Om jag inte kände att tiden gick fort innan så är det inget mot hur det är nu, dagarna bara svischar förbi i bebiskomans tecken. Hela tillvaron går på något sätt ut att krama dottern så mycket som möjligt, då är det lätt att prioritera bort saker och ting för den förmånen.
Med det sagt hann jag dock spela lite online-poker i helgen och jag blir så fly förbannad på Fredagsfighten på SvS, det är min totala turnerings-nemesis som jag aldrig lyckats knäcka. Jag har knappt kommit i pengarna i den trots otaliga försök, nu i fredags såg det riktigt bra ut med runt 40 kvar när jag är i ledningen efter att ha synat ner en bluff-allin på turn med 63 och brädan 33xx. Det var friskt vågat av motståndaren då han reppat högt par men med den träffen är det inte svårt att syna för egen del. Dock tar det roliga slut efter det, träffbilden försvinner och marginalen viker åt fel håll. När jag bustar som 34 med 30 priser är jag grinfärdig av frustration, att det banne mig aldrig kan gå i den turneringen. Måste nog inse att 5-manna inte är min bästa gren, har fortfarande orden från en motspelare under en liveturnering ringandes i öronen: "Koivu, 5-manna är inte din grej, va?". Psykning på hög nivå.
Nu när julledigheten snart infinner sig ska jag nog försöka nyttja den tiden åt att klämma en liveturnering någonstans i närheten, dessa helgtider brukar historiskt sett locka klubbarna att anordna lite mer gedigna turneringar och en rejäl deepstack-variant vore faktiskt nöten. Måste bara luska runt lite vad som erbjuds, tyvärr har ju pokerverksamheten rent allmänt gått ner sig avsevärt senaste året eller så. Känns som att folk på något sätt fått nog eller hittat andra intresseområden, eventuellt kan en framtida lag som tillåter pokerklubbar blåsa liv i det hela igen.
Jag blir också lite avundsjuk när jag läser FB-updates om folk som är ute på olika tourer och kör livepoker, det kliar rätt rejält i den tarmen och längtar till nästa gång jag får sätta mig på en lite större liveturnering för att känna pulsen. Det lutar tyvärr åt att det inte kommer att ske förrän i maj eller något då PAF kör sin årliga PPC, den kommer jag nog att göra allt jag kan för att delta i. Mycket angenäm turnering och bra värde.
Podden blev inte av under den senaste veckan heller, tiden flyr som sagt. Dock verkar min sidekick där leta sig till Svedala under julen så vem vet om vi kan beta av en livesittning som en nystart efter höstens avbrott, ambitionen finns där men inte tvånget. Det har ju även hänt en del på pokerscenen som säkert är värt att dryfta i det forumet, håll ut så är vi nog snart tillbaka.
Annars måste jag säga att poker-scenen i Sverige känns rätt avslagen, inga bloggar som river upp diskussioner och inga profiler som gör väsen av sig. Lite trist faktiskt men förståeligt också, folk orkar ju bara så länge innan intressen skiftar och livet förändras.
Nu ska jag återgå till min största förändring i livet hitintills, först ska jag nog tugga i mig några pepparkakor för att säkerställa snällhetsgraden. Stay safe out there.
tisdag 15 december 2015
tisdag 8 december 2015
Back in business...
Jag vet, mina avbrott i bloggandet är nästintill episkt löjliga numera, finns ingen som helst kontinuitet men jag säger som alla sanna artister säger: skapandet föds ur misären. Jag har inte så mycket att vara miserabel över längre, livet rullar på oförskämt bra faktiskt. För er som inte vet blev jag alltså pappa till en dotter den 11:e oktober och ett nytt liv började där och då...
Jag var en av dom som verkligen förstod att ett barns inträde i ens liv skulle vända upp och ner på allt, trots det är jag ändå förvånad över till vilken milda grad det gör det. Helt ärligt kommer jag inte ihåg någonting av livet innan den 11:e oktober, allt innan är bara ett töcken och natten där mellan lördagen och söndagen då dottern kom till världen blev min blick klarare. Livet togs till ytterligare en dimension, ett nytt lager av känslor och tankar lades till den redan respektingivande löken ens liv är. Det är en sådan upplevelse som verkligen definierar meningen med livet, med all respekt för dom som anser att livet inte behöver innehålla ett föräldraskap.
Nåväl, all tid sedan dess har gått åt till att ta in faktumet och njuta av varje sekund. Oavsett antalet timmar av sömn eller dagsformen på dottern fallerar inte mitt humör det minsta, total lycka är det nya svarta.
