Innan ni börjar gnälla på min oregelbundna uppdateringsrytm får ni ha i åtanke att min jobbsituation är mer energikrävande än vad den varit på länge, konferenserna avlöser varandra och som om det inte vore nog ådrar jag mig en förbannad förkylning samtidigt också vilket inte gör tillvaron direkt enklare. Nu har dock förkylningen lättat och är på väg bort och tur är väl det när tjänsteresorna börjar göra entré på riktigt, som ni märker är det ingen dans på rosor direkt att vara Koivu just nu.
Pokermässigt har jag inte hunnit med mycket alls, körde Febern och Steken förra söndagen och lyckades ta en andraplats i Febern i alla fall och det är ett fall framåt då det varit stor brist på framgångar på sistone. Idag har jag redan klarat av Febern där jag först i princip dubblar med QT mot AK när brädan ligger KTTxT bara för att sedan tappa nästintill allt mot äckel-Snusarn som har 77 mot mina QQ på brädan T75, handen efter får jag AKo och allt åker in pre mot 88 som kåkar på turn. Lagom roligt om vi säger så, nästan så att jag blev lite tilt för ett ögonblick men det var inget lite diskande inte kunde råda bot på. Live har det blivit än mindre spel med alla jobbåtaganden som blockerare, det lilla som blivit har dock inte varit framgångsrikt utan mest bara osköna setups som i fredags när jag åker med AQ mot AA allin pre. Nu till nästa helg stundar dock en rejäl turnering live igen då ASPW ska avgöras, jag ska försöka hinna med den som avkoppling mellan varven och hoppas på någon fin klonk där. Min sovkamrat tog ju hem den förra gången men jag vet inte riktigt vem jag ska slå ihop mina säckar med för att få vinna själv, kanske läge att köra solokvist vad gäller rum och ligga med mig själv helt enkelt.
Igår lyckades jag smita iväg på Thåström-konsert i Örebro och det var första gången jag såg honom live, måste säga att han nog personifierar bilden av en nerdekad knarkare rätt bra. Hela hans rörelsemönster skriker påtänd-heroinist-mitt-i-rusets-peak, dessutom borde han vid det här laget ha hyfsade problem med sin högra armbåge med tanke på vinkeln på armen när han håller i mickstativet. Säg vad man vill om honom men han vet hur man sätter upp en show, hans närvaro på scen är brutal och sångrösten är grym trots att det är live. Många sköna låtar hinner han riva av innan jag och storebror måste avvika då det dykt upp lite problem på hemmafronten för honom, jag är i alla fall nöjd över att äntligen i alla fall ha fått se husguden in action. Tror nog det blir en hel del lyssnande på honom framöver... Problemet under konserten var dock att hans deprimerande texter fick mina tankar att flyga iväg åt äldre äventyr till och det var nästan så att gråten blottade sig i ögonvrån men jag bet ihop, orka bryta ihop och bjuda på egen show. Ok, så illa var det inte men nog slog hela atmosfären an ett antal känslomässiga strängar, blir ju lätt så med den här karln.
Den lilla tiden jag haft om kvällarna har gått åt till att slappna av med xboxens hjälp, har gjort allt för att beta av Mass Effect 3 som dök upp för några veckor sedan. Är fruktansvärt nyfiken på slutet som har skapat en storm inom spelcommunityn, det hela ska tydligen suga mer eller mindre hästballe och vem är inte nyfiken på något sådant. Jag är bara några uppdrag ifrån slutet men måste klara av lite annat ur achievementhänseende innan jag går vidare så jag tror inte jag hinner med att uppleva slutet förrän nästa helg, efter det blir det till att ta del av debatten på allvar för att se vad poängen egentligen är. Riktigt bra spel är det så långt dock, mycket likt tvåan men det är ju inte av ondo utan snarare tvärtom. Det unika med spelserien är ju att saker som du gjort i första spelet kan ha påverkan i det tredje beroende på vilket beslut du tog, om du t ex räddade en viss karaktär i ettan kan denne ge dig hjälp i trean och så vidare. Ett rätt unikt koncept så långt i spelvärlden ur ett ambitionshänseende, häftigt att de orkar fullfölja det med tanke på alla beslutsträd som måste växa fram med dylik hantering. Kliar lite i fingrarna över att sätta igång att spela igen och vem vet, jag kanske har klarat av det ändå mot slutet av natten idag...skulle inte bli förvånad...
I filmväg har det betats av två verk:
Titel: The Grey
Genre: Thriller
Liam Neeson spelar en vakt som försvarar arbetare mot varg i Alaskas(tror jag) ödemark genom att ha utkik och skjuta de vargar som kommer för nära, allt detta förändras dock drastiskt när det planet han och några arbetare flyger med kraschar. Endast sju överlever kraschen mitt ute i de snötäckta ödemarkerna men snart förvärras situationen av en territoriell vargflock, Neesons jaktkunskaper ställs på sin spets. En riktigt bra film för en gångs skull, tät stämning och relativt trovärdig i sin uppbyggnad. Liam gör en gjuten roll som vanligt och även de andra karaktärerna uppfyller sina något stereotypa roller bra, en klockren lördagsrulle om ni frågar mig.
Betyg: R R R R
Titel: MI4: The Ghost Protocol
Genre: Action
Den fjärde MI-filmen och jag vet inte om det blir bättre direkt, knappast. En sliten Tompa Cruise försöker agera stenhård agent och mixen av humor och allvar känns inte riktigt genomtänkt, det som förr var finurligt känns nu mest som en gammal utarbetad formel. Storyn är i alla fall att en galen svensk professor(Nykvist) ska skjuta av kärnvapen och Toms team måste stoppa honom, trots att de tvingats gå under jord även för sin egen organisation(därav Ghost Protocol). Det är klart det är tuffa actionscener rakt igenom men filmen tar aldrig fart, man har sett allt så många gånger förr och utan nytänk faller sådana här försök pladask för mig.
Betyg: R R
På det allmänna planet har det inte hänt mycket, bilen är nu återigen i full funktion efter att fönsterhissen reparerats och den sketna bilaffären gav mig ju en riktig pärla i substitut att ha så länge Audin var inne på reparation. Jag fick en Renault från uråldern som kändes som en jävla traktor, jag tror de plockade den sämsta bilen de hade med flit och det känns ju moget av dom med tanke på vad det för bil jag hade köpt av dom från början. Nej, kundhantering är väl inte deras starka sida direkt om vi säger så, känner mig halvt rövknullad även där så som överallt annars i livet.
Nej, nu är det dags att roa sig med annat men jag ska försöka hålla er lite mer frekvent uppdaterade även om april inte bådar gott på något sätt. Kanske bara är skönt att slippa bitterheten för en stund, vad vet jag. Adios amigos.
söndag 25 mars 2012
tisdag 13 mars 2012
Jobbkoma...
Jobbet tar all tid och ork just nu så det blir inte så mycket tid över till annat och när kylan återkommit till mitt pokerspel fallerar även den sidan av tillvaron, känns ju inte alls lika kul att spela som när man sprang som en gud back in the days. Numera är jag alltid på fel sida om det mesta, körde t ex JP-finalen på Aqva i lördags och kom inte rätt in i någon situation. Först tappar jag 2/3 av stacken tidigt när jag underskattar FN, jag har ATo och får en T-hög flopp som jag synar bet på. Turn kommer en 2:a och jag synar återigen bet, river kommer ännu en tvåa och FN går allin. Jag får för mig att han kör en av sina rätt vanliga bluffar och tar synen, han sitter på QQ och kan håva in potten i godan ro. Efter det kör jag på som om det vore SM i att få in sina pengar dåligt, jag dubblar mot Juhani efter att ha fått in det med KQ på floppen 856 eller något dylikt mot QQ. Turn ger mig en K och rivern fullbordar den ack så (o)förtjänta trissen... Juhani ska dock bli fortsatt dräpt av mig då jag efter att ha tappat ner till 10BB igen får in det med KJ mot hans AT, floppen kommer JQx med två spader och han har en men jag inga. Turn kommer Ksp och han återdrar mot mig men tji får han när rivern dimper ner med en fin J för kåken, efter det är Juhani en slagen man men jag sitter ändå med en minimal stack. Den som tog första tuggan av mig får även ta den sista, någon timme in får jag in det med AQhj pre mot 77 som FN sitter på, en blank bräda senare är jag ute och på väg hem...
Onlinepokern är lika miserabel, i Steken tappar jag första halva stacken med 99 mot AK bara för att en stund senare dubbla igen med 99 mot AK. Dock tar det roliga slut när jag väl får upp ångan för när jag plockar upp QQ har någon annan självklart hittat KK, allin pre och sagan var alles. Pokerallsvenskan kördes i måndags och jag gjorde en lika miserabel insats som vanligt men Aqva som klubb lyckades sjukt nog ta hem även den andra omgången, vi låg riktigt pyrt till mot ett furiöst kämpande Nynäshamn men tack vare en hel del flyt mot slutet lyckas vi knipa förstaplatsen. Ser därmed riktigt bra ut för oss så långt och förhoppningarna om en tredje rak seger i PA lever mer än väl, det vore rätt episkt minst sagt om vi kunde fullfölja den planen.
Nej, pokern är så miserabel just nu att jag inte ens orkar prata om det hela, bättre att prata om andra miserabla delar av mitt liv så som biläventyren. Ni som följt det hela vet att jag blev påbackad direkt efter att jag hämtat min A5:a för att sedan själv dribbla med lite lufttryck, igår kom nästa kapitel i sagan. Jag var i godan ro vid biltvätten och hade tagit mig igenom första besprutningsmomentet och skulle till att betala, jag hissar ner rutan men hör ett horribelt krasande inuti dörren och befarar det värsta d.v.s. att rutan på något sätt pajar. Efter att hela eländet åkt ner får jag semipanik och börjar febrilt trycka på fönsterhissen och får till slut rutan att åka upp igen, dock till samma ödesmättade oljud som tidigare. När den väl hittat sitt upprätta läge vägrar den att reagera på någon form av tryck, oljudet är det enda som består. Gråtfärdig försöker jag förklara för killen som ska ta betalt att jag nog kanske inte ska köra igenom hela tvätten med tanke på att det kanske finns en glipa, han blir dock så stressad av situationen att hans stamning urartar helt och i ren empati kör jag vidare för att bespara honom några vidare men.
Väl inne i andra hallen börjar jag bli nervös över hur väl rutan ska hålla mot vattnet, det börjar bra då första momentet inte ger någon oönskad effekt men sedan börjar det sippra och rinna rätt friskt. I ren desperation slänger jag upp vänsterärmen mot rutan till för att försöka suga upp det värsta, som tur är är det inga kopiösa mängder som letar sig in så jag klarar mig med blotta förskräckelsen och en blöt ärm på skjortan. Någorlunda skakad tar jag mig ut från tvättspektaklet och förbannar min bad run vad gäller bilar, enda positiva i mörkret är att jag har en begagnad-garanti hos bilfirman så de fixar detta. När ska det ta slut?
Resterande del av veckan kommer att tillbringas på konferens så jag lär vara rätt radiotyst under tiden, det som närmast ligger framför mig i pokerväg är Bruksmästerskapen på lördag och jag hoppas att jag är i form nog att leta mig dit. Det kanske är vändpunkten för formkurvan, dags att få den att peka uppåt igen. Onlinespelet blir dock vilande under samma period och det är lika bra, tror jag behöver andas ut en stund och hitta tron igen.
I filmväg kan The Grey rekommenderas, såg den i helgen och Liam Neeson gör en stabil roll som vanligt. Det handlar om ett gäng arbetare som kraschar med ett flygplan mitt ute i ett snötäckt ingenting där de till slut blir antastade av vargar, passande nog är ju Liam anställd som vargjägare i sitt vardagliga liv så hans kunskaper kommer väl till pass. Sevärd helt klart.
Nej, nu ska jag nog försöka klämma några minuter av Mass Effect 3 innan jag däckar i säng, det är ett mästerligt avslut på den imponerande trilogin av spel. Jag har inte spelat överdrivet mycket än men det är som att vara med i en film, stämningen är brutalt påtaglig och mänsklighetens undergång har aldrig känts lika angelägen. Vill ni uppleva spel när de är som bäst är det bara att plöja Mass Effect-serien från början till slut, karaktärsgalleriet lämnar inte en enda känslokanal orörd. Go for it!
