söndag 30 december 2012

Årsavslut...

Precis så som inom ekonomin, som jag ägnat mitt yrkesliv åt, bör varje år av privat leverne också sammanfattas för reflektion och upprättande av eventuellt åtgärdsprogram. Tiden har alltså kommit att blicka tillbaka på ännu ett år och se vad som egentligen hänt, rätt lätt kan ju i alla fall konstateras att de senaste månaderna satt rätt hård prägel på året och då mest ur ett positivt perspektiv. Nu när det äntligen känns som att de sista bitarna i livets pussel är på väg att falla på plats känns det som att uppskattningen över de andra redan befintliga delarna också ökar, känns ganska mycket som ett praktexempel på att helheten är större än delarna. Jag har på sistone varit oerhört emotionell och blivit tårögd i många situationer där människor i min närhet visat empatiska sidor eller bara varit goda i sitt agerande, det har blivit så påtagligt att jag hittat en större lycka. Nu får vi bara hoppas att det håller så att bitterheten inte slår igenom värre än någonsin om ett år eller så...

Pokermässigt har det ju hänt en hel del och jag drar några saker så här på rak arm som känns värda att nämnas:

- Koivulainens år
Det blev inte direkt en fortsättning på 2011 om vi säger så, där 2011 var en orgie i framgångar och ett självförtroende av episka mått mätt blev 2012 en enda lång frustrerande utebliven orgasm. Jag retades till klimaxens förstadium många gånger men precis när fullbordandet skulle äga rum avbröts det hela med ett brutalt rövknull eller dylikt, inte alls angenämt på något sätt. Jag vet inte hur många placeringar jag har runt 10:e-15:e plats i de större onlineturneringarna jag brukar spela, jag fick liksom aldrig till det sista i dessa så som jag fick till det flera gånger om 2011. Live gick det dock bättre och där spottade jag upp mitt spel avsevärt, måste nästan säga att 2012 live var sjukt bra. Finalbord i de flesta större turneringar jag ställde upp i även om åtminstone en av dom slutade ofattbart fiaskobetonat, dock många trevliga framgångar att se tillbaka på.

- SvePofs år
Mitt utmanande av den s.k. Krukan-maffian i samband med omvalet av styrelse var mer en statement än ett seriöst försök till att ta kommandot över vraket, så här i efterhand är jag ganska glad att jag inte blev vald till ordförande för jag hade definitivt inte kunnat göra ett bättre jobb än vad Mauritz gjort. Jag är imponerad över att de hann styra upp ett så pass framgångsrikt live-SM som de gjorde, online-SM:et skötte ju mer eller mindre sig själv sett ur ett arrangemangsperspektiv även om det självklart krävde sin insats. Styrelsen har verkligen fått till ett riktigt bra första dryga halvår, tidigare styrelsers tillkortakommanden har blottlagts för allmän beskådan och kommunikationen kontra medlemmarna har förbättrats avsevärt. Vad jag fortfarande saknar är ett fokus mot klubbarna, nu är jag inte hundra insatt i ifall det har skett något på den fronten men jag har i alla fall inte hört något och jag är ändå ganska nära ett par klubbar i trakterna. Nej, all heder åt den nya styrelsen som fått till en bra start men än är det en lång väg att vandra till forntida "glansdagar" men bättre start än så här tror jag det inte hade gått att få. Well played!

- Skatteverkets tillslag
Inte alls oväntat egentligen men ett brutalt uppvaknande för många av landets onlinespelare, själv har jag i princip inte spelat alls utanför EU och har jag gjort det har jag definitivt inte vunnit något så själv var jag aldrig i skottgluggen. Vissa vänner har dock fått sina fiskar varma och även om jag inte tycker synd om dom ur ett göra-rätt-för-sig-perspektiv är det ändå brutalt hur Skatteverket far fram med helt ologiska bedömningsgrunder där sajter alltså inte kan kvittas mot varandra. Det, och mycket annat, hoppas jag styrs upp och klargörs en gång för alla i efterdyningarna av dessa tillslag och eftertaxeringar som Skatteverket nu genomfört/genomför, det är bara trist att ett hundratal spelare får gå i spetsen för hela poker-Sverige där deras ekonomiska existens i många fall sätts på spel.

- 50/50-konkursen
Jag satte mig inte in i alla detaljer längs vägen men har ju förstått att det helt klart försiggått tvivelaktiga affärstransaktioner i olika form i bolaget innan det begärdes i konkurs, det senaste jag såg var dock att själva polisutredningen uppenbarligen lagts ned då brott uppenbarligen inte begåtts. Jag måste säga att jag är lagom trött på alla dessa skandaler och skumraskaffärer som uppbådats på senare år inom pokern, såg t ex på The Lederer Files som släpptes tidigare i år men kan ju inte säga att jag direkt omvärderar hela Full Tilt-skandalen annorlunda efter det. Nej, det känns som att all denna negativa publicitet är det sista pokern i Sverige behöver, vi har tufft nog som det är med att lyfta fram dess rätta anlete i offentlighetens ljus.

Det är väl egentligen de större händelser som är värda att lyfta fram enligt mig, att rosjon och dybban fortsätter att springa som små hyndor på SvS är väl ingen skräll. Den sistnämnda fick ju även med en sista gliring till mig i sitt sista "Dybban flyttar in" för året, gillade SvSs SM-mästare rejält då han verkar vara en störtskön lirare och värdig vinnare. Skönt att det inte var en 19-årig wannabe med kaxig attityd som la vantarna på dryga millen, ungefär lika vedervärdigt som när 87-åriga Agda vinner miljoner på Bingolotto. Nu är det kanske inte så många 19-åringar som kör Bingolotto i och för sig...

Det jag dock tar med mig från pokern även detta år är det sociala plusvärdet som finns överallt, vore det inte för allt skönt folk man springer på skulle jag ha gett upp på fiskarna för länge sedan. Det spelar ingen roll om det är Club Aqva i Västerås, Mikes Berga Open, AOPW eller SM på Malta. Överallt finns dessa oerhört härliga och energigivande karaktärer som gör varje minut av umgänge till något extatiskt, det finns inget agg och även om det ibland kan bli lite hårda ord eller psykningar vid borden förenas man över en öl eller sju efteråt och är som bröder och systrar oavsett bakgrund. Det är kärlek människor emellan om något, har svårt att se inom vilken annan hobby man kan hitta så många olika typer av personligheter som ändå fungerar tillsammans utan något tjafs överhuvudtaget. Jag fullkomligen älskar alla er karaktärer därute, jag hoppas få träffa så många som möjligt av er under 2013 för om jag inte får möjlighet till det kommer nästkommande år redan kännas betydligt mer fattigt än vad det behöver göra.

Rent privat har 2012 varit upp och ner som vanligt, efter ett ganska intetsägande första halvår tog det fart på olika sätt mot hösten till. Jag fick ju en smekning och en käftsmäll på samma gång i princip då jag i samband med de första kontakterna med tjejen förlorade min tidigare livskamrat, katten Minttu. Jag kan fortfarande se bilden av henne framför mig när hon ligger avlivad hos veterinären, hur jag i princip missat hennes hädangång men fortfarande kan känna den sakta men säkert utdöende värmen på hennes buk. Det är nästan så att ögonen tåras bara jag tänker på det, var ett par tunga veckor där i oktober. Men inget ont som för något gott med sig och så som en arbetskamrat till mig sa, det var kanske menat så...att Minttu nu lämnade över mig till tjejen, som dessutom är allergisk. Jag är ju en förespråkare av ödets makt i tillvaron så jag får ju försöka se någon mening med det hela, jag saknar dock kattskrället av hela mitt hjärta. Tur är att jag har någon annan att krama numera...

Och på tal om att krama, jag har ju kört lite turneringar på nätet på sistone(oerhört oväntat) och haft precis sådana antiframgångar som jag talade om ovan d.v.s. att jag slutat på runt 10:e-15:e plats. Så var även fallet igår i Lillördag där jag kämpat mig fram och varit nere på till och med en BB med runt 50 kvar i turneringen, lyckades dock hitta vägen tillbaka därifrån och hamnar till slut vid samma bord som dybban. Vi börjar småtjata som vanligt och jag måste ju avslöja att jag de facto ligger och skedar samtidigt som jag spelar vilket roar publiken, dybban frågar om jag ligger och torrjuckar samtidigt och ärlig som jag är måste jag ju erkänna att det faktiskt blev några stötar när jag fått AA en stund tidigare. Inte lätt att vara pokerspelare och nykär...

2012 slutade på ett väldigt bra sett i och med min nyfunna kärlek och jag hoppas verkligen 2013 fortsätter på den banan vad gäller det privata, i pokern hoppas jag att 2012 var ett mellanår och inte början på något nytt för det var ett riktigt frustrerande år där jag kanske inte gick överdrivet minus men eftersmaken mest handlar om med några millimetrar missade framgångar. Egentligen återstår väl nu bara att önska er alla en god fortsättning och ett riktigt gott nytt år, må 2013 bli det bästa någonsin för mänskligheten i allmänhet och mig i synnerhet!

tisdag 25 december 2012

Julfrid...

Jösses vad dagarna springer iväg, det har gått över två veckor sedan jag uppdaterade här senast och trodde själv att det var över tre veckor sedan. På något sätt har jag tappat greppet om tid och rum, allting rusar förbi i världens fart vilket kanske inte direkt är ett negativt tecken med tanke på att jag nyss ingått i ett nytt förhållande. Det vore väl självaste fan om inte dagarna fylldes upp med saker och ting när man har en käresta att dela dom med...

Pokermässigt har jag tagit det lite lugnare men ändå kört lite turneringar här och där, framgångarna har uteblivit även om det fortsatt på den inslagna vägen där jag stupat ett par gånger precis innan de stora pengarna. Det är väl om något signifikativt för mitt 2012 i pokerväg, att jag inte haft de där sista millimetrarna med mig för att komma åt den stora degen. Det är också ett år som verkligen fått mig att inse hur stor turfaktorn ändå är, det spelar ingen roll hur bra spelare du är om du inte har turen med dig och slipper oturen. Jag har fått lära mig den hårda vägen i ett par liveturneringar i år och de omskakande upplevelserna har öppnat ögonen på mig på riktigt, det är inte så att jag gungat runt i någon påhittad värld tidigare där inte turen alls varit delaktig i framgångarna utan det är mer att jag som sagt verkligen insett hur stor del den faktiskt har i det hela. Det är väl en lärdom om någon, spelmässigt känner jag att jag är med i matchen och i år känns det verkligen som att jag spottat upp mig rejält på livesidan också. Det är inte många storturneringar som jag kört där jag inte varit med och slagits om det hela in i det sista, det är det jag får ta med mig i ryggsäcken inför 2013. Bitterheten från AOPW har dock inte lagt sig, att åka som sexa efter att ha inlett finalbordet med åtta pers med 30% av markerna är inte ok. Det var två händer som dödade mig då och det sköna är att jag i princip inte hade kunnat spela dom annorlunda, blev bara rövknullad "som vanligt"...alltid skönt att avsluta med ett whine...

Tjejen har med all rätt tagit mycket av tiden så TV-serier, filmer och spel har fått stryka på foten men jag har ändå lyckats klämma in lite av dessa och i synnerhet de senaste tre-fyra dagarna då hon är i London för tillfället. I spelväg har jag gjort allt som går att göra i Assassin's Creed III och slutbetyget blir att det är ett fattigmans Red Dead Redemption, finns mycket att ägna sin tid åt men det är inte alls lika genomarbetat och storymässigt måste jag nog säga ett av de svagare av alla AC-spel. Ett spel som däremot i all sin enkelhet berört mig är The Walking Dead, en fem episoder lång historia om en grupp överlevares öden och äventyr. Jag har nämnt den förr men den tål att lovordas än en gång, tror aldrig jag brytt mig så mycket om karaktärer i ett spel som i det här fallet. Det är väldigt många gånger väldigt marginella beslut måste tas under tidspress och det är mycket moral och etik inbyggt i det hela, huvudpersonen ifråga har tagit på sig föräldraskapet för en övergiven liten tjej och det är just mellan dessa två de flesta av de mest känsliga besluten måste tas. Mot slutet baserar jag helt och hållet mitt agerande på vad jag hade gjort i verkligheten för att skydda henne, mina fadersinstinkter har alltså lockats fram av spelet. Kan ett spel få ett bättre betyg än så story- och engagemangsmässigt? Om ni bara ska köra ett spel från 2012 så kör det, ni lär inte bli besvikna.

TV-seriemässigt har jag betat av Dexter, The Walking Dead och The Big Bang Theory medan jag i nuläget jobbar av Homeland och fortfarande har jag en hel del otittat kvar att gå igenom. Dexter levererade ytterligare en grym säsong och den senaste slutar i princip som den förra fast med tumskruvarna åtdragna ytterligare ett varv, det ska bli spännande att se var de tar det hädanefter. The Walking Dead är på break och även där har senaste säsongen varit mer urflippad än någonsin, lär bli lika gastkramande framöver som det varit hittills även om jag har en aning om vartåt berättelsen lutar i och med att jag läst igenom serietidningarna. Annars väntar jag ju på återstarten av Breaking Bad och nästa säsong av Game Of Thrones, det är ett rätt skönt i-landsproblem att ha en oändlig ström av TV-serier att tillfredsställa sina behov med.

