tisdag 30 november 2010

Dagens låtar...

Idag blir det lite Rob Zombie, jag rockar hårt till hans "American Made Music To Strip By" under mina bilfärder och jag gillar remixarna hårt för de tar fram det sinnessjuka sköna i hanss låtar än mer. Och vem kan inte älska låttitlar som "Superbeast(Porno Holocaust Mix)" eller "Meet The Creeper(Pink Pussy Mix)"...



Det gör ont...

Framåtrotation i innebandy är fan inte bra, det kan leda till sveda och värk vilket jag fick erfara idag. Vi samlades som vanligt för lite spel och det började helt ok med ett par vunna matcher och godkänd insats för egen del, sedan skulle jag ge mig på en delikatessvändning på mittplan som till en början gick väldigt bra då killen ifråga blev helt bortgjord. I min iver att komma loss och få bollen med mig börjar jag stappla och vifta hejvilt, tänk er en vuxen(och fet) elefant som får spel och börjar gå bärsärkagång. Om ni kan visualisera er det så är ni nära sanningen, i alla fall så tar sig den skapelsen sakta men säkert framåt men framåtrotationen ökar för varje steg och det oundvikliga sker till slut...hela paketet åker i golvet. Tursamt nog har jag så mycket fett som dämpar fallet att inga vitala organ tar skada utan jag kan resa mig till folkets jubel och applåder, det är sådant man får bjuda på. Spelmässigt gick det bättre den här gången och det kan väl knappast bli sämre än förra gången, jag lyckades med ett par schyssta grejer och känner mig nöjd med tre matcher vunna av fem möjliga. Jag är ju än så länge oduschad också trots att jag varit hemma i två timmar men det blir lätt så när man fastnar framför laptopen...

Jag kollade på det senaste avsnittet av Dexter och det är banne mig en serie som växer för varje avsnitt som går, jag har gillat den stenhårt från första början och tyckte att förra säsongsavslutningen var en rejäl mindfuck varför det var svårt att se hur det skulle kunna bli bättre. Döm min förvåning när den här femte säsongen levererar ännu hårdare och jag sympatiserar mer och mer med denna massmördande blodtekniker, i sin sjuklighet är han ändå bland det mest normala och vettiga i en annars absurd värld. Äntligen verkar han vara på väg att bli hel också, sådant kittlar mina empatiknölar något oerhört. Ni som ännu inte gett er i kast med denna serie har många timmars högkvalitativt drama framför er, en modern klassiker i TV-serieväg helt enkelt.

Imorgon ska bilen in på verkstad och jag blir väl några tusenlappar fattigare, huvudsaken åbäket går igenom på besiktningen på torsdag bara så är jag nöjd. Jag hinner inte med några praktiska debacle de kommande veckorna, schemat är späckat nog som det är. Idag började ju t.ex. poker-SM på Unibet men dock med en för mig totalt intressant disciplin, nämligen omaha hi/lo. Jag hatar hi/lo-spel, har aldrig förstått charmen med att försöka vara sämst...ska jag vara något så är det i alla fall inte sämst. Imorgon var det mörkpoker och på fredag HU och jag kommer nog inte köra någon av dessa heller, schemat längre fram hade jag inget riktigt grepp om men det är fortfarande main, PLO och deepstack som är intressanta för mig. Vi får väl se om det blir dessa och/eller något mer... Imorgon blir det nog lite spel på Aqva om inget oförutsett händer och på fredag är det tvåmannapoker som gäller, ska det spelas gäller det ju att hitta en partner som tror tillräckligt på den här fisken. Vi får väl se om det finns någon hugad själ som vågar ge sig in i matchen med mig...

Nu är det nog dock dags för lite dusch, auf wiederhören...

måndag 29 november 2010

En rock kort...

Jaha, då var helgen avklarad ännu en gång, fort gick det den här gången. Fredagskvällen tillbringades i någon form av koma där jag till slut kände mig tvungen att piffa upp vardagen med lite nattligt godisinköp så det bar av till den lokala Statoil-macken för lite syndande, jag vet inte riktigt om jag egentligen var sugen eller om det bara var någon form av tvångstanke. Jag kände i alla fall inte att jag direkt hade bidragit till världsfreden med mitt agerande...

Lördagen hann knappt börja innan det var dags att korka och festa lite med gamla kollegor, det blev en riktigt trevlig kväll ur umgängeshänseende även om partydraget aldrig riktigt infann sig. Jag träffade på en massa folk som jag inte sett på ett bra tag och det var kul att uppdatera sig om läget och se att de man bryr sig om mådde bra, vilket de i de flesta fall verkade göra. En del nya trevliga bekantskaper upprättades också och vi får väl se vilka tillfällen som dyker upp för att fördjupa dessa, en trevlig var det kort och gott och trots min väldigt moderata fyllnadsgrad lyckades jag tappa bort garderobskvittot. I min naiva värld trodde jag att det skulle gå att lösa på något sätt ändå men jag blev snällt hänvisad till att vänta tills alla hade hämtat ut sina attiraljer, föga road av tanken att stå och vänta i minst 1 1/2 timme gav jag upp och knallade hem utan rock. Jag har försökt få kontakt med restaurangen idag men ingen respons, antingen är det väl någon luffare som snott rocken eller så får jag försöka styra upp en hämtning under veckan. De har ju en sådan smidig tid för hämtning av borttappade saker, mellan 12-13 på måndagar. Det är inte så jävla lätt att tajma in den timmen när man jobbar på annan ort liksom...for fucks sake...

Söndagen blev en slappardag där jag hann med lite poker, det blev en 8-mans sng på Aqva och jag var självklart först att åka. Jag blev hyfsat tiltad efter att ha blivit halvt som halvt rövknullad i några potter, Rille drog ut mig ganska rejält i en pott t ex där jag har K2hj(fråga inte) och floppen kommer KJK. Rundcheck med fyra personer med i potten, turn 9hj och jag bettar ut med endast syn från Rille. River 5hj eller något, färgen fylls i alla fall upp och kåken uteblir. Han checkar till mig och jag bettar ut och får ett min-omslag, jag vet ju att han dragit in A-höga färgen men måste ju syna med seminötfärgen och trissen. Och visst, där sitter han hånleendes med sin Ax i hjärter...fucker. Efter det var jag död mentalt och det fortsatte med den ena förnedringen efter den andra tills mitt huvud bara var ett enda stort mörkt hål, det var den söndagsron. Väl hemma orkar jag inte fokusera på något utan dräller mest runt och sover en stund för att inkassera lite av min sömnskuld, innan jag vet ordet av det är även söndagen över och en ny vecka tar form.

Det är banne mig djävulskt kallt nu, konstant iskub är det populäraste tillståndet just nu. Jag förstår inte att det kan vara så sjukt kallt när graderna ändå inte är överdrivna, måste vara ovana eller en ny form av kyla. Vi kanske är på väg in i en ny istid, jag skulle nog känna mig hemma där så kallt som jag springer. Nåväl, efter sol kommer regn så vem vet...

Det är ungefär så spännande tillvaron är just nu, vi får väl se ifall veckan bjuder på någon oväntad överraskning eller något...

fredag 26 november 2010

Dagens låtar...

Som sagt, Atreyu, de är riktigt grymma och här är några av deras låtar jag fastnat för:





Brrrr...

Ännu en vecka har sprungit bi och själv vet jag knappt vad som hänt...eller jo, det har väl varit enligt det vanliga schemat:

Tisdag: Innebandy som säg hästpung rent ut sagt, min form där är inte bra på något plan och marginalerna är definitivt inte på min sida. De förbannade stolparna känns som magneter för mina skott då bollen vägrar leta sig in mellan dom, varje försök till bollkontroll slutar i tårar och så blir jag förnedrad av motståndarna genom diverse fula knep och finter. Svetten lackade dock och även jag lackade ur till slut så att klubben fick sig en flygtur, det händer typ aldrig men det var antagligen en hel del uppdämd frustration som kom ut där och då.

Onsdag: Nytt besök på Aqva för en satellit till helgens stundande Västerås Open och trots att jag inte kan spela den så kändes det värt att åka ner, om inte annat kunde jag ju sälja platsen om jag råkade vinna en sådan. Förutsättningarna var goda, på 22 spelare blev det 9 platser och en mikroskopisk summa som 10:e pris och detta tack vare att den här satelliten föregåtts av en serie turneringar som finansierat potten för denna. Det började bra då jag rätt snart dubblade upp mot Ryssen med flush mot flush men sedan gjorde jag ett idiotspel mot Veronica så jag mer eller mindre gav bort 2/3 av min stack. Trots detta lyckades jag gnaga mig kvar i turneringen och när finalbordet väl ska köra igång är jag med rätt bra, det är ju bara en till som ska bort så är det hela klart med paket och allt. Det blir en hel del sjuk allin-action där Nallen spelar på toppen av sin förmåga coh synade ner det mesta med det mesta, tyvärr dubblade shortisarna hela tiden och det hela drog ut på tiden. Till slut får jag in allt mot Steffe med AT mot hans 77, floppen kommer A-hög men rivern ger honom hans tvåoutare och jag har bara smulor kvar. De åker in ganska snart med 98o och jag får två syn, Stina med AT och Nallen med något menlöst och Stina drar tvåpar mot min totaltomma hand. GG WP. Jag får 195 kr som tack för besväret, fem timmars spel och jag går back trots att jag får prispengar...surt sa räven och slickade sig själv mellan benen...