Podden har fått ligga på is fram tills nu, har inte haft tid eller intresse av att ägna tid åt den men nu känns det som att det kanske börjar bli dags att sparka liv i det liket. Pokern har jag ägnat en del tid åt i spelväg dock, körde lite SM på SvS där det bästa resultat var en 31:a plats i SH-eventet. Har inte haft någon större framgång alls och förklaringen ligger nog i problemet att fokusera, att ha tålamodet. Det är inte så lätt när man har en gurglande boll av härlighet på armen eller någon meter ifrån en på tjejens arm, finns liksom ett ganska stort +EV i att busta.
Vi får se hur jag orkar hålla i det här bloggandet nu, lovar absolut ingenting utan får se när jag har ork att eventuellt plita ner några rader. Ville väl bara göra lite väsen av mig så att folk inte tror att jag fallit av jordens yta, jag har helt enkelt haft ett liv att fokusera på för en gångs skull.
Jag var en av dom som verkligen förstod att ett barns inträde i ens liv skulle vända upp och ner på allt, trots det är jag ändå förvånad över till vilken milda grad det gör det. Helt ärligt kommer jag inte ihåg någonting av livet innan den 11:e oktober, allt innan är bara ett töcken och natten där mellan lördagen och söndagen då dottern kom till världen blev min blick klarare. Livet togs till ytterligare en dimension, ett nytt lager av känslor och tankar lades till den redan respektingivande löken ens liv är. Det är en sådan upplevelse som verkligen definierar meningen med livet, med all respekt för dom som anser att livet inte behöver innehålla ett föräldraskap.
Nåväl, all tid sedan dess har gått åt till att ta in faktumet och njuta av varje sekund. Oavsett antalet timmar av sömn eller dagsformen på dottern fallerar inte mitt humör det minsta, total lycka är det nya svarta.
Podden har fått ligga på is fram tills nu, har inte haft tid eller intresse av att ägna tid åt den men nu känns det som att det kanske börjar bli dags att sparka liv i det liket. Pokern har jag ägnat en del tid åt i spelväg dock, körde lite SM på SvS där det bästa resultat var en 31:a plats i SH-eventet. Har inte haft någon större framgång alls och förklaringen ligger nog i problemet att fokusera, att ha tålamodet. Det är inte så lätt när man har en gurglande boll av härlighet på armen eller någon meter ifrån en på tjejens arm, finns liksom ett ganska stort +EV i att busta.
Vi får se hur jag orkar hålla i det här bloggandet nu, lovar absolut ingenting utan får se när jag har ork att eventuellt plita ner några rader. Ville väl bara göra lite väsen av mig så att folk inte tror att jag fallit av jordens yta, jag har helt enkelt haft ett liv att fokusera på för en gångs skull.
måndag 5 oktober 2015
Trubbel i paradiset...
Körde en större lokal turnering i helgen, 40 man kom till start i en tvådagars med 30k i startstack och 40-minutersperioder. Jag började lite småsegt och tappade ner till dryga 20k tills jag äntligen hittade läget på ett ganska slaskigt och spelglatt bord, hade en hårfager herre vid namn Eric till höger om mig och han brukar inte vara sen att bjuda upp till dans. Jag har AKru och synar raise, flopp kommer A-hög och kommer inte ihåg action där men turn kommer en ruter till och brädan är typ 57A9. Bet från Eric och syn av mig, river en underbar ruter 4:a och efter bet från honom stoppar jag med efterföljande syn. Han har ett sketet tvåpar som han får mucka lite moloket...
Efter det glider jag runt på den stacken som då är ungefär 50k, jag får någon liten minirusch som skickar upp mig mot 80k men där någonstans kommer Mördarn in i bilden och stör dynamiken vid bordet. Jag tappar en aning innan jag själv får förflytta mig till ett annat bord, där kommer jag ganska fel in i det och tappar ganska snabbt runt 20-25k där jag försöker spela ut samma spelare två gånger i rad. Först med 22 på flopp 455 med A på turn där jag får vika, sedan med KQo på Q-hög flopp då han ställer mig all-in efter bet från honom och raise från mig. Här någonstans börjar mitt humör att svikta också, jag har runt 30bb i stacken men inser plötsligt att vi inte har mycket speltid kvar för dagen. Tanken är att spelet bryts 22.00 och vi är fortfarande 20 spelare kvar i spel, känns väldigt frustrerande då vi lätt skulle kunna spela några timmar till och få ner antalet en aning. Sjukt nog har jag inte tänkt tanken alls innan men diskussionen uppstår vid bordet och jag dras med ned i fördärvet, blir till slut så tiltad att jag börjar höja mest hela tiden för att skapa action men blir istället sönderläst och bortbettad från potterna då jag inte heller träffar något.
Trots dippen på slutet av dagen överlever jag med hela 18bb inför söndagen, känner mig lagom peppad och mest trött på mig själv för att jag tappade spåret så totalt mot slutet. Nåväl, söndagen gryr och jag åker tillbaka till klubblokalen för att göra processen kort med mig själv. Inser ju att saker och ting måste hända och det ganska fort om det ska bli något, får gneta på en bra stund med mina 18bb då korttorkan fortsätter. Efter en stund får jag byta bord igen då vårt bord splittras, jag hamnar på ett bord som jag ändå känner att jag har hyfsad koll på redan från början. Relativt snabbt får jag in det med AKo mot Mördarns AQo och uppdubblingen är ett faktum, efter några mindre potter är jag helt plötsligt uppe på gudomliga 30bb.
Jag känner att jag verkligen är i zonen, har alldeles nyss lagt 88 på en 6-hög bräda efter ett starkt bet på flopp av Helen. Hon reppar tanken jag-vill-inte-se-ett-enda-kort-till-för-jag-tror-inte-min-hand-klarar-av-det-trots-att-det-är-ett-överpar-till-floppen, jag viker mina åttor face-up och hon flashar en tia innan hon muckar. Efter lite övertalning avslöjar hon att hon de facto hade TT, föga förvånande i det läget. Med denna typ av spel i ryggen känner jag att det nog ändå kan bli bra det här, glad i hågen hittar jag A7ru på knappen och ser en av dom lösare spelarna vid bordet höja upp det till dryga 2bb från UTG. Jag tar en syn som ende man, med motståndarens kommentar till någon vid sidan om som frågar om hans markerstapel ringandes i mina öron: "Jag har runt 130k men snart 200k då jag ska ta Koivus stack...". Ödesdigert värre.
Floppen kommer JJ2 med två spader, han bettar ut dryga 2bb igen och jag floatar med. Turn kommer Ahj, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu bettar han ut 4bb och jag synar än en gång, river kommer en tredje J och jag vet återigen inte om jag ska skratta eller gråta. Knappt hinner rivern landa innan han är allin för min existens, potten är på runt 20bb och hans allin i samma size. Jag känner innerst inne att det är J han har men tilten är redan på plats över min "otur" och jag förbannar högt och ljudligt hans förväntade J påhand men tar semi-instasynen ändå. Visst, han slänger upp KJo och jag raserar mina markerstaplar innan jag sparkar till en stol och lommar ut från lokalen. Tilten är total och jag är genuint ledsen, jag verkligen hatar turneringar där jag går från hopplös till hoppfull till bust på kort tid. Det blir sådana emotionella rubbningar hos mig att jag inte vet var jag ska ta vägen, varenda turnering jag kör om det så är online eller live går jag in 100% i och då blir också bustarna tunga.
Har analyserat handen efteråt och även fått input från andra, inser att det är primärt pre-spelet som fallerar. Jag borde höja pre, speciellt när jag har position. Tror dock inte att det hade ändrat läget i den här handen nämnvärt, jag tror att jag hade fått syn ändå och då hade mitt öde varit beseglat vilket fall som. Det jag ångrar mest själv är att jag inte tog en andningspaus innan min syn på rivern, att jag inte snackade lite med motståndaren för att få tells. Jag kände ju innerst inne på mig att jag var körd och jag var ju ändå i handläsartagen på allvar så jag hade kunnat övertyga mig själv om att jag kunde vika, kunde ju ha haft 20bb kvar efteråt i så fall. Dock skulle spelaren ifråga kunna agera snarlikt även med mycket svagare hand eller till och med bluff, sätter han mig på färgdraget kan han göra samma move även om han själv är tom. Skulle jag behöva sätta procent på hans handurval skulle jag nog sätta 10% fyrtal, 60% split och 30% bluff.
Riktigt förbannat surt var det i alla fall, kände att jag hade så mycket mer kvar att ge.
En månad kvar till förväntad nedkomst, räknar i princip ner dagarna nu och längtan är stor. Känns som tillvaron är satt på paus till den lille anländer, jag har också tagit mig förbi dom värsta existentiella tankarna vid det här laget så är inne i en dödsförnekelsefas vilket känns omväxlande. Det är alltså snart dags för mitt livs bästa one-time...
