AOPW recap...

Jag sitter här i soffan, hungrig, mör, törstig, trött, med ett uns av huvudvärk, ett antal kronor fattigare men ändå med ett leende på läpparna för ännu en skön pokerhelg är avklarad. Det är en form av social prostitution att åka iväg på dessa evenemang eftersom jag betalar för umgänget i och med spelinsatserna, möjligheten att få tillbringa tid med alla sköna karaktärer som befinner sig i kretsen kring spelet där alla på något sätt liksom är sig själva för ett ögonblick just när de är med sina gelikar. Eftersom jag dock oftast åker hem med mindre pengar men med ett tillfredsställt sinne måste jag väl definieras som torsk eller? Det ställer ju begreppet "fisk" i ett helt annat ljus, ett avsevärt mer obehagligt sådant för jag vill nog inte vara torsk oavsett sammanhang. Nåja, låt oss som seden kräver ta det från början till slut:

Lördag
Efter min holmgång på Aqva på fredagen var jag lagom pigg på lördagsmorgonen när jag klev upp och började förbereda avfärd, det var knappt jag hann med alla bestyr innan jag fick styra stegen mot bilen. Väl där mötte Plumpa upp för att nyttja min parkering med sin bil eftersom min silverpil fick äran att agera färdmedel, lite sena börjar vi rulla mot Taal som också skulle med och old school som han är så ringer han prick 10.00 och undrar var fan vi är. För er som inte förstår så hade jag alltså sagt att jag skulle vara där kl.10.00 för att plocka upp honom, lite skamsen försäkrar jag honom om att vi bara är minuter bort. Efter att ha plockat upp honom styr vi nosen mot E18 och börjar färden mot slutmålet...

Efter en angenäm resa anländer vi vid hotellet som är spelplats för helgens dramatik, mycket folk har redan anlänt för den inledande lunchen och efter en snabb tur upp på rummen letar vi oss ner till restaurangen för lite mingel. Många bekanta ansikten dyker snabbt upp så som Snygg-Stefan, båda Sandrorna, Hygglo och självklart både Mickisarna där de två sistnämnda sköter det mesta av det praktiska i att få allt folk inhyst och på plats. Därefter är det dags för lite sopplunch innan själva spelet ska ta sin början och vi blir serverade en väldigt delikat sopplunch som vi i Västerås-gänget, där även Slimace och Helen anslutit sig, intar tillsammans med Sandrorna. Efter en stunds trevligt samkväm är vi ivriga att sätta igång så vi följer strömmen uppåt i komplexet och landar på andra våningen där borden står uppställda och klara, direkt i entrén får vi dra varsitt seating-card och jag hamnar på bord 4 plats 7 om jag inte missminner mig.

När alla väl satt sig tar jag en snabb titt runt bordet och inser att några bekantingar slagit sig ner och däribland Josef som jag mötte på finalbordet senast i Berga Open, Lisa som jag vann min nyckelpott mot i Berga samt Sandra Bu som fick platsen direkt till vänster om mig. Till höger om mig fick jag hotellets ägare som verkar vara något av en kuf och jag är ganska snabb på att tillskriva honom en roll som fisk, jag försöker dock luska lite från Sandra vad för bild hon har av hans spel eftersom det känns rätt bra att ha koll på snubben man har direkt till höger om sig. Efter lite formaliteter tar spelet sin början och första given delas ut, jag känner mig taggad men samtidigt avslappnad och mest bara förväntansfull då jag hoppas på en klockren dag av poker-orgasmer. Tyvärr blir det inte riktigt så. Slår ni upp ordet "kortkall" i ett ordlexikon hittar ni en bild på mig, uppgiven och gråtfärdig. Jag tror jag aldrig någonsin vikt så många händer som jag gjorde under lördagen, jag viker och viker och viker tills jag får ont i handleden av den monotona rörelsen av att kasta korten i mucken.

De få gånger jag hittar något marginellt spelbart får jag ingen som helst träff på flopp och försöker jag mig på ett cb eller ett move får jag direkt omslag utan något annat val än att mucka handen, under de sex-sju timmar jag till slut får spela hittar jag en handfull par där det högsta är TT och så en AK och en AQ. Utöver det är det bara skräp och okoordinerade kort, frustrationen är total och väldigt påtaglig hos mig där jag känner mig som en boxare på defensiven där varje jabb mot min block sakta men säkert nöter ner mig mot den oundvikliga knockouten som till slut ska komma.

Några timmar in i turneringen får vi in en ny spelare till vänster om Sandra och han känns skum direkt, inte så mycket för utseende eller spel utan mer för hans tillstånd. Han känns halvt väck och sitter mest i sin egna lilla värld, en tung huvudvärk verkar plåga honom också varför han sitter med ansiktet begravt i händerna mest hela tiden. Han är dock med mycket och ofta i potterna och härjar, han har stack att spela aggro vilket han också gör framgångsrikt varpå han flera gånger visar upp bluffar även om han någon gång också hittar en hand. Vid blindsen 300/600 slår han upp det till 1 200 från UTG men får sedan en push på runt 8-9k från mittposition av Peder, han som slog ut mig från HPK Open på bubblan och som jag självklart inte glömt. Det foldas fram till mig och jag har väl runt 28k i stacken och tittar ner på AQhj, min första tanke är att jag måste syna men jag är ju samtidigt rädd för den labila killen i UTG-position. När jag väl sitter och funderar på hur jag ska göra med markerna för syn i handen utbrister han helt plötsligt "Jag synar!" och alla blir som fågelholkar, han inser sitt misstag och ber om ursäkt men redan nu är det försent för mig. När jag vet att han kommer att gå med känns min AQhj än svagare då det får mig att tro att jag mycket väl kan vara uppe mot AK(eller iaf Ax) hos en av motståndarna samt en färdig hand hos den andre, jag vill så innerligt vara med då den handen är som paradiset för mig efter min korttorka men jag mäktar inte med att ta synen. Nu går turen över till Sandra och hon börjar också fundera men återigen säger labila killen högt och tydligt "Jag synar!", ännu en gång ett agerande out of turn och än en gång ber han om ursäkt. Sandra funderar en bra stund hon också innan hon viker, nu får vi äntligen se vad för händer som finns ute och den labila killen viker upp 99 och Peder JJ. Floppen kommer med två hjärter, turn blankar och river kommer ett J vilket ger Peder potten...det sjuka är dock att jag hade dragit in en stege på rivern även om floppen mer bäddade för en flush, Sandra visar också upp AQo och jag blir mer bitter än någonsin. Hade inte UTG-killen utannonserat sitt agerande hade jag varit med i handen och antagligen minst dubblat mig.

Efter den tunga smällen biter jag ihop och fortsätter jakten på den perfekta handen men det tar aldrig slut på de kassa löven, jag får ingen som helst chans att komma in i matchen och dör sakta men säkert inombords. Inte nog med att korten suger musten ur mig, Sandra är på min BB hela tiden också vilket jag påtalar för henne flera gånger lite käckt men inte hindrar det henne från att vara på den nästa varv för det. Det trista är att jag aldrig någonsin får chans att försvara den då händerna är så absurt dåliga samt att både mitt självförtroende och min stack är stukade med utvecklingen som varit. Till slut med blinds 400/800 och ante på 100 hittar jag ATo i hyfsat tidig position, i mina ögon är det ett monster större än Godzilla i det läget då jag knappt sett två klädda kort samtidigt fram tills dess så jag trycker in mina 19k efter en limp innan. Tyvärr instasynar Sandra medan labila killen muckar efter en stunds kontemplering, det blir fold för resten och jag vet ju att jag är körd. Mycket väl, hon viker upp AA och den sista livsgnistan inom mig kastar in handduken. En blank bräda senare får jag lomma iväg för att bandagera mina nedslitna vrister, ärketilten är total.

Efter att ha tiltat av mig börjar jag invänta starten av nästa sit'n'go och det tar sin lilla stund så jag passar på att följa huvudturneringen en stund, Plumpa hade åkt innan mig redan så de vi hade kvar att hoppas på var Taal, Slimace och Helen varav den sista sprang bäst av de tre så långt. När vi väl börjar få ihop folk till vår lilla gryta får Slimace tyvärr respass han med från huvudturneringen och slår sig därför ned tillsammans med oss, det är en salig blandning av fisk där Mike sin vana trogen visar sig vara en av de största. Det blir en slaskafton utan dess like, vi får se prov på icke-tidigare-skådade-färdighetsuppvisningar där till och med Labero skulle klia sig i huvudet över hur mycket man kan trolla med knäna. Sett till spelet verkar det som att ju färre outs man har desto starkare hand och detta efterlevs till minsta lilla stavelse av nästintill hela bordet, det är väl bara jag, Chrille och Fraallan som håller oss passiva. Jag går bra till en början men åker på en fin suckout av Snygg-Lars, efter halva turneringen lyckas jag dock återhämta mig och tar till slut en tredjeplats efter att ha sprungit in i Plumpas AA sent.

