söndag 30 december 2012

Årsavslut...

Precis så som inom ekonomin, som jag ägnat mitt yrkesliv åt, bör varje år av privat leverne också sammanfattas för reflektion och upprättande av eventuellt åtgärdsprogram. Tiden har alltså kommit att blicka tillbaka på ännu ett år och se vad som egentligen hänt, rätt lätt kan ju i alla fall konstateras att de senaste månaderna satt rätt hård prägel på året och då mest ur ett positivt perspektiv. Nu när det äntligen känns som att de sista bitarna i livets pussel är på väg att falla på plats känns det som att uppskattningen över de andra redan befintliga delarna också ökar, känns ganska mycket som ett praktexempel på att helheten är större än delarna. Jag har på sistone varit oerhört emotionell och blivit tårögd i många situationer där människor i min närhet visat empatiska sidor eller bara varit goda i sitt agerande, det har blivit så påtagligt att jag hittat en större lycka. Nu får vi bara hoppas att det håller så att bitterheten inte slår igenom värre än någonsin om ett år eller så...

Pokermässigt har det ju hänt en hel del och jag drar några saker så här på rak arm som känns värda att nämnas:

- Koivulainens år
Det blev inte direkt en fortsättning på 2011 om vi säger så, där 2011 var en orgie i framgångar och ett självförtroende av episka mått mätt blev 2012 en enda lång frustrerande utebliven orgasm. Jag retades till klimaxens förstadium många gånger men precis när fullbordandet skulle äga rum avbröts det hela med ett brutalt rövknull eller dylikt, inte alls angenämt på något sätt. Jag vet inte hur många placeringar jag har runt 10:e-15:e plats i de större onlineturneringarna jag brukar spela, jag fick liksom aldrig till det sista i dessa så som jag fick till det flera gånger om 2011. Live gick det dock bättre och där spottade jag upp mitt spel avsevärt, måste nästan säga att 2012 live var sjukt bra. Finalbord i de flesta större turneringar jag ställde upp i även om åtminstone en av dom slutade ofattbart fiaskobetonat, dock många trevliga framgångar att se tillbaka på.

- SvePofs år
Mitt utmanande av den s.k. Krukan-maffian i samband med omvalet av styrelse var mer en statement än ett seriöst försök till att ta kommandot över vraket, så här i efterhand är jag ganska glad att jag inte blev vald till ordförande för jag hade definitivt inte kunnat göra ett bättre jobb än vad Mauritz gjort. Jag är imponerad över att de hann styra upp ett så pass framgångsrikt live-SM som de gjorde, online-SM:et skötte ju mer eller mindre sig själv sett ur ett arrangemangsperspektiv även om det självklart krävde sin insats. Styrelsen har verkligen fått till ett riktigt bra första dryga halvår, tidigare styrelsers tillkortakommanden har blottlagts för allmän beskådan och kommunikationen kontra medlemmarna har förbättrats avsevärt. Vad jag fortfarande saknar är ett fokus mot klubbarna, nu är jag inte hundra insatt i ifall det har skett något på den fronten men jag har i alla fall inte hört något och jag är ändå ganska nära ett par klubbar i trakterna. Nej, all heder åt den nya styrelsen som fått till en bra start men än är det en lång väg att vandra till forntida "glansdagar" men bättre start än så här tror jag det inte hade gått att få. Well played!

- Skatteverkets tillslag
Inte alls oväntat egentligen men ett brutalt uppvaknande för många av landets onlinespelare, själv har jag i princip inte spelat alls utanför EU och har jag gjort det har jag definitivt inte vunnit något så själv var jag aldrig i skottgluggen. Vissa vänner har dock fått sina fiskar varma och även om jag inte tycker synd om dom ur ett göra-rätt-för-sig-perspektiv är det ändå brutalt hur Skatteverket far fram med helt ologiska bedömningsgrunder där sajter alltså inte kan kvittas mot varandra. Det, och mycket annat, hoppas jag styrs upp och klargörs en gång för alla i efterdyningarna av dessa tillslag och eftertaxeringar som Skatteverket nu genomfört/genomför, det är bara trist att ett hundratal spelare får gå i spetsen för hela poker-Sverige där deras ekonomiska existens i många fall sätts på spel.

- 50/50-konkursen
Jag satte mig inte in i alla detaljer längs vägen men har ju förstått att det helt klart försiggått tvivelaktiga affärstransaktioner i olika form i bolaget innan det begärdes i konkurs, det senaste jag såg var dock att själva polisutredningen uppenbarligen lagts ned då brott uppenbarligen inte begåtts. Jag måste säga att jag är lagom trött på alla dessa skandaler och skumraskaffärer som uppbådats på senare år inom pokern, såg t ex på The Lederer Files som släpptes tidigare i år men kan ju inte säga att jag direkt omvärderar hela Full Tilt-skandalen annorlunda efter det. Nej, det känns som att all denna negativa publicitet är det sista pokern i Sverige behöver, vi har tufft nog som det är med att lyfta fram dess rätta anlete i offentlighetens ljus.