De senaste veckorna har jag gått runt med ett väldigt emotionellt tillstånd inom mig, jag tror det är den nyfunna kärleken som fått mig att släppa på känslobarriärerna en aning. Jag har blivit ganska hårt bränd på olika plan de senaste åren och har nog omedvetet slutit mig en aning av rädsla för att låta någon komma för nära, nu känns det dock som att jag kommit till ett stadie där det känns som att det får bära eller brista. Jag går all-in så får vi se om jag kommer ut levande på andra sidan helt enkelt, detta har dock gjort att jag också blivit väldigt emotionell i andra relationer så som mot arbetskollegor och vänner också. Det är rätt många gånger som ögonen tårats på sistone men jag ser det bara som ett gott tecken, jag vill vara en kännande människa och har alltid sett mig som en sådan men uppenbarligen har jag omedvetet hållit igen på senare tid. Det finns en hel del människor därute vars existens jag uppskattar rejält även om vi inte umgås alltför ofta eller har överdrivet mycket kontakt, riktig vänskap för mig är på ett plan högre än så och har den riktiga vänskapskänslan infunnit sig för mig finns det inte mycket som ruckar på den. Jag tror mig ha en rätt god personkännedom och kan snabbt vibba av ifall en person är något att ha i längden relationsmässigt, det är skönt de gånger man springer på någon där det från första stund inte råder något tvivel om att det är en kvalitetsmänniska det rör sig om. Jag har turligt nog snubblat på en handfull sådana på senare år och jag uppskattar enormt det faktum att de letat sig in i mitt liv, även om jag inte säger det tillräckligt ofta till dom. Det är dessa relationer som gör mitt liv värt att leva.

Nu ska jag nog fortsätta beta av Homeland, tjejen kommer hem imorgon så jag har inte så många timmar kvar att nyttja för grind av serier och spel så jag lär lägga på ett kol. Lär bli en lång natt... Ville bara skriva det här så att ni vet att jag lever och fortfarande har som ambition att hålla den här bloggen levande, det är bara att det rullar på så pass bra numera att bitterheten inte räcker till i alla lägen. God fortsättning på er!

måndag 10 december 2012

Recap Malta part two...

Bättre sent än aldrig men här kommer en redogörelse för resterande dagar på Malta:

Efter en natt med god sömn och ett ofrånkomligt leende på läpparna vaknar jag upp på fredagen för att förbereda mig för min första dag två någonsin i en större turnering, förutsättningarna är dock sådana att jag inte känner någon som helst press att prestera något. Jag har en stack på 38 200 med blinds på 1 200/2 400 och ante på 300, allt annat än en utåkning första halvtimmen är en skräll och det håller på att bli en extrem variant på den. Jag har lottats till ett bord med några kändisar så som Thure och Everland men det spelar ingen större roll i mitt läge, degen ska in så fort som möjligt och jag behöver inte vänta länge. Första handen får jag A8kl på knappen och det är foldat till mig, inget annat än att stoppa in degen och se glad ut. Döm min förskräckelse när SB instapushar han med och då inser jag att jag skitit i det blå skåpet, mycket väl viker han upp AQo för att totaldominera mig. Jag börjar ropa efter klöver och mina böner besvaras, floppen kommer KK4 med två klöver och turn ger en sinnessjukt underbar 6kl och då är saken biff. Uppdubblingen kommer direkt men jag klarar mig undan med blotta förskräckelsen, säg dock den lycka som varar länge.

Två händer senare plockar jag upp JJ och slår upp det, killen jag slaktade innan ställer in det lilla han har kvar bakom varpå killen efter ställer in också med runt 38k. Det foldas till mig och jag kan inte annat än syna och shortien har K3sp eller något medan den andre har QQ, tack för den setupen. Ingen hjälp från brädan och jag är tillbaka till runt 38k, verkligen typiskt för mig sett till hur turneringen utvecklade sig. Varje gång jag fick minsta lilla andningspaus blev jag nedtagen på jorden direkt, jag fick aldrig behålla en spelbar stack utan fick kämpa hela vägen. Nåväl, jag försöker hitta modet igen och maler på, på något sätt lyckas jag bygga lite stack till runt 50k varpå jag får KK och får in det mot en short som har AQ. Flopp Q-hög, turn Q. Jag ger nästan upp i det läget, är det en sådan dag igen? Fast nu när jag tänker efter kan den handen ha utspelat sig dag ett, minnet kan svika men jag är 80% säker på att det var dag två...fast nu när jag tänker efter så var det dag ett så ni kan glömma den även om den som sagt kännetecknar min formkurva.

Efter det harvar jag på och får strax efteråt byta bord, jag hinner sitta där under två händer innan jag plockar upp 99 på SB. UTG har ställt sin halvshorta stack och det foldas till mig, jag ids inte att vika utan trycker in mitt jag med. BB viker och det är showdown, han har AJ och jag känner redan där att det är kört så jag reser mig och förbereder mig för utåk. Föga oväntat ger floppen en J, turn en J och river ett A. Slakt när den är som blodigast, en 43:e plats slutar jag på med 27 priser och det känns lite surt på det sättet att graden av elimineringar var absurd då vi tappat 20 man första 45 minuterna och det skulle visa sig att en dryg timme till hade räckt för att komma i pengarna. Jag ångrar dock ingenting då jag i princip inte hade kunnat göra något annorlunda överhuvudtaget, jag gjorde inga misstag som är värda att nämna så jag är nöjd så. Synd att jag inte kunde få niorna att hålla, då hade allt(nåväl) kunnat hända.

Efter lite tröst av tjejen på hotellrummet letar jag mig ned för att kolla in de andra grabbarnas fortsatta äventyr, det går riktigt bra för några och till slut hittar tre av vårt sällskap till finalbordet. Det är Mördarn, Olle och Thure som får representera våra färger och alla ligger bra med inför finaldagen på lördagen. Fredagskvällen ska bli partyinriktad så jag och tjejen förbereder oss för utgång, innan dess intar vi dock en stressig middag på en italiensk restaurang som heter Salmonella...eller det kanske var Sardinella. Efter det rusar vi upp på Rilles rum för lite förkrök, stämningen visar sig dock vara en aning för grabbig samt pokerinriktad för att tjejen riktigt ska trivas, hennes partykurva går stadigt nedåt och med lite magont på det väljer vi att avvika och ta en soft kväll istället. De andra drar ut i natten och gör stan, Mördarn fortsätter sin fina lifestyle of a champion och rumlar hem någon gång på tidiga morgonkröken. Jag skulle aldrig palla det själv men han verkar ju ha hittat ett vinnande koncept, andra provade på samma recept men de vaknade upp på bussar vid nio-snåret på morgonen utan något minne av de senaste timmarna. Världsklass.

Lördagen gryr och jag vill gärna följa grabbarnas öde på finalbordet och gör så en stund innan jag känner att umgänget med tjejen pockar på uppmärksamhet så jag avviker för att inta lite mat på tu man hand med kärestan, vi promenerar en bra bit innan vi hittar en lämplig restaurang där det intas lite pizza till ljudet av vågornas brus. Efter det letar vi oss tillbaka och möter Olle i kasinoingången, han har precis bustat som fyra och det efter att ha legat med bra hela vägen. Trist för honom och Thure dog på en sjunde plats så vi har bara Mördarn kvar att hoppas på, han har haft rätta flytet så långt men även han får till slut kasta in handduken som trea. Bra med deg åt herrarna i alla fall och det är med en viss avundsjuka jag spanar in prislistorna, unnar dock gossarna framgångarna då alla är riktigt sköna och genuina snubbar.

Efter det känns det som att luften går ur hela grejen och jag och tjejen tar en room service-middag på rummet som avslutning, blir oerhört romantiskt med ett portabelt Lady och Lufsen-bord inknökat mitt bland alla andra möbler på rummet. Nöden har ingen lag liksom... På söndagen blir det en sista frukostbuffé innan vi tar taxin till flygplatsen för den långa färden hem, vi flyger över Zürich med tre timmars väntan där så dagen blir en enda lång sörja av tidsdödande och menlöst flygande. Vi slipper de värsta mänskliga fadäserna i form av medpassagerare så på så sätt går det lugnt till, väl på Arlanda får vi dock en skön överraskning av vädret och bilen är halvt begravd på långtidsparkeringen under all snö. Bara att huttrande i vårjacka gräva fram fanskapet innan bilfärden hemåt tar sin början...

Måste säga att SM:et var riktigt bra genomfört av SvePof så all cred åt styrelsen som var på plats och styrde upp allt, det är som natt och dag jämfört med det SM som gick 2010 på samma ort. Nu fanns folk närvarande överallt, det var klart vilka som var arrangörer och det kändes som att informationen flödade på ett helt annat sätt än tidigare. Det kändes mer gemytligt och engagerande helt enkelt... Umgängesmässigt var det som vanligt, mycket skönt folk i omlopp som man bytte några ord med här och där samtidigt som man fick några nya bekantskaper också. Det är ju det de här resorna egentligen går ut på, att umgås med skönt folk där eventuell finansiell återbäring är en bonus. Det sjuka för min del var dock att det enda jag hittade plusset på var slotsen, jag ägde King Kong Cash-varianten och dingade in en fin slant(relativt sett) det sista jag gjorde innan avfärd till flygplatsen. Nej, jag är mycket nöjd med både min egen insats och arrangemanget, det är inte för inte man ser framemot nästa omgång. Well played, SvePof!

tisdag 4 december 2012

Recap Malta part one...

Då så, då var det dags för ännu en återberättelse av en pokerresa och den här gången bar det av till Malta för årets live-SM i SvePofs regi, egentligen det riktiga elddopet för den nya styrelsen som nu äntligen skulle få visa vad de går för. Tyvärr för vår del var flyget bokat okristligt tidigt så jag och flickvännen packade in oss i bilen redan 04.45 på morgonen, mörkret kramade ur oss den lilla vakenhet vi kunde uppbringa samtidigt om regnet piskade mot vindrutan på bilen så fort vi började röra på oss. Innan färden kunde ta sin början på allvar skulle Antrax och Bullen hämta upp, efter lite väntan äntrade även de bilen och vi började beta av milen mot Arlanda.

Väl på flygplatsen lyckades vi utan några missöden ställa bilen på långtidsparkeringen och ta oss in till avgångsgaten, grabbarna avvek relativt fort så jag och tjejen lullade runt med lite incheckning och växling av pengar på schemat. Väl innanför säkerhetsområdet intogs en numera given frukost på Starbucks, jag tog min klassiska cheese cake men orkade inte med den helt och hållet till min stora besvikelse. Helt planenligt släpptes vi på planet och det var då det för första gången på ett tag slog mig hur mycket jag egentligen hatar detta färdsätt då man buntas ihop med en samling okända människor som man inte ens vill vara nära. Som om det inte vore nog får man ju utstå diverse andra "bonuseffekter" så som svettlukt, brutalt vidrig andedräkt eller bara överdriven trängsel. Jag har så många gånger förut berört hur resandet tar fram det värsta i folk och inte under den här flygningen kom vi undan det heller, var ingenting överdrivet dock men under första flygningen var det några asiater som satt bredvid oss som valde att diskutera något hela vägen samtidigt som de då inte direkt hade några gudabenådade andedräkter utan snarare dränkte kabinen lokalt i en obeskrivligt kväljande lukt.

Andra flygningen var bättre på ett sätt men här belönades vi istället med lite avdankad gubbsvett från den åldrade herrn framför oss, hans lukt var en blandning av ålder, gubbparfym och svett. Jag kanske låter lite väl föraktfull i dessa utlåtanden men jag klarar verkligen inte av att ta del av personers bristande hygien på ett alltför närgånget sätt. Det nästintill värsta stod dock flickvännen för, hon behövde göra nummer två under den andra flygningen även om hon initialt urskuldade sig med att hon var tvungen att gå och kissa. Jag började ana oråd då det tog en smärre evighet för henne att komma tillbaka, jag fick till och med försöka förklara mig/henne för stolsgrannen som väntade på att få släppa in henne till fönsterplatsen. Efter många om och men kom hon tillbaka med ett nöjt leende för att så fort hon satt sig börja stolt berätta om hennes äventyr, det visade sig nämligen att någon innan henne i princip urinerat ned hela toaletten bortom igenkännlighet. Detta hade tvingat henne i sitt nummer-tvåande att inta s.k. jägarställning och försöka utföra behovet på stående fot, det hade väl gått bra tills hon de facto vänt sig om för att spola. Då upptäckte hon att hon krystat ur sig en kokostoppsliknande skapelse som landat på ringen, i hennes ögon var den perfekt utformad och det var det hon nu redogjorde för passionerat. Hon var mest ledsen över att hon inte hade haft mobilen med sig för att föreviga härligheten...

När vi väl landat blev jag lite oväntat ansatt av Magda In De Betou som jag aldrig tidigare språkats vid med, hon var snäll nog att hjälpa mig med mina saker från bagageutrymmet varpå en lite allmän konversation utspelade sig där även en lokalförmåga från Karlskoga(!) även deltog i det hela. Alltid trevligt att språkas vid med en frontfigur inom pokern, hon verkar vara en avslappnad karaktär och det finns det ju inte alltför många av inom den inavlade pokerdammen.

