torsdag 9 januari 2014

Mot lugnare tider kanske...

Fick äntligen idag klarlagt att jag uppenbarligen lider av högt blodtryck så nu har jag precis vunnit en ny morgonvana i att svälja ett piller för den goda hälsans skull, är väl dock inte optimalt på lång sikt att på artificiell väg skapa en sundare kropp. Nu får det bli allvar i motionerandet och uppstyrandet av kosten, i och för sig är väl kosten i sig inte den stora boven utan den är nog rätt bra näringsmässigt. Det är mer allt snaskande vid sidan om samt bristen på motion som gör det, nu finns det inga ursäkter längre utan det är bara att ta tag i eländet och styra upp det.

Vi klarade av den tredje säsongens första podcast ikväll och jag tycker att vi levererar igen, inget världs-scoop som i förra avsnittet när Ramzi avslöjade sitt tillbakadragande från scenen men habilt nog ändå. Självgoda som vi är diskuterade vi lite kring vår förträfflighet i avsnittet också, det tycker jag vi har råd med med tanke på den feedback vi ändå fått och får. Fortsätt gärna att inkomma med åsikter och tankar, vi är öppna för konstruktiv kritik.

Jag fick även ett samtal från min nemesis rosjon idag och det var inte för att han ville skryta med några turneringsframgångar utan han ringde i egenskap av sin roll i Svepofs valberedning, han ville kolla om jag var sugen på att omkandidera. Jag är fortfarande i valet och kvalet även om jag självklart är öppen för tanken, det var ett jätteintressant år 2013 men tyvärr är det starkaste intrycket jag bär med mig ångesten kring att få ihop klubbkonferensen. Det är min vanliga prestationsångest som sätter lite käppar i hjulet och jag lider tyvärr av den i många lägen, kan jag inte göra något fullgott eller mer eller mindre perfekt från mitt perspektiv får jag en klump i magen. Speciellt om andra är beroende av mig eller det jag presterar... Det är oket jag får bära då jag alltid satt hög press på mig själv, jag vet att ifall jag själv är nöjd med det jag har gjort så är troligtvis alla andra det också då de antagligen har lägre krav än vad jag har. Nu blev jag ju till slut nöjd med klubbkonferensen också då jag ser det som ett första steg i det politiska arbetet kring klubbpokern och det är väl just den biten som verkligen får mig att vilja fortsätta i Svepof, jag vill fortsätta driva den pucken då det är det jag brinner för mest i poker-Sverige. Vi får se, bli dock inte förvånade om ni ser mig omkandidera när det väl kommer till kritan...

Jag funderar på att här framöver skriva några inlägg om just klubbpokern, försöka börja rulla lite bollar inom det området för att se vad det finns för aspekter som är intressanta att titta på.

Koivu & Egons podcast S03E29

tisdag 7 januari 2014

Winamax Series...

Fick blodad tand på pokern igen efter helgens live-äventyr så såg till att regga mig i de flesta av eventen i Winamax Series igår kväll, dock utan någon lycka. Bäst gick det i €30 SH där jag tog mig in bland de 20% bästa eller så, trist nog tog det slut precis när det började rulla efter en miserabel mittenperiod av turneringen för egen del. Hade gnetat och grindat länge med obefintlig stack för att sedan få igång träffbilden och spelet bara för att dö på ett halvdåligt spel av mig, det var battle of the blinds och jag satt på den eminenta handen K4o som jag slog upp efter att det var foldat till mig. Jag hade krigat rätt mycket med BB genom turneringen och ville inte släppa några marker mot honom utan strid, han tar syn på mitt bet och floppen kommer K-hög med tre klöver där jag har fyran i klöver. Jag tror ju mig leda rätt hårt här men checksynar ändå hans bet på flopp för att avvakta en gata, när turn blankar och han bettar ut igen efter check från mig känner jag mig kaxig nog att trycka all-in.. Enda problemet var att han satt på ATkl och jag drog dött efter hans syn, riktigt bittert och otajmat. Jag måste ändå få kalla det en semi-setup eller? Skulle dock tippa att de flesta tycker att det är instafold där pre och jag är väl antagligen beredd att hålla med, borde ha sansat mig men fick väl en släng av hybris när potterna väl började rulla min väg efter flera timmars torka. Nåja, bara att ta nya tag men känns skönt att pokersuget och tiden för dito börjar återfinna sig.