Efter det glider jag runt på den stacken som då är ungefär 50k, jag får någon liten minirusch som skickar upp mig mot 80k men där någonstans kommer Mördarn in i bilden och stör dynamiken vid bordet. Jag tappar en aning innan jag själv får förflytta mig till ett annat bord, där kommer jag ganska fel in i det och tappar ganska snabbt runt 20-25k där jag försöker spela ut samma spelare två gånger i rad. Först med 22 på flopp 455 med A på turn där jag får vika, sedan med KQo på Q-hög flopp då han ställer mig all-in efter bet från honom och raise från mig. Här någonstans börjar mitt humör att svikta också, jag har runt 30bb i stacken men inser plötsligt att vi inte har mycket speltid kvar för dagen. Tanken är att spelet bryts 22.00 och vi är fortfarande 20 spelare kvar i spel, känns väldigt frustrerande då vi lätt skulle kunna spela några timmar till och få ner antalet en aning. Sjukt nog har jag inte tänkt tanken alls innan men diskussionen uppstår vid bordet och jag dras med ned i fördärvet, blir till slut så tiltad att jag börjar höja mest hela tiden för att skapa action men blir istället sönderläst och bortbettad från potterna då jag inte heller träffar något.
Trots dippen på slutet av dagen överlever jag med hela 18bb inför söndagen, känner mig lagom peppad och mest trött på mig själv för att jag tappade spåret så totalt mot slutet. Nåväl, söndagen gryr och jag åker tillbaka till klubblokalen för att göra processen kort med mig själv. Inser ju att saker och ting måste hända och det ganska fort om det ska bli något, får gneta på en bra stund med mina 18bb då korttorkan fortsätter. Efter en stund får jag byta bord igen då vårt bord splittras, jag hamnar på ett bord som jag ändå känner att jag har hyfsad koll på redan från början. Relativt snabbt får jag in det med AKo mot Mördarns AQo och uppdubblingen är ett faktum, efter några mindre potter är jag helt plötsligt uppe på gudomliga 30bb.
Jag känner att jag verkligen är i zonen, har alldeles nyss lagt 88 på en 6-hög bräda efter ett starkt bet på flopp av Helen. Hon reppar tanken jag-vill-inte-se-ett-enda-kort-till-för-jag-tror-inte-min-hand-klarar-av-det-trots-att-det-är-ett-överpar-till-floppen, jag viker mina åttor face-up och hon flashar en tia innan hon muckar. Efter lite övertalning avslöjar hon att hon de facto hade TT, föga förvånande i det läget. Med denna typ av spel i ryggen känner jag att det nog ändå kan bli bra det här, glad i hågen hittar jag A7ru på knappen och ser en av dom lösare spelarna vid bordet höja upp det till dryga 2bb från UTG. Jag tar en syn som ende man, med motståndarens kommentar till någon vid sidan om som frågar om hans markerstapel ringandes i mina öron: "Jag har runt 130k men snart 200k då jag ska ta Koivus stack...". Ödesdigert värre.
Floppen kommer JJ2 med två spader, han bettar ut dryga 2bb igen och jag floatar med. Turn kommer Ahj, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu bettar han ut 4bb och jag synar än en gång, river kommer en tredje J och jag vet återigen inte om jag ska skratta eller gråta. Knappt hinner rivern landa innan han är allin för min existens, potten är på runt 20bb och hans allin i samma size. Jag känner innerst inne att det är J han har men tilten är redan på plats över min "otur" och jag förbannar högt och ljudligt hans förväntade J påhand men tar semi-instasynen ändå. Visst, han slänger upp KJo och jag raserar mina markerstaplar innan jag sparkar till en stol och lommar ut från lokalen. Tilten är total och jag är genuint ledsen, jag verkligen hatar turneringar där jag går från hopplös till hoppfull till bust på kort tid. Det blir sådana emotionella rubbningar hos mig att jag inte vet var jag ska ta vägen, varenda turnering jag kör om det så är online eller live går jag in 100% i och då blir också bustarna tunga.
Har analyserat handen efteråt och även fått input från andra, inser att det är primärt pre-spelet som fallerar. Jag borde höja pre, speciellt när jag har position. Tror dock inte att det hade ändrat läget i den här handen nämnvärt, jag tror att jag hade fått syn ändå och då hade mitt öde varit beseglat vilket fall som. Det jag ångrar mest själv är att jag inte tog en andningspaus innan min syn på rivern, att jag inte snackade lite med motståndaren för att få tells. Jag kände ju innerst inne på mig att jag var körd och jag var ju ändå i handläsartagen på allvar så jag hade kunnat övertyga mig själv om att jag kunde vika, kunde ju ha haft 20bb kvar efteråt i så fall. Dock skulle spelaren ifråga kunna agera snarlikt även med mycket svagare hand eller till och med bluff, sätter han mig på färgdraget kan han göra samma move även om han själv är tom. Skulle jag behöva sätta procent på hans handurval skulle jag nog sätta 10% fyrtal, 60% split och 30% bluff.