Torsdag: Mellandag, absolut inget vettigt avklarat utan bara en massa varande.

Och så är vi framme i nutid, fredag kväll och jag är ett kolli av trötthet. Jag har inte fått mycket gjort under kvällen utan mest bara suttit i soffan med laptopen i knäet och slösurfat. Jag har lyckats kolla på det fjärde avsnittet av The Walking Dead i alla fall och det tog sig lite igen efter två sämre avsnitt, tyvärr känns den inte så klockren ändå som premiäravsnittet gav tonena av. Nu är det ju bara två avsnitt kvar så vi får se om det är det sista vi ser eller om det kommer en fortsättning...

Jag körde lite onlinepoker både igår och idag men känner att jag är för rastlös för det just nu och då snackar vi cg, turneringar går bra men PLO-slaskandet är för lättvindigt just nu. Jag tar inte det hela på allvar och mosar bara på utan eftertanke, ingen bra taktik om man inte springer som en afrikansk vinthund vill säga. Jag får helt enkelt bara lägga fokus på Unibets SM-vecka som börjar om en knapp vecka, finns ju rätt mycket trevligt att satsa på där. Vi får se vad det blir mer i detalj när vi närmar oss...

Nu måste jag göra något åt mitt godissug, klockan är mycket så antingen får det bli en natträd eller så får jag hitta på något som avleder uppmärksamheten. Några förslag?

måndag 22 november 2010

Orgasm...

Just nu är den känslan jag har i kroppen inte långt ifrån rubrikens innehåll för det känns som min själ sprutat ner hela insidan av min kropp med en varm och kletig men ack så härlig och trögflytande massa av eufori, det är en icke förringbar känsla av lycka som infunnit sig. Vadan denna extas undrar ni? Jo, jag har äntligen gjort comeback på den lokala pokerklubben efter en tids frånvaro och helvete vad skönt det var, gissa om jag saknat alla där nere och snacket och den gemytliga känslan som råder kring borden. Det var länge sedan jag skrattade och pratade som jag gjorde ikväll, jag tror vi klarade av alla samtalsämnen samt allsång och "Har du hört den förr?" som extra grädde på moset. Nej, jag skrattade så mycket att jag har ont i mungiporna. Fy fan vad jag älskar er alla och det var lätt värt femhunkan det kostade att sitta där i dryga två timmar och bara njuta, frågan är om det går att köpa bättre sällskap än så. Jag vet, jag kan låta överdrivet upphetsad här men vi snackar en månads uppdämt behov och ni killar som gått och hållt er så länge(finns det några?) kan ju bara tänka er lyckokänslan i kroppen efter orgasmen. Fram med paraplyerna typ...

På pokerfronten har det annars varit ganska lugnt, live-spelet har ju som synes legat stilla fram tills nu då och på nätet har jag försökt mig på lite äventyr och nu senast i helgen i form av Långlördag och Djupingen på SvS. Det började bra och jag låg med bra ett par timmar in innan jag sprang in i lite setups och utdragningar så var det roliga slut. Det stora nu närmast är väl Unibet-SM som är i antågande, jag har ännu inte bestämt mig riktigt för vilka event jag ska köra men main blir det i alla fall. Sedan vore ju PLO och deepstacken roliga också men vi får se hur tid och pengar räcker till, de här eventen är ju en aning dyrare än de som gick på SvS men dessa har ju dock officiellt godkännande av pokerförbundet och är därmed de enda "riktiga" SM-turneringarna där ute. Live ska jag ta tag i spelandet igen och försöka köra så mycket som möjligt, gnistan är tänd igen och är nog än mer svårsläckt. Den stora höjdpunkten är ju annars den annalkande Superweekend-resan till Tallinn i mitten på december, det är ett sjukt stort gäng från de här trakterna som åker så det blir nog två rätt galna dygn i Estlands huvudstad och sett till de historier man hört tidigare vet jag att allt kan hända. Rock on...


På tal om rock så har jag ju kört en del Rock Band 3 och det är sjukt kul att gå loss på lädret, man känner sig än mer som en trummis och fantasierna skenar fritt. Dock har den mesta speltiden ägnats ett ytterligare nytillskott till spelsamlingen i form av Assassin's Creed:Brotherhood som är typ Asssassin's Creed 2,5 men det är inte mig emot då tvåan hade mycket trevligt att komma med. Det trista här är dock att grafiken inte riktigt hänger med i svängarna utan ofta blir det fördröjning och hack i bilduppdateringen vilket stör en aning, utöver det finns det inte mycket att klaga på utan det är mer av den gamla goda varan av lönnmördande som serveras. Jag gillar ju när man ska samla en massa olika saker och när det är variation på spelandet, det har de verkligen fulländat denna gång och det finns ingen ände på saker att hitta på i Rom där det hela utspelar sig. Har ni gillat de tidigare delarna i serien ska ni inte tveka om att införskaffa detta, storyn fortsätter att byggas på och vem vet om de inte fått ihop ett riktigt bra koncept i det här fallet. På spelfronten återstår det bara att styra ihop en Kinect-kväll med lite nära och kära så den utrustningen får sig ett rejält test, måste nog bara införskaffa "Dance Central" innan dess som verkar vara ett av de få spelen som håller hyfsad klass av den initiala release-massan.

I filmväg har följande setts:

Titel: Shrek:Forever After
Genre: Animerad komedi

Jag erkänner det direkt, jag har från första början varit en rejäl beundrare av denna animerade serie och inte blir jag besviken den här gången heller även om det börjar kännas en aning tradigt. I mitt tycke är pepparkaksgubben och katten de mest geniala karaktärer som någonsin skapats på duken, fortfarande är hårbollsscenen från tvåan med katten en tidlös klassiker. Den här gången hamnar Shrek i en alternativ värld där han måste göra allt för att återställa den verkligheten till den ursprungliga, det blir självklart dråpligheter och problem längs vägen där mycket cirkulerar kring häxor och träsktroll. Jag skrattade högt ett antal gånger och banne mig om det inte dök upp ett par tårar i ögonvrån några gånger också, det är inte illa pinkat för 90 minuter av tecknad film.

Betyg: R R R R

I bandväg kan jag rekommendera Atreyu for er som gillar musik av det tyngre slaget och ännu inte upptäckt denna pärla, de manglar på stenhårt med grymma texter och vem kan inte älska ett band som avslutar en låt med "Fuck off! Goodbye!". Jag har ännu inte hunnit gräva alltför djupt i deras material själv men allt jag hört hittills tyder på klass. Värt att kolla upp...

Bilen lämnade jag in på verkstaden i fredags för att försöka utröna vad det var för något som orsakade oljudet men döm min förvåning när jag hör av mig dit på eftermiddagen för att kolla hur det har gått och får höra att de inte hittat något. Say what? Han kommer dock under samtalets gång på att han kanske borde kolla fjädern(no shit, Einstein) vilket han lovar att göra tills jag kommer och hämtar bilen, oväntat nog(ironi) har han inte gjort det när jag väl är på plats så med telefonen i örat gör han en snabbkoll precis innan jag åker och tadaa...det var ju fjädern. Suck. Idag ringde jag och bokade in en tid för reparation och det blir nästa onsdag, en dag innan jag ska in med bilen på besiktning. Snacka om att vara ute i sista stund... Mina kära hantverkare som var och kollade in mitt badrum för ett antal veckor sedan skulle ju återkomma med en offert för badrummet, tror ni jag hört något? Fat chance. Det blir nog att leta efter några som är lite mer sugna på att jobba om det ska bli något av det hela, lagom kul att syssla med det under juletider som inte alls är ekonomiskt ansträngande redan som det är.

Nej, kanske dags att börja avrunda kvällen och öka chillnivån successivt, ska försöka få mig en rejäl natts sömn för det behövs för det här sargade åbäket. Peace and out...

tisdag 16 november 2010

Kontemplering...

Jag sitter här med en nybryggd(?) mugg med te och natten har anlänt i högsta grad, min kropp är nyspäkt och känslan överlag rätt bra. Dagarna går i ett numera vilket i sig inte är ett problem men timmarna tar slut alldeles för snabbt, är mycket jag skulle vilja vika tid åt men som jag inte hinner med. Det handlar ju dock om prioritering så det är ju egentligen inget som inte går att åtgärda men det är bara lite smådrygt när det är så mycket man vill på samma gång...