Extremt seg första dag på jobbet efter ledigheten, mest beroende på att jag bara fick fyra timmars sömn inatt då tjejen valde att snarka rätt aggressivt. Ett tag var jag nära att skrika rakt ut i nattens sovande mörker men sansade mig, vet att jag kan vara en lika god kålsupare i det sammanhanget mellan varven. Skönt att vara igång även om dagens genomgång av läget på jobbet klargjorde det jag redan i och för sig visste, att våren kommer att bli helvetisk. Känns som att det gäller att få ordning på blodtrycket om jag ska överleva fram till sommaren...

Fick lite skit för styckeindelningen på gårdagens inlägg men det är inget jag styr över, det ser schysst ut på originalsidan så det är något med speglingen på poker.se som spökar. Jag fick också en känga, eller vad det nu var, från Ken såg jag i förbifarten då han sammanfattade bloggläget så här några dagar in på det nya året.

En sak som jag glömde nämna igår var ju den sköna vinsten Finland tog i junior-VM, bådar gott inför OS även om Finland känns som en rätt sargad hockey-nation numera då världsstjärnorna lyser med sin frånvaro. Allt kan dock hända så som juniorerna visade prov på, en heroisk match mot kanadickerna i semin följdes upp med en grismatch mot Sverige i finalen. Många säger att Finland vann oförtjänt men samtidigt har Sverige vunnit på liknande sätt många gånger, lätt att bli hemmablind. Jag är bara mest glad över att det ändå ser ut att finnas ljusning för den finska hockeyns framtid.

Det blir återstart på podcasten på torsdag också, ska bli kul att kicka igång igen efter ett kort juluppehåll. Det är också trevligt att höra den goda feedbacken vi får från alla håll, Lina hade ju med oss som en julkaramell i hennes traditionsenliga sammanställning samtidigt som det var ett flertal personer i söndags i Köping som berömde oss också. Tror nyckeln till vår "framgång" är att vi bara gör det, vare sig mer eller mindre. Inget pretentiöst anslag utan det är och ska bara vara två polare som snackar igenom senaste händelserna med lite inflikningar från diverse löst och aktuellt folk, keeping it real så att säga. Jag tror vi har runt 600 lyssnare per avsnitt och det måste anses som godkänt med tanke på vår målgrupp och vår begränsade distribution/marknadsföring...

Få se om jag pallar med något pokerspelande ikväll, blir nog att försöka hitta sänghalmen hyfsat tidigt. Det kände dock som att året fick en Koivulainiansk början i alla fall då jag halvvägs genom arbetsdagen upptäcker att jag har rätt seriösa chokladfläckar på skjortan, känns ju väldigt fashionabelt.

måndag 6 januari 2014

Livespel...

Nu ska jag försöka styra upp den här bloggen i en mer regelbunden uppdateringsfrekvens, känns som det mesta börjar lägga sig även om jobbtempot kommer att skruvas upp under vårkanten. Jag har också börjat trampa runt lite igen i pokerträsket efter en längre tids frånvaro, igår till exempel valde jag att köra en större liveturnering i Köping där det samlades 56 spelare för att slåss om det hela.

Startstacken var på 20 000 och när blindsen börjar på 25/50 och periodlängden är 30 min finns det mycket spelutrymme att hämta, jag började dock lugnt i spelväg då jag kände mig lite ringrostig men det skulle visa sig vara onödigt av mig då skillsen verkar sitta i än trots uteblivet spel. Trots min försiktighet började jag bygga på stacken så sakteliga och klättrade sakta men säkert uppåt i markerväg, vid första pausen efter fem perioder låg jag på habila 35 000 och allting kändes bra. Efter att ha intagit en lunch på en lokal kinarestaurang körde vi igång igen och nu började det ta mer fart för mig, en bra hand var när jag limpsynar en raise med tre spelare involverade med mina 54kl och floppen kommer 552. Check från första liraren och check från mig till den numera världsberömda Mördaren som var höjaren pre, han fullföljer med en bet som första killen återhöjer som jag sedan ställer på. Mördaren viker och den första killen funderar och funderar innan han hittar synen med 99. Bara att tacka och ta emot, stacken sticker iväg upp mot 70 000 och den goda känslan i kroppen kvarstår.
Lyckas även sno åt mig lite marker senare när jag rivrar nötstegen med 8T när brädan ligger 5769x och motståndaren har en åtta, valde att på den rivrade sexan bara slå om hans bet och inte ställa trots att jag hoppades och trodde att han hade åttan. Fick lite kommentarer efter handen att jag borde ha ställt men tror att det hade blivit för dyrt för killen ifråga, hade dock ingen koll på honom sedan tidigare så han hade mycket väl kunnat ha tagit synen ändå. Jag var dock nöjd när han synade mitt omslag och jag rakade hem än mer marker…
Här någonstans börjar det dock gå lite troll i maskineriet, först tappar jag nästan halva stacken i en pott där jag floppar färgdrag och turnar hålstegdrag på det. Mäktar inte med att folda på ett turnbet på motståndaren, får för mig att jag har pottodds men tyvärr blankar rivern och jag tappar en rejäl pott. Jag har en lokal räv vid namn av Tony till höger om mig som spelat rätt irrationellt under dagen, har även flerårig erfarenhet av att spela emot honom och vet att han är rätt oberäknelig. Snygga spel varvas med rabiata bluffar om vartannat och det är nästintill omöjligt att veta var man har honom, samma spelstil har uppvisats av honom även denna gång så jag är tacksam att jag i alla fall har position på honom. Med blinds på 1,5k/3k och average på runt 90k plockar jag upp AQo på SB med runt 48k i stacken, en annan lokal legend vid namn Kenneth E bettar ut från hijack till runt 7k medan nyss nämnda Tony går all-in från knappen med en stack som i alla fall är större än min medan Kenneth sitter på en marginellt mindre stack än vad jag har. Nåväl, här får jag rejäla bryderier, är Tony ute på psykmovesmanövrar eller har han en legitim hand? Är Kenneth ute på hal is eller han en hand? Min analys är att Kenneth varit inne och höjt några gånger tidigare och vikt mot action samtidigt som han annars tagit det lugnt, det borde tyda på att sannolikheten att han har en bra hand denna gång är större medan Tony är omöjlig att ha koll på men en höjning innan borde ju tyda på att han har en någorlunda hand i alla fall. Jag känner att jag som bäst har en coinflip och vill inte stoppa in det så som tredje man i en pott så jag viker, vilket tråkigt nog Kenneth också gör varpå Tony visar upp 53ru. Helt galet spel av honom i mina ögon och väldigt labilt, även om det gick vägen denna gång. Vet dock inte vad han hoppades på, han riskerar sjukt mycket för ingenting i princip. Riktigt dåligt spel så här i efterhand måste jag säga, även om jag överlag har respekt för Tonys skills. Som ännu mer salt på såren kör vi rabbit hunt på brädan, jag skulle lätt ha plockat hem det hela med topp två om vi fullföljt.
Något tiltad försöker jag lugna ner mig men känner att det där var ett key moment för mig, även om jag vet att jag tog rätt beslut känns det tungt. Jag andas dock djupt några gånger och försöker hitta mojon igen, tålamodet tar dock tyvärr slut lite senare och jag trycker in det med 9Thj med runt 15BB varpå det är fold till denna Tony som instasynar med AA, big surprise att han skulle få äran att döda mig efter det som hände tidigare. Jag floppar en hålstege men mer än så blir det inte, en lite bitter 13:e plats blir det men jag tar det hela med ro ändå. Jag får ännu ett bevis på att mina skills håller och att jag ännu en gång klarar mig långt i en liveturnering, känns som att det nog är där jag bör lägga mitt krut för att försöka hitta framgångar.