En taxifärd senare in till hotellet landar vi på rummet och känner oss lagom fräscha men mest utmattade, efter att ha slappat lite på rummet och boat in oss tar vi en sväng ned till kasinot för att kolla läget. Totalt sett var vi runt 15 personer som åkte ner för att spela härifrån trakterna varav sju eller så hade åkt ned redan på söndagen medan vi alltså anlände på onsdagen, vi sprang på några av dessa på kasinot men valde kvällen till ära ändå att inta en middag på en egen hand på en italiensk restaurang efter att vi inhandlat lite livsmedel i en närliggande livsmedelsbutik. Middagen var god och vi dräpte väl en flaska vin innan vi tog oss tillbaka mot hotellet, jag ville inte att kvällen skulle bli alltför sen då jag precis som alla andra skulle in i elden dagen efter.

Efter att ha avnjutit en generös frukostbuffé på hotellet var det alltså dags, 12.00 på torsdagen delades första händerna ut och jag hamnade på ett hyfsat intressant bord. Det var väl inga direkta kändisar men jag kunde ganska snabbt utkristallisera lite olika spelartyper varav en spelare började mucka verbalt direkt, det visade sig vara Peter La Terra som senare blev mästare i mörkpoker. Han började spela ut mot mig på en gång och jag tappade 1k av startstacken på 20k rätt omgående, efter det började jag tighta till spelet en aning och fick ett rätt bra kortsnitt att jobba med. Jag kommer inte exakt ihåg hur allting gick men till första pausen låg jag på en stack strax under startstack, perioderna i turneringen var 45 min långa så det var generöst tilltaget spelutrymme som det bjöds på. Direkt efter pausen hittar jag dock en fin pott när jag floppar triss med KK på hand, motståndaren turnar nötstegen och jag rivrar kåken. Jag tappar dock de 10k extra som jag drog in där direkt efteråt då jag floppar set i ess när jag har två på hand, jag är uppe mot en sent ankommen kille som tydligen är någon form av highrollerföretagare nere på Malta. Turn ger dock en tredje hjärter och jag bromsar ner potten, jag crycallar på rivern efter ett blankt kort och han visar upp nötfärgen. Handen efter plockar jag upp AQ och får syn av samma kille, efter J-hög flopp och hyfsat ointressanta turn och river synar jag ner ännu ett riverbet med hopp om bluff från hans sida men han har AJ.

Efter det rasar stacken sakta men säkert nedåt tills jag beslutar mig för att sätta hårt mot hårt vad gäller bordets internetkid, han har spelat aktivt och höjt potter hela tiden. När jag har AK väljer jag att bara syna hans raise pre för att på något sätt försöka sätta dit honom, floppen kommer T-hög och jag checkar till honom. Han bettar ut och jag floatar med, turn parar bordet och jag checkar igen. Nu bettar han ut igen, storleken på det är ungefär 40% av min stack och jag funderar på om jag ska våga fullfölja min tanke om att han inte har ett skit. Efter en stunds stek säger jag "Allin!" och andas ut djupt när han viker, han lät en aning förbryllad över min stekpush men det kan han gott vara.

Jag harvar dock vidare runt 20k mest hela tiden och får ingenting att hända, så fort jag bygger upp stacken något dräneras den igen. Den andra hälften av dagen blir mest ett töcken och jag får ganska tidigt byta bord, då hamnar jag på ett med många förmågor som jag känner igen. Bland annat är det två herrar från Karlskoga som jag sprungit på ett antal gånger under de Berga Open jag kört, dessutom satt P1 från stan där samt den allmänt kända Ida Lundström. Från att ha suttit vid ett aktivt och tufft bord kom jag nu till ytterligare ett sådant, tyvärr dock mitt kortsnitt ut helt så hela andra hälften av dagen gick åt att folda allt som kom i min väg. Jag tog tillfället i akt och socialiserade istället med ynglingen till vänster om mig, det visade sig att jag kände igen hans nick från SvS och han hette något med CHelmuth där. Utöver honom fick jag också ansikten på Näääk och Deltagaren från SvS under dagarna på Malta, den sistnämnda var en väldigt trevlig yngling som också gick rätt långt i turneringen.

När dagen närmade sig sitt slut fick jag äntligen den lilla adrenalinkicken i stacken som jag verkligen behövde, jag hittar KTs i SB och efter att Bo från Karlskoga höjt upp ännu en pott väljer jag att ta syn. Floppen kommer underbart läskiga KTA och det blir bet med efterföljande call, turn kommer en K till och här åker degen in. Han sitter på AJhj och med K och T i hjärter på bordet har han ändå några outs utöver de tre A han jagar, lyckligtvis nog blankar rivern och jag har äntligen hittat något av en stack. Tyvärr dröjer det inte länge till innan jag får byta bord igen och jag hamnar på ett där det är idel storstackar, jag har skrapat ihop dryga 50k i det läget med blinds på 1k/2k och ante 200 så jag är inte särskilt kaxig när stackar på 150k tornar upp sig till höger och vänster. Det är inte många minuter kvar av dagen i det läget och jag vill ju desperat ta mig vidare till dag två för första gången i större livesammanhang, bara någon hand in får jag KQkl och höjer upp. Killen direkt till vänster om mig synar likväl som jag har för mig att Thure också gör det, Thure som är en av de femton som åkt ned härifrån. Floppen kommer K-hög och jag bettar ut med syn från killen till vänster, turn kommer T och det är här jag chicknar ur. Jag checkar bara och han checkar bakom, river kommer ett förhatligt J och jag kan inte annat än checka varpå han lägger ut ett ganska litet bet som jag känner mig tvungen att syna. Han visar upp AJ och jag förbannar mig själv, jag tappar nästan 20k av stacken på passivitet men efter att ha diskuterat handen lite med killen i fråga tror jag att han hade synat ett turnbet också då han plockade upp ett dubbelt hålstegedrag där. Nåja, mina misstag under turneringen var nästintill obefintliga och jag får skylla denna passivitet på ett försvagat psyke efter flera timmars foldande.

Inte långt därefter utannonseras att dagen ska avslutas om fyra händer, dessa förflyter utan någon större dramatik och det är en lyckokänsla jag har i kroppen när gonggongen för dagen går. Jag har äntligen mäktat med att bräcka en förstadag i större sammanhang, jag känner att det egentligen inte spelar någon roll hur nästa dag blir spelmässigt då jag gjort vad jag kunnat och som sagt utan att egentligen göra några nämnvärda misstag. Påsen förseglas och jag kan skriva "Robert Sihvonen 38 200" på den innan jag lämnar den till dealern, leendet är stort när jag kliver fram till Valterego som liverapporterar som vanligt. Väl i mediaområdet får jag hälsa på trevliga grabbar i form av Anton från Poker Magazine och Daniel från Aftonbladet. Efter lite nedvarvningssnack där beger jag mig till tjejen på rummet där en stolt finsk fisk får kramas framgången till ära, vi letar oss ned till lobbyn efter en stund för lite häng med just mediagrabbarna innan vi tar en sista sväng till kasinot för kvällen. Jag kan ju lätt säga att jag somnade med ett leende och stora förväntningar den kvällen, jag var dock inte ensam om framgångar då väldigt många av oss femton faktiskt tagit sig vidare till dag två. Några skulle till slut ta sig väldigt långt...

PS. Jag fick ju ställa upp i en videointervju i första pausen av turneringen också, ni hittar den via länken nedan och flickvännen tyckte jag var en aning nervös i början medan jag själv tycker att jag ser ut som en fet gris. DS.

http://www.poker.se/videos/77961971/koivulainen-fran-sm-pa-malta-2012.html

måndag 3 december 2012

Malta in short...

Känner ett visst behov av att återberätta min senaste tripp i pokerväg men just idag är jag inte stark nog d.v.s. jag är rejält trött samtidigt flickvännen födelsedag pockar på uppmärksamheten. Jag ville dock inte lämna er famlandes i mörkret helt varför jag vill teasa er med följande utvalda headlines från veckan som varit:

- En hedrande 43:e plats i SM för egen del
- Ovärdigheten i att tvingas flyga med random folk
- Flickvännens kokostoppsbajsningsskills
- Den ädla konsten att slotta med stil
- Lokala förmågors framgångar
- Lite iakttagelser av kreti och pleti i pokersvängen
- Utvärdering av arrangemanget i stort

Jag hoppas kunna frambringa kraft nog att sätta allt detta på pränt imorgon, absolut senast onsdag ska ni ha allting svart på vitt så hav förtröstan...

tisdag 27 november 2012

Next stop: Malta...

Imorgon bitti bär det av, 08.05 lyfter planet mot Malta och färden går via Düsseldorf men vad gör en mellanlandning när man vet att man är på väg mot stordåd. Vi får verkligen hoppas att live-SM ger en bättre avkastning än online-varianten...

I söndags påbörjades alltså main-eventet i SM på SvS och mina förhoppningar var stora som vanligt, jag har ju inte lärt mig något av historiken som talar sitt brutala klarspråk egentligen. Under de senaste fem åren då jag kört de flesta SM-events, inofficiella så som officiella, så har jag cashat en gång och det var 2009 när jag kom på 17:e plats. Det är ett ganska skralt resultat ifall ni frågar mig, dock hade jag som vanligt vaggat in mig själv i någon falsk trygghet och tro inför main. Förhoppningarna grusades ganska snabbt då jag en dryg timme in i turneringen försöker mig på en bluffmove som resulterar i halverad stack.

Efter det är mitt kortsnitt något som Gud glömde då jag inte får en enda spelbar hand på över en timme, jag stretar på och till slut stoppar jag in det med KJ och får två syn. Floppen kommer K-hög och en kille småbetar ut varpå den andre lägger sig, är uppe mot QQ och turn ger mig en till K och rivern blankar. Upptripplingen är klar men det är inte alls så bra som det låter, är inte ens uppe på startstack efter det. Jag fortsätter harva men korten lyser med sin frånvaro och jag äts sakta men säkert upp, får inga möjligheter till några som helst moves men när jag väl hittar KThj i SB och det är en minraise och en syn innan mig väljer jag att hänga på. BB synar upp också och floppen kommer 87x som det också blir rundcheck på, turn ger en T och jag känner att det får bära eller brista. Jag betar ut och får en syn varpå river kommer J, känns inte bra men jag måste fullfölja och får instasyn från den andre som har J9. Tack och godnatt. Ännu en miserabel SM-upplevelse till handlingarna...

Nej, riktigt tungt var det att ännu en gång känna att jag inte fick chansen att komma till min rätta i en större turnering, kortsnittet var inte av denna värld även om det inte går att skylla allt på det. Som om det inte vore nog semitiltade jag bort mig i Steken också, som hade ett fint förstapris på 75k. En knapp timme in får jag QQ som jag trebetar efter en bet och syn före mig, nu ställer en ytterligare kille in sin stack som är i startstacksstorlek varpå de två andra foldar. Det borde inte vara omöjligt för mig att lägga den men jag är så tiltad efter SM-turneringens kortkyla så jag kör, självklart har den andre AA och ingen hjälp av brädan. Nej, onlinespelet går tungt nu så därför hoppas jag att jag konserverat min liveform inför Malta-trippen så att jag kan få till en klonk där istället. Det känns som att jag borde kunna hitta någon form av framgång någonstans i alla fall...

Jag gjorde förresten världens vidrigaste slowroll på klubben förra fredagen, dock helt omedvetet. Det var PLO som stod på schemat och jag slaskade på i vanlig ordning, stacken krymper dock och till slut känner jag att det får gå som det går. Det slutar med att jag får in det mot skåningen Daniel på en QJx-flopp när jag har ATQx och Daniel har QQxx, det ligger två ruter men jag har inga samtidigt som hans set i damer gör att det känns helt oöverkomligt för mig. Istället för att som vanligt lägga fram korten säger jag bara att jag drar dött och låter dealern lägga turn och river också, på rivern kommer dock en K och när jag en sista gång tittar på min hand innan jag ska mucka den inser jag att jag faktiskt ju har nöten med AT. Gissa om jag skämdes för mitt misstag, Daniel kokade av ilska och kände nog sig rätt jävla förnedrad. Jag skulle dock aldrig någonsin göra något dylikt medvetet och det är jag övertygad om att han vet, det blev inte bättre att jag skrattade så att jag grät efteråt men det var helt sonika åt min egen idioti även om det nog inte kändes så för herr Daniel. Nej, dylikt beteende är banne mig inte acceptabelt även om det sker av misstag.

Annars rullar det på i vanlig ordning, försöker klämma in lite TV-serier och xboxande mellan varven av umgänge med bättre hälften. Det är ju ganska mycket ett i-landsproblem om ni frågar mig, ska ju knappast ens ha mage att gnälla på något sätt. Skönt att för en gångs skull ha lite positiv problematik att brottas med...

På tal om problematik att brottas med fick ju ett antal pokerspelare ett mindre trevligt brev från SKV i förra veckan, några fick till och med påhälsning hemma av konstapeln. Inte direkt oväntat men inte desto mindre olyckligt för de drabbade, självklart ska alla göra rätt för sig skattemässigt men tillvaron som professionell pokerspelare har ju inte direkt varit solklart reglerad av SKV så långt. Olika bud har funnits vid olika utredningar varav den sista fastslår att det är ok att netta sajt och år men inte vare sig mellan år eller sajter, att man inte får netta mellan år kan jag på något sätt köpa men inte det att det inte får göras mellan sajterna. Säg att man plussar 1 miljon dollar på PS och så backar man 3 miljoner på FT, då ska man alltså ändå skatta för plusset på 1 miljon på PS. Hyfsat absurt om ni frågar mig. Det goda jag kan se som kommer ur hela den här grejen är att det förhoppningsvis klargörs en gång för alla hur det hela ska beskattas och att det i och med de givna överklagandena som lär komma från spelarna infinner sig en viss logik och rättvisa i det hela också. Nej, det är många som haft ett brutalt uppvaknande i förra veckan och även om det som sagt inte kan ha varit oväntat bör beskattning ändå ske med logik och rättvisa.