Igår flög dagen förbi på jobbet och väl hemma på senare kvällstimmarna drog jag en runda förbi Hemköp för att hämta mina nyanlända Kinect- samt Rockbandprylar, inte visste jag dock att bara ihopbyggandet av trumsetet skulle ta en dryg halvtimme men jag får väl skylla på tillfällig sinnesförvirring eller något. När jag väl fått igång allt testade jag Kinect lite smått, det är alltså Microsofts svar på Wii-konceptet men här är kroppen handkontrollen d.v.s. du behöver inget "mer" än själva Kinect-apparaten. Jag körde ett träningsspel som jag blev lite imponerad av, kameran kände av min axelbredd, min armlängd, min benlängd, var biceps satt och hemskast av allt var min mage satt. Det var lite jobbigt att se mina lovehandles åskådliggjorda på 55-tums TVn, måste vara storleken på TVn som förstärker bilden. De säger ju att TV-bilder alltid gör en tjockare än vad man är... Det sägs ju att Kinect ska kunna känna av 20 olika kroppsdelar men nej, jag hann inte testa om den kände av DEN kroppsdelen(även om det helt klart är ett framtida fredagsnöje, se om kameran registrerar helikoptern men i mitt fall behövs det nog snarare mikroskåp i så fall). I själva fitnessdelen av spelet fanns det lite yoga-övningar som jag provade på och se på fan, nog kunde den känna av om jag hade böjda knän och utsträckta armar. Ett annat spelmoment var att slå sönder små virtuella fyrkanter och här kände systemet av ifall jag slog slagen från vänster till höger eller bara rakt fram, det var endast det förstnämnda som dög för att krossa kuberna så det gick inte att fuska där inte. Mer än så hann jag inte prova på det men kan ju säga att första intrycket är gott, det här kan nog mycket väl bli något riktigt bra i slutändan när spelen väl hunnit ifatt tekniken och kan utnyttja den till fullo. Varningssignaler kom dock idag på Aftonbladet där det i en artikel framkom att Microsoft använder kameran för att scanna av rummet ur marknadsföringshänseende samt att de kan lyssna på de ljud som hörs i rummet via utrustningen också. De som är paranoida ska nog alltså inte införskaffa detta, jag struntar dock fullkomligt i ifall det är någon på Microsoft som är sugen på att se mitt nakna lekamen going bananas med moves till Lady Gagas "Pokerface" i Dance Central, det bjuder jag på i så fall...

Rock Band 3 var ju tvunget att provas på med de nya trummorna och det var banne mig sjukt kul med de tre extra cymbalerna, det blir återigen ett helt nytt spel och utmaningen höjs ytterligare några snäpp. Inte för att jag var någon mästare tidigare men jag klarade mig behjälpligt på Expert-nivån, i alla fall till en början. Nu blir det dock ännu mer äkthetskänsla över det när man kör med totalt sju slagytor samt en baskagge, det är nästan så att man får Lost-liknande flashbacks till grundskolan när man satt på musiklektionerna och skulle öva till takten av "på tisdag, på torsdag, på tisdag, på torsdag". Nu använder man bara fantasin lite mer och ser sig själv sitta på Wembley med 60 000 skrikande fans framför sig, sedan är det bara att låta lädren smaka på pinnarna. Det kommer nog bli rätt många mörka vinterkvällar som kommer att tillbringas på en pall framför detta trumset, det sköna är att utmaningen verkligen går att anpassa till den nivån man själv ligger på. Man har först och främst vanliga "Drums" som är den gamla varianten och i denna form har man fyra svårighetsgrader från "Easy" till "Expert. Utöver detta har man sedan alltså "Pro Drums" där svårighetsgradera är desamma men nu tillkommer ytterligare tre slagytor att hålla koll på samtidigt som allting överlag bara blir generellt jävligare. En orgasmisk upplevelse för den som närt rockdrömmar ända sedan barndomens tidigare år, då var i och för sig drömmen att få vara en av bröderna Herreys och sätta på Carola men det är lite bortom poängen. Vad jag menade var åren efter, någonstans där man snöade in sig på Metallica och turbokäften Lars Ulrich blev en av gudarna...där någonstans vill man ju kliva in mentalt inför varje sittning och så får en fiktiv kompis vara Hetfield på micken, Newsted på basen och Hammett på gitarren. Där och då uppnås himmelriket...

Om gårdagen var fullstressad var idag än värre, jag jobbade i och för sig inte så sent men två av kvällens timmar upptogs av innebandy tätt följt av en snabb kvällssallad med en kompis för att sedan landa i soffan för lite spelande. Idag hann jag också ringa Konsumentverket om mitt badrum och de säger att det är helkört, bara att betala ur egen ficka så nu känner jag att jag fått slut på lösningsförslag så det är väl bara att bita i det sura äpplet. På bilfronten har jag bokat tid på en verkstad då ljuden från vänster framdäck vägrar att försvinna, jag vågar inte ens tänka vad felet är och än mindre vad det kommer att kosta. Jag måste snart verkligen börja fundera på en alternativ karriär som manlig eskort eller något, är någon intresserad av en lönnfet och blek finne så får ni väl höra av er. Att de kommande månaderna sedan innehåller julen samt x antal födelsedagar vill jag inte ens tänka på, det känns som ett hyfsat tungt halvår rent ekonomiskt som komma skall. Kostar att ligga på topp...

Nej, nu är det nog dags att nanna kudden innan klockan slår tolv och Askungen kommer för att hämta mig. Sweet dreams...

Lex Koivulainen...

Det är ju så den måste kallas, den nya totalitära regeltolkningen som kommer att uppkomma ur den nuvarande debatten om det är tillåtet eller ej att spela på någon annans konto...klockrent...

What we do in our lifetimes will echo for eternity, eller något.

15 minutes of shame...

Dra på trissor, här får jag ändå den efterlängtade haussen trots att jag inte vunnit SM men jag verkar ändå ha skakat om poker-Sverige om än ett år senare än vad som skulle kunna anses logiskt. Bakgrunden är alltså den att jag inför förra årets SM på Svenska Spel hamnade i lite bekymmer då jag hade en tjänsteresa inplanerad samtidigt så jag ville vara förutseende och dubbelkolla med Svenska Spel vad som gäller i denna situation, mina två funderingar var ju först och främst om det gick att spela från utlandet och sekundärt ifall jag kunde låna ut kontot åt någon annan som fick spela åt mig så att min inkvalade plats inte gick till spillo. Detta skrev jag om i min blogg och citerade även mailet ifråga, i år råkade Dybban ut för en liknande eventualitet då han gick bra i PLO-eventet och spånade efteråt om vad han borde ha gjort ifall han tagit sig till finalbord då han inte kunde spela den på grund av en redan inplanerad resa. I kommentarerna till detta inlägg var det någon som saxade en del av texten från mitt blogginlägg från förra året och därmed var debatten igång, nu har både Dybban och Lina O skrivit om detta och kommentarerna haglar friskt. Se själva:

Dybbans inlägg:

http://blogg.aftonbladet.se/pokerblogg/2010/11/vem-ska-ni-nypa-i-orat-svs#comments

Lina Os inlägg:

http://blogg.aftonbladet.se/18282/2010/11/va-i-h-vete-svenska-spel

Debatten går het om både Svenska Spels tvetydiga budskap då de numera hävdar att man inte får låna ut sitt konto till någon annan samtidigt som många debatterar olika pokerpersonligheters uppenbart millimeterprecisa balansgång på dubbelmoralens rand. Personligen tycker jag att det egentligen är ganska självklart att man inte ska låta någon annan spela på ens konto även om jag vet att det förekommer i otal fall, någon lade t.ex. upp en vettig synpunkt om sajternas dubbelmoral där spelarna inte får ha mer än ett konto medan sajtrepresentanter får ha flera konton utan problem. Det är inte riktigt ok i mina ögon, har man regler ska de väl gälla för alla oavsett om man heter Koivulainen eller Dan Glimne. Jag tycker det är bra att debatten kommer upp till ytan för det här är nog ett större problem än vad många vill kännas vid, många sajter blundar nog för det så länge det inte blir några helt uppenbara fall och jag tror många inblandade är helt insatta i omfattningen av det hela. Nu är ju jag en lowroller i sammanhangen så ingen jävel skulle ens vilja låna mina anti-riggade konton så problemet är inte ens en tillstymmelse till tankenöt för egen del men det är rätt många därute som är berörda av det här.

Lite kul att lilla jag kan skapa lite ringar på vattnet i poker-Sverige i alla fall även om jag bara är en budbärare i sammanhanget, jag har ju inte bidragit mer till det hela än att jag ställt frågan till Svenska Spel och fått ett svar men någon måste ju göra det också. :) Det ska bli kul att se ifall debatten dör ut lika fort som den uppkommit eller om den fortsätter, det verkar finnas en del starka åsikter och Lina O går ju t.ex. på stenhårt om att Svenska Spel är dubbelmoralister med tanke på att de hävdar att de ska måna om spelarna. Hon för också en "intressant" linje där hon tycker att det borde vara tillåtet att låna ut konton i ett tidigt skede av en turnering men inte under t.ex. ett finalbord och där kommer Dybban med ett rätt bra motlägg om frågan hur man ska definiera "tidigt skede" och var man i så fall ska dra gränsen för den. Jag tycker att alla former av begrepp som är tolkningsbara och vari det ligger en möjlighet till subjektiv bedömning leder till trubbel, i det här läget tycker jag egentligen att det bara finns en vettig linje att gå på: man får INTE spela på någon annans konton, NÅGONSIN. Punkt slut.

söndag 14 november 2010

Burned...

Då var ännu ett innebandypass avklarat och flåset var betydligt bättre den här gången men å andra sidan var vi 17 personer som körde så det vore väl synd om man inte orkade vila mellan varven, vi körde fem-mot-fem med målvakt i ena laget och tempot var högt men jag hängde återigen med hyfsat. Det höll dock på att ta slut innan det ens börjat då jag i den i princip första rushen får en klubba under foten och dundrar ner i golvet som en klubbad oxe. Jag får en sådan där härlig glidning längs med plastgolvet resulterande i fina brännmärken på ena knäet, dock var det den enda blessyren jag fick så det var bara att resa sig och kasta sig in i kampen igen. Alltid lika kul att lira innebandy och nu får vi hoppas vi får ihop tisdagsgänget också så det blir lite kontinuitet i det hela...

Dagen har annars försvunnit sjukt fort, kan till stora delar bero på att jag sov till 14.30 men jag vet inte... Knappt hann jag vakna innan det var dags att åka hem till föräldrarna för lite Fars Dags-fika och det blev en kombinerad get-together med båda bröderna med deras respektive och familj, jag var traditionsenlig och skänkte en hög lotter för 100 kr. Jag är så oerhört kreativ i de här lägena... Efter det var det dags för innebandyn och den har vi ju redan klarat av så det som återstår att redogöra för är en session med RB3, jag börjar tvivla på domen jag fick från min keyboardlärare när jag gick på högstadiet. Han påstod att jag var den mest omusikaliske elev han haft men han borde se mina Rock Band-poäng så skulle han nog omvärdera läget, alltid skönt att få revansch på de icke-troende. In ya face, biyatch. Nåväl, spelet i sig är riktigt trevligt och alla dess utmaningar i olika former bådar för många timmars roande spel framför TVn. Imorgon kommer pro-trummorna samt kinect varav den senare är jag rätt nyfiken, frågan är hur pass bra tekniken egentligen är men jag är rätt övertygad om att spelen som hittills kommit ut på något sätt är fulländade utan framstressade för att ha något att lansera hela tekniken med. En titel har dock fångat mitt intresse på ett lite obehagligt sätt och det är "Dance Central" som är ett dansspel där du tydligen mer eller mindre kan lära dig att dansa "på riktigt", jag brukar ju inte vara den som skäms för mig på krogen när dansgolven intas men då är jag ju ändå onykter. Fatta om jag måste dricka mig dyngrak varje gång jag ska spela, då kan spelberoendet omvandlas till någon helt annan form av beroende. Jag är i alla fall riktigt nyfiken på hur bra det fungerar och ser framemot att testa mina moves till Lady Gaga och andra "spännande" artister...

Rent mentalt känner jag att något stort är på gång, det bubblar inombords och en viss förväntan ligger i luften. Jag har ingen aning om vad det är men jag tror någonting är på gång, det känns så i varenda cell i kroppen. Bara hoppas att jag inte missuppfattat saker och ting så att det är något brutalt som är på väg att däcka mig men så får jag ju inte tänka, nu när det faktiskt känns positivt. Den som lever får se... Jag börjar känna en viss mognad över allt som hänt den senaste tiden också och känner mig stark, det tar bara sin lilla stund att hitta formen igen efter en svacka men det känns som att trenden är uppåtgående igen.

Nej, nu ska jag fortsätta följa Kryckans(a.k.a. Mördaren) framfart i SM då han är den enda mig veterliga lokala förmågan kvar, 72 man kvar och han är fortfarande hyfsat med. Och om jag inte tolkar resultatlistorna fel så verkar William Thorsson, Svenska Spels nya stjärtgos...eh guldgosse, vara med fortfarande också. Intressant.

Må gott folk och ta hand om er själva och varandra...

lördag 13 november 2010

Högmod före fall...

Jaha, jag behöver ju inte direkt chocka er genom att säga att SM blev väldigt kortvarigt för mig i år, pokergudarna sablade ner mig utan pardon efter min något kaxiga uppsyn innan turneringen. Jag kom aldrig in i det, korten var kallare än en eskimåkvinnas ni vet vad och jag hittade inget flyt i spelet alls. Jag hade en AK och en AQ samt ett pocketpar i form av 66 under 1 1/2 timmes spel, det var det liksom. Det sjuka var att i princip varje skithand som jag inte spelade träffade gudomligt, det hela manifesterade sig direkt i och med de två första händerna. I första handen får jag 73hj som jag viker från BB efter en 3xBB-raise, floppen kommer 737 och det blir lite action... Handen efter i SB får jag 85 som jag även där viker inför motsvarande raise som i första handen, floppar inte mycket men skulle ha fått en runner-runner stege. På den vägen fortsätter det, i en hand har jag K3hj som jag också viker pre efter raise och floppen kommer bara i hjärter. I den handen blir det mycket action men ingen showdown, tvivlar på att min hand hade blivit slagen. Lite frustrerad över faktumet att alla skithänder jag inte spelar träffar och alla semibra händer som jag försiktigt försöker spela missar brutalt försöker jag ändå hålla modet uppe, första större tappet kommer när jag flopper stegen med 78 på hand och JT9 på floppen. Äckligt läge och efter en raise och två syn på floppen kommer dödarkortet i form av Q på turn, alla checkar och rivern blankar så jag blir tvungen att betala av en snubbes värdebet på rivern då han har AK. Efter det hämtar jag mig riktigt aldrig utan nedförsbacken är konstaterad och klar så det är bara att invänta kraschen, den kommer när jag får mitt första och enda par för dagen i form av 66. Jag synar en raise pre och floppen kommer 47Q, jag slår om hans bet och han synar bara. Turn kommer 9 och jag instaställer varpå han steker en stund innan han synar med QQ på hand, grattis. Skön slowroll. Där var sagan alles och jag kunde slå igen laptopen, är dock som sagt inte förvånad...det känns som att jag bäddat för det antiklimaxet och jag vet inte om jag ens bryr mig egentligen, svårt att återupprepa succén från förra året.

Kvällen ägnades istället åt lite filmtittande:

Titel: The Social Network
Genre: Drama

Här får vi storyn bakom Facebook serverad och får följa vägen från idé till succé till intern kollaps på några timmar, det är duktiga skådespelare hela vägen och de som är ute efter någon form av action eller häftig dramatik bör se något annat. Här byggs istället storyn upp av en massa dialog personerna emellan och det är helt klart uppenbart att det är relationerna mellan individerna som är det viktiga men filmen blir dock aldrig djup på det sättet, det handlar bara mest om att åskådliggöra ränkspelet mellan de olika inblandade parterna och allas jakt på pengar utom själva grundskaparen som framställs som en idealist snarare än kapitalist. Det får man ju värdera själv hur mycket trovärdighet det ligger i den framställningen... En helt klart sevärd film som dock inte lämnar något större avtryck i det stora hela, känns mer som en färglagd företagshistorik än något annat och leder väl bara till en sak...att Facebooks skapare blir än rikare.

Betyg: R R R

Imorgon blir det att sova ut rejält för att sedan senare på eftermiddagen dra en sväng till mor och far för en snabbfika på fars dag, kvällen ägnas förhoppningsvis åt lite lek med bollar och klubba(nej, inte SÅN lek) för att sedan avrunda helgen med softande i soffan innan en ny arbetsvecka tar form och om mina föraningar stämmer blir den minst lika intensiv som den förra. Jag tror också att jag nog snart klämmer ur mig ett till inlägg i samma djupare väg som jag gjorde ett par gånger i veckan, det finns fortfarande en hel del att ventilera...men vi får se, jag kanske får utlopp för det på andra sätt. Pokermässigt vet jag inte riktigt när det blir dags för nästa större händelse, det kan nog dröja "ända" till Unibets SM-vecka som är i början på december för att sedan därefter dra till Tallinn för lite Superweekend-röj. Det blir nog bra...

Ökänd...

Jag har ju påtalat lite i tidigare inlägg hur jag börjar bli ett namn att räkna med i svenska pokersfären, här är ännu ett tecken på det:

http://blogg.aftonbladet.se/pokerblogg/2010/11/omaha-ar-sa-enkelt#comments


Folk hänvisar till mig i parti och minut numera, undrar hur det ska bli när jag vunnit SM?

The time has come...

Då har dagen vi alla väntat på kommit, dagen då färden mot en ny vinnare av fusk-SM ska utses och jag känner mig harmonisk och taggad inför uppgiften. Jag hade ju alla möjliga planer på att styra upp någon form av grindstuga men alla dessa har slopats, det blir bara jag och katten som tar oss an detta tillsammans, jag kommer snart ladda upp med en kebab av något slag för att sedan i lugn och ro vänta in startstkottet om dryga tre timmar. Vi får verkligen hoppas att det inte blir någon form av antiklimax men samtidigt är det så mycket man inte kan rå över så det får väl bli vad det blir helt enkelt, huvudsaken jag håller huvudet kallt och inte gör några dundermissar så är jag nöjd...

Veckan har annars mer eller mindre bara handlat om jobb och det känns mentalt, mitt huvud är som en urblåst melon där hjärncellerna är som små ADHD-barn utan uppgift. De bara rusar runt i blindo utan att veta varför, stressar trots att det inte finns något att stressa över. Min hjärna är alltså rätt jävla speedad just nu och jag försöker få den att sakta ner och inta framstupa sidoläge istället men det går sisådär, lär väl inte bli bättre med SM-äventyret om någon timme. I torsdags hann jag dock med att köra SM i PLO på SvS och det höll på att bli dundersuccé, efter första timmen låg jag trea med drygt trippel startsack och allting var kantat av rosa fluffmoln. Andra timmen dräpte mig dock rätt rejält och där fick jag verkligen bekänna färg, jag red dock ut stormen och höll mig levande till andra pausen där jag låg 150:a av knappa 300 så det var godkänt. Tredje timmen blev en sjuk färd igen då jag sprang som en gud och i tredje pausen låg jag på en 43:e plats igen om jag inte missminner mig där jag dock precis innan paus tappade en 45k-pott. I den fjärde timmen tar det slut efter att jag sprungit in i lite äckligheter och självklart är det samma kille som dräper mig två gånger om, i första handen floppar jag set plus nötfärgs- samt hålstegdrag mot hans K-höga färgdrag samt öppna stegdrag. Vi hamnar all-in på floppen och självklart sätter han ett av sina få outs när stegen kommer, när bordet varken parar sig eller färgar sig är potten hans. Sur som ättika kämpar jag vidare och hamnar till slut i en till hand mot honom där jag floppar topp-två och får in allt mot hans AA på hand, självklart parar sig bordet med en sexa på turn och en sexa på river och mitt SM är över. Riktigt surt då jag kände mig sjukt stark spelmässigt och jag inser hur mycket mitt spel i PLO utvecklats senaste året, jag hade full kontroll hela vägen och visste exakt vad jag pysslade med mot hur det varit tidigare år i motsvarande turneringar. Lite mer tur och mindre otur så hade storverk kunnat ske...

Jag fick hem Rock Band 3 med keyboard igår och har testat på det lite, det känns som att de förfinat konceptet än mer och istället för Guitar Hero-konceptet där de mosar ut nya spel var och varannan dag känns Rock Band mer genuint och genomtänkt. Det känns inte som samma cashningsfranchise som GH, spelglädjen finns där och de har byggt på utmaningen med diverse challenges och annat som gör att det hela tiden finns något nytt att angripa. Nu väntar jag bara på pro-trummorna så jag kan gå loss på dom på allvar... COD7:BO har jag fortsatt att plöja igenom och ännu en gång, intrycket består av att spelet inte har mycket att tillföra ur nytänk utan är bara samma gamla fast med en ny och väldigt polerad yta. Jag vet inte hur länge de kan hålla på med detta utan att konsumenterna tröttnar men det är klart, det kommer väl nya multiplayer-generationer hela tiden som är sugna på att sätta klorna i lite hjärndött skjutande. Personligen börjar jag bli lite trött på konceptet i alla fall...

Jag säger bara, The Big Bang Theory. Ni som inte har upptäckt serien än, gör det. Det är nog den grymmaste komediserien på år och dagar, nuvarande säsongen är också lätt den bästa hittills men det betyder inte att de tidigare är dåliga på något sätt. Lyd mitt råd och kolla på serien, ni blir inte besvikna.

Nej, nu är det dags för matinförskaffning, jag har ju inte intagit någon frukost idag ännnu så det får bli en brunch-kebab då. Den stora frågan nu är bara om det ska bli tallriksvarianten eller en viking...stora problem...

onsdag 10 november 2010

I'm all out of enemies...

Jaha, då verkar mitt lilla äventyr i HU-SM på SvS ge eko i poker-Sverige, det var ju uppenbarligen då Bank The Man jag mötte i tredje matchen då han förärar mig några rader på hans blogg:

http://blogg.expressen.se/banktheman/entry.jsp?messid=631328

Där skriver han bl. a. "Jag mötte 4 st spelare och det var faktiskt bara i en match som det började bli svettigt. Det var mot en pokerbloggare som nickar "Koivula".", snacka om att jag kommer att få respekt i PLO-eventet och main nu när jag till och med får cred på en av Sveriges mest kända pokerbloggar. Oj oj oj. Fast jag hoppas ni observerar ironin i det hela, om jag så hette Koivulainen Ivey skulle jag inte få en gnutta respekt någonstans...en fisk är en fisk är en fisk. Det känns dock bra att haussen kring mitt varumärke börjar ta fart så här några dagar före main, jag har ju sett hur de stora grabbarna bygger upp stämningen inför större evenemang med lite gästspel här och där och lite intervjuer hos medierna. Nu väntar jag bara på att bli kontaktad av någon eminent skribent som kan föreviga min livshistoria på några rader och göra mig till en levande legend. Fan, jag känner att det är på g nu!

Annars hade den här dagen innehållit två saker, jobb och snö(fast snön kom ju före jobbet egentligen). I morse höll jag på att inte ens komma iväg då jag fastnade i snömassorna på parkeringen, att backa ut ur min ficka gick utmärkt men när jag skulle åka iväg gick det inte att rubba bilen en millimeter. Jag fick kliva in och ut ett antal gånger för att försöka rensa snö vid däcken men började nästintill grina när det inte ville ge sig, kände bara hur alla morgonpigga pensionärer drack sitt kaffe vid köksfönstret iakttagandes mig med ett hånleende. "Dagens ungdom, inte klarar de ens av att få fart på en bil. Det var så mycket bättre på vår tid, inte åkte vi bil inte utan vi tog sparken till jobbet sjuttio mil bort...", typ. Ni förstår. Nåväl, i ren desperation bränner jag på på ettan så det nästan luktar bränt gummi för att sedan slå i tvåan och vips, nog fan rör sig eländet och så pass mycket till och med att jag är nära att wobbla in i både två och tre andra parkerade bilar. Med svettig panna styr jag kosan mot jobbet och klarar mig trots allt helskinnad ända fram, det sjuka är dock alla hetsapor där ute på vägarna. En del av sträckan var 2:1-väg och av någon anledning var vänsterfilen ofta mer än körbar så många tyckte det skulle vara en bra ide att köra om, trots att jag ändå höll 80-90 på 90-väg. Det innebar att jag var tvungen att försöka leta mig åt höger för att inte bli uppskrapad på sidan, det tråkiga i kråksången var bara att högerfilen var katastrofal och jag for fram och tillbaka som en iller i en hönsbur eller något. Till slut blev jag bara förbannad och körde där jag kände för att köra, ville de ta sig förbi så fick de nog be till högre makter att ingen dör på kuppen. Jag förstår mig inte på dessa människor, livet är väl en konstant kukmätning för dom. Tur att jag inser mina begränsningar på den fronten och inte ens tänker tanken på att ge mig in i något dylikt...

Under hemresan kände jag mig dock som en levande maracas, jag tror jag aldrig skakat så mycket i en bil förut. Vägarna var uselt plogade och med konstanta gropar och spår, det gick inte att ta sig fram utan att man trodde hela plåthögen skulle rasa. Tyvärr kan den ha gjort det då det skramlar oroväckande från vänstra framdäckshållet till, skulle ju inte förvåna mig om något gott sönder på min delikata Saab och det vore ju på tiden då biljäveln faktiskt hållit sig besvärsfri oväntat länge nu. Vi får se imorgon hur det ser ut/låter, har jag flyt kan det ju ha varit någon form av isbit som letat sig innanför fälgen eller något men sådan tur har nog inte jag. Jag är i alla fall nöjd över att jag klarade livhanken idag, vilket vidrigt snöoväder det har varit. Jag måste dock erkänna att det är supermysigt med sådant här väder, det är ju som upplagt för promenader eller hemmakvällar med tända ljus och film. Me like. Det jobbiga är bara att katten, som är mitt primära sällskap, får nog av mig så sticker hon iväg med sådan fart att de levande ljusen nästintill antänder henne så att hon förvandlas till en flammande hårboll, kan bli lite jobbigt att förklara för brandkåren hur elden startade: "Jo, jag och kissen, vi satt och myste och så skulle jag gå till second base men då...".

Jag har inte varit hemma många timmar men jag vek ändå en dryg timme åt att känna lite mer på COD7:BO och intrycket består tyvärr, det är djävulskt snyggt spel och stämningen är god men spelmekaniken erbjuder inget nytt. Det känns ingenstans när man spelar och det handlar mer om att bara försöka klara av banorna snabbt så att man får se hur nästa ser ut, det känns inte riktigt som det finns någon egentlig spelglädje. Jag var tvungen att prova multiplayer också och där tar det sig lite mer men det konceptet är ju så inarbetat och välutvecklat numera att allting annat skulle förvåna. Det känns som att man låser upp nya saker bara man ens trycker på en knapp men det är en grundläggande drift de triggar med dessa upplåsningar, det blir ju en slags drog att man bara vill öka sin rang ett snäpp till för att få tillgång till den prylen, det vapnet, det läget och så vidare. Jag är dock inte mycket för traditionell multiplayer utan kör hellre co-op och för det finns det ett klassiskt zombie-läge, det blir till att prova det med några polare framöver. Ett gott besked i mailboxen idag var att RB3 med keyboard är på ingång, nu är det bara att återuppväcka synthstjärne-fantasierna från 80-talet.

Nej, nu är det nog dags att ta sig en dusch och börja leta sig mot sängen till, tidig uppgång imorgon igen...

tisdag 9 november 2010

Celeb-spotting...

Tredje matchen visade sig bli för svårbemästrad för mig även om jag hade motståndaren i brygga x antal gånger men han träffade allt det låga som gick att träffa, sedan när jag väl fick in såsen i ett vad jag trodde var bra läge satt han med AA. Trist men vad gör man inte... Han började matchen rätt intressant också genom att ställa rakt ut i första handen, det är alternativ poker om något. Jag blev lite konfunderad då han frågade mig om jag heter -inen men insåg sedan att han syftade på mitt nick på SvS(Koivula) och om jag då var Koivulainen for real, de här fanboysen på SvS börjar bli många nu men i det här fallet hävdade herrn att han var Shah The Man(eller Bank The Man för er andra, jag gav honom det namnet rakt av). Hans nick var "banken" så det kan ju antagligen vara han på riktigt och då är jag nästan lite starstruck, jag fick därmed alltså dyng av en av Sveriges officiella pokerbloggare. Coolt är ju bara förnamnet...tyvärr slaktade han en kompis i nästa match också så han har de facto tagit sig till dag 2 i HU-SM. Snyggt jobbat, Shah The Man!

Spontant SM-spel...

