tisdag 29 januari 2013

Fiasko...

Helgens pokeräventyr kan inte beskrivas med något annat ord än fiasko, den så länge emotsedda POY-turneringen blev bara en enda stor besvikelse där jag aldrig kom in i det överhuvudtaget. Jag fick några fina händer så som QQ men självklart kommer det A på floppen som det sedan blir oövervinnelig action på. Ett par sådana händer så är man ju illa ute även fast man har en stack på 10k från start, som mest var jag uppe på 11k men höll mest till runt 6-7k de knappa två timmar jag var med. Jag slutar på en 84:e plats eller något dylikt efter att ha fått in det med 44 mot ATkl pre, floppen kommer med två klöver och ett A på turn förseglar mitt öde. Riktigt besviken på det utfallet blev jag, nog för att motståndet i den turneringen som sagt var det grymmaste någonsin på SvS men hade större förhoppningar än så. Sedan blir man ju lite lack när man ser att rosjon letar sig in i pengarna ännu en gång, hur gör den mannen? Hur kan man leverera så hårt i varje större turnering? Önskar att jag vore rosjon för en dag...

Som om det inte vore nog av pokermisär på söndagen så fick jag mig en käftsmäll i Steken också som jag satellitat mig in till, jag börjar bra och dubblar ganska tidigt för att hålla mig kring den nivån cirka två timmar in tills jag får Plumpa till höger om mig vid bordet. Ni som inte vet det så är denna karl född med ett par guldbyxor, han kommer in i osannolika ruscher som håller i sig i flera månader där allt han rör vid blir till bankrulleboosters. Just nu är han inne i en sådan rusch och jag visste exakt hur det skulle sluta, det dröjde inte länge förrän han ägde min bleka finska röv ordentligt. Jag hittar QJo i mittposition och efter att en kille höjt innan och Plumpa synat bakom tar jag också en väldigt spekulativ syn, floppen kommer 9T4rainbow och efter att Plumpa satsat halvpott tar jag syn vilket en annan också gör. Turn kommer en himmelsk 8 och jag sitter på nöten, Plumpa bettar ut hårt igen och jag ställer för att se den tredje spekulanten vika innan Plumpa synar. Han har 44 och jag vet att jag är körd, rivern kommer med den fjärde fyran och jag vill bara börja grina men får istället se potten på 3xavg gå fel väg...vill även lappa till Plumpa. Killen är en av de goaste men ibland blir han bara för äcklig, han kan ju dela med sig lite av sina framgångar kan jag tycka. Jag är utsvulten på den fronten och anser mig förtjäna en munsbit snart, alla andra får mumsa tårta men inte jag. Orättvist.

Vad som är rättvist är dock att jag förärats en plats i ett styrelseförslag för SvePof för kommande året, det är delar av den nuvarande styrelsen som tänker omkandidera men även bjudit in mig och Bjoelle för att komplettera deras uppställning. Jag behövde inte allt för lång betänketid för att tacka ja, inte för att jag ser något självändamål i det utan för att jag vill vara med och påverka pokern i Sverige så att det förhoppningsvis i slutändan blir en accepterad hobby i Sverige. Jag tycker det är skandal att vi inte får utöva vårt intresse utan att känna oss som kriminella sluskar när vi egentligen har hur kul som helst tillsammans och bildar nätverk, hittar kompisar som ibland till och med blir kompisar för livet. Jag vet inte exakt vad min roll blir men har diskuterat lite med ordföranden Mauritz om att jag ska vara inblandad i arbetet mot klubbarna och det känns ju inte annat än logiskt, jag brinner mycket för gräsrotspokern som är långt ifrån den som oftast lyfts fram i media. Först ska ju dock vi få förtroendet, årsmötet hålls 16:e februari i Stockholm dit jag tycker att alla som bryr sig om pokern i Sverige ska leta sig. Det är ett bra pokerår som är bakom oss men än finns det mycket att göra och det på många plan, jag tror alla är intresserade av konstruktiva och utvecklande diskussioner så ta er dit och gör er röst hörd.

Hade lite fler saker jag tänkt ta upp men orkar inte, är för trött så får istället leta mig till duschen för att sedan gosa ner mig i flickvännens armar innan John Blund kommer och tar mig hårt...

torsdag 24 januari 2013

Jämna plågor...

