Ryktena om min död är grovt överdrivna, jag är alive and kicking men jävligt mycket på resande fot för ögonblicket. Nyss hemkommen håller jag på att försöka återanpassa mig till vardagen här hemma med tillhörande tidszon, det är inte alltid så lätt men sakteliga börjar jag hitta rytmen igen efter lite flygande och farande. Jag vet att jag har berört ämnet tidigare men är det något dessa soloresor ger tid till så är det eftertanke och reflektion kring vardagen, efter en veckas resande satte jag mig på planet hem och tro det eller ej så fick jag en tår i ögonvrån. Nu undrar ni antagligen varför och inte helt oväntat ska jag berätta, jag satt nämligen där och väntade på att planet skulle starta när tankarna började fara iväg och då främst till de som jag kallar mina vänner på hemmaplan. Det är en handfull människor som jag anser kvalificerar sig som riktiga vänner och jag tror att de finns där för mig oavsett vad, jag hoppas det i alla fall då jag definitivt finns det för dom. Det är något med mig på sistone som fått mig att få dessa aha-upplevelser mitt i vardagen, när jag blir nästintill omvälvd av det fina jag ändå har i livet. Det här må låta som new age-flum men jag måste ju försöka väga upp mina bittrare sidor genom att visa att det ändå finns en viss mänsklighet bakom allting och vad kan bättre representera detta än vänskapens kärlek, den som ska bestå allt. Jag satt i alla fall där och tänkte på folket där hemma och kände att jag nog inte har så mycket att klaga på egentligen, jag har det rätt bra ändå. Tack för att ni finns...
Pokermässigt har det varit nästintill katastrof, det har slaskats hej vilt på PLO-borden på sistone och jag har blivit dräpt varje gång. Någon gång på grund av mig själv men ett antal gånger på grund av Fru Fortunas rumppippning, jag ska inte whina om det hela då det ju är standard inom PLO men som exempel på en hand som jag torskade kan jag nämna följande: jag har AAxx med spaderfärgen, floppen kommer A2x med två spader och här åker allt in. Turn kommer en fyra som ger mig hålstege medan rivern fullbordar hjärterfärgen på bordet, vad tror ni tomten har synat min allin på flopp med? TTKx utan spader eller någonting, han hade absolut nada - nothing - zip - nichts på floppen och ändå hittar han synen. Observera noga dock att jag inte klagar på hans syn, den vill jag ju ha alla dagar i veckan men snälla rara söta pokergudar. Why? Hur kan jag INTE vinna den? Hur kan han få runner-runner färg när jag äger brädan så som Finland ägde Sverige i hockey-VM 1995? Det är helt sinnes. Det är ungefär en indikation på min pokerform just nu och live suger den än mer, jag har inte lyckats med något på den fronten på sistone men har nu ett litet ofrivilligt break som antagligen tar slut på lördag så vi får se vad jag eventuellt kan mäkta med då. I söndags lyckades jag dock kvala mig in till Söndagssteken på SvS i brist på annat syssla med på eftermiddagen, tyvärr blev turneringen ingen succé direkt där jag hyfsat tidigt var illa ute och fick kämpa i motvind hela vägen. Med runt 10BB sliter jag som en hund för att få dubbla upp, jag har dock noterat att killen som sitter efter mig(Wildones) är hyfsat lös så jag bör vara försiktig. Tyvärr får jag hybris när alla foldat fram till mig på SB och jag har J4o, jag tänker att han måste ha en hyfsad hand att syna en all-in med så jag trycker in allt. Tyvärr slår mig den nyss nämnda insikten om hans lösaktighet mig i samma stund som jag tryckt in degen, självklart hittar han synen med A5o och när floppen direkt visar ett A är loppet kört trots att jag hittar en fyra där också. Signifikativt för min form var också mitt deltagande i Topp100 under samma kväll, den turneringen är knappt en kvart gammal när jag hittar KK som jag tvåbetar pre med syn. Floppen kommer Q-hög och enbart hjärter, jag har en K i hjärter och känner mig hyfsat trygg och efter diverse omslag åker skiten in på floppen. Motståndaren Miten visar upp QQ för floppat set men jag känner mig hyfsat trygg ändå, magkänslan säger att flushen kommer att komma och visst gör den det på rivern men självklart parar turn och river sig med varandra och föder fram en gudsförgäten kåk. Så var den sagan alles... Jag är dock stolt över mig själv numera, de här äckliga setupsen berör mig inte i ryggen spelmässigt längre men visst är det ändå roligt att älta dom ändå. Jag är inte bättre man än så.