Riktigt förbannat surt var det i alla fall, kände att jag hade så mycket mer kvar att ge.
En månad kvar till förväntad nedkomst, räknar i princip ner dagarna nu och längtan är stor. Känns som tillvaron är satt på paus till den lille anländer, jag har också tagit mig förbi dom värsta existentiella tankarna vid det här laget så är inne i en dödsförnekelsefas vilket känns omväxlande. Det är alltså snart dags för mitt livs bästa one-time...
torsdag 6 augusti 2015
Det närmar sig...
Bara tre månader kvar innan faderskapet ska ta sin början, ser med stor spänning framemot det hela och inser att jag lever på lånad tid för ingenting kommer vara sig likt efter det. Antar att pokern kommer att få stryka på foten en aning men inte en chans att jag ger upp det hela, någon timme ska man väl kunna klämma mellan kolik-skriken och blöjbytena.
Som ni märkt har jag inte direkt rosat bloggmarknaden på ett bra tag men har inte haft vare sig inspiration eller ork, känt att det funnits andra saker jag hellre fokuserat på. En viss mättnad kring att synas och höras har också bidragit, fick nog av träsktrollen ett tag men börjar väl så smått känna att jag kanske vill dela min glädje och sorg igen med alla de otaliga fans jag har som bryr sig om mig.
Poddandet har ju också blivit lidande då min radarpartner valt att omlokalisera sig till utlandet även om det inte är den enda förklaringen, vi har ju haft rätt fullt upp på varsitt håll så att säga. Dock finns väl ambitionen att få mer kontinuitet i det hela nu när hösten närmar sig, det är ju ändå roligt med all den uppskattningen vi får för den. Jag har nog inte en enda spelsession på SvS där någon inte nämner podden på ett eller annat sätt i positiva ordalag, vi verkar ha hittat hem till den stora och breda pokermassan vilket känns riktigt kul. Vi har ju haft siktet inställt på den gruppen och det är mycket angenämt att se hur vi verkar nå fram också, vi vill ju lyfta fram det av svenskintresse som händer i pokervärlden och göra det på ett sätt så att både proffs och amatörer kan ta till sig det. Vi får se hur länge vi orkar rodda på...
Pokermässigt för egen del har det gått helt ok, har haft rätt skapliga framgångar under sommaren trots begränsad volym. På livesidan lyckades jag ju komma tvåa i ett sidoevent på Åland i början på sommaren för €2400, online vann jag två turneringar i juni för runt 48k och drog en femteplats i Steken för någon vecka sedan för 14k. Är inga överdrivna pengar för proffsen men helt ok för en amatör som mig, speciellt som sagt med tanke på volymen. Får hoppas formen håller i sig här under hösten, lär behövas lite deg för blöjköp om inte annat. Vi köpte barnvagnspaket nyligen, fina 10k ut för den ynnesten.
Anmälde mig också till Dybbans boot camp mest på skoj, lyckades dock i min iver skriva fel nick då jag var inne i mitt riktiga alterego Koivulainen istället för att skriva mitt SvS-nick Koivula. Får nog maila SvS om det hela, vore synd att fallera på en sådan petitess om jag nu mot all förmodan överhuvudtaget skulle bli aktuell. Har ju haft mina 15 minutes of shame redan som jag får betala för än idag, vet inte hur många gånger folk kommenterat kebabätande och foldande av tior. Dock lär ju SvS försöka få ordning på sin klient innan något SM kan bli aktuellt, DDOS-attackerna är tillbaka och frågan är ifall dom är kapabla att sätta upp ett hållbart försvar.
Ska försöka se till att få igång bloggandet igen, händer ju grejer mest hela tiden och numera är det för det mesta positivt. Får väl ändra min slogan från bitter till livsglad och bli pokerns Ernst eller något...
Som ni märkt har jag inte direkt rosat bloggmarknaden på ett bra tag men har inte haft vare sig inspiration eller ork, känt att det funnits andra saker jag hellre fokuserat på. En viss mättnad kring att synas och höras har också bidragit, fick nog av träsktrollen ett tag men börjar väl så smått känna att jag kanske vill dela min glädje och sorg igen med alla de otaliga fans jag har som bryr sig om mig.