En vecka har gått igen och jag vet knappt hur det gick till, tiden bara springer som världens Bolt ur händerna på mig. Förra torsdagen var det dags för en frirulle i min ära på Metspoker och 23 vilsna själar hittade till turneringen, jag kämpade så gott jag kunde men en liten startstack i kombination med halvbrant struktur gjorde att det snabbt blev lotto. Jag fick i alla fall in det med AQ men fick ju tre syn så oddsen var inte höga, en viss Aifus från närområdet tog bountyn på mig när hans nior eller vad det nu var fick hålla upp. En 12:e plats tror jag det blev för mig och det får väl anses helt ok sett till omständigheterna...

Helgen bjöd på födelsedagskalas hemma hos föräldrarna då mor skulle firas samt allmänt slappande, har faktiskt förträngt vad vi ens gjorde då. På måndagen bar det av på tjänsteresa från vilken jag återvände igår kväll... Som ni ser går det lite i ett med allting, som om det inte vore nog försöker jag ju dumdristigt nog klämma in poker i de luckor jag hittar. Tyvärr är jag kallare än ett kylskåp i en glaciär, det är så långt gånget att jag nästintill sitter med gråten i halsen när jag spelar för jag vet att jag antingen kommer att bli ägd, rövknullad eller bara kliva in fel i en situation i min iver att hitta rätt. Senaste exemplet på det blev igår i LL på SvS, jag är hyfsat med och har nästan tripplat stacken ett par timmar in när jag får QQ. Jag slår om en raise pre och får ett par syn, floppen kommer 73T eller något liknande vilket känns bra tills dess att första killen att prata bettar pott(vilket är ett riktigt stort bet i det här läget) varpå den andre också ställer för lite mer än det första bettet. Nu känns inte mina damer alltför kaxiga alls längre och jag vill ju egentligen inte inse att jag är slagen, flickvännen sitter dock bredvid och säger "Jamen vad ska dom ställa med som inte har dig slagen?" och med hennes kloka ord ringandes i öronen trycker jag på den förhatliga fold-knappen. Nu visar första ställaren 77 för floppat set varpå den andre visar stolt(?) upp JJ, jag var ägd och det var en bra fold men riverns Q fick mig att spasma ordentligt i soffan. Hade jag tiltställt på floppen hade jag haft en monsterstack men så går det ju inte att tänka...

Lätt tiltad och frustrerad av detta plus en åt helvetes drygt muppig lina/SvS-klient som kämpar hårdare med att behålla uppkopplingen än en rullator-försedd åldring kämpar med att behålla balansen på en isgata så är jag beredd att grina på riktigt, sitter och svär åt datorn och ger den lite lätta lappningar på skärmens kant. Är det något jag inte pallar i spelmässiga tilttillstånd så är det att det hela kryddas med tekniska dito, det känns ju värdelöst nog att spelet är kallt utan att Murphy behöver spä på det ytterligare med random nedkopplingar när jag desperat letar efter spelrytmen. Nåväl, jag behöver inte oroa mig för mitt tillstånd alltför länge då jag ganska snart blir ägd, delvis med mitt godkännande, av inhoo. Jag har A5hj och synar en raise pre, floppen kommer Ax6 och inhoo kommunicerar svaghet med ett inte alltför kaxigt bet. Syn kommer från mig och den tredje herrn i potten, turn ger en till synes lanka varpå båda två checkar till mig och jag orkar inget annat utan stoppar in mitt resterande med instafold från tredje herrn och instasyn av inhoo då han sitter med 66. Kändes som att min rumpa var ägd men jag orkade inte undvika den fadäsen, inhoo vet vad han gör och lyckades till slut ta en andraplats i turneringen såg jag. GG på honom och FU på mig...

Funderar starkt på att ta ett pokeravbrott hela februari, bortsett från några måsten livemässigt. Jag är en slagen man, både ur gulhetsperspektiv och sett till mentala hälsan. Mitt sista hopp står till POY-turneringen nu på söndag men jag kan ju redan förutse hur det kommer att sluta, i en implosion av tårar och svordomar samtidigt som jag kväver mig själv med en söndertuggad kudde där fjädrarna yr likt dödsdansande svanar kring mitt huvud. Om jag mot all förmodan ens kommer i pengarna så kommer jag nog att bli lika salig som en munk på grönbete, det är inte mycket jag begär numera för att få pokerstånd. Har nästintill tappat tron på att någonsin mäkta med en ITM ens igen...