TV-spelsmässigt har jag fortsatt plöja Fallout 3 och är väl mer eller mindre klar med den, håller på med sista DLCn och sedan är alla achievements klara vilket känns hyfsat skönt. Jag trodde uppgiften var mig övermäktig innan men efter dryga 50 timmars spelande(I know) så är det snart avklarat. Tur att jag har Fallout New Vegas att bita i efteråt, med ungefär samma antal timbehov...tur att jag inte har ett liv att tala om som stör mitt ack så människolivsräddande spelande, jag bidrar verkligen till mänsklighetens fortsatta utveckling. No wonder I am single.
Filmer har det tittats på också:
Titel: Tangled
Genre: Animerad komedi
Klassiska sagan om prinsessan i tornet med sitt jättelånga hår och så en prins som förirrar sig in i hennes instängda värld, en klassisk sago-setup som levererar helt ok i det här fallet. Det är den numera normala blandningen av barn- och vuxenhumor som presenteras även om det är mer åt musikalhållet den här gången än vad det varit i de flesta fall på sistone, det är dock inget negativt då sångerna ändå tillför en del och även framförs med finess. En helt klart sevärd animerad film som roar precis som den ska...
Betyg: R R R
Titel: Monsters
Genre: Drama
I en nära framtid har jorden fått besök från yttre rymden eller något dylikt och vissa områden utanför USA har spärrats av på grund av hotet från dessa, jag måste dock erkänna att storyn inte sitter helt hundra hos mig då jag såg den här på flyget oh missade en del av början. Det handlar i alla fall om en man och en kvinna som tillsammans försöker ta sig till sina familjer i USA men stöter på just dessa nyss nämnda utomjordingar. Filmen har en känsla av District 9 över sig men jag tycker den slutar lite väl abrupt efter att ha byggt upp en skön stämning, det blev mest ett "Jaha?" mot slutet men jag kanske behöver se den i lugn och ro och i sin absoluta helhet för att ge den rättvisa.
Betyg: R R R
Titel: Jackass 3D
Genre: MTV-humor
Ja, de sjuka grabbarna är tillbaka ännu en gång och jag inte annat än småle åt deras galenskaper fortfarande, att de orkar. Jag tror inte jag behöver tillägga så mycket mer här än att man får precis det man förväntar sig d.v.s. mer av det gamla, på både gott och ont.
Betyg: R R R
Titel: The Green Hornet
Genre: Actionkomedi
Här har vi en misslyckad son till en tidningsmagnat som vid sin faders död inser att han vill göra något nytänkande och bestämmer sig för att bli superhjälte tillsammans med sin kinesiska betjänt som passande nog är kampsports-, teknik- samt vapenexpert. Jag vet inte men jag börjar få nog av killen som spelar huvudrollen, jag kommer inte ihåg hans namn och orkar inte googla det heller men han känns bara som en beige Will Farrell-kopia där inte ens originalet var riktigt roligt från första början. Det känns mest som något som några pårökta collegestudenter från USA skulle skratta sig fördärvade åt men mig roar det inte särdeles mycket, visst fnittrar man till någon gång men mer än så är det inte.
Betyg: R R
Titel: Chronicles of Narnia: The Voyage Of The Dawn Treader
Genre: Drama
Ännu en film baserad på den klassiska barnboken men det börjar kännas uttjatat nu, hur mycket lejonman pallar man egentligen? Nu dras barnen in i en tavla där de hamnar på ett fartyg som är på väg att leta efter sju försvunna herrar som inte hörts av på ett tag, det urartar därefter till en kamp mot grön dimma och annat spännande. Jag börjar få nog av det hela som ni märker och den här filmserien borde gå in i samma grav som Harry Potter-serien börjar närma sig, kidsen därute kanske tycker det här är bra men jag gör det inte.
Betyg: R
Det är väl de filmer jag betat av på sistone, mer lär dock följa inom en snar framtid.
Det var väl det tror jag, nu återstår inte så mycket mer än att duscha mitt illaluktande lekamen innan sänghalmen intas. I am so fat, so fat, I know it...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar