Tiden går fort, ännu en vecka under bältet och vilken späckad avslutning det blev på den. Jag kommer knappt ihåg vad som händer under förra veckan då helgen varit ett bombardemang av intryck, vi går väl helt sonika på de händelser som är värda att berätta om.
Lördagen visste jag redan tidigt att den skulle bli späckad, hade ju dop samt liveturnering att se framemot och en del av förberedelserna inför dopet klarades av mot slutet av veckan så som omsulning av mina skor. Blir rätt trött på dessa dock, jag gillar Dahlins dito men det stora felet med dom är att sulorna slits ut på nolltid. Nu köpte jag ett par dagen innan jag åkte till Finland och redan nu, en dryg månad senare, var jag tvungen att lämna in dessa vilket jag knappast tycker är acceptabelt. Jag vet inte om de förväntar sig att man använder skorna en gång om året eller något, för någon annan rimlig förklaring till den usla kvaliteten kan jag inte hitta. Tyvärr så tycker jag skorna deras är riktigt snygga så jag lär ju fortsätta köpa nya exemplar trots problemen...
Lördagsmorgonen stressas sönder då det ska strykas och fixas, kort ska köpas och jag ska infinna mig lite tidigare än utsatt tid vid kyrkan då jag är utsedd till en av två gudfäder(gudfaddrar?). Väl på plats får jag vänta på lillebror innan han dyker upp med tjejen sin och den lilla gossen som jag ska lära allt jag kan, efter lite allmänt mingel blir det så dags för det hela och jag intar min plats längst fram bakom lillebror med familj. Allt går enligt plan tills några vintertrötta humlor bestämmer sig för att delta i ceremonin, de är så där riktigt sega att de knappt vet vad de gör så de surrar omkring i ansiktet på oss och vi fäktar hejvilt för att få dessa flygfän att avlägsna sig. Mitt i denna batalj undslipper jag mig ett frustrerat "Men vafan..." och inser mitt stora misstag, jag har yttrat hädande ord i en helig byggnad. Jag blir en aning knäsvag efter det och blickar lite nervöst upp mot Jesus på korset, vet inte om jag inbillar mig det men det känns som han ger mig det onda ögat...
En bit in i det hela ska den andre gudfadern tända ett ljus så jag tar ett par steg bakåt för att ge honom plats, döm min förvåning när jag hör ett krasande under min vänstra fot. Sakta lyfter jag på foten bara för att få mitt livs chock, där ligger en humla med benen utsträckta åt sidorna, platt och död. Åh nej! Inte nog med att jag yttrat okvädesord utan nu har jag även tagit ett liv i en kyrka, hoppet är definitivt ute för mig nu om det inte var det redan innan. Efter det vill jag bara ut ur kyrkan så fort som möjligt så jag inte bryter mot ännu fler budord, det känns som att det räcker för en dag.
Som tur är klarar jag mig från vidare missöden och resten av dop-delen för dagen går enligt plan, vi samlas för kaffe och tårta samt gåvoutdelning. Efter att ha rådfrågat en kollega om vad jag skulle köpa och fått rådet att köpa något som personifierar mig hittade jag den ultimata gåvan, wait for it....wait for it...ok, nu säger jag det. En kortlek i rostfritt stål. Nöten eller hur? Fick till och med till texten på kortet där jag skrev att nu skulle han minsann alltid sitta med stål på hand i livets kortspel, kan han ha fått en bättre gudfar?
Efter några timmars fikande började det klia i kroppen då jag visste att pokerturneringen på Aqva hade startat så jag ville ta mig dit å det raskaste så jag tackade för mig och bilade i ilfärd ut till klubben. Jag hinner fram precis innan femte perioden ska börja och under den nyss nämnda perioden lyckas jag tappa ner mig till 16k från startstacken på 20k, kände mig lite stressad men beslutade att ta det lugnt efter det tappet. Dock blev det matpaus direkt efter femte perioden, utan att vara direkt hungrig hängde jag på Macke och Larsen till McDonalds för att göra herrarna sällskap, vi tog min bil då de andra hade lite sketna ursäkter för sina egna färdmedels olämplighet.
Maten intas i rask takt och efter lite utbyte av bad beat-historier styr vi kosan tillbaka mot pokerlokalen, ute på parkeringen har vi satt oss i bilen i all lugn och ro och jag börjar så sakteliga backa bilen då jag uppfattar det som att Larsen i princip har stängt passagerardörren. Det hade han inte. Min dörr tar i på kofångaren på bilen till höger om oss men som tur är hinner jag stanna relativt omedelbart, Larsen stiger ur och inspekterar skadan som ser mycket värre ut än vad den är till en början då de millimeterstora bitarna av lack som lossnat från min bildörrs kant verkar ha pulveriserats av kontakten. Det är dock enligt Larsen ett litet märke på den och när vi står där och funderar på vad vi ska göra härnäst ser vi att det sitter ett par skräckslagna barn i bilen, där och då dör våra alternativ ut helt och hållet så vi väntar in föraren som visar sig vara en äldre kvinna som dock bara lånat bilen i sin tur. Efter lite diskussioner beslutar hon sig för att ta mitt regnummer och Larsens mobilnummer så skulle ägaren höra av sig ifall han ansåg det nödvändigt, jag hoppas och tror att det var det sista vi hörde om det hela men jag skulle inte bli förvånad. Being Koivu liksom.
Tilten är hyfsad efter det och jag får verkligen fokusera på att vara disciplinerad när vi väl sätter igång spelet igen, jag gnetar på med min stack och får som tur är rätt snart en uppdubbling så att jag landar på runt 35k som jag sedan håller mig kring bra länge. Bordet jag flyttas upp till efter mitt startbord är riktigt trevligt och det är mycket snack och diskussioner samtidigt som det är mycket action spelmässigt också, Macke sitter till vänster om mig och han gör det till sin grej att hela tiden informera oss om hur många det är kvar tills vi nått pengarna och eftersom han börjar med 51 känns det rätt tungt att ta sig ända fram. Det blev 75 spelare till slut som deltog i turneringen vilket måste ses som riktigt bra...
Timmarna går och stacken består, jag är inte involverad i så mycket utan diskuterar mest med ett tvillingpar vid bordet där vi turas om att håna varandra efter att en av dom bluffat mig två gånger om. Jag får dock till slut det sista ordet när jag Oscars-spelar mig till en fin pott när jag har AA och killen ifråga har pocketnior, efter det är min väg säkrad för ett tag. När vi är runt 20 kvar börjar blindsen bli höga och min stack är oförändrad, ligger runt 60k-80k och pendlar tills jag kommer till min enda utdragning för kvällen. Jag får in det med QJo från UTG med 12BB som Larsen hittar syn på med sina AT, floppen kommer KTx och jag har miljarder med outs. Turn blankar men rivern ger mig min efterlängtade 9:a och uppdubblingen är ett faktum. Nu har jag nästan 200k i stacken med blinds på 4k/8k vilket känns helt ok då det är 1,6 miljoner i spel och runt 14 kvar...
Dock ska jag få betala för min utdragning och det flera gånger om, blindsen ökar och när vi har nått 6k/12k är goda råd dyra men så är det för i princip alla då average är i princip 12-15BB så de flesta har semipanik. Det får vi se prov på när det är foldat till Pele som sitter på SB, han stoppar in det med runt 90k och jag har KQo på BB så jag ser inget annat alternativ än att jag måste syna. Han vänder upp...82o! Jag vet ju direkt hur det här kommer att sluta, pokergudarna älskar att jävlas med en och visst kommer det en åtta på floppen med en blank resterande bräda. Istället för 300k halkar jag ner till 100k och får ett brutalt stukat mentalt tillstånd på köpet, dock är inte eländet slut än. Några händer senare får jag AJru som jag får in det med pre mot A9o, självklart kommer det en nia på floppen och jag halkar ner till ingenting i princip. Nu vill jag bara busta så jag trycker in det med A7 men får syn av A9 som också får stå, brutalt tiltad sticker jag från lokalen med svansen mellan benen. Ännu en förnedring av mig är fullbordad.
På vägen ut fångar dock Hef upp mig och tvångsbjuder med mig till Cykelns födelsedagsfirande, ångrar det inte så här i efterhand då det blev ett antal timmar av avslappnat häng där innan jag till slut hittade sängen runt 4-snåret på söndagsmorgonen. En lång dag var till ända och den hade både sina toppar och dalar men är ändå nöjd med den i det stora hela, trots den mentala nedbrytningen på klubben var det ändå skönt att vara där och få träffa på alla sköna människor igen. Det är ju den delen som gör att man fortsätter att leta sig dit fastän man blir rövknullad gång efter annan, man vill ha det kvalitativa umgänget som det ändå rör sig om. Som nu, vi var nästan 80 personer och alla hade supertrevligt, det hånades med glimten i ögat och gavs igen med samma mynt och även om vissa utdragningar var surare än andra var det ingen som fick bestående men. Man blir lite förälskad i pokern som umgängesform under sådana här tillställningar, det är det minsta man kan säga.
Tänkte fortsätta med att redogöra för söndagens äventyr men det blev riktigt långt inlägg redan som det är så sparar det tills imorgon, nu ska jag försöka dräpa mig till en seger i kvällens Djupet. Wish me luck!
måndag 27 augusti 2012
tisdag 21 augusti 2012
Protestpiss...
Minttu har bråkat med mig idag, upptäcker till min fasa en bit in på kvällskvisten när jag ska gå på toa att det är en rätt oväntad pöl av något som ligger på golvet. Jag blir ganska snabbt varse om vad det rör sig om och besvikelsen är total så som den är de gånger det händer, hon kanske gör det en gång varje halvår men det är lika tråkigt varje gång för jag blir ju ledsen som hennes matte/husse/whatever eftersom jag tar det som ett tecken på att hon på något sätt inte trivs med mig. Den här gången kan jag dock också ha en aning om vad det rör sig om, hennes sandlåda behövde nog byta sand men att börja protestpissa för det känns lite overkill. Vet dock inte vem som ska bli mest ledsen, jag eller Harrington vars bok hon besudlade. Kanske ska se det som hennes bedömning av innehållet i boken eller kanske en inte alltför luktmässigt angenäm hint om hur hon tycker mitt spel är... Jaja, får försonas med henne senare ikväll, fick snacka allvar med henne där ett tag.
Beställde i slutet på förra veckan en present till min gudson som ska döpas på lördag, trodde aldrig att det skulle så fort att få leveransen så glad i hågen styrde jag kosan mot Coop där paketet skulle ligga. Väl framme ger jag lappen till butiksbiträdet som direkt börjar muttra, handstilen på lappen är inte den bästa och siffrorna är en aning svårtolkade. Efter otal försök går han bet på det hela och jag tvingar honom att manuellt börja leta efter mitt paket i hyllorna, tio långa minuter senare ger han upp och ber mig ringa upp Posten och få hjälp därifrån. Sagt och gjort, ställer mig utanför affären och ringer upp detta eminenta kurirföretag och får förklarat för mig att den sista siffran inte är en siffra egentligen utan ett I som i Ingvar. Det är ju jäkligt lätt att förstå när alla andra tecken är siffror och denna bokstav är ritad som ett rakt streck, well played mr Postman. Så här dags är butiksbiträdet dock helt uppe i hela grejen och när han får reda på vad jag heter går han igång kapitalt på mitt namn:
- Robert, det är så trevligt att säga "Robert". Det är inte ofta man springer på någon som heter så så det gäller att passa på att säga "Robert", "Robert", "Robert", "Robert". Det är ett så snärtigt ljud i det hela, "Robert".
