Åkte precis ur kvällens Långlördag och är banne mig riktigt chockskadad nu, jag ägde turneringen från början till att vi var runt 50 kvar. Jag sprang som en gud och träffade alltid bättre än motståndarna och markerna åkte in som aldrig förr, jag hade i princip 4 x avg fram tills vi var 50 kvar och allt var under kontroll. Jag synade av fiskarnas försök till stölder, jag gjorde grymma valuebets och hade riktig tur med hur korten föll när jag verkligen behövde det. Sedan tog allt slut på grund av tre händer.
1. Jag synar med från mittposition med 79hj, vi är fyra som ser floppen 3d9sQh och jag är sist att tala. När det är checkat till mig bettar jag ut nästintill pott, första killen foldar medan den andre slår upp det riktigt konstigt. Han gör det till drygt 2 x mitt bet och jag vet att han antagligen har en Q men bestämmer mig för att floata med, turn kommer 6hj och där och då beseglas mitt öde. Har han Q-träff så som jag tror ligger jag väl ungefär så bra till som jag någonsin kan, med triss-, tvåpars- och flushdrag ute. Han ställer direkt på turn och jag måste syna, river kommer 6kl och han vinner potten med AQo. Han spelade sin AQ passivt och det gick optimalt den här gången, jag borde kanske ha lagt min hand pre eller i alla fall höjt upp den men jag kände att jag var i zonen och att jag kunde spela ut motståndarna efter floppen. Tji fick jag.
2. Direkt handen efter får jag 57hj och har precis förbannat mig själv då jag gått från 60k i stack(som är 3 x avg) till 38k, jag säger till mig själv att jag ska lugna mig nu och inte spela konstiga händer. Ändå limpar jag med återigen från UTG + 2 och vi är tre som ser floppen, den kommer 4c9c6h och återigen känner jag att jag inte kan hitta en väg ut från den här handen längre. Nu bettar andre man, som är Jazzon, ut ett pottbet som jag synar med mitt öppna stegdrag. Tredje killen i handen viker och turn kommer Js, nu bettar Jazzon ut 1/2-pott och jag synar återigen bara med. River kommer Ad vilket känns som ett perfekt bluffkort för mig, efter att han checkat till mig bettar jag ut drygt 1/2-pott som motsvarar 1/3 av hans stack. Han funderar inte länge innan han synar med K6o, kan väl säga att jag blev en aning ägd även om jag självklart tycker att en fold där borde vara relativt given om han inte har en grym read på mig(kanske han har).
3. En stund senare när jag hämtat mig något sånär mentalt får jag 96s återigen i mittposition, den här gången klickraisar jag i alla fall och det är fold fram till Jazzon som sitter i big blind. Han känner väl att han har ett mentalt övertag på mig och ska fullfölja förnedringen, han synar alltså och floppen kommer 4h4s7s och han checkar till mig. Jag bettar ut 3/4 av potten och han synar, turn kommer underbara Js och jag känner att jag har honom rätt hårt. För att försöka locka honom till ett misstag bettar jag "bara" 2/3 av pott för att inducera honom till en push, tyvärr synar han återigen bara. Rivern kommer horribla 4c och eftersom mitt internet laggar en aning hackar det bara till innan jag ser att han ställt mig allin, jag instalägger mig totaltiltad utan att fundera en sekund ens och han visar upp 98o för att fullborda avklädningen av mig. Hade jag stannat till en stund hade jag kanske kunnat hitta synen men ändå tveksamt, det är ju riverkortet från helvetet som kommer där och efter det är jag en slagen man.
Handen efter får jag 22 som jag trycker in mina dryga 12BB med och får syn av 99 som håller, med 2BB kvar får jag 66 handen efter det och allt åker in mot KK som settar och vinner obviously. Därmed är fiaskot ett faktum, på 13 händer förvandlas jag från en lysande stjärna till ett minne blott. Jag måste erkänna att det var väldigt länge sedan jag kände mig så här förnedrad, jag vet att händerna ovan antagligen inte ens borde ha spelats enligt någon form av grundteori men jag älskar den typen av händer och kommer nog aldrig sluta spela dom. Jazzon har jag i alla fall gjort noteringar på så jag vet vilken typ av spelare jag har att göra med i framtiden, han var genialisk i sina ansatser den här gången men gränsen mellan idiot och nyss nämnda geni är hårfin. Jag tror mig veta vilken kategori han egentligen tillhör...
Nej, jag är en aning bitter nu som ni förstår, skitsamma att det pengamässigt inte var en värstingturnering men förstapriset på 20k hade ju inte suttit fel alls även om det var lång väg kvar till det. Jag tyckte bara att jag spelade drömpoker och förtjänade ett bättre öde än att bli avklädd av en random fish då han råkar hitta ultimata moves vid ultimata tillfällen för hans del. Hade jag vågat syna ned honom med min flush i tredje handen hade jag ju visat på hans idioti men jag är uppenbarligen en för bra spelare att kunna göra det...
Usch. Fy. Blä. Jag lyckades i alla fall klämma en tredjplats i Turbo-Wiggen igår så det känns en aning ok, även om jag kommer att ha svårt att somna efter kvällens fadäs. Hur kan något så vackert förstöras så fort? Jag var ju förtjänt ett bättre öde i den här turneringen, snyft...
onsdag 25 juli 2012
måndag 23 juli 2012
Inte många knop...
Sitter här i stugan med regnet smattrande mot taket, sommarvädret luras värre än en aggromaniac vid bordet och sommaren regnar mest bort i sin helhet. Jag trodde i min enfald att jag kunde fortsätta rida på min framgångsvåg från förra veckan vad gäller pokern så det har mosats på ganska bra i helgen som varit, utan några som helst framgångar dock.
I lördags låg jag bra till i LL tills vi var runt 60 kvar, då börjar datorfan att jävlas då den fått något glapp vid strömkabelkontakten så helt plötsligt dör datorn trots att allt ser normalt ut samtidigt som jag miniruschar i turneringen. Tilten är total när jag försöker få igång datorn igen, tydligen kan laddningslampan lysa fastän datorn inte laddas så efter 10-15 minuter är jag med i spelet igen men brutalt bränd i huvudet över skitdatorns strul. Jag kommer direkt in på BB med AT och synar ett uppslag från en lös spelare, floppen kommer menlös så jag checkar till honom och han bettar ut 1/3 av sin stack men jag är ganska övertygad om att han inte har träffat ett skit så jag ställer honom allin. Efter en stunds tvekan tar han synen med AJ, tom och dum i huvudet. Självklart håller hans hand och jag tappar 1/3 av min stack, resten åker in några händer senare när jag plockar upp AQ och får in det mot en bättre hand som jag förträngt tack var tilten.
Efter den holmgången på lördagen känner jag mig inte särskilt manad att spela på söndagen men ger det ett skott ändå, blir Febern, Steken och Vegas men utan framgång som sagt. Dubblar tidigt i Steken men tappar den till första paus efter lite setups och annat, efter det är det bara en tidsfråga tills det hela tar slut och jag åker i god tid innan andra pausen. I Vegasturren får jag in det med KQ på K-hög bräda på turn med tre hjärter mot AA utan hjärter, en bit in i det hela får sägas till mitt försvar. Febern rullar på som en berg-och-dalbana men även där tar det slut ganska tidigt, en miserabel söndag helt enkelt.
Annars görs det inte många knop, fetman jobbas det på och det mest dramatiska som hänt är att jag fått ett myggbett mellan skinkorna. En regelrätt pain in the ass helt enkelt...Halsen har börjat göra ont också så krafterna ökar ju inte direkt tack vare det, det blir nog fortsatt mest slappande här och pokern lämnar jag därhän tills jag är åter på svensk mark. Jag får vara nöjd med ett plus på 16-17k i förra veckan helt enkelt, om alla veckor bara kunde vara så också.
I lördags låg jag bra till i LL tills vi var runt 60 kvar, då börjar datorfan att jävlas då den fått något glapp vid strömkabelkontakten så helt plötsligt dör datorn trots att allt ser normalt ut samtidigt som jag miniruschar i turneringen. Tilten är total när jag försöker få igång datorn igen, tydligen kan laddningslampan lysa fastän datorn inte laddas så efter 10-15 minuter är jag med i spelet igen men brutalt bränd i huvudet över skitdatorns strul. Jag kommer direkt in på BB med AT och synar ett uppslag från en lös spelare, floppen kommer menlös så jag checkar till honom och han bettar ut 1/3 av sin stack men jag är ganska övertygad om att han inte har träffat ett skit så jag ställer honom allin. Efter en stunds tvekan tar han synen med AJ, tom och dum i huvudet. Självklart håller hans hand och jag tappar 1/3 av min stack, resten åker in några händer senare när jag plockar upp AQ och får in det mot en bättre hand som jag förträngt tack var tilten.
Efter den holmgången på lördagen känner jag mig inte särskilt manad att spela på söndagen men ger det ett skott ändå, blir Febern, Steken och Vegas men utan framgång som sagt. Dubblar tidigt i Steken men tappar den till första paus efter lite setups och annat, efter det är det bara en tidsfråga tills det hela tar slut och jag åker i god tid innan andra pausen. I Vegasturren får jag in det med KQ på K-hög bräda på turn med tre hjärter mot AA utan hjärter, en bit in i det hela får sägas till mitt försvar. Febern rullar på som en berg-och-dalbana men även där tar det slut ganska tidigt, en miserabel söndag helt enkelt.
Annars görs det inte många knop, fetman jobbas det på och det mest dramatiska som hänt är att jag fått ett myggbett mellan skinkorna. En regelrätt pain in the ass helt enkelt...Halsen har börjat göra ont också så krafterna ökar ju inte direkt tack vare det, det blir nog fortsatt mest slappande här och pokern lämnar jag därhän tills jag är åter på svensk mark. Jag får vara nöjd med ett plus på 16-17k i förra veckan helt enkelt, om alla veckor bara kunde vara så också.
fredag 20 juli 2012
Det går bra nu...
Efter de två vinsterna tidigare i veckan då jag först dräpte alla i Febern för att sedan följa upp med nya dråp på måndagen när jag bärgade hem Ambassadören kändes det som att jag kanske var på väg tillbaka vad gäller storformen, gårdagens spel kan inte annat än bekräfta den tesen. Efter att inte ha spelat något sedan måndagen då jag rest till Finland samt inte haft tillgång till internet till en början tog jag nya tag igår och körde GWH på SvS, det blev mer tvångsregistrering då det kliade i pokertarmen så tålamodet kanske inte var det bästa till en början.
Dock sansade jag mig ganska snart och efter att ha varit nere på 3,5k av 10k i startstack fanns det bara en väg och det var uppåt, jag kryssade mig igenom fältet och tog några bounties här och där utan att övertyga överdrivet mycket. När vi är dryga 15 kvar ligger jag en aning pyrt till men lyckas hitta några uppdubblingar för att ha fortsatt häng, i det läget har jag dock plockat nog med bounties för att täcka för inköpet så allt utöver det var ren vinst. När finalbordet börjar ligger jag återigen en aning pyrt till men hittar två uppdubblingar som tar mig till toppen och den positionen släpper jag inte efter det, jag lyckas få in det med två fria(självklart dock i underläge) två gånger varav ena gången mot två motståndare men hittar mina nödvändiga kort för vinst. Det är inga spel jag gör i normala fall men i en bounty-turnering som denna måste man väga in lite andra aspekter också...
När vi är tre kvar är även rosjon kvar i spel, han har hittat tillbaka från Amerikat men lyckligtvis fick jag sätta stopp för hans framfart när jag hittar nio och han åttor, när HUn väl börjar har jag drygt 700k medan motståndaren har dryga 100k. Han spelar hyperaggro med pushar hela tiden så han snor lite av mig innan vi hamnar allin för första gången, jag har hittat AT och tror mig leda men han har hittat AK och dubblar upp. Det dröjer dock inte länge till innan allt åker in igen, jag har A3 och får för mig att jag leder på högt kort men blir en aning ledsen när han viker upp TT. Floppen kommer x24 och jag skriker mig hes efter en femma eller ett A på turn... BAM! En femma landar så underbart fint och ännu en seger är i hamn, det hela slutar med ett plus på dryga 10k och 11 skalpar för min del. Det får väl helt klart anses godkänt, både ur prispengsväg och antal skalpar.
Den här veckan har ju varit angenäm minst sagt, tre vinster varav alla tre i turneringar som jag tidigare inte vunnit. Inte för att det spelar någon roll men kul att bevisa för sig själv att man bemästrar lite olika format och upplägg, att man pallar trycket i olika sammanhang. Liten kul grej var att notera i gårdagens GWH att när rosjon åkte så hade han inte tagit en enda skalp, det måste nästan vara en prestation det också att komma trea utan att ha slagit ut någon.
Vi får se om trenden håller i sig, ska väl försöka köra FF ikväll och se om jag kan fortsätta vinna turneringar som jag inte vunnit tidigare. Jag skulle inte direkt grina om så blev fallet...
Annars är det inte mycket nytt i ett regnigt Finland, mycket slappande och svullande blir det men det är väl som det ska vara. Vädret är dock horribelt med mer eller mindre konstant regn och snorkalla temperaturer, jag klagar dock inte för det ger mig tillfälle att krypa ner i sängen i stugan och beta av gamla TV-serieavsnitt. Igår plöjde jag klart SoA och jisses vilken säsong den senaste blev till slut, de sista fem episoderna är nästintill episka i intensitet och det är riktigt jobbigt att följa Jax i hans försök att ta sig ur klubben med familjens hälsa i behåll. Jag vet att jag är sen med att ha kollat klart på säsongen då den sändes klart i december redan men den som spar han har, ärligt har jag helt enkelt inte bara hunnit kolla och så här i efterhand är det ju lite jobbigt att veta vilka guldklimpar man suttit på utan att veta om det.
Har väl inga direkta planer för vad som skall göras här under de kommande dagarna, får ta det hela som det kommer. Lite poker ska jag dock förhoppningsvis kunna klämma in även fortsättningsvis här i urskogen...
Dock sansade jag mig ganska snart och efter att ha varit nere på 3,5k av 10k i startstack fanns det bara en väg och det var uppåt, jag kryssade mig igenom fältet och tog några bounties här och där utan att övertyga överdrivet mycket. När vi är dryga 15 kvar ligger jag en aning pyrt till men lyckas hitta några uppdubblingar för att ha fortsatt häng, i det läget har jag dock plockat nog med bounties för att täcka för inköpet så allt utöver det var ren vinst. När finalbordet börjar ligger jag återigen en aning pyrt till men hittar två uppdubblingar som tar mig till toppen och den positionen släpper jag inte efter det, jag lyckas få in det med två fria(självklart dock i underläge) två gånger varav ena gången mot två motståndare men hittar mina nödvändiga kort för vinst. Det är inga spel jag gör i normala fall men i en bounty-turnering som denna måste man väga in lite andra aspekter också...
När vi är tre kvar är även rosjon kvar i spel, han har hittat tillbaka från Amerikat men lyckligtvis fick jag sätta stopp för hans framfart när jag hittar nio och han åttor, när HUn väl börjar har jag drygt 700k medan motståndaren har dryga 100k. Han spelar hyperaggro med pushar hela tiden så han snor lite av mig innan vi hamnar allin för första gången, jag har hittat AT och tror mig leda men han har hittat AK och dubblar upp. Det dröjer dock inte länge till innan allt åker in igen, jag har A3 och får för mig att jag leder på högt kort men blir en aning ledsen när han viker upp TT. Floppen kommer x24 och jag skriker mig hes efter en femma eller ett A på turn... BAM! En femma landar så underbart fint och ännu en seger är i hamn, det hela slutar med ett plus på dryga 10k och 11 skalpar för min del. Det får väl helt klart anses godkänt, både ur prispengsväg och antal skalpar.
Den här veckan har ju varit angenäm minst sagt, tre vinster varav alla tre i turneringar som jag tidigare inte vunnit. Inte för att det spelar någon roll men kul att bevisa för sig själv att man bemästrar lite olika format och upplägg, att man pallar trycket i olika sammanhang. Liten kul grej var att notera i gårdagens GWH att när rosjon åkte så hade han inte tagit en enda skalp, det måste nästan vara en prestation det också att komma trea utan att ha slagit ut någon.
Vi får se om trenden håller i sig, ska väl försöka köra FF ikväll och se om jag kan fortsätta vinna turneringar som jag inte vunnit tidigare. Jag skulle inte direkt grina om så blev fallet...
Annars är det inte mycket nytt i ett regnigt Finland, mycket slappande och svullande blir det men det är väl som det ska vara. Vädret är dock horribelt med mer eller mindre konstant regn och snorkalla temperaturer, jag klagar dock inte för det ger mig tillfälle att krypa ner i sängen i stugan och beta av gamla TV-serieavsnitt. Igår plöjde jag klart SoA och jisses vilken säsong den senaste blev till slut, de sista fem episoderna är nästintill episka i intensitet och det är riktigt jobbigt att följa Jax i hans försök att ta sig ur klubben med familjens hälsa i behåll. Jag vet att jag är sen med att ha kollat klart på säsongen då den sändes klart i december redan men den som spar han har, ärligt har jag helt enkelt inte bara hunnit kolla och så här i efterhand är det ju lite jobbigt att veta vilka guldklimpar man suttit på utan att veta om det.
Har väl inga direkta planer för vad som skall göras här under de kommande dagarna, får ta det hela som det kommer. Lite poker ska jag dock förhoppningsvis kunna klämma in även fortsättningsvis här i urskogen...
tisdag 17 juli 2012
Den fjärde ambassadören...
SvS har ju tre ambassadörer men jag tror nästan jag börjar aspirera som den fjärde, jag vann ju i alla fall turneringen med samma namn så något borde det vara värt. Som ni ser verkar glansen från fornstora dagar återvända så smått, jag spann vidare på Febern-vinsten och körde AW, Djupet och just Ambassadören igår. Jag roade mig till och med med att satellita mig till den sistnämnda, tror det är något jag ska göra mer för det är riktigt bra värde i dessa och så pass bra att det banne mig är värt att betala rake två gånger för att få möjligheten. Nåväl, de andra två turneringarna tog slut ganska snabbt där jag i en nyckelhand i Djupet vek TT(återigen dessa TT) pre när det blev två allins innan mig men det visade sig att de hade AK respektive AJ, jag hade tripplat då floppen kom med ett T. Efter det var jag ganska nedslagen och självdog senare när jag fick in det i en flipp eller något...
Ambassadören blev dock något helt annat, där började jag springa bra direkt från början och ibland kändes det som att motståndarna skänkte sina marker till mig, jag är inte den som är den utan jag tar emot allt jag kan få. När drygt halva turneringen var gången var jag rätt brutal chippie med dubbelt upp mot tvåan och jag höll mig däruppe mest hela tiden med lite svajningar upp och ner, jag lyckas i alla fall ta mig till HU med 2/1-övertag och på andra sidan duken sitter en reg vid namn Råbään. Nu tar en grymt lång HU sin start då vi är riktigt djupstackade, 1,1 miljon marker i spel och blinds på 5k/10k med någon sketen ante gör att det finns hur mycket spelutrymme som helst. Markerna flyger fram och tillbaka men det är jämnt en bra stund innan vågen verkar börja tippa över till Råbääns fördel, han har mig hängandes kvar med typ ett finger när jag är nere på 100k och han har dryga miljonen obviously då.
På något märkligt sätt hittar jag några uppdubblingar och plötsligt är jag med igen, det är en riktig sluggermatch där vi mosar på varandra utan pardon men de riktiga njurslagen uteblir tills vi ca 50 min in i bataljen får vår första allin pre med syn. Jag stoppar in det med AQo och han synar med TT, floppen kommer A98 och jag hinner jubla i en millisekund innan turn faller med en T. Dock hinner Råbään knappt utforma ett "Jaaa!!" med läpparna innan rivern ger mig en underbar J, precis det jag skrek mig hes efter. Så fruktansvärt skönt att vinna den HUn, den var i ångestklass med den jag hade mot miwu när jag vann Steken förra året även om det då var mycket mer pengar som det rörde sig om. Känslan är dock obetalbar när man vinner en turnering, nästintill oavsett prissumma. Det är alltid lagom underbart att stå ensam kvar på kullen med en massa fisk kippande efter luft runtomkring en, jag säger det igen: jag tappar inte många HU-uppgörelser.
Idag har det varit halvt kaos, för andra natten i rad kunde jag knappt sova då skallen var som en speedad hamster där tankarna fladdrade all over the place. Lagom omtöcknad kliver jag upp tidigt för att få skjuts till bilen som ska vara färdigtonad men jag blir föga förvånad när jag kommer fram och de säger att den inte är klar, det är ju ungefär så jag springer i det vanliga livet. Bara att vända hem igen och ta en taxi senare istället för att låta Wettis agera chaufför, andra gången blir det gillt och jag måste säga att jag är nöjd med det hela. Resten av dagen har ägnats åt förberedelser för avfärd till fäderneslandet, båten går 20.00 ikväll och den tunga delen av resan ska avklaras imorgon då det är dags för runt sju timmars bilfärd på den sidan. Nu återstår inte mycket mer än att klä på sig, slänga katten i buren för avdumpning på kattpensionatet samt att börja rulla mot hufvudstaden.
Ungmön från i helgen har inte mäktat med någon respons än heller, snart ger jag upp på det täcka könet...uppenbarligen är jag ju någon sorts monster eftersom jag inte ens bemödas en respons. Fuck that. Får väl stifta närmare bekantskap med ett får i Finland istället eller något...
Ambassadören blev dock något helt annat, där började jag springa bra direkt från början och ibland kändes det som att motståndarna skänkte sina marker till mig, jag är inte den som är den utan jag tar emot allt jag kan få. När drygt halva turneringen var gången var jag rätt brutal chippie med dubbelt upp mot tvåan och jag höll mig däruppe mest hela tiden med lite svajningar upp och ner, jag lyckas i alla fall ta mig till HU med 2/1-övertag och på andra sidan duken sitter en reg vid namn Råbään. Nu tar en grymt lång HU sin start då vi är riktigt djupstackade, 1,1 miljon marker i spel och blinds på 5k/10k med någon sketen ante gör att det finns hur mycket spelutrymme som helst. Markerna flyger fram och tillbaka men det är jämnt en bra stund innan vågen verkar börja tippa över till Råbääns fördel, han har mig hängandes kvar med typ ett finger när jag är nere på 100k och han har dryga miljonen obviously då.
På något märkligt sätt hittar jag några uppdubblingar och plötsligt är jag med igen, det är en riktig sluggermatch där vi mosar på varandra utan pardon men de riktiga njurslagen uteblir tills vi ca 50 min in i bataljen får vår första allin pre med syn. Jag stoppar in det med AQo och han synar med TT, floppen kommer A98 och jag hinner jubla i en millisekund innan turn faller med en T. Dock hinner Råbään knappt utforma ett "Jaaa!!" med läpparna innan rivern ger mig en underbar J, precis det jag skrek mig hes efter. Så fruktansvärt skönt att vinna den HUn, den var i ångestklass med den jag hade mot miwu när jag vann Steken förra året även om det då var mycket mer pengar som det rörde sig om. Känslan är dock obetalbar när man vinner en turnering, nästintill oavsett prissumma. Det är alltid lagom underbart att stå ensam kvar på kullen med en massa fisk kippande efter luft runtomkring en, jag säger det igen: jag tappar inte många HU-uppgörelser.
Idag har det varit halvt kaos, för andra natten i rad kunde jag knappt sova då skallen var som en speedad hamster där tankarna fladdrade all over the place. Lagom omtöcknad kliver jag upp tidigt för att få skjuts till bilen som ska vara färdigtonad men jag blir föga förvånad när jag kommer fram och de säger att den inte är klar, det är ju ungefär så jag springer i det vanliga livet. Bara att vända hem igen och ta en taxi senare istället för att låta Wettis agera chaufför, andra gången blir det gillt och jag måste säga att jag är nöjd med det hela. Resten av dagen har ägnats åt förberedelser för avfärd till fäderneslandet, båten går 20.00 ikväll och den tunga delen av resan ska avklaras imorgon då det är dags för runt sju timmars bilfärd på den sidan. Nu återstår inte mycket mer än att klä på sig, slänga katten i buren för avdumpning på kattpensionatet samt att börja rulla mot hufvudstaden.
Ungmön från i helgen har inte mäktat med någon respons än heller, snart ger jag upp på det täcka könet...uppenbarligen är jag ju någon sorts monster eftersom jag inte ens bemödas en respons. Fuck that. Får väl stifta närmare bekantskap med ett får i Finland istället eller något...
måndag 16 juli 2012
Det händer grejer...
Efter en mer än lovligt avslappnad start på semestern aktiverade jag mig lite mot slutet av veckan, jag fick sent nys om en fest hos en f.d. kollega från ICA som skulle gå av stapeln på lördagskvällen så jag var inte särskilt svårflörtad vad gäller min närvaro. Väl på plats visade det sig att jag kanske kände ett 10-tal av de runt 40 pers som hade dykt upp för att delta i festligheterna, vet inte var timmarna försvann när det skulle pratas gamla goda tider och annat spännande men helt plötsligt var midnattstimmen slagen. Jag och en tjej var sugna på att dra ner på stan för att skaka loss lite på dansgolv men vi fick inte med oss några andra och när vi väl landade på stan så var köerna absurda, det blev inget dansande utan bara en varsin drink med tillhörande snack. Så här i efterhand var det ju en smärre miss att dra ner men vad göra när det drar i danstarmen och hemmafesten var mer åt det pratiga hållet, inget fel med det dock och ångrar som sagt att jag föll för frestelsen med discodunk. Kvällens citat kom i alla fall nyss nämnda tjej med när hon yttrade följande:
- Du, du ska ju till Finland snart, vad ska du göra med Ouzo?
Jag tänker "Ouzo? Wtf. Vem är det?" tills det slår mig, hon menar min katt som dock heter Minttu. Hon var inne på rätt spår i alla fall...
Mycket trevlig lördagskväll blev det som sagt och en hel del både gamla och nya bekantskaper, sprang på en trevlig tjej också som jag drog iväg en liten diskret förfrågan om fika men hon har inte behagat att svara än. Känner jag mitt spring rätt vad gäller den fronten lär det förbli radiotystnad därifrån, förstår dock inte om så blir fallet vad problemet är. Är man inte sugen så är det väl bara att svara det, tillhör väl allmänt hyfs kan jag tycka och det är väl ändå positivt att någon vill ta en fika med en. Jag skulle nog spontankrevera av upphetsning om det dök upp en liknande förfrågan hos mig, den chansen är ju dock lika stor som att jag skulle kunna hålla till dag två i en större pokerturnering. Lika med noll alltså.
Söndagen blev lite udda då jag efter krökandet inte riktigt hittade någon stabil sömn, jag sov men jag vilade inte om vi säger så. Jag vaknade flera gånger under morgonen med den schizofrena känslan av pigghet kontra trötthet i kroppen, lite halvvidrigt faktiskt. Därmed blev söndagen ett mindre töcken till att börja med men för att få någon ordning på det åkte jag iväg till storebror i Hallsta för lite umgänge och fika, var ju ett bra tag sedan man såg dom sist. Senare anslöt även lillebror med familj så det blev en riktig gettogether med 700 ungar då storebror också hade besök av några släktingar från hans frus sida, själv satt jag där och kände mig som den misslyckade brodern som vare sig har flickvän/fru eller barn att visa upp. Being Koivu skulle väl vissa kanske säga.
Efter några timmars snack och häng med kidsen och bröderna bar det av hemåt igen, jag kände för att prova mina pokervingar igen efter att ha hållit igen lite under veckan så jag registrerade mig till Febern och Steken för lite söndagsunderhållning. Det slutade sjukt nog med seger i Febern efter en stabil insats, äntligen fick det hålla hela vägen efter att jag har slutat 5:a, 7:a och 6:a i den turneringen de senaste fyra veckorna. Jag tror det mest berodde på att min ärkenemesis AFC inte deltog, hade han varit med hade han helt klart satt stopp för min framfart. Jag låg tidigt med i topp och höll mig där nästan hela vägen, det var när vi var fem kvar som jag tappade lite och låg lite halvpyrt till ett tag. Efter lite bra kortsnitt och en aning flyt kunde jag återta kommandot, en nyckelhand mot slutet var när vi var tre kvar och jag tar syn med A5 på raise pre från bordets aggro. Floppen kommer 954 och jag checkraisar honom allin och han tar en ganska snabb syn med 77, turn 2, river 3. Svårare än så behöver det inte vara, efter det var HUn mer en formalitet då jag hade 3/1-övertag och ärligt så förlorar jag inte många HU när jag väl tar mig dit.