Onlinepokern är lika miserabel, i Steken tappar jag första halva stacken med 99 mot AK bara för att en stund senare dubbla igen med 99 mot AK. Dock tar det roliga slut när jag väl får upp ångan för när jag plockar upp QQ har någon annan självklart hittat KK, allin pre och sagan var alles. Pokerallsvenskan kördes i måndags och jag gjorde en lika miserabel insats som vanligt men Aqva som klubb lyckades sjukt nog ta hem även den andra omgången, vi låg riktigt pyrt till mot ett furiöst kämpande Nynäshamn men tack vare en hel del flyt mot slutet lyckas vi knipa förstaplatsen. Ser därmed riktigt bra ut för oss så långt och förhoppningarna om en tredje rak seger i PA lever mer än väl, det vore rätt episkt minst sagt om vi kunde fullfölja den planen.
Nej, pokern är så miserabel just nu att jag inte ens orkar prata om det hela, bättre att prata om andra miserabla delar av mitt liv så som biläventyren. Ni som följt det hela vet att jag blev påbackad direkt efter att jag hämtat min A5:a för att sedan själv dribbla med lite lufttryck, igår kom nästa kapitel i sagan. Jag var i godan ro vid biltvätten och hade tagit mig igenom första besprutningsmomentet och skulle till att betala, jag hissar ner rutan men hör ett horribelt krasande inuti dörren och befarar det värsta d.v.s. att rutan på något sätt pajar. Efter att hela eländet åkt ner får jag semipanik och börjar febrilt trycka på fönsterhissen och får till slut rutan att åka upp igen, dock till samma ödesmättade oljud som tidigare. När den väl hittat sitt upprätta läge vägrar den att reagera på någon form av tryck, oljudet är det enda som består. Gråtfärdig försöker jag förklara för killen som ska ta betalt att jag nog kanske inte ska köra igenom hela tvätten med tanke på att det kanske finns en glipa, han blir dock så stressad av situationen att hans stamning urartar helt och i ren empati kör jag vidare för att bespara honom några vidare men.
Väl inne i andra hallen börjar jag bli nervös över hur väl rutan ska hålla mot vattnet, det börjar bra då första momentet inte ger någon oönskad effekt men sedan börjar det sippra och rinna rätt friskt. I ren desperation slänger jag upp vänsterärmen mot rutan till för att försöka suga upp det värsta, som tur är är det inga kopiösa mängder som letar sig in så jag klarar mig med blotta förskräckelsen och en blöt ärm på skjortan. Någorlunda skakad tar jag mig ut från tvättspektaklet och förbannar min bad run vad gäller bilar, enda positiva i mörkret är att jag har en begagnad-garanti hos bilfirman så de fixar detta. När ska det ta slut?
Resterande del av veckan kommer att tillbringas på konferens så jag lär vara rätt radiotyst under tiden, det som närmast ligger framför mig i pokerväg är Bruksmästerskapen på lördag och jag hoppas att jag är i form nog att leta mig dit. Det kanske är vändpunkten för formkurvan, dags att få den att peka uppåt igen. Onlinespelet blir dock vilande under samma period och det är lika bra, tror jag behöver andas ut en stund och hitta tron igen.
I filmväg kan The Grey rekommenderas, såg den i helgen och Liam Neeson gör en stabil roll som vanligt. Det handlar om ett gäng arbetare som kraschar med ett flygplan mitt ute i ett snötäckt ingenting där de till slut blir antastade av vargar, passande nog är ju Liam anställd som vargjägare i sitt vardagliga liv så hans kunskaper kommer väl till pass. Sevärd helt klart.
Nej, nu ska jag nog försöka klämma några minuter av Mass Effect 3 innan jag däckar i säng, det är ett mästerligt avslut på den imponerande trilogin av spel. Jag har inte spelat överdrivet mycket än men det är som att vara med i en film, stämningen är brutalt påtaglig och mänsklighetens undergång har aldrig känts lika angelägen. Vill ni uppleva spel när de är som bäst är det bara att plöja Mass Effect-serien från början till slut, karaktärsgalleriet lämnar inte en enda känslokanal orörd. Go for it!
torsdag 8 mars 2012
Inte mycket nytt...
Dagarna springer iväg och än mer spring lär det bli framöver då jobbet kommer att fylla hela mars och april med mer än nog att göra, får hoppas jag får tillfälle till någon form av liv mellan varven så att jag har något spännande att förtälja åtminstone då och då. Den här veckan har det blivit en del spel på SvS på kvällarna men kylan finns där än, ni vet den där känslan av att det inte spelar så vidare värst stor roll vad man gör för det blir galet ändå. I förrgår körde jag 500-kronors och hänger med hyfsat, runt halvvägs får jag in det med AA mot QQ i en 2xavg-pott. Floppen kommer A63 rainbow, turn T, river K. What to do liksom...
Igår åkte jag till klubben för att köra sista JP-turneringen där innan finalen på lördag, det var dock ganska snabbt avklarat och jag kommer inte ens ihåg hur jag fick in det men jag var aldrig över startstack i den turneringen. För att roa mig själv reggade jag mig samtidigt till Lillördag på SvS och satt därmed och multitablade en stund, det börjar riktigt bra där när jag dubblar mot Edmar med TT när jag floppar toppset och han nötflush. Blir inga problem att få maxbetalt i den när turn parar bordet, lite oväntat då Edmar en gång i tiden var nog den tightaste av de tighta. Efter det är det lugnt tills jag åker ur liveturneringen, när jag väl satt mig och börjar fokusera på allvar börjar det hända grejer. På 15 minuter går jag från hyfsad stack till toppfem-stack, kommer inte ens ihåg riktigt hur det gick till men får i princip maxbetalt tre händer i rad med dunderträffar.