Poddandet har ju också blivit lidande då min radarpartner valt att omlokalisera sig till utlandet även om det inte är den enda förklaringen, vi har ju haft rätt fullt upp på varsitt håll så att säga. Dock finns väl ambitionen att få mer kontinuitet i det hela nu när hösten närmar sig, det är ju ändå roligt med all den uppskattningen vi får för den. Jag har nog inte en enda spelsession på SvS där någon inte nämner podden på ett eller annat sätt i positiva ordalag, vi verkar ha hittat hem till den stora och breda pokermassan vilket känns riktigt kul. Vi har ju haft siktet inställt på den gruppen och det är mycket angenämt att se hur vi verkar nå fram också, vi vill ju lyfta fram det av svenskintresse som händer i pokervärlden och göra det på ett sätt så att både proffs och amatörer kan ta till sig det. Vi får se hur länge vi orkar rodda på...
Pokermässigt för egen del har det gått helt ok, har haft rätt skapliga framgångar under sommaren trots begränsad volym. På livesidan lyckades jag ju komma tvåa i ett sidoevent på Åland i början på sommaren för €2400, online vann jag två turneringar i juni för runt 48k och drog en femteplats i Steken för någon vecka sedan för 14k. Är inga överdrivna pengar för proffsen men helt ok för en amatör som mig, speciellt som sagt med tanke på volymen. Får hoppas formen håller i sig här under hösten, lär behövas lite deg för blöjköp om inte annat. Vi köpte barnvagnspaket nyligen, fina 10k ut för den ynnesten.
Anmälde mig också till Dybbans boot camp mest på skoj, lyckades dock i min iver skriva fel nick då jag var inne i mitt riktiga alterego Koivulainen istället för att skriva mitt SvS-nick Koivula. Får nog maila SvS om det hela, vore synd att fallera på en sådan petitess om jag nu mot all förmodan överhuvudtaget skulle bli aktuell. Har ju haft mina 15 minutes of shame redan som jag får betala för än idag, vet inte hur många gånger folk kommenterat kebabätande och foldande av tior. Dock lär ju SvS försöka få ordning på sin klient innan något SM kan bli aktuellt, DDOS-attackerna är tillbaka och frågan är ifall dom är kapabla att sätta upp ett hållbart försvar.
Ska försöka se till att få igång bloggandet igen, händer ju grejer mest hela tiden och numera är det för det mesta positivt. Får väl ändra min slogan från bitter till livsglad och bli pokerns Ernst eller något...
fredag 10 juli 2015
fredag 5 juni 2015
torsdag 28 maj 2015
fredag 22 maj 2015
söndag 12 april 2015
onsdag 11 mars 2015
söndag 1 mars 2015
TV-serierekommendationer och en onödig nivå...
Kom på att jag har tre starka rekommendationer på TV-seriefronten för er som behöver något mer att fylla ut tiden med, de här tre kandidaterna är dock inte att leka med då de i mina ögon skiner av kvalitet rakt igenom.
The Leftovers
Riktigt udda och krävande serie som nog antagligen inte attraherar Svensson-tittarna men för dom som orkar ge det tid och uppmärksamhet blir det förhoppningsvis en av de bättre upplevelserna på länge. Hela konceptet byggs upp på ett genialt sätt och kortfattat går det ut på att på ett visst datum försvann många människor från jorden, spårlöst och ögonblickligt. Efter det har folk försökt leva vidare och hantera denna gåtfulla förlust, alla på deras eget sätt. Vi får följa ett gäng människor i en liten ort där kopplingarna blottgörs mer och mer samtidigt som det hela blandas upp med en smygande känsla av galenskap... Jag är totalt nedkärad i den här serien, en säsong har det spottats ut av den så långt.
Rectify
Här får vi följa ödet för en man som dömdes till döden för ett mord han ska ha begått som 19-åring, när serien börjar har han precis blivit frisläppt då hans dom har förkastats tack vare nutida DNA-teknik. 20 år senare ska han alltså återanpassa sig i samhället som i sin tur fortfarande ser honom som skyldig för ett brott som ingen vet om han begått, knappt ens han själv. Många mångfacetterade karaktärer blandas upp i mixen och vi har ännu en serie som kanske kräver lite mer tålamod men belönar desto rikligare, mycket sevärd. Två säsonger ute.
The Jinx: Life and Deaths of Robert Durst
En HBO-producerad dokumentärserie om en rikemansson som under tre decennier i sin närhet haft tre mystiska dödsfall/mord där han misstänkts för alla men har inte kunnat fällas för något, i och med den här serien tar han för första gången någonsin bladet från sin mun och berättar sin sida av det hela. Mycket fascinerande och en väldigt udda människa får vi möta, tre avsnitt in i det hela är det omöjligt att säga mer än att mannen ifråga inte nog har alla hästar riktigt hemma. Väntar ivrigt på fortsättningen.