Knappt hinner vi andas ut efter den grytan innan det är dags för nästa, vi blir tio personer i den varav Zacke är en och han är nog den mest energiska herrn jag någonsin stött på. Under grytans gång blir jag bara mer och mer desperat i mina försök att åka ut för jag är helt matt av föreställningen, inte en sekund går utan att någonting händer kring honom och det sjuka är att han haft den nivån i säkert fem timmar. Jag blir utmattad bara av att sitta bredvid och titta på, han är inte otrevlig på något sätt men mina sinnen bara översköljs av rörelser och ljud så när jag väl åker på bubblan i grytan känner jag ingen bitterhet utan mest bara lättnad över att komma ifrån intryckskakofonin. Lite bitter var jag dock då Helen var chippo medan jag och den andre som var kvar var hyfsat korta så bubblan var inte alls given, tyvärr hade jag dubblat den andre strax innan då han drog ut med A7 mot min AK men jag hade också dragit ut hans JJ med 88 innan så det var väl rättvist. Nåväl, en aning bitter var jag eftersom Helen drog ut mig med A4 efter att jag floppat ett set i femmor med 55 på hand, hon drar in en runner-runner färg och krossar mina drömmar om en prisplats. Efter den brutala behandlingen från både spelet och motspelarna valde jag att lägga ner för dagen/kvällen/natten och sökte upp min tältsäng på rummet som jag delade med Helen, hon var också redo för att nanna kudden så vi intog John Blunds drömland efter lite småsnack.

Söndag
Efter lite mer än väl lovligt stor dramatik på morgonen letar vi oss till frukosten och hinner precis inta den innan andra dagens spel ska påbörjas i huvudturneringen, Helen är kvar där och ligger tvåa av 21 spelare medan Taal åkte ut strax innan spelet avbröts för dag två. Det som kan nämnas kring avslutet av huvudturneringens första dag var att Helen var inblandad i en lite tumultartad situation då det i en av de sista händerna för dagen blev kalabalik, detta efter att hon tydligen återhöjt potten pre och fått ett ställ emot sig. I det läget har hon tänkt högt och sagt något i stil med att "Jag tror inte jag kan syna...", motståndaren har i det läget trott sig höra att hon ska syna varpå han stolt slängt upp sin AA eftersom han trodde att det var dags för showdown. Helen börjar protestera högljutt och tävlingsledningen tillkallas, Helen menar på att handen hans är död eftersom han muckat den medan motståndaren hävdar att den ska fortfarande leva och att hon ska syna hans allin eftersom hon sagt "syn". Tävlingsledningen tillkallas och efter lite dividerande tas beslutet att hans hand ska leva och att den spelas öppet varpå Helen får ta sitt beslut, hon har AQ och viker självklart. Spontant kan jag tycka att en hand som felaktigt slängts in i mucken, öppen eller dold, är en död hand men så finns ju tillägget i reglerna där det pratas om bedömningen av risken att det begåtts ett uppenbart misstag. Vad är "uppenbart"? Är ett hörfel som i det här fallet uppenbart? Jag vet inte, jag satt inte vid bordet och vet inte alla turer men håller nog i slutändan med om att bedömningen blev bra. Han fick sitt straff för att han inte hade full koll på spelet genom att hans hand inte dog men blev öppen istället samtidigt som Helen fick en fördel då hon just fick se hans hand innan hon agerade, det blir dock riktigt konstigt när det blir lägen som dessa men det gäller att ha fingertoppskänsla.

Huvudturneringen sparkar igång på utsatt tid och en halvtimme senare kör även sidoeventet igång där vi fyra Västeråsare som åkt ur huvudturneringen tar ett nytt skott, jag hamnar på ett helt ok bord där jag bl a har Mike och Fraallan som motståndare. Turneringen i sig blir lite turboaktig då vi har 10k i marker med 20-minutersperioder, det blir en viss chock jämfört med huvudturneringen där startstacken var 30k och perioderna 40 minuter långa samtidigt som vissa nivåer är borttagna i sidoeventet. Jag harvar på runt 10k en bra stund men lyckas jobba upp mig till 15k innan jag får in allt med AJ mot Fraallans A8 pre, min hand får hålla och jag är uppe på 30k men lyckan är kortvarig då jag i nästa hand bluffar bort 10k. Nu kommer min andra upplevelse av regeltolkningsdramatik för helgen, blindsen är 700/1400 och big blind är inte vid bordet, det blir fold till mig på cutoff och jag slår upp det till 4,1k och samtidigt som jag gör det anländer BB till bordet där hans kort fortfarande ligger vid hans marker. Nu utbrister Josef "Du hann precis, de håller på och försöker stjäla din blind." varpå jag blir för paff för att orka opponera mig, enligt de regler jag känner till dör handen om spelaren inte sitter på sin plats så fort utdelningen av korten är klar. Jag vet att jag hade all rätt i världen att påtala detta men jag ville inte vara den som är den samtidigt som jag tycker att antingen SB eller UTG borde ha rakat in handen i mucken det första de gjorde innan spelet i handen hade påbörjats.

Nåja, delvis får jag skylla mig själv men jag tycker bordet i sig ändå var väldigt passivt i denna för mig självklara regeltolkning. Det blir i alla fall fold till BB som tar syn på min raise, mest för att han har en stor stack och har råd antar jag. Floppen kommer i princip blank för mig då jag har 42 och får träff på 4:an som dock är lägsta kortet, jag hinner dock knappt bedöma brädan innan BB annonserar all-in och jag har inget annat val än att mucka handen semitiltad. Tilten blir total några händer senare när jag vaknar upp med AKo på BB och Taal i UTG-position slår upp det till 4k med blinds på 500/1000, det blir fold till mig och jag pushar mina 15k. Han funderar inte länge innan han tar syn med...9Thj...och det för typ 2/3 av hans stack. Jag förstår inte mycket men jag förstår vad som komma skall, floppen 457 följs av en sexa på turn och en åtta på rivern. Grattis. En näve i bordet senare reser jag mig kokande och deklarerar till Plumpa, som också åkt ur, att vi drar hem.

Vi drar till rummen och packar ihop våra prylar och innan vi drar säger vi farväl till folket i spellokalen där Helen går riktigt bra i huvudturneringen där de är typ 14 kvar i det läget, Taal har ju fått mina marker att leka med i sidoeventet så han är hyfsat med där så ingen annan kan hänga på oss då Slimace är den andra chauffören för helgen. Plumpa och jag rullar hemåt, lite småbittra i bilen men efter en middag på Pizza Hut lättas sinnena upp en aning för att fullständigt explodera av glädje när vi också plockar upp lite lösvikt på ICA Maxi längs vägen hemåt. Jag landar hemma runt 17-snåret, totalt utmattad men ändå nöjd med en trevlig helg där pokeräventyret avslutas med det roliga beskedet att Helen till slut tog hem hela turneringen. Stort grattis till henne får en stor kämpainsats på många plan! Stort tack till arrangörerna också som genomförde ett eminent evenemang utan några större hickups längs vägen, allt flöt på bra och tiderna kunde hållas utan problem. Well played! Tack också till alla pokerspelare som var där, det är ju vi/ni som gör allting så roligt trots att ekonomin får lida i omgångar. Vore det inte för det sociala skulle inte livepokern existera i denna relativa småskalighet för jag kan nog tala för 90% av de som var där när jag säger att det sociala är det primära i sådana här fall, man är där för att umgås med sunda(nåja) och väldigt trevliga människor. Tack för att ni finns, fiskfucks!

Snabbis innan sovdags...

Nej, ingen SÅDAN snabbis, dylika får jag leta efter bland stjärnorna. Det jag avser är ju att plita ner några väl valda rader här innan jag nannar kudden, är ju ganska precis hemkommen från ytterligare en omgång av spel och turneringsvärdskap på Aqva. Den här gången var det en rebuy-variant som kördes och jag mäktade med att överleva i två timmar, nästan personbästa som värd. Jag lyckades första gången som short torska med A3 mot J8 allin pre och andra gången med A2 mot T3 allin pre, så trist att jag aldrig får dessa att hålla men det är väl mer eller mindre en coinflip även om det känns mer än så när man ändå leder när allt åker in. Istället blev det ytterligare fem timmar av umgänge samt finalbordsdealande, inte fy skam det heller men det är klart att det finns trevligare sätt att tillbringa en fredagskväll också...typ så som rubriken till det här inlägget egentligen borde uttolkas.

Imorgon blir det förhoppningsvis mer framgång för egen del då jag äntligen får dra iväg till AOPW för lite härlig storturneringspoker, 30k i startstack och 40-minutersperioder bådar gott så jag får verkligen hoppas min liveform håller i sig. Hur det än går vet jag att det kommer att bli sinnessjukt kul då det är en bunt väldigt härliga människor som kommer att närvara, jag tror till och med att en eventuell tidig utåkning skulle kännas mindre kall än vanligtvis då man ändå vet att det finns kvalitativt umgänge att spendera resterande tid med. Självklart är det inget jag räknar med utan jag räknar med att vara kvar i spel ända fram tills att sista rivern läggs och då ska jag helst sträcka upp näven i luften och skrika ett befriande "Såja!", allt annat blir en besvikelse spelmässigt.