Efter det är det autostrada i toppfem-filen fram tills vi är runt tjugo kvar, blindsen börjar bli vulgära i det läget med 2,5k/5k och även fast jag för ett ögonblick är över 100k i stackväg känner jag mig aldrig säker. Efter en missbedömd hand och någon syn på raise pre är jag nere på 12BB och vi är 12 man kvar, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den knipan men ser vidrigt nog möjligheten till åtminstone blinds när jag vaknar upp med A3o på knappen och det är fold till mig. Hela min kropp skriker fold och jag har så onda aningar man någonsin kan ha men av någon outgrundlig anledning tar mina händer ett eget initiativ och klickar in stacken i mitten, en ännu större anledning till oro är att jag har chipettan och chiptvåan direkt efter mig på blindsen. Chipettan på BB har dessutom visat prov på sinnessjuka klonking skills samt kapitalt dåligt omdöme vad gäller spelbara händer, allt talar alltså emot mig och sekunderna tickar sakta iväg när BB klickar i sin extra tid. Till slut kommer den så oefterlängtade synen, han har hittat 22 och synar för 1/5 av sin satck. Floppen kommer 36Q och jag får upp hoppet, när turn ger en 4:a vet jag vartåt det lutar och förnedringen fullbordas med en 5:a på river. Så absurt vidrigt så det finns inte. Istället för en acceptabel stack får jag krypa ifrån bordet tillintetgjord...
Lite mycket kalla kortlekar på sistone för att det ska kännas riktigt roligt, har ikväll roat mig med lite semistädning och även pillat igång ett spel som jag inte kört på ett tag nämligen Dead Island. Rätt bra att avreagera sig den vägen och slakta lite zombies, lagom lättsamt spel som man inte behöver direkt begrunda sin tillvaro över. Passade också på att köpa en hög med nya spel på Mediamarkt häromdagen, inte för att jag inte har spel så det räcker men kände bara att jag behövde shoppa av mig lite. La också in en beställning på Mass Effect 3 som dyker upp i brevlådan imorgon, en episk spelserie går mot sitt slut och om förhandsinformationen stämmer ska denna sista del vara väl värd all hausse. Ni som ännu inte bekantat er med dessa spel och gillar rollspel ska nog göra det snarast, en av de mer ambitiösa spelen som någonsin gjorts ur storyväg.
Har som sagt lite ångest över hur mycket tid jobbet kommer att ta här framöver, min nästa andningspaus kommer nog inte förrän i början på maj. All denna jobbhets kommer också att innebära att jag nog missar en del omgångar i Pokerallsvenskan, inte för att min hjälp direkt behövs där då vi på Aqva lyckades krossa i första omgången och det trots att jag åkte hyfsat tidigt. Som om det inte vore nog tog sig två av våra gossar HU i PLO-turneringen också så det blev verkligen scoop för oss, ska dock inte vara för kaxig för det är lång väg att vandra fortfarande. Allt kan hända.
Det som händer nu är att jag nannar kudden, ska upp till tandläkaren imorgon bitti och sen fara iväg till jobbet. Fick förresten köpa med mig skidor till Wettis idag och förra gången jag gjorde något liknande var ju när jag köpte med mig en spark till FN, den gången slog ju karmariggen till och jag tog några fina turneringsvinster direkt efter. Jag får hoppas på något liknande denna gång så att jag t ex får vinna JP-finalen i helgen, det vore bra plåster på såren efter den senaste veckans allmäna våldföring på mig.
Igår åkte jag till klubben för att köra sista JP-turneringen där innan finalen på lördag, det var dock ganska snabbt avklarat och jag kommer inte ens ihåg hur jag fick in det men jag var aldrig över startstack i den turneringen. För att roa mig själv reggade jag mig samtidigt till Lillördag på SvS och satt därmed och multitablade en stund, det börjar riktigt bra där när jag dubblar mot Edmar med TT när jag floppar toppset och han nötflush. Blir inga problem att få maxbetalt i den när turn parar bordet, lite oväntat då Edmar en gång i tiden var nog den tightaste av de tighta. Efter det är det lugnt tills jag åker ur liveturneringen, när jag väl satt mig och börjar fokusera på allvar börjar det hända grejer. På 15 minuter går jag från hyfsad stack till toppfem-stack, kommer inte ens ihåg riktigt hur det gick till men får i princip maxbetalt tre händer i rad med dunderträffar.
Efter det är det autostrada i toppfem-filen fram tills vi är runt tjugo kvar, blindsen börjar bli vulgära i det läget med 2,5k/5k och även fast jag för ett ögonblick är över 100k i stackväg känner jag mig aldrig säker. Efter en missbedömd hand och någon syn på raise pre är jag nere på 12BB och vi är 12 man kvar, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den knipan men ser vidrigt nog möjligheten till åtminstone blinds när jag vaknar upp med A3o på knappen och det är fold till mig. Hela min kropp skriker fold och jag har så onda aningar man någonsin kan ha men av någon outgrundlig anledning tar mina händer ett eget initiativ och klickar in stacken i mitten, en ännu större anledning till oro är att jag har chipettan och chiptvåan direkt efter mig på blindsen. Chipettan på BB har dessutom visat prov på sinnessjuka klonking skills samt kapitalt dåligt omdöme vad gäller spelbara händer, allt talar alltså emot mig och sekunderna tickar sakta iväg när BB klickar i sin extra tid. Till slut kommer den så oefterlängtade synen, han har hittat 22 och synar för 1/5 av sin satck. Floppen kommer 36Q och jag får upp hoppet, när turn ger en 4:a vet jag vartåt det lutar och förnedringen fullbordas med en 5:a på river. Så absurt vidrigt så det finns inte. Istället för en acceptabel stack får jag krypa ifrån bordet tillintetgjord...
Lite mycket kalla kortlekar på sistone för att det ska kännas riktigt roligt, har ikväll roat mig med lite semistädning och även pillat igång ett spel som jag inte kört på ett tag nämligen Dead Island. Rätt bra att avreagera sig den vägen och slakta lite zombies, lagom lättsamt spel som man inte behöver direkt begrunda sin tillvaro över. Passade också på att köpa en hög med nya spel på Mediamarkt häromdagen, inte för att jag inte har spel så det räcker men kände bara att jag behövde shoppa av mig lite. La också in en beställning på Mass Effect 3 som dyker upp i brevlådan imorgon, en episk spelserie går mot sitt slut och om förhandsinformationen stämmer ska denna sista del vara väl värd all hausse. Ni som ännu inte bekantat er med dessa spel och gillar rollspel ska nog göra det snarast, en av de mer ambitiösa spelen som någonsin gjorts ur storyväg.