Ungefär där och då började jag backa mot utgången utan att göra några snabba rörelser samtidigt som jag log och undvek direkt ögonkontakt, det sista jag hör honom ropa efter mig är "Robert, är du en sådan där kattmördare? Robert!". Jag köpte en säck kattsand så helt osökt var inte hans kommentar men ändå, vad är Minttus protestpiss mot det där hotet...
Jag höll också i förra veckan på att få tuppjuck på bilen, en bit av vägen till jobbet har de bestämt sig för att åtgärda med ny yta där stora lass med grus lades på under onsdagen. Efter att ha kört i denna Svenska Rallyt-liknande omgivning i nästan en timme i krypfart bakom en eskortbil svänger jag upp på den större vägen och ljudet som kommer från bilen är inte av denna värld, jag får panik och svänger in till vägkanten för yttre okulär besiktning. Vet ju dock att jag inte ska se något utan att det är ganska uppenbart att det åkt in grus både här och där som det inte ska, apatin och tilten är total så sätter mig i bilen och åker hem med de besatta skriken från underredet som mitt enda sällskap. Väl hemma ringer jag min mer mekaniskt bevandrade storebror som ger mig det enkla rådet: "Backa och kör fram ett par gånger så ska du se att det hjälper."...
Sagt och gjort, lättnaden är monumental när det fungerar och jag tackar högre makter för att jag har de bröder jag har. Eller något. I alla fall så var den första effekten av detta vägarbete avklarat, idag slog den andra delen till. Efter att ha parkerat bilen vid jobbet ser jag hur båda sidorna på bilen är halvt som halvt svarta, tydligen har den nya vägen slängt upp lite härlig tjära så att min bil fått en ofrivillig omlackering. Jag orkar snart inte mer...
Tur är att pokern verkar ha börjat svänga åt rätt håll, jag tog det rätt lugnt hela förra veckan och körde mest några satelliter här och där för att försöka hitta en billigare väg tillbaka in i hetluften. Efter några misslyckade försök köpte jag dock in mig i FF ändå och det gick rätt bra även om jag ogillar det konstanta aggressiva spelet, vill vara lite mer intervallspelare där jag styr min aggression själv. I alla fall tar jag mig långt innan en lokal förmåga slår spiken i min kista, Printern får mina marker mer eller mindre gratis då jag är i tilttillstånd efter att inte ha fått träffa mina drag när jag floppar färg- och hålstegedrag mot bottenpar...
I den sista handen har jag KT som jag synar upp ett 2x-bet pre med så som tre andra spelare också gör, floppen kommer T-hög och det checkas till mig så jag bettar ut 3/4-pott och får ett omslag av nyss nämnda Printern. Jag vet att jag är slagen, jag slår absolut ingenting men ändå trycker jag in alla mina marker bara för att se honom instasyna med floppat set. Tackar för mig på en 19:e plats med 15 priser och 15k i förstapris.
Lördag och söndag ägnas åt vila och bara lite småspel, LL betas av utan framgång där jag åker med A5 mot KK med flopp A5K. Lite intressant där var att donRollo satt vid samma bord och jag tvivlar att han var vid sina sinnens fulla bruk, han roade sig i chatten med att ha interna omröstningar om olika sakers vara och icke vara. Vid något tillfälle avklarades t ex ifall ett bullformat kvinnligt könsorgan var att föredra eller inte, vet inte riktigt vad jag ska säga där.
Måndagskvällen tillägnades en enda turnering och det var Djupet som fick den äran, fint nog gick jag och vann den till slut efter att tidigt ha fått en bra stack som jag sedan stabilt vakat över tills de avgörande skedena i turneringen. När vi är fyra kvar hittar jag dock en nödvändig klonk när jag får in det med 9Thj mot QQ pre, floppar flush- och hålstegsdrag samt turnar paret så riverns triss är väl oväntad som utfall men inte i sak. De två första dragen fick ju även triss- och tvåparsdrag på turn så jag hade halva världen öppen... Efter det var saken biff och en mindre defilering utfördes in i mål, även om HU:en vid ett tillfälle såg ut att bli jämn men jag lyckas även där dra ut i sista handen när jag får in det med J9 mot A4 men det är ändå ganska standard HU.
Idag reggade jag på lite fler turneringar och det blev till sist den billigaste som gav utdelning, jag gick nämligen och vann Mini-Wiggen med det sinnessjuka inköpet på 33 kr. Fick en tusing för besväret och det blev ett plus idag också, kan inte klaga.
Annars har poker- och godisabstinensen bearbetats med ihärdigt spelande av Sleeping Dogs, GTA-klonen som kom ut i fredags. Är positivt överraskad och det är som en popcorn-film i spelformat, en hel del spelglädje och variation även om vissa moment blir lite lätt uttjatade ganska fort. Hyfsad story och lite annorlunda miljöer i form av ett fiktivt Hong Kong sätter an tonen, utöver det är det standard vad gäller eldstrider, bilracing och slagsmål. Slagsmålen är dock det som imponerar mest, man har lånat friskt från de senaste Batman-spelen vad gäller styrningen så det gäller att hitta kombinationer och pareringar i de rätta ögonblicken för att hålla skurkarna stången, de har gjort det på ett bra sätt och det är mer en hyllning till än en kopiering av konceptet. Vill ni ha ett värdigt sandlådespel i väntan på GTAV så bör ni plocka upp detta...
Känns som jag skulle kunna skriva minst lika mycket till om olika saker men vi lämnar det därhän, det är en dag imorgon också och jag ska begrunda lite kring det senaste vad gäller 5050, Svepof och annat spännande och återkomma med lite synpunkter. Det går ju rätt hett till vad gäller hetsen mellan vissa skribenter på de olika bloggarna och jag måste säga att jag är lite besviken på herr Glimne, jag trodde han var bättre än de senaste kommentarerna han skrivit lite här och där. Från att ha varit en sympatisk sagofarbror börjar han mer och mer anta formen av en aning självgod och nedlåtande arrogant individ i sitt bemötande av hans haters. Jag förstår fullt ut frustrationen av att konstant bli attackerad och ifrågasatt men det blir inte bättre av att anpassa sig till motståndarnas nivå eller att börja komma dragandes med en massa "bedrifter" där han enligt sig själv visat kulor av stål... Jag tror och hoppas att du är bättre än så, Glimne, så borsta till skägget och kör vidare i din gamla stil istället. Det klär dig bättre.
Peace.
Beställde i slutet på förra veckan en present till min gudson som ska döpas på lördag, trodde aldrig att det skulle så fort att få leveransen så glad i hågen styrde jag kosan mot Coop där paketet skulle ligga. Väl framme ger jag lappen till butiksbiträdet som direkt börjar muttra, handstilen på lappen är inte den bästa och siffrorna är en aning svårtolkade. Efter otal försök går han bet på det hela och jag tvingar honom att manuellt börja leta efter mitt paket i hyllorna, tio långa minuter senare ger han upp och ber mig ringa upp Posten och få hjälp därifrån. Sagt och gjort, ställer mig utanför affären och ringer upp detta eminenta kurirföretag och får förklarat för mig att den sista siffran inte är en siffra egentligen utan ett I som i Ingvar. Det är ju jäkligt lätt att förstå när alla andra tecken är siffror och denna bokstav är ritad som ett rakt streck, well played mr Postman. Så här dags är butiksbiträdet dock helt uppe i hela grejen och när han får reda på vad jag heter går han igång kapitalt på mitt namn:
- Robert, det är så trevligt att säga "Robert". Det är inte ofta man springer på någon som heter så så det gäller att passa på att säga "Robert", "Robert", "Robert", "Robert". Det är ett så snärtigt ljud i det hela, "Robert".
Ungefär där och då började jag backa mot utgången utan att göra några snabba rörelser samtidigt som jag log och undvek direkt ögonkontakt, det sista jag hör honom ropa efter mig är "Robert, är du en sådan där kattmördare? Robert!". Jag köpte en säck kattsand så helt osökt var inte hans kommentar men ändå, vad är Minttus protestpiss mot det där hotet...
Jag höll också i förra veckan på att få tuppjuck på bilen, en bit av vägen till jobbet har de bestämt sig för att åtgärda med ny yta där stora lass med grus lades på under onsdagen. Efter att ha kört i denna Svenska Rallyt-liknande omgivning i nästan en timme i krypfart bakom en eskortbil svänger jag upp på den större vägen och ljudet som kommer från bilen är inte av denna värld, jag får panik och svänger in till vägkanten för yttre okulär besiktning. Vet ju dock att jag inte ska se något utan att det är ganska uppenbart att det åkt in grus både här och där som det inte ska, apatin och tilten är total så sätter mig i bilen och åker hem med de besatta skriken från underredet som mitt enda sällskap. Väl hemma ringer jag min mer mekaniskt bevandrade storebror som ger mig det enkla rådet: "Backa och kör fram ett par gånger så ska du se att det hjälper."...
Sagt och gjort, lättnaden är monumental när det fungerar och jag tackar högre makter för att jag har de bröder jag har. Eller något. I alla fall så var den första effekten av detta vägarbete avklarat, idag slog den andra delen till. Efter att ha parkerat bilen vid jobbet ser jag hur båda sidorna på bilen är halvt som halvt svarta, tydligen har den nya vägen slängt upp lite härlig tjära så att min bil fått en ofrivillig omlackering. Jag orkar snart inte mer...
Tur är att pokern verkar ha börjat svänga åt rätt håll, jag tog det rätt lugnt hela förra veckan och körde mest några satelliter här och där för att försöka hitta en billigare väg tillbaka in i hetluften. Efter några misslyckade försök köpte jag dock in mig i FF ändå och det gick rätt bra även om jag ogillar det konstanta aggressiva spelet, vill vara lite mer intervallspelare där jag styr min aggression själv. I alla fall tar jag mig långt innan en lokal förmåga slår spiken i min kista, Printern får mina marker mer eller mindre gratis då jag är i tilttillstånd efter att inte ha fått träffa mina drag när jag floppar färg- och hålstegedrag mot bottenpar...
I den sista handen har jag KT som jag synar upp ett 2x-bet pre med så som tre andra spelare också gör, floppen kommer T-hög och det checkas till mig så jag bettar ut 3/4-pott och får ett omslag av nyss nämnda Printern. Jag vet att jag är slagen, jag slår absolut ingenting men ändå trycker jag in alla mina marker bara för att se honom instasyna med floppat set. Tackar för mig på en 19:e plats med 15 priser och 15k i förstapris.
Lördag och söndag ägnas åt vila och bara lite småspel, LL betas av utan framgång där jag åker med A5 mot KK med flopp A5K. Lite intressant där var att donRollo satt vid samma bord och jag tvivlar att han var vid sina sinnens fulla bruk, han roade sig i chatten med att ha interna omröstningar om olika sakers vara och icke vara. Vid något tillfälle avklarades t ex ifall ett bullformat kvinnligt könsorgan var att föredra eller inte, vet inte riktigt vad jag ska säga där.
Måndagskvällen tillägnades en enda turnering och det var Djupet som fick den äran, fint nog gick jag och vann den till slut efter att tidigt ha fått en bra stack som jag sedan stabilt vakat över tills de avgörande skedena i turneringen. När vi är fyra kvar hittar jag dock en nödvändig klonk när jag får in det med 9Thj mot QQ pre, floppar flush- och hålstegsdrag samt turnar paret så riverns triss är väl oväntad som utfall men inte i sak. De två första dragen fick ju även triss- och tvåparsdrag på turn så jag hade halva världen öppen... Efter det var saken biff och en mindre defilering utfördes in i mål, även om HU:en vid ett tillfälle såg ut att bli jämn men jag lyckas även där dra ut i sista handen när jag får in det med J9 mot A4 men det är ändå ganska standard HU.