Veckan har annars sprungit förbi i ett töcken av jobbande där jag ägnat kvällarna åt självterapi med lite filmtittande och xboxande, filmerna som setts är:

Titel: Cars 2
Genre: Animerad barnfilm

Jag gillade första en hel del och hoppades på något motsvarande i andra men vet inte ärligt om jag är besviken eller inte, hade nog inte så stora förhoppningar ändå utan filmen uppfyllde det syftet det hade för mig d.v.s. ett hyfsat angenämt dödande av någon timme eller så. Den här gången hamnar huvudbilen i lite trubbel tack vare sin bärgarkompis då denne blir indragen i spionaffärer av misstag, förvecklingarna blir många och dramatiken större för varje motorvarvning. Inte mycket att orda om egentligen, en film i mängden.

Betyg: R R R

Titel: Horrible Bosses
Genre: Komedi

Den här filmen var dock klart mycket mer sevärd, kanske mest för att Jennifer Aniston gör en av sina mest porriga roller någonsin som en sexuellt trakasserande tandläkare. Det hela handlar alltså om tre män i medelåldern som alla tröttnat på sina chefer och efter lite fyllesnack bestämmer sig för att göra verklighet av sina planer av att döda dessa, de börjar med att försöka kartlägga varje chefs vardag och direkt börjar problemen. Hela filmen har en liknande känsla som första "Baksmällan" hade d.v.s. en hyfsat grabbig prägel på det hela smaksatt med mycket humor, jag tycker de hittar en hyfsad nivå på det hela även om karaktärerna ibland är lite väl klyschiga. En rätt skön scen är när de ska försöka återställa en utvällt ask med kokain, det är ungefär på den nivån det ligger rakt igenom.

Betyg: R R R R
----------------

I TV-serieväg har Walking Dead och Dexter fortsatt att imponera, riktigt bra säsonger på gång i båda fallen där jag längtar efter ett nytt avsnitt så fort jag sett det senaste. Jag har en hel del andra serier på hög som jag borde titta på men har inte helt enkelt hunnit då resterande kvällar har ägnats åt xboxande som sagt, fick ju Batman:Arkham City i fredags i förra veckan och så damp Battlefield 3 ner i brevlådan igår. Det förstnämnda har jag kört igenom kampanjen på och det hela är egentligen en något uppspottad version av föregångaren, varför ändra på ett vinnande koncept? Jag tycker spelet håller fortsatt hög kvalitet och underhållningsvärdet är stort med kända karaktärer kombinerat med sidouppdrag och annat, det enda dåliga är egentligen att samlandet tar nästan överhanden samt att jag innerligt hatar slagsmålsutmaningarna i spelet. Det finns nämligen en form av sidomoment som går ut på att spöa ett gäng kriminella i olika omgångar samt samla så mycket poänga som möjligt under dessa genom obrutna kombinationer av slag och sparkar. Det jobbiga är att man måste vara alert med knapptryckningarna och ha rätt tajming hela tiden, är det något jag hatar i spel så är det liknande aktiviteter. Handkontrollen har varit nära att få närkontakt med TVn ett antal gånger men då har jag bara tänkt hur mycket TVn har kostat så har handen sänkt sig snabbt...

Battlefield 3 har jag knappt hunnit prova men har ändå kommit en bit på kampanjen, första intrycket är att det är lite buggigt i vissa lägen men ser ju sjukt snyggt ut annars. Spelkänslan är väl sisådär och det känns rätt uttjatat med denna typ av spel där de inte lyckas komma med något banbrytande så långt som jag har spelat, det är dock rätt realistiskt på så sätt i allt sitt bombardemang av effekter att man faktiskt känner sig jagad när kulorna viner omkring en och murbruket får bilden att bli lite dammig. Jag har inte provat på multiplayer än och kan ju som sagt knappast komma med några definitiva besked än, storymässigt känns det som sagt att jag sett allt detta förut men det kanske tar sig vartefter. Grafiken går inte att klaga på även om den hoppar och hackar till ibland, tror att spelet är ett konstverk på en kraftfull PC med tanke på det jag läst och hört om grafiknivån där. Nu blir det väl lugnt i spelväg i ett par veckor innan MW3 och AC:Revelations kommer, sedan är väl spelhösten fullbordad tror jag och tur är det så att en annan kan hitta ett liv någonstans också.

På tal om det så måste jag verkligen verkligen verkligen börja röra på mig nu, jag kan inte fortsätta på den inslagna banan för då blir jag en heffaklump utan dess like. Jag ska pusha mig själv över stupet inom en väldigt snar framtid och återuppta den banan jag hade slagit in på så väl för ett år sedan, börjar nästan bli förbannad på mig själv nu. Enough is enough. Nu måste jag dock hitta sängen så att jag är någorlunda utvilad inför den stora dagen imorgon, wish me luck! Vinner jag blir det självklart ett jublande härligt inlägg på söndagskvällen, ett inlägg lär det bli vilket som men det kanske blir en aning mer bittert med annat utfall i turneringen. All-in, baby!

On a deeper level...

Att vakna på morgnarna numera är ju som att känna sig omfamnad av mörkrets furste, det svarta som omger en är tjockare än vad blicken förmår att hantera och jag famlar oftast runt en redig stund innan sinnena åter för mig till det vakna tillstånd som behövs för att kunna fullgöra ett normalgott leverne. Det är inte bara en gång som jag nästintill somnat vid ratten på väg till jobbet, det är bara ett ivrigt blinkande och några flator till kinderna som håller mig från att stifta närmare bekantskap med undervegetationen i dikena. Jag brukar stolt proklamera min kärlek för denna mörka årstid vi kallar hösten men på senare år är den tröttheten som överöst mig nästintill övermäktig, jag har intagit en zombie-mode där minimal energiåtgång varit det primära i varje situation. Utifrån detta perspektiv var det därför extra skönt att höra från en kollega idag att jag såg pigg ut, speciellt när jag inte direkt känner att det epitet är passande men även om han ljög eller ironiserade så ser jag det som sanning och kan därmed uthämta en extra energi dos ur det hela.

Helgen sprang förbi snabbare än Usain Bolt och jag var väl hans antites då jag inte rörde många fenor, efter ett otal helger med späckat schema och väldigt få kvalitativa sömntimmar valde jag nu att fokusera på lite själslig och kroppslig återhämtning varför filmer, TV-serier och lite xboxande utgjorde mitt huvudsakliga sällskap under helgens gång. Enda pokern jag mäktade med att hänge mig åt var ett stycke Långlördag samt Djuping på lördagen men efter att ha dräpt en flaska Molina under loppets gång var väl vare sig sinnena eller intresset på allra högsta nivå, jag lyckades dock hanka mig fram helt ok tills jag några timmar in i Långlördag får KK och ser en Q-hög flopp tillsammans med en motspelare. Efter lite bettande hittar vi till turn där en möjlig stege kan skapas med en sketen tia på hand, även här blir det bombande från varsitt håll med slutresultatet att allt åker in. Jag får dock inte se en väntad tia utan killen har hittat QQ och floppat ut mig å det grövsta, bara bocka och buga samt ta mina sista sura marker och kasta bort dessa någon pott senare. Being Koivu.

På det personliga planet börjar jag hitta tillbaka till någon form av styrka och hängivenhet igen, efter en alltför lång period av vältrande i dy och någon form av dystrare kontemplerande börjar jag återigen inse att ensam är stark. Det bränns broar kring mig som om jag vore mitt i kampen om Rhen under andra världskriget men som tur är är jag inte uppe mot någon mustaschprydd herre utan den värsta motståndaren i det här fallet är nog en kille med mer heltäckande och mindre välansat ansiktshår, nämligen jag själv. Jag har ju en tendens att lägga in mer i vardagliga ting än vad de flesta uppenbarligen gör men det är mest för att jag vill optimera varje vardagsögonblick till att ge mig det absolut maximala som det bara kan, det innebär att jag kan se relationer som väldigt viktiga då jag lever för samverkan med min omgivning. Däri uppstår en viss problematik när jag förväntar mig mer från personerna runtomkring mig än vad de förstår eller är beredda att ge, besvikelserna blir mindre omfattande för varje omgång så jag blir inte lika bestört eller ledsen längre. Jag är väl härdad som cyniker skulle säga, mer klarsynt skulle jag vilja påstå. Jag vet att de personer som är beredda att ge mig sitt allt har exakt detsamma att vänta sig tillbaka kryddad med en lite exceptionell personlighet samt en värme och omtanke som är på riktigt, problemet är bara att jag är rätt lagom trött på att för lättvindigt erbjuda detta till kreti och pleti. Skärpning kommer det att bli och det allra skönaste är ju att urgallringen sköter sig själv oftast, de flesta straffar ut sig själva ur ekvationen. Nej, det är dags för mig att resa mig från alla fyra där jag tagit emot tillräckligt mycket bakifrån för att det ska räcka för en livstid.