Plockade upp en intressant bok på flygplatsen på tjänsteresan, jag kanske ligger helt efter zombie-mainstreamen men jag hittade i alla fall en bok vid namn "Världskrig Z" som då är en fiktiv vittnesskildring från ett krig mot zombier som mänskligheten överlevt. Det är helt i stil med The Walking Dead fast på global skala med en massa politiska och sociala undertoner, riktigt intressant läsning och ett annorlunda format gör att det känns fräscht trots den mediala zombiefieringen vi utsatts för på senare år. Tydligen kommer boken att filmatiseras med Brad Pitt i någon huvudroll, kan ju verkligen bli något att se framemot.

Vad mer? Har kört lite mer Xcom:Enemy Unknown och det är ett fascinerande spel även om det blir en aning enformigt stundvis då uppdragen är snarlika, dock är det mycket känsla i det och ett djup som känns tilltalande. Far Cry 3 har fått några timmars uppmärksamhet också, där känns det som att jag bara skrapat på ytan då det är ett sandlådespel med hur mycket eskapadmöjligheter som helst. Det behövs nog lite mer djupdykning där innan jag riktigt fått grepp om det... Känns som att jag halkar efter lite i spelvärlden och jag vågar nästan inte ens titta på releaselistorna längre, vill inte veta hur många godbitar jag måste släppa för stunden. I-landsproblem på hög nivå, jag vet, men är man en inbiten gamer så är man.

På tal om böcker nyss så har jag lagt till mig med en kvällsrutin som av lejonparten nog ses som det toffligaste på länge, jag har efter tjejens påstridiga övertalningar börjat läsa högt ur böcker för henne på kvällarna. Vi har betat oss igenom halva självbiografin skriven av Damien Echols och om jag känner henne rätt är det här bara början, jag kommer nog att få leva med att vara en levande talbok ett bra tag framöver. Måste dock erkänna att jag inte är helt obekväm med det hela, är ju nästan gammal nog att vara hennes pappa.

Och sjukt nog är det just det hon ropar om nu, att hon vill att jag ska lägga mig ner och ge henne lite oral stimulans igen. A man's gotta do what a man's gotta do...

onsdag 16 januari 2013

Kill Koivu...

Jaha, imorgon är det alltså dags för det sjukt hajpade eventet på www.metspoker.com nämligen freerollen "Kill Koivu":

Prispott: $200 + $50 i bounty på mig och jag nickar Koivulainen
Tid: 20.00
Plats: Metspoker
Lösenord: Killk

Notera dock att registreringen inte öppnar förrän två timmar innan starten d.v.s. 18.00, ställ in alarmen nu och se till att ta chansen till att förnedra mig. It is on.

måndag 14 januari 2013

Förkylt...

Det small bara till i förra veckan, torsdagen och fredagen ägnades åt kurerande av en akut förkylning där det mestsa botandet idkades genom idoga sovande. Där försvann den halvan av arbetsveckan och helgen var kommen, sjukt nog har jag faktiskt inget minne av vad fredagskvällen ägnades åt direkt. Lördagen återfinns mer i minnet då tjejen drog iväg på fika och bio med kompis så jag fick eftermiddagen för mig själv, tiden utnyttjades till lite xbox och tittande av Minecraft-dokumentären. Den var rätt intressant även om delar av den kändes som utfyllnad, jag blev mest tagen av det mottagande Notch(han som gjort spelet) fick när han för första gången besökte en spelmässa i USA och alla skulle fram och tacka honom. Det är ju ett sådant erkännande man drömmer om, att få göra lite skillnad i människors liv och känna att man givit något positivt även om det som i det här fallet är något så "banalt" som ett spel. Jag är imponerad av människor som är kreativa och hittar vägar att få utlopp för den samtidigt som de också drar in lite deg på sin talang, killen i det här fallet verkar också ha kvar sina fötter på jorden så det inte är tal om någon hybris. Även fast han vid ett tillfälle säger sig vara gud, med en hyfsat stor portion självdistans förståeligt nog. Ungefär något jag skulle kunna säga i motsvarande sits...