Det om TV-tittandet, i och med mitt läsande av Kens numera nedlagda svenska blogg har jag både fascinerats och känt en viss tragik kring en viss pokerprofessors hanterande av ett visst nättroll. Jag kan inte för allt i hela världen förstå syftet med pokerprofessorns korståg mot denna så uppenbart trasiga människa, oavsett vilka svador han fått ta emot. I mina ögon är det ett klassiskt sparka-på-den-som-ligger-scenario och att det mer känns som att han matar trollet för att sedan sparka ner det igen när det är tillräckligt starkt, väldigt osympatiskt och onödigt beteende i mina ögon. Jag tror att ifall man vill ha tyst på kacklet får man bara ignorera det och låta tiden ha sin gång eller istället för att bara snacka om polisanmälan fullfölja det hela, allt annat är bara meningslöst. Jag tycker att pokerprofessorn ifråga borde vara så erfaren och världsvan att han inte ska sänka sig till den nivån han gjort på sistone, tyvärr verkar han inte kunna hålla sig ifrån att ge sig in i dynghögen. Nej, jag säger av med offerkoftan, Glimne. Du sparkar nedåt och det är du mycket väl medveten om, det är jag övertygad om.
The Leftovers
Riktigt udda och krävande serie som nog antagligen inte attraherar Svensson-tittarna men för dom som orkar ge det tid och uppmärksamhet blir det förhoppningsvis en av de bättre upplevelserna på länge. Hela konceptet byggs upp på ett genialt sätt och kortfattat går det ut på att på ett visst datum försvann många människor från jorden, spårlöst och ögonblickligt. Efter det har folk försökt leva vidare och hantera denna gåtfulla förlust, alla på deras eget sätt. Vi får följa ett gäng människor i en liten ort där kopplingarna blottgörs mer och mer samtidigt som det hela blandas upp med en smygande känsla av galenskap... Jag är totalt nedkärad i den här serien, en säsong har det spottats ut av den så långt.
Rectify
Här får vi följa ödet för en man som dömdes till döden för ett mord han ska ha begått som 19-åring, när serien börjar har han precis blivit frisläppt då hans dom har förkastats tack vare nutida DNA-teknik. 20 år senare ska han alltså återanpassa sig i samhället som i sin tur fortfarande ser honom som skyldig för ett brott som ingen vet om han begått, knappt ens han själv. Många mångfacetterade karaktärer blandas upp i mixen och vi har ännu en serie som kanske kräver lite mer tålamod men belönar desto rikligare, mycket sevärd. Två säsonger ute.
The Jinx: Life and Deaths of Robert Durst
En HBO-producerad dokumentärserie om en rikemansson som under tre decennier i sin närhet haft tre mystiska dödsfall/mord där han misstänkts för alla men har inte kunnat fällas för något, i och med den här serien tar han för första gången någonsin bladet från sin mun och berättar sin sida av det hela. Mycket fascinerande och en väldigt udda människa får vi möta, tre avsnitt in i det hela är det omöjligt att säga mer än att mannen ifråga inte nog har alla hästar riktigt hemma. Väntar ivrigt på fortsättningen.
Det om TV-tittandet, i och med mitt läsande av Kens numera nedlagda svenska blogg har jag både fascinerats och känt en viss tragik kring en viss pokerprofessors hanterande av ett visst nättroll. Jag kan inte för allt i hela världen förstå syftet med pokerprofessorns korståg mot denna så uppenbart trasiga människa, oavsett vilka svador han fått ta emot. I mina ögon är det ett klassiskt sparka-på-den-som-ligger-scenario och att det mer känns som att han matar trollet för att sedan sparka ner det igen när det är tillräckligt starkt, väldigt osympatiskt och onödigt beteende i mina ögon. Jag tror att ifall man vill ha tyst på kacklet får man bara ignorera det och låta tiden ha sin gång eller istället för att bara snacka om polisanmälan fullfölja det hela, allt annat är bara meningslöst. Jag tycker att pokerprofessorn ifråga borde vara så erfaren och världsvan att han inte ska sänka sig till den nivån han gjort på sistone, tyvärr verkar han inte kunna hålla sig ifrån att ge sig in i dynghögen. Nej, jag säger av med offerkoftan, Glimne. Du sparkar nedåt och det är du mycket väl medveten om, det är jag övertygad om.