Nu tror jag att jag ska fortsätta packa här inför resan, fick ett ryck med lite städning och diskning efter att ha haft lite trassel på tråden med kärestan så lär ju styra upp även det amorösa innan läggdags. Jag ska försöka hålla er uppdaterade från Malta också, det lär bli apdrag där nere och ingen vore lyckligare än jag om jag äntligen kunde få till en klonk om så en mindre sådan. Håll allt ni kan hålla för mig, ska äntligen försöka sätta mig själv på pokerkartan rent resultatmässigt också.

måndag 19 november 2012

Nära steker inget rådjur...

Idag var det dags igen, en nära-livet-upplevelse i form av rådjur som korsar vägen framför bilen i en alldeles för närgången stil. Jag är på väg hem i godan ro, är inne i Västerås tätort när jag helt plötsligt ser hur en av dessa kamikazepiloter dundrar ut ur den lilla skogen som kantar vägen. Jag ställer mig på bromsen och som tur är har hastigheten satts till 60 på vägen så jag har skaplig kontroll, jag lyckas få rådjuret att ta sig förbi bilen innan jag plockar det men samtidigt matar jag mantrat "Det kommer säkert ett till! Det kommer säkert ett till!" i huvudet gång efter annan och väljer att stanna bilen helt. Mycket väl, någon halvsekund senare dundrar nästa krabat ut och korsar vägen dryga metern framför min motorhuv, jag hade banne mig inte pallat en till närkontakt av rådjursgraden. Tror dock jag får sopa upp x antal CD-fodral från baksätesgolven då de tidigare låg så fint på baksätet självt...

Igår höll på att bli en fin repris på förra årets Steken-klonk, tror nästan det i princip är exakt ett år sedan jag drog in den fina vinsten då det var precis efter att jag betalat in min kvarskatt vilket görs här i november så vitt jag minns. Nåväl, igår körde jag Steken alltså och lyckas till slut hitta en 13:e plats efter att ha legat topp-fem bra länge, jag hade en hel del fina set-ups längs vägen där den bästa kom när jag hade JJ och höjde upp det pre. Jag får ett hyfsat litet omslag av chiptvåan vid bordet som dock precis som jag i det läget är i princip topp-fem i turneringen, jag vill inte vika handen pre utan tar en spekulativ syn samtidigt som jag ropar "Knekt!" hundra gånger om i huvudet i väntan på floppen. Tadaa! Det kommer en helt osannolikt underbar flopp i form av J42rainbow och jag håller på att kissa på mig av upphetsning, jag checkar till honom och han bombar på i form av pott så jag ser ingen anledning till att slowa utan trycker in allt och får instasyn av honom då han sitter på AA. Turn och river blankar och jag sitter på en redigt fin stack i det läget...

Efter det börjar det dock smälla på åt fel håll då jag torskar lite flips och åker på en set-up själv men jag kämpar på, ligger runt 80-100k hela vägen till att vi är två bord kvar. Under vägen har jag också noterat att en vän är med i turneringen och då han är en duktig lirare så föreslår jag procentbyte, han vägrar dock vänligt men bestämt då han menar på att han behöver få in varje vinstkrona han kan då han haft en tung månad så långt. Jaja, bara att acceptera det hela även om jag vid erbjudandet nästan har dubbelt så mycket marker som honom...  När vi är runt 13 kvar gör jag väl egentligen mitt enda misstag under turneringen, en aktiv spelare klickraisar från tidig position med 3k/6k i blinds och jag sitter med 90k i BB. Jag har 9To och med fold till mig tänker jag att jag alltid kan kika en flopp, den kommer J8K med två klöver. Han bettar vekt och jag floatar med, turn kommer T och det blir rundcheck. Rivern kommer 5kl och fyller alltså färgen, nu bettar jag ut för att fullfölja min till synes trovärdiga historia men efter en lång tids stek hittar han till slut synen med J6ru. Jag blir lite förvånad över hans preflopspel men också synen, känns en aning vågat i det läget men jag tackar och tar emot även om jag förlorar just den här handen. Jag får senare bannor från herrn som vägrade mig procenten för just den här typen av spel, med all rätt också då den i det här fallet fick mig att tappa en hel del av min stack även om spelet hade kunnat/borde ha gått vägen.

Efter det missödet är jag mer eller mindre död då jag bara har 38k i stacken och när jag hittar QJkl i SB och det är foldat till mig är ju pushen det mest naturliga i världen, BB steker en stund för att sedan hitta synen med 87kl. Hur mycket jag än älskar den synen vet jag ju hur det kommer att sluta och visst, floppen kommer med en sjua som sedan är det enda av värde som uppenbarar sig på brädan. Bara att tacka för mig på en sketen 13:e plats när jag närde drömmar om så mycket mer, tycker inte jag gjorde några överdrivna misstag men blindsen blir ju så brutala i slutet på en dylik turnering att det är mer eller mindre lotto från tre bord och framåt. En aning trist när det ändå är rätt mycket deg på spel... Behöver jag nämna att procentvägrarpolaren gick och vann hela skiten? Nej, tänkte väl det. Jag är inte bitter.

En som var bitter vid borden var en karaktär vid namn oogb, han vräkte ur sig både det ena och det andra i nedklankande väg mot alla motståndare. Till slut fick jag en skopa av hans bitterhet trots att jag inte ens spelat mot honom eller tilltalat honom, han betedde sig rent ut sagt som en idiot men jag orkade inte ens bemöta eländet. Det var en ren fröjd när han väl åkte så att man slapp läsa menlösheterna...jag förstår inte hur folk orkar, att vara så hatiska av sig att man måste ge sig helt okända människor för att få avreagera sig. Det värsta är dock när folk hånar andra när de vinner en pott, skriver typ "ty" när de dragit ut brutalt eller dylikt. Det är så lågt i mina ögon att det är i klass med SD-grabbarnas arla-morgon-röj...

På tal om miserabla karaktärer så är jag lite orolig för SAS nu, biljetterna till Malta är ju beställda och SAS har hand om den första delen av flygsträckan. Ska det behöva bli en being-Koivu av den grejen också? Jag ska liksom göra min enda årliga privata resa i princip och då väljer kolossen SAS att gå i konkurs, det är ju bara sånt som händer mig.

Under helgen har det skördats en hel del lokala framgångar i pokersvängen, i lördags lyckades Robin Y knipa en femteplats i WPTn i Köpenhamn. Honom har man ju spelat en del större lokala turneringar mot och den killen kan veva, tro mig. Han har dock grym koll på läget och vet oftast vad han sysslar med, det är ju den framskjutna placeringen i WPTn ett tecken på om inte annat. Utöver det gick en viss Rasmus och blev femma i Dublins EMOP, ännu en skön lirare som också vevar på rätt bra om tillfälle ges. Nu blev det en fin semiklonk för hans del och vem vet vilket finalbord han sitter på härnäst... Online har det också sett bra ut, en polare vann ju Steken som sagt och en annan leder fullrings-eventet för PLO i SM på SvS inför finalbordet som kör igång om en halvtimme. Jag hoppas ju själv kunna fullborda denna Mälardalsdominans med en riktig fin och framskjuten placering i main-event i SM om en vecka, vore riktigt sjukt.

Ett plus i kanten med tillvaron numera är ju den formidabelt sköna flickvän som jag begåvats med, hon är en pokerspelares våta dröm. Föreställ er följande scenario från igår: vi ligger och skedar i soffan samtidigt som jag kör Steken, vi tittar på en massa fails på YouTube samtidigt som hon hejar på mig när det behövs i pokern. Hon har redan plockat upp fraser så som "One time!" och även lärt sig ett perfekt uttal av Koivula, när hon sedan kombinerar dessa med Mike Matusows one-time-svada från VM:et där han åker ut med AK mot AQ blir det nästan för mycket. Jag håller på att gå åt av gullighetsfaktorn och hela scenariot gör det faktiskt lättare att släppa den tråkiga utåkningen till slut, vad gör det liksom när jag kan vända mig om i sängen och få ett kärvänligt leende samtidigt som hon utbrister "Du är min Koivula!". Jag vet, töntighetsfaktorn är kapital hos alla inblandade men jag fucking älskar det.

Utöver detta har jag hunnit med en del xboxande där förra veckans session av Borderlands 2 med grabbarna verkligen var manlig kvalitetstid, bromance på hög nivå så att säga. Ibland behövs det inte mer än lite kollektivt skjutande och en för ögonblicket intalad känsla av "alla för en, en för alla" för att livet ska te sig fullkomligt. Ikväll blir det en ny omgång och det blir en skön hjärnrensare om inte annat...

Veckans planer är annars att klara av lite läkarbesök imorgon och onsdag för att sedan styra upp lite turneringsspel på Aqva på lördagen, klara av gudsonens ettårsdag på lördagen för att sedan säkra upp avancemang i online-SM på söndag. Späckat värre...och nästa vecka bär det av till Malta. Ni kanske förstår att tiden inte räcker riktigt till för att hålla er frekvent uppdaterade om alla förehavanden men hav tröst, jag överger inte er så lätt. Vi ses vid borden...eller under dom...

torsdag 8 november 2012

Malta it is...

Provade en satellit till Malta i tisdags på PS och det såg riktigt bra ut länge, 15 spelare och jag leder med hälften av markerna med fyra kvar. Har vi hört om dylika markerövertag för mig förr? Och vad har slutresultatet varit de gångerna? Ungefär snarlikt som denna. Jag åker på en semikall hand när jag har AT och chiptvåan höjer upp, flopp T82 med två klöver. Jag checksynar, turn 8. Jag checksynar igen, river 8. Han pushar och jag synar, han har QQ. Hade en mental note på honom som tight och hade kanske kunnat hitta vik på rivern men ändå, jag reppar ju att jag är på flushdrag hela vägen fastän jag är starkare än så och han kan göra det movet med ett antal händer som jag faktiskt slår ifall han sätter mig på just flushdraget. Lite surt var det men jag lackade inte ur, kom in i HU med 1/5 av markerna så kände mig inte så kaxig vilket som.

Bättre gick det i Miniwiggen som jag gick och vann, skönt att få tillbaka degen för satelliten den vägen. Igår valde jag att köra PLO-SM 5-manna på SvS och Lillördag på samma sajt, den förstnämnda rullade på rätt bra direkt då jag skönt nog fick plocka rosjon som floppar set i ess medan jag har stegdrag där som jag sedan turnar flushdrag på. Där åker allt in och på rivern kommer en förlösande flush, fin uppdubbling och skalp på en gång. Efter det är det tyngre och stacken pendlar sedvanligt...eller snarare mer än vanligt då det är PLO. Jag är med och hugger rätt högt ett tag men sedan smäller det bara till och jag är ute...

Bättre går det i LL där jag spelar stabilt och stretar på, det går så pass bra att jag till slut blir tvåa. Mycket välbehövligt ur flera aspekter, då jag verkligen behövde få poängen till POY-rankingen också samtidigt som pengainflödet blev klart godkänt med 17k in. Detta möjliggör nu ett deltagande i SM på Malta så det är slutsatellitat, pengarna från LL får bli resebudgeten plus lite till. Får med mig tjejen också så det blir riktigt trevligt och kvalitativt häng på Malta mot slutet av november, ska bli oerhört mysigt att träffa alla karaktärer från olika delar av poker-Sverige. Liveformen är ju god så kanske kanske kanske har jag en chans på lite framgång, fatta om jag stapplar hem med en SM-titel i början på december...då lovar jag att jag aldrig mer whinar. Eller...

Hälsan börjar sätta sig på tvären, har haft ont i vänster hälsena ett antal dagar nu så haltar mig fram i tillvaron samtidigt som högersidan av midjan har börjat kännas konstig också. Vet inte om det är någon form av sträckning(inget försök till hidden brag) eller vad det är, drygt är det i alla fall och jag hoppas det ger med sig snart. Vill ju vara i god form för lördagens äventyr då Plzd2BeatU bjuder upp till dans i form av en grabbfest, dryga 30 av stadens elitgossar i olika bemärkelser kommer att leta sig dit och jag är redan orolig för graden av urballning. Det finns ett antal herrar som inte direkt spottar i glasen som dessutom vet hur man partar, kan bli episkt på många plan men jag ska försöka hålla mig sansad. Vill inte återuppleva hjärnskakningsincidenten för drygt ett år sedan...

Nu ska jag se till att spela lite xbox innan tjejen hittar hit, måste passa på när chansen finns. Jag är en ganska komplex man som behöver många sorters stimulans varav xboxandet är en ädel konst i att rensa hjärnan, funkar alltid. Blir väl lite lönnmördande i form av ACIII.

måndag 5 november 2012

SM-torka...