På lördagskvällen blev det att köra Långlördag men det blev en vidrig affär, en dryg timme in hittar jag KK och slår om en raise pre som jag får syn på. Floppen kommer 653 med två klöver, efter att han checkat bettar jag 3/4-pott varpå han ställer mig och jag synar. Turn kommer Qhj och river 7sp, jag tror ju ganska logiskt att potten är min men ser sjukt nog hela min stacka fara åt fel håll över bordet. Jag riktar en ångestfylld blick mot hans kort och ser att han har 89o, say what? Hur i helvete hittar han det spelet han gör på floppen? Missförstå mig rätt, jag vill ha det här spelet emot mig varenda gång obviously men blir ju samtidigt nyfiken på hur man tänker...om man nu tänker överhuvudtaget. Jag tror inte jag kan ge ett mer belysande exempel på värdet på SvS än det, även om det här ändå är nästintill överdrivet absurt. Nåja, jag fick alltså äta skit som vanligt nuförtiden trots klockrent spel än en gång, börjar tyvärr bli van men det känns ju inte bättre för det.

Inte blev det bättre på söndagen när jag körde Steken, tar det ju lugnt med insatserna nu men lyckades kvala in till den sjukt nog med tanke på formkurvan. Väl i turneringen blev det ingen större dramati, jag tappade till 3,5k under första timmen från startstacken på 7k. Efter det börjar dock det hela ta lite fart och jag får stacken att dubblas efter att ha byggt på till runt startstack igen, kommer inte ihåg hur handen var men jag landar på runt 14k som jag sedan harvar runt på i en dryg timme. Efter det kommer en lokalförmåga vid namn davlau och sätter sig vid bordet, han sitter på en för det tillfället monsterstsack på 45k och jag hittar 77 nästan direkt efter hans ankomst. Han slår upp till 800 med blinds på 200/400, jag synar självklart och floppen kommer 8-hög med två ruter. Check till honom varpå han bettar 800 igen, jag slår om till 2 100 och han synar. Turn kommer till synes blank, ännu ett kort under 8 och jag bombar ut 4 000 som han synar, rivern kommer ett vidrigt T i ruter och jag känner mig tvungen att checka bara för att se hur han ställer mig allin. Jag blir kapitalt tilt eftersom jag är rätt säker på att jag hade honom fram till rivern, att han har synat med Ax eller något i ruter och nu fått färgen. Jag steker i evigheter innan jag till slut lägger bara för att få lite glåpord slängda efter mig när den relativt stora potten trillar över till honom, blir skapligt tiltad och ältar handen länge. Efter det dör dock mitt kortsnitt och spel mer eller mindre, jag som deltagare i turneringen går min död till mötes efter en menlös stund av försök till att hitta tillbaka till rytmen. Tror jag till slut får in det med JQru mot 99 men en blank bräda senare är jag finito... Kollade med polaren idag vad han hade, han säger sig ha haft A4 och turnat stegen mot mig så då känns det ju lite bättre i alla fall.

Idag har det inte gjorts mycket, vi var iväg och veckohandlade så jag passade på att köpa Far Cry 3 och X-Com Enemy Unknown till X360. Jag kan ju faktiskt få slut på något att spela, vore ju katastrof. Nu har jag något att roa mig med igen en tid framöver, båda spelen har fått väldigt bra kritik av både spelsajter och polare så tror nog att dessa två är något av guldkorn från förra året. Annars har jag kört ett spel som heter Enslaved senaste dagarna och det är väl ett lagom behagligt spel, inet att höja till skyarna men mer än väl uppfyllandes sitt syfte att roa.

Glöm nu inte bort frirullen på torsdag, kika in på www.metspoker.com på torsdag för 20.00 är det dags för "Kill Koivu"-turneringen där potten är på $200 med en bounty på $50 på mig. Reggningen till turneringen öppnar två timmar före start, lovar att det inte ska bli någon enkel batalj att knäcka mig.

Nu ska jag ta och duscha och krypa ner i sängen för lite mys med tjejen och nej, sängen är ännu inte fixad så vi har madrasserna på golvet. Blir lite campingkänsla över det hela...

onsdag 9 januari 2013

Braksuccé...