Har som sagt lite ångest över hur mycket tid jobbet kommer att ta här framöver, min nästa andningspaus kommer nog inte förrän i början på maj. All denna jobbhets kommer också att innebära att jag nog missar en del omgångar i Pokerallsvenskan, inte för att min hjälp direkt behövs där då vi på Aqva lyckades krossa i första omgången och det trots att jag åkte hyfsat tidigt. Som om det inte vore nog tog sig två av våra gossar HU i PLO-turneringen också så det blev verkligen scoop för oss, ska dock inte vara för kaxig för det är lång väg att vandra fortfarande. Allt kan hända.
Det som händer nu är att jag nannar kudden, ska upp till tandläkaren imorgon bitti och sen fara iväg till jobbet. Fick förresten köpa med mig skidor till Wettis idag och förra gången jag gjorde något liknande var ju när jag köpte med mig en spark till FN, den gången slog ju karmariggen till och jag tog några fina turneringsvinster direkt efter. Jag får hoppas på något liknande denna gång så att jag t ex får vinna JP-finalen i helgen, det vore bra plåster på såren efter den senaste veckans allmäna våldföring på mig.
måndag 5 mars 2012
Berga, one (more) time...
Jaha, jag vet att ni väntar på en reseskildring från Irland och den kommer, jag har bara inte orkat/hunnit sätta ord på det som upplevdes där men ni behöver inte ha alltför stora förväntningar då inget direkt exceptionellt hände förutom att en grek försökte hustla mig på en middag. Mer om det i senare inlägg dock, det som ska avhandlas nu är den gångna helgens stora begivenhet nämligen ännu en upplaga av Berga Open. Jag var ju titelförsvarare så det fanns ju inte på världskartan att jag inte skulle leta mig ut i obygden igen för att visa var skåpet fortsatt ska stå. Från Västerås hängde Plumpa med så han slog följe med mig, vi åkte dock i varsin bil då vi inte ville bli fast ute i ödemarken utifall vi åkte ut vid helt osynkade tillfällen.
Första stoppet var Hallsberg där en lunch intogs med delar av spelarklientelet och även om själva ätandet var relativt snabbt avklarat blev vi kvar där i avvaktan på passagerare som vi skulle ta med oss till spellokalen, ingen ville dock åka med mig så jag fick ändå rulla dit ensam i min nya silverpärla. Väl på plats kunde jag snabbt konstatera att det var idel kända ansikten som mötte en, även om jag inte vet exakt vad alla heter så känner jag ju igen de flesta till utseendet. Sandis var framme och introducerade sig innan turneringsstart och det är alltid trevligt att få ett ansikte till de chatpolare man har, fanns ju några sådana på plats om vi säger så. Turneringen tog sin början en halvtimme efter utsatt tid och jag hade ett halvintressant bord, hade position på snygg-Stefan och även delvis på Sandra Bo. Utöver dessa två fanns även Klyka, Bjarne och den ack så famösa Bosse vid bordet. Vi började med 15k i stacken och möjlighet fanns till två second chance(eller en dubbel vid ett tillfälle), trots detta var spelet väldigt passivt vid vårt bord där den enda actionskaparen var en viss kvinnlig pokerreporter som skyllde sina till synes semidonkiga spel på dålig fysisk syn.
Jag var minst sagt kall och satt mest och foldade de första fyra timmarna, när vi närmade oss second chance-periodens slut bestämde jag mig för att ta ett skott mot Bjarne med 98sp. Jag synar upp hans höjning pre och får se floppen AQ8, på något konstigt sätt får jag för mig att jag kan ta potten ifrån honom så när han bettar ut skriker jag ut ett kaxigt "All-in!" bara för att höra honom säga "Jag måste nog syna..." för att sedan vika upp AK. No shit, Sherlock. Ingen hjälp för mig och jag får inhandla dubbla Second chance, bara för att fortsätta vika men till slut fick jag byta bord och precis som vid förra BO var det då det hela tog fart. Efter att ha fått en AA som jag fick en del action på får jag en till dylik där jag dock bara får blindsen pre, även om utfallet inte var 100% perfekt i potterna var tendenserna det. Precis innan en paus tittar jag ner på KK på BB och när Carro höjer till 3xBB med omslag till 7,5BB från JohnH ser jag min chans, min stack som jag sakta men säkert byggt upp till runt 50k åker in utan tvekan varpå Carro också trycker sin semishorta stack mot mitten. Nu sitter JohnH och muttrar och funderar på vad han ska göra, till slut hittar han också synen och han täcker mig. Vi kan snacka en lätt riggad hand när Carro viker upp JJ och JohnH QQ, jag är helt säker på att någon av de andra kommer att träffa ett set men av någon sjuk anledning håller min hand. Efter det har jag en fin stack på 130k med blinds 1k/2k...
Strax efter pausen får jag en gåva från Klyka som hittat till mitt bord igen, jag slår upp det pre men får en klickraise från honom och det är foldat till mig med mina QQ. Han sitter på en rätt rejäl stack och hans raise känns som en mjölkning, jag tror han superstark även fast hans semiberusade tillstånd kan påverka rangen en aning. Jag är dock inte beredd att släppa min hand så jag synar bara, floppen kommer JT9 och genast känns det mycket bättre, jag checkar till honom för att se honom betta ut men han hinner knappt göra det innan jag annonserar att jag är allin varpå han muttrar att han nog är på väg att göra en fisksyn. Till slut omvandlar han sina ord till agerande och tar synen, till min lättnad viker han upp 88 och när turn och river blankar är min stack uppemot 200k. Det är så dom ska komma! Nu hittar jag dock en kall period igen, delvis beroende på korten men även delvis beroende på aktiviteten på bordet. Det är mycket shortstackar som slåss och jag finner ingen anledning att ge mig in i det hela, trots att jag får utstå viss spe från spelarna vid bordet. Efter cirka 90 minuter av total inaktivitet från mig tittar jag ner på QQ på BB och när en shortstack ställer från sen position tar jag självklart synen, han har A8o och en blank bräda senare är min stack än större men jag har två konkurrenter som det ser ut: Fraallan vid ett annat bord och EMOP-segraren Nisse vid mitt.