Idag reggade jag på lite fler turneringar och det blev till sist den billigaste som gav utdelning, jag gick nämligen och vann Mini-Wiggen med det sinnessjuka inköpet på 33 kr. Fick en tusing för besväret och det blev ett plus idag också, kan inte klaga.
Annars har poker- och godisabstinensen bearbetats med ihärdigt spelande av Sleeping Dogs, GTA-klonen som kom ut i fredags. Är positivt överraskad och det är som en popcorn-film i spelformat, en hel del spelglädje och variation även om vissa moment blir lite lätt uttjatade ganska fort. Hyfsad story och lite annorlunda miljöer i form av ett fiktivt Hong Kong sätter an tonen, utöver det är det standard vad gäller eldstrider, bilracing och slagsmål. Slagsmålen är dock det som imponerar mest, man har lånat friskt från de senaste Batman-spelen vad gäller styrningen så det gäller att hitta kombinationer och pareringar i de rätta ögonblicken för att hålla skurkarna stången, de har gjort det på ett bra sätt och det är mer en hyllning till än en kopiering av konceptet. Vill ni ha ett värdigt sandlådespel i väntan på GTAV så bör ni plocka upp detta...
Känns som jag skulle kunna skriva minst lika mycket till om olika saker men vi lämnar det därhän, det är en dag imorgon också och jag ska begrunda lite kring det senaste vad gäller 5050, Svepof och annat spännande och återkomma med lite synpunkter. Det går ju rätt hett till vad gäller hetsen mellan vissa skribenter på de olika bloggarna och jag måste säga att jag är lite besviken på herr Glimne, jag trodde han var bättre än de senaste kommentarerna han skrivit lite här och där. Från att ha varit en sympatisk sagofarbror börjar han mer och mer anta formen av en aning självgod och nedlåtande arrogant individ i sitt bemötande av hans haters. Jag förstår fullt ut frustrationen av att konstant bli attackerad och ifrågasatt men det blir inte bättre av att anpassa sig till motståndarnas nivå eller att börja komma dragandes med en massa "bedrifter" där han enligt sig själv visat kulor av stål... Jag tror och hoppas att du är bättre än så, Glimne, så borsta till skägget och kör vidare i din gamla stil istället. Det klär dig bättre.
Peace.
tisdag 14 augusti 2012
Återfall...
Med några dagars distans till min uppgivenhet i söndags bestämde jag mig för ett kontrollerat återfall i pokern idag, först tänkte jag hitta på en osannolik historia om att Minttu kapat mitt konto och vaskat min rulle men jag är så dålig på att ljuga så jag håller mig till sanningen. En bidragande faktor till förfallet var att jag också gav tillfälligt mig hän åt sockersuget också, får skylla på mor och far som köpt med sig en påse Polly från Finlandsbåten vilket jag tycker är väldigt otaktiskt och otacksamt för mig i dessa tider. Nåväl, sådant är livet och man får ta smällarna som de kommer, notera återigen dock att nyckelordet är "kontroll" då båda dessa återfall genomförts i fullt medvetet tillstånd.
Pokern var dock snabbt avklarad, jag körde båda Wiggen-turneringarna och det tog väl dryga 30 minuter innan det hela var avklarat. Jag får in det på floppen mot två i den dyrare av turneringarna, jag har 54 och brädan ligger 5J4 med två ruter och motståndarna har KQru sampt 76o så jag är ju underdog så det heter duga. Jag klarar dock av att dodga turn bara för att se en förrädande Jru landa på rivern, istället för nästan trippel startstack är jag alltså ute. Den billiga varianten dog jag i precis innan hädangången jag nyss redogjort för...
Tendenserna är desamma i pokern, jag har inte riktigt känslan även om jag idag knappt hann spela mycket alls. Mitt break blev det ju en inte direkt oväntad epic fail på men jag kvarstår i tanken i alla fall att jag åtminstone definitivt ska dra ner på spelandet för ögonblicket, därför hoppar jag Lillördag imorgon och den tidigaste speldagen för min del blir lördag i så fall då Långlördag går av stapeln. Jag ogillar denna neddragning i spelet då just Lillördag är en av mina favoritturneringar men jag måste få distans till allt, kan inte fortsätta nöta på i hopplöshetens tecken. Ledsen om jag sviker någon genom att svika de av mig själv satta restriktionerna från i söndags men återfallet var delvis planerat som sagt, om det nu är någon tröst.
Idag fick jag dock en stor framgång vad gäller dejtandet, jag fick ett svar på ett av mig skickat meddelande! Trodde knappt det var sant när jag såg att inboxen innehöll ett svar, helt absurt. Med mitt spring är det dock säkerligen en datingbot som sitter på andra sidan, snart ombeds jag väl att skicka virtuella gåvor som ska betalas på en viss sajt eller något. Annars har jag reggat mig på happypancake.com också enligt de tips som gavs, fick ett rätt intressant utfall vad gäller åldersfördelningen på första fyra som letade sig till min profil: 39, 42, 34 och 40. Skickar jag toyboy-signaler eller ses jag som en trofé bland cougars? Fuck I know.
Det som är bra med sommarmånaderna är att spelmarknaden tar sig ett break vilket ger en annan tillfälle att gå tillbaka till titlar som man inte begrundat alltför djupt tidigare, jag har de senaste kvällarna valt att ägna mig mer åt Ghost Recon:Future Soldier och jag måste säga att det efter våra initialt katastrofala försök till coop-spel ändå finns en charm i spelet. Det är mycket klyschor men det är ändå något över stilen i spelet och miljöerna där uppdragen utspelar sig är läckert detaljerade samtidigt som actionsekvenserna avlöser varandra. Får nog ge det några omgångar till innan ett slutgiltigt omdöme kan ges... Höstens spelsäsong sätter så smått igång med en release på fredag i form av "Sleeping Dogs" som är återuppstånden ur den gamla "klassiska" serien True Crime, spås bli en sleeper hit av de som kan spel. Nästa vecka släpps också Darksiders II som känns som ett givet köp då ettan dröp av spelglädje, sådant gillar vi. Resten av hösten vågar jag inte ens börja tänka på än då stortitlarna avlöser varandra även fast några blivit framflyttade till våren 2013... Vi har godbitar så som ACIII, Dishonored, CoD:BOII, Borderlands 2, RE6, MoH:Warfighter, Halo 4, Hitman:Absolution, Far Cry 3 och ett antal till att se framemot. Vet inte hur man ska få tiden att räcka till bara...
Ni som följt bloggen ett tag vet ju att jag är en intrycksjunkie eller vad vi ska kalla det, jag försöker ju hänga med i musik-, TV-, film-, spel- och bokväg vilket ibland känns lite väl ohanterbart. Utöver att ha börjat dissekera äldre speltitlar har jag också börjat gå igenom min skivsamling och hittar dagligen gamla godbitar som jag lyckats förtränga, det blir som att återupptäcka de gamla favoriter man har. Nu senast i raden är bandet Therapy?, dessa irländska gossar vet hur punkinspirerad rock ska skrivas och framföras. Många hävdar att deras allra tidigare alster är de bästa men för mig peakade de med "Infernal love", på den skivan finns inte en enda dålig låt i mina ögon och än idag kan jag texterna mer eller mindre utantill. Försökte fundera på vilken låt som jag skulle bifoga videon till från den skivan men det är inte lätt, skulle vilja lägga länkar till alla men om det måste bli en blir det den här:
"I get by on what I have, less than Jesus, more than dad"
Pokern var dock snabbt avklarad, jag körde båda Wiggen-turneringarna och det tog väl dryga 30 minuter innan det hela var avklarat. Jag får in det på floppen mot två i den dyrare av turneringarna, jag har 54 och brädan ligger 5J4 med två ruter och motståndarna har KQru sampt 76o så jag är ju underdog så det heter duga. Jag klarar dock av att dodga turn bara för att se en förrädande Jru landa på rivern, istället för nästan trippel startstack är jag alltså ute. Den billiga varianten dog jag i precis innan hädangången jag nyss redogjort för...
Tendenserna är desamma i pokern, jag har inte riktigt känslan även om jag idag knappt hann spela mycket alls. Mitt break blev det ju en inte direkt oväntad epic fail på men jag kvarstår i tanken i alla fall att jag åtminstone definitivt ska dra ner på spelandet för ögonblicket, därför hoppar jag Lillördag imorgon och den tidigaste speldagen för min del blir lördag i så fall då Långlördag går av stapeln. Jag ogillar denna neddragning i spelet då just Lillördag är en av mina favoritturneringar men jag måste få distans till allt, kan inte fortsätta nöta på i hopplöshetens tecken. Ledsen om jag sviker någon genom att svika de av mig själv satta restriktionerna från i söndags men återfallet var delvis planerat som sagt, om det nu är någon tröst.
Idag fick jag dock en stor framgång vad gäller dejtandet, jag fick ett svar på ett av mig skickat meddelande! Trodde knappt det var sant när jag såg att inboxen innehöll ett svar, helt absurt. Med mitt spring är det dock säkerligen en datingbot som sitter på andra sidan, snart ombeds jag väl att skicka virtuella gåvor som ska betalas på en viss sajt eller något. Annars har jag reggat mig på happypancake.com också enligt de tips som gavs, fick ett rätt intressant utfall vad gäller åldersfördelningen på första fyra som letade sig till min profil: 39, 42, 34 och 40. Skickar jag toyboy-signaler eller ses jag som en trofé bland cougars? Fuck I know.
Det som är bra med sommarmånaderna är att spelmarknaden tar sig ett break vilket ger en annan tillfälle att gå tillbaka till titlar som man inte begrundat alltför djupt tidigare, jag har de senaste kvällarna valt att ägna mig mer åt Ghost Recon:Future Soldier och jag måste säga att det efter våra initialt katastrofala försök till coop-spel ändå finns en charm i spelet. Det är mycket klyschor men det är ändå något över stilen i spelet och miljöerna där uppdragen utspelar sig är läckert detaljerade samtidigt som actionsekvenserna avlöser varandra. Får nog ge det några omgångar till innan ett slutgiltigt omdöme kan ges... Höstens spelsäsong sätter så smått igång med en release på fredag i form av "Sleeping Dogs" som är återuppstånden ur den gamla "klassiska" serien True Crime, spås bli en sleeper hit av de som kan spel. Nästa vecka släpps också Darksiders II som känns som ett givet köp då ettan dröp av spelglädje, sådant gillar vi. Resten av hösten vågar jag inte ens börja tänka på än då stortitlarna avlöser varandra även fast några blivit framflyttade till våren 2013... Vi har godbitar så som ACIII, Dishonored, CoD:BOII, Borderlands 2, RE6, MoH:Warfighter, Halo 4, Hitman:Absolution, Far Cry 3 och ett antal till att se framemot. Vet inte hur man ska få tiden att räcka till bara...
Ni som följt bloggen ett tag vet ju att jag är en intrycksjunkie eller vad vi ska kalla det, jag försöker ju hänga med i musik-, TV-, film-, spel- och bokväg vilket ibland känns lite väl ohanterbart. Utöver att ha börjat dissekera äldre speltitlar har jag också börjat gå igenom min skivsamling och hittar dagligen gamla godbitar som jag lyckats förtränga, det blir som att återupptäcka de gamla favoriter man har. Nu senast i raden är bandet Therapy?, dessa irländska gossar vet hur punkinspirerad rock ska skrivas och framföras. Många hävdar att deras allra tidigare alster är de bästa men för mig peakade de med "Infernal love", på den skivan finns inte en enda dålig låt i mina ögon och än idag kan jag texterna mer eller mindre utantill. Försökte fundera på vilken låt som jag skulle bifoga videon till från den skivan men det är inte lätt, skulle vilja lägga länkar till alla men om det måste bli en blir det den här:
"I get by on what I have, less than Jesus, more than dad"
söndag 12 augusti 2012
Enough is enough...
Jag blöder i pokern, i alla dess former. Plånboken blöder pengar, sinnet blöder sans och hjärtat blöder uppgivenhet och ledsamhet. Just nu är det inte kul att heta Koivulainen och köra poker, det är inte ett whine utan ett konstaterande. Jag vet mig ha spelat lite lösare poker den senaste veckan i desperat jakt efter någon som helst form av framgång som kan reparera en sargad spelare, självklart slår ju det allt som oftast tillbaka i det läget och det blir en ond spiral där man bara spelar sämre och sämre. Ikväll körde jag Febern och Steken där jag efter mitt uttåg i Febern bestämde mig för att Steken får bli den sista dödsryckningen i min apatiska kropp, ger inte den någon form av framgång får det bli ett break.
Jag sätter mig vid den turneringen med ett oerhört fokus och tänker köra så disciplinerat som jag bara någonsin kan, blir djävulskt nöjd över mig själv när jag i början har disciplinen att lägga JJ på 9-hög bräda när motståndar klickraisar mitt floppbet. Jag har återhöjt pre och fått med mig två pers så jag har ju en aning om vilken typ av händer de sitter på, här är det ganska uppenbart att ett set finns ute eller så hade han typ träff med tillhörande flushdrag med två spader ute. I alla fall hämtar jag kraft från den handen då jag känner att jag ändå kan ta rätt beslut fastän det gör ont i stacken...
Dock blir jag kortkall och harvar mellan 5k och 10k där startstacken var 7k, två timmar passerar utan någon större dramatik och så i början av tredje tar det slut. Jag hittar AJsp i mittposition och slår upp det efter klickraise och en syn, jag har väl 25BB i stacken och bettar ut 7BB så jag commitar mig ganska bra. Initialhöjaren trycker nu in allt sitt och jag har sett att han har varit aktiv med ett ganska optimistiskt urval av händer så det är egentligen ingen direkt svår syn att ta. Härligt nog har jag en coinflip då han visar upp TT, floppen kommer tråkiga 993 men turn ger mig en ljuvlig J bara för att jag sedan ska få se rivern trycka upp en vidrig tvåoutare där bak på mig.
Det är andra gången på några dagar som jag får exakt samma händelseförlopp, halvlångt in i turneringen där jag får in det i en coinflip för att träffa och sedan bli återutdragen med en tvåoutare. Mitt redan sköra pokersinne pallar inte mer dylikt just nu, jag vet vad varians är och jag vet att man ska härda ut men just nu orkar jag inte. Därför har jag bestämt mig för att lägga ner spelet under ett par veckor, jag ska ta ett steg tillbaka och begrunda tillvaron augusti ut.
Ett tecken på att jag inte är i balans är att jag till och med tar åt mig av random fiskars påhopp vid borden, jag vet att jag äger dessa wannabes på så många plan men i min desperation efter bekräftelse att mitt spel är vinnande och bra tar jag åt mig av deras omogna svador.
Nej, behöver styra upp spelandet som sagt, har blödit alldeles för mycket sista månaderna och måste sansa mig för att hitta tillbaka till det vinstgivande spelet.
Utöver det har jag lagt ner allt svullande sedan en vecka tillbaka, no more candy och no more skräpmat. Det har gett den kulinariska effekten som till exempel att jag ätit tonfiskomelett som lunch under både lördag och söndag, snacka om att helglyxa. Sjukt nog har jag haft lite fysiska egenheter mot slutet av veckan i form av rastlöshet, skakningar och allmänt konstig känsla. Jag får verkligen hoppas att det varit någon form av förkylningskänning och inte tecken på sockerabstinens, skulle det vara det sistnämnda blir jag mörkrädd på riktigt. Nog för att jag ätit godis eller skräpmat en till två gånger i veckan det senaste året men någon måtta får det allt vara...
OS är över och Sverige fallerade i mina ögon mot Frankrike, de hade kunnat vinna matchen om de bara skärpt till sig i offensiven för så mycket som de missade får man inte missa i en final. Väl kämpat dock och säkerligen en skön revansch för grabbarna att ändå mäkta med ett silver även om jag tycker de halvt som halvt gav bort guldet med sitt slarv. Finland inkasserade två medaljer och jag har knappt sett några utövare från mitt fädernesland, man kan väl lätt konstatera att vinter-OS är lite hetare(kallare?) för Finlands del.
Jag har även totalt irrationellt registrerat mig för tre månader på en dejtingsajt igen, jag borde ju vara vis av erfarenheten att det är dödsdömt för en Quasimodo som mig. Antingen är de här sidorna en brutal scam som bara är till för att lura pengar av kärlekstörstande desperados eller så är jag ett miffo, jag får ju banne mig ingen som helst respons(nästintill i alla fall). Snacka om att inte bygga på självförtroendet, å andra sidan tror jag många på de här sidorna tar sig själva och själva dejtandet på för stort allvar. Det tillhör vanlig hyfs att åtminstone svara på ett meddelande samtidigt som ett svar knappast är någon form av commitment, har sprungit på dylika menlösa varelser utanför dejtingsidorna också och det är tragiskt att beskåda. Eller så, återigen, är jag ett freak of nature som inte är värdigt ett svar... Fuck'em.
Som ni ser rullar mitt liv på exceptionellt positivt och inspirerande just nu, känns som allting verkligen är på topp. Tur att jag har min xbox att avreagera mig genom, en stunds lir skingrar tankarna allt som oftast...
Jag sätter mig vid den turneringen med ett oerhört fokus och tänker köra så disciplinerat som jag bara någonsin kan, blir djävulskt nöjd över mig själv när jag i början har disciplinen att lägga JJ på 9-hög bräda när motståndar klickraisar mitt floppbet. Jag har återhöjt pre och fått med mig två pers så jag har ju en aning om vilken typ av händer de sitter på, här är det ganska uppenbart att ett set finns ute eller så hade han typ träff med tillhörande flushdrag med två spader ute. I alla fall hämtar jag kraft från den handen då jag känner att jag ändå kan ta rätt beslut fastän det gör ont i stacken...
Dock blir jag kortkall och harvar mellan 5k och 10k där startstacken var 7k, två timmar passerar utan någon större dramatik och så i början av tredje tar det slut. Jag hittar AJsp i mittposition och slår upp det efter klickraise och en syn, jag har väl 25BB i stacken och bettar ut 7BB så jag commitar mig ganska bra. Initialhöjaren trycker nu in allt sitt och jag har sett att han har varit aktiv med ett ganska optimistiskt urval av händer så det är egentligen ingen direkt svår syn att ta. Härligt nog har jag en coinflip då han visar upp TT, floppen kommer tråkiga 993 men turn ger mig en ljuvlig J bara för att jag sedan ska få se rivern trycka upp en vidrig tvåoutare där bak på mig.
Det är andra gången på några dagar som jag får exakt samma händelseförlopp, halvlångt in i turneringen där jag får in det i en coinflip för att träffa och sedan bli återutdragen med en tvåoutare. Mitt redan sköra pokersinne pallar inte mer dylikt just nu, jag vet vad varians är och jag vet att man ska härda ut men just nu orkar jag inte. Därför har jag bestämt mig för att lägga ner spelet under ett par veckor, jag ska ta ett steg tillbaka och begrunda tillvaron augusti ut.
Ett tecken på att jag inte är i balans är att jag till och med tar åt mig av random fiskars påhopp vid borden, jag vet att jag äger dessa wannabes på så många plan men i min desperation efter bekräftelse att mitt spel är vinnande och bra tar jag åt mig av deras omogna svador.
Nej, behöver styra upp spelandet som sagt, har blödit alldeles för mycket sista månaderna och måste sansa mig för att hitta tillbaka till det vinstgivande spelet.
Utöver det har jag lagt ner allt svullande sedan en vecka tillbaka, no more candy och no more skräpmat. Det har gett den kulinariska effekten som till exempel att jag ätit tonfiskomelett som lunch under både lördag och söndag, snacka om att helglyxa. Sjukt nog har jag haft lite fysiska egenheter mot slutet av veckan i form av rastlöshet, skakningar och allmänt konstig känsla. Jag får verkligen hoppas att det varit någon form av förkylningskänning och inte tecken på sockerabstinens, skulle det vara det sistnämnda blir jag mörkrädd på riktigt. Nog för att jag ätit godis eller skräpmat en till två gånger i veckan det senaste året men någon måtta får det allt vara...
OS är över och Sverige fallerade i mina ögon mot Frankrike, de hade kunnat vinna matchen om de bara skärpt till sig i offensiven för så mycket som de missade får man inte missa i en final. Väl kämpat dock och säkerligen en skön revansch för grabbarna att ändå mäkta med ett silver även om jag tycker de halvt som halvt gav bort guldet med sitt slarv. Finland inkasserade två medaljer och jag har knappt sett några utövare från mitt fädernesland, man kan väl lätt konstatera att vinter-OS är lite hetare(kallare?) för Finlands del.
Jag har även totalt irrationellt registrerat mig för tre månader på en dejtingsajt igen, jag borde ju vara vis av erfarenheten att det är dödsdömt för en Quasimodo som mig. Antingen är de här sidorna en brutal scam som bara är till för att lura pengar av kärlekstörstande desperados eller så är jag ett miffo, jag får ju banne mig ingen som helst respons(nästintill i alla fall). Snacka om att inte bygga på självförtroendet, å andra sidan tror jag många på de här sidorna tar sig själva och själva dejtandet på för stort allvar. Det tillhör vanlig hyfs att åtminstone svara på ett meddelande samtidigt som ett svar knappast är någon form av commitment, har sprungit på dylika menlösa varelser utanför dejtingsidorna också och det är tragiskt att beskåda. Eller så, återigen, är jag ett freak of nature som inte är värdigt ett svar... Fuck'em.
Som ni ser rullar mitt liv på exceptionellt positivt och inspirerande just nu, känns som allting verkligen är på topp. Tur att jag har min xbox att avreagera mig genom, en stunds lir skingrar tankarna allt som oftast...
torsdag 9 augusti 2012
Mer sansad...
Ok, jag vet att jag freakade ur i ett lagom tilttillstånd igår så jag får väl be om ursäkt för mitt lilla utbrott men det har varit lite väl svängigt på sistone spelmässigt. Tålamodet och hjärtat tar stryk och förr eller senare måste trycket lättas för att jag inte ska implodera, nu får vi hoppas det är urrensat för ett tag framöver. Jag får en del skit för de händer jag postar från turneringarna men om det spär på bilden av mig som en kapital tome är ingen gladare än jag, desto större edge får jag i spelet. Jag vågar ändå stå för de tveksamma spel jag gör och blotta dessa för allmän beskådan, tror att jag nog inte i det stora hela har något direkt att skämmas för och mina periodvisa framgångar visar väl på att jag ändå gör något rätt. Jaja, let the haters hate...
OS har följts ihärdigt och det känns en aning deprimerande att det bara är några dagar kvar, vad ska man göra sedan liksom? Nåväl, har varit en del godbitar att beskåda de senaste dagarna och jag hann uppfatta en floskel från herr Hård i friidrotten också när marockanen defilerade i mål på 1 500 m, då utbrister herrn "Här kommer marockanen, han är helt oemotståndlig!". Vet inte om han riktigt vet vad han egentligen sade där... Igår blev det också rubriker om kungen, att han hade fått "fnatt" efter Sveriges seger i handbollen. Vad fnattet bestod av? Han highfivade några svenska spelare...jag säger då det. Avskaffa monarkin samt sparka några väl valda journalister så blir detta en bättre värld att leva i.
Har roat mig de senaste kvällarna med att spela Skyrims DLC Dawnguard, inser hur kär man blir i den spelvärlden så fort man sätter sin fot därigen. Allting är så väl genomarbetat och det är verkligen som att kliva in i en alternativ verklighet full av saker att göra, platser att upptäcka och prinsessor att rädda. Själva DLCn i sig var inte så upphetsande även om den introducerade vampyrer fullt ut i spelvärlden samt lite annat smått och gott, tyckte det blev lite väl mycket dungeon crawling och för lite story. Jag har lite achievements att beta av, sedan är jag klar med det hela och efter det är bara att invänta nästa tillägg.
Körde lite poker ikväll också och de som nu har bilden av mig som tomte fick nog lite mer vatten på sina kvarnar, spelade rätt så friskt och vevade på bra. Åkte på en tung smäll när jag slowade en triss med QT när floppen kom KTT, motståndaren drog in en runner-runner spaderflush. Efter det släpper jag alla tyglar och lyckas jobba mig in i matchen ordentligt igen, sedan smäller det bara till och jag är ute. Tar först en väldigt lös syn på en allin när jag har öppet stegdrag och motståndaren har toppar, brädan blankar obviously. Några händer senare åker resten in med KQkl på J33-bräda med två klöver, motståndaren har KJ som håller och jag får tacka för mig i AW.
Ska eventuellt köra lite livepoker i helgen igen då det bjuds upp till dans i Köping, utöver det blir det nog lite nätspel som vanligt och jag fortsättas hoppas på att en fin klonk dyker upp snart. Kul med tugget runt borden på SvS, som tur är har de flesta ändå en positiv attityd och det är alltid trevligt att höra att folk läser bloggen och känner igen en.
OS har följts ihärdigt och det känns en aning deprimerande att det bara är några dagar kvar, vad ska man göra sedan liksom? Nåväl, har varit en del godbitar att beskåda de senaste dagarna och jag hann uppfatta en floskel från herr Hård i friidrotten också när marockanen defilerade i mål på 1 500 m, då utbrister herrn "Här kommer marockanen, han är helt oemotståndlig!". Vet inte om han riktigt vet vad han egentligen sade där... Igår blev det också rubriker om kungen, att han hade fått "fnatt" efter Sveriges seger i handbollen. Vad fnattet bestod av? Han highfivade några svenska spelare...jag säger då det. Avskaffa monarkin samt sparka några väl valda journalister så blir detta en bättre värld att leva i.
Har roat mig de senaste kvällarna med att spela Skyrims DLC Dawnguard, inser hur kär man blir i den spelvärlden så fort man sätter sin fot därigen. Allting är så väl genomarbetat och det är verkligen som att kliva in i en alternativ verklighet full av saker att göra, platser att upptäcka och prinsessor att rädda. Själva DLCn i sig var inte så upphetsande även om den introducerade vampyrer fullt ut i spelvärlden samt lite annat smått och gott, tyckte det blev lite väl mycket dungeon crawling och för lite story. Jag har lite achievements att beta av, sedan är jag klar med det hela och efter det är bara att invänta nästa tillägg.
Körde lite poker ikväll också och de som nu har bilden av mig som tomte fick nog lite mer vatten på sina kvarnar, spelade rätt så friskt och vevade på bra. Åkte på en tung smäll när jag slowade en triss med QT när floppen kom KTT, motståndaren drog in en runner-runner spaderflush. Efter det släpper jag alla tyglar och lyckas jobba mig in i matchen ordentligt igen, sedan smäller det bara till och jag är ute. Tar först en väldigt lös syn på en allin när jag har öppet stegdrag och motståndaren har toppar, brädan blankar obviously. Några händer senare åker resten in med KQkl på J33-bräda med två klöver, motståndaren har KJ som håller och jag får tacka för mig i AW.
Ska eventuellt köra lite livepoker i helgen igen då det bjuds upp till dans i Köping, utöver det blir det nog lite nätspel som vanligt och jag fortsättas hoppas på att en fin klonk dyker upp snart. Kul med tugget runt borden på SvS, som tur är har de flesta ändå en positiv attityd och det är alltid trevligt att höra att folk läser bloggen och känner igen en.
onsdag 8 augusti 2012
Kommer aldrig mer vinna något...
Så känns det just nu, vad gäller pokern. Jag springer bra till en början allt som oftast och bygger en bra stack bara för att bli slaktad som en gödko när det väl börjar bli allvar, samma idag i Lillördag. Jag fyrdubblar stacken under den första timmen och allt är under kontroll, spelar sansat och har koll på läget. Efter det kommer det numera standardmässiga och klassiska förfallet för min del...
Har runt 20k i stacken med blinds på 100/200 och UTG minraisar med syn från UTG+1, när det kommer till mig höjer jag till 1 600 och en shortie med drygt 1 000 pushar sent med syn på mitt bet från SB samt de två andra som var med i handen sedan innan. Floppen kommer J73 och det checkas till mig som är siste man att tala då siste man är shortien som är allin redan, jag gör det till 4 800 i en pott på runt 6k och det foldas fram till UTG+1 som ställer med ytterligare 8 500. Visst, jag känner mig inte direkt starkt där och inser ju att ett set är troligt men potten är för stor i mina ögon för att jag ska kunna vika, har ingen aning om det håller rent matematiskt men de händer som jag slår eller splittar med är ju AJ, QQ och KK medan alla andra händer som motsvarande move görs med slår mig.
Adderar man sedan två kungar som outs så har jag i alla fall en teoretisk chans och i slutändan blir det ju rent pottmässigt att jag måste vinna den en gång på fyra då jag kan syna 8,5k för att vinna närmare 35k, frågan är då om chansen att han har en sämre hand än mig räcker för att täcka upp de 15% som saknas från de faktiska outsen för att motivera en syn. Jag vet inte, antagligen inte men jag antar att en världsklasspelare hittar folden där.
Jag gjorde i alla fall inte det utan synade och visst, han satt med 77 och utan någon hjälp från turn och river var jag nere på 5k medan motståndaren hade runt 34k. I det läget är jag mentalt chockskadad ännu en gång och vill bara lägga ner men fortsätter att gneta på på ren vilja, en stund senare tar jag syn pre med QJhj och floppen kommer QTx med två klöver och efter ett cbet från motståndaren ställer jag. Inte direkt oväntat sitter han på TT och jag ligger miserabelt till, jag hittar inga mirakelouts och är ute runt 40 minuter in i andra timmen av turneringen efter att alltså ha haft fyrdubblad stack efter en timme.
Misär är bara förnamnet för min känsla kring pokern just nu, har haft alldeles för många dylika scenarion under de senaste veckorna där jag fått en grym start i de penningstinna turneringarna bara för att krevera. Jag vet att folk antagligen tycker jag spelar som en tomte eller något i de händer jag redovisar, är väl inte bättre än så då helt enkelt. Helvete.
Har runt 20k i stacken med blinds på 100/200 och UTG minraisar med syn från UTG+1, när det kommer till mig höjer jag till 1 600 och en shortie med drygt 1 000 pushar sent med syn på mitt bet från SB samt de två andra som var med i handen sedan innan. Floppen kommer J73 och det checkas till mig som är siste man att tala då siste man är shortien som är allin redan, jag gör det till 4 800 i en pott på runt 6k och det foldas fram till UTG+1 som ställer med ytterligare 8 500. Visst, jag känner mig inte direkt starkt där och inser ju att ett set är troligt men potten är för stor i mina ögon för att jag ska kunna vika, har ingen aning om det håller rent matematiskt men de händer som jag slår eller splittar med är ju AJ, QQ och KK medan alla andra händer som motsvarande move görs med slår mig.
Adderar man sedan två kungar som outs så har jag i alla fall en teoretisk chans och i slutändan blir det ju rent pottmässigt att jag måste vinna den en gång på fyra då jag kan syna 8,5k för att vinna närmare 35k, frågan är då om chansen att han har en sämre hand än mig räcker för att täcka upp de 15% som saknas från de faktiska outsen för att motivera en syn. Jag vet inte, antagligen inte men jag antar att en världsklasspelare hittar folden där.
Jag gjorde i alla fall inte det utan synade och visst, han satt med 77 och utan någon hjälp från turn och river var jag nere på 5k medan motståndaren hade runt 34k. I det läget är jag mentalt chockskadad ännu en gång och vill bara lägga ner men fortsätter att gneta på på ren vilja, en stund senare tar jag syn pre med QJhj och floppen kommer QTx med två klöver och efter ett cbet från motståndaren ställer jag. Inte direkt oväntat sitter han på TT och jag ligger miserabelt till, jag hittar inga mirakelouts och är ute runt 40 minuter in i andra timmen av turneringen efter att alltså ha haft fyrdubblad stack efter en timme.
Misär är bara förnamnet för min känsla kring pokern just nu, har haft alldeles för många dylika scenarion under de senaste veckorna där jag fått en grym start i de penningstinna turneringarna bara för att krevera. Jag vet att folk antagligen tycker jag spelar som en tomte eller något i de händer jag redovisar, är väl inte bättre än så då helt enkelt. Helvete.
måndag 6 augusti 2012
Drömmar...
I ungdomens dagar närde man en dröm att på något sätt hitta en framgång som kunde definiera den man är, hitta sitt gebit där ingen annan slår en på fingrarna och den vägen skulle ju helst gå i sportens tecken. Jag var en sökare som försökte hitta den sportformen där jag kom till min rätt, sökandet gick via söndergråtna bandyträningar till irrande efter kontroller i de trassliga skogarna nästgårds när orientering skulle provas på.
När fjärde klass väl påbörjades trodde jag att jag funnit det jag så letat efter, i basketen kunde min längdmässiga fördel kanske överväga de mer motoriska och fysiska tillkortakommanden jag hade. Glad i hågen styrde jag stegen mot träningarna med min dåvarande bästis, nu skulle jag bli nästa Michael Jordan var tanken. Tyvärr blev det ju inte riktigt så...
Ivrig att visa vad jag går för uteblev jag knappt från en enda träning och eftersom laget var nystartat tog det väl en säsong innan vi fick till någon form av seriespel, dock kunde vi deltaga i lite udda cuper i krokarna och jag kommer så väl ihåg vår debut. Vi fick möta Köping med två ståtliga herrar i laget, de var som Belgian Blue-jättar i jämförelse med de flesta andra men jag var en av de få som kunde matcha dessa herrar i längd så jag fick den ärofyllda uppgiften att som guard se till att stoppa dessa gossar.
Efter några heroiska blockar och en handfull spelade minuter kunde jag nästintill på egen hand se till att förlustsiffrorna stannade vid 9-73, tänk hur det hade sett ut om inte jag hade fått visa på mina nästintill legendariska färdigheter.
På den vägen fortsatte det för mig, jag var den notoriska knubbiga bänknötaren som fick mina spelminuter titt som tätt även om dessa kunde räknas på en hand efter varje match. Poängskörden efter fyra års spel kunde till och med en spetälsksjuk man utan vare sig fingrar eller tår summera för min del, jag var en nolla i dubbel bemärkelse i dessa sammanhang men jag tror att jag hade kunnat bli en legend om inte en brutal skada hade satt stopp för min framfart.