Jag startade förra veckan med vissa förhoppningar om att kunna hitta någon form av form att börja bygga på online men ack vad jag bedrog mig, jag körde en handfull SM-events men inte bar det någon frukt. Jag fick en bra start i PLO-varianten där jag ett tag låg i ledningen efter första timmen men efter att ha överspelat en AAxx-hand var stacken ett minne blott, jag hade turnat trissen med två hjärter och två klöver ute och när den sista hjärtern kommer på rivern tycker jag att det är bluffläge men inte så svårsynat för motståndaren som sitter på nötfärgen.

Som avslutning på veckan körde jag SM-main på PS och första SM-eventet på SvS, båda tog dock slut relativt snart. 5-manna på SvS gick som vanligt, jag blir överaggressiv i den spelformen och är inne och vevar alldeles för ofta. Main på PS gick en aning bättre, jag kämpade mig kvar i en timme men gjorde även där ett misstag till slut som jag fick betala surt för efter att ha pendlat i stacken upp och ner mellan intervallet 5k och 30k. Efter 2009-års framgång i SM har jag ju närt en dröm att få återuppleva det hela men jag får nog fortsätta att drömma, nu återstår endast hoppet till något av SvSs kommande event och då allra helst main där.

En annan dröm jag när är att ta mig tilll Malta och spela live-SM, jag känner dock inte för att dega hela resan utan söker med ljus och lykta efter ett paket att vinna någonstans på ett någorlunda enkelt sätt. Har ni några stalltips är dessa självklart välkomna, tiden börjar ju rinna ut så smått.

Jag har nu hunnit köra ACIII lite mer och det är ett imponerande spel även om det inte tillför överdrivet mycket speltekniskt, jag är väl en bit in i det hela och känner att jag dras med lika hårt som vanligt i storyn som kittlar mig på något konstigt sätt. Jag får väl fortsätta agera indianrebell i ett inbördeskrigets USA och komma med ett slutomdöme i en snar framtid... Imorgon släpps Halo 4 men jag tror jag hoppar det tills vidare, är ju bara en vecka kvar till CoD:Black Ops II och jag som inte ens hunnit köra igenom MoH:Warfighter. Kostar att ligga på topp eller något...

Ser att monopoldebatten tagit fart igen och jag orkar inte ge mig in i den, det huggs hejvilt ändå och det är nästan mer underhållande att bara popcorn på sidlinjen och iaktta spektaklet i all tysthet. En annan debatt som flammat upp är också kring SvePofs prestationer så långt, där kan jag dock tycka att de skött sig helt ok. De har mer eller mindre genomfört en revision av föregående styrelsers förehavanden samt anordnat ett online-SM samt styrt upp ett live-SM på relativt kort tid, det är nog mer än vad jag mäktat med. Vad gäller online-SM måste jag nog dock säga att jag tycker att det blev ett litet fiasko ifall man ser till konkurrenten SvS, main lockade 1 349 spelare och jag tror det kommer att spöas relativt lätt av SvS som redan har dryga 600 reggade i sitt main. Jämför man första eventet på SvS som var 5-manna med motsvarande på PS så är det kross vi snackar om, SvS fick ihop ett monsterstartfält i sitt första sidoevent där PS bara fick ihop runt en tredjedel i samma disciplin. Noteras bör dock att PS hade något dyrare inköp till sina sidoevent men ändå, håller den här trenden i sig kan det bli riktigt trevliga events på SvS och främst av allt ett riktigt saftigt main.

Annars har tiden tillbringats till största delar med den nyfunna kärleken där det rullar på riktigt bra, det naturliga infann sig från början och så har det fortsatt. Det är en rätt konstig känsla i kroppen som jag har lite svårt att känna igen men jag tror det är någon form av lycka som börjat krypa på mig, det känns äntligen som att t ex en torsk i pokern inte är så mycket att orda om men ni som känner mig vet ju att jag nog kommer att gnälla ända in i graven. Kärestan gör i alla fall ett väldigt gott jobb i att fylla upp tiden mellan pokerslagen där det nästan blir svårare och svårare för mig att avsätta tid och energi åt kortkastandet när det finns något så stimulerande att tillgå på annat håll, det är ingen dålig bedrift att få mitt fokus att skifta så. Jag tror det kan bli riktigt bra i slutändan...

Nu ska jag ägna lite energi åt nyss nämnda tös, hon kör Ruzzle här bredvid mig i soffan och hon utstrålar inte så mycket kärlek direkt över mitt oengagemang. Plikten kallar.

torsdag 1 november 2012

Eftervärk...

Ja, helgens pokermisshandel gör fortfarande ont och jag ältar saker och ting i huvudet än, det är inget man släpper i första taget. Som lite lök på såsen blev jag påhoppad av en lokal pokerförmåga häromdagen om att jag whinar alldeles för mycket, mitt senaste inlägg fick väl bägaren att rinna över. Han ville ge mig en chans att förklara mig innan han "goes public" med det som han uttryckte det, go public med vad säger jag?

Hans främsta argument var att jag inte förtjänar att gnälla med tanke på de framgångar jag ändå haft, som exempel tog han upp de tre senaste större liveturneringar jag kört där jag slutat 5:a, 2:a samt 6:a. De två första av dessa, Berga Open samt HPK Open, har jag inte ens gnällt om tror jag eller jag ser i alla fall inte de som några större besvikelser utan är nöjd med min insats och utfallet. Den senaste dock, som alltså var AOPW i helgen, är jag kapitalt missnöjd med och det tror jag varje sund pokerspelare skulle vara efter att ha haft de förutsättningarna jag hade inför dag två av spelet. Med 30% av markerna med åtta kvar av 34 kändes allt annat än en topptre-placering som en besvikelse, jag är ju inte dummare än att jag inser att allt kan hända(vilket det också gjorde) men att det skulle bli så illa som det blev hade jag inte ens drömt om i mina värsta mardrömmar.

Han menade på att jag fått hybris och många, med honom, fått nog av mitt gnällande i olika forum... Vad ska jag säga om det? Mitt svar var att:

- Om du inte pallar att läsa mina inlägg i bloggen, sluta läs
- Om du inte pallar mina updates på FB, säg upp mig som vän där
- Om du inte pallar med mig som människa, säg upp bekantskapen

Svårare än så är det inte. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag anser mig vara duglig nog på poker att förvänta mig ett visst utfall vid givna förutsättningar och ja, jag tycker söndagens utfall var brutalt orättvist sett till hela turneringen och till hur det hela till slut avlöpte. Jag vet att varians finns och jag vet att en del av den utkristalliserar sig i form av utdragningar, fick ju höra att jag antagligen har en förmåga att glömma alla gånger jag själv drar ut. Nu är inte fallet så och i helgen drog jag ut en gång efter att degen åkt in och då var det inte ens för hela min stack, i alla andra fall blev utfallet så som det såg ut när degen åkte in.

Nej, jag skulle inte kunna bry mig mindre om folk stör sig på mig, jag har redan tidigare i mitt liv fått ge vika vad gäller vem jag är då jag inte visste bättre. Nu vet jag bättre och därmed kommer ingen att kunna komma och säga åt mig hur jag ska vara, passar det inte så har ni alternativen ovan.

Inte nog med det, strax efteråt blev jag påhoppad av ytterligare en lokal pokerförmåga som började ifrågasätta gamla inlägg där han menade på att jag redogjort felaktigt för hur händerna utspelat sig och då till min egen fördel. Coincidence? I think not. Jag har aldrig påstått att mina redogörelser är 100% korrekta, jag skriver ner dom så som jag minns dom och självklart kan jag minnas fel även om jag är ganska säker på att huvudbilden av händelseförloppet ändå blir korrekt. Jag har aldrig försökt framhäva mig bättre än vad jag är utan jag vet ganska exakt hur pass bra/dålig jag är, hur andra uppfattar det hela kan jag inte rå för. Nej, återigen, orka. Orka hänga upp sig på dylika saker...

Igår körde jag mitt andra SM-event då jag gav mixed-turneringen en chans, det började gudomligt bra där jag var i ledningen efter en timme men innan jag ens hann känna efter hur det kändes var jag nere på startstack igen. Jag lyckades kravla mig upp därifrån till drygt dubbel startstack innan det bara small igen och så var jag ute, jag tror jag är lite väl aggressiv när det är shorthanded-spel. Jag vet ju att man måste vara det men tror jag måste lägga in någon form av bromskloss för att balansera det hela, det hade ju kunnat bli intressant om jag lyckats hålla i det en stund. LL kördes också men där tog det blodigt slut när jag överspelar min TT mot en killes Q5, vet dock inte vad han hade i handen att göra med de korten men det tackar vi för i det långa loppet.

Tror jag nog bara kommer att köra två event till, PLO och main, där jag hoppas på att jag kan få till någon form av klonk. En viss Bjoelle visar ju vägen i skrivande stund genom att dominera kapitalt i framskjutna placeringar, bara att gratulera herrn till stabilt spel.

Fick hem Assassin's Creed III igår och första intrycken bådar gott, lätt det snyggaste spelet hittills i serien och det verkar massivt stort. Det mesta av speltekniken är bevarat men jag har ju inte kommit så långt än så har inte sprungit på några nyheter direkt, är mest imponerad av grafiken och den insugande stämningen de alltid lyckas skapa. Blir nog en trevlig bekantskap i höstmörkret vad tiden lider...

På tal om det ska jag nog lira lite innan kvällens pokeräventyr sätter igång, vi ses vid borden...

måndag 29 oktober 2012

Mental härdsmälta i AOPW...

Som jag tidigare meddelat ägde AOPW rum i helgen, en mysig turnering som hålls på ett hotell där det liksom blir lite intimt och gemytligt då övernattning nästintill är obligatorisk då det är ett tvådagarsevent. Jag lyckades ju finalbordsbubbla förra gången motstvarande turneringen körde så revanschlusten var stor och revansch skulle jag få även om jag ändå blev uppiskad på läktaren till slut...

Jag bör redan nu säga att den här turneringen är lätt den största mentala pärs jag varit med om i pokerväg, efter lördagens spel var jag ett vrak psykiskt då svängningarna varit brutalare än någonsin samtidigt som sinnet varit en aning svajigt vilket innebar att jag växlade från utåtriktad och social till inåtriktad och bitter gång efter annan. Det i kombinationen med fokusen på spelet gjorde att jag var en urkramad trasa sent på lördagsnatten men låt oss inte gå händelserna i förväg, vi tar det från början.

Det initiala bord som jag hamnar vid känns rätt ruggigt då motståndarna är namnkunniga i form av Wulffen, Struten, Josef och Mats. Alla luriga lirare som jag fick se upp med men jag fick en bra start när jag rivrar nötstegen med T8 mot Bosse när han har en åtta och brädan ligger 5769x, bygger på 50% på stacken efter bara 20 minuters spel. Efter det är det bara en riktning på stapeln och det är uppåt, jag har ett bra kortsnitt och en bra träffbild så jag plockar ut person efter person. Josef floppar jag triss mot med A5 när han har AK och floppen kommer 55K, Osamma slår jag ut med 34ru när jag turnar flushen samtidigt som han träffar A med sin AK. Jag slår också ut Bosse även om jag inte kommer ihåg exakt hur, livet leker där och än så länge är de mer jobbiga delarna av dagarna avlägsna.

Efter en stund kommer dock dagens första misstag, jag får QQ i BB och Sudden(en duktig lirare) höjer upp från knappen till 3xBB så jag väljer att slå upp det till 8xBB med ca 170BB i stacken. Sudden som har 100BB slår upp det till 40BB och nu börjar jag bli riktigt sned, vad ska han liksom ha? Jag vet ju att det inte är många händer han gör så med men på något stört sätt får jag för mig att jag måste leka Allan så jag ställer honom allin och han instasynar med AA. Verdammt. Brädan hjälper inte mig och min uppåtgående spiral får ett abrupt avbrott och jag faller till helvetets eldar istället. Luvan åker på och jag är så tiltad att jag nästan skakar, förbannad på mig själv över min oförmåga att vika damerna.

Efter det är jag självmordsbenägen och kör på furiöst, tänker att antingen donkar jag mig tillbaka in i matchen eller så får jag åka hem i alla fall. Peder har kommit till bordet och jag börjar min bärsärkagång med att dubbla upp hans shortstack ett par gånger tills han får en rätt respektabel stack, det stoppar dock inte mig från att till slut syna en allin från honom igen med QTkl, han har AQ och jag drar tunt. Han träffar A på floppen, turn ger K och rivern J. Ship it som man brukar säga. Nejdå, spelar som en idiot och hade förtjänat att förlora den handen, då hade jag bara haft runt 15BB kvar och sagan hade varit alles. Nu får jag den rebounden jag behöver för att orka samla kraft igen, jag börjar bygga stack och är snart tillbaka där jag var innan QQ-handen.

Mitt mentala tillstånd är dock inte direkt hälsosamt efter den rannsakningen av mig själv så luvan åker på och av i jämn takt till de fram- och motgångar jag har, jag tappar lite här och vinner lite där så stacken pendlar mellan 100k-150k hela tiden tills jag hamnar i en tung batalj mot Sandra Bo mot dagens slut. Hon har förfriskat sig lite och har därmed tappat en aning av sin känsla för spelet samtidigt som hon är mäkta irriterad på mig för att jag låst in mig in i min luva där jag sitter och tjurar, det blir liksom personligt. Jag har även kört stenhårt mot henne och fått henne att vika ett par händer där hon antagligen ledde, vi har rätt m ycket historik sedan tidigare som kryddar anrättningen ytterligare.