Just Nise dräper på rätt bra och drar ut bl.a. en AA med QT efter att ha fått in det på en T-hög flopp, en T på turn gör processen kort och hans stack blir än större. Det tisslas och tasslas i kulisserna om att han och jag är de två största rötkukarna inom flera mils avstånd och att en eventuell HU oss emellan skulle sluta med split, det kommer att visa sig att det finns en viss sanning i det påståendet till slut. Från att vi är två bord till finalbordet tar jag det väldigt lugnt, jag ser bara hur Fraallan bygger sinnessjukt stor stack vid andra bordet och hur Nisse sakta men säkert snor åt sig marker från allt och alla. När finalbordet börjar ligger jag fyra i markerväg med just Nisse och Fraallan men även Mike framför mig, jag känner dock ingen panik utan känner att turneringen verkligen varit min fram tills dess. Jag har inte hamnat i en enda situation där jag behövt dra ut och min disciplin från första halvan av turneringen är beundransvärd, jag har i mina ögon spelat i princip perfekt fram tills dess.
Finalbordet hinnre knappt börja innan Nisse och Fraallan, som är polare, hamnar i en penismätartävling med sina enorma stackar. Tyvärr för Fraallans del tappar han det mesta i en pott där det typ fem- eller sexbettas pre bara för att blotta en flopp i formen av 998 där Fraallan gör ett sista desperat försök att vinna potten med ett bet men får vika för ett omslag från Nisse, efter det dröjer det inte länge innan Fraallan tiltat bort resten av sin stack och vi har en monsterledare i form av Nisse som säkert sitter på 700k av ca 1 400k i spel. Att han har position på mig känns mindre roligt...
Efter en del stiltje för min del hamnar jag i en batalj med Mike, jag har KJsp och det blir lite satsningar pre innan vi ser en flopp i form av T88 med två spader. Jag bettar ut bara för att höra Mike säga allin, jag reagerar instinktivt och kontrar med en allin för egen del också även om jag kanske borde ha begrundat det en aning längre trots att utfallet antagligen hade blivit detsamma ändå. Jag blir ganska lättad när jag ser honom vika upp 79sp och när jag träffar en K på både turn och river känns det ännu bättre, min stack närmar sig 400k nu och vi är fem kvar. När den femte åker hamnar jag i den första av mina rövknullshänder för kvällen, jag har 99 på knappen och slår upp det med syn från Nisse från SB. Floppen kommer 78Q och efter check till mig bettar jag ut, han synar och turn kommer 6. Efter ännu en check från honom känner jag mig rätt självsäker med den turnen och skjuter av ännu en runda som han dock synar. Rivern kommer en till åtta och jag får en dålig känsla i maggropen, när Nisse checkar till mig ännu en gång vågar jag inte annat än att checka bakom. När han viker upp T8o dör jag en aning inombords, en pott på nästan 300k är hans tack vare en vidrigt sur tvåoutare på rivern. Jag börjar förstå att han kallas rötkuk...
Jag har dock fortsatt bra stack jämfört med de två andra spelarna som är kvar, Erik och Ola, och inget ont om dom men jag känner att jag spelmässigt nog ligger lite längre fram än de båda så jag känner ingen oro. En stund senare plockar jag upp QJkl på knappen och slår upp det med syn från Erik, floppen kommer KQ7 och jag känner mig ganska stark med min hand så när Erik bettar ut ganska hårt ser jag min chans och trycker in alla mina marker. Han muttrar en stund innan han tar synen med K8, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och när turn och river blankar är inte tårarna långt borta. Det kommer att visa sig att den handen bara var uppvärmning i den ädla konsten av en kall kortleks rövknullande av mig... Inte allför många minuter senare plockar jag upp J8hj på knappen och gör samma sak igen d.v.s. slår upp det hela och får ännu en gång syn av Erik på BB, nu kommer floppen AKK med två hjärter och det känns lite jobbigare. Efter en check från honom väljer jag dock att försöka vinna potten så jag bettar ut, tyvärr synar han och när turn blankar och han checkar till mig igen har jag för mig att jag inte vågade annat än att checka bakom. Rivern kommer dock med en tredje hjärter och jag tror ju där och då att handen är min, till min stora förvåning annonserar Erik att han är allin och jag fattar ingenting. Vad har han? Varför gör han så? Jag tror ju mig sitta på nöten så som handen har spelat och det finns bara en potentiell hand som kan slå mig i det läget och det är Q-höga flushen, jag kan inte hitta viket utan tar till slut synen med en djup suck. Något går sönder inombords när jag ser honom vika upp Q4 eller något dylikt i hjärter...
Efter några sekunders mörker framför ögonen reser jag bara på mig svärandes och försöker hitta snabbaste vägen ut ur lokalen, jag ljuger inte när jag säger att gråten finns i halsgropen. Efter 14 timmar av poker och nästintill perfekt spel från min sida känns det som att jag i och med de tre avgörande händerna blivit totalt nedpissad, jag känner mig förnedrad och tillintetgjord. Ingen rolig känsla alls och jag har fortfarande kvar delar av den nästan två dygn senare. Nåväl, jag är så inne i min misär att jag är på väg att strunta i prispengarna helt trots att det är en helt ok slant men efter att ha kylt av mig lite när jag skrapat bilens rutor letar jag mig in igen för att hämta det som ändå rättmätigt blev min andel av vinstpotten. Mike försöker ge mig en tröstkram men det enda jag får fram är "Nej, jag orkar inte...", jag är helt förstörd där och då och vill bara hem. Efter en dryg timmes bilfärd i total tystnad hittar jag min säng och sömnen till slut, utmattad och tom. Den som säger att pokerspel inte berör vet inte vad de pratar om, min besvikelse grundade sig självklart mycket i att gå miste om de stora pengarna med så liten marginal men också i det faktum att jag var på väg att göra en perfekt turnering på alla plan. Det som ändå måste vara varje pokerspelares dröm.
