Sista timmarna av semester...

Dagen har ägnats åt praktiska göromål även om det nu mot kvällningen börjat likna det vanliga lunket d.v.s. pokerspel och TV-seriegluttande, under dagen har tvättstugan använts till att få bort resdammet från stora delar av min garderob. Än en gång sprang jag på en tant, om än lite yngre format än normalt, i tvättstugan men den här gången blev det ingen mer interaktion utöver de sedvanliga hälsningsfraserna. Känns som en enoutare i det här kvarteret att springa på någon som är yngre än 30, det är inte för inte som jag bor granne med ett servicehus. Det blir ju så mycket enklare för de gamla att bara rulla 20 meter från den ena entrén till den andra när det inte fungerar på egen hand längre, det är age management det. Under eftermiddagen jobbade jag även ett par timmar och betade av något som jag åtagit mig att få klart under semestern, det gick hyfsat smidigt och snabbt så det var inte så mycket att orda om.

Som en liten uppvärmning inför kvällens poker körde jag Söndagsfebern och den turneringen kändes fel direkt från början, jag fick grymma kort men blev utbrädad hela tiden. Jag floppade t ex set med femmor på hand där jag betade som en galning fram till rivern där en fyrkorts-hålstege fullbordades på bordet, motståndaren tar mig för en brutalare tomte än vad jag är och checkar till mig i tron att jag ska betta ut än en gång. Jag är lite smartare än så så jag checkar bara och får se honom vända upp just det kort som behövdes för att fullborda stegen(plus att han hade träff på floppen, tror till och med han hade öppet där). Som kommentar från honom får jag några händer senare att jag har 0% chans att vinna turneringen, helt ur det blå bara för att jag vann en sketen pott mot honom. Jag orkar inte ens besvara fanskapet utan låter spelet fortgå, det dröjer inte länge förrän han är ute och då släpper jag ur mig ett "Nu har du iaf 0% chans att vinna...". Inte så moget men jag blir oerhört trött på påhopp, det är så onödigt. Och EXAKT här sätter nog Wettis kaffet i halsen och förklarar myndigt mig för hycklare då jag t ex vid min andraplats i djupingen för en vecka sedan avslutade med att kalla motståndaren för tomte när han vann sista handen. Visst, det är inte moget av mig heller och det må göra mig till en hycklare men jag anser ändå att jag inte är en lika god kålsupare, den gången var jag så mycket bättre än motstånaren och blev frustrerad över hur strukturen på turneringen gjorde HU-spelet till ett totalt lotto-spel då vi båda satt med i princip 10BB. Jag håller med att jag inte ska öppna min käft heller men jag kan lova att jag tar betydligt mycket mer än vad jag någonsin kan tänkas ge, fördelningen är säkerligen 20/80(om inte mer) till min nackdel. Jag förespråkar gott beteende vid borden och tycker allt annat är småaktigt men kan förstå om sinnet rinner över någon enstaka gång, det jag starkt ogillar är t ex ett "gg" efter att man åkt på en bad beat eller något. Vad får man ut av att pissa på en redan slagen motståndare? Jag förstår inte.

Igår spelade jag LL och det var också en horribel färd, jag dubblade redan efter åtta minuter efter att ha dräpt AA med 69kl när jag turnar stegen men sedan tog det stopp ett bra tag framöver. Till slut blev jag lite desperat och hamnar i seriösa problem, jag får JJ och höjer upp pre med en syn. Flopp kommer x8x med två spader och jag bettar ut, killen synar och turn kommer spader A. Check till mig och jag kör en vrålchansning och trycker in skiten, instasyn från honom med 88 och floppat set. River x i spader och jag har ju självklart J i spader, den var riktigt brutal och jag insåg hur mycket tur jag hade varpå det kändes som att jag verkligen levde på lånad tid resten av turneringen. Jag har en hyfsad stack ett tag men sedan får jag noll respekt i några händer där jag semibluffar/bluffar, blir bland annat nedsynad av AK(tom) på rivern i en hand när jag själv sitter på någon kombination av färg- och stegdrag utan träff. Till slut håller det inte längre utan jag åker, rejält frustrerad och besviken över kvällen. Det som började så bra rann bara ut i sanden soms så många gånger förr, det vore skönt att få en sådan där turnering man haft några gånger där allting bara flyter på från början till slut. Vi får hoppas det blir ikväll då jag ska köra Topp100, Söndagssteken och djupingen på SvS...tycker det är dags för mig att få en klonk av något slag i Söndagssteken då jag inte varit med och slagits om pengarna där någon gång än så länge. Kan alla andra fiskar så borde jag också kunna...

Nu ska jag nog titta på lite mer Ghost Hunters innan turneringarna börjar, sedan är det bara att lägga sig och sova så fort det går då allvaret börjar igen imorgon.

It's been awhile...

Eftersom jag fått påstridiga önskningar om uppdateringar från några av mina fans så kan jag inte hålla mig längre, det är dags att börja uppdatera den här bloggen regelbundet igen. Jag vet att jag lovade att jag skulle skriva lite under semestern men jag tog faktiskt rikgtig semester och struntade sonika i att uppdatera här, inte för att det inte hände något men jag orkade inte ta mig den tiden utan såg bara till att slappa och njuta av tillvaron istället. Nu har jag snart varit hemma en vecka och på måndag börjar jobbet igen så det är slut på det roliga inom ett par dagar, på ett sätt skönt att komma in i rutinerna igen men samtidigt hade jag banne mig inte tackat nej till ytterligare x antal veckor av slapppande.

Det var en trevlig vistelse som jag avnjöt på andra sidan Östersjön, största delen av tiden tillbringades hos föräldrarna även om det blev några övernattningar på andra håll. Jag fick väl uppleva allt det som är standard för Finland: bondlivet, fyllor, fylletjafs, fikande, bastande och så vidare. Det är en påtaglig känsla som infinner sig varje gång jag kör av färjan på finska sidan, det är som en form av ro samt samhörighet som infinner sig och jag ser alltid framemot körningen till stugan på finska sidan. Alla stoppen på bensinmackarna längs vägen där jag får utnyttja min finska för första gången för året på finsk mark, när jag får insupa den finska mentaliteten i dess äkta form. Nu brukar jag i och för sig fuska vad gäller starten av mitt användande av finskan redan på båten, jag tar alltid tillfället i akt att börja använda den så fort jag får chansen. Den här gången lyckades jag t ex pricka samma servitris i köttrestaurangen på båten både på ditresan och hemresan, på hemresan fick jag henne att garva rätt gott då hon välkomnade mig med "Tervetuloa" och jag svarade "Tervetuloa" i all min trötthet. Det är sådant man får bjuda på som korsbefruktning av det finska och det svenska...man är ju så van att bara upprepa hälsningsfrasen från den andre och jag trodde hon skulle nöja sig med "Terve" men tji fick jag.