Nåväl, hon är lagom lack på mig och jag är lite smålack på henne efter en onödig kommentar hon fällt i ett tidigare skede så alla förutsättningar finns för en drabbning. Den kommer när det är foldat till henne i SB och jag hittar ATo i BB, hon höjer programenligt upp och jag synar bara. Floppen kommer A47 eller något dylikt, hon bettar ut och jag höjer upp varpå hon ställer med instasyn från mig. Hon har A5 och en blank turn och river senare är hon ute och min stack är uppe i runt 300k och strax efteråt avslutas dag 2 med åtta spelare kvar, jag är i ledning med 302k där tvåan har 145k typ och totalt sett har jag 30% av markerna. Kunde knappast vara bättre va?

Efter att ha softat lite under kvällen för att sedan försöka hitta sängen i hyfsat god tid är det dags för dag två på söndagen och jag är taggad, är dock helt inställd på att ta det lugnt och inte förhasta mig då jag sitter i en skön sits. Spelet kör igång och jag får en riktigt bra position då jag har de tre bästa spelarna vid bordet i rad innan mig, jag kan väldigt behagligt bara se på när de vevar och kan verkligen välja mina tillfällen att bli involverad. En lite småtomtig yngling dubblar tidigt genom att få in det med A9hj mot Chrilles AQ på en A-hög flopp med två hjärter, turn kommer en nia och Chrille är rejält skadeskjuten vilket jag är rätt glad åt ur ett spelmässigt perspektiv då han är en av de tuffare motståndarna.

Just Chrille ska ge mig första njurslaget när jag jobbat upp min stack till runt 340k med blinds på 1,2k/2,4k, jag hittar AA på BB och myser när han höjer från knappen. Jag funderar ett tag på att slå om men vill inte tappa honom så jag synar bara, han är så kreativ i sitt spel att han kan lätt trassla in sig bara han hittar någon träff. Floppen kommer KT2 rainbow och jag checkar, tyvärr checkar han bakom och turn kommer 9. Nu kan jag inte vara passiv längre så jag slänger ut ett bet, han synar och river kommer 2 som känns perfekt för mig för ifall han har KT så dog den precis. Jag bettar ut igen varpå han ställer, känns ju inte riktigt bra men är ganska förvissad om att jag har honom så jag synar. Han visar upp QJ, blir obeskrivligt tiltad och slår näven i min stack i ren frustration. Jag tappar 60k av stacken och mer ska det bli...

Handen efter får jag AJsp på SB och den tomtiga spelaren som jag nämnde ovan höjer upp från mittposition med fold till mig, jag vill inte överspela min hand men vill samtidigt inte släppa den så jag synar bara. Vi får se floppen JJ6 och jag bara myser, jag checkar ointresserat och han checkar bakom. Turn kommer 7 och nu känner jag att jag måste betta, skönt nog synar han och rivern kommer en till synes harmlös 9:a. Jag bettar igen varpå han slår om, nu börjar ju jag fundera vad det hela handlar om men kan inte se vad jag är slagen så jag sätter honom allin. Nu börjar han steka och tänka högt, han radar upp händer han tror jag har och när han spekulerar om jag har kåk inser jag att han inte har det och då återstår ju bara Jx som trolig hand. När synen väl kommer från honom är jag segerviss och slänger upp min AJ bara för att få se honom vika upp T8! Ofattbart, ytterligare 130k åker från min stack och jag är gråtfärdig. Där och då är jag så tiltad att mina händer skakar, jag är krossad rent mentalt och inser att det som inte fick hända är på väg att hända.

Inte ens luvan hjälper den här gången utan jag kämpar med att försöka hitta sista spillran av vett i mitt huvud, försöker besinna mig från att slänga mig över bordet och mosa sönder T8-killen i rent ursinne men det är ju självklart bara ledsamheten över att det blivit som det blivit som genererar den känslan så det finns ju ingen verklighetsförankring. Jag kämpar apatiskt på och lyckas bygga lite stack innan sista knivhugget kommer, samma yngling som hade T8 höjer upp efter att jag limpat med J9kl och jag tar synen. Floppen kommer J-hög och jag bettar ut, han slår om och jag ställer varpå han steker ovanligt länge då det visar sig att han har KK som borde vara instasyn i det läget. Till slut hittar han alltså dock synen och en blank turn och river senare har jag bara smulor kvar, de åker in någon hand senare varpå det hela är slut. Antiklimax har aldrig varit mer väldefinierat än nu, jag är redo att fronta med en långtradare på väg hem...så dåligt mår jag.

En av de allra värsta känslorna jag kan ha efter att ha spelat en turnering och gått långt men inte ändra fram är när jag anser mig vara (mycket) bättre än de som är kvar, den här gången var det två spelare av de fem kvar som jag ansåg vara duktig och på samma nivå som mig. De andra bestod av två TAGs och en tomte kändes det som, nu låter jag hård men det är ändå den uppfattningen jag hade och har. Till slut blir det Chrille som vinner och han lyckas bl a slå ut den andra duktiga killen(Sudden) med Q3 mot AQ efter att ha fått in det på en Q-hög flopp, det är väl om något ett perfekt exempel på att det gäller att ha marginalerna på sin sida även fast man gör ett kapitalt misstag. Jag hoppades ju på att jag skulle få en karmamässig revansch på den tomtiga liraren när jag får in det med mina J9 mot hans KK men som alla vet finns det ingen rättvisa i poker...

Ni märker att jag fortfarande är bitter men jag vet att jag spelade riktigt bra och att många anser mig vara riktigt jobbig att möta, en av de mer värmande sakerna under helgen var när just den nyss nämnda Sudden efter första dagen spel gav mig oväntat beröm. Vi satt och la våra marker i påsar efter att spelet avslutats när han helt ur det blå säger att han verkligen var imponerad av mitt spel under dagen, att han tycker att jag är riktigt bra på att spela. Detta från en människa jag aldrig pratat med förr och som jag möter i spel för första gången... det tog, fast på ett positivt sätt då.

Nej, efter att ha skrivit det här inlägget känner jag väl att jag kan så smått börja släppa den här helveteshelgen även om bitterheten fortfarande finns kvar, jag hade ju kanske inte förväntat mig att vinna trots det goda läget jag hade men en topptre-placering tycker jag att jag i alla fall var förtjänt av. Det är ju dock lite som det alltid är, being Koivu är inte lätt.

I morse höll det på att gå åt helvete på annat sätt, jag har inte hunnit byta till vinterdäck än och färden till jobbet blev bara värre och värre då snöfallet tilltog ju närmare arbetet jag kom. Nästan framme vid jobbet försöker jag ta en kurva efter en järnvägsövergång men inget händer utan jag bara glider rakt fram, efter frenetiskt pumpande av bromsen och rattande får jag till slut stopp på bilen några decimeter från diket men jag har hunnit att plocka en orange vägmarkeringspinne på vägen dit. Jag slirar mig desperat till jobbet och bävar för hemfärden, den blir nästan inte ens av till en början då jag inte kommer loss från parkeringen. En plogning senare kan jag dock sakta men säkert ta mig framåt för att sedan krypköra hem genom ett vedervärdigt halt väglag, jag är glad över att fortfarande vara vid liv och ligga välbehållen i soffan.

Ikväll blir det mitt första SM-event då jag ska köra deepstacken på PS, ska bli kul även om min kärlek till pokern är en aning stukad efter helgens äventyr och där jag i det mörkaste ögonblicket på allvar funderade på att ge upp skiten en gång för alla. Dock är jag ju inte bättre än att jag som en guldfisk letar mig tillbaka till eländet frivilligt, måste vara mentalt störd på riktigt. Helgens arrangemang var ju dock som vanligt bra genomfört och det är alltid trevligt att träffa alla härliga människor, även fast de pippar en sönder och samman vid borden. Nu är det skönt nog slut på större liveturneringar i det här området för ett tag så jag kan vila mina livenerver i alla fall, har varit lite väl mycket dramatik på den fronten på sistone...

fredag 26 oktober 2012

Butchered by Bussman...

Verkar som referenser till mig har blivit ett stående inslag i den andra säsongen av "Dybban flyttar in", i det första fick jag en släng i slutet då Dybban kom på Wigg med att göra lite fysiska övningar på nattkvisten medan nu i det andra fick en viss Adrian Bussman "äran" att analysera mitt vik i Steken som förevigades i avsnittet där jag medverkade.

Adrian hade svårt att hålla sig för skratt och jag förstår honom, att jag foldar handen där är ganska sinnessjukt men det fanns två saker som gjorde att jag tog det beslutet:

1) Jag hade en gutkänsla om att ett överpar till mina tior var exakt det motståndaren hade, min magkänsla brukar inte svika mig och nu var den väldigt påtaglig

2) Jag var med på TV och ville inte busta ur turneringen efter 20 minuters spel

Tycker dock det är en aning kul att handen donkifierat mig i mångas ögon, inte mig emot. Hade det inte varit ett TV-team på plats så hade degen åkt in, inget snack om saken. Nu blev det bara hjärnsläpp på så många plan, vad gör man inte för att roa folket.

Seg som attan är jag men ska alldeles strax rulla mot Aqva för månadsfinalen där, bör bli rätt bra med folk och ska bli kul att träffa klientelet igen. Imorgon blir det upp i ottan för att vara helg då det är en bit att köra till AOPW, vi får hoppas på övernattning där för då är jag med till dag två. Wish me luck, kan b ehöva lite framgång då jag idag fixade till vänsterlyktan på bilen till det habila priset av 2,1k. Pengar rullar in men pengar rullar fan ut också...

torsdag 25 oktober 2012

Life goes on...

En vecka efter Minttus hädanfärd känns det ändå ok, ibland gäller det ju bara att acceptera sådant som man själv inte kan råda över. Jag har försökt hålla tankarna på annat håll och lyckats bra med det tycker jag, har ju haft ganska stor hjälp av den nyfunna kärleken. Inget ont som för något gott med sig som de säger, förra veckans dramatik skyndade nog på relationen en aning. Nåväl, kissekatten är borta och kommer aldrig att glömmas men livet går vidare, det är dags att begrava henne även tankemässigt.

Pokern bidrar inte på något sätt till att lyfta mitt mentala tillstånd just nu, frustrationen är total. Jag körde båda Wiggen-turneringarna i tisdags och blev brutalt ägd i båda, i den ordinarie får jag in det med 99 mot QJ på brädan JJ9T varpå rivern kommer med en T. Älskvärt. Som om det inte vore nog blir det ungefär samma sak i den billigare varianten, där torskar jag också kåk mot kåk även om jag inte kommer ihåg händerna då jag i det läget redan var tilt över den föregående handen. Igår körde jag Lillördag där jag lite desperat jagar poäng till POY, kämpar som en skadeskjuten gris i två timmar tills jag får in det med AT mot A9 med nio BB och självklart får motståndaren träffa en vedervärdig nia. Jag blir så innerligt och kapitalt trött, enda hoppet i misären är att jag bränner av oturen nu så att jag kliver in obefläckad och ostoppbar i online-SM som kör igång till helgen.

Stars version av det hela sparkar igång på söndag alltså och jag ska väl försöka köra ett antal event även om många inte intresserar mig alls, tror det lutar åt att köra deepstacken, PLOn och main. Jag är ingen överdriven fena på SH även om jag inte direkt gör bort mig heller, känns bara som att jag nog blir för aggressiv i det formatet så de eventen går bort. Hi/lo hatar jag, likaså FL och mörkpoker. Turbos är inte riktigt min grej heller och HU är väl kul men känns ändå inte som jag, 8-game och 7 card stud är ju inte heller inom mitt expertisområde direkt så det blir ju inte så många event över till slut. Skönt på ett sätt då det skonar min plånbok, jag skulle dock inte bli förvånad om jag spontanreggar mig till några till event under veckan som kommer men jag ska försöka hålla mig i skinnet. En SM-titel vore ju dock episk...

Jag har lite svårt att hinna med så mycket numera då ett visst umgänge tar en hel del tid, ett i-landsproblem i mångas ögon men jag får verkligen kämpa med att hinna med TV-serier och xboxande. Just på spelfronten börjar jag känna mig lite stressad, jag nämnde ju tidigare att jag fått Borderlands 2, Resident Evil 6, Darksiders 2 och Dishonored levererade till mig och idag dök Medal Of Honor:Warfighter ner i brevlådan. Nästa vecka kommer Assassin's Creed III och någon vecka senare CoD:Black Ops II... Tror jag måste ta ledigt från jobbet ett par veckor för att mäkta med detta, det är ju liksom inga dåliga spel heller utan jag vill ju verkligen köra igenom dom men ibland får man prioritera. Inser ju att ungkarlslivet hade sina fördelar även om de knappast överväger nackdelarna, får väl bara inse att gaming-dagarna nog är passé...

Lyckades repa upp fälgarna på bilen en aning igår, tog en trottoarkant lite väl intimt. Är det inte det ena så är det det andra, ska kolla upp vänsterlyktan imorgon och se om inte verkstaden kan få sprutt på den.

Vet inte om det är så mycket mer att berätta om för stunden, jag känner mig mest konstig då den tidigare allmänna känslan av misär har försvunnit och jag känner något annat konstigt i kroppen. Kan det vara lycka? Om det är det har jag nog svårt att avgöra, har ju knappt känt det innan så.