Jag hade andra planer idag än att spela SM i HU på SvS men det kanske var en gudalik påverkan som gjorde att jag ändå reggade mig för det har gått bra hittills(därmed var jinxen ett faktum), jag har klarat av två omgångar och vi är 128 som ska slåss i nästa runda. För att ta det från början så var det alltså tänkt att det skulle bli innebandy istället, trots det sinnessjuka vädret drog jag iväg med förhoppningar om att få trilla lite boll igen men ack vad jag bedrog mig. Väl framme fick jag stå vid grinden och vänta i 20 minuter utan ett livstecken från något håll, snön yrde och jag var nästintill rädd att bli insnöad innan jag insåg att det nog inte blir något. Det var bara att vända bilen och dra sig hemåt i snömassan...det är ju absurt vad mycket snö det kommit idag och det verkar inte finnas något slut på det heller. Det blir nog en intressant upplevelse att brumma till jobbet imorgon...

Det hela innebar i alla fall att det helt plötsligt lösgjordes några timmar av mitt liv som jag då valde att viga åt pokern, tyvärr visar det sig nu att det här krockar med den planerade GOW2-kvällen men vi får se när jag kommer loss. Det kan ju faktiskt ta slut i nästa omgång och då är jag redo att slakta lite annan form av motståndare, det är nästintill en win-win-situation. I SM körs det ner till 32 personer idag så om det går väl för mig så har jag två matcher kvar idag för att sedan återuppta det hela imorgon, SvS kör ju tvådagarsvarianter på deras sidoevent även om jag har lite svårt att förstå nyttan eller nöjet i det.

Idag damp i alla fall COD7:BO ner i brevlådan och jag har hunnit testa det en del och första intrycket är...helt ok. Inte mycket mer än så dock, det börjar faktiskt kännas som att det börjar bli nog av alla dessa FPS som bara idisslar samma saker. Nog för att det här nog är ett av de snyggare med även ett hyfsat manus i grunden så känns det som att vi gjort det här förr...ett antal gånger. Jag ska dock inte säga för mycket innan jag kört igenom det hela och upplevt hela kampanjen, det kan växa till sig ju längre det hela lider. De har i alla fall lyckats väva intrigen kring viktiga punkter i USAs historia så som Kuba-krisen, Vietnamkriget och så vidare. Nu gäller det bara att hitta lite tid att fortsätta köra det hela, de närmaste dagarna ser späckade ut och bra är det så att jag får lite rutin på saker och ting igen.

Nu ska jag fortsätta uppladdningen inför match tre i HU-SM, i första matchen plockade jag tydligen en av de flitigare high stakes grindersarna på sng på SvS. Bring 'em on säger jag då bara... :)

måndag 8 november 2010

No more drama...

Jag vet att mitt sena inlägg igår inte direkt var det mest ljusa i världshistorien men jag var tvungen att få ur mig det, det är så mycket som rör sig inom mig för tillfället som sagt så alla ventiler måste utnyttjas. För att dock väga upp det mörka tänkte jag i det här inlägget fokusera på yinet till yanget d.v.s. det ljusa, det som faktiskt är det som gör att situationen är så komplicerad som den är.

Det är inte många gånger i livet som man upplever det, om ens någon gång om man har otur...den där känslan där man bara inser att personen som man precis träffat för första gången slår an en nerv som du inte ens visste fanns där och som verkligen känns på alla plan. I det här fallet smög den här känslan på sig stegvis och helt plötsligt klickade det bara till inom mig, utan att förstå vad som egentligen hänt kände jag en ofattbart naturlig koppling till personen ifråga och om det gick att visualisera på något vis skulle jag nästan kunna svära på att man skulle kunna se hur det verkligen pulserade kraft in och ut ur mitt bröst riktat mot individen. Så starkt har det känts hela vägen, en viss förnimmelse om en inneboende naturkraft som hittat sin ström att förena sig med. Det här må låta hur mesigt som helst eller ofattbart för vissa men jag beskriver bara känslan hos mig själv då det här är känslan jag lever för sett ur mitt romantiska/ödesinspirerade sätt att se på livet, jag är så oerhört glad över att jag får uppleva den känslan av total förståelse för en annan människa. I det här fallet är det mer absurda det faktum att umgänget inte knappt ens påbörjats när denna känsla redan infann sig, jag behöver ju inte tillägga att det byggts på längs vägen.

För min del känns den här kopplingen på alla plan vilket gör att alla former av umgänge kommer sig helt naturligt, förståelsen finns där utan att ord yttras och synkningen känns total. Det är som en form av social nirvana att befinna sig i det här tillståndet, att bara vara sig själv i nuet och inse att inget annat behövs. Jag vet egentligen inte hur jag ska beskriva det hela utan att det för en utomstående ter sig annat än larvigt och överdrivet men jag tror att de som eventuellt varit med om det inser vad jag pratar om. Det är i alla fall det här faktumet som gör det så svårt för mig i nuläget, jag vill ju på intet sätt förstöra den här känslan eller tappa den. Nu tror jag ärligt inte att den för min del går att förstöra utan den har kommit för att stanna oavsett vad som händer, det som dock oroar mig är insikten om att de här tillfällena är så få i ett genomsnittligt liv att jag vill försöka maximera effekterna. Jag vet bara inte hur formerna för fortsättningen ska hittas, hur den styrkan som jag känner i det hela ska tyglas och kontrolleras. Jag vet att det är en gåva att känna något dylikt och därför behandlar jag det hela med yttersta respekt även om tyngden av att bära det hela stundvis kan kännas mig övermäktig.

Nej, jag vet att jag snubblat på en väldigt speciell känsla och en väldigt speciell person, nu är bara frågan hur jag ska få ihop hela ekvationen på bästa sätt...

Måndagen i sig har varit en hyfsat intensiv dag då en natt med endast tre timmars sömn gjorde att det verkligen krävdes full fokus på jobbet hela dagen för att orka, jag kom dock inte hem förrän runt 19-snåret så just nu ligger jag bara som ett kolli i soffan tillsammans med katten och kontemplerar över tillvaron. Där kan vi snacka om hyfsat villkorslös kärlek i alla fall, jag har ju hört att pussies ska bli våta när de är glada men den här tar nog priset. Varje dag jag kommer hem får jag torka av händerna efteråt på grund av all väta som sipprar ur den håriga och allt det på grund av att jag kommer...hem. Härligt är det i alla fall...

Laddningen inför SM tilltar för varje dag och jag längtar innerligt tills på lördag och jag struntar faktiskt i om det blir antiklimax, det ska bara bli så skönt att få vara med igen och slåss om äran och hedern och pengarna. Må bäste fisk vinna säger jag bara... Jag ska försöka höra mig för lite ifall det är några lokala förmågor som tänkt dra ihop någon form av samkväms-grind, vore ju trevligt att sitta några stycken och dela på upplevelsen. Vi får väl se vad som händer under veckan...

Imorgon kommer Call Of Duty 7:Black Ops, ska bli skönt att få sig en ny omgång av kvalitets-FPS då det var ett tag sedan sist. Imorgon blir det även innebandy igen, skönt att äntligen känna att jag börjar få igång lite regelbunden motion, om vi bara adderar ytterligare sunt leverne samt lite promenader på det ska det nog bli bra i slutändan.

Lite rörigt slut på det här inlägget men jag slängde bara ur mig lite tankar som fanns där av det mindre känslomässigt relaterade slaget, jag tror fokusen ska ligga på den första halvan för de som vill intala sig att det fortfarande finns hopp för den här arme saten till finne. Koivulainen might be down but never count him out...

söndag 7 november 2010

Stuck in a moment I can't get out of...

Jag känner bara att jag måste skriva av mig lite för det är rätt mycket nu, får sitta och blinka bort lite tårar mellan varven även om jag inte riktigt vet var de kommer ifrån utan kan bara konstatera att det är någon form av system overload hos mig och jag väntar bara på blåskärm och en blinkande "Syntax error" framför ögonen. Nej, seriöst, jag är bara otroligt vilsen på det personliga planet just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska agera för hur jag än gör så känns det som att det blir fel. Situationen jag befinner mig i nu har vaga likheter med en liknande situation jag befann mig i för fyra år sedan där jag antagligen förlorade en vän för livet för att jag inte kunde kontrollera mitt känsloregister fullt ut och för att jag förväntade mig att alla har samma krav och tankar om sociala interaktioner som jag har. Det här är något jag ångrar rejält så här i efterhand för det jag hade med den tjejen ifråga höll på att utvecklas till en väldigt djup och varm vänskap, vi fann varandra på många plan och klev antagligen in i varandras liv när vi båda behövde det som mest. I och med att hon hittade lyckan i sitt liv blev det någon form av kortslutning hos mig som gjorde att jag tog totalt avstånd från henne, trots att hon uppenbarligen ville upprätthålla kontakten så var jag stenhård och ignorerade henne tills hon gav upp. Jag sprang på henne för drygt ett år sedan på en fest och det kändes på den lilla stunden att det vi haft var starkt, i alla fall för mig, för jag tyckte mig falla in i det gamla fort och känna samma ro med henne. Efter festen försökte jag mig på en kontakttrevare men intresset kändes svalt från hennes sida, jag sårade henne antagligen ganska rejält med mitt avståndstagande och jag får skylla mig själv. Jag är i alla fall glad att jag på distans kan följa hur livet leker för henne just nu, jag är riktigt glad för hennes skull för hon är värd allt det goda. Det tråkiga är bara att jag skulle också finnas kvar i den bilden om inte jag skitit till det för ett antal år sedan, jag kastade bort tre års vänskap utan att blinka och vem vet som sagt om jag inte samtidigt dumpade ytterligare en livstid av vänskap på samma gång. Idiot-jag.