Jag måste ta tillfället i akt att nu i alla fall propert tacka Mike & co för arrangemanget och värdskapet eftersom jag i mitt patetiska tillstånd inte orkade med det på söndagsmorgonen när mitt uttåg var ett faktum, det var som alltid ett sant nöje att få vara med i detta underbara gäng av pokerspelare och umgänge av allra högsta kvalitet. Det finns många kvalitetsmänniskor i den kretsen och jag lärde känna några än bättre denna gång vilket ändå måste ses som huvudsyftet med det hela, att införa den skönhet och godhet som många av dessa besitter. Tack för att jag får komma och vara en del av detta, jag hoppas i min enfald att jag också bidrar till att det hela blir något roligare. GG till Nisse som vann, Erik som kom tvåa och Ola som kom trea...alla tre habila och stabila grabbar som heter duga, var trevligt att få lite extra umgängestid med er runt bordet. Tack alla andra för den delen också, lika härligt som vanligt att få hänga med alla unikum!
Nu ska jag dock fokusera på Pokerallsvenskan som kör sin första omgång idag, vi i Club Aqva har ju våra back-to-back-segrar att försvara så prestigen är om möjligt än större i år. Forza Aqva!
Första stoppet var Hallsberg där en lunch intogs med delar av spelarklientelet och även om själva ätandet var relativt snabbt avklarat blev vi kvar där i avvaktan på passagerare som vi skulle ta med oss till spellokalen, ingen ville dock åka med mig så jag fick ändå rulla dit ensam i min nya silverpärla. Väl på plats kunde jag snabbt konstatera att det var idel kända ansikten som mötte en, även om jag inte vet exakt vad alla heter så känner jag ju igen de flesta till utseendet. Sandis var framme och introducerade sig innan turneringsstart och det är alltid trevligt att få ett ansikte till de chatpolare man har, fanns ju några sådana på plats om vi säger så. Turneringen tog sin början en halvtimme efter utsatt tid och jag hade ett halvintressant bord, hade position på snygg-Stefan och även delvis på Sandra Bo. Utöver dessa två fanns även Klyka, Bjarne och den ack så famösa Bosse vid bordet. Vi började med 15k i stacken och möjlighet fanns till två second chance(eller en dubbel vid ett tillfälle), trots detta var spelet väldigt passivt vid vårt bord där den enda actionskaparen var en viss kvinnlig pokerreporter som skyllde sina till synes semidonkiga spel på dålig fysisk syn.
Jag var minst sagt kall och satt mest och foldade de första fyra timmarna, när vi närmade oss second chance-periodens slut bestämde jag mig för att ta ett skott mot Bjarne med 98sp. Jag synar upp hans höjning pre och får se floppen AQ8, på något konstigt sätt får jag för mig att jag kan ta potten ifrån honom så när han bettar ut skriker jag ut ett kaxigt "All-in!" bara för att höra honom säga "Jag måste nog syna..." för att sedan vika upp AK. No shit, Sherlock. Ingen hjälp för mig och jag får inhandla dubbla Second chance, bara för att fortsätta vika men till slut fick jag byta bord och precis som vid förra BO var det då det hela tog fart. Efter att ha fått en AA som jag fick en del action på får jag en till dylik där jag dock bara får blindsen pre, även om utfallet inte var 100% perfekt i potterna var tendenserna det. Precis innan en paus tittar jag ner på KK på BB och när Carro höjer till 3xBB med omslag till 7,5BB från JohnH ser jag min chans, min stack som jag sakta men säkert byggt upp till runt 50k åker in utan tvekan varpå Carro också trycker sin semishorta stack mot mitten. Nu sitter JohnH och muttrar och funderar på vad han ska göra, till slut hittar han också synen och han täcker mig. Vi kan snacka en lätt riggad hand när Carro viker upp JJ och JohnH QQ, jag är helt säker på att någon av de andra kommer att träffa ett set men av någon sjuk anledning håller min hand. Efter det har jag en fin stack på 130k med blinds 1k/2k...
Strax efter pausen får jag en gåva från Klyka som hittat till mitt bord igen, jag slår upp det pre men får en klickraise från honom och det är foldat till mig med mina QQ. Han sitter på en rätt rejäl stack och hans raise känns som en mjölkning, jag tror han superstark även fast hans semiberusade tillstånd kan påverka rangen en aning. Jag är dock inte beredd att släppa min hand så jag synar bara, floppen kommer JT9 och genast känns det mycket bättre, jag checkar till honom för att se honom betta ut men han hinner knappt göra det innan jag annonserar att jag är allin varpå han muttrar att han nog är på väg att göra en fisksyn. Till slut omvandlar han sina ord till agerande och tar synen, till min lättnad viker han upp 88 och när turn och river blankar är min stack uppemot 200k. Det är så dom ska komma! Nu hittar jag dock en kall period igen, delvis beroende på korten men även delvis beroende på aktiviteten på bordet. Det är mycket shortstackar som slåss och jag finner ingen anledning att ge mig in i det hela, trots att jag får utstå viss spe från spelarna vid bordet. Efter cirka 90 minuter av total inaktivitet från mig tittar jag ner på QQ på BB och när en shortstack ställer från sen position tar jag självklart synen, han har A8o och en blank bräda senare är min stack än större men jag har två konkurrenter som det ser ut: Fraallan vid ett annat bord och EMOP-segraren Nisse vid mitt.
Just Nise dräper på rätt bra och drar ut bl.a. en AA med QT efter att ha fått in det på en T-hög flopp, en T på turn gör processen kort och hans stack blir än större. Det tisslas och tasslas i kulisserna om att han och jag är de två största rötkukarna inom flera mils avstånd och att en eventuell HU oss emellan skulle sluta med split, det kommer att visa sig att det finns en viss sanning i det påståendet till slut. Från att vi är två bord till finalbordet tar jag det väldigt lugnt, jag ser bara hur Fraallan bygger sinnessjukt stor stack vid andra bordet och hur Nisse sakta men säkert snor åt sig marker från allt och alla. När finalbordet börjar ligger jag fyra i markerväg med just Nisse och Fraallan men även Mike framför mig, jag känner dock ingen panik utan känner att turneringen verkligen varit min fram tills dess. Jag har inte hamnat i en enda situation där jag behövt dra ut och min disciplin från första halvan av turneringen är beundransvärd, jag har i mina ögon spelat i princip perfekt fram tills dess.
