Tiden går...

Om jag inte kände att tiden gick fort innan så är det inget mot hur det är nu, dagarna bara svischar förbi i bebiskomans tecken. Hela tillvaron går på något sätt ut att krama dottern så mycket som möjligt, då är det lätt att prioritera bort saker och ting för den förmånen.

Med det sagt hann jag dock spela lite online-poker i helgen och jag blir så fly förbannad på Fredagsfighten på SvS, det är min totala turnerings-nemesis som jag aldrig lyckats knäcka. Jag har knappt kommit i pengarna i den trots otaliga försök, nu i fredags såg det riktigt bra ut med runt 40 kvar när jag är i ledningen efter att ha synat ner en bluff-allin på turn med 63 och brädan 33xx. Det var friskt vågat av motståndaren då han reppat högt par men med den träffen är det inte svårt att syna för egen del. Dock tar det roliga slut efter det, träffbilden försvinner och marginalen viker åt fel håll. När jag bustar som 34 med 30 priser är jag grinfärdig av frustration, att det banne mig aldrig kan gå i den turneringen. Måste nog inse att 5-manna inte är min bästa gren, har fortfarande orden från en motspelare under en liveturnering ringandes i öronen: "Koivu, 5-manna är inte din grej, va?". Psykning på hög nivå.

Nu när julledigheten snart infinner sig ska jag nog försöka nyttja den tiden åt att klämma en liveturnering någonstans i närheten, dessa helgtider brukar historiskt sett locka klubbarna att anordna lite mer gedigna turneringar och en rejäl deepstack-variant vore faktiskt nöten. Måste bara luska runt lite vad som erbjuds, tyvärr har ju pokerverksamheten rent allmänt gått ner sig avsevärt senaste året eller så. Känns som att folk på något sätt fått nog eller hittat andra intresseområden, eventuellt kan en framtida lag som tillåter pokerklubbar blåsa liv i det hela igen.

Jag blir också lite avundsjuk när jag läser FB-updates om folk som är ute på olika tourer och kör livepoker, det kliar rätt rejält i den tarmen och längtar till nästa gång jag får sätta mig på en lite större liveturnering för att känna pulsen. Det lutar tyvärr åt att det inte kommer att ske förrän i maj eller något då PAF kör sin årliga PPC, den kommer jag nog att göra allt jag kan för att delta i. Mycket angenäm turnering och bra värde.

Podden blev inte av under den senaste veckan heller, tiden flyr som sagt. Dock verkar min sidekick där leta sig till Svedala under julen så vem vet om vi kan beta av en livesittning som en nystart efter höstens avbrott, ambitionen finns där men inte tvånget. Det har ju även hänt en del på pokerscenen som säkert är värt att dryfta i det forumet, håll ut så är vi nog snart tillbaka.

Annars måste jag säga att poker-scenen i Sverige känns rätt avslagen, inga bloggar som river upp diskussioner och inga profiler som gör väsen av sig. Lite trist faktiskt men förståeligt också, folk orkar ju bara så länge innan intressen skiftar och livet förändras.

Nu ska jag återgå till min största förändring i livet hitintills, först ska jag nog tugga i mig några pepparkakor för att säkerställa snällhetsgraden. Stay safe out there.

Back in business...

Jag vet, mina avbrott i bloggandet är nästintill episkt löjliga numera, finns ingen som helst kontinuitet men jag säger som alla sanna artister säger: skapandet föds ur misären. Jag har inte så mycket att vara miserabel över längre, livet rullar på oförskämt bra faktiskt. För er som inte vet blev jag alltså pappa till en dotter den 11:e oktober och ett nytt liv började där och då...

Jag var en av dom som verkligen förstod att ett barns inträde i ens liv skulle vända upp och ner på allt, trots det är jag ändå förvånad över till vilken milda grad det gör det. Helt ärligt kommer jag inte ihåg någonting av livet innan den 11:e oktober, allt innan är bara ett töcken och natten där mellan lördagen och söndagen då dottern kom till världen blev min blick klarare. Livet togs till ytterligare en dimension, ett nytt lager av känslor och tankar lades till den redan respektingivande löken ens liv är. Det är en sådan upplevelse som verkligen definierar meningen med livet, med all respekt för dom som anser att livet inte behöver innehålla ett föräldraskap.

Nåväl, all tid sedan dess har gått åt till att ta in faktumet och njuta av varje sekund. Oavsett antalet timmar av sömn eller dagsformen på dottern fallerar inte mitt humör det minsta, total lycka är det nya svarta.

Podden har fått ligga på is fram tills nu, har inte haft tid eller intresse av att ägna tid åt den men nu känns det som att det kanske börjar bli dags att sparka liv i det liket. Pokern har jag ägnat en del tid åt i spelväg dock, körde lite SM på SvS där det bästa resultat var en 31:a plats i SH-eventet. Har inte haft någon större framgång alls och förklaringen ligger nog i problemet att fokusera, att ha tålamodet. Det är inte så lätt när man har en gurglande boll av härlighet på armen eller någon meter ifrån en på tjejens arm, finns liksom ett ganska stort +EV i att busta.

Vi får se hur jag orkar hålla i det här bloggandet nu, lovar absolut ingenting utan får se när jag har ork att eventuellt plita ner några rader. Ville väl bara göra lite väsen av mig så att folk inte tror att jag fallit av jordens yta, jag har helt enkelt haft ett liv att fokusera på för en gångs skull.