Nåväl, det är en del av bakgrunden och jag känner att jag är i en någorlunda motsvarande situation nu fastän jag är om inte än mer vilsen än då. Nu finns det ytterligare faktorer som komplicerar ärendet än mer och jag är livrädd att ta ett enda steg åt något håll för jag vet inte vad effekterna blir, jag är rädd för att såra mig själv eller någon annan hela tiden. Problemet är mitt enorma hjärta och min snällhet, jag vill inte såra någon annan människa och jag gör allt jag kan för att det inte ska hända även om det innebär att jag samtidigt pissar på mig själv. Jag försöker behandla alla så som jag själv skulle vilja bli behandlad och däri ligger också en del av problemet, jag har så enorma krav på mitt eget agerande baserat just på min snällhet och mitt hjärta att jag är väldigt mån om alla som jag har en närmare relation med. Det innebär samtidigt att jag sätter samma krav på dessa personer undermedvetet som jag har på mig själv, de slutsatser jag har kunnat dra av detta sett till mina erfarenheter är att antingen har jag sjukt höga krav eller så är jag riktigt dålig på att bedöma på vilket plan motparten står jämfört med mig d.v.s. jag under- eller övervärderar min hand jämfört med deras för att tala pokerspråk. Detta brukar alltid leda till att jag blir besviken på ett eller annat sätt för jag känner att motparten inte har samma värdering av situationen som jag, det är ett problem som jag inte riktigt vet hur jag ska komma tillrätta med eftersom jag faktiskt är den personen jag vill vara och tror inte att det i grunden är något fel på mig även om jag hitintills fått väldigt få, om några, tecken på detta från någon annan än mig själv.

Nu sitter jag i en sådan situation igen där jag inte har någon som helst koll på läget känns det som och jag är medveten om att alla beslut jag tar och allt agerande jag genomför kommer antagligen att ha hyfsat stora konsekvenser både kort- och långsiktigt. Jag brottas med tankar om både det ena och det andra men hittar ingen väg ut, jag känner mig som en kattunge instoppad i en plastpåse som är på väg ner i ån. Jag försöker hitta en röd tråd att följa men hela tiden händer saker som stör den lilla tillit jag har till ekvationen och jag får omvärdera allt, så fort jag vågar mig in på en väg med myrkliv så blockeras vägen snart av något. Det är oerhört frustrerande och oerhört energikrävande, den energin jag gjort av med under de tre senaste månaderna skulle ha räckt till att värma en hel eskimåby under istiden känns det som. Och det är oerhört tärande känslomässigt...min omgivning blir lidande och jag har inte ork att vara annat än total-ego vilket inte är jag egentligen men jag klarar inget annat. Det är för mycket som snurrar och jag måste snart hitta fotfästet igen för orken är på väg att slut, jag vill inte påstå att jag är en icke-funktionell person men det är som sagt mycket som rör sig i min lilla hjärna. Det är gånger som dessa jag önskar att jag hade en sådan där Men In Black-pryl som man kan radera lite minnen med...fast ändå inte, jag ångrar ingenting i mitt liv utan försöker lära mig av allt men ibland är lärandet tungt. Jag säger som min hjälte Corey Taylor i en av Stone Sours låtar: "Too much to lose, I'm choosing to learn and learning to choose".

Om ni nu springer på mig någonstans så kan ni väl tänka på att jag behöver lite extra kärlek just nu, lite extra stöd för att hitta hem igen efter några skakiga månader. Att jag börjar tvivla på min duglighet som älskbar man är en annan femma och ett annat tema vi får diskutera en annan gång, jag tror det räcker med det här tunga inlägget för en kväll. Ni behöver dock inte oroa er för min mentala hälsa, jag är ärrad och härdad sedan tidigare så även om jag vacklar lite nu eller till och med är nere på knä så krävs det betydligt mycket mer än så här för att jag ska falla helt. Jag har bara en jävla massa att tänka på just nu som kräver mycket av mig känslo- och energimässigt där mina tidigare erfarenheter och mitt allmänna tvivel på livets förmåga att någonsin leverera något gott till mig spelar in också...born a loser, always a loser eller något.

Nej, nu ska jag inte fortsätta in i det här mörkret utan fokusera på sömnens mörker, dags att ta John Blund hårt bakifrån. Kanske han i alla fall vill välkomnar det...god natt...

Feberfrossa...

Det känns som att jag är i mitt livs form...eller inte. Jag har varit och spelat innebandy ikväll för andra gången den här veckan och jag lovar att känslan jag hade när jag steg innanför dörren efteråt var att jag var seriöst sjuk, jag frös och huttrade och yrslade så det stod härliga till. Nu har det värsta lagt sig och jag börjar känna mig som en människa igen, bådar ju dock inte gott om det nu verkligen var en sjukdomsindikation. Ikväll rörde det sig om spel på stor plan fem mot fem och med en målvakt, jag har inte spelat på så stor plan på evigheter så det brände rätt bra i bröstet. Det var första gången med det här gänget och jag tycker väl inte att jag gjorde bort mig direkt, var hyfsat med i spelet och la en del bra mackor och lyckades väl näta några gånger också. Jag tycker Valteregos kommentar var rätt bra: "Du rör dig inte snabbt men de sitter där de ska...", det är väl ungefär så man kan beskriva den här kolossen på en innebandyplan.

Veckan har annars sprungit förbi ganska kvickt, jag spelade SM-event två på SvS i ondags och då rörde det sig om 7-korts stötpoker vilket inte direkt är något jag lirar i vanliga fall. Nu föll andan dock på och precis så givet som det var på förhand så hade jag inte en chans, jag åkte som 68:e av 105 eller något och det var inte vidare värst upphetsande någon gång. Det mest intressanta var att en kille vid bordet, Pekka99 tror jag han hette, kände igen mig från poker.se där den här bloggen går som "Proffsblogg" och det är alltid lika chockerande att påminnas om att jag faktiskt går ut i etern där. Många undrar säkert vad fan jag har där att göra bland alla andra eminenta herrar och damer och det gör väl jag också, jag är dock glad att ändå på något sätt få beblanda mig med dessa och få mina 15 minuter av shame. Under helgen hade jag tänkt spela lite livepoker men av olika anledningar föll detta bort så det har inte blivit mycket alls, jag körde lite Långlördag och Djuping på SvS igår kväll men utan någon som helst framgång, kom aldrig in i matchen överhuvudtaget. För min del känns som att allt mitt fokus ligger på nästa lördag då main-SM körs på SvS, laddningen inför den turneringen har börjat sedan länge och det bådar ju gott inför det antiklimax det säkerligen kommer att bli. Jag har ju redan avbokat alla former av engagemang för de dagar den turneringen ska pågå för jag räknar ju kallt med att ta mig lika långt som förra året, föga troligt att det kommer att hända och jag borde ha lärt mig från live-SM på Malta men jag är inte smartare än att jag tror på mig själv igen.

På det privata planet har det varit ytterligare stormar och jag är banne mig på väg att bli helt apatisk, jag orkar inte med mer av den varan och inser än mer att jag är en icke-älskbar man. Inte mycket att göra åt mer än att försöka försonas med tanken...och man är jag väl inte heller, bara en sketen liten pojke...

För att mildra effekten av det ovan så tröstköpte jag en del X360-prylar tidigare i veckan som jag berättat tidigare, vi får hoppas de dyker upp nästa vecka så jag får köpa mig lite materialistisk glädje i livet istället. Vi verkar också äntligen komma igång med vårt Borderlands-spelande efter ett minst halvårs-långt uppehåll, en av killarna i gänget hade först månadslånga problem med internet och sen pajade hans xbox men nu verkar han vara på banan igen. Gott så.

Nej, jag vet inte om det finns så mycket mer att tillägga just nu, det har som sagt varit mycket energikrävande dramatik igen så de dagarna försvinner bara in i ett töcken där inget händer. Vi får hoppas på bättre tider...veckan som kommer är i alla fall hyfsat uppstyrd med innebandy och xbox på tisdag, SM i PLO på torsdag och main på lördag/söndag så det lär finnas en del att berätta om vartefter tiden lider. Må väl så länge, gott folk...

tisdag 2 november 2010

SM är igång...

Igår körde Svenska Spels SM igång med 5-manna, jag hade ju reggat mig till den sedan ett tag tillbaka så det var bara att invänta startskottet. Jag har alltid haft lite svårt för shorthanded i turneringsform, all PLO som jag spelar i cg-väg är ju shorthanded och det är inga problem. Det är när det blir turneringsform som det blir jobbigt, jag blir så stressad av tempot och aggressiviteten. Jag vet inte vad det är men jag är väl inte cut out för dylika uppställningar, jag har lätt för att överspela eller att spela för vekt och det var ju ungefär det som drabbade mig igår. Startstacken var på 5k och ganska tidigt tappade jag 2k när jag synade ner på rivern med toppar bara för att möta ett överpar, där höll luften på att gå ur mig men sedan tog det inte alltför lång tid innan jag dubblade med 86 mot QQ efter att ha floppat tvåpar mot bordets donkey. Efter det rullade det på rätt bra och jag tog mig upp till runt 12k innan jag tappade halva stacken med KQ mot AA efter att även där floppat toppar. Jag fortsatte dock envist att nöta och lyckades väl ta mig upp och ner ett par svängar till, från runt 5k till runt 10k och så tillbaka och upp igen typ. Bordet hade dock några maniacs som gränsade mellan dårar och genier, de spelade über-aggressivt och ofta med väldigt tveksamma händer. Jag fick aldrig tillfälle att utnyttja detta men när samme kille raisat mig någon gång för mycket efter floppen fick jag nog och ställde med tredjeparet, självklart hade han turnat toppar och jag var ute.