Jag vet inte om det hände något så där överdrivet nämnvärt där borta, jag var dock med på en årlig reunion-fest de har på bygden där alla som gått eller går på den lokala skolan är välkomna för att ha kul och återuppleva minnen. Jag hängde på min kusin dit och fick se alla inklusive byfånarna samlas, det var komafyllor på vissa unga och stupa-i-asfalten-med-knogarna-före på andra äldre. Som helhet dock en trevlig kväll där jag fick återknyta bekantskapen med några lokala förmågor som jag inte sett på ett bra tag, har ju ändå spenderat rätt många barndomssomrar där. En annan kväll provade vi på rökbastu och det var min rökbastuoskuld som rök(pun intended) där, riktigt behagligt även om andningen inte kanske var optimal i alla lägen men värmen och svettningarna var på en optimal nivå mest hela tiden. Jag kan rekommendera det för de som ännu inte provat på det, det är kanske inget man gör varje dag då bastun tar typ en hel dag att värma upp så man får njuta av de gånger som erbjuds. Kvällen efter var det grillkväll hos kusinen där han fick besök av någon tidigare barndomskompis så det blev mat och bastu för hela slanten, de sena nätterna avlöste varandra ett tag där.

Det sjuka är att jag inte råkade ut för några dråpligheter alls, det brukar ju alltid hända när jag är ute på egna äventyr. Trafiken på den finska sidan var brutal, de kör verkligen som idioter där och om man jämför vägarna med de svenska så är det stor skillnad. I Finland är alla vägar krokiga och det är dåligt med omkörningstillfällen så folk hetsar verkligen för att ta sig förbi varandra, det slutar ofta i väldigt farliga situationer och speciellt när fartkameror adderas som försvårande förutsättningar till det hela. Det var rätt många gånger som jag med förfäran såg hur omkörningarna genomfördes, väntade bara på att det skulle smälla men sjukt nog lyckades dårarna undvika krockar. Jag hade dock finsk radio på och där var det prat om olyckor stup i kvarten vilket inte var särskilt förvånande med mina förstahandsuppgifter om förfarandet i trafiken...

Poker körde jag lite under tiden i Finland och det gick väl sisådär fram till sista kvällen innan avfärd då jag lyckades komma tvåa i djupingen på SvS, det gav 2,6k som jag sedan mitt löfte till trots lastade in på PLO-borden där jag för en gångs skull lyckades få upp dessa till 4,6k innan jag plockade ut det hela. Jag vet att det var dåligt av mig att bryta mitt löfte men jag är på bra väg att slita mig från PLOns vidriga klor. Tänk er själva, vad fan ska man göra mitt ute i ingenstans i Finland? På hemmaplan har jag fortsatt köra lite turneringar men ingen lycka i dessa trots grymma starter i vissa fall, vet inte vad det är men korten har inte riktigt velat falla min väg. Det är väl bara att fortsätta nöta som alla tidigare gånger...

Veckan på hemmaplan har egentligen bara slappats bort, enda avbrottet var en soft svensexa som vi hade igår fredag. Vi blev ingen stor styrka och det blev inte mycket dricka men kul hade vi, vi började med lite gokart på Hälla där jag fick mitt feta arsle omkört typ fem gånger under en halvtimme av den som vann. Jag vet inte hur mycket jag kan skylla på vikten men nog vore det väl konstigt om inte en hälften så stor kille spöade mig oavsett hur bra jag är på att köra... Nåväl, därifrån fortsatte färden till Arosfortet där vi betade av två timmar av problemlösande i olika former. I gänget på fem personer fanns det med tre som var mer än ivriga i att ta tag i de olika problemen och jag hamnade ofta på efterkälken så min uppgift blev väl mer eller mindre till att återstarta cellerna de gånger vi inte lyckades och fick röd lampa. Vi har alla vår uppgift här i världen. Lite pinsamt var det dock då vi blev spöade av snorungar och annat patrask, när vi åkte därifrån strax innan stängning var vår poäng efter två timmar bara värd en tionde-plats i topplistan för dagen. Pinsamt var bara förnamnet. Efter detta skulle det ha varit dags för lite bowling men en person i sällskapet kände sig lite sliten efter tidigare nattliga äventyr så vi styrde kosan till brudgummens hem där det blev grillkväll med tillhörande gräsmattespel. Det var dock ett nytt spel för mig som erbjöds, det var en korsning mellan biljard - bowling - kubb - dart och finskt självklart. Jag dominerade dock rätt bra med mina precisionskast och mitt lag slutade segrande, inte direkt oväntat.

I TV-serieväg har jag på grund av en individs starka rekommendation snöat in mig på The Ghost Hunters, en reality-show som följer ett gäng som utreder paranormal händelser och hemsökta byggnader. Tyvärr för min del har det väl kommit sju säsonger av det hela och varje säsong har i princip 20 avsnitt, jag har hunnit halvvägs på andra säsongen så jag vet i alla fall vad jag ska pyssla med den närmaste framtiden. Annars har ju Breaking Bad börjat igen och första avsnittet var riktigt bra och följde de tidigare säsongens spår i kvalitetsväg, True Blood har också gjort comeback men än har jag inte sett något av fem avsnitt som sänts av den nya säsongen så jag kan inte uttala mig om kvaliteten där. Filmer har jag dock betat av i rätt stor mängd så jag orkar inte ens köra kortrecensioner utan kör bara en lista rakt upp och ner med betyg samt eventuell minikommentar:

The Rite R R R Besatthetsdrama som funkar
Due Date R R Menlös komedi som snott Baksmällan-dåren
In Her Skin R R R Verklighetsbaserat drama om ett tonårsmord
Kung Fu Panda 2 R R Var inte ens rolig
Rio R R R Småskön animerad historia om en papegoja
Source Code R R Gyllenhaal i rätt miserabel terrorthriller
Thor R R Dålig asainspirerad superhjältefilm
Tucker And Dale Vs Evil R R R Rätt skön feelgoodparodi på skräckfilm
X-Men First Class R R R Intetsägande prequel

Inga höjdare som synes men det kan väl inte alltid vara klassiker som man ser...

Vet inte om det finns så mycket mer att berätta för tillfället, imorgon väntar en dag av lite små förberedelser inför arbetsstarten samt en oskön tvättstuga. Jag var där och bokade tid idag och råkade nog skrämma halvt slag på en tant i 80-årsåldern, jag hade precis fyllt i min tid och var på väg ut ur lokalen när jag kommer åt ljusknappen så allting blir mörkt. Jag hinner höra ett nervöst litet skratt innan jag snabbt tänder lampan igen och ursäktar mig, banne mig om inte tanten har ett besviket uttryck i ansiktet när hon hasplar ur sig "Så lätt att bara släcka av ren rutin...he he...". Jag tror nog hon hade hoppats på lite intimitet på tvättstugans golv men jag hastade därifrån med ett lätt leende på läpparna, så roligt ska inte tant få idag inte. Peace.

Suomi, here I come...

Då börjar det vankas avfärd till Finland, efter några hetsiga dagar fyllda av praktiska göromål börjar det mesta vara i ordning för avresa till fäderneslandet. Det här året blir det en solotripp då lillebror valt andra resemål den här gången, inget att göra åt det utan bara packa bilen full med prylar och dra österut. Det blir dagsfärja på ditvägen så det blir en tidig uppgång imorgon då avgångstiden är 07.45 och det var väl en timme eller två att ta sig dit, skulle jag få lite tid över går det ju alltid att styra upp lite frukost på någon närliggande mack eller något. Det ska bli skönt att komma ifrån vardagen på riktigt och bara sätta sig på en åker mitt ute i ingenstans, datorn hänger dock på för lite kommunikation med civilisationen vill jag ändå ha och den är också fullsmockad med filmer så eventuell dötid kan fördrivas effektivt. Jag är rätt anpassningsbar och trivs minst lika bra när det inte händer något som när det är full rulle konstant, nu blir det nog mest av det förstnämnda i Finland även om jag hoppas och tror på några rediga festtillfällen med väl valda kusiner.

Idag har jag varit en del ute i trafiken och banne mig om jag inte varit nära att backa in i bilar både en och två gånger, första gången var helt mitt eget fel då det var en väldigt tight parkeringsplats som stod för motståndet och jag var delvis involverad i en konversation varpå jag tappade uppsikten bakåt men i sista stund fick jag foten på bromsen och undvek en hyfsat pinsam incident. Den andra gången var på Maxis parkering då jag påbörjat och nästintill fullbordat min backning när jag ser en idiot bränna rakt ut från sin ficka, jag får ställa mig på bromsen för att undvika en smäll. Jag är nästan på väg att gå ut för att fråga individen vad fan denne egentligen håller på med men istället gasar jag därifrån med fulfingret vänt mot bakrutan. Oerhört moget, jag vet, men jag blir SÅ trött. Som om det inte vore nog så är det en bil med släp som smiter ut från en sidogata precis framför mig någon minut senare, är det något beteende jag hatar så är det dylikt osolidariskt tänk. Blä för alla trafiktomtar, tyvärr kommer jag nog springa på en hel del sådana imorgon då jag ska avverka runt 70-80 mil på ett dygn. Som tur är har jag merförsäkrat bilen nu i alla fall så nu får djuren våldföra sig på min bil bäst de vill, det kostar mig bara 1 000 kr vilket som...hoppas bara att jag inte får plikta med mitt liv också.

Inspirerad av EMDs kasinoframgångar(där det även för vissa höll i sig på nätet efteråt) styrde jag upp €30 på Expekts kasinosida, riggen satte direkt in och jag lyckades få upp det hela till runt €110 innan motriggen kom. Efter att ha fått alla dubblingar att hålla fungerade plötsligt ingenting, hyfsat tröstlöst att få upp ett A när man ska välja mellan fyra kort för att hitta något högre. De bygger ju så fint upp självförtroendet med att slänga upp tre tvåor i rad bara för att sedan när man själv fått hybris dunka upp ett A från ingenstans, vet inte vem som är dummast när man går på det hela tiden. Jag tror inte kasinoproffs är någon framtid för mig heller så får nog skriva av det också från ToDo-listan och helt och hållet fokusera på turneringar, PLOn är ju som bekant lagd på hyllan. Jag måste dock också hålla i pengarna en aning nu då det runnit rejält mellan fingrarna på sistone, hade jag bara kunnat sätta klonken i den andra turneringen i Riga hade livet varit mumma. Men men, being Koivu är ju inte being Koivu för intet.

WSOPs main event är i full gång och vi har haft fyra lokala förmågor delaktiga i spelet, alla fyra tog sig vidare till dag två men tyvärr stupade en av dessa under första andradagen. En är vidare till dag tre medan de två andra kör sin andradag idag, vi får hoppas på att båda tar sig vidare så att hoppet lever vad gäller att sätta Västmanland på pokerkartan. Det är duktiga spelare vi snackar om så det är absolut inte omöjligt men det behövs ju onekligen en hel drös med tur för att överleva en veckas effektivt spel, inget snack om den saken.

Nu måste jag nog fixa något att äta, magen börjar kurra rejält. Luftfuktigheten just nu är ju högre än den mellan en nymfomans ben så vi får hoppas på ett rejält åskväder som rensar luften lagom till att jag ska brumma iväg imorgon bitti. Jag lovar att hålla er uppdaterade om mina göromål i landet i öst, det lär bli i alla fall några betraktelser värda sin läsning.

Recap Rig(g)a(t)...

Då har jag landat i vardagen här hemma igen även om det fortfarande känns som att det snurrar på i 190 och dygnsrytmen är ju lite svajig efter alla sena nätter med arla bad beats serverade med extra honung. Skönt att vara hemma några dagar innan det bär av till Finland för lite komma-bort-från-civilisationen-tid, det kan behövas för att rensa skallen en aning och förhoppningsvis kommer alkoholintaget säkerställa att nödvändigt antal hjärnceller stryker med och rebootas. Jag har fortfarande lite svårt att smälta min andra turnering i Riga då det kändes som att den var MIN och ingen annans, allt gick som smort innan jag sprang i den dansande psykopatletten. Jag hade ju en sådan väl uttänkt plan för hur jag skulle ta hand om honom men så var pokergudarna tvungna att lägga sig i och ge honom rätt kort vid rätt tillfällen så att han fick det att se så lätt ut mot mig när jag egentligen ägde hans bleka och postkommunistiska arsle. Jaja, jag får som vanligt se mina förlorade pokerpengar som socialbidrag, det är oftast de mest menlösa människorna på denna jord som får dessa så de kan gott behöva lite tillskott i kassan för att försöka hitta sig en bättre tillvaro.

Jag tänkte köra en liten snabb beskrivning av varje karaktär som bidrog med sin del under resan, alla 13 i gänget har sin charm helt klart:

Jörgen - Überführer på HPK och en pokerentusiast uti fingerspetsarna, han har till och med förärats en egen spelstilsbenämning då "att Jörga" blivit ett vitt känt begrepp i mellan-Sverige. Han kom hem med en fin vinstskalp från den sista turneringen som kördes under vårt besök, inte illa pinkat.

Pekka(a.k.a. P1) - En lagom spejsad matematiklärare som reser lätt då han endast hade med sig en datorväska för femdagarstrippen, tillika pizzafantast som försökte knäcka något slags rekord i pizzaförtäring under vistelsen även om sushin fick en nytändning i hans värld också.

Tommy - Mojitokungen nummer ett som dräpte dessa kulinariska dryckesläckerheter i snabbare takt än vad folk dräptes vid borden, han levererade trots detta vid dukarna också och lyckades bärga hem en fin tredjeplats i den dyraste turneringen.

Hannes - En ettrig yngling som är hög på livet och hittade nya vänner till höger och vänster, även han gjorde genomgående bra resultat även om toppresultaten aldrig nåddes. Han och Rasmus for runt som två skållade råttor och hittade på hyss både här och där...

Rasmus - Andra halvan av juniorduon och även han en liten iller av energi som dock var mer eller mindre berusad mesta delen av tiden, om än på ett skönt sätt. Han inledde första kvällen med att köpa sig en cigarr och glida runt som en patron på stället, det är klass.

Calle - En genomsnäll herre som gick ut lite hårt första kvällen både i insats- samt intagsväg vilket gjorde att resten av resan präglades av en liten försiktighet samt en gnutta missmod då framgångarna uteblev trots halvdjupa placeringar.

Kribba(a.k.a. Tur-Kribba) - Han delade rum med Calle och de döpte snabbt sitt rum till "Gula Rummet" då de sprang fruktansvärt kallt, Kribba lyckades komma över startstack en gång totalt i alla fyra turneringar och då var det ändå bara med några hundra marker.

Henke(a.k.a. som E:t i EMD) - Gick långt i en av turneringarna men dräpte desto mer på cg-sidan, tredje kvällen blev en episk holmgång mot de lokala förmågorna där det slutade med rejält plus för Henke trots en torsk med AAA88-kåk. EMD visade sina episka takter ännu en gång och jag är lika chockskadad som vanligt över att ha fått bevittna deras framfart...

Pommes(a.k.a. som D:t i EMD samt Lillgrisen) - En skön bohemaktig lirare som glider mellan de olika spelslagen som om han ägde dom alla, även han gick långt i en av turneringarna men å andra sidan ägde han videoslotsen något brutalt. Han kunde smita iväg en halvtimme här och en halvtimme där bara för att sedan dyka upp med ett vinstkvitto på några hundra.

Harju(a.k.a. M:t i EMD) - Tredje länken i den dynamiska trion som gör alla former av spel osäkra och ett finalbord blev hans facit under resan, det mest episka var dock hans timmen-före-avfärd-rusch vid borden. Han gick iväg med 150 pengar och kom tillbaka med runt 1 200 efter en timme, då hade han fått in ett fyrtal på Ultimate Holdem samt spikat nummer i rouletten tre gånger i rad.

Bengt - Ena halvan av brödraparet och var väl den som levererade bäst vid borden då två ITM blev facit efter stabilt spel, den något mer utsvävande av bröderna vid borden och har alltid nära till skrattet.

Henry - Andra halvan av brödraparet, lite mer tight vid borden men minst lika pratglad och skön som bror sin. Spelade även han stabilt och utöver spelframgångarna var väl hans mest framträdande insats när han tog en tugga av servetten på sushirestaurangen på hotellet i tron att det var något ätbart, han hann även doppa den i soja före intaget.

Som sagt, ett väldigt skönt gäng med en massa olika typer av personer i vitt skilda åldrar som ändå funkar bra ihop. Det som är så skönt med dessa resor är att man kan röra sig fritt mellan konstellationerna, det finns ingen man inte orkar med utan man hittar positiv energi oavsett vilka man hänger med. Det är så en optimal spelresa ska kännas och sällskapsmässigt kan jag inte klaga, visst hade någon fin lettisk kvinnlig lokalförmåga kunnat få byta plats med Harju i mitt rum någon natt men jag ska väl inte begära för mycket. Väldigt lyckad resa socialt även om det rent ekonomiskt hade kunnat gå avsevärt bättre!

Sista morgonen vid frukosten höll vi på att sätta ägghalvorna i halsen för vem satt inte och åt av frukosten om inte självaste Tony G, snacka om att springa på en pokerkändis i oväntad miljö. I min enfald trodde jag att alla proffsen höll till på andra sidan pölen i dessa tider men han var tydligen inte där, en förklaring kan vara att det var någon form av internationellt basketmästerskap i Riga just då och han är ju som bekant sponsor till det litauiska landslaget. Jag måste erkänna att jag blev en aning starstruck av att se herrn livs levande...

Något vi diskuterade en del under resan var alla dessa vackra dealerskor, det är ju uppenbart att de tas in med ganska stor tyngd lagd på deras yttre kvaliteter. Vi kunde också notera att de flesta, om nästintill inte alla, saknade ringar på fingrarna och det kan ju knappast vara trovärdigt då vi snackar om tjejer mellan 20 och 40 där de flesta ändå borde vara involverade på något sätt med någon form av man. Vår paranoida tanke här var i alla fall hur långt kasinot är beredda på att gå för att anspela på det sexuella eller tron om dealerskorna är uppnåeliga på något sätt? Eller är det inte alls så här, har vi missuppfattat det hela något brutalt? Vad jag var mest bekymrad över var ifall de som jobbade verkligen menade något med sina bitvis flörtiga ansatser eller om det bara var ett spel för galleriet, jag menar bara att jag som människa skulle må dåligt av att vara och kommunicera något jag inte är d.v.s. ge mer av mig än vad jag egentligen vill. Jag vet att en viss grad av service och tillmötesgående ingår i alla tjänster men just på de här öststatskasinona känns det som att det går ett snäpp för långt. Inbillning? Jag vet inte, vi är ändå några som reagerat på det. Drömmar om att få ihop det med en dealerska på något sätt? Knappast. De är en del av den drömvärld man kliver in i så fort man sätter sin fot på ett kasino, de vill ju att man ska må så bra som man bara kan på de där ställena så att man sätter sprätt på så mycket pengar som möjligt.

De var ju inte sena med att tvinga på en drinkar då dessa var gratis så länge man spelade och ju fullare man var desto mer spelade man, så är i alla fall deras grundtes och den fungerar nog på de flesta. Det var rätt sjukt att kliva in i kasinot oavsett tid på dygnet då det alltid fanns spelare på plats och pengarna rullade hela tiden, jag noterade dock också samtidigt vilka monsterpass personalen måste göra då samma människor som syntes 14.00 på eftermiddagen även syntes 06.00 morgonen efter och detta flera dagar i rad. Dock verkade stämningen i personalen vara riktigt bra då det var idel leenden och high fives när de bytte av varandra, riktigt kul att se samtidigt som 90% höll hög klass i sitt yrkesutförande också vilket inte direkt är fallet på andra ställen(Malta t ex).