Finalbordet hinnre knappt börja innan Nisse och Fraallan, som är polare, hamnar i en penismätartävling med sina enorma stackar. Tyvärr för Fraallans del tappar han det mesta i en pott där det typ fem- eller sexbettas pre bara för att blotta en flopp i formen av 998 där Fraallan gör ett sista desperat försök att vinna potten med ett bet men får vika för ett omslag från Nisse, efter det dröjer det inte länge innan Fraallan tiltat bort resten av sin stack och vi har en monsterledare i form av Nisse som säkert sitter på 700k av ca 1 400k i spel. Att han har position på mig känns mindre roligt...
Efter en del stiltje för min del hamnar jag i en batalj med Mike, jag har KJsp och det blir lite satsningar pre innan vi ser en flopp i form av T88 med två spader. Jag bettar ut bara för att höra Mike säga allin, jag reagerar instinktivt och kontrar med en allin för egen del också även om jag kanske borde ha begrundat det en aning längre trots att utfallet antagligen hade blivit detsamma ändå. Jag blir ganska lättad när jag ser honom vika upp 79sp och när jag träffar en K på både turn och river känns det ännu bättre, min stack närmar sig 400k nu och vi är fem kvar. När den femte åker hamnar jag i den första av mina rövknullshänder för kvällen, jag har 99 på knappen och slår upp det med syn från Nisse från SB. Floppen kommer 78Q och efter check till mig bettar jag ut, han synar och turn kommer 6. Efter ännu en check från honom känner jag mig rätt självsäker med den turnen och skjuter av ännu en runda som han dock synar. Rivern kommer en till åtta och jag får en dålig känsla i maggropen, när Nisse checkar till mig ännu en gång vågar jag inte annat än att checka bakom. När han viker upp T8o dör jag en aning inombords, en pott på nästan 300k är hans tack vare en vidrigt sur tvåoutare på rivern. Jag börjar förstå att han kallas rötkuk...
Jag har dock fortsatt bra stack jämfört med de två andra spelarna som är kvar, Erik och Ola, och inget ont om dom men jag känner att jag spelmässigt nog ligger lite längre fram än de båda så jag känner ingen oro. En stund senare plockar jag upp QJkl på knappen och slår upp det med syn från Erik, floppen kommer KQ7 och jag känner mig ganska stark med min hand så när Erik bettar ut ganska hårt ser jag min chans och trycker in alla mina marker. Han muttrar en stund innan han tar synen med K8, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och när turn och river blankar är inte tårarna långt borta. Det kommer att visa sig att den handen bara var uppvärmning i den ädla konsten av en kall kortleks rövknullande av mig... Inte allför många minuter senare plockar jag upp J8hj på knappen och gör samma sak igen d.v.s. slår upp det hela och får ännu en gång syn av Erik på BB, nu kommer floppen AKK med två hjärter och det känns lite jobbigare. Efter en check från honom väljer jag dock att försöka vinna potten så jag bettar ut, tyvärr synar han och när turn blankar och han checkar till mig igen har jag för mig att jag inte vågade annat än att checka bakom. Rivern kommer dock med en tredje hjärter och jag tror ju där och då att handen är min, till min stora förvåning annonserar Erik att han är allin och jag fattar ingenting. Vad har han? Varför gör han så? Jag tror ju mig sitta på nöten så som handen har spelat och det finns bara en potentiell hand som kan slå mig i det läget och det är Q-höga flushen, jag kan inte hitta viket utan tar till slut synen med en djup suck. Något går sönder inombords när jag ser honom vika upp Q4 eller något dylikt i hjärter...
Efter några sekunders mörker framför ögonen reser jag bara på mig svärandes och försöker hitta snabbaste vägen ut ur lokalen, jag ljuger inte när jag säger att gråten finns i halsgropen. Efter 14 timmar av poker och nästintill perfekt spel från min sida känns det som att jag i och med de tre avgörande händerna blivit totalt nedpissad, jag känner mig förnedrad och tillintetgjord. Ingen rolig känsla alls och jag har fortfarande kvar delar av den nästan två dygn senare. Nåväl, jag är så inne i min misär att jag är på väg att strunta i prispengarna helt trots att det är en helt ok slant men efter att ha kylt av mig lite när jag skrapat bilens rutor letar jag mig in igen för att hämta det som ändå rättmätigt blev min andel av vinstpotten. Mike försöker ge mig en tröstkram men det enda jag får fram är "Nej, jag orkar inte...", jag är helt förstörd där och då och vill bara hem. Efter en dryg timmes bilfärd i total tystnad hittar jag min säng och sömnen till slut, utmattad och tom. Den som säger att pokerspel inte berör vet inte vad de pratar om, min besvikelse grundade sig självklart mycket i att gå miste om de stora pengarna med så liten marginal men också i det faktum att jag var på väg att göra en perfekt turnering på alla plan. Det som ändå måste vara varje pokerspelares dröm.
Jag måste ta tillfället i akt att nu i alla fall propert tacka Mike & co för arrangemanget och värdskapet eftersom jag i mitt patetiska tillstånd inte orkade med det på söndagsmorgonen när mitt uttåg var ett faktum, det var som alltid ett sant nöje att få vara med i detta underbara gäng av pokerspelare och umgänge av allra högsta kvalitet. Det finns många kvalitetsmänniskor i den kretsen och jag lärde känna några än bättre denna gång vilket ändå måste ses som huvudsyftet med det hela, att införa den skönhet och godhet som många av dessa besitter. Tack för att jag får komma och vara en del av detta, jag hoppas i min enfald att jag också bidrar till att det hela blir något roligare. GG till Nisse som vann, Erik som kom tvåa och Ola som kom trea...alla tre habila och stabila grabbar som heter duga, var trevligt att få lite extra umgängestid med er runt bordet. Tack alla andra för den delen också, lika härligt som vanligt att få hänga med alla unikum!
Nu ska jag dock fokusera på Pokerallsvenskan som kör sin första omgång idag, vi i Club Aqva har ju våra back-to-back-segrar att försvara så prestigen är om möjligt än större i år. Forza Aqva!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)