Häromkvällen blev det en aning dramatiskt på sena nattkvisten då sängen brakade sönder och samman, jag önskar att jag kunde säga att anledningen var att jag och kärestan idkade älskog utan dess like. Att sängramen aldrig fått sig en omgång som då, att grannarna ringt störningsjouren för att det låter som en flodhäst håller på att föda(åsyftandes då på mina parningsläten) eller att en grundkurs i kama sutra genomfördes. Men nej, verkligheten överträffar inte fantasin denna gång. Enda anledning till det hela var att jag rullade över från hennes sida till min, därefter var katastrofen ett faktum. Det var bara att riva ur allt och lägga madrasserna på golvet, fast innanför sängramen självklart då för att bibehålla sängkänslan. Lagom speedad i huvudet tog det ett par timmar innan man somnade efter den omgången och inte ens en sådan grej får hända av rätt anledning, vad episkt det hade varit om jag hade kunnat hävda att vi älskat sönder sängen. Being Koivu.

Kört lite Djupet-turneringar de senaste dagarna och kylan bibehålls i spelet, ena turneringen slutar efter att jag floppat topp två med A9 där dock turnen fyller färgen med en J. Allt åker i alla fall in där och jag förbannar min otur över att han ska få dra in färgen, döm min brutala förvåning dock när han viker upp JJ. What the fuck? Jag hade betat rätt hårt på den floppen men det hindrade inte honom från att syna, jag hade dock färgchansen kvar om det fyrfärgade sig på bordet men rivern blankade ju föga oväntat. Nej, nu är det riktigt tungt på pokerfronten, inte för att jag torskar stora pengar eller att jag blir rövknullad hela tiden. Det är bara att jag inte vinner någonting i princip, spelar ingen roll hur pengarna åker in utan jag väntar alltid bara på att motståndarna ska ta hem det i slutändan. Jag har haft perioder som denna några gånger förut och det är lika tungt varje gång, jag tror enda botemedlet är att sakta men säkert bara grinda sig ur oturen/det kalla. Skönt på ett sätt att den perioden infaller nu när jag håller lite extra hårt i slantarna, behöver jag inte veva bort extra mycket i ren frustration.

Har sett att Superbloggen på AB segat ned sig på sistone och att den ende som försöker hålla liv i den är Glimne, hans näst senaste inlägg lämnar dock en lite besk smak hos mig. Inlägget jag åsyftar är det där han redogör för hans och Bergmans vadslagning, det hela grundar sig på diskussioner de haft förra året där det slogs vad om Bergmans bok skulle utkomma före ett visst datum eller inte. Nu gjorde den inte det och därmed är Bergman skyldig Glimne en symbolisk slant, dock vägrar Bergman att betala. Sakfrågan i sig är ju inget att diskutera men själva tillvägagångssättet känns lite unket, Glimne ägnar ett av de längre inläggen på bra länge för måla fram det hela som något horribelt och tar tillfället i akt att verkligen(i mina ögon) sparka på någon som redan ligger ned. Glimne & co har hela tiden gnällt på mognadsnivån hos motparterna men i det här fallet tycker jag att han på ett sätt sjunker ned på samma nivå, fastän hans språkbruk är långt mer civiliserat än motståndarens. Jag hade ju hellre sett att han kommenterat det hela på två rader och konstaterat bara kallt att han minsann fick rätt vad gäller Bergman, istället för att som nu gnida in det sjutton gånger utan pardon. Nog för att Bergman varit brutal i sin framtoning men jag hade nog hellre sett att Glimne stod över det hela i sitt agerande, avslutade hela diskussionen med värdighet men nu är det verkligen som att han nyttjar tillfället att bemästra Bergman på alla plan. Inte riktigt snyggt även om jag förstår Glimnes syfte och motiv till det hela, han har ju blivit riktigt illa åtgången av Bergman under året. Lite sandlåda över det hela...