Återuppstånden...
Börjar så sakteliga fundera på att återuppliva det här gamla aset till blogg, saknar ju till viss del möjligheten att skriva av sig på lite olika plan. Det har ju hänt en hel del det senaste året och jag kommer nog säkerligen att återkapitulera vissa väl valda delar vad tiden lider, alltid bra att ha lite sköna stories på lager.
Podden har ju jag och Egon hållit liv i mot alla odds och jag ska alldeles strax iväg till honom för ännu en inspelning, är lite imponerad av att vi lyckats hålla engagemanget uppe i snart två år och dryga 60 avsnitt. Verkar ju som att vi når vår publik då vi får glada tillrop från olika håll tidvis, allt från pokerproffs till folk som inte ens är intresserade av poker verkar finna podden lyssningsbar. Gott betyg om ni frågar mig.
För egen del har pokern varit delvis på sparlåga, jag har spelat lite här och där men utan någon större framgång. Igår kväll höll det dock på att bli en liten klonk då jag slutade åtta i Långlördag på SvS, dör tråkigt då jag får in det med AK mot KQsp där floppen dödar allt mitt hopp om rättvisa när den kommer A-hög bara spader. Lite trist avslut måste jag säga, den uppdubblingen hade varit bra att bygga vidare på men tyvärr tog det slut precis när det verkligen började på allvar. Får se om jag ska försöka kvala till PPC inom en snar framtid, börjar bli dags att börja planera inför det spektaklet.
Något lite udda på sistone är att jag fastnat för VIK Hockeys väg mot SHL, har inte direkt brytt mig om dom nämnvärt sista 20 åren men nu har jag tittat på deras senaste tre matcher på Viasat och kollar febrilt efter biljetter till kvalfinalen som börjar på onsdag. Tiderna förändras.
Som sagt, har hänt en hel del på både bil- och husfronten men det får vi ta pö om pö. Nu ska jag styra upp mig själv inför podden, vill inte göra Valterego besviken på min uppenbarelse. Förra gången vi skulle podda höll det på att sluta i fiasko, vi hade bestämt att jag skulle dyka upp 11.00 hos honom men döm min förvåning när jag kommer dit och endast hans barn är hemma. Killen har glömt bort hela podden och dragit till klätterhallen istället, snacka om diss av den högre skolan gentemot mig. Till hans försvar dök han upp dock på rekordtid och vi kunde påbörja inspelningen...
Podden har ju jag och Egon hållit liv i mot alla odds och jag ska alldeles strax iväg till honom för ännu en inspelning, är lite imponerad av att vi lyckats hålla engagemanget uppe i snart två år och dryga 60 avsnitt. Verkar ju som att vi når vår publik då vi får glada tillrop från olika håll tidvis, allt från pokerproffs till folk som inte ens är intresserade av poker verkar finna podden lyssningsbar. Gott betyg om ni frågar mig.
För egen del har pokern varit delvis på sparlåga, jag har spelat lite här och där men utan någon större framgång. Igår kväll höll det dock på att bli en liten klonk då jag slutade åtta i Långlördag på SvS, dör tråkigt då jag får in det med AK mot KQsp där floppen dödar allt mitt hopp om rättvisa när den kommer A-hög bara spader. Lite trist avslut måste jag säga, den uppdubblingen hade varit bra att bygga vidare på men tyvärr tog det slut precis när det verkligen började på allvar. Får se om jag ska försöka kvala till PPC inom en snar framtid, börjar bli dags att börja planera inför det spektaklet.
Något lite udda på sistone är att jag fastnat för VIK Hockeys väg mot SHL, har inte direkt brytt mig om dom nämnvärt sista 20 åren men nu har jag tittat på deras senaste tre matcher på Viasat och kollar febrilt efter biljetter till kvalfinalen som börjar på onsdag. Tiderna förändras.
Som sagt, har hänt en hel del på både bil- och husfronten men det får vi ta pö om pö. Nu ska jag styra upp mig själv inför podden, vill inte göra Valterego besviken på min uppenbarelse. Förra gången vi skulle podda höll det på att sluta i fiasko, vi hade bestämt att jag skulle dyka upp 11.00 hos honom men döm min förvåning när jag kommer dit och endast hans barn är hemma. Killen har glömt bort hela podden och dragit till klätterhallen istället, snacka om diss av den högre skolan gentemot mig. Till hans försvar dök han upp dock på rekordtid och vi kunde påbörja inspelningen...
söndag 15 februari 2015
torsdag 5 februari 2015
onsdag 21 januari 2015
torsdag 8 januari 2015
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)