Jo, förresten, till helgen blir det ju ännu en större liveturnering då det är dags för AOPW. Det lutar åt ett 40-tal spelare vilket är ett lagom startfält i mina ögon med tanke på insats och så, jag hoppas innerligt att min liveform håller i sig och att jag kan ta ännu en framskjuten placering. Jag funderar på att ta mig till Aqva imorgon för att köra månadsfinalen där, det var ett tag sedan jag förärade dom med ett besök och jag känner ett suktande behov av den sociala inputen den klubben har att erbjuda. Finns många goda kamrater där som jag inte sett på ett tag, dags att förnya bekantskapen så att den inte dör ut.

Nu måste jag ut i regnrusket och handla något ätbart, magen börjar kurra lite oroväckande...

söndag 21 oktober 2012

Tröst i misären...

Det som ändå känts bra under den veckan som gått är det stöd jag fått från både nära och kära och mindre nära och kära, det värmer oerhört att se hur många det ändå är som till synes bryr sig. Blev till och med en aning chockad när t ex dybban mitt under en turnering på SvS spontant utbrister i en kärleksförklaring till mig med enda förklaringen att jag verkligen är en go person, jag kan säga att det kom en tår i ena ögonvrån i samband med detta då jag är i ett ganska emotionellt tillstånd för tillfället. Någonting rätt måste jag ju uppenbarligen ändå göra när jag väcker dylika utbrott hos folk i min omgivning, det värmer mig inombords något oerhört som sagt...

Något annat som också värmer är att jag numera är i ett förhållande, inget ont som för något gott med sig. Självklart var jag ju tvungen att uppdatera denna ändring i relationsstatusen på FB och kunde lite förnöjt se hur en tredjedel av mina vänner gillat den förändringen, vet dock inte riktigt hur jag ska tolka det. Är de glada för min skulle eller är det bara ett "Äntligen!!" som ligger och ruvar under det hela?

Som en sista notering kring Minttus hädangång kan jag bara säga det att jag är riktigt glad att jag inte drog iväg till jobbet på morgonen på torsdagen, jag hade aldrig förlåtit mig själv om hon hade fått ett krampanfall efter att jag dragit och sedan blivit liggande hela dagen i plågor. Det sköna är också att veterinären berömde mig för mitt mod i beslutstagandet och jag var tvungen att tacka dom för deras väldigt varma bemötande efteråt, detta verkar ha varit uppskattat hos dom då jag fick ett par mail i svar där de tackade för de positiva orden jag delat med mig av. Tyckte inte det var mer än rätt då jag verkligen uppskattade deras sätt att hantera det hela på...

Nog om det, nu ska jag regga mig till Steken och hoppas på lite tröst i form av framgångar där. Mer poker än så blir det nog inte för kvällen, jag har mer eller mindre gett upp Krukans Stars-liga medan Betfairs dito gav jag upp för några veckor sedan då jag inte fått någon som helst framgång där. Ser ut att bli tufft att fixa ett paket till live-SM men än finns det hopp, snart kickar ju online-SM igång också så man kanske kan dinga hem lite deg där så kan det ju bli ett kontantinköp istället för det vore riktigt trevligt att närvara nere Malta och ta ett skott mot fortune and fame.

En livskamrat kort...

Det har nu gått ett par dagar sedan det oerhört tråkiga, men tyvärr en aning väntade, inträffade...nämligen att Minttu fick kasta in handduken. Som jag redogjorde för i föregående inlägg hade hon en tuff start på förra veckan med ideliga krampanfall och allmänt förvirrat beteende, det skulle inte bli bättre heller. Under onsdagen väljer jag att åka till jobbet ändå men har ju tankarna på hemmaplan hela tiden, känner dock att jag inte ändå kan göra något för henne mer än att ge henne medicinen då hon under krampanfallen ändå är lämnad åt sitt öde. Självklart vill jag ju vara med henne men känner att jag nog mår mer dåligt av att vara med henne än hon mår av att vara ensam...

Väl hemma möts jag av en diarré-hög innanför dörren och det försöker jag tolka positivt då en av bieffekterna av medicinen är just diarré, det torde innebära att den börjat verka. Tyvärr har hennes saliveringsanfall intensifierats ytterligare i antal men om än inte i kraftfullhet, hon är en allmänt miserabel syn att se men jag håller hoppet uppe och försöker ge henne all den kärlek jag har för att ge henne trygghet. Under senkvällen och natten jamar hon titt som tätt och jag är uppe flera gånger för att kolla till henne, klappa om henne och ge henne mer mat då hon glupskt äter allt hon kommer åt. Vid ett tillfälle hör jag henne gå på lådan också vilket känns positivt, hennes naturliga instinkter verkar fungera som de ska i alla fall.

Morgonen visar dock på en helt ny ton i det hela då anfallen känns annorlunda, nu morrar hon till innan varje och hennes väg tillbaka till medvetande känns längre och krångligare. Nu är hon inte ens längre medveten om saliven som hänger från hakan och själva ryckningarna tilltar för varje anfall, morrhåren och kinderna får spasmer som jag ej tidigare sett samtidigt som även andra kroppsdelar börjar rycka till och från. Efter att ha sett ett antal av dessa i kort följd där den sista gör att hon nästan faller bakåt av alla ryckningar tar jag beslutet att hon inte ska behöva lida mer, jag ringer mor min och meddelar beslutet då katten är henne väldigt kär också. Därefter ringer jag upp veterinären för att förmeddela min ankomst och mitt under det samtalet får Minttu det värsta anfallet någonsin, hon spasmar ur helt och skriker och fräser om vartannat. Hela hon skakar och hoppar och hon gör på sig innan hon flyr in under sängen där hon sitter och skakar och jamar, jag säger åt veterinären att jag kommer in men att jag inte tror att Minttu ens kommer att leva så länge.

Direkt efter att jag lagt på börjar jag försöken med att få fram henne från hennes gömställe under sängen, som tur är har jag tjejen hos mig så hon kan hjälpa till och med hjälp av en innebandyklubba lyckas vi få fram hennes sönderskakande lilla kropp och få in henne i buren. Jag åker i ilfart till djursjukhuset i Strömsholm där jag rusar in med Minttu som krampat sig sönder och samman under resans gång, när vi väl kommer fram ligger hon helt utslagen och bara flämtar i hyperventilerande stil lutad mot ena burväggen och med ena tassen hängandes utanför burgallret. Mitt hjärta är vid det här laget krossat och mitt enda mål är att göra slut på hennes lidande så fort som möjligt...

Väl inne på sjukhuset får jag kliva in i ett rum med henne direkt och snabbt är det veterinärer på plats som ger henne en första spruta med lugnande, de säger att det borde ta men det gör det till synes inte och förklaringen är då att kramperna kan ha strypt blodomloppet hos henne så pass att det inte cirkulerar riktigt som det ska. En kanyl sätts in istället så hon får sömnmedlet rakt in i blodet istället och knappt hinner jag fatta det innan hon är borta, veterinärerna ger mig så lång tid jag behöver med henne själv och efter några väl valda ord och en puss i pannan på henne släcker jag ljuset i rummet precis så om hennes liv nyss släckts och går därifrån.

Ett brutalt slut på en tioårig vänskaprelation, jag kommer att sakna henne något oerhört och det är många tårar som fällts under de dagar som gått sedan torsdagen. Som tur är har jag haft tjejen närvarande hela tiden så tankarna har skingrats en del, annars hade nog misären varit än mer påtaglig. Minttu var en speciell rackare som jag upplevt  mycket med, jag hoppas innerligt bara att jag kunnat ge henne lika mycket kärlek som hon visade mig genom åren. Jag vet i alla fall att jag agerade rätt under hennes sista vecka i livet, jag ångrar ingenting och känner inte att jag låtit henne lida mer än nödvändigt så det är den känslan som får ackompanjera och lindra de brutala bilder jag har på näthinnan av hennes sista dagar i livet med ideliga krampanfall.

Vila i frid, Minttu. Du kommer saknas mig...

tisdag 16 oktober 2012

All is not well...

Jag har inga roliga dagar alls nu, min kära livskamrat sedan 10 år tillbaka mår inte bra alls. Minttu hämtades hem i söndags från mor och far då hon varit där på grund av min tjänsteresa, väl hemma dröjer det inte länge förrän hon chockar mig. Jag sitter och spelar xbox i godan ro medan jag ser i ögonvrån hur hon sprattlar till på divanen, börjar klösa som attan mot soffan och ramlar ned mellan soffan och elementet. Jag tror att hon fått något busryck och börjar skälla på henne bara för att hur det intensiva klösandet fortsätter, jag börjar inse att allt inte är som det ska. Jag springer fram och ser hur hon bara ligger där sparkandes och fräsandes, hon har tydligen fått någon form av krampanfall.

Jag drar fram henne på golvet där hon fortsätter att sprattla en stund innan hon till slut lugnar ned sig, min puls är dock hög då jag inte fattar någonting. Hon kvicknar till sakteliga men är riktigt frånvarande en bra stund, när jag själv också förstått vad som hänt slänger jag mig på telefon och ringer upp veterinären. Där får jag dock beskedet att avvakta då det är svårt att säga vad det beror på och att kön på akuten där är lång, katten är också tråkigt nog oförsäkrad så det skulle innebära rätt rejäl utgiftspost att få ett utlåtande i den sena timmen. Jag litar på doktorn och inväntar nästa dag...

Jag väljer att jobba hemifrån för att kunna övervaka henne på måndagen men det blir ingen rolig dag, hon får en form av saliveringsanfall varannan timme typ. Hon stannar liksom upp, börjar gläfsa i luften samtidigt som det kommer stora klumpar av saliv ur munnen. Efter 10-15 sekunder är det slut på de spasmerna men då är hn fortsatt frånvarande rent mentalt, det är som att stirra in i döda ögon men efter ytterligare 30 sekunder är hon sig själv igen. Jag ringer veterinärerna ett par gånger under dagen men får fortsatt rådet att avvakta, när jag vaknar imorse känner jag dock på pälsen att hon är blöt av urin och då hon dränkte sig själv i det när hon hade det första krampanfallet förstår jag att hon fått ett till.

Blir en ledig dag från jobbet och ilfart till veterinären för akut undersökning, den fysiska undersökningen ger inget så blodprov ska tas. Det är här det otroligt jobbiga för mig börjar då hon är riktigt anti sprutor, till slut krävs det tre sköterskor och en form av väska för att få bukt på henne men hon skriker så att det ekar i sjukhusets korridorer. Skriken skär också öppna sår i mitt hjärta... Efter det får vi vänta en dryg timme på provresultaten men inte de heller visar på något konstigt så då återstår bara hjärnan som felkälla, där skulle det behövas en magnetröntgen men då den går på 10k plus att de ändå inte skulle rekommendera operation på en så pass gammal(10 år) katt så går det alternativet bort.

Jag får i alla fall recept på antibiotika och antiepileptiskt att prova, fungerar inte något av detta finns det tyvärr bara en väg kvar. Innan vi får lämna sjukhuset vill de dock ge henne lite vätska då hon är uttorkad, jag vill nästan inte ens tillåta det då jag vet vad som väntar men de insisterar så det blir samma visa igen med väskan och de hjärtskärande skrien. Jag är grinfärdig där och då. Efter det letar vi oss äntligen hemåt och en utmattad Minttu får vila ut i sin bur, väl hemma visar det sig tyvärr att besöket inte direkt var positivt för hennes hälsa. Nu har saliveringsanfallen intensifierats och nu får hon typ tre i timmen eller något, känns inte alls bra.

Så här ligger jag i soffan och känner mig totalt maktlös, jag vill hjälpa men kan inget göra. Jag får ge henne medicinen och hoppas på att den ger effekt men jag tror hon drar tunt för att tala pokerspråk, hennes beteende vittnar om en sinnesförvirring som inte funnits där förut. Det sköna i kråksången är att hon inte verkar ha ont i alla fall, hon verkar totalt omedveten om de här anfallen hon har och aptiten är det inget fel på heller. Riktigt jobbigt för mig att bara sitta vid sidan dock, har ramlat ned en och annan tår under de här dagarna. Är det så här det ska sluta för min vapendragare i vått och torrt? Stackars Minttu.

söndag 14 oktober 2012

Söndagstilt...

Jag hatar Söndagsfebern på SvS, jag HATAR den. Det är inte bara en gång som jag åkt på bubblan eller precis i pengarna på den efter att ha kämpat i evigheter, det är ju en turnering med mycket spelutrymme och jag brukar ofta ligga med bra hela vägen och så även idag. Var väl inte riktigt i absoluta toppen och hotade någon gång men låg i baksuget och inväntade min chans, tyvärr blev det en rosenrasande och brutalt tiltframkallande avslutning på det hela.

Jag har precis innan dubblat med A7 mot JT mot en viss jacques. som visar sig vara ett as av större mått i slutändan, han är en väldigt lös och ovarsam spelare som jag bara väntar på att få tvåla till. Läget kommer när jag jobbat upp min stack till motsvarande en femteplats eller något med 11 kvar och 10 priser, jag limpar in från mittposition med A8hj och får en syn på vägen innan det är just den nyss nämnda "gentlemannens" tur på SB, han isopushar föga oväntat med fold till mig och jag instasynar då jag vet att jag har honom. Alla andra lägger och han viker upp K7hj, tyvärr vet man ju på förhand hur dessa duster slutar där man fångar fisken med kroken så långt ner i halsen att de knappt kan få fram ett ljud. En sjua på flopp, kung på turn och A på river och saken var biff. Han hinner med att håna mig efter handen också, vilket bara mentalt störda idioter gör efter en dylik utveckling av handen.

