är ju dock att vi inte kommer att möta dom igen förrän i en final, jag tror det bör bli så i alla fall. En annan match som verkligen kan bli intressant ifall den blir av i slutspelet är ett eventuellt derby mot HPK, stämningen mellan klubbarna har hetsats upp en aning på sistone och tyvärr mest i negativ anda så jag tror inte en dylik drabbning blir den lokala folkfesten det borde bli utan att det i så fall blir rätt hätskt. Vi får väl se, kanske aldrig ens blir aktuellt... Hela spektaklet går ju på NordicBet och efter min fjärdeplats i förra veckan fick jag ju runt €50 som prispengar, dessa slaskade jag runt med på PLO-borden en stund innan de som sig bör tog slut. Till den här veckan fick jag lite rakeback varav jag använde €5,5 för att regga mig till Pokerallsvenskan, de knappa €20 som jag fick över fortsatte jag att slaska med och när måndagskvällen var slut hade jag runt €160. Dessa fortsatte jag att leka med igår och jag var uppe i €400 innan allting slog bakut, jag tappar €120 i en pott där jag turnar nöten och där jag bombat hela vägen samt fortsätter göra så bara för att se rivern para sig. Jag vet att jag är slagen då han instaställer sina resterande €30 och jag blir tvungen att syna eftersom potten är så stor, självklart har han jagat in en naken kåk. Någon minut senare i halvtiltat tillstånd ställer alla fyra motståndare vid ett annat bord pre, alla är inne med runt €100 och jag sitter på 9953 med en massa bryderier i huvudet. Jag vet ju att jag inte har stor chans att ta hem potten men jag skulle förbanna mig själv i år och dagar om det kom en nia på brädan som gjorde att jag vann, mot fyra motståndare är jag ju mer eller mindre stendöd men tilten från den tidigare nämnda handen gör att jag trycker in allt och blundar. Självklart har jag inte en chans utan tappar ytterligare €120 i en €550-pott, nu är tröttheten på det hela än mer rejäl och jag slaskar bort ytterligare €100 i bara förbifarten. De sista €80 jag har kvar lyckas jag hålla levande ett tag men åker på en till halvsur utdragning och dundertiltar bort resten, nu är jag alltså nere på 0 igen så det är bara att vänta in nästa veckas rakeback och köra hårt igen. Jävligt surt dock att jag inte lyckades få hålla mig kvar på €400, allting kändes så bra där och då. Blä.

Idag körde jag Topp100 och Lillördag på SvS men det gick åt helvete som vanligt, Topp100 kom jag aldrig riktigt in i då jag tidigt tappade halva stacken med QT när jag floppar toppar och får hårda bet mot mig hela vägen med ställ på river. Där får jag vika då det blir rätt uppenbart att han bombat med ett överpar hela vägen, ibland kostar det att komma till insikt. Efter det harvar jag bara runt och snackar skit med Dybban och lite annat löst folk vid bordet, jag får till slut in det med AJ mot TT eller något dylikt men träffar självklart inget. I Lillördag går det inte så mycket bättre, jag harvar länge runt med svikande antal BB och när jag är nere på runt 15-20BB får jag 75ruter som jag tar en prefloppsyn från knappen på en minraise pre. Floppen kommer 89T med två ruter och efter lite om och men så hamnar jag allin mot en kille och döm min förvåning när han viker upp 34ruter, han måste ha tänkt att jag är ute på världens turné men icke sa nicke. Som grädde på moset kommer det en fin 6ruter på turn som fullbordar min färgstege men dock till ingen större nytta då jag mer eller mindre ägde honom redan innan. Nu kommer jag igång en aning men stacken går bara upp och ner på stället, det händer liksom inget dramatiskt men det blir det ändring på drygt två timmar in i turneringen. Jag plockar upp KK på BB och det är två killar som ställer innan mig men jag ser inte hur jag ska kunna vika semishort som jag är, jag är ju livrädd för AA men jag får se att killen som var än shortare än mig ställde med QQ och den andre som har mer än mig försökte isolera med 99. Alla vet ju hur det här slutar, floppen blankar men turn ger isoleringsmuppen en nia och rivern blankar. Grattis som fan...fy fan vad surt det var, istället för typ dubbla average-stack så är jag ute och det trots att jag går in som stor favorit. Standard för mig. Jag lovade innan Finlands VM-guld att jag inte skulle whina om de vann så jag får väl hålla i tyglarna nu och inte bära iväg men det gör fan ont att åka på dylika grejer mest hela tiden, det spelar ingen roll hur solitt jag får in pengarna för nog ska någon alltid hitta någon out. Jag vet att det enda jag kan göra är att få in pengarna så som jag gör men pengarna tar fan slut till slut om jag aldrig får något att hålla, med pengarna tar även tålamodet slut. Skitspel.

På tal om spel så fick jag hem Brink häromdagen, det skulle vara ett nytt revolutionerande FPS till X360 men ack så besviken jag blev. Jag hade hoppats på ett nytt mästerverk men intresset för spelet dog totalt efter bara en halvtimmes spel. totalt rörigt och allmänt värdelöst kändes det då strukturen saknades och det var mest som att kliva rakt in i en multiplayer-orgie. Singleplayer-läget är obefintligt och det är ju ändå det jag oftast köper mina spel för, jag vet inte om jag orkar försöka mig på multiplayerläget framöver då det känns som att det finns roligare spel att spela. Jag har de senaste dagarna plockat upp Bulletstorm som faktiskt är ett rätt roligt spel där man får poäng för innovation och stil i sitt dödande, det är ett bra spel att koppla bort hjärnan till. Ungefär som en popcorn-film på en lördag... Annars väntar jag på L.A. Noire som kommer på fredag, det är Rockstars senaste epos och ska tydligen vara äckligt bra. De har utvecklat en ny mjukvara som återskapar ansiktsuttryck på ett väldigt naturligt sätt och du ska till och med kunna tolka ansiktsuttrycken så pass att du ser ifall personen ifråga ljuger eller inte. Storyn i spelet rör sig kring en polis på 50-talet(tror jag det är) i USA som ska lösa olika fall, jag läste i någon recension att det kunde ses som en modern tappning av Police Quest och eftersom dessa Police Quest var bland mina favoritspel i ung ålder gör jag nästan i byxorna av upphetsning över detta släpp. Jag har alltid närt en dröm av att få vara en utredare av något slag, få ihop logik - motiv - bevis för att sedan kunna deklarera vem som gjort vad och varför. Det är väl därför jag hänger så mycket på Flashbacks brottsforum och gräver ner mig i så många olika brottsfall, det bor en liten utredare i mig tror jag.

Imorgon blir det lite lir med boysen i Borderlands-gänget, vi får inte ihop det så ofta längre så man får njuta av de tillfällen som erbjuds.

Utöver det hela är det väl inte så mycket som är på tapeten just nu, jag tror jag ska följa kattens exempel och leta mig mot sömnens jaktmarker. Hon ligger här bredvid mig på soffan och andas djupt, drömmer säkert om en mer tillfredsställande tillvaro än att leva ihop med en bitter, mer än lönnfet och trist finne. Hoppas hon tycker att det kan vara trevligt någon minut om dagen i alla fall...

måndag 16 maj 2011

Suomi on maailmanmestari...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev några rader här så det är väl mycket väl dags för att sparka lite liv i det här döda liket, det är inte min mening att låta den här bloggen ligga och självdö utan ambitionerna finns där men tiden har återigen bara sprungit iväg. Jag vet att jag lovar och lovar att jag ska upprätthålla en viss frekvens här men har vissa svårigheter att fullfölja det löftet, jag ska dock styra om mitt liv på flera plan nu och hoppas därmed kunna införliva bloggen som en naturlig del av tillvaron.

Det har varit mycket de senaste veckorna som sagt, pokermässigt har det varit både toppar och dalar. Jag har bl.a. lyckats vinna en djuping på SvS varefter jag tog vinstpengarna och spelade till mig en vinst på 10k på 1-2/2-4/2,5-5/5-10 PLO på några timmar, jag älskar verkligen när jag får de ruscherna för det blir ett helt annat spel från min sida när jag får lite stack att leka med. Tyvärr går det ju allt som oftast ner lika fort men den här gången plockade jag ut degen för att fördela den över lite längre tidsperiod, inte vaska bort allt på en gång så att säga. Pengarna räckte väl i typ två veckor så var de borta efter diverse äventyr, jag är dock inte så missnöjd över det utan ser mina vunna pengar som verktyg. Tyvärr har jag nallat lite väl mycket ur livsrullen på sistone så där måste jag verkligen skärpa till mig, det håller inte i längden. Min stora läcka är ju PLO-cg men jag är ju fortfarande förvissad om att jag har någon form av edge där, jag skulle dock behöva någon objektiv se över mitt spel...fast jag vet inte om jag vågar någon titta på mina händer, risken är att jag blir totalt idiotförklarad. Live har det spelats en del också, jag lyckades vinna en miniturnering häromveckan och det var första gången på bra länge som jag överhuvudtaget kom i pengarna. Med förhoppningar om större framgångar äntrade jag Västerås Open som gick för någon helg sedan, dock grusades mitt hopp där rätt fort. Startstacken var på 20k men det dröjde inte länge förrän jag var nere på runt 7k, där harvade jag mer tiltad än någonsin i tre timmar innan jag plockade upp AA. I mitt mörker hade jag missat blindshöjningen så jag bettar ut typ 2BB istället för 4BB och får syn av J9, floppen kommer J9K och allt åker in då jag har runt 10-15BB bakom och hans hand håller ju självklart. Bitter som få gånger förut lämnar jag lokalerna och lommar hemåt...