Det var en hemmamatch där jag i ett förödande ögonblick av dåligt hemspring helt plötsligt får bollen tillpassad i en kontring, jag vänder mig om i ultrarapid med sikte på korgen och säkra två poäng...och så blir allt mörkt. Det var visst en motspelare kvar bakom mig och jag åker på en Scott Stevens-tackling och slocknar, nästa sak jag minns är att jag ligger på golvet med ett antal personer tittandes på mig när jag ligger där menlös och strandad. Det visar sig till slut att jag i samband med kollisionen åkt på en spricka på högerarmen och därmed inkasserat en gipsad arm i nästan två månader framöver...
Den ofrivilliga pausen gör att jag tappar matchtempo(som om jag någonsin haft det) och när jag väl är fit for fight känner jag mig färdig med sporten, jag känner att jag nog aldrig kommer att komma till min rätt i denna bolltrollarkonstt så jag lägger skorna på hyllan till många av mina fans besvikelse. Allt har sin tid säger jag. Att tränaren sedan enligt uppgift visade sig vara pedofil är en annan historia...
När fjärde klass väl påbörjades trodde jag att jag funnit det jag så letat efter, i basketen kunde min längdmässiga fördel kanske överväga de mer motoriska och fysiska tillkortakommanden jag hade. Glad i hågen styrde jag stegen mot träningarna med min dåvarande bästis, nu skulle jag bli nästa Michael Jordan var tanken. Tyvärr blev det ju inte riktigt så...
Ivrig att visa vad jag går för uteblev jag knappt från en enda träning och eftersom laget var nystartat tog det väl en säsong innan vi fick till någon form av seriespel, dock kunde vi deltaga i lite udda cuper i krokarna och jag kommer så väl ihåg vår debut. Vi fick möta Köping med två ståtliga herrar i laget, de var som Belgian Blue-jättar i jämförelse med de flesta andra men jag var en av de få som kunde matcha dessa herrar i längd så jag fick den ärofyllda uppgiften att som guard se till att stoppa dessa gossar.
Efter några heroiska blockar och en handfull spelade minuter kunde jag nästintill på egen hand se till att förlustsiffrorna stannade vid 9-73, tänk hur det hade sett ut om inte jag hade fått visa på mina nästintill legendariska färdigheter.
På den vägen fortsatte det för mig, jag var den notoriska knubbiga bänknötaren som fick mina spelminuter titt som tätt även om dessa kunde räknas på en hand efter varje match. Poängskörden efter fyra års spel kunde till och med en spetälsksjuk man utan vare sig fingrar eller tår summera för min del, jag var en nolla i dubbel bemärkelse i dessa sammanhang men jag tror att jag hade kunnat bli en legend om inte en brutal skada hade satt stopp för min framfart.
Det var en hemmamatch där jag i ett förödande ögonblick av dåligt hemspring helt plötsligt får bollen tillpassad i en kontring, jag vänder mig om i ultrarapid med sikte på korgen och säkra två poäng...och så blir allt mörkt. Det var visst en motspelare kvar bakom mig och jag åker på en Scott Stevens-tackling och slocknar, nästa sak jag minns är att jag ligger på golvet med ett antal personer tittandes på mig när jag ligger där menlös och strandad. Det visar sig till slut att jag i samband med kollisionen åkt på en spricka på högerarmen och därmed inkasserat en gipsad arm i nästan två månader framöver...
Den ofrivilliga pausen gör att jag tappar matchtempo(som om jag någonsin haft det) och när jag väl är fit for fight känner jag mig färdig med sporten, jag känner att jag nog aldrig kommer att komma till min rätt i denna bolltrollarkonstt så jag lägger skorna på hyllan till många av mina fans besvikelse. Allt har sin tid säger jag. Att tränaren sedan enligt uppgift visade sig vara pedofil är en annan historia...
söndag 5 augusti 2012
Nystart...
Då är det bara timmar kvar av semestern och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, skratta av hysterisk insikt om att det är ett år tills nästa längre ledighet eller gråta över att det gick så fort igen. Det sistnämnda har man ju fått göra ofta fast i andra sammanhang då... Jag brukar inte vara särskilt väderkänslig men den här sommaren har till och med jag reagerat över de gråa tonerna som fått råda i sommarkulörerna, självklart skulle väl den här sista kvällen av semestern visa sig vara en av de finare kvällarna under hela sommaren. Nåja, man ska inte gråta över något man aldrig haft utan bara streta på vidare, man får hitta solskenet på annat håll helt enkelt.
Dagen idag ägnades mestadels åt lite umgänge med bröderna på deras hemmaplan, alltid skönt att fylla på med lite familjeenergi. Tyvärr omvärderade jag mitt tidigare beslut idag om att inte spela någon turnering idag genom att låna lillebrors flickväns dator för att regga mig till Steken för att sedan skynda hemåt, jag hade dock en dålig känsla i maggropen och det visade sig vara gudsförgätet. Jag började stabilt och fokuserade på att inte ge mig in i några konstigheter, en bit in plockar jag upp 66 som jag synar en raise pre med och floppen kommer T-hög där en motståndare bettar ut rätt hårt varpå en annan synar så jag känner mig definitivt slagen varför viket är självklart. På turn dyker en vidrig sexa upp dock och aggressorn i handen trycker allin direkt med 3 x pott-bet, riktigt skumt spel och jag tror nog att jag hade haft honom i det läget då floppen var T42 och det enda som slår mig är TT. Dock spelade han den riktigt skumt och den iakttagelsen låg bakom min bust senare...
En dryg timme in i turneringen plockar jag upp QThj som jag synar en 3xBB-bet med bara för att se samma herre från föregående hand slå upp det till 13BB som en kille innan mig synar, jag gör en fisksyn och får se en Q-hög flopp med två hjärter. Här ställer han rakt ut igen, samma move som i min 66-hand och jag blir nästan förbannad. Jag vet att jag hade tagit honom förra gången och den insikten får mig att ta den idiotiska synen här istället, han visar upp KK och trots att rivern visar en T är det förgäves då turn parat bordet redan. Jag är nere på småskrammel och vet att jag spelat dåligt, den lilla oron jag hade innan turneringen startat har förvandlats till apati så det dröjer inte länge förrän jag är ute. Jag borde lyssna mer på min magkänsla, jag är inte i form längre efter viktoriorna för några veckor sedan. RSF är fortsatt överjävlig mot mig då han t ex dräpte mina KK allin pre med sina JJ när han rivrar sin tvåoutare, skulle gärna banna honom från SvS om jag så kunde eller i alla fall rigga om hans konto så att han inte längre drar ut mot mig. Fanskap.
Nu har jag dock bestämt mig vad gäller mitt fysiska förfall, nu är det nog. Från och med imorgon ska jag ta tag i det, både vad gäller kost och motion. Ska ta det så sakteliga så att jag inte skjuter bakut, får inte avskräcka mig själv men är rätt trött på mitt svullande nu. Äter ju banne mig godis bara för att, utan att ens njuta av smaken i princip. Då har det gått långt men bra så, då är jag avtrubbad och trött på skiten i alla fall. Fulmaten får stryka på foten också, kanske jag slipper frågorna kring borden om jag laddat upp med en pizza även denna gång. Jag börjar inse medias kraft i dessa sammanhang, tänk vad 15 minuter av skam kan ge för effekt...
Här har jag varit svensk-patriotisk under OS och vad får jag för det? Jo, en jämförelse av svenskarnas OS-guld i segling med vändningen av Tre Kronor mot Finland när de låg under med 1-5. Suck. It's a hard-knock life being a Finn. Idag såg jag förresten Finlands första deltagare i OS, han kom sist i sitt löplopp. Det känns tryggt.
På tal om mitt mediala genombrott(sammanbrott?) tidigare så kom jag på att Dybban faktiskt bjöd in mig till framstjärten för att köra Superweekend-turneringen på kasinot, kollade upp det hela och den då nämnda turneringen går den 8:e september. Det vore inte helt fel att åka över dit och visa var skåpet ska stå, tror jag måste ta och snacka med den lilla spelevinken och se om han fortfarande är inne på den linjen.
Nej, nu återstår nog bara en dusch innan det är dags att nanna kudden för att kunna fungera som en vanlig knegare imorgon igen. Jag ska dock försöka beta av boken jag läser precis innan jag sluter de blå, boken heter "Spöa döden" och är skriven av Josh Bazell. Den är rätt annorlunda i stilen då det konstant i texten infogas lite humoristiska förklaringar till termer som fotnoter, det hela utspelar sig i medicinens värld då det handlar om en lönnmördare för maffian som fått vittnesskydd och numera verkar som läkare. Problem uppstår dock när en patient på sjukhuset känner igen honom och det är storyn börjar i princip för att sedan spinna på med historiska återblickar parallellt med utvecklingen av händelserna i nuet, mycket läsvärd enligt mina kriterier i alla fall.
Dagen idag ägnades mestadels åt lite umgänge med bröderna på deras hemmaplan, alltid skönt att fylla på med lite familjeenergi. Tyvärr omvärderade jag mitt tidigare beslut idag om att inte spela någon turnering idag genom att låna lillebrors flickväns dator för att regga mig till Steken för att sedan skynda hemåt, jag hade dock en dålig känsla i maggropen och det visade sig vara gudsförgätet. Jag började stabilt och fokuserade på att inte ge mig in i några konstigheter, en bit in plockar jag upp 66 som jag synar en raise pre med och floppen kommer T-hög där en motståndare bettar ut rätt hårt varpå en annan synar så jag känner mig definitivt slagen varför viket är självklart. På turn dyker en vidrig sexa upp dock och aggressorn i handen trycker allin direkt med 3 x pott-bet, riktigt skumt spel och jag tror nog att jag hade haft honom i det läget då floppen var T42 och det enda som slår mig är TT. Dock spelade han den riktigt skumt och den iakttagelsen låg bakom min bust senare...
En dryg timme in i turneringen plockar jag upp QThj som jag synar en 3xBB-bet med bara för att se samma herre från föregående hand slå upp det till 13BB som en kille innan mig synar, jag gör en fisksyn och får se en Q-hög flopp med två hjärter. Här ställer han rakt ut igen, samma move som i min 66-hand och jag blir nästan förbannad. Jag vet att jag hade tagit honom förra gången och den insikten får mig att ta den idiotiska synen här istället, han visar upp KK och trots att rivern visar en T är det förgäves då turn parat bordet redan. Jag är nere på småskrammel och vet att jag spelat dåligt, den lilla oron jag hade innan turneringen startat har förvandlats till apati så det dröjer inte länge förrän jag är ute. Jag borde lyssna mer på min magkänsla, jag är inte i form längre efter viktoriorna för några veckor sedan. RSF är fortsatt överjävlig mot mig då han t ex dräpte mina KK allin pre med sina JJ när han rivrar sin tvåoutare, skulle gärna banna honom från SvS om jag så kunde eller i alla fall rigga om hans konto så att han inte längre drar ut mot mig. Fanskap.