En stor positiv upplevelse var dock också att träffa så mycket av folket som jag saknat och inte sett på länge, fick socialisera länge och väl med t ex Mördaren och SM-mästaren Peder bara för att nämna några och det om något är det jag saknat under mitt break från spelandet. Det är bara att konstatera att det sociala är en tung del av varför det är så kul att spela klubbpoker, det blir så mycket mer än bara ett spel och plus-EV kan räknas på många plan även om det inte alltid blir ekonomiska pluseffekter. Med detta nu färskt i minnet ska jag verkligen försöka komma iväg oftare och upprätthålla spelfrekvensen på en hög nivå, speciellt med tanke på att mina liveskills ser ut att ha betydligt större genomslag än mina online-dito för tillfället.
Utöver detta har julledigheten svischat förbi och det är dags att leta sig tillbaka till jobbet imorgon, ledigheten har varit riktigt skön även om den senaste veckan förstörts av någon form av inflammation i vänsterfoten som även tvingade mig till ett akutbesök i förra helgen. Nu verkar inflammationen i sig ha lagt sig någorlunda men i samband med akutbesöket konstaterades att jag har högt blodtryck så nu måste jag följa upp det, har redan varit på ett läkarbesök men ska på ett till på onsdag för att konstatera seriositeten i det hela. Inte så kul att höra men lika bra att ta tag i det hela med tanke på sjukdomshistoriken inom släkten, livet är för värdefullt för att vaskas bort. Julafton firades med tjejens familj på besök här hos oss och det var riktigt gemytligt, firandet skedde under lugna former och paketöppnandet fördelades jämnt över dagen. Nyår var tänkt att bli en parmiddag tillsammans med några av tjejens bekanta men de fick förhinder så jag och tjejen hade en rätt osexig kväll här hemma istället, film och allmänt häng blev resultatet.
På TV-seriefronten har jag betat av Homeland, Sons Of Anarchy och nästan hela Walking Dead där jag tycker att den förstnämnda serien är riktigt grym i sin helhet över tre säsonger. Rekommenderas starkt. SoAs senaste säsong har av vissa vänner hyllats som den bästa någonsin alla serier inräknat men där är jag knappast beredd att hålla med, problemet med SoA har alltid varit att det östs på med sjuka intriger till höger och vänster hela tiden där chockvärdet varit stort och eftertraktat. Till slut blir det bara för mycket och det är ungefär där min bedömning hamnar, underhållande men inte revolutionerande och ganska tradigt till slut. Min kandidat till den utnämningen är utan tvekan sista säsongen av Breaking Bad, där kan vi snacka om en säsong som levererar hela vägen och det stenhårt. Walking Dead har säckat ihop helt tycker jag, hatar karaktärerna mer och mer och hoppas nästan på att alla ska dö för att eländet ska ta slut. Den serien trampar zombie-infekterad jord och tillför inget nytt, utvecklingen är obefintlig och ifall karaktärerna blir mer och mer irriterande för varje avsnitt känns det inte som ett bra betyg åt serien. Nej, nu ser jag framemot återstarten av Game Of Thrones med förhoppning om att det kommer någon ny serie som blåser ut skallen på en. True Detective surras det om, vi får väl se om den kan leverera.
Xboxen har vilat rätt hårt men har ändå grindat lite GTAV där jag närmar mig slutet, även om jag inte maxat allt så det blir väl lite achievement-grind där vad tiden lider. Väntar mest på Xbox One men det verkar jag få fortsätta göra, ryktas om släpp hösten 2014 där vilket känns helt absurts med tanke på att det släppts på andra marknader redan. Börjar klia så pass i fingrarna att jag nästan är beredd att slå till på en PS4:a under tiden…
Har försökt följa bloggarna i pokervärlden men tycker inte det tillförs mycket alls för tillfället, har gått lite stå i det mesta känns det som. Trätandet på Kens blogg tar aldrig slut och förstår ärligt inte hur folk orkar hålla på, kommer ju inget konstruktivt ur det på något sätt. Inte för att jag bidrar med något heller men det är inte heller min ambition, tycker bara att det är så mycket destruktivitet istället för kreativitet. Använd all denna energi åt något gott istället för att pissa runt och på varandra…
Nej, nu måste middag intas för att sedan se om det finns någon lämplig turre att köra på nätet, börjar klia ordentligt i pokertarmen nu när jag doppat mig i de fisktäta vattnen igen.