Jag är inte så ledsen för det utan det var ju inte mer än väntat, jag klarade nästan två timmar då jag dog i sista handen före andra pausen. Hela den turneringen samt PLO-eventet i nästa vecka är för mig bara uppvärmning inför main... Jag följde livesändningen idag från finalbordet för 5-manna och det gav mig en del trevliga flashbacks från förra året, jag tycker det är en cool grej som SvS kör med livekommentarer. Vi får väl hoppas att de runt den 20:e återigen diskuterar om Koivula är en finsk flicka eller inte...

Kvällarna har annars fördrivits på divers olika sätt, på sistone har jag involverat mig i lite coop-spelande(nej, det har inget med affären Coop att göra) med Sandman då vi har påbörjat en genomspelning av Gears Of War 2 på insane-svårighetsgraden. Riktigt kul tidsfördriv och jag kan bara än en gång konstatera att TV-spel är ju som roligast när man spelar tillsammans och då alltså verkligen TILLSAMMANS och inte mot varandra. Det blir en helt annan dimension och mycket mer givande upplevelse, istället för att trilskas med dåligt kodad AI har man förhoppningsvis en skicklig medspelare som underlättar de flesta situationerna som kan uppkomma. På tal om X360 så tröstbeställde jag lite grejer idag, jag slog till på Rock Band 3, pro-trummorna, keyboarden, Kinect-modulen samt ett antal spel så nu blir det att lira om ett par veckor när grejerna dyker upp. Jag ska försöka jaga ihop ett spelglatt gäng och ha en helkväll i det sociala och barnsliga umgängets tecken, vad mer kan man begära av livet?

Jag sitter här fortfarande oduschad efter innebandyn och borde följa en viss madams slogan "Inte lukta usch, ta en dusch, stå högt i kurs!", jag har dock haft fullt upp hela kvällen då det har varit en maxad nyttokväll. Först var det som sagt innebandy direkt efter jobbet och det gick över förväntan trots några veckors uppehåll igen, av fyra matcher vann mitt lag tre och jag bidrog i största grad till vinsterna i åtminstone två av dessa. Det må inte alltid gå snabbt för mig(i innebandy alltså) men bollsinnet och träffsäkerheten finns där, det är inte första gången motståndarna skakar på huvudena av förvåning och tröstlöshet åt hur bollen letat sig in i mål. En klassiker för länge sedan som jag aldrig kommer att lyckas med är i värsta Zlatan-klass, vi kör med små mål och jag står vid motståndarmålets bortre stolpe. En medspelare lägger en lyra mot mig och i samma rörelse tar jag alltså emot bollen på backhand och så slår in den med forehand. Klapp-klapp. Ifall ni förstår. Jag för alltså klubban först bak och sedan fram snabbare än vad jag själv ens hinner uppfatta och på något mirakulöst sätt får jag in bollen i mål, det är helt klart det sjukaste jag stått för på en innebandyplan. Nåväl, efter innebandyn kommer jag hem och sätter igång med allt det jag ska göra: diska, dammsuga, rengöra badrum med attiraljer, strukturera upp vardagsrummet och laga mat. Det spädde på svettandet kan jag säga, att göra allt detta men nu är det klart och jag sitter i soffan och njuter efter att ha intagit lite taco-köttfärs med gräddfil och salsasås. Me like.

Imorgon bitti kommer en äcklig hantverkare förbi för att se vad en totalrenovering av mitt badrum skulle kunna gå på och jag har ångest, jag vill inte ta ett lån på 100k till för att någon jävla tattare till klåpare inte fått till renoveringen under förra ägarens inseende. Är det något yrke jag hatar så är det hantverkare, de är i klass med bilmekaniker...de är ett sånt jävla pack som bara gör allt för att blåsa en på pengar för jag har ju ingenting att sätta emot. Ifall bilmekanikern säger att något är paj i bilen, vad ska jag säga? "Nej, det är det inte!" Jag har ju för fan ingen aning! Samma med hantverkare... "Du har bom i kaklet!" "Eh?" "Vi måste göra om ditt badrum för 100k." "Eh, ok. Vem ska jag ge pengarna till?" Alltså, seriöst. Det är ju så fucked up så det finns inte. Tacka vet jag oss ekonomer, vi levererar alltid det vi ska och utan att siffrorna behöver ifrågasättas. Typ. Nej, hela den här badrumshistorian mindfuckar mig å det grövsta men efter lite peptalk från Wettis ska jag göra ett nytt försök att hitta en väg ut ur det hela och se om jag verkligen måste stå för skiten själv. Som sagt, hantverkare är det skottpengar på och jag behöver ju inte tillägga att de som gjorde det ursprungliga jobbet konkursat för det förstod ni redan. Skojare hela högen...

En annan grej jag nämnt tidigare är ju vissa trafikanters beteende, idag fick jag återigen uppleva den berömda jag-slänger-på-helljusen-när-jag-är-precis-i-höjd-med-din-bil-manövern. Nu när det börjar bli mörkt är det ju en ren chock att helt plötsligt få ena ögonvrån upplyst av något helvetesljus utan minsta förvarning, jag får fanimej synrubbningar av dessa idioters tvångsmässiga beteende av att slå på hellyset. Hur viktiga kan de där nanosekunderna vara innan man passerat varandra? Det eventuella rådjur eller vad man nu må vara rädd för kommer ju inte direkt att vara så tätt inpå att hellysena måste på, är den så nära så lär man se det ändå. Nej, det här är ett fenomen som verkligen förbryllar mig och om någon kan ge mig en logisk förklaring som håller till detta beteende så ska denne få en puss av mig för då har en av de största gåtorna i mitt liv fått sitt svar.

Jag kollade på ytterligare en film häromdagen:

Titel: Scott Pilgrim Vs. The World
Genre: Komedi

Michael Cera spelar en lite lätt förvirrad yngling(som vanligt) som är ihop med en 17-årig kinesiska bara för att, det är lite creddigt att vara ihop med någon som går på high school när man själv är 22. En dag vänds hans liv dock upp och ner när han först drömmer om en tjej och sedan ser henne på riktigt i biblioteket, han har hittat sitt livs kärlek och måste bara få henne till vilket pris som helst. Enda problemet är att han måste dumpa kinesiskan samt spöa den andra tjejens sju elaka ex, här börjar komplikationerna på allvar och urartandet kan börja. Hela filmen är en kombination av musikvideo, serietidning och TV-spel vilket gör att det blir en häftig upplevelse att ta in denna feelgood-film fullt ut. Är man som jag uppvuxen med just alla dessa ingredienser så blir det en fulländad kompott, man sitter bara och njuter och småler. Att skådisarna är riktigt grymma gör det hela bara än bättre, Michael Cera kan banne mig inte göra en dålig roll. En av de skönare rullarna på ett bra tag...

Betyg: R R R R

På TV-seriefronten har det som sagt dykt upp två nya starka namn, nämligen The Walking Dead och Boardwalk Empire. Den förstnämnda har jag ju nämnt tidigare och numera har jag kollat igenom första avsnittet helt och hållet och kan säga att klassen hölls hela vägen. Gillar man zombies och överlevnadsfilmer så är det här en riktigt lovande nykomling, det är inte så mycket på äckel det hela baseras utan mer på känslan av ensamhet och det absurda i situationen. En av de skönare scenerna är när huvudpersonen knallar ifatt en tidigare påträffad zombie och blåser skallen av denne, det absurda i situationen är att det är en halv zombie där endast överdelen återstår och denna halva kropp har släpat sig igenom en hel park men av någon anledning har huvudkaraktären fått för sig att zombien ifråga ska dö trots sin ofarlighet. Nåd? Hat? Who knows. Och ni som kommer att kolla på serien förstår det starka i den scenen efteråt... Boardwalk Empire handlar däremot om något helt annat, nämligen maffians tidiga glansdagar i USA och här har man fått med Steve Buscemi på tåget och det är en imponerande rollgestaltning han gör. Jag har hittills bara kollat på första avsnittet men är redan totalsåld, det är en hyfsat brutal bild av USA man får och dekadensen vet inga gränser mitt i allt våld. Spritförbudet har precis trätt i kraft och nu börjar kampen om marknadsandelar på den illegala marknaden, det blir ganska snart tydligt att det hela är blodigt allvar för alla inblandade. Det här känns som en mastodontserie där allting är tidsenligt och det hela känns nästan som ett kostymdrama, dock inser man att det inte blir någon Jane Austen-romantik när snubbar får halva huvuden avskjutna med hagelgevär. Två serier att hålla koll på alltså: The Walking Dead och Boardwalk Empire.

Nähä, om jag kanske skulle hoppa in i den där världsberömda duschen och öka min aktiekurs så jag kanske få någon riskkapitalist att investera i det här spektaklet. Om inte annat så kanske katten i alla fall inte misstar mig för sin kattlåda...