Som om det inte vore nog plockar jag upp QQ handen efter och får till ett perfekt låtsastiltställ, även om min stack knappast lämnade några andra movemöjligheter, som jag får syn på direkt av liraren huvaligen som hittat eminenta handen KTsp. Behöver jag ens berätta? K på flopp och K på river, jag åker på bubblan för tusende gången och jag är grinfärdig. Sopar näven i soffbordet ett par gånger men efter det är gjort av marmor hejdar jag mig ganska snabbt, har ju även en lokal spelares öden i åtanke då han sopade sönder sin hand efter en hand för någon vecka sedan så han numera går runt med gips.

Och som inte DET vore nog så är jag fortfarande i det läget kvar i Steken och där får jag AQo direkt efter att jag bustat med QQ, en kille har höjt innan och jag slår upp det varpå SB pushar med nästan 7k med blinds på 75/150. När det är foldat fram till mig tänker jag att jag tar väl synen i tilt och hoppas på uppdubbling så jag får en stack att jobba med eller så bustar jag och lägger ner för kvällen helt enkelt, döm min totala förvåning när motståndaren visar upp 34sp. Och återigen, behöver jag ens berätta vad som händer. Floppen är sex-hög med en trea, turn parar bordet och rivern ger honom även hans fyra. Efter det är jag beredd att börja grina, initiala känslan är att jag aldrig mer vill spela poker igen för jag känner mig så förnedrad. Det är ungefär som när man var mobbad, jag visste att jag var bättre än dom men de hade det psykologiska övertaget så jag kunde inget göra. Jag HATAR den känslan.

Nåväl, det är ju bara ett spel säger de som vet. Just nu skulle jag dock kunna slå ihjäl både en och två fiskar, i alla fall dunka dom mot väggarna ett par gånger. Säger inget om spelen, jag vill alla dagar i veckan få motsvarande spel mot mig men...låt...mina...jävla...händer...HÅLLA! Just det, körde ju LL i onsdags och fick bevittna rosjons trollkonster på nära håll, den karln kan minsann. Nu råkade jag ju själv dräpa AA med 77 allin pre och KK med QQ allin pre så han tyckte inte att jag hade någon rätt till åsikt i frågan, dock kvarstår faktum att ingen nog flippar som han gör. Jag fick till slut smaka fel ände av utdragningarna när jag med 21 spelare kvar får in det med QQ mot 99 mot Kurre49, han träffar en nia på floppen och så var den sagan slut. Riktigt trist även då, Kurre49 bråkade med mig idag också i Febern där han fortsatte med sina fina utdragningsskills så skulle inte förvåna mig om han går och vinner den med. Jag bitter? Aldrig. Fuck off.

Bilen är funktionell nu i alla fall, vaxad och polerad samt att dörren som bråkade har börjat fungera igen. Tror till och med att problemet med för höga varv mellan varven gett med sig, den har inte reagerat på det sättet på ett tag nu så vem vet om det också löst sig själv. Kanske kan få springa bra på någon front...

Springer rätt bra på det täcka-könet-fronten just nu dock, har hittat en fröken som stimulerar mig på många plan och har rätt mix av egenskaper. Intensivt umgänge för hela slanten är det så nu känns det mer än någonsin att dagarna bara springer förbi...

Jag hann dock kolla på en småskön film häromkvällen, Abraham Lincoln:Vampire Hunter. Den kan rekommenderas om man gillar snyggt filmad action och lite coola karaktärer, rent storymässigt håller den inte fanan särskilt högt även om det är en skön retake på USAs historia. Jag gillade den i alla fall och tyckte den var tuff bitvis, man är ju rätt svältfödd på bra filmer. Jag och tjejen från ovan kollade dock in en riktig klassiker idag, nämligen No Country For Old Men. Där snackar vi mästerverk, jag älskar den filmen och blev nyfrälst vad gäller den i och med återseendet. Brutal, dramatisk, skön stil, skönt snack, action. Den har allt.

TV-serier har också betats av, Dexter och Homeland har ju börjat med nya säsonger och måste nog säga att båda börjat bra där Homeland överraskar positivt. Den första säsongen av den serien började ju också riktigt bra men det blev lite för mycket av det goda till slut med överspel från några skådisar tyckte jag, nu verkar de ha mognat till sig lite och de två första avsnittet bådar riktigt gott. Dexter roddar vidare med sina problem att hemlighålla sitt mörka alterego men nu börjar snaran dras åt, normalt sett skulle utvecklingen kännas förutsägbar men serien har chockat förr och lär göra det igen. Nu är det nog bara Game Of Thrones och The Walking Dead man väntar på nystarter på, resten är redan igång eller avklarat för den här gången.

I spelväg har det börjat ramla in titlar också, har fått hem Resident Evil 6 och Dishonored den senaste veckan och båda bådar gott. Har ju av naturliga skäl inte hunnit spela något av dessa alltför mycket men just Dishonored verkar stabilt, grafiken var en liten besvikelsen men känslan och stilen i spelet går inte av för hackor. Ska bli angenämt att ta sig igenom det hela och hoppas på att det fortsätter att växa i intrycksväg...

Magsjukan är borta nu, tack och lov. Nu kan jag börja försöka styra upp lite normala rutiner igen, få igång matlagandet och motionerandet på allvar. Det kan behövas så att jag inte svullar till mig mer än nödvändigt i vinter, är ju frossandets årstid som närmar sig. Nu ska jag dock frossa mig till duschen, risken finns annars att jag somnar sittandes...

onsdag 10 oktober 2012

Blandade givar...

Ledsen för ett uppehåll i uppdateringarna här men har haft rätt fullt upp på olika plan om vi säger så, hela förra veckan tillbringades på resande fot i tjänstens tecken medan den här veckan har tillägnats den ädla sjukdomen magsjuka. Det kostar att ligga på topp helt enkelt, under helgen hann jag också med att köra den årliga turneringen HPK Open på...HPK.

Det var ett tvådagarsevent där 38 hugade fiskar samlades på lördagen för spel, med 30k i stacken och 40-minutersperioder rådde det inget tvivel om att en spelvänlig struktur skulle råda. För egen del började det ganska illa då jag relativt fort tappade ner till 20k efter lite missade floppar och annat, jag hade min ökända antagonist Andreas N vid bordet och hans psykologiska övertag på mig går inte att mäta i pengar, han har dräpt mig så många gånger förr att jag tappat räkningen. Dock fick jag en liten revansch mot honom då jag dubblar med 65 mot hans 52 då brädan ligger A324, det roliga var att jag innan turn föll ropade ut "Klöver fyra!" medan det då blev en spaderfyra men detta satte dock myror i huvudet på den unge Andreas då han i efterhand klargjorde att han också hade haft samma önskemål i huvudet. Dock hade det ju blivit lite lurigt för honom då jag ropat in det kort han ville ha, turligt för mig vägrade han vika sig utan lät mig dubbla upp.

Den lyckan skulle inte vara så länge då jag precis innan matpausen tappar motsvarande pott till honom när jag gör en ganska lös syn på hans all-in då jag har träffat en nia på en smålurig bräda, han sitter dock på överpar och kan raka in potten. Efter det får jag byta bord där jag roar mig med att dubbla upp Majsan med en väldigt lös syn med 9Tsp på hans allin för en tredjedel av min stack, hade bara en magkänsla om att det skulle gå vägen men icke sa nicke. Som närmaste bordsgranne till höger hittar jag också Mördaren som skulle bli min käraste fiende under turneringen, vi skulle gå i klinch med varandra mer än en gång. Det börjar med att jag synar upp hans raise pre med J8o och floppen kommer Jxx där de okända korten är lägre än åtta, han bettar ut igen och jag synar bara för att få se en underbar åtta landa på turn. Här får vi in det och han har QJ vilket får honom att förbanna min tur något oerhört, den handen kommer jag att påminnas ett flertal gånger under helgen.

Lördagen fortsätter i sakta mak och det händer ingenting överdrivet dramatiskt vad jag minns, jag bygger stack sakteliga och när spelet bryts för dagen är vi 15 kvar och jag ligger fyra med 113k med blinds på 1k/2k. Borden lottas om för dag två och jag hamnar vid ett ganska intressant bord där mitt största hot nog måste ses i form av Harju, han får dock en olycklig start på dagen där han blir ganska brutalt utdragen i en pott, efter det är hans tålamod slut och även spelet efter en stund. Tur för mig då han hade kunnat bli farlig, trist dock för han är en skön grabb. Spelet vid bordet är ganska passivt då det är flera tighta spelare i form av Fredrik J, Jörgen och Stefan S så jag gör så gott jag kan för att sno potter. Lyckas med en fin bluff mot Jörgen också när floppen kommer AQT i hjärter och jag har synat en raise från honom pre, han bettar ut igen och jag synar bara med. Turn kommer 8hj och han checkar, jag försöker hålla nerverna i kontroll och slänger ut ett tungt bet och som tur är hittar han viket. Han avslöjar senare att han hade AK men utan hjärter då obviously...

Jag bygger upp stacken mot 200k och lyckas med att slå ut spelarna på platserna 10-7 vilket gör att jag när vi bara är sex kvar har runt 600k av 1 100k i spel, hyfsat slagläge men det ändras snart då jag gör en rätt rejäl felläsning. Taal har härjat friskt och höjer ännu en gång när jag hittar A9sp på BB, jag tar synen och får se en 9-hög flopp med två hjärter och en ruter. Taal kör en självklar continuationbet som jag synar, turn kommer med ett kort under nio i ruter och jag tar nu kommandot och bettar ut istället. Till min förvåning ställer nu Taal och tyvärr begrundar jag inte hans stackstorlek tillräckligt utan funderar bara på vad han kan göra så med, jag känner att han är lurig nog att göra motsvarande move med AK, AQ eller AJ i antingen hjärter eller ruter i det läget så jag tar en ganska snabb syn. Tyvärr kollade jag som sagt inte stackstorleken innan, jag trodde han satt på dryga 100k men det var 200k egentligen som gubbfan satt på. Han visar upp QQ och jag drar tunt på rivern, den blankar och min stack är helt plötsligt nere på 200k.

Strax efteråt åker jag på en till smäll när jag får in det med TT mot Fredrik Js A9 och han drar in ett självklart ess, där och då dör jag nästintill psykiskt och sluter mig i min luva för en bra stund framöver för att försöka hitta spelet igen. Hånen haglar från railen men jag skulle inte kunna bry mig mindre, vissa andra spelare är framme i pausen och "tröstar" mig vilket är en värmande gest som visar på att det ändå finns en respekt för medspelarna. Efter pausen börjar jag sakta jobba mig uppåt igen bara för att ännu en gång få in det riktigt bra mot Fredrik J igen, nu med KK mot 77 men med floppen AA7 och blank turn och river vill jag bara börja grina. Nu är mitt tålamod hyfsat slut och när Mördaren som återigen sitter till höger om mig höjer upp för sjuttioelfte gången stoppar jag in det med A8ru bara för att få en steksyn från honom med AJ, jag säger innan brädan blottas att det är väl min dags att dra ut nu och nog besannas mina drömmar. Floppen kommer med en åtta och när turn ger en till är det klart, uppdubblingen är ett faktum till Mördarens stora förtret. Han hade tidigare åkt på en riktigt ful utdragning också när han får in det med QQ mot AK, floppen kommer QKK, turn J, river J. Tyckte lite synd om honom men i slutändan gick det ingen nöd på honom...

Efter den uppdubblingen får jag lite fart igen och börjar semidominera bordet igen, jag är inne och tar potter här och där samtidigt som stacken bara växer och växer. Jag är nästan uppe i mina tidigare fantasinivåer av 600k när jag och Mördaren drabbar samman igen, nu får jag in det med AJ mot A9 och när Mördaren drar en fyrfärg på brädan och har 9:an i klöver så är hans uppdubbling klar. Vi tog och gav helt enkelt... Vi spelar en bra stund med fem spelare men till slut trillar Snygg-Stefan, Taal och Fredrik J av pinn så det är jag och Mördaren HU. Det var enligt mig en rätt rättvis HU sett till spelet genom hela turneringen, båda hade spelat stabilt och lyckats återhämta sig från rejäla snytingar. När vi väl kör igång HU:en så har han ett markerövertag på 2:1 och jag får kämpa hårt från start, det känns dock som att han har ett psykologiskt övertag då han vann den sista utdragningspotten mot mig samtidigt som han verkar oerhört sugen på titeln medan jag är nöjd med andraplatsen sett till min turneringsutveckling.

Efter lite dribblingar fram och tillbaka får vi till slut in det på en T84-flopp, han har T8 och jag AT. Turn är en 8:a och river blank, segern är ett faktum för Mördaren och det är bara att gratulera herrn till en välspelad turnering. Det sköna är att min liveform verkar mer än stabil, hoppas den håller i sig fortsatt och jag också kan skärpa till onlineformen där det ju stundar SM-turneringar inom en snar framtid.

Mer än så har jag inte hunnit med i pokerväg men det duger väl, nu hoppas jag att jag ser ljuset i tunneln vad gäller magsjukan så att jag kan återvända till jobbet imorgon. Här och nu pockar dock LL på uppmärksamheten, har rosjon vid bordet så målsättningen är klar...kill'em all...