Nu har jag dock bestämt mig, nu lägger jag ner min PLO-cg på obestämd tid och denna gång är det på riktigt. Det blir åtminstone en månad eller två som jag låter de korten ligga, fokus blir istället på turneringar där jag ändå har min allra största edge. Jag vet inte vad som hänt med min PLO men jag får inte ut något av det längre, inga händer håller och jag blir bara ägd gång efter annan. Jag får gå tillbaka till rötterna och till det som jag ändå uppenbarligen behärskar så pass att jag når framgångar tidvis, PLO:n har inte gett något tillbaka på länge utan bara tagit. Jag satte in 2k idag men de försvann rätt snabbt, jag låg väl plus 500 som mest men sedan kom nedsablandet till slut. Enough is enough.

Viktmässigt ska jag också som sagt ta tag i saker och ting men det blir efter min Finlandstripp som jag åker på i övermorgon, jag ska njuta av den här semestern för att sedan sparka igång på allvar. Jag var på G-Star idag och provade lite skjortor och de satt ju som ålskinn på mig, trots detta lurade grabbarna där på mig en T-shirt och en form av tröjjacka för habila 1 900 kr. Det är dyrt att gå in i den affären, jösses.

Nu ska jag urinera för att sedan ta en dusch innan läggdags, är en rätt viktig dag imorgon då jag ska iväg på en grej som kan ge sköna effekter i långa loppet. Hold your thumbs, folks.

Sista dagen med gänget...

Nu är vi inne på sista dagen av resan och bara en turnering återstår, det är nu det gäller men jag har knappt hämtat mig från mitt chockuttåg från i förrgår. Det känns som det var då det skulle ske men som bekant sprang jag in i några sjuka händer som dräpte allt hopp...

Pengamässigt har jag väl runt 80 kvar av ursprungliga 600 och från att initialt velat ha med mig något hem känns det nu som att jag nog kommer att bomba bort dessa och hoppas på någon form av rusch i något för att få igen lite mer eller torska allt. EMD-gänget sprang bra igår och lyckades dräpa brutalt på cg:et trots en sjuk pott där Henke torskar AAA88-kåk mot fyrtal i åttor, det går dock ingen nöd på de gossarna då de lyckas vända på den steken samtidigt som Pommes dräper videoslotsen. Jag tog några försök på det jag med men tro inte att jag har något flyt, Pommes drog hem någon form av jackpot dock och visar de proffstakter han har.

Nej, resan har som sagt inte varit någon ekonomisk succé direkt trots goda starten och det enda jag ångrar är väl egentligen mitt skott på cg:et igår då det inte kändes bra från början. Som helhet har resan varit lika mystrevlig som alltid och det är skönt folk att hänga med, det är ju mycket den sociala biten som gäller och att man hejar på varandra kollektivt och glädjs åt varandras framgångar. Vi har haft helt klart godkända turneringsframgångar där vi av våra 13 haft folk ITM i varje turnering: 4:e, 5:e och 7:e plats i första, 3:e och 4:e i andra och 3:e i tredje. Ikväll är det en 35-lats terminator-turre, prispotten blir ju inte lika brutal som i de tidigare turneringarna men en vinst säkerställer ju mer eller mindre ett nollresultat för hela resan. Vi håller alla tummar vi har att jag kan leverera...

Nej, nu måste jag björna innan kvällens turnering börjar så att kroppen är i fas och att det inte finns några störande moment.

Scared money...

Jag visste att jag inte borde ha satt mig vid cg-bordet men ändå gjorde jag det, det var ett DC-bord med texas och omaha som val. Jag köpte in för 165 LTL med blinds på 2/2, redan när jag satte mig kände jag en viss oro i maggropen och den tilltog när jag såg hur aggressivt spelet var i mina ögon. Jag kan direkt säga att jag inte är en liveräv när det gäller cg, jag spelar det väldigt sällan och de gånger jag gör det går det alltid dåligt(något samband kanske?). Här lyckas jag dock efter en stund sansa mina nerver då jag lyckas vinna några mindre potter och jobba mig upp mot 200, sedan kommer dock mitt hjärnsläpp till spel. Jag får AKK4 med tre ruter och ett hjärter som jag tar syn med pre på en pottning, floppen kommer 3A3 och efter check till mig väljer jag att betta ut 64 eller något dylikt i potten som är på runt 80-90. Jag får en syn och borde ana rejäla ugglor i mossen men det blir check - check på turn som är en 4, rivern kommer ett T om jag inte minns fel och här instaställer killen mig. Jag börjar fundera på vad han kan ha och det är ju inte mycket jag slår i det här läget, chansen finns att han försöker bluffa hem det men det är inte ofta han är ute helt och cyklar i det läget utan AA hör ju definitivt till hans range. Dock har ju jag ett A vilket rent teoretiskt minskar hans chanser till att ha AA på hand samtidigt som jag noterat att han är en lirare som är ute på turné lite då och då, jag får time satt på mig och eftersom jag redan tryckt in nästan 100 av mina kvarvarande 180 orkar jag inte hitta viket. Självklart sitter han på AA och kan raka hem en fin pott medan jag nästintill skakig drar mig från bordet, min rädsla för nivåerna gjorde att jag inte mäktade med att spela på ett korrekt sätt och det fick tråkiga sluteffekter.

Inför resan tog jag ut 600 LTL och av dessa har jag runt 170 kvar nu där 175 gått åt till turneringsinköp medan resterande har gått åt till annat, noteras bör ju också att jag vann 143 i första turneringen så det är en del pengar som ändå rullat genom fingrarna. Nu är det dock slutspelat för min del, det enda jag kommer att spela ytterligare är morgondagens turnering på 35 LTL så jag ska kunna komma härifrån med åtminstone 100 kvar i plånboken. Nej, jag är inte van vid sådana här utsvävningar men samtidigt är jag ju på en pokerresa och då måste ju det spelas även om det kostar en del pengar. Cg-spelet hade jag ju kunnat hoppa över men samtidigt är det ju relativt sett inga större pengar jag förlorat, 80BB är ju inte mycket även om spelet i sig var lite högre än vad jag tidigare spelat. Jag vet att jag må låta mesig i mina resonemang här men jag är som sagt ingen större spelutsvävare i normala fall och det pengabortfall jag haft nu är inget jag är van vid. Det är bara att det varit rätt många tunga mentala förluster på kort tid nu och spelsjälen är sargad, det känns som gårdagens turnering var min make-it-or-break-it och tyvärr blev det ju det sistnämnda.

Andra indikationer på min usla form är att när fem av de andra grabbarna stod i hissen och jag skulle kliva på började hissen pipa, tydligen vägde vi för mycket tillsammans och det var hissens diskreta sätt att säga att jag är ett fetto. Tack för det. En annan klar signal var när jag satt och körde Ultimate Texas Holdem som är ett kasinospel där man spelar mot dealern och kan satsa lite olika preflop, postflop och på river samtidigt som man kan få lite olika bonusar beroende på den sluthanden man får. I alla fall utbetalas en straight flush med 50 x insatsen och minimiinsatsen är 2 LTL vilket skulle ge en bonus på 100 tillbaka, jag ser en bräda med Q3 på hand där brädan har KJ9T i spader och jag är mer eller mindre säker på att jag har en svart dam på hand. Man får nämligen inte kolla på handen efter att man satsat på den och jag tänkte inte på att det fanns färgstege ute i det läget, det var med en stor dos nervositet som jag väntade på att dealern skulle vända kortet men självklart var det ju Q i klöver som jag hade och den fina bonusen slank ur mina fingrar.

Så springer jag just nu och jag var tvungen att komma upp på rummet och skriva av mig lite efter det miserabla cg-spelet, nu är jag rätt tom och trött på poker och spel överhuvudtaget efter att ha blivit bränd av det i alla möjliga olika former. Imorgon är som sagt sista dagen här och så blir det avfärd på söndag hemåt, det ska faktiskt bli skönt att komma hemåt och en mer sund ekonomisk tillvaro även om det alltid är en trevlig upplevelse att vara ute på lite äventyr. Just nu känner jag mig bara mest utmattad efter alla upplevelser och fokuseringar på turneringar...

Lite ledsen...

Jag ligger här på ett hotellrum i Riga 07.30 på morgonen efter en andra natt av spelande på plats, det har varit en del framgångar även om storsuccén uteblivit. Vi anlände igår och den första turneringen på dagordningen var en 10 LTL rebuy, jag som hatar rebuys var inte alltför upphetsad över den men det slutade i alla fall med att jag gjorde fyra rebuys och en addon för att hålla mig levande. Turneringen var av dealers choice-format och de spel som gick att välja var NL texas och PL omaha, eftersom de flesta här i krokarna suger rejält på PLO var det spelet jag valde de flesta gångerna och många andra verkade föredra det också då kanske två händer av tio var texas. Jag sprang inte bra alls till en början utan hankade mig fram, jag hade dock lyckats bygga lite stack när jag åker på en vidrig hand. Jag har 6578 eller något liknande på hand och synar en preflopraise, floppen kommer 655 och vi hamnar all-in. Han har QQxx och vad tror ni inte kommer på turn om inte hans tvåoutare i form av ett Q, tilten är brutal och total. Efter det har jag bara runt 4BB kvar och har inte mycket hopp om någonting, dock hittar jag gudaruschen nummer ett och lyckas på en kvart ta mig från 4BB till runt 80BB. Efter det är jag stabilt med och glider på fram till ett finalbord där jag till slut slutar femma av totalt 66 deltagare, jag får lite pengar och är nöjd över insatsen då jag knappast trodde att jag skulle klara mig så långt när jag hade fyra BB kvar. Visst hade det varit fint med en än högre placering men starten på resan var bra och första dagen hade klarats med total täckning av utgifterna tack vare prispengen...

På torsdagen gällde det en 50 LTL-turnering som var ren och skär NL texas, här är jag dock med från början och bökar i toppen. Jag har ganska snart dubblat min startstack och ungefär på den nivån fortsätter det, både med flyt och skicklighet lyckas jag utmanövrera motståndarna och jag känner att jag har full koll på det konstant minskande fältet av spelare. Vi är 64 till start och när vi är 15 kvar har jag runt 40BB och dubbla average, allting känns tryggt och bra och jag har sprungit som en gud och spelat ut hela mitt register av moves. Nu kommer dock misären, jag har tidigt spanat in en kille som jag definierat som problembarn då jag inte riktigt får grepp på hans spel. Jag har dock lyckats hantera honom bra då jag läst in att han alltid gör veka bet när han är tom så jag har kunnat sno ganska stora potter från honom fyra-fem gånger innan utan att han gett mig motstånd efter mitt omslag av hans bet på flopp eller turn. Nu limpar jag med JTsp och det foldas till honom på BB, han instaslår upp det med nästan 4BB och jag instasynar lika snabbt. Floppen kommer J-hög och han bettar ut relativt hårt vilket han inte gjort tidigare om han varit svag, dock vill jag sätta press på honom så jag annonserar en all-in efter lite betänketid. Han är chiptvåa efter mig vid bordet och har varit inne och rotat i många potter han med, det är inte första gången vi tjafsar om vi säger så. Han instasynar dock min allin då han lyckats hitta en setup med QQ mot min J-träff, turn ger mig öppet stegdrag men rivern vägrar leverera och jag tappar mer än halva min stack och allt ser mycket vidrigare ut. Några händer senare plockar jag upp AA och limpar med den taktiskt, det är ett antal shorties vid bordet så jag hoppas på att de ska få hybris och mycket väl ställer en av dessa. Jag synar ju direkt självklart och han viker upp 62ru, jag känner dock en klump i magen direkt och väntar väl mig på något sätt att det ska gå åt helvete. Mycket väl, floppen börjar med en tvåa, turn ger en till och river ger honom en sexa och jag är en krossad man. Nu har jag bara runt 10BB kvar som jag lattjar runt med en stund innan jag ställer med 87 och då får jag sn av min QQ-nemesis som den här gången hittat AJ, den här gången har jag dock flytet på min sida och får en kåk själv och dubblar upp. Med runt 20BB tragglar jag en bra stund medan vi väntar på att finalbordsbubblan ska spräckas, till slut vaknar jag upp med AJ på BB och återigen är det min nemesis som höjer upp potten och jag ställer med instasyn från honom. Nu har han hittat KK och jag drar tunt, brädan vägrar ge mig något och jag är ute. Jag har känt agg mot killen från första början och inte gör han det hela bättre genom att både vid QQ mot JT och nu med KK mot AJ dansa en kaxig segerdans när han borde vara lite mer ödmjuk, tycker det är riktigt dålig stil av honom och en mer reko snubbe hade jag kunnat hantera bättre men jag vill bara lappa till honom. Tungt tiltad av turneringens utveckling beger jag mig ut i det rökfyllda kasinomyllret, en 11:e plats är inte mycket värd trots att jag dominerat turneringen och egentligen inte gjort några misstag utan blivit utsatt för setups och utdragningar i avgörande lägen.

Som om det inte vore nog spär jag på min tilt med att tappa några k på PLO på SvS som jag roat mig med under dagen, det är dock inte slarvspel från mig utan återigen brutala utdragningar. I en av de större potterna får jag in allt med set över set men han drar en sinnessjuk runner-runner stege, i en annan turnar jag en triss där han sedan rivrar en högre triss. Ungefär så bra springer jag nu och just PLOn är hårsmåner från att läggas ned från min sida, är innerligt innerligt trött på det och bli inte förvånade om det de facto är slutspelat i och med detta. Imorgon(läs: idag) är det den dyraste turneringen av de fyra vi har på schemat som ska köras, någon form av random bounty-variant som dock är relativt djupstackad. Jag vet dock inte hur jag ska orka ladda om efter mina två djupa färder i de två turneringar som spelats hittills, jag är mentalt rätt körd nu faktiskt. Jag är dock plus på omkostnaderna under resan så det är alltid något, få se om jag kan hålla uppe det resten av resan. Nu ska jag dock packa ihop för idag då klockan är 08.00 på morgonen och än har jag inte dragit några blund denna natt/morgon...håll era tummar för mig så att jag kanske kan få smaka på den riktiga sötman av seger under den här resan, jag är en mycket tärd man just nu.