Jag sprang på krutfarbrorn till granne i närbutiken igår när jag införskaffade mig lite sena måltidsingredienser, han var tydligen där med sin son för att handla lite förnödenheter även om det mesta såg ut att gå i Findus färdiglagade stil. Nåväl, vi hamnar i samspråk i kön och han buffar till mig lite av glädje att se mig igen, jag kan inte hjälpa mig själv från att vara oerhört nyfiken på denna herre. Jag har ju fått någon relativt obefogad respekt för honom men samtidigt slår mig tanken, tänk om det här är en gammal nazistförbrytare eller något? Nu kanske han är lite för ung(?) för det men ni förstår poängen, att det finns 90+ år av hans liv som jag inte har en aning om vad han ägnat sig åt. Han kan ha all världens osympatiska ageranden under sitt bälte men ändå känner jag en initial fascination för honom, nu säger jag absolut inte att han är någon Goebbels men tanken slår ju en kring hur liten del man av varje människa man egentligen bildar sig en uppfattning utifrån. Det ger ju bara än mer tyngd åt det gamla talesättet att man bara får en chans att göra ett första intryck, det är dock inget som jag oftast bryr mig om för jag tycker att de människor som inte kan revidera ett första intryck något brutalt inte är värda energin. Om du dömer ut mig som en idiot, tönt eller nolla efter att ha upplevt mig i fem minuter så är det din förbannade förlust, jag vet vad jag har att komma med och om min evigt expanderande fetma eller min ibland alltför sanningsenliga tunga får dig att rygga tillbaka så är det väl så. Nu fick jag ju varken en bekräftelse eller dementi om stålgubbens av mig framfantiserade nazistbakgrund men ändå väckte han återigen lite tankar hos mig, gamlingen.

Nu till helgen stundar en länge efterlängtad holmgång då det blir dags för lite livespelande modell större igen, jag känner mig nästan Phil Iveysk i mitt spel just nu då det mesta stämmer, att korten faller som avdankde alkisar är en annan femma och inget jag kan påverka. Jag är fortfarande en aning bitter över de smällar jag åkte på för ett tag sedan, först treoutarn för vinst med min AK mot motståndarens A6 i en pott för dubbel chiplead med åtta kvar på FT i Supersöndag på SvS och så ungefär motsvarande tyngd i potten på finalbordet i HPK Open med mina QQ mot QJsp på en K-hög tvåspadrad flopp. Hade jag lyckats tagit hem dessa två nyckelhänder hade nog de senaste månadernas gynnsamma resultat varit minst trefaldigt bättre, jag är dock inte bitter så eftersom jag vet att jag inte hade kunnat göra något bättre än så. Det är bara att ta med sig de formidabla formtendenserna och låta dessa växa till ett än större monster för motståndarna, i och med denna självpeppning kommer jag säkerligen att åka på världens bad beat det första som händer i turneringen men må så vara. Det finns mer här i livet än kortspel...så som alkohol. På tal om den turneringen var det ett rätt kul SMS jag fick från värden där förfrågan löd "Ska du ha fusk eller kött till middagen?", en solklar Freudiansk felskrivning där men jag tackade ju som den gentleman jag är självklart nej till det förstnämnda och såg istället till att befästa min position som det köttätande rovdjur jag är. Må lyckan stå mig bi under helgen...

Nej, jag känner att mitt sinne är renare och klarare än på länge och även om det ömsom smärtar åt hjärttrakten till på grund av olika anledningar krävs det mer än så för att hålla mig nere. Dock som en liten reflektion kring mitt tidigare utlägg om relationers tyngd för mig tänker jag rätt ofta på varför det är så få som ändå verkar vilja behålla en mer långvarik dylik med mig, det är många mer eller mindre kära vänner som jag haft genom åren där jag upplevt att något tyngre funnits men de har bara spridits med vinden för att aldrig mer höras av. Nu krävs det ju självklart två för att dansa men det är ändå tänkvärt, det finns en hel del personer därute som jag skulle mer än gärna återupprätta kontakten med eller åtminstone få fler tillfällen att umgås med men samtidigt för ju livet oss åt skilda håll allt som oftast. Jaja, den som lever får se vad framtiden har i sitt sköte...

Jobb för hela slanten...

Bråda tider på jobbet och då får pokern stiga åt sidan tillsammans med resten av det patetiska som kan kallas mitt liv, orken räcker inte ens till att ligga på sofflocket och då är det illa. Igår stupade jag t ex i säng innan 21.00 men innan dess hann jag med en miserabel insats i Lillördag, jag visste ju redan från start att jag var döda pengar i turneringen på grund av min gigantiska trötthet. En kvart in i turneringen sitter jag på BB och har 9T där det är tre-fyra man som limpat och jag checkar, floppen kommer T93 och jag jublar. Efter check från SB bettar jag ut 120 i en pott på 150 med blinds 15/30 och startstack på 5k, en kille i mitten slår om till 360 med fold från de andra som följd. Jag orkar inte slowa eller vela så jag slår om till runt 890 eller något bara för att få en instapush från motståndaren, här är ju varje atom av mig helt fullständigt övertygad om att jag är slagen. Finns ett fåtal tomtar som får in allt så tidigt med en hand som jag slår, dock slår sig den äckliga tanken om att det ändå vore skönt att gå och lägga sig ro i mitt huvud samtidigt som djävulen på ena axeln säger "Han kan ju faktiskt ha överpar!" medan ängeln på andra säger "Inte med det spelet pre". Jag instaknäpper iväg ängeln och följer djävulens råd och tar syn, självklart sitter han på 99 och jag drar tunt. Ingen hjälp och jag är ute, helt välförtjänt på så många plan att det inte går att räkna.

Ikväll var det dags för ett besök på HPK då det var ett litet möte uppstyrt innan så jag tog tillfället i akt och körde deras SuperTorsdag, det blev hela 32 spelare som kom för att mäta sina krafter och jag fick ett halvskumt bord med en hel del helskumma karaktärer. Det börjar lugnt för min del, mest för att jag inte får några kort men sakta börjar jag få upp tempot och pottar några fina potter med 2 x 33 t ex. Framgångsjublet fastnar dock i halsen ganska fort då två händer dräper min nästan dubblade startstack, först floppar jag ett set med mina tvåor på en K32-flopp helt i hjärter. Plumpa bettar ut och jag slår om med en allin från hans sida som följd, jag tar syn och han sitter på AA med ett A i hjärter. Turn kommer 3sp och river 4sp, han drar in en fin runner-runner stege istället för den mer väntade flushen.

Handen efter får jag AJru och höjer upp det efter två limp, då får Tobbe på en av blindarna för sig att pusha in sin halvshorta stack. Jag är lite semitilt så jag orkar inte hitta viket utan synar ganska snabbt, jag hoppas på en flipp och får det då han har TT. Floppen kommer KQT, hyfsat intressant med min nötstege mot hans triss. Turn ger honom ett fyrfärgsdrag i klöver men han behöver inte den då rivern ger honom kåken med en till Q, springer lite kallt. Handen efter det får jag JTo som jag ställer med och det blir en gigantisk pott då de två andra inblandade också hamnar allin pre, jag är uppe mot 99 och AK. Floppen kommer K-hög med två spader, jag har T i spader och det är den högsta som är ute. Turn en spader till men jag klarar ju inte av att dra ut lika bra som de andra så rivern blankar med följden att Plumpa plockar en storpott och jag packar ihop.

Så kall är jag just nu och som om det inte vore nog håller jag på att få hål i sulorna på mina skor igen, det är typ sjätte Dahlin-paret som pajar efter en säsongs användning. Han var bra på att göra mål men skosulor kan han fan inte tillverka...Tomte. Helgen som kommer ska jag bara ägna mig åt själavård d.v.s. äta mig själv fetare på godis samt inta fosterställning i soffan, känns som jag behöver en totalt kravlös helg som omväxling. Nästa helg går ju åt till AOPW så batterierna behöver laddas för att jag ska kunna prestera på högsta nivå, ser dock rejält framemot eventet och hoppas på att jag blivit lite hetare tills dess. Är dock svårt att känna någon större panik när man ändå spelar bra och får in pengarna hyfsat, bara bryta ihop och komma igen. Hmmm, funderar på om det finns mer att redogöra för men jag tror inte det, mitt liv är inte så fruktansvärt upphetsande. Får väl avsluta kvällen med lite hjärndött xboxande eller något, blir nog hyfsat tidigt nannande av kudden idag med men imorgon kväll ska jag hångla upp Molina i brygga...

Lokal seger...

I fredags var det dags för ännu en liveturnering på Aqva och jag drog dit med förvissningen om att det lär bli som alltid tidigare, att jag åker efter en timme efter en sur utdragning eller något men ack vad jag bedrog mig. 19 man sökte lyckan men bara en stod kvar till slut och det var ju faktiskt undertecknad, efter stabilt spel utan några extravaganser kunde jag slå Vetgirig heads-up även om det såg lite surt ut där ett tag. Jag fick t ex in allt med 99 mot KQo pre när jag hade runt 160k av 250k i spel, Vetgirig var hetare än hetast den här kvällen vad gäller utdragningar så han slog till med en overkill i form av kåk. Jag är dock en envis finne så jag bet ihop under en kanonad av svordomar, determinerad om att jag minsann skulle ändock bärga hem det hela. Efter att sakta men säkert ha decimerat hans stapel synar jag upp en raise pre med 64 och floppen kommer 653 bara i hjärter, efter bet från Vetgirig pushar jag och efter en stunds tvekan tar han synen. Jag tror mig dra ganska kallt då jag förutsätter att han har en hjärter men det var precis det han satte mig på, färgdraget, för det enda han kan prestera är en Q3o och jag lyckas dodga turn och river varpå segern var min. Riktigt skönt med en viktoria på Aqva igen då det var alldeles för länge sedan, som extra mos på grädden var det skönt att få tvåla till Zlaskor längs vägen som drog ut mig så hårt senast. Nu var det en snarlik situation när vi få in allt på 882A-bräda där jag sitter på AK och han på AJ men den här gången fick inte stackaren dra ut...

I pokerväg har jag annars kört Långlördag, Söndagsfeber, Söndagssteken och Topp100 under helgen men inga framgångar alls och det är av blandade orsaker, i vissa av turneringarna har jag åkt på coinflips som jag torskat och i andra har det bara inte fungerat alls. Jag har inte haft vare sig tid eller ork att köra t ex Djupingen varje kväll som jag gjorde ett tag tidigare, det är för mycket annat och jag har fortfarande en sömnskuld att beta av känns det som. Tyvärr är det lättare sagt än gjort när jag konstant lyckas hitta saker att göra på kvällarna utöver det självklara göromålet i form av nattning av mig själv, är ju en kvälls- och nattmänniska utan dess like. Älskar när det är tyst och stilla runtomkring och endast katten och jag är vakna...

I helgen blev det ett besök hos storebror för lite firande av hans födelsedag och det är rätt fascinerande att hans yngsta fortfarande inte har godkänt mig som en realitet i hennes vardag, nu har dock de tidigare gråtanfallen övergått till smått blyga leenden så lite framgång har jag. Hon hinner väl bli 10 år innan jag är accepterad fullt ut som farbror, kommer fortfarande ihåg hur sonen i familjen en gång frågade mig vad jag gjorde där för att direkt efteråt säga att han ville att jag skulle gå därifrån. Kärlek på hög nivå. Söndagen ägnades åt jobb, ibland får man bara offra sig helt enkelt.

Rage är nu genomkört och avklarat, måste säga att jag inte tycker det är alls så bra som många försökt framställa det hela. Visst, grafiken är bra men det är ändå mer som en tavla i mina ögon och kommer man för nära den för fort blir texturerna bara en enda suddig massa. Spelmekaniken påminner en hel del om Borderlands samtidigt som storyn är om än tunnare här, inte någon gång under resans gång känner jag att jag bryr mig om vad som händer, jag vill bara beta av det hela. Tyvärr tog utvecklarna en riktigt dålig väg vad gäller banorna också, istället för variation och omväxling kom de på den geniala idén att ifall en bana körs baklänges så är det också en ny bana. Nej säger jag, det är ren och skär lathet och idioti. AIn är väl en av de få positiva sakerna och det är väl rätt skön känsla på vapnen och bilkörningen men mycket är än så är det inte, jag skulle högst ge spelet ett medelbetyg och det är nästan i överkant med tanke på haussen som varit.

Ett spel som jag dock tror kommer att leverera hårt är Batman:Arkham City som är uppföljaren till det tidigare mer eller mindre mästerverksmässiga Batman: Arkham Asylum, från det lilla jag tillåtit mig att se i förhandsväg verkar spelglädjen och variationen från originalet ha bibehållits samt till och med höjts. Hela härligheten släpps på fredag så det blir nog en gjuten helg av eskapader i Läderlappens regi, få se om jag hittar någon riktig Catwoman att leka med också.

Bilen blev semifixad idag, den var inne på verkstaden för lite kontroll av luftmassemätarmackapären och mekanikern blåste väl den ren så nu är i alla fall lampan släckt och bilen går en aning bättre, han hade dock fått tag på en begagnad variant som skulle gå på 500 kr så jag kommer nog undan ganska billigt i slutändan ändå. Det börjar definitivt bli dags att byta åk nu, måste bara få rumpan ur vagnen och ta tag i det.

Vad mer finns att förtälja? Funderar febrilt men det är nog det mest upphetsande jag kan uppbringa, jag ska som sagt sikta på en lugn helg och mina tidigare planerade intagningar av Molina har skjutits i sank så jag tror definitivt att det är dags att dräpa en sådan flaska nu. Mest ser jag framemot AOPW som går om två veckor, ska bli oerhört trevligt med en större liveturnering i professionell regi igen och jag hoppas kunna nå framgångar även där då liveformen verkar stabil trots vissa fartgupp längs vägen.

En sista not om TV-serier dock där jag nyss klarat av premiäravsnittet för andra säsongen av The Walking Dead och det verkar minst sagt lovande, kvaliteten har spottats upp rejält tycker jag och de gore-aktiga momenten har utökats rejält samtidigt som nivån på manuset verkar ha höjts flera snäpp. Det var t ex en scen i det här avsnittet där jag nästan själv höll andan, allt för att hjälpa karaktärerna att överleva ännu en konfrontation med The Walkers som de levande döda benämns... Jag vet inte vad det är med zombies men jag finner någon form av pervers njutning av att se ännu en av deras skallar explodera av en direktträff från ett krypskyttegevär och jag verkar inte vara ensam om det, zombiefilmer och -spel verkar nå total framgång oavsett antal som produceras eller utvecklas. Jag borde nog poppa i Dead Island i xboxen och få utlopp för lite aggressioner med en paddel eller golfklubba typ...

Breaking Bad is freaking good...

Jag har precis avslutat min grind av Breaking Bad säsong 4 och den serien är världsklass rakt igenom, det är knappt man märker det själv hur man på ren instinkt bara kör igång avsnitt efter avsnitt för att det är så briljant och fängslande att man bara vill se mer och mer och mer och mer... Direkt efter sista avsnittets slut kände jag bara att jag av hela mitt inre hoppades att de låter serien dö ut i och med detta för det var ett värdigt slut och därmed skulle serien få vila i fred som den klassiker det är. Tyvärr kom Näsan in och förstörde det hela direkt genom att via FB meddela att de redan planerat en femte säsong, jag säger bara suck. Att de aldrig lär sig, såg de inte hur miserabelt det går när man gör uppföljare bara för att casha in? Jag talar självklart om Matrix-trilogin där det för mig inte existerar mer än en film och det är självklart den första, de två andra är bara vidrigt framtvingade monster. Nåja, Breaking Bad är i alla fall episkt i sin klass så jag rekommenderar serien starkt till er som ännu inte upptäckt den.

Det blev inget Aqva idag utan jag körde Lillördag på SvS istället och det var så långt ifrån en festlig lördag man kan komma, jag fick vara med i en dryg timma innan jag fick ställa frågan "Var är brudarna?" rakt ut i tomma intet. Det började dock hyfsat och efter 30 min hade jag byggt på stacken med 50% jämfört med startstacken, sedan tappade jag dock tillbaka till strax under startstack med AK. Jag höjer upp det pre och får en syn, floppen kommer JTA och jag bettar ut med syn, turn kommer ett till A och jag bettar ut än en gång med efterföljande syn. Rivern blankar men jag checkar ändå för jag känner mig inte stark min hand till trots, han lägger ut ett 1/2-pottsbet som jag crycallar och han visar upp TT för floppat set och turnad kåk. Efter det är det bara misär och till slut åker allt in med 88 pre när jag har runt 10-12BB kvar, självklart har en motståndare vaknat upp med JJ och jag får inte ens en coin. Bara ta nya tag och mitt nästa pokeräventyr blir nog på fredag då jag ämnar leta mig till Aqva för lite fredagsfreeze...

Katten verkar ha lugnat ner sig efter min SWAT-insats igår med byte av sand i lådan, inget kissande vad jag vet mer än i lådan där jag bevittnat hennes göromål fler än en gång. Därmed kan jag ju mer eller mindre dra slutsatsen att det rörde sig om någon form av protest eftersom hon ändå går på lådan självmant och allt, sicken dryging hon är. Fatta om en annan skulle tillämpa samma taktik varje gång jag blev missnöjd, då skull ett och annat pokerbord här i krokarna vara totalt indränkta i urin och säkerligen en och annan motståndare också. Skönt om hon lugnar ner sig i alla fall för det är lagom stressande att leva med rädslan för kissattacker, man blir lite lätt paranoid och går bara runt och sniffar mest hela tiden.

Måste göra något åt mitt svällande lekamen, det börjar närma sig personsämsta nu. Jag tror jag ska ha ett sreiöst samtal med mig själv i helgen över en flaska rött och få mig att inse fakta, det är ingen lek längre utan nu måste ungtjuren ut på motionsstråket igen. Om man ändå hade en PT som spottade och fräste på en varje gång man slackade efter...

Kattprotest...

Idag kom jag hem till en protesterande kissekatt då min kära Minttu urinerat både på en kudde och på lite smutstvätt som låg på toalettgolvet, hon får dessa ryck ibland när hon känner sig åsidosatt eller bara är så där PMS-mässig. Nu är det alltså uppenbarligen något som hon inte tycker om och då är den naturliga reaktionen för henne att pissa ner både det ena och det andra, jäkligt moget måste jag säga. Jag tuktade henne först och försökte förhöra mig om hennes uppsåt men hon teg som muren, jag lät henne gå iväg och skämmas lite men som alltid blir det jag som får vika ner mig då mitt samvete inte ger mig någon ro. När jag sedan ser att hon är lite rädd för mig efter min utskällning av henne gör det ont i hjärtat, jag har försökt blidka henne med lite räkor igen och hoppas det gör susen. Det enda jag kan komma på som kan få henne att protestera på detta vis är att jag glömt byta sand i hennes låda sedan en tid tillbaka, jag har tömt den på annat men inte bytt ut själva sanden i sig. Det är nu gjort och jag hoppas protesterna lägger sig så vi inte får någon Syrien-liknande situation här hemma...