Något roligare att förtälja är att ni kan få chansen till lite enkla pengar då jag fått äran att vara bounty i en freeroll på Metspoker(www.metspoker.com), inget överdrivet utan bara $200 i potten med en bounty på $50 på mig. Det hela kommer att äga rum 17 januari kl.20.00 på Metspoker och beroende på utfallet så kan det bli lite mer spännande aktiviteter där vad tiden lider. Turneringen har passande nog döpts till "Kill Koivu" så det är ju bara att lyda rådet så kanske ni får en liten slant för besväret, jag hoppas vi får ihop ett skapligt gäng i alla fall. Se nu till att markera datum och tid i kalendern!

Kollade på The Hobbit för några dagar sedan och den var riktigt bra, lite mer mogen på något plan än den tidigare trilogin. Jag gillade Bilbo betydligt mer som hobbit än de andra gestaltningarna tidigare, nu fanns det en större mognad och avsevärt mindre menlöshet i bilden. Snyggt gjorda scener och ungefär samma uppbyggnad i tempo som tidigare, lite snack och så en fet actionscen och så lite snack och så en fet actionscen igen och så vidare...

Nej, nu lär jag leta upp flickvännen innan hon lackar ur helt på ouppmärksamheten. Behöver ju inte bry oss om eventuella knakningar i sängen längre i alla fall utan kan köra på utan bekymmer...

söndag 6 januari 2013

Jobbångest...

Jaha, imorgon bär det av till jobbet igen efter ett tvåveckorsuppehåll, känns ju sisådär med tanke på hur skönt det har varit att bara vara. Tyvärr undslipper man ju inte ekorrhjulet hur lätt som helst här i livet, det krävs både skills och tur att komma ur det på ett positivt sätt. Jag ska inte klaga, det är ju så jag får mer deg att slaska bort på fiskarna...

Har dragit igen rätt rejält på spelandet då ekonomin är lite tärd för tillfället i och med julhetsen samtidigt alla familjens födelsedagar i princip sammanfaller under den här delen av året, lite har det dock hunnits med i spelväg och Långlördag kördes i vanlig ordning igår. Ingen succé direkt och det enda nämnvärda är att jag helt oprovocerat blev påhoppad av en viss wizzpopper som började med att kalla mig "äckliga finne" och avslutade med "intoleranta fanskap" eller något dylikt, alltid skönt när folk visar sitt rätta jag vid borden. Har bara en sak att säga: mognast. Sprang dock på några andra mer behagliga karaktärer att snacka loss lite med och det är alltid trevligt när man kan förena nytta med nöje... Var ju en större liveturnering i Köping i helgen men jag hoppade den, känner inte riktigt det där suget just nu då oktober-november förra året nästan gav mig en överdos av livepoker. Jag är dock inte uppgiven för gott, ska ut och dräpa snart igen.

Jag och tjejen  har roat oss med att kolla på en serie dokumentärer om fallet West Memphis Three, det rör tre ynglingar som 1993-94 blev dömda (till synes) oskyldiga för mordet på tre pojkar. Det hela började med att jag beställde en av de dömdas biografi, "Life after death" av Damien Echols, då jag sedan tidigare fått upp intresse för fallet efter att ha läst om det lite här och där. Nåväl, mitt i läsningen av den får jag höra att SVT visat dokumentären "Paradise Lost" som handlar om just de här morden, den betas snabbt av via SVTplay men vi inser snart att det är en tredje version av ursprungsdokumentären. Vi letar snabbt upp originalet och tittar även på det, vår törst släcks inte av det heller utan jag luskar reda på att det finns ytterligare en väldigt nyligen släppt dokumentär vid namn av "West Of Memphis". Den betades av ikväll och det är en riktigt fascinerande och skrämmande historia som målas fram, det är ganska uppenbart att allting inte gått rätt och riktigt till samtidigt som karaktärerna avlöser varandra i dramat. Mycket se- och tänkvärt material.

Utöver det har mesta delen av tiden ägnats åt samboliv då tjejen i princip bor här numera, hennes lägenhet ska väl avskaffas vad tiden lider. En del familjeumgänge har det blivit också i och med kalasen och högtiderna som varit, känner som att jag har större uppskattning även för dessa delar nu när pusslet känns komplett. Sedan är det lite grejer på gång på pokersidan av mitt liv som jag inte kan gå in på än, det lär dock bli å ena sidan intressat och å andra sidan småkul vad gäller de olika projekten. Kul att det händer något nu när springet är under all kritik, mitt hopp står fortfarande till POY-turneringen i slutet på januari. Jag hoppas få till en klonk där så att jag kan återuppta kampen med skuja, rosjon och annat löst folk om dominansen på SvS i turneringsväg...