Next stop: Riga...

Seriöst, mina dagar bara flyger iväg och det fastän jag kanske inte alltid hittar på alltför mycket heller men senaste veckan har dock varit väldigt händelserik då det i princip varit något varje dag. Vi börjar där det sig bör:

I onsdags i förra veckan gjorde jag mina vanliga onsdagsturneringsinköp på SvS där jag reggade mig för Lillördag och Topp100 samt 21.00-djupingen, den förstnämnda blev en kort affär där jag efter cirka 10 minuter är ute efter att ha floppat färg med 97hj på hand mot en annan lirare som hade Axhj på hand. Lagom kul. Djupingen blev väl ingen större succé, kommer inte ihåg hur det egentligen slutade där mer än att det de facto slutade utan framgång. Framgång blev det däremot i Topp100 där jag till slut faktiskt tog en 3:e plats, det var lite surt då jag gärna hade sett att jag åtminstone tog silver då det hade räckt till att täcka självrisken på bilen efter rådjursdebaclet. Jag tyckte mig ha hyfsad koll på läget men det blir alltid så chansartad i slutet mot turneringarna, man måste ha tur i de rätta lägena och jag hade kunnat komma HU om jag hade haft lite mer av den varan. Jag pushar med A5 rakt ut från knappen och får syn av en av de andra, han har AK och det ser djävulskt mörkt ut. Floppen kommer dock 53x och jag jublar, turn leverar en 2:a och rivern en 4:a så det blir tyvärr split. Lite surt efter att ha fått dra ut och den potten hade lämnat den tredje snubben med bara smulor kvar, istället får jag 55 i handen efter och slår upp det rätt hårt pre med syn från båda motståndarna. Floppen kommer QQ2 och jag inser att jag mycket väl kan ha blivit utdragen med en äcklig Q men efter check från båda kan jag inte göra annat än att stoppa in det, tyvärr har ju min nemesis från förra handen synat med QJ och äger mig brutalt. Det är där man ser hur små marginalerna är, hade inte han fått mirakelkortet på rivern i förra handen hade det hela säkerligen slutat annorlunda. Nåja, jag får vara nöjd med ännu en turneringsframgång på SvS, det rullar på bra där minst sagt även om storklonkarna uteblivit än så länge.

Torsdagen blev en mörkare dag då jag bestämde mig för att ta min vinst från onsdagen och försöka göra dessa 3k till 5k på PLO-borden så att jag som sagt skulle ha nog med pengar till självrisken, inte oväntat direkt så slog min plan bakut och det slutade med gulning istället. Jag är SÅ nära att lägga ner mitt PLO för lång tid framöver, jag försöker ju dumdristigt mig på det hela men det borde vid det här laget vara uppenbart att jag inte klarar av swingsen där. Mitt spel är ändå hyfsat stabilt och jag får allt som oftast in pengarna som favorit, om än dock marginell sådan. Det läskigaste är ju när motståndarna inte får in det de går in med från början utan får någon mirakel runner-runner som gör att de ändå vinner, det har varit lite många sådana på slutet för att det ska kännas alltför roligt. Jag hävdar med en dåres envishet att jag faktiskt har en viss edge över klientelet men vad göra när inte pengarna räcker till för att täcka swingsen, då är det ju bara att ge upp och inse att jag inte har rulle nog för att försöka knäcka PLO-fiskarna. Torsdagen blev alltså platt fall efter onsdagens succé...

Fredagen blev en lugnare dag då jag inte företog mig något särskilt alls utan bara tog en lugn hemmakväll, det var ju då min semester började och den varar ända till slutet av juli så det känns inte alls fel just nu.

Lördagen bjöd på lite livespel på HPK, de körde en kopia av WSOP fast med en 1/100 av inköpet där strukturen var densamma och stackarna lika stora även om perioderna också bantats ner en aning. 35 kom till start och jag fick en hyfsat start där jag till matpausen efter runt fem timmar hade mer än dubblat min stack. Jag tyckte mig ha kontroll på läget och hade ett hyfsat spelvänligt bord att leka runt på, dock åkte jag på en semibrutal hand som nästan knäckte mig men mest på grund av de efterföljande hånen från motspelare som inte ens var med i handen. Jag hade QQ och slog upp det pre med en syn, floppen kom 856 rainbow och vi hamnar all-in. Han visar upp 87 för toppträff och öppet stegdrag, turn blankar men river ger honom en sjua och han vinner med tvåpar. Nu dröjer det inte många millisekunder innan det kommer kommentarer så som "Såja, fan vad härligt!", "Rätt åt honom, nu kanske han lugnar ner sig." och så vidare. Rent generellt bryr jag mig inte men jag tycker man kan visa lite respekt när en person precis åkt på en utdragning och knipa käft, jag röt ifrån en aning också då jag tyckte det var jävligt onödigt. Vet dock inte om budskapet gick fram hos de berörda parterna, vore väl kanske för mycket att önska. Nåväl, efter det blev jag bara än mer aggressiv i mitt spel och fortsatte bomba på, med bra kortsnitt och bra tajming gick det vägen och jag kunde fortsätta min färd genom fältet. Jag lyckas till slut ta mig till finalbord och det känns hyfsat tryggt där även om jag inte har så stor stack i det läget, genom gnet och slit lyckas jag hålla mig levande tillräckligt länge för att komma ITM där jag på vägen dubblar lite turligt med Kx mot Ax. De sex första får pris och jag lyckas till slut landa på en femteplats efter att fått in det i en trevägsflopp pre med ATo, lite skumt spel är det dock innan floppen. UTG slår upp det till 3BB och jag pushar för drygt 10BB varpå BB, som har runt 30-35BB i stacken, också hittar syn för 1/3 av sin stack. UTGs syn är ju inte konstig någonstans då han har runt 60BB i sin stack och dessutom var ursprungshöjare... Nåväl, floppen kommer T-hög och båda checkar, turn är en 9:a varpå BB bettar ut och UTG viker. BB har hittat preflopsynen med 9To och har precis dragit ut mig något så brutalt, jag kan inte annat än gratulera och tacka för mig. Visst vill jag ha den synen men så oerhört trist att han hittar sina outs i det viktiga läget, hade jag tagit den hade jag legat trea i marker och haft en rejäl chans på förstaplatsen. Det är väl poker antar jag...

Söndagen innebar underhållning av helt annat slag då jag begav mig med storebror och en till till Göteborg för att spana in Big 4, vi rullade härifrån strax efter tolv och var framme vid Ullevi strax innan 17.00. Vi hade ju som jag tidigare nämnt lyckats scora VIP-läktarplatser så vi var rätt spända på vad vi hade att vänta oss, efter att ha hittat rätt entré blir vi lite chockade. Ingen kö överhuvudtaget och vi kliver rakt in i något som liknar en hotellobby där en värdinna välkomnar oss och hänvisar oss till baren för styrketårar. Lite chockskadade vandrar vi runt där en stund innan vi intar några drycker för att svalka oss innan vi beger oss upp på läktaren, väl där inser vi att vi nog har de grymmaste läktarplatserna på hela bygget. Stolarna är som biostolar och vyn är magnifik över arenan, vi blir även betjänade av servitriser som glatt pratar med oss och tar emot beställningar. Vi har dock lite otur med klientelet framför oss då det till slut visar sig vara något pack med norrmän där en i sällskapet tydligen är någon form av norsk rockstjärnekändis, det är några andra på VIP-läktarna som vill ta kort på honom och så vidare. De börjar med att beställa in typ 30 öl och rada upp dom på läktaren och på den vägen fortsätter det, rockstjärnans flickvän somnar innan konserten har börjat och snubbarna hinner bli utslängda en gång under konserten men får konstigt nog återvända. Jaja, dessa norrmän. Vilket fall som så blev det en höjdarkväll även om Anthrax, Megadeth och Slayer inte direkt rosade marknaden jämfört med Metallica. Jag är inget större fan av de tre första banden och jag blev knappast större fan efter deras framträdanden, det pendlade mellan ok och mer eller mindre miserabelt och allt hopp låg till The Four Horsemen. Och som de levererade, jösses. Gåshudsögonblicken avlöste varandra och till och med de i bandet såg lite tagna ut bitvis. Nog för att de börjar bli gamla nu, Ulrich är tunnhårig och James har väl inte riktigt samma pondus som förut på scen men ändå. Ändå. Metallica är Metallica. Deras låtval är grymt, de plockar hur mycket som helst av det gamla materialet och de senaste 20 åren föräras endast en handfull låtar medan lejonparten tas från deras första årtioende i karriären. Riktigt mäktigt är det att höra alla dessa klassiker rivas av en efter annan, publiken lever med och det är bitvis magiskt inne på Ullevi. Efter nästan 2,5 timmar ger de sig, publiken börjar sakta strömma ut i natten och vi tar bilen hemåt. Efter att ha kört i drygt fyra timmar landar jag hemma runt 05-snåret på måndagsmorgonen, lagom trött och sliten...men det var det värt även om det var fjärde eller femte gången jag såg Metallica. De är ett episkt band, inget snack om det.

Måndagen gick mest åt till att sova men mot kvällen körde jag juni-finalen i Topp100 på SvS men jag kom aldrig in i turneringen, hade dock rätt trevligt vid bordet när jag gaggade lite med diverse lirare som jag stött på tidigare så som CSampaio, enoutarn och Snowsmile. Jag kämpar med näbbar och klor men det går inte, jag har ingen tajming och ingen träffbild utan stupar till slut med 75ru mot AK. Vet inte om jag direkt hade behövt ge mig in i den handen men jag har runt 15BB och sitter på BB där UTG slagit upp det till 3BB pre. Jag tar synen och floppen kommer K6K och han minbettar igen, jag synar och turn ger en 5:a. Nu bettar han drygt 1/3 av potten och jag vet inte vad jag ska tro, det finns väl två alternativ: A) han har AQ/AJ och vill försöka sno potten eller B) så har han träff på K. Jag väljer i min enfald att tro på alternativ A och trycker in allt jag har, tyvärr har han AK och min saga är slut för denna gång. Är dock inte förvånad då det kändes som att jag levde på lånad tid hela tiden, var bara en tidsfråga innan jag skulle stupa.

Idag tisdag har jag dumpat katten på katthotell som förberedelse inför mina resor, imorgon drar jag alltså till Riga för lite pokerspel och umgänge med folk från krokarna häromkring. Vi är 13 personer som tar Ryanair-flyget ner och spenderar en long-weekend där, det blir turneringar och party varje kväll och det ska bli riktigt trevligt. Förhoppningsvis har jag lite klonking skills i bagaget också så att jag kan komma hem rikare för en gångs skull, det ska tydligen i alla fall vara turneringar på hotellet varje kväll. Oavsett vad så kommer det att bli drag, finns element i gänget som säkerställer det faktumet och det är ju aldrig fel.

Utöver dessa dagsspecifika aktiviteter har jag fortsatt roddat runt på dejtingsidorna men inte ser jag någon ljusning, snittåldern på de som tittar på min profil är väl runt 43 och de få som svarar känns som psykfall. Se nedanstående konversation t ex:

Hon: Hej
Jag: Tja. :) Hur är läget?
Hon: De är så där
Jag: Och varför det?
Hon: För nån har haft sönder min dotters vagn
Jag: Det känns ju rätt så onödigt, vad trist. :S Finns folk till det mesta...
Hon: Så jag måste sälja mobile
Jag: Det låter ju inte alls bra...hur gammal är dottern då?
Hon: Hon blir ett år

Där ger jag upp, jag inser att det här inte kommer att leda någonvart och jag vet inte ens om jag vill att det ska leda någonstans överhuvudtaget. Det var bara ett exempel men ungefär på den nivån är det, jag drar till mig spännande element helt enkelt. Dock verkar jag nästintill ha fått napp här i hemkvarteret, jag har sprungit på samma kvinna två gånger på två dagar nu och hon verkar lite försynt sugen så där. Först igår i tvättstugan så råkade jag komma in lite för tidigt så hon var inte riktigt klar men vi småpratade och hon var försiktigt trevande i konversationen, sedan idag springer jag på henne vid porten när vi båda ska in samtidigt och när vi skiljs åt vänder hon sig om och säger med ett leende "Jaha, ha det så bra då!". Tror nästan det snart är dags att bjuda in mig själv på kaffe med dopp där, kan bli trevligt. Och nej, hon är inte 85 som de flesta andra här, hon faller nog till och med in under 45- och det känns ju nästan som lammkött sett till de som verkar vara intresserade av mig i normala fall.

Nej, kanske dags att börja runda av här och avsluta förberedelserna inför avresan imorgon. Är lite tilt på Ryanair och deras förbannade avgifter, handbagaget måste ju vara väldigt litet och inom de rätta måtten för att det ska funka och har man mer bagage än så åker man på avgifter på €40 enkel resa. Tattarbolag.