Det blev 7k in men pengarna var ju inte så stora utan det viktiga var att jag ÄNTLIGEN fick vinna igen, att få känna att jag faktiskt kan vara med och hugga i toppen fortfarande. Hela 2012 har sugit hårig pung så jag får hoppas det här är en indikation på att vändningen är här, det vore inte mer än rättvist att det börjar rulla in lite deg på mitt konto också och inte bara hos rosjon & co. Steken höll på att bli en succé också där jag med runt 80 kvar ligger oerhört illa till men lyckas hitta en mirakulös trippling med 66 mot 88 och AA allin pre, strax efter den upphämtningen är det dock dags för mig att få mig ett äkta rövknull när jag får in det med T9 mot T8 på floppen T77. Turn kommer 6 och river 9, från minst split till död känns sisådär. Med några få blinds kvar får jag in det med 87hj mot A9hj, självklart träffar jag åtta på floppen och så får han smyga in ett A på rivern. Får dock vara nöjd med kvällen ändå, kan inte klaga på att äntligen få till en miniklonk i alla fall.
Efter att ha kollat klart på The Walking Dead och blivit lite fascinerad över en ny karaktär som avslöjades i säsongsavslutningen av säsong 2 var jag tvungen att ladda ner serietidningarna som det hela baseras på, nu har jag alltså plöjt 90 nummer av dessa och kan säga att det pappersmässiga formatet är bra mer brutalt än det visuella. TV-serien har även hittills bara i princip täckt kanske 15 nummer av serietidningen, vi får se hur länge de kan och orkar köra. De har dessutom i TV-serien valt lite andra vägar även om det i det stora hela hänger ihop... Igår började också den nya säsongen av Breaking Bad så jag kollade på det första avsnittet idag och den serien är kvalitet rakt igenom, jag ville egentligen att de skulle lägga ner efter förra säsongen men nu när det väl börjat så får de fortsätta hur länge de vill om de håller samma kvalitet som de gjort hittills. Det är nästan för jävligt att det ska finnas så mycket bra serier där ute, hur ska man få tiden att räcka till? Å andra sidan är det lite halvpatetiskt när man går så hårt in för att följa serier, kan dock tycka att mitt TV-tittande därmed är mer aktivt än de flestas som bara tittar på det som råkar visas på TV. Jag är lite bättre än alla andra helt enkelt...
Imorgon bär det av till fäderneslandet och som en förberedelse på det är bilen på rut-toning idag, man måste ju imponera på sina kusiner när man väl kommer över. Nejdå, skämt åsido, bara skönt att få bilen fixad bit för bit. Dubbelt skönt var det ju att klonka lite extrapengar i och med Febern så att toningen inte svider alltför mycket... Jag valde den mörkaste filmen så vi får hoppas det blir bra, kostar att ligga på topp helt enkelt. Utöver det är det väl inte så mycket att orda om, jag ska nog fortsätta refresha min FB-sida för att se ifall flickorna mot all förmodan orkar bemöda sig med att ge avdankade Koivu någon form av existensberättigande åtminstone...
- Du, du ska ju till Finland snart, vad ska du göra med Ouzo?
Jag tänker "Ouzo? Wtf. Vem är det?" tills det slår mig, hon menar min katt som dock heter Minttu. Hon var inne på rätt spår i alla fall...
Mycket trevlig lördagskväll blev det som sagt och en hel del både gamla och nya bekantskaper, sprang på en trevlig tjej också som jag drog iväg en liten diskret förfrågan om fika men hon har inte behagat att svara än. Känner jag mitt spring rätt vad gäller den fronten lär det förbli radiotystnad därifrån, förstår dock inte om så blir fallet vad problemet är. Är man inte sugen så är det väl bara att svara det, tillhör väl allmänt hyfs kan jag tycka och det är väl ändå positivt att någon vill ta en fika med en. Jag skulle nog spontankrevera av upphetsning om det dök upp en liknande förfrågan hos mig, den chansen är ju dock lika stor som att jag skulle kunna hålla till dag två i en större pokerturnering. Lika med noll alltså.
Söndagen blev lite udda då jag efter krökandet inte riktigt hittade någon stabil sömn, jag sov men jag vilade inte om vi säger så. Jag vaknade flera gånger under morgonen med den schizofrena känslan av pigghet kontra trötthet i kroppen, lite halvvidrigt faktiskt. Därmed blev söndagen ett mindre töcken till att börja med men för att få någon ordning på det åkte jag iväg till storebror i Hallsta för lite umgänge och fika, var ju ett bra tag sedan man såg dom sist. Senare anslöt även lillebror med familj så det blev en riktig gettogether med 700 ungar då storebror också hade besök av några släktingar från hans frus sida, själv satt jag där och kände mig som den misslyckade brodern som vare sig har flickvän/fru eller barn att visa upp. Being Koivu skulle väl vissa kanske säga.
Efter några timmars snack och häng med kidsen och bröderna bar det av hemåt igen, jag kände för att prova mina pokervingar igen efter att ha hållit igen lite under veckan så jag registrerade mig till Febern och Steken för lite söndagsunderhållning. Det slutade sjukt nog med seger i Febern efter en stabil insats, äntligen fick det hålla hela vägen efter att jag har slutat 5:a, 7:a och 6:a i den turneringen de senaste fyra veckorna. Jag tror det mest berodde på att min ärkenemesis AFC inte deltog, hade han varit med hade han helt klart satt stopp för min framfart. Jag låg tidigt med i topp och höll mig där nästan hela vägen, det var när vi var fem kvar som jag tappade lite och låg lite halvpyrt till ett tag. Efter lite bra kortsnitt och en aning flyt kunde jag återta kommandot, en nyckelhand mot slutet var när vi var tre kvar och jag tar syn med A5 på raise pre från bordets aggro. Floppen kommer 954 och jag checkraisar honom allin och han tar en ganska snabb syn med 77, turn 2, river 3. Svårare än så behöver det inte vara, efter det var HUn mer en formalitet då jag hade 3/1-övertag och ärligt så förlorar jag inte många HU när jag väl tar mig dit.
Det blev 7k in men pengarna var ju inte så stora utan det viktiga var att jag ÄNTLIGEN fick vinna igen, att få känna att jag faktiskt kan vara med och hugga i toppen fortfarande. Hela 2012 har sugit hårig pung så jag får hoppas det här är en indikation på att vändningen är här, det vore inte mer än rättvist att det börjar rulla in lite deg på mitt konto också och inte bara hos rosjon & co. Steken höll på att bli en succé också där jag med runt 80 kvar ligger oerhört illa till men lyckas hitta en mirakulös trippling med 66 mot 88 och AA allin pre, strax efter den upphämtningen är det dock dags för mig att få mig ett äkta rövknull när jag får in det med T9 mot T8 på floppen T77. Turn kommer 6 och river 9, från minst split till död känns sisådär. Med några få blinds kvar får jag in det med 87hj mot A9hj, självklart träffar jag åtta på floppen och så får han smyga in ett A på rivern. Får dock vara nöjd med kvällen ändå, kan inte klaga på att äntligen få till en miniklonk i alla fall.
Efter att ha kollat klart på The Walking Dead och blivit lite fascinerad över en ny karaktär som avslöjades i säsongsavslutningen av säsong 2 var jag tvungen att ladda ner serietidningarna som det hela baseras på, nu har jag alltså plöjt 90 nummer av dessa och kan säga att det pappersmässiga formatet är bra mer brutalt än det visuella. TV-serien har även hittills bara i princip täckt kanske 15 nummer av serietidningen, vi får se hur länge de kan och orkar köra. De har dessutom i TV-serien valt lite andra vägar även om det i det stora hela hänger ihop... Igår började också den nya säsongen av Breaking Bad så jag kollade på det första avsnittet idag och den serien är kvalitet rakt igenom, jag ville egentligen att de skulle lägga ner efter förra säsongen men nu när det väl börjat så får de fortsätta hur länge de vill om de håller samma kvalitet som de gjort hittills. Det är nästan för jävligt att det ska finnas så mycket bra serier där ute, hur ska man få tiden att räcka till? Å andra sidan är det lite halvpatetiskt när man går så hårt in för att följa serier, kan dock tycka att mitt TV-tittande därmed är mer aktivt än de flestas som bara tittar på det som råkar visas på TV. Jag är lite bättre än alla andra helt enkelt...
Imorgon bär det av till fäderneslandet och som en förberedelse på det är bilen på rut-toning idag, man måste ju imponera på sina kusiner när man väl kommer över. Nejdå, skämt åsido, bara skönt att få bilen fixad bit för bit. Dubbelt skönt var det ju att klonka lite extrapengar i och med Febern så att toningen inte svider alltför mycket... Jag valde den mörkaste filmen så vi får hoppas det blir bra, kostar att ligga på topp helt enkelt. Utöver det är det väl inte så mycket att orda om, jag ska nog fortsätta refresha min FB-sida för att se ifall flickorna mot all förmodan orkar bemöda sig med att ge avdankade Koivu någon form av existensberättigande åtminstone...
torsdag 12 juli 2012
Drömtillvaro...
Min underbara granne fortsätter sina bravader, igår hade han ett ganska högljutt deeptalk med sin flickvän ute på balkongen vid 23.30-snåret då det typ i princip är dödstyst så det känns taktiskt bra om man vill att hela grannskapet ska ha koll på svartsjukan som råder i förhållandet. Idag tror jag banne mig han grillade på balkongen för det stank os något så inåthelvete i mitt vardagsrum där jag har balkongdörren öppen, nog för att balkongen i sig är inglasad men det verkar ju inte ge någon effekt. Jag börjar känna mig som en riktig surgubbe men jag kan inte rå för det, jag förväntar mig hänsyn och respekt från grannarna för det är precis det jag ger men de här hyresgästerna verkar inte riktigt tänka längre än vad näsan räcker. Tror nästan att det snart blir ett klagomål till bostadsrättsföreningen, vill inte att mitt vardagsrum ska stinka som någon pizzeria direkt. Hur svårt kan det vara att ha respekt för sina medmänniskor och tänka till ett varv extra? Säger som Slipknot, people = shit.
Dagen har annars ägnats åt fortsatt slappande, har plöjt några avsnitt Sons of Anarchy och även ägnat en del tid åt lite xboxande. Jag tankade ner första episoden av Telltales gestaltning av The Walking Dead i spelformat, bolaget har ju sedan tidigare gjort episodbaserade äventyrsremakes på Sam & Max och Secret of Monkey Island där de har fått gott betyg för insatserna. Måste säga att första episoden av The Walking Dead var något riktigt fräscht och uppfriskande, inget avancerat men ändå en spelglädje och en känsla som det var länge sedan man kände i ett spel. Det krävs inga större insatser från spelarens sida utan det är mer beslut som ska tas längs vägen, beslut som kan röra saker som ifall man ska ljuga eller inte eller vem man ska rädda i en knivig situation. Mycket välgjort hela vägen och det psykologiska har lika stort utrymme så som i TV-serien, det är konstigt hur snabbt man lever sig in i spelet och kom på mig själv att ljuga om min karaktärs bakgrund fastän jag i det läget inte ens hade en aning om vad som hade hänt honom. Fascinerande. Kul detalj i slutet av episoden är också att man får statistik på hur andra spelare valt vad gäller de kritiska valen, man ser vilken falang man tillhör och det var några där jag stod ut gentemot majoriteten. Helt klart värt att köpa, två episoder av fem är ute så långt.
Funderade lite över min ångest över pokern också och jag tror att mina nederlag i turneringarna tar hårt för att jag lägger ner mycket själ i varje turnering jag kör, jag spelar inte många utan fokuserar hårt på de jag kör och då blir besvikelsen större när det väl slutar bittert. Jag vill inte kalla det ren tilt för det rör sig inte om ilska utan snarare ledsamhet och uppgivenhet då jag "oväntat" nog känner mig orättvist behandlad, jag skulle ju inte i normala fall ta sådana ord i min mun då det knappast finns någon rättvisa i pokern men efter att ha nära-skjutit hare i ett halvår börjar det ta hårdare och hårdare. Jag tror ett break blir bra, släppa variansen och släppa olustkänslan för att sedan ta nya tag igen. Jag vet att mina belackare predikar om volym i spelet men jag har som sagt vare sig ork, tid, lust eller ekonomi att pressa in hur mycket som helst. Jag spelar som bäst när jag kanske kör max tre turneringar på samma gång då jag får tid att läsa in motståndarna och ta de tillfällen i akt som jag måste göra för att nå framgång, det som gör det extra frustrerande just nu är ju att jag känner att jag spelar bra. Jag har bra reads och hittar bra spots men det vill sig inte, oavsett nästintill hur bra(eller dåligt) jag får in det. Missförstå mig rätt, jag whinar inte om bad beats i synnerhet utan bara om mitt speltillstånd i allmänhet.
En fråga som jag brukar roa mig med att kontemplera över ibland i pokerväg är ifall jag skulle vara beredd att byta bort chansen att få dra ut mot att alltid vinna när jag får in det bättre d.v.s. ifall jag alltid skulle vinna om jag får in det bättre men alltid förlora om jag skulle få in det sämre. Vad man väljer i det här sammanhanget tror jag säger en hel del om en som spelare, nu är ju kanske svaret självklart för de flesta men ändå intressant. Jag vidhåller dock att skulle jag ha lite mindre otur skulle livet vara mycket enklare, i pokerväg i alla fall. Men det är klart, det är inte många Ax som skulle spelas då inte...inte allin pre i alla fall. Hela min fråga bygger ju alltså på att vi pratar om allin-situationer, om du synar upp det med AK och träffar K på flopp och allt åker in mot QQ så är det ju fortfarande din pott eftersom du har bäst hand när det väl åker in. Ja, jag vet inte om de här tankegångarna egentligen har något existensberättigande men det är sådana små bryderier jag roar mitt simpla jag med vilket fall som.
Fan, tror jag fått någon form av förgiftning av grannens grillos då jag känner mig lite lätt spejsad i huvudet...återigen, jag hatar folk...
Dagen har annars ägnats åt fortsatt slappande, har plöjt några avsnitt Sons of Anarchy och även ägnat en del tid åt lite xboxande. Jag tankade ner första episoden av Telltales gestaltning av The Walking Dead i spelformat, bolaget har ju sedan tidigare gjort episodbaserade äventyrsremakes på Sam & Max och Secret of Monkey Island där de har fått gott betyg för insatserna. Måste säga att första episoden av The Walking Dead var något riktigt fräscht och uppfriskande, inget avancerat men ändå en spelglädje och en känsla som det var länge sedan man kände i ett spel. Det krävs inga större insatser från spelarens sida utan det är mer beslut som ska tas längs vägen, beslut som kan röra saker som ifall man ska ljuga eller inte eller vem man ska rädda i en knivig situation. Mycket välgjort hela vägen och det psykologiska har lika stort utrymme så som i TV-serien, det är konstigt hur snabbt man lever sig in i spelet och kom på mig själv att ljuga om min karaktärs bakgrund fastän jag i det läget inte ens hade en aning om vad som hade hänt honom. Fascinerande. Kul detalj i slutet av episoden är också att man får statistik på hur andra spelare valt vad gäller de kritiska valen, man ser vilken falang man tillhör och det var några där jag stod ut gentemot majoriteten. Helt klart värt att köpa, två episoder av fem är ute så långt.
Funderade lite över min ångest över pokern också och jag tror att mina nederlag i turneringarna tar hårt för att jag lägger ner mycket själ i varje turnering jag kör, jag spelar inte många utan fokuserar hårt på de jag kör och då blir besvikelsen större när det väl slutar bittert. Jag vill inte kalla det ren tilt för det rör sig inte om ilska utan snarare ledsamhet och uppgivenhet då jag "oväntat" nog känner mig orättvist behandlad, jag skulle ju inte i normala fall ta sådana ord i min mun då det knappast finns någon rättvisa i pokern men efter att ha nära-skjutit hare i ett halvår börjar det ta hårdare och hårdare. Jag tror ett break blir bra, släppa variansen och släppa olustkänslan för att sedan ta nya tag igen. Jag vet att mina belackare predikar om volym i spelet men jag har som sagt vare sig ork, tid, lust eller ekonomi att pressa in hur mycket som helst. Jag spelar som bäst när jag kanske kör max tre turneringar på samma gång då jag får tid att läsa in motståndarna och ta de tillfällen i akt som jag måste göra för att nå framgång, det som gör det extra frustrerande just nu är ju att jag känner att jag spelar bra. Jag har bra reads och hittar bra spots men det vill sig inte, oavsett nästintill hur bra(eller dåligt) jag får in det. Missförstå mig rätt, jag whinar inte om bad beats i synnerhet utan bara om mitt speltillstånd i allmänhet.
En fråga som jag brukar roa mig med att kontemplera över ibland i pokerväg är ifall jag skulle vara beredd att byta bort chansen att få dra ut mot att alltid vinna när jag får in det bättre d.v.s. ifall jag alltid skulle vinna om jag får in det bättre men alltid förlora om jag skulle få in det sämre. Vad man väljer i det här sammanhanget tror jag säger en hel del om en som spelare, nu är ju kanske svaret självklart för de flesta men ändå intressant. Jag vidhåller dock att skulle jag ha lite mindre otur skulle livet vara mycket enklare, i pokerväg i alla fall. Men det är klart, det är inte många Ax som skulle spelas då inte...inte allin pre i alla fall. Hela min fråga bygger ju alltså på att vi pratar om allin-situationer, om du synar upp det med AK och träffar K på flopp och allt åker in mot QQ så är det ju fortfarande din pott eftersom du har bäst hand när det väl åker in. Ja, jag vet inte om de här tankegångarna egentligen har något existensberättigande men det är sådana små bryderier jag roar mitt simpla jag med vilket fall som.
Fan, tror jag fått någon form av förgiftning av grannens grillos då jag känner mig lite lätt spejsad i huvudet...återigen, jag hatar folk...
onsdag 11 juli 2012
Själadöd...
Just nu är pokerdelen i min själ helt söndertrasad, är så innerligt och otroligt trött på att inte få ett enda break i spelet. Jag är allt som oftast bra med men i de avgörande lägena skiter det sig å det grövsta och har gjort så hela året, efter att ha bubblat i Febern i söndags lovade jag mig själv att ta ett break och det har med några dagars fördröjning blivit ett faktum. Efter att ha kört LL idag på SvS och legat helt ok med kommer svinerierna i tät följd, första fighten blir när jag sitter i SB med 77 och får in det mot knappens AK. Han träffar självklart en K och inget att orda om där, en vanlig coin men det är de flipsen som måste få hålla om det ska bli något och den potten var på nästan trippla average. Någon hand senare får jag QJ som jag klickraisar med och får en syn, floppen kommer J-hög och jag trapbettar ut runt halvpott och får ställ emot mig precis som önskat. Jag tar syn och han visar upp 77, turn 7. Bam, död och begraven är man. Efter det är jag bara en våt fläck av misär och försöker få in det så fort som möjligt, dubblar en gång med 55 mot AK för att sedan få in allt med AJ mot QQ och döden dö.
Jag är så där gråtfärdigt trött på det hela, 2012 har varit miserabelt på alla fronter i pokerväg och jag känner att jag inte riktigt fått chansen utan ofta åkt på vidrigheter som gjort att mina äventyr tagit slut alldeles för tidigt. Det må låta kaxigt men jag tycker att jag spelmässigt är förtjänt av lite mer framgångar än som varit, det är inte för inte som folk säger att jag alltid är med i topp i turneringarna och hugger. Nu har det dock tagit totalstopp i framgångsröret så jag gör nog det enda rätta och breakar nog juli ut, får ju annat att fokusera på med Finlandstripp och annat på schemat så är väl lika bra att passa på och rensa min ångestfyllda själ på misären som pokern matat den med.
Semestern rullar annars på i maklig takt, mycket tid ägnas åt att titta ikapp TV-serier då vädret inte är alltför spännande även om jag kanske inte bryr mig så mycket om det vilket fall som. The Killing säsong två betades av för några veckor sedan och den kan fortsatt rekommenderas starkt, Kinnaman fortsätter att leverera och de får till sunket och det eviga regnandet i serien helt perfekt. En värld som jag lätt skulle kunna leva i som avdankad kriminalare, en våt dröm jag har sedan barnsben. Jag hoppas innerligt bara att de lägger ner efter andra säsongen nu för nu slutade de på topp och den ursprungliga mordgåtan fick sin lösning, om de bara för en gångs skull kunde gå på innehåll och avslut istället för mjölkande.
En annan serie som är riktigt bra, även om det första intrycket mattades en aning vartefter avsnitten betades av, är The Suits som handlar om en framgångsrik jurist som tar en kille från gatan under sina vingar. Killen från gatan råkar ha fotografiskt minne och kan lagböckerna mer eller mindre utantill och blir därför en tillgång även om han anställs utan att vara legitimerad jurist då han saknar utbildning, i det faktumet ligger en stor del av dramatiken kring serien. Duktiga skådespelare och en del humor i allvaret och även en hel del kärlek, där även jag bidrar med min del då jag blivit riktigt förtjust i en karaktär i serien. Det är en viss paralegal på kontoret som är som urtypen för min drömkvinna: brunett och mörka ögon kombinerat med ett skarp intelligens ihoprörd med charm och humor samt läckert utseende. Ge mig en sådan ängel och jag kommer aldrig mer fråga efter något annat...ja, jag vet, det är en TV-karaktär men låt en man drömma och beundra skönhet när han ser den.
Kollade även klart på The Walking Dead idag och nu är bara frågan om jag ska kolla ifatt Sons Of Anarchy eller Spartacus? Finns ju en del annat att välja på också men dessa ligger nog högst i prioritet...
Blir nog lite festande till helgen, är bjuden på fest hos ett gäng gamla kollegor så det ska bli kul att träffa folket igen. Utöver det är planerna rätt osmidda för tillfället, tar helt klart dagarna som de kommer där ett uppvaknande innan 11.00 om morgnarna inte tillhör vanligheterna. Har man semester så har man och jag älskar att sova, har dock drömt sjukt mycket på sistone och det är drömmar av alla dess olika slag. En del behagliga, andra än mer behagliga och vissa bara dryga. Ett problem om kvällarna är dock att jag mer eller mindre läst ut mitt bokförråd så måste hitta lite nytt att sätta tänderna i, har just betat av lite ryska böcker i form av "Nattpatrullen" och "Metro 2033" samt "Metro 2034". Jag kan rekommendera dessa ifall ni är mottagliga för lite mer övernaturliga aspekter, väldigt läckra miljöbeskrivningar åtminstone i de två sistnämnda.
Nej, nu ska jag nog plöja några avsnitt av någon TV-serie innan läggdags och försöka förtränga pokermisären en gång för alla.
Jag är så där gråtfärdigt trött på det hela, 2012 har varit miserabelt på alla fronter i pokerväg och jag känner att jag inte riktigt fått chansen utan ofta åkt på vidrigheter som gjort att mina äventyr tagit slut alldeles för tidigt. Det må låta kaxigt men jag tycker att jag spelmässigt är förtjänt av lite mer framgångar än som varit, det är inte för inte som folk säger att jag alltid är med i topp i turneringarna och hugger. Nu har det dock tagit totalstopp i framgångsröret så jag gör nog det enda rätta och breakar nog juli ut, får ju annat att fokusera på med Finlandstripp och annat på schemat så är väl lika bra att passa på och rensa min ångestfyllda själ på misären som pokern matat den med.
Semestern rullar annars på i maklig takt, mycket tid ägnas åt att titta ikapp TV-serier då vädret inte är alltför spännande även om jag kanske inte bryr mig så mycket om det vilket fall som. The Killing säsong två betades av för några veckor sedan och den kan fortsatt rekommenderas starkt, Kinnaman fortsätter att leverera och de får till sunket och det eviga regnandet i serien helt perfekt. En värld som jag lätt skulle kunna leva i som avdankad kriminalare, en våt dröm jag har sedan barnsben. Jag hoppas innerligt bara att de lägger ner efter andra säsongen nu för nu slutade de på topp och den ursprungliga mordgåtan fick sin lösning, om de bara för en gångs skull kunde gå på innehåll och avslut istället för mjölkande.
En annan serie som är riktigt bra, även om det första intrycket mattades en aning vartefter avsnitten betades av, är The Suits som handlar om en framgångsrik jurist som tar en kille från gatan under sina vingar. Killen från gatan råkar ha fotografiskt minne och kan lagböckerna mer eller mindre utantill och blir därför en tillgång även om han anställs utan att vara legitimerad jurist då han saknar utbildning, i det faktumet ligger en stor del av dramatiken kring serien. Duktiga skådespelare och en del humor i allvaret och även en hel del kärlek, där även jag bidrar med min del då jag blivit riktigt förtjust i en karaktär i serien. Det är en viss paralegal på kontoret som är som urtypen för min drömkvinna: brunett och mörka ögon kombinerat med ett skarp intelligens ihoprörd med charm och humor samt läckert utseende. Ge mig en sådan ängel och jag kommer aldrig mer fråga efter något annat...ja, jag vet, det är en TV-karaktär men låt en man drömma och beundra skönhet när han ser den.
Kollade även klart på The Walking Dead idag och nu är bara frågan om jag ska kolla ifatt Sons Of Anarchy eller Spartacus? Finns ju en del annat att välja på också men dessa ligger nog högst i prioritet...
Blir nog lite festande till helgen, är bjuden på fest hos ett gäng gamla kollegor så det ska bli kul att träffa folket igen. Utöver det är planerna rätt osmidda för tillfället, tar helt klart dagarna som de kommer där ett uppvaknande innan 11.00 om morgnarna inte tillhör vanligheterna. Har man semester så har man och jag älskar att sova, har dock drömt sjukt mycket på sistone och det är drömmar av alla dess olika slag. En del behagliga, andra än mer behagliga och vissa bara dryga. Ett problem om kvällarna är dock att jag mer eller mindre läst ut mitt bokförråd så måste hitta lite nytt att sätta tänderna i, har just betat av lite ryska böcker i form av "Nattpatrullen" och "Metro 2033" samt "Metro 2034". Jag kan rekommendera dessa ifall ni är mottagliga för lite mer övernaturliga aspekter, väldigt läckra miljöbeskrivningar åtminstone i de två sistnämnda.
Nej, nu ska jag nog plöja några avsnitt av någon TV-serie innan läggdags och försöka förtränga pokermisären en gång för alla.
måndag 9 juli 2012
Semester...
Då är den äntligen här, semestern. Den har varit efterlängtad och nu är det bara att påbörja nedvarvningen för att försöka hitta ron, tror dock den absolut senast kommer att infinna sig när jag landar i Finland om en vecka eller så. Senaste veckan har rullat på bra där arbetsveckan i sig gick mest ut på att rensa bordet innan semestern, kvällarna gick åt till de sedvanliga pokerturneringarna men framgången lyser fortfarande med sin frånvaro. Det har gått troll i mina framgångar, jag lyckas nästintill alltid ta mig ITM eller falla strax innan(vilket suger hårt) men de stora klonkarna har uteblivit helt. Jag har under hela 2012 inte haft någon som helst form av större framgång vilket känns en aning bittert, tror ju mig ha mer än så i mig så någon gång borde det smälla och då på ett positivt sätt.
Annars fick jag mig lite trevliga encounters i vardagen då jag i torsdags var inne på den lokala Coop-affären och strosade runt på en oplanerad shoppingrunda när jag direkt vid inträdet i butiken noterar en yngre kvinnlig kund, fager är hon och hon verkar även notera mig men jag tycker mig skönja en pojkvän vid hennes sida så jag undersöker inte saken närmare. Väl inne i affären plockar jag på mig det jag ska ha bara för att möta henne i en gång där hon borrar blicken i mig och ger mig ett till synes väldigt kärvänligt leende, jag är inte sen med att besvara det hela och även om det inte blir så mycket mer än så värmer det en gammal mans hjärta att få sig ett liknande leende. Mer sådant åt folket.
Dagen efter är jag på Systembolaget för att införskaffa lite semesterförtäring när jag i kassan får frågan:
-Jaha, vilket år är du född då?
Jag svarar "77." helt och får som respons "Du skojar?!?!" varpå jag visar henne mitt körkort, det enda hon får ur sig efter det är "Oj.". Babyface strikes again. Två egoboost-händelser två dagar i rad, livet leker.
I lördags letade jag mig till HPK för att köra deras WSOP-strukturerade sommarturnering, det började väl helt ok även om jag hade ett semilurigt bord med några fiskar och några som faktiskt kunde spela. Tyvärr tiltar jag loss något brutalt på en av motståndarna då han dräpt mig brutalt några gånger tidigare och gör så även nu, vi får in det pre i en 45k-pott med inte alls höga blinds där jag har QQ och han har TT. Jag vet ju vad som ska hända så jag börjar direkt mässa om att det kommer att komma en tia och jag ropar till slut in en på rivern och han får potten "välförtjänt", efter det är jag helt bränd i huvudet och vill bara därifrån. Jag överlever tyvärr ett tag genom någon uppdubling och är en bra bit på väg mot nya höjder när jag får JJ och bara synar en raise från samma lirare som vann med TT, floppen kommer KTx och efter att han bettat ut orkar jag inte tjafsa mer utan trycker in allt och självklart har han hittat AK varpå jag är ute. Det var ännu en sådan gång när jag känner mig förnedrad efteråt, jag känner mig avklädd och påpissad när jag vet att jag är den bättre spelaren men ändå inte får det att fungera. Ganska kännetecknande för hela mitt 2012 faktiskt...
Söndagen slappar jag mig igenom tills kvällen när jag kör Febern igen och ännu en gång dör jag precis innan pengarna, där och då bestämde jag mig för att drastiskt dra ner mitt spelande en tid framöver. Jag orkar inte med det mentalt, att aldrig få någon som helst framgång trots stabilt spel. Jag orkar inte med den mentala anspänningen även om jag inte tiltar hårt normalt, det är mer en ledsamhet som infinner sig efter att ha kastat bort x antal timmar för att bara bli utsparkad med huvudet före när det verkligen börjar gälla. Kan nog vara gott att hålla sig borta från eländet ett tag...
Som om det inte vore nog med pokermisären under helgen har Västerås varit ockuperat av folk och fä i form av raggare då det årliga Power Meet har avklarats, jag är inget större fan av det hela överhuvudtaget och motsätter mig hårt till det faktum att hela staden blir skådeplats åt diverse svinerier och stök. Jag grät nästan av lättnad i söndags när tystnaden här utanför äntligen infann sig, jag var innerligt trött på burnouts och skrålande ramsor som "Bira bira bira, bärs bärs bärs!!!" som tycktes vara det mest avancerade de kunde frambringa. Jag har inget emot att entusiaster träffas och har kul men ha det på ett avgränsat område så att alla har ett val i alla fall om de vill delta eller inte, nu har ingen i Västerås ett val utan utsätts för det hela oavsett egen vilja och det överallt. Enda positiva med spektaklet är att man just uppskattar tystnaden efteråt, man inser hur skönt man har det i vanliga fall. Nu kan vi slappna av ett år till innan det är dags igen.
Sitter här och väntar på att ett rejält åskoväder ska braka loss men det vill sig inte vad det verkar så det kanske är lika bra att försöka hitta sängen, ingen brådska dock då en annan ju som sagt är på semester så allt har sin tid. Intressant att följa lite större pokerhändelser i världen dock, speciellt main i WSOP där det vore kul med lite framgång för någon sympatisk svensk eller två. Utöver det är väl 5050-skandalen det "stora" samtalsämnet just nu, rätt sinnessjuk utveckling där också och styrelsen ifråga verkar försöka hitta allsköns anledningar till att det inte gått som det borde där inget är deras fel. Lite smådåligt faktiskt. Vi får se hur det hela slutar men just nu verkar de spelare som haft pengar inne på sajten inte räkna med att få tillbaka mer än 15%, riktigt vidrigt då det verkar som att de använt spelarmedlen till driften av företaget. Seriöst företagande...NOT.
Annars fick jag mig lite trevliga encounters i vardagen då jag i torsdags var inne på den lokala Coop-affären och strosade runt på en oplanerad shoppingrunda när jag direkt vid inträdet i butiken noterar en yngre kvinnlig kund, fager är hon och hon verkar även notera mig men jag tycker mig skönja en pojkvän vid hennes sida så jag undersöker inte saken närmare. Väl inne i affären plockar jag på mig det jag ska ha bara för att möta henne i en gång där hon borrar blicken i mig och ger mig ett till synes väldigt kärvänligt leende, jag är inte sen med att besvara det hela och även om det inte blir så mycket mer än så värmer det en gammal mans hjärta att få sig ett liknande leende. Mer sådant åt folket.
Dagen efter är jag på Systembolaget för att införskaffa lite semesterförtäring när jag i kassan får frågan:
-Jaha, vilket år är du född då?
Jag svarar "77." helt och får som respons "Du skojar?!?!" varpå jag visar henne mitt körkort, det enda hon får ur sig efter det är "Oj.". Babyface strikes again. Två egoboost-händelser två dagar i rad, livet leker.
I lördags letade jag mig till HPK för att köra deras WSOP-strukturerade sommarturnering, det började väl helt ok även om jag hade ett semilurigt bord med några fiskar och några som faktiskt kunde spela. Tyvärr tiltar jag loss något brutalt på en av motståndarna då han dräpt mig brutalt några gånger tidigare och gör så även nu, vi får in det pre i en 45k-pott med inte alls höga blinds där jag har QQ och han har TT. Jag vet ju vad som ska hända så jag börjar direkt mässa om att det kommer att komma en tia och jag ropar till slut in en på rivern och han får potten "välförtjänt", efter det är jag helt bränd i huvudet och vill bara därifrån. Jag överlever tyvärr ett tag genom någon uppdubling och är en bra bit på väg mot nya höjder när jag får JJ och bara synar en raise från samma lirare som vann med TT, floppen kommer KTx och efter att han bettat ut orkar jag inte tjafsa mer utan trycker in allt och självklart har han hittat AK varpå jag är ute. Det var ännu en sådan gång när jag känner mig förnedrad efteråt, jag känner mig avklädd och påpissad när jag vet att jag är den bättre spelaren men ändå inte får det att fungera. Ganska kännetecknande för hela mitt 2012 faktiskt...
Söndagen slappar jag mig igenom tills kvällen när jag kör Febern igen och ännu en gång dör jag precis innan pengarna, där och då bestämde jag mig för att drastiskt dra ner mitt spelande en tid framöver. Jag orkar inte med det mentalt, att aldrig få någon som helst framgång trots stabilt spel. Jag orkar inte med den mentala anspänningen även om jag inte tiltar hårt normalt, det är mer en ledsamhet som infinner sig efter att ha kastat bort x antal timmar för att bara bli utsparkad med huvudet före när det verkligen börjar gälla. Kan nog vara gott att hålla sig borta från eländet ett tag...
Som om det inte vore nog med pokermisären under helgen har Västerås varit ockuperat av folk och fä i form av raggare då det årliga Power Meet har avklarats, jag är inget större fan av det hela överhuvudtaget och motsätter mig hårt till det faktum att hela staden blir skådeplats åt diverse svinerier och stök. Jag grät nästan av lättnad i söndags när tystnaden här utanför äntligen infann sig, jag var innerligt trött på burnouts och skrålande ramsor som "Bira bira bira, bärs bärs bärs!!!" som tycktes vara det mest avancerade de kunde frambringa. Jag har inget emot att entusiaster träffas och har kul men ha det på ett avgränsat område så att alla har ett val i alla fall om de vill delta eller inte, nu har ingen i Västerås ett val utan utsätts för det hela oavsett egen vilja och det överallt. Enda positiva med spektaklet är att man just uppskattar tystnaden efteråt, man inser hur skönt man har det i vanliga fall. Nu kan vi slappna av ett år till innan det är dags igen.
Sitter här och väntar på att ett rejält åskoväder ska braka loss men det vill sig inte vad det verkar så det kanske är lika bra att försöka hitta sängen, ingen brådska dock då en annan ju som sagt är på semester så allt har sin tid. Intressant att följa lite större pokerhändelser i världen dock, speciellt main i WSOP där det vore kul med lite framgång för någon sympatisk svensk eller två. Utöver det är väl 5050-skandalen det "stora" samtalsämnet just nu, rätt sinnessjuk utveckling där också och styrelsen ifråga verkar försöka hitta allsköns anledningar till att det inte gått som det borde där inget är deras fel. Lite smådåligt faktiskt. Vi får se hur det hela slutar men just nu verkar de spelare som haft pengar inne på sajten inte räkna med att få tillbaka mer än 15%, riktigt vidrigt då det verkar som att de använt spelarmedlen till driften av företaget. Seriöst företagande...NOT.
måndag 2 juli 2012
Snart så...
Semestern pockar på uppmärksamhet, bara en vecka kvar innan fyra veckors härlig avslappning väntar och det enda som står på schemat är en resa till Finland för att åter ge väta åt mina ack så värdefulla rötter. Det är en given resa varje sommar då det finns lite som jämför sig med känslan av att kliva ut mitt på den finska landsbygden och bara andas, det är där och då jag hittar ron och förmågan att rensa systemet på riktigt. Jag har så otroligt mycket barndomsminnen från det området då vår tillflyktsort ligger två stenkast från min mors barndomshem, otaliga är de upptåg vi varit med om där det sträcker sig från allt mellan det faktum att en bror höll på att gå åt i ett dyngdike till att vi grävde upp en begravd gris av misstag. Hela det närområdet är inpräntat i mitt minne för alltid och varje fläck har någon form av minne, det är verkligen en tillflyktsort till barndomens sorglösa dagar. Till skillnad från vuxenlivet då det mesta är misär...eller inte riktigt...
Känner mig faktiskt mer alert och själsligt tillfreds än på länge, vet inte alls vad det beror på och det kan mycket väl vara den annalkande semestern som gör sitt till men det känns ändå som något mer. En bubblande känsla i maggropen(nej, jag är inte dålig i magen) som bådar gott, dock med mitt flyt är det väl egentligen en varningssignal där jag åker på en rejäl käftsmäll inom en snar framtid. Gäller att tänka negativt, då kan man bara bli positivt överraskad...
Hela förra veckan försvann i ännu ett tjänsteresetöcken och det var som tur var den sista trippen för första halvåret, ska bli skönt att slippa långväga resande för ett tag även om jag är säker på att suget till det hela kommer tillbaka när sommaren har passerat i revy. Jag kommer dock att få en depression av att EM är slut, det har ju varit given underhållning om kvällarna och nu vet jag inte riktigt vad jag ska fylla tomrummet med. Det var ett sevärt EM men min största fundering är vad det ska bli av Sverige när Zlatan lägger av, han är ju en gudabenådad spelare av högsta rang och bakom honom finns...ingenting. Jag är så tagen av hans mål mot Frankrike, det är fotbollskonst på hög nivå och titta gärna igen på hans sjukt rena träff på volleyn. Det är perfektionism på hög nivå. Vem ska mäkta med att ge sådana magiska mål efter honom? Guidetti? Vete fan. Vad mer finns det? Antingen är jag dåligt insatt eller så ser det djävulskt mörkt ut, mörkare än på den så vid det här laget så berömda kamerunska bänken.
Pokermässigt har det varit lugnt bortsett från helgens äventyr, körde LL men dog tidigt med AA när motståndaren floppat set i sjuor och jag inte orkade hitta viket. Igår söndag körde jag Febern först där jag gick som tåget fram tills vi är sju kvar, det är nästan så att jag inte ens kan återberätta det här utan att få en ångestklump i magen. Historiken är sådan att jag förra helgen bubblade med fem priser och var redigt förbannad redan då, nu är vi i princip i samma läge med sju kvar och fem priser. Jag har min nemesis deluxe AFC vid bordet, han hävdar att jag dräper honom 9,5 gång av 10 medan jag säger att han våldtar mig i de avgörande lägena. Nåväl, vi har rejält med historik i bagaget och kan varandra rätt bra även om det spelade föga in på den här handen. Vi får efter lite om och men in det pre, jag med AQ och han med AJ där han tar en något tveksam syn för hans del men jag tackar och tar emot...tror jag. Allt är frid och fröjd tills rivern, där en förhatlig J kommer och eftersom aset AFC täcker mig dör jag enfaldigt på semibubblan. Tilten är total och jag är inte långt ifrån tårar av trötthet, trötthet av att aldrig numera få hålla hela vägen fram och alltid dö precis innan allvaret på de mest nesliga sätt.
Tyvär är jag reggad till Steken också där jag gör mitt bästa för att tilta bort mig, jag tar en halvhorribel syn med AJo på en brutal push pre bara för att möta 22. Floppen kommer AJJ, turn x och river 2 varpå jag har dubblat och så fortsätter det. Jag spelar tiltad som få och pendlar upp och ner med stacken tills jag tar en egen horribel syn med Q9sp pre och möter AK, tyvärr drar jag inte ut och är nere på startstack igen med relativt sett höga blinds. Efter det sansar jag mig sjukt nog och fokuserar lite på socialt samkväm runt bordet, det finns en hel del trevliga lirare därute som noterat lilla mig tack vare mitt Oscars-mässiga uppträdande i "Dybban flyttar in". Jag tuktar till och med upp en viss Poker-slot som garvar åt en som torskar KK mot AQ där KK floppar set och AQ stege, alltid skönt att omvända folk till mer hyfsat beteende även om det här knappast var något allvarligt egentligen.
Jag gnetar på och utan att egentligen ens märka det så är jag helt plötsligt väldigt nära pengarna, jag orkar inte med en bubbla till för då tror jag att katten ligger farligt nära att förlora ett av sina liv. Jag har en skaplig stack och ligger runt 13:e plats av 23 när eländet börjar, först tappar jag från 80k till 60k med AK mot A2 och jag börjar ana en viss oro för bubblan. Dock sansar jag mig efter det och överlever utan några större problem egentligen, strax efter att bubblan spräckts hittar jag AK som jag får in mot QQ men no dice. Tappar från 60k till 18k och är riktigt short, försöker vänta in rätt läge men har en hyperaggro inhoo vid bordet som verkar ha hittat tajmingen då han dräper folk till höger och vänster. Här känner jag på något sjukt sätt att han även kommer att plocka mig, till slut hittar jag JJ som jag ställer in med först in i potten bara för att se en syn från nyss nämnda herre. Vad han har? AA of course. Vad annars...jag är inte ens nära att dra ut och dör på en försmädlig 14:e plats, jag får 1,6k för besväret medan förstapriset på 40k faller utanför min kontroll igen. Är innerligt trött på att hela tiden dö alldeles för tidigt för att det ska ge de finare pengarna och alldeles för sent för att förhindra en härdsmälta i hjärnan i form av en tilt över att ha lagt ner x antal timmar och eventuellt få pengarna tillbaka eller dö precis innan. Nej, det måste vända snart annars är det tvångströja på snart...
Nu ska jag nog leta upp duschen och skölja av det ena och det andra, bara fyra dagar kvar att beta av innan El Semestro. Me like.
Känner mig faktiskt mer alert och själsligt tillfreds än på länge, vet inte alls vad det beror på och det kan mycket väl vara den annalkande semestern som gör sitt till men det känns ändå som något mer. En bubblande känsla i maggropen(nej, jag är inte dålig i magen) som bådar gott, dock med mitt flyt är det väl egentligen en varningssignal där jag åker på en rejäl käftsmäll inom en snar framtid. Gäller att tänka negativt, då kan man bara bli positivt överraskad...
Hela förra veckan försvann i ännu ett tjänsteresetöcken och det var som tur var den sista trippen för första halvåret, ska bli skönt att slippa långväga resande för ett tag även om jag är säker på att suget till det hela kommer tillbaka när sommaren har passerat i revy. Jag kommer dock att få en depression av att EM är slut, det har ju varit given underhållning om kvällarna och nu vet jag inte riktigt vad jag ska fylla tomrummet med. Det var ett sevärt EM men min största fundering är vad det ska bli av Sverige när Zlatan lägger av, han är ju en gudabenådad spelare av högsta rang och bakom honom finns...ingenting. Jag är så tagen av hans mål mot Frankrike, det är fotbollskonst på hög nivå och titta gärna igen på hans sjukt rena träff på volleyn. Det är perfektionism på hög nivå. Vem ska mäkta med att ge sådana magiska mål efter honom? Guidetti? Vete fan. Vad mer finns det? Antingen är jag dåligt insatt eller så ser det djävulskt mörkt ut, mörkare än på den så vid det här laget så berömda kamerunska bänken.
Pokermässigt har det varit lugnt bortsett från helgens äventyr, körde LL men dog tidigt med AA när motståndaren floppat set i sjuor och jag inte orkade hitta viket. Igår söndag körde jag Febern först där jag gick som tåget fram tills vi är sju kvar, det är nästan så att jag inte ens kan återberätta det här utan att få en ångestklump i magen. Historiken är sådan att jag förra helgen bubblade med fem priser och var redigt förbannad redan då, nu är vi i princip i samma läge med sju kvar och fem priser. Jag har min nemesis deluxe AFC vid bordet, han hävdar att jag dräper honom 9,5 gång av 10 medan jag säger att han våldtar mig i de avgörande lägena. Nåväl, vi har rejält med historik i bagaget och kan varandra rätt bra även om det spelade föga in på den här handen. Vi får efter lite om och men in det pre, jag med AQ och han med AJ där han tar en något tveksam syn för hans del men jag tackar och tar emot...tror jag. Allt är frid och fröjd tills rivern, där en förhatlig J kommer och eftersom aset AFC täcker mig dör jag enfaldigt på semibubblan. Tilten är total och jag är inte långt ifrån tårar av trötthet, trötthet av att aldrig numera få hålla hela vägen fram och alltid dö precis innan allvaret på de mest nesliga sätt.
Tyvär är jag reggad till Steken också där jag gör mitt bästa för att tilta bort mig, jag tar en halvhorribel syn med AJo på en brutal push pre bara för att möta 22. Floppen kommer AJJ, turn x och river 2 varpå jag har dubblat och så fortsätter det. Jag spelar tiltad som få och pendlar upp och ner med stacken tills jag tar en egen horribel syn med Q9sp pre och möter AK, tyvärr drar jag inte ut och är nere på startstack igen med relativt sett höga blinds. Efter det sansar jag mig sjukt nog och fokuserar lite på socialt samkväm runt bordet, det finns en hel del trevliga lirare därute som noterat lilla mig tack vare mitt Oscars-mässiga uppträdande i "Dybban flyttar in". Jag tuktar till och med upp en viss Poker-slot som garvar åt en som torskar KK mot AQ där KK floppar set och AQ stege, alltid skönt att omvända folk till mer hyfsat beteende även om det här knappast var något allvarligt egentligen.
Jag gnetar på och utan att egentligen ens märka det så är jag helt plötsligt väldigt nära pengarna, jag orkar inte med en bubbla till för då tror jag att katten ligger farligt nära att förlora ett av sina liv. Jag har en skaplig stack och ligger runt 13:e plats av 23 när eländet börjar, först tappar jag från 80k till 60k med AK mot A2 och jag börjar ana en viss oro för bubblan. Dock sansar jag mig efter det och överlever utan några större problem egentligen, strax efter att bubblan spräckts hittar jag AK som jag får in mot QQ men no dice. Tappar från 60k till 18k och är riktigt short, försöker vänta in rätt läge men har en hyperaggro inhoo vid bordet som verkar ha hittat tajmingen då han dräper folk till höger och vänster. Här känner jag på något sjukt sätt att han även kommer att plocka mig, till slut hittar jag JJ som jag ställer in med först in i potten bara för att se en syn från nyss nämnda herre. Vad han har? AA of course. Vad annars...jag är inte ens nära att dra ut och dör på en försmädlig 14:e plats, jag får 1,6k för besväret medan förstapriset på 40k faller utanför min kontroll igen. Är innerligt trött på att hela tiden dö alldeles för tidigt för att det ska ge de finare pengarna och alldeles för sent för att förhindra en härdsmälta i hjärnan i form av en tilt över att ha lagt ner x antal timmar och eventuellt få pengarna tillbaka eller dö precis innan. Nej, det måste vända snart annars är det tvångströja på snart...
Nu ska jag nog leta upp duschen och skölja av det ena och det andra, bara fyra dagar kvar att beta av innan El Semestro. Me like.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)