På väg hem efter jobbet idag sprang jag på några tanter på gårdsplan här utanför och gissa om mina öron höll på att trilla av när jag hörde deras avskedsfras, jag börjar förstå varifrån min dunkla syn på livet kommer. De är alltså på väg att skiljas åt och då säger den ena till den andra:

- Hoppas vi ses någon mer gång...

Jösses. Förstå när man kommit till den åldern när man inte vet om det är sista gången man ser sina vänner eller inte, jag som brukar kunna dra till med "Vi ses väl..." när jag är riktigt crazy men den där skulle jag inte direkt slänga mig med hur som helst. Jag blev lite omskakad i alla fall när jag hör hur medvetna de är om att det kan vara slut när som, det känns ju mer som en väntan än något annat i det läget. De där gummorna borde gå och prata med min granngubbe istället och få sig lite mer positiv syn på tillvaron, det verkar de behöva.

Jag hann med att köra Wigg-turneringarna på SvS ikväll och det gick väl hyfsat, i huvudvarianten åkte jag dock efter en kort stund med KK mot AQ där floppen kommit T-hög med bara klöver och vi hamnar allin. Jag sitter ju obviously på K i klöver men nog vill det sig så illa att han har A i klöver, vad tror ni kommer på turn? Bättre gick det i budgetvarianten där jag till slut slutade på en 8:e plats och fick dra in hela 160 kr, sjuka pengar. Rätt roliga är turneringarna dock då man startar med 50k i marker och 25/50 i blinds, det blir en del intressanta spel längs vägen. Imorgon kan det tänkas bli Aqva men vi får se, känns som att en Lillördag inte skulle sitta helt fel och känns också som att det nog är dags för mig att plocka ner en turnering på SvS igen. Det är ju faktiskt säkert tre veckor sedan sist...

Insåg precis att jag missat ett samlarkort i spelet Rage så nu får jag börja om från början, som den achievement junkie jag är men det är lugnt då jag inte kommit alltför långt. Smällar man får ta... Sverige-matchen klämdes på TVn i bakgrunden också när jag ägnade mig åt virtuellt kortspel, skönt att de tog sig till EM och många tycker jag är en nolla som håller på Sverige i vissa sammanhang och Finland i andra. I ishockey kommer jag ALDRIG att kunna hålla på Sverige, det är emot mitt DNA. I fotboll kan jag dock helt klart hålla på Sverige där t ex sommaren 1994 satt djupa spår i mig, precis som resten av Sverige. Jag kanske är en finsk Quisling(Koivuling?) men må så vara, i själen är jag blåvit även om det i hjärtat finns plats för lite blågult också.

Håkan Juholt. Behöver jag säga mer?

Grannsämja...

På ena sidan av min lägenhet huserade det tidigare ett yngre par som dock fick relokalisera då familjen utökades med en liten knodd, ingen större förlust då mitt umgänge med dom begränsades till att hämta hem Minttu från deras lägenhet de gånger hon smet över. Nog för att ungmön där var fager men efter att jag kört kattricket på henne och bara fått lite hud blottad av lågt skurna jeans gav jag upp, om inte Minttu kan charma kjoltygen så kan inte jag heller. Nåväl, efter att de flyttade härifrån kom det ett äldre par in istället och här snackar vi ÄLDRE. Efter lite samspråk med herrn i huset framkom det att han var en bit över 90 medan gumman var runt 85 har jag för mig, tyvärr förändrades situationen till det värre ganska snart efter inflytten för deras del då damen ifråga råkade ut för någon form av sjukdomsfall och jag vet inte än idag ifall hon lever eller inte utan har bara kunnat förstå att hon skeppats iväg till något hem. Det innebär alltså att den här herrn bor numera ensam i lägenheten och minns tydligt då han för första gången berättade för mig om sin frus sjukdom, hans erfarna och väderbitna ansikte fick sorgens form och ögonen blev glansiga när han beklagade sig kring saknaden. Efter det har vi sprungit på varandra lite då och då och senast då idag, han verkar oerhört angelägen om att inte störa mig då han är tvungen att vrida upp TVn på hög volym för att överhuvudtaget höra något. Vet ni vad? I det här fallet har jag väldigt svårt att störa mig på något dylikt, behöver han lyssna på TVn på hög volym så får han göra det. Det tycker jag han är värd som snart levt ett helt århundrade samtidigt som han lämnats ensam i sin vardag, ändå hittar han ingen bitterhet utan gör sitt yttersta för att visa omtanke för de han omger sig med. Jag har hört från granntanterna hur han på vintern skottat hela loftgången fri från snö och hjälpt damerna med diverse göromål, jag skäms som en 60 år yngre slacker till ungkarl när jag hör något dylikt. Jag borde ta intryck av krutgubben och till och med glida in på kaffe hos honom för att visa lite respekt, jag hade nog varit en hög av bitterhet vid det här laget om jag varit i hans skor. Det finns hopp för mänskligheten.

Det ovanstående är en rätt skön upplevelse i jämförelse med allt man läst om i tidningarna på sistone där jag nog blivit mest illa berörd av mordet på 24-åriga vårdaren, där en intagen alltså helt oprovocerat slår ihjäl vårdaren på en rastgård i häktet. I mina ögon ska den här killen skickas raka vägen till arkebusering där vänd-den-andra-kinden-till-mentaliteten bara innebär att det kommer ett till dödligt skott, jag är så trött på att alla ska ges en chans till. Den här killen är ju uppenbarligen bortom all räddning, han begår ett så djupt tragiskt brott där en helt oskyldig tjej får sätta livet till för att han i princip hade tråkigt på rastgården. Visar man upp dylikt beteende har man ingen som helst respekt eller förmåga för empati i sin kropp och då förtjänar man inte motsvarande heller, ett regelrätt nackskott är enda botemedlet. Tyvärr ska väl staten försöka omvända honom och göra honom till en mönstermänniska, lycka till säger jag samtidigt som x antal miljoner kastas bort istället för att satsas på skola eller vård. Samhället är numera väldigt kallt och rått och då hjälper inte kärlek utan man måste vara hård mot de hårda, så som den gamle Fantomen hade uttryckt det. Fall som detta kan få mig att gå bärsärkagång i mitt inre, jag känner en sådan djup empati med tjejen och ett sådant starkt behov av rättvisa gentemot gärningsmannen. Som motpol till Fantomens ordspråk kan jag i så fall lyfta fram "öga för öga, tand för tand"-mantrat för aldrig har det varit mer lämpligt än nu...

Igår började jag min ikapp-tittning av Breaking Bad där jag före igår bara sett första avsnittet, av oklar anledning har serien blivit vilande trots att jag vet om dess fullkomlighet men nu jobbar jag mig alltså igenom den fjärde säsongen av mästerverket. Återigen levererar serien så brutalt så att det finns inte, skådespelandet är på topp och intrigen vävs tätare och tätare för varje avsnitt med effekten att det känns som att man sakta men säkert stryps av spänningen. Man vill inte sluta följa dramat som utspelar sig framför en och avsnitt efter avsnitt betas av, jag är nu framme vid det åttonde av 13 så snart är det hela slut för den här gången tyvärr. Jag njuter dock av varje sekund och det är ju inte så att jag inte har annat att fylla ut med efteråt, såg t ex att Boardwalk Empire kört igång med en andra säsong samtidigt som Dexter sparkat igång sin sjätte. Tiderna har förändrats en del sedan man i ungdomens dagar följde Arkiv X, Beverly Hills 90210 och Dallas...tacka gudarna för det.

Nu ska jag dock avreagera mig på lite mutanter i Rage, ingen poker ikväll då jag lite försiktigt kollat av det ekonomiska läget och insett att jag har utgifter på 21k som ska betalas inom en månad där vi alltså pratar extraordinära sådana. Uttrycket "Being Koivu" börjar hitta tillbaka till sitt normala jag tror jag efter den senaste tidens sjuka running good-period, visste väl att det var för bra för att vara sant...

Avgiftning...

Efter de senaste veckornas intensiva pokeräventyr både live och online kände jag mot slutet av denna vecka att jag nog fick börja tagga ner på den fronten och ägna mig åt lite annat för omväxlings skull, det betydde ju dock inte att det blev helt pokerfritt. Fredagskvällen ägnades åt just denna form av umgänge då jag var dedikerad turneringsvärd på Aqva så det var bara att pallra sig ner dit och förbereda sig för den vid det här laget ganska väl etablerade turneringsvärdsmotrigg som jag lider av, den här gången skulle ju inte vara annorlunda heller visade det sig då jag var ute efter en dryg timme efter att Zlaskor brutalt piskat upp mig i fosterställning. Vi körde en rebuy-turnering där jag slog till på rebuyen rätt tidigt så att jag hade knappt dubbel startstack, av den hade jag tappat några tusen när jag väl får AKo och höjer upp det pre med syn av bl a Zlaskor. Floppen kommer K63 med två ruter och en hjärter, jag bettar ut direkt och får en 2x-bet från Zlaskor som jag i min tur slår om runt 2,5 gång. Nu kommer det oväntade draget från hans sida då han väljer att ställa, jag vet att han är lös av sig och tänker att har han dragit ut mig på något sätt får han ha gjort det och synar. Han visar upp K7hj, briljant spel. Turn blankar men rivern ger ju honom sjuan, ingen överraskning där direkt. Nu är jag nere på drygt 10BB och hänger med och ser en flopp med K8 från SB när det inte är höjt, floppen kommer K54 och det blir rundcheck. Turn ger en sexa och jag bettar ut med omslag igen från Zlaskor, när det foldas fram till mig orkar jag inte mer utan trycker in resten jag har med syn från honom. Han har 23 och jag drar mot en sjua, dock har ju jag inte samma utdragningsskills som vissa andra. Först ut ur turneringen ännu en gång, börjar bli lite lätt trött på det hela men som tur är fanns det vänliga själar på klubben som kunde ta över värdskapet så jag kunde lomma hemåt som den patetiska pokerspelare jag är.

Lördagen ägnades åt familjeumgänge då det blev bastu, bubbel och god mat hemma hos lillebror tillsammans med en kusin från Finland. Det var skönt att bara vara och snacka lite skit under avslappnade former, var ett tag sedan senast och det är ju inte svårt att få mersmak för det hela. Det var första lördagen på bra länge som jag inte ens såg en flopp, det måste vara ett gott tecken? Idag söndag har det också handlat om familjeumgänge då det blev storebror som fick besök samt mor och far som fick göda mig lite med renskav, en väldigt nära-och-kära-inriktad helg avklarad alltså. Kan vara bra då kommande vecka kommer att bli brutal i jobbväg så lika bra att försöka ladda batterierna ordentligt, som tur var åkte jag ur Söndagssteken tidigt så jag slapp bekymra mig om en sen kväll. Jag började ganska illa och tappade runt 2k av startstacken samtidigt som jag observerat en dåre vid bordet som är hyperaggro samt rejält risktagande, jag bara väntar på rätt tillfälle att få in allt mot honom. Det kommer när jag har KTru och synar upp ett rätt rejält uppslag av honom pre, floppen kommer J33 med två ruter och jag känner att jag där och då är bunden till handen. Jag bettar ut och han slår om allin varpå jag synar, han sitter på 77 och jag drar sjukt bra men så som min form är just nu så blankar turn och river. Das war alles som vissa skulle säga, being me som jag skulle säga.

Spelmässigt har jag ägnat mig åt att grinda alla achievements i Lego Harry Potter, jag har sagt det förr och säger det igen att dessa Lego-spel är rätt jäkla bra hjärnterapi när man bara behöver sysselsätta sig med något lagom stimulerande utan något större behov för eftertanke. Nu är det avklarat så nu får jag väl fundera på om jag orkar inskaffa Pirates Of The Caribbean- eller Clone Wars-versionen för fortsatta äventyr, dock känns det som att det kommer att finnas en del annat att sätta tänderna i. Jag fick Rage i fredags och första intrycket så här långt är att det är ett helt ok spel men inte så mycket mer, grafiken är grym men känslan är inte speciell på något sätt så det är en liten besvikelse. Dessutom känns storyn ganska urvattnad men det kanske tar sig...

Imorgon blir det att ringa verkstaden för att fixa in bilen där, måste reparera fanskapet nu innan det blir värre och bläcket på fakturan för rådjursolyckans självförsäkring hann knappt torka innan det här kom. Snacka om running bad...eller rolling bad kanske med tanke på att det är ett fordon vi pratar om. Det är rätt mycket tunga utgifter just nu så jag får nog hålla i stålarna en aning för att rida ut stormen, sedan kommer ju den ack så ekonomivänliga julen samt alla tusentals(känns det som i alla fall) födelsedagar inom familjen som alla verkar ha samlats kring vinterns årstid. Alltid trevligt att ge men måste allt komma på samma gång? Jaja, ska väl inte gnälla antar jag då jag har mycket annat att glädjas åt i mer immateriell väg, magkänslan är åter bra och jag ska nog rensa ur en del onödiga element ur mitt liv. De behöver inte vara negativa för att ryka utan bara meningslösa eller potentiella framtida riskmoment, jag vill bibehålla stabiliteten i mitt liv och då har jag inte tid med oönskade distraktioner. Jag vet att 99,9% av er inte bryr sig men det här är mer ett statement för mig själv, att inte "släppa till" socialt... Nu ska jag dock släppa till John Blund för nu är det dags att nanna kudden!

Pokerkoma...

Nu har jag äntligen tid och ork att skriva lite igen efter en av de mer pokerintensiva veckorna på länge, det har ju inte bara varit SM på Unibet utan jag har kört andra onlineturneringar samt årets HPK Open under helgen också. I Unibets SM körde jag eventen mörkpoker, shorthanded, main och deepstack men det utan någon som helst framgång där jag i det förstnämnda knappt har koll på hur man spelar och föll offer för både blinds och bluffsugna motståndare. SH gick väl bra till en början men jag hade lite otajming i mina aggressionstendenser samtidigt som jag hade en hand där hela kroppen skrek push men jag vågade inte, jag ångrar det än idag då motståndaren vid tillfället, Wheelinho, precis åkt ur main samtidigt så tilten var ett faktum. Lägger man till vetskapen om att han är aggressiv i sitt spel och att handen i sig hade en del tecken i sig så borde jag ha fullföljt men vek som jag är vek jag på turn, tror som sagt än idag att jag hade honom. Main tog slut för min del efter en timme när jag får in mina dryga 6k av startstacken på 10k som jag har kvar med QQ på en T-hög flopp mot JJ, turn blankar men rivern ger honom tvåoutarn. Oerhört bittert men det var inget mot vad Wettis fick erfara, han hade letat sig hem till mig för lite grind och hans utdragningar var rätt brutala de med. Bland annat turnar han nötstegen i en hand där han får in allt i en pott för nästan dubbla average mot topptvå som träffar kåk på rivern, uppgivenheten var ganska påtaglig i min lägenhet vid det laget. All heder åt honom dock som bet ihop och kämpade sig vidare, tyvärr dog han precis innan första dagen skulle avslutas där han fick in det med pocket mot AQ. I deepstacken slutligen går det helt ok för mig tills jag spelar spekulativa händer och floppar monsterdrag, i det första fallet tappar jag halva stacken med J5sp när floppen kommer 346 med två spader och i det andra fallet tappar jag andra halvan när floppen kommer Q-hög med två klöver och jag sitter på QJkl. Känns inte som att jag ska slinka någon av dom, synd att dragen bara inte satt mot motståndarna som i första fallet hade tvåpar och i andra set. Även detta årets SM blev därmed alltså en smärre besvikelse, jag tror inte jag något av åren som Unibet arrangerat ens har lyckats med en cashning vilket känns sisådär. Borde vara min tur snart tycker jag...

Fredagskvällen i förra veckan ägnades åt månadsfinal på Aqva och det var en deepstackvariant som avklarades men mitt deltagande blev hyfsat kort som vanligt, inte så otroligt förvånande när jag t ex i en hand lyckas lägga nöten på rivern efter att ha betat och fått omslag. Jag hade en dubbel bellybuster där jag var så fokuserad på den lägre stegen att jag helt missade den högre som kom på rivern, motståndaren visat nöjt upp sin hand efteråt då han hade samma som mig vilket fick mig att reagera och inse mitt misstag. Hef var det som plockade mig till slut i olika omgångar, jag hade ett visst psykologiskt övertag på honom i tidernas begynnelse då jag lyckades dräpa honom rätt ofta men nu är det helt tvärtom. Jag är hans bitch, utan att överdriva. Enda positiva med uttåget i den turneringen var att jag fick åka hem på en gång eftersom jag inte var turneringsvärd den här gången, inget ont som har något med sig. Det sköna var att jag kunde åka hem och ladda för helgens stora begivenhet istället, HPK Open, som är den årliga storturneringen som körs på HPK och som är en mer eller mindre klassiker i de här krokarna då det är en av de få turneringar som faktiskt körts regelbundet sedan pokerboomen.

Jag anländer till klubben på lördagen strax innan starten som är satt till 13.00 och acceptabla 41 personer har letat sig ner för en hel helg av pokerorgasm, turneringen är väldigt spelvänlig då perioderna är 40 min och startstacken på 30k. Jag får ett till synes äckligt bord och då för att jag har en trio luriga spelare vid det i form av Inho, Mördaren och P2 men sjukt nog blir det inte alls så illa som jag trodde i actionväg. Kan nog mest bero på att katalysatorn Inho ägnar större delen av de första timmarna av turneringen åt att följa Liverpool-Everton i ett angränsande rum... Jag får väl ingen hejdundrande start men bygger sakta men säkert på min stack, mesta tiden ägnas åt att bara observera spelet och samtala lite smått med klientelet vid bordet där även snygg-Stefan finns med. Den nästan mest intressanta som händer under den första dagen är mellan två händer, jag sitter i godan ro med mobilen framför mig då jag spelat lite Wordfeud för att få tiden att gå när jag plötsligt ser att den börjar blinka eftersom LordSpace ringer. På klubbarna häromkring finns det en regel att handen dör om mobilen ringer eller om du svarar i den, jag tänker dock att det är lugnt eftersom vi är mitt emellan två händer men samtalet blir så pass långt att nästa hand hinner påbörjas och medan jag pratar tittar jag ner på min hand och ser...KK. Helvete. Jag vet att min hand är död men hoppas vid gudarna att jag kanske kan slinka med ändå, ack är dock hoppet snabbt ute(och det med all rätta) då P2 väser "Koivus hand är död!" och jag får snällt mucka min hand samtidigt som jag fortsätter med samtalet. Jag observerar spelet så pass mycket under samtalets gång att jag ser att det är raise pre, att floppen kommer J-hög med en del action där det sedan även bettas ut på turn med fold som följd. Vid det här laget har jag pratat klart och kan besviket slänga upp min muckade hand och utbrista "Kolla vad jag var tvungen att lägga!", då tittar snygg-Stefan upp bakom skärmen på sin kepa med ett snett leende och viker upp sin hand...JJ. Saten hade floppat JJ och jag hade besparats på om inte en utåkning så i alla fall en rejäl decimering av min stack, tacka pokergudarna för denna synkronicitet! Fick väl höra några "Being Koivu" i bakgrunden efter det...

Första dagen fortsätter i ett ganska stilla tempo för min del där jag inte riktigt har något minne av några händer direkt, jag hade inget överdrivet kortsnitt och var väl inte inblandad i några dramatiska händer direkt. På något oförklarligt sätt överlever jag första dagen som en av 16 spelare där min stack på 56k inte är något att hurra för överdrivet mycket men jag ligger hyfsat med då blindsen är 800/1600, det är bara att åka hem och vila så gott det går innan kampen fortsätter på söndagen. Den andra dagen blir dock en helt annan femma i kortsnittsväg då jag under de två-tre första timmarna lyckas med bedriften att plocka upp bl a sju JJ, en AA och ett par KK och QQ för att krydda anrättningen ytterligare. Det innebär ju att min stack börjar röra på sig så sakteliga men det är egentligen två nyckelhänder som får den att verkligen ta fart, den första är mot Chrille från Askersund där jag på knappen höjer upp till 3xBB med JTo. Jag har varit på hans blinds rätt ofta och han har tvingats gång efter annan så jag blir inte förvånad när han slår om till till totalt 8BB om jag inte missminner mig. Jag känner mig lite busig så jag synar och får se en flopp i form av K7J, den bettar han ut men på något sätt plockar jag upp att han inte känns så vidare värst stark så efter lite betänketid synar jag bara med för att se vad turn kommer med. En till sjua landar och nu sätter Chrille igång att fundera, först frågar han hur mycket jag har bakom för att sedan även kontrollräkna potten. Återigen har jag bara någon form av read på honom att han verkligen inte är stark så när han pushar känns det som att han gör det för det är det enda sättet för honom att vinna handen, checkar han till mig kommer ju jag att göra motsvarande och då kan han inte syna. Jag lägger ihop ett plus ett och får tre så min syn är rätt klar i slutändan även om det är i princip för min existens, lättnaden är oerhört när jag hör honom säga "Bra syn..." och se allmänt uppgiven ut. Han viker upp A6 och jag ber för allt jag är värd att rivern ska blanka vilket den också gör, nu spottar jag upp mig till runt 150k och hela jag är en karta av gåshud efter den handen. Jag var skapligt nöjd med min read och blev nästan lite skakis efter det hela...

Den andra nyckelhanden kommer en stund senare när snygg-Stefan och jag hamnar i en duell, jag har 88 på SB som jag höjer upp med efter att han limpat på knappen. Han tar syn och floppen kommer 87Q och jag jublar, efter en lite diskret check till honom bettar han ut och jag tar syn. Turn kommer en halväcklig J och jag checkar igen bara för att se honom betta ännu en gång, nu pushar jag dock in allt och får en instakall från honom. "Må han inte ha 9T!" hinner jag tänka men till min stora lättnad visar han upp 77 för ett lägre set, jag känner mig lättad men samtidigt lite taskig för det är bland det vidrigaste du kan åka på i coolerväg i mina ögon, set mot set. Det är så självklart att allt ska in samtidigt som man i princip är död med det lägre setet, det är ett sådant psykiskt trauma att gå från triumf till totalt nederlag på en sekund. Nå, brädan blankar och jag får se en snygg-Stefan lämna bordet i vredesmod vilket jag förstår mer än väl. Efter det fortsätter jag min färd där två QQ i rad håller på att ställa till det lite för mig, med den första lyckas jag plocka Peder(även han från Askersun) på en del marker och när jag får den andra QQ efteråt på knappen tänkte jag att jag skulle vara lite sneaky så jag limpar bara med när det är foldat till mig. Anledningen är att BB i det här fallet, P1, spelat sin standardmässiga psykpoker med allin-pushar på 50BB pre sedan en bra stund tillbaka. Jag hoppas ju på det även denna gång men Ante på SB synar med också varpå P1 bara checkar, floppen kommer 7T7 med två klöver och jag vet inte vad jag ska tycka. Ante bettar i alla fall ut en aning varpå P1 ställer och jag känner att jag måste banne mig syna, sjukt nog synar även Ante bakom och det är lite skrämmande då han sitter på en stack som nästintill motsvarar min. På turn kommer klöver A och vi båda checkar, river ger ännu ett A och ännu en check från båda. Ante visar upp 72o och P1 96kl, jag blir alltså spöad av båda händerna och får se 60k av min stack på 250 landa hos Ante som ägt min rumpa ända sedan han omlokaliserades till platsen till vänster om mig. Som tur är bryts vårt bord strax efteråt då finalbordet ska ta sin början...

På finalbordet tar jag det passivt och har bra kontroll på motståndet, jag tycker inte det är något skräckinjagande sådant bortsett från Mördaren och Peder som känns som de absolut farligaste motståndarna. Mitt självförtroende är stort då jag som sagt spelat bra innan och har haft ett bra kortsnitt, dock dör det senare ut helt så jag får inrikta mig på att hålla stacken stabil och stjäla mellan varven. Till slut vaknar jag upp med QQ och slår upp det pre med syn av Bengt B, floppen kommer K-hög med två spader och nu gör Bengt ett rätt oväntat move och går allin som förste man att tala. Nu börjar mina kugghjul snurra i huvudet och då jag vet att Bengt är en rätt riskbenägen spelare känner jag direkt att det spelet är mer eller mindre idiotiskt om han har träff på K, vore han stark borde han låta mig få ta kommandot då han är väl medveten om att jag är en aggressiv spelare och cbetar med de flesta händer. När jag väl börjar prata lite med honom sitter han även stel som en pinne och det som egentligen var klart för mig från första början blir än klarare d.v.s. att jag har honom, jag tar synen och ser honom vika upp QJsp. Jag hinner knappt klappa mig själv på axeln för ännu en formidabel read innan turn ger honom färgen och jag är död, den smällen blir oerhört tung då potten var för 1/4 av markerna i spel och med den stacken hade jag kunnat dominera bordet rätt rejält. Nu var jag istället en skadeskjuten men stolt finne, vi är ju kända för vår sisu så även om jag blödde själsligt bet jag ihop och försökte hitta inspirationenun igen. Det dröjer inte alltför länge innan jag hittar AJo på BB och Peder som sitter på SB pushar med orden "Har du hittat en hand så har du...", den redan självklara synen blir ju inte mindre klar efter det. Tyvärr blir han den siste som sätter satsen i mitt sönderpenetrerade anus då han lyckas träffa en femma för dråp av sinnestiltad finne, det är bara för mig att resa mig och lämna lokalen som bubbelpojke. Oerhört bittert och oerhört tungt efter den turneringen jag ändå hade, med det finalbordet och den stacken jag hade trodde jag på mycket mer än så. Jaja, det är väl bara att ta bryta ihop och komma igen som de säger. Stort tack till arrangörerna dock då det var lika eminent som vanligt och radarparet Tobbe och Ola skötte markservicen och turneringsledandet exceptionellt bra, alltid en angenäm upplevelse att bevista detta evenemang. Grattis även till Peder som slutligen blev segrare i turneringen, snacka om att marginalerna är små. Peder himself skulle nog dock vilja tillstå att jag även hade dessa på min sida då han t ex vek TT mot mig efter att jag pushat med AT en stund efter att mina QQ blev dräpta, han menar att han borde ha tagit synen och att jag då hade varit ute.

Söndag till och med igår har kvällarna ägnats åt att följa main i SM då en del lokala förmågor lyckades ta sig långt där den bästa placeringen blev en 18:e plats har jag för mig, nu ikväll blir det nog till att köra Lillördag samt Nordic Championship på Nordicbet där JJ slängt med sex SuperWeekend-paket för att krydda anrättningen en aning. Kan jag plocka en av dessa är veckan räddad....