Nu måste jag nog uppsöka sängen då det är okristligt tidig uppgång i morgon för vanligt hederligt arbete igen, back to basics så att säga.

onsdag 2 januari 2013

Istiden fortsätter...

"Kallare än Koivu" hör nog till ett av de mer motsägelsefulla uttrycken som finns för det går fan inte att vara kallare än mig, kvällens Lillördag är ett oemotsägligt exempel på det. Jag börjar bygga stack tidigt och får igång maskineriet så sakteliga, letar mig upp på bekväma 10k efter 25 minuter d.v.s. dubbel startstack utan några större risker. Nu kommer dock den till synes perfekta setupen för mig, jag får AA i mittposition och har en raise innan mig som jag slår om. Döm förvåningen när en till kille bakom mig pushar in sin 85BB-stack, ursprungshöjaren synar den varpå jag trycker in allt jag har. Efter en stunds stek kommer synen för hans andra halva av stacken med KK. Potten på runt 360BB ligger så sjukt härlig i mitten och jag dansar fram över en ofarlig bräda fram till turn, bara för att se hur rivern pissar på mig som aldrig förr när den levererar en K. Motståndaren, Hejdå, har mage nog att håna mig efteråt också och jag ska nog inte ens skriva ner de ord som visualiserades i mitt huvud där och då...

Är så trött på att inte få mina utspelningar att hålla, det är det som gör att jag inte tar mig fram till de tunga pengarna. Nu fick jag kvar 50BB efter den smällen och fortsatte att gneta på men tji fick jag, de osentimentala påsättningarna skulle fortsätta. Först hinner jag dock få AA en gång till som jag får dubbla med mot K3kl där floppen kommit K-hög i bara hjärter, självklart hade jag inget hjärter så jag fick ju inte slappna av den gången heller. Dock harvar jag på i häradet av 10-20 BB så det är inte mycket till spelutrymme direkt, jag får dock in dryga hälften mot en short med AJ mot AT men tro fan att han drar en T på flopp och en till på river för att gnida in det. Handen efter får jag mina tredje AA och efter två limp och en raise före mig tror jag ju på syn från något håll när jag ställer men icke, tilt!

Det hela avslutas sedan när jag får in det med ATo från BB med runt 18BB mot 94kl och motståndaren drar en fyra på rivern... Skulle det med ord gå att beskriva min uppgivenhet nu över pokern skulle det vara det mest känslosamma som någonsin yttrats, det är helt sanslöst vad trött jag är på att inte få till det. Nästan så att pokersuget på allvar är på väg att krackelera helt...

Utöver det ägnas dagarna åt allmänt häng med tjejen och försök till uppstyrning av maten, nu är det nog med svullandet och det är inget sketet nyårslöfte utan bara hårda fakta. Hushållet håller också på att rensas på överblivet skräp då det helt plötsligt ska rymma två personers livsförnödenheter, rätt skönt att få bort gammalt skräp som legat länge. Tog tillfället i akt att också rensa bort de sista av Minttus prylar så nu är hon ett minne blott, finns nog inget som påminner om hennes existens här längre än några förirrade katthår i något hörn. Stackars kisse.

Fick också mail häromdagen från SvS om att jag de facto kvalificerat mig till deras Player Of The Year-turnering som går av stapeln mot slutet av januari, den ser rätt gottig ut då potten till den skrapats ihop från alla rankingturneringar som körts under 2012 och förstapriset landar på behagliga 228k. Inte mig emot att ta hem den, finns ju bara ett problem...eller snarare 99 i form av alla turneringsproffs som tagit sig till samma final. Värdet är ju djävulskt bra för att vara en freeroll men motståndet är ju inte direkt standard för en freeroll, det är ju lätt tyngre motstånd nu än t ex bland topp 100 i SM:et som avgjordes i december. Nej, det blir inte lätt men jag anser ju mig i alla fall ha minst en chans på 100 att ta hem det och det kanske är dags för mig att dra ut för en gångs skull?