I Pokerallsvenskan har Club Aqva gått riktigt bra, vi har två vinster före kvällens omgång och den här gången blev det troligtvis "bara" en andraplats. Vi har säkrat en kvartsfinalplats men siktar självklart på seger i divisionen för att få "sämsta" motståndet från andra divisionen mot oss i kvarten. Efter en lite knackig start har vårt lagspel tagit sig även om det alltid blir några blunders här och där, det är rätt intressant hur dynamiken kring ett bord kan förändras drastiskt om man helt plötsligt är fem man från egna laget. Det blir så mycket lättare att styra spelet och chipdumpningar går smärtfritt samtidigt som man sätter stor press på de motståndare som råkar ha oturen att sitta där, lite småkul faktiskt även om många blir frustrerade över att behöva lägga monster och så vidare. Jag tycker det bara är småkul och känner en delaktighet i framgången om jag lyckas bra med min lagmässiga insats, nu rosar jag ju inte direkt marknaden i de här sammanhangen utan försöker hålla ihop det hela från sidlinjen. Jag fick lite kommentarer idag om att jag kan vara dryg i chatten och det vill jag ju inte så jag får välja mina ord lite bättre framöver, det ska ju vara en rå men hjärtlig stämning vid borden och det tycker jag att det har varit för det mesta. Det har blivit några kommentarer i form av "ty" från motståndarna efter vunnen pott vilket jag tycker är jävligt onödigt, det kommer jag nog alltid att anmärka på. Vi får se hur allting tar sig när vi väl är i kvarten där det börjar gälla på allvar, det är väldigt fina priser att hämta ifall man kommer topp fyra så vi kommer ju att göra allt vi kan för att försvara vår titel från förra året. Vore ju riktigt fint om vi kunde ta back-to-back-segrar och visa vilken klubb som äger i Sverige...

Den stora händelsen på sistone är ju dock Finlands VM-guld igår, jösses vad underbart det var. Det var 16 år sedan sist och nu var det äntligen dags, jag måste dock helt ärligt säga att jag inte lägger någon som helst vikt vid att det var Sverige vi spöade eller att det rann iväg mot slutet. Jag är bara så oerhört lättad över att Finland äntligen lyckades vinna igen, jag hade antagligen inte klarat av en förlust till mot Sverige för det har stuckits alltför många syradoppade dolkar i våra hjärtan och själar hitintills. Nu fick vi äntligen visa att vi också kan fullfölja ett helt VM och ta hem en värdig seger, det var en sådan ro som infann sig i kroppen när slutsignalen gick igår kväll och jag tror nästan det till och med bildades en tår i ögonvrån. Finland som hockeynation är förtjänt detta efter årtionden av nesliga nederlag och rollen som den eviga tvåan får förhoppnings blekna i skuggan av kommande framgångar, det är ett ungt och talangfullt lag som vi fått ihop numera. Mikael Granlund ser ut att kunna bli en ny världsstjärna och sent ska vi glömma hans mål mot Ryssland, att svenskar kommer att kalla det för ett dussinmål för alltid berör inte oss för vi vet att det är få 19-åringar som klarar av något dylikt i en VM-semi. Nej, framförda av lillebrodern till mannen bakom mitt nick fanns det inget som kunde stoppa dom, guldet togs till Finland och det var precis vad den finska själen behövde. Kiitos Leijonat!

Fetmamässigt har jag nog slagit rekord nu, jag skrattade gott åt gamle hockeylegenden Timo Jutila på TV men inser att jag är på god väg mot hans överdrivna pondus. Nu måste jag verkligen ta tag i det här och styra upp både kost och motion en gång för alla, annars kan jag ställa upp i UFC som näste sumo-utövare att bli brutalt dräpt. Någon måtta på frossandet måste det ju finnas...

Jag låter det nog bero där för nu och ser till att återkomma här om en dag eller två, jag ville mest visa att jag faktiskt fortfarande lever. Skärpning kommer det att bli som sagt...