Nu har jag dock bestämt mig vad gäller mitt fysiska förfall, nu är det nog. Från och med imorgon ska jag ta tag i det, både vad gäller kost och motion. Ska ta det så sakteliga så att jag inte skjuter bakut, får inte avskräcka mig själv men är rätt trött på mitt svullande nu. Äter ju banne mig godis bara för att, utan att ens njuta av smaken i princip. Då har det gått långt men bra så, då är jag avtrubbad och trött på skiten i alla fall. Fulmaten får stryka på foten också, kanske jag slipper frågorna kring borden om jag laddat upp med en pizza även denna gång. Jag börjar inse medias kraft i dessa sammanhang, tänk vad 15 minuter av skam kan ge för effekt...
Här har jag varit svensk-patriotisk under OS och vad får jag för det? Jo, en jämförelse av svenskarnas OS-guld i segling med vändningen av Tre Kronor mot Finland när de låg under med 1-5. Suck. It's a hard-knock life being a Finn. Idag såg jag förresten Finlands första deltagare i OS, han kom sist i sitt löplopp. Det känns tryggt.
På tal om mitt mediala genombrott(sammanbrott?) tidigare så kom jag på att Dybban faktiskt bjöd in mig till framstjärten för att köra Superweekend-turneringen på kasinot, kollade upp det hela och den då nämnda turneringen går den 8:e september. Det vore inte helt fel att åka över dit och visa var skåpet ska stå, tror jag måste ta och snacka med den lilla spelevinken och se om han fortfarande är inne på den linjen.
Nej, nu återstår nog bara en dusch innan det är dags att nanna kudden för att kunna fungera som en vanlig knegare imorgon igen. Jag ska dock försöka beta av boken jag läser precis innan jag sluter de blå, boken heter "Spöa döden" och är skriven av Josh Bazell. Den är rätt annorlunda i stilen då det konstant i texten infogas lite humoristiska förklaringar till termer som fotnoter, det hela utspelar sig i medicinens värld då det handlar om en lönnmördare för maffian som fått vittnesskydd och numera verkar som läkare. Problem uppstår dock när en patient på sjukhuset känner igen honom och det är storyn börjar i princip för att sedan spinna på med historiska återblickar parallellt med utvecklingen av händelserna i nuet, mycket läsvärd enligt mina kriterier i alla fall.
fredag 3 augusti 2012
Last days of freedom...
Nu är det inte många dagar kvar innan sötebrödsdagarna är förbi för denna gång, bara helgen kvar innan allvaret åter träder in i livet och det är dags att sätta höstens rutiner. Skönt på ett sätt att få ordning på saker och ting i vardagen igen men samtidigt finns väl inget skönare än att inte ha några måsten, dock är ju 99,5% av mänskligheten fast i samma ekorrhjul som går ut på att jobba tills man dör typ. Det är ju i lägen som dessa man önskar att man klonkade typ main i WSOP så slapp man bekymra sig allt för mycket, för att göra det krävs ju dock ett deltagande och för ett deltagande krävs $10 000 som ligger och skräpar. Och det har man ju...
Har dragit i handbromsen vad gäller pokerspelandet igen, måste försöka hitta harmonin där vilket jag just nu inte har. Spelmässigt har det funkat bra men det känns som det sista lilla fattas och i och med att jag känner att jag är nära framgång ofta blir det känslosamma berg-och-dalbanor som utvecklas i samma takt som min stack i turneringarna. Ena stunden orgasmlik lycka som i nästa stund förvandlas till bottenlös hopplöshet när stacken slaktas, vet inte om jag skulle vilja kalla det tilt utan bara känslomässigt engagemang i spelet. Har dock en maggropskänsla om att något stort kan hända här i höst, har ingen aning om vad det kan vara men det bara känns som ett pirr långt ner i magtrakterna. Jag har ju en del funderingar på att seriöst satsa på satellitande till större live-events så vem vet om det är där det ska hända.
Pokerbloggarna har börjat leva igen efter sommarens stiltje, Lina raljerar t ex över den moderna företeelsen om att vaska och kallar den patetisk, samtidigt har hon själv några blogginlägg tidigare tyckt att hennes och hennes kompisars "bus" av att röka på ställen där man inte får röka i Vegas som något hon är stolt över. Vet inte vad jag ska säga, frågan är vem som är mest omogen. Vaskandet skadar ju ingen medan okynnesrökandet tyder på total brist på respekt för sin omvärld och antagligen också är på vissa plan farligt för omgivningen, vet inte hur hon ser på rökning vid bensinstationer till exempel. Nåväl, bara en betraktelse jag gjorde när jag ögnade igenom hennes text.
Lapproffe vevar mot allt som rör sig, rosjon och han håller på att bygga upp en beef just nu och vi får se hur det hela urartar. Annars är det 5050-skandalen som får ta mest stryk och med all rätta, känns dock som att fokus är lite missriktat där när man söker medskyldiga till det hela bland moddarna på PF. Det verkar ju ha funnits en del skumt folk som rört sig på forumet med osynliga agendor som blivit ganska uppenbara så här i efterhand men dessa verkar man ju ha tagit hand om vartefter de uppenbarat sig, vet egentligen inte hur mycket jag ska grotta in mig i det hela då jag inte är 100% insatt men försöker ändå hänga med på sidlinjen för att jag ändå är intresserad av händelseförloppet.
I och med att spelandet för egen del tagit en baksätessits för tillfället har mycket av kvällarna ägnats åt OS-tittande, det är rätt kul att beskåda sporter som man annars inte ens skulle orka prata om annars. Jag fastnade själv framför dressyren häromdagen till exempel, totalt värdelöst i det stora hela men nog fan blir det sevärt bara för att det är OS och det är väl charmen med OS i ett nötskal. Jag stör mig dock på lite grejer:
- I handbollen jublas det efter varje mål som om man avgjort en final i den 2045:e övertidsminuten, how come? Det är ju inte så att det görs få och enskilt väldigt viktiga mål i handbollen, lagen snittar väl minst 20 mål var. Varför då skrika sig hes över att ha gjort 6-5? Jag fattar inte, overkill i mina ögon.
- Håkan Dahlbys numera klassiska "Fuck you!" känns lite tveeggad, det är helt klart något jag skulle kunna vräka ur mig också men när man ser det från sidan känns det lite...omoget. Jag förstår hans revanschglädje och allt men nog hade han kunnat tvåla till sina tvivlare något snyggare eller varför inte bara ha sagt "De kan dra åt helvete!". Det, om något, hade varit kraftfullt.
- Sara Algotsson-Ostholt, är hon dum i huvudet eller bara oerhört arrogant? I de intervjuer jag sett med henne känns hon nästintill föraktfull gentemot reportrarna eller så har hon bara inte mer att ge i form av svar på frågorna. Konfunderad blir jag i alla fall.
- Prins Daniel, wtf. Jag blir mörkrädd över hur icke-mänsklig den karln är, såg intervjun med honom efter Dahlbys silver och visste inte var jag skulle ta vägen. Han är som ett blankt papper i personlighetsväg och hans utseendemässiga tvilling Boxer-Robert är ju rena charmtrollet i jämförelse. Är denna hjärntvätt priset man får betala för att få dela säng med en prinsessa vet jag inte om det är värt det, inte ens för Madde.
Nåja, jag får nog begränsa min lista en aning men en sista allmän grej som jag noterat är att det är mycket tekniska fel för de svenska lagen i de olika lagsporterna. Nästintill pinsamt att se, blir ju en ny omgång alldeles snart då damerna ska möta Spanien i handbollen...
Såg att jag fått med ett citat på Pokerlistings veckolista i förra veckan, den om den berömda myggan som letat sig in mellan mina skinkor för att suga. Alltid skönt när det mest givande man har blir citerat, känns att jag bidrar till att mänskligheten utvecklas helt klart.
I TV-spelsväg har jag kört klart Darksiders sent omsider, spelet är några år gammalt och med en uppföljare på gång när som helst. Kan rekommendera det starkt till folk som gillar lite hack-n-slash, bra story och kul med lite enkel problemlösning mellan varven med hjälp av olika förmågor och hjälpmedel. Enda stora tilten kom när jag i min iver att klara av achievements inser att spelet är buggat och en av de prylar som jag behöver för att fullborda samlingen i spelet är bortom tillgång. Något frustrerande. Jag ser framemot tvåan dock, hoppas de fullföljer och finslipar sin redan fina formel, kan bli riktigt trevligt återseende. Utöver det tankade jag hem Deadlight, ett 2D-plattformsspel i The Walking Dead-/Alan Wake-anda. Något kort men riktigt skönt stuk på det som starkt påminner om nyss nämnda TV-serie samt spel, klart spelvärt för alla zombiefantaster ifall ni har en dryg hundring över.
Känner att jag svävar iväg åt alla håll i det här inlägget men det är väl så livet är just nu, mycket olika områden som berörs i intrycksväg. Jag ska dock runda av för denna gång, finns en dag imorgon också...
Har dragit i handbromsen vad gäller pokerspelandet igen, måste försöka hitta harmonin där vilket jag just nu inte har. Spelmässigt har det funkat bra men det känns som det sista lilla fattas och i och med att jag känner att jag är nära framgång ofta blir det känslosamma berg-och-dalbanor som utvecklas i samma takt som min stack i turneringarna. Ena stunden orgasmlik lycka som i nästa stund förvandlas till bottenlös hopplöshet när stacken slaktas, vet inte om jag skulle vilja kalla det tilt utan bara känslomässigt engagemang i spelet. Har dock en maggropskänsla om att något stort kan hända här i höst, har ingen aning om vad det kan vara men det bara känns som ett pirr långt ner i magtrakterna. Jag har ju en del funderingar på att seriöst satsa på satellitande till större live-events så vem vet om det är där det ska hända.
Pokerbloggarna har börjat leva igen efter sommarens stiltje, Lina raljerar t ex över den moderna företeelsen om att vaska och kallar den patetisk, samtidigt har hon själv några blogginlägg tidigare tyckt att hennes och hennes kompisars "bus" av att röka på ställen där man inte får röka i Vegas som något hon är stolt över. Vet inte vad jag ska säga, frågan är vem som är mest omogen. Vaskandet skadar ju ingen medan okynnesrökandet tyder på total brist på respekt för sin omvärld och antagligen också är på vissa plan farligt för omgivningen, vet inte hur hon ser på rökning vid bensinstationer till exempel. Nåväl, bara en betraktelse jag gjorde när jag ögnade igenom hennes text.
Lapproffe vevar mot allt som rör sig, rosjon och han håller på att bygga upp en beef just nu och vi får se hur det hela urartar. Annars är det 5050-skandalen som får ta mest stryk och med all rätta, känns dock som att fokus är lite missriktat där när man söker medskyldiga till det hela bland moddarna på PF. Det verkar ju ha funnits en del skumt folk som rört sig på forumet med osynliga agendor som blivit ganska uppenbara så här i efterhand men dessa verkar man ju ha tagit hand om vartefter de uppenbarat sig, vet egentligen inte hur mycket jag ska grotta in mig i det hela då jag inte är 100% insatt men försöker ändå hänga med på sidlinjen för att jag ändå är intresserad av händelseförloppet.
I och med att spelandet för egen del tagit en baksätessits för tillfället har mycket av kvällarna ägnats åt OS-tittande, det är rätt kul att beskåda sporter som man annars inte ens skulle orka prata om annars. Jag fastnade själv framför dressyren häromdagen till exempel, totalt värdelöst i det stora hela men nog fan blir det sevärt bara för att det är OS och det är väl charmen med OS i ett nötskal. Jag stör mig dock på lite grejer:
- I handbollen jublas det efter varje mål som om man avgjort en final i den 2045:e övertidsminuten, how come? Det är ju inte så att det görs få och enskilt väldigt viktiga mål i handbollen, lagen snittar väl minst 20 mål var. Varför då skrika sig hes över att ha gjort 6-5? Jag fattar inte, overkill i mina ögon.
- Håkan Dahlbys numera klassiska "Fuck you!" känns lite tveeggad, det är helt klart något jag skulle kunna vräka ur mig också men när man ser det från sidan känns det lite...omoget. Jag förstår hans revanschglädje och allt men nog hade han kunnat tvåla till sina tvivlare något snyggare eller varför inte bara ha sagt "De kan dra åt helvete!". Det, om något, hade varit kraftfullt.
- Sara Algotsson-Ostholt, är hon dum i huvudet eller bara oerhört arrogant? I de intervjuer jag sett med henne känns hon nästintill föraktfull gentemot reportrarna eller så har hon bara inte mer att ge i form av svar på frågorna. Konfunderad blir jag i alla fall.
- Prins Daniel, wtf. Jag blir mörkrädd över hur icke-mänsklig den karln är, såg intervjun med honom efter Dahlbys silver och visste inte var jag skulle ta vägen. Han är som ett blankt papper i personlighetsväg och hans utseendemässiga tvilling Boxer-Robert är ju rena charmtrollet i jämförelse. Är denna hjärntvätt priset man får betala för att få dela säng med en prinsessa vet jag inte om det är värt det, inte ens för Madde.
Nåja, jag får nog begränsa min lista en aning men en sista allmän grej som jag noterat är att det är mycket tekniska fel för de svenska lagen i de olika lagsporterna. Nästintill pinsamt att se, blir ju en ny omgång alldeles snart då damerna ska möta Spanien i handbollen...
Såg att jag fått med ett citat på Pokerlistings veckolista i förra veckan, den om den berömda myggan som letat sig in mellan mina skinkor för att suga. Alltid skönt när det mest givande man har blir citerat, känns att jag bidrar till att mänskligheten utvecklas helt klart.
I TV-spelsväg har jag kört klart Darksiders sent omsider, spelet är några år gammalt och med en uppföljare på gång när som helst. Kan rekommendera det starkt till folk som gillar lite hack-n-slash, bra story och kul med lite enkel problemlösning mellan varven med hjälp av olika förmågor och hjälpmedel. Enda stora tilten kom när jag i min iver att klara av achievements inser att spelet är buggat och en av de prylar som jag behöver för att fullborda samlingen i spelet är bortom tillgång. Något frustrerande. Jag ser framemot tvåan dock, hoppas de fullföljer och finslipar sin redan fina formel, kan bli riktigt trevligt återseende. Utöver det tankade jag hem Deadlight, ett 2D-plattformsspel i The Walking Dead-/Alan Wake-anda. Något kort men riktigt skönt stuk på det som starkt påminner om nyss nämnda TV-serie samt spel, klart spelvärt för alla zombiefantaster ifall ni har en dryg hundring över.
Känner att jag svävar iväg åt alla håll i det här inlägget men det är väl så livet är just nu, mycket olika områden som berörs i intrycksväg. Jag ska dock runda av för denna gång, finns en dag imorgon också...
onsdag 1 augusti 2012
Deppigt...
Vet inte varför men är ganska lågmäld och nästintill deppig för tillfället, kan kanske ha att göra med att semestern är på väg mot sitt slut då allvaret börjar på måndag igen och den ångesten är ju inte att leka med. Veckorna har bara sprungit förbi utan att jag knappt förstått att jag varit ledig, att vara ledig fyra veckor av 52 på ett år känns rätt jävla futtigt om man ser det från det stora perspektivet, jag måste jobba i 13 år för att få vara ledig ett år totalt...inte riktigt proportionerligt ifall ni frågar mig.
En annan aspekt som påverkar humöret är pokern, efter den tillfälliga framgångssagan för några veckor sedan när jag vann tre turneringar inom loppet av en vecka har det vänt igen. Nu är det kallt igen och jag har fått en särskild nemesis vid namn RSF som verkar donka ut mig i ur och skur, lagom upphetsande. Lyckades nästan få till en klonk i fredags då jag efter en tung start kom igång bra i Fredagsfighten men när jag väl fått upp stacken till himmelska nivåer åker jag på en setup där jag floppar färg mot färg och det självklart mot en toppfem-stack när jag själv ligger tvåa, efter det var det bara en tidsfråga innan jag fick kasta in handduken. Under helgen kördes de vanliga turneringarna dock utan framgång, tänkte hoppa Steken också på grund av den sviktande formen men reggade mig i sista stund dumt nog. Jag borde ha lyssnat på gutkänslan, jag åker efter att ha turnat flushen på parad bräda där motståndaren sitter på trissen, rivern parar bordet ännu en gång och kåken är ett faktum. Surt surt surt.
I gårdagens Turbowiggen tar jag precis prisplats efter att ha blivit kortkall mot slutet, de pengarna investerades i kvällens LL samtidigt som jag satte in lite PLO-pengar för att försöka hitta framtidstro. Föga förvånande blev det ett back även där, får in det med 4987 mot AQT9 på floppen 994 där turn kommer 6 och river en förhatlig A. Bara en 700BB-pott som letade sig åt fel håll...
Nej, är riktigt under isen just nu och skulle verkligen behöva någon form av positiv input, tror jag gör bäst i att minimera pokrandet tills jag hittar den psykiska balansen igen.
Annars har jag inte sysslat med mycket, följt OS en del och det är fascinerande hur man fastnar för väldigt udda sporter och länder bara för att det är OS. Blev också lite kär i danska handbollsspelaren Camilla Dalby häromdagen, lyckades ju bevittna deras match mot Sydkorea och blev lite tagen av fröken ifråga. Basketen har varit kul att följa också med USAs dreamteam i spetsen men även ett frejdigt Tunisien och kaxit Argentina som spetsar till det. Svenska framgångarna har uteblivit mer eller mindre helt, frågan är om Finland ens deltar då jag inte sett en enda finsk deltagare än så länge men de kommer väl när friidrotten väl kör igång. Vet inte, är inte lika upphetsad över OS som jag var förr, nu är det mer en trivsam bakgrundsunderhållning det rör sig om. Gott så.
I pokervärlden händer det grejer, Full Tilt är uppköpt av Pokerstars och öppnar åter om 90 dagar vilket måste kännas skönt för de som haft pengar innestående där för tydligen ska alla innestående medel utbetalas. Det känns rätt skönt med en positiv lösning på en kraschad sajt i skuggan av 5050-skandalen där det är tveksamt om någon av spelarna får återse en endaste krona, sett till forumposterna är en ekobrottutredning initierad i alla fall och vi får hoppas de ansvariga för detta debacle får sitt straff. Svepof hade styrelsemöte i helgen också, vi får väl se när mer information från denna begivenhet publiceras på hemsidan deras.
Ja just det, hade ju en liten trevlig grindkväll hos Valterego i lördags också även om närvarograden inte var den väntade. Planen på att ha en riktig pokerdag föll ganska tidigt även om det senare blev aktuellt med lite homegame i alla fall, till slut blev det dock bara jag och Valter vilket dock inte är fy skam. Klonkarna uteblev även om jag tog mig till 200:e plats av drygt 9 000 spelare i en turnering på Stars, blev än en gång medveten om de groteskt stora startfälten på Stars vilket självklart är trevligt ur ett prisperspektiv om man går långt men som nu fick jag 4 x min insats trots att jag spöat typ 97% av startfältet. Jaja, ett ilandsproblem antar jag...
Nej, nu ska jag nog titta på Sveriges damer mot Frankrike i handbollen...älskar Sveriges patenterade "spontanitet" med high fives och "roliga" ansiktsuttryck by the way(tänk Klüft)...
En annan aspekt som påverkar humöret är pokern, efter den tillfälliga framgångssagan för några veckor sedan när jag vann tre turneringar inom loppet av en vecka har det vänt igen. Nu är det kallt igen och jag har fått en särskild nemesis vid namn RSF som verkar donka ut mig i ur och skur, lagom upphetsande. Lyckades nästan få till en klonk i fredags då jag efter en tung start kom igång bra i Fredagsfighten men när jag väl fått upp stacken till himmelska nivåer åker jag på en setup där jag floppar färg mot färg och det självklart mot en toppfem-stack när jag själv ligger tvåa, efter det var det bara en tidsfråga innan jag fick kasta in handduken. Under helgen kördes de vanliga turneringarna dock utan framgång, tänkte hoppa Steken också på grund av den sviktande formen men reggade mig i sista stund dumt nog. Jag borde ha lyssnat på gutkänslan, jag åker efter att ha turnat flushen på parad bräda där motståndaren sitter på trissen, rivern parar bordet ännu en gång och kåken är ett faktum. Surt surt surt.
I gårdagens Turbowiggen tar jag precis prisplats efter att ha blivit kortkall mot slutet, de pengarna investerades i kvällens LL samtidigt som jag satte in lite PLO-pengar för att försöka hitta framtidstro. Föga förvånande blev det ett back även där, får in det med 4987 mot AQT9 på floppen 994 där turn kommer 6 och river en förhatlig A. Bara en 700BB-pott som letade sig åt fel håll...
Nej, är riktigt under isen just nu och skulle verkligen behöva någon form av positiv input, tror jag gör bäst i att minimera pokrandet tills jag hittar den psykiska balansen igen.
Annars har jag inte sysslat med mycket, följt OS en del och det är fascinerande hur man fastnar för väldigt udda sporter och länder bara för att det är OS. Blev också lite kär i danska handbollsspelaren Camilla Dalby häromdagen, lyckades ju bevittna deras match mot Sydkorea och blev lite tagen av fröken ifråga. Basketen har varit kul att följa också med USAs dreamteam i spetsen men även ett frejdigt Tunisien och kaxit Argentina som spetsar till det. Svenska framgångarna har uteblivit mer eller mindre helt, frågan är om Finland ens deltar då jag inte sett en enda finsk deltagare än så länge men de kommer väl när friidrotten väl kör igång. Vet inte, är inte lika upphetsad över OS som jag var förr, nu är det mer en trivsam bakgrundsunderhållning det rör sig om. Gott så.
I pokervärlden händer det grejer, Full Tilt är uppköpt av Pokerstars och öppnar åter om 90 dagar vilket måste kännas skönt för de som haft pengar innestående där för tydligen ska alla innestående medel utbetalas. Det känns rätt skönt med en positiv lösning på en kraschad sajt i skuggan av 5050-skandalen där det är tveksamt om någon av spelarna får återse en endaste krona, sett till forumposterna är en ekobrottutredning initierad i alla fall och vi får hoppas de ansvariga för detta debacle får sitt straff. Svepof hade styrelsemöte i helgen också, vi får väl se när mer information från denna begivenhet publiceras på hemsidan deras.
Ja just det, hade ju en liten trevlig grindkväll hos Valterego i lördags också även om närvarograden inte var den väntade. Planen på att ha en riktig pokerdag föll ganska tidigt även om det senare blev aktuellt med lite homegame i alla fall, till slut blev det dock bara jag och Valter vilket dock inte är fy skam. Klonkarna uteblev även om jag tog mig till 200:e plats av drygt 9 000 spelare i en turnering på Stars, blev än en gång medveten om de groteskt stora startfälten på Stars vilket självklart är trevligt ur ett prisperspektiv om man går långt men som nu fick jag 4 x min insats trots att jag spöat typ 97% av startfältet. Jaja, ett ilandsproblem antar jag...
Nej, nu ska jag nog titta på Sveriges damer mot Frankrike i handbollen...älskar Sveriges patenterade "spontanitet" med high fives och "roliga" ansiktsuttryck by the way(tänk Klüft)...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)