Det är väl egentligen de större händelser som är värda att lyfta fram enligt mig, att rosjon och dybban fortsätter att springa som små hyndor på SvS är väl ingen skräll. Den sistnämnda fick ju även med en sista gliring till mig i sitt sista "Dybban flyttar in" för året, gillade SvSs SM-mästare rejält då han verkar vara en störtskön lirare och värdig vinnare. Skönt att det inte var en 19-årig wannabe med kaxig attityd som la vantarna på dryga millen, ungefär lika vedervärdigt som när 87-åriga Agda vinner miljoner på Bingolotto. Nu är det kanske inte så många 19-åringar som kör Bingolotto i och för sig...

Det jag dock tar med mig från pokern även detta år är det sociala plusvärdet som finns överallt, vore det inte för allt skönt folk man springer på skulle jag ha gett upp på fiskarna för länge sedan. Det spelar ingen roll om det är Club Aqva i Västerås, Mikes Berga Open, AOPW eller SM på Malta. Överallt finns dessa oerhört härliga och energigivande karaktärer som gör varje minut av umgänge till något extatiskt, det finns inget agg och även om det ibland kan bli lite hårda ord eller psykningar vid borden förenas man över en öl eller sju efteråt och är som bröder och systrar oavsett bakgrund. Det är kärlek människor emellan om något, har svårt att se inom vilken annan hobby man kan hitta så många olika typer av personligheter som ändå fungerar tillsammans utan något tjafs överhuvudtaget. Jag fullkomligen älskar alla er karaktärer därute, jag hoppas få träffa så många som möjligt av er under 2013 för om jag inte får möjlighet till det kommer nästkommande år redan kännas betydligt mer fattigt än vad det behöver göra.

Rent privat har 2012 varit upp och ner som vanligt, efter ett ganska intetsägande första halvår tog det fart på olika sätt mot hösten till. Jag fick ju en smekning och en käftsmäll på samma gång i princip då jag i samband med de första kontakterna med tjejen förlorade min tidigare livskamrat, katten Minttu. Jag kan fortfarande se bilden av henne framför mig när hon ligger avlivad hos veterinären, hur jag i princip missat hennes hädangång men fortfarande kan känna den sakta men säkert utdöende värmen på hennes buk. Det är nästan så att ögonen tåras bara jag tänker på det, var ett par tunga veckor där i oktober. Men inget ont som för något gott med sig och så som en arbetskamrat till mig sa, det var kanske menat så...att Minttu nu lämnade över mig till tjejen, som dessutom är allergisk. Jag är ju en förespråkare av ödets makt i tillvaron så jag får ju försöka se någon mening med det hela, jag saknar dock kattskrället av hela mitt hjärta. Tur är att jag har någon annan att krama numera...

Och på tal om att krama, jag har ju kört lite turneringar på nätet på sistone(oerhört oväntat) och haft precis sådana antiframgångar som jag talade om ovan d.v.s. att jag slutat på runt 10:e-15:e plats. Så var även fallet igår i Lillördag där jag kämpat mig fram och varit nere på till och med en BB med runt 50 kvar i turneringen, lyckades dock hitta vägen tillbaka därifrån och hamnar till slut vid samma bord som dybban. Vi börjar småtjata som vanligt och jag måste ju avslöja att jag de facto ligger och skedar samtidigt som jag spelar vilket roar publiken, dybban frågar om jag ligger och torrjuckar samtidigt och ärlig som jag är måste jag ju erkänna att det faktiskt blev några stötar när jag fått AA en stund tidigare. Inte lätt att vara pokerspelare och nykär...

2012 slutade på ett väldigt bra sett i och med min nyfunna kärlek och jag hoppas verkligen 2013 fortsätter på den banan vad gäller det privata, i pokern hoppas jag att 2012 var ett mellanår och inte början på något nytt för det var ett riktigt frustrerande år där jag kanske inte gick överdrivet minus men eftersmaken mest handlar om med några millimetrar missade framgångar. Egentligen återstår väl nu bara att önska er alla en god fortsättning och ett riktigt gott nytt år, må 2013 bli det bästa någonsin för mänskligheten i allmänhet och mig i synnerhet!

tisdag 25 december 2012

Julfrid...

Jösses vad dagarna springer iväg, det har gått över två veckor sedan jag uppdaterade här senast och trodde själv att det var över tre veckor sedan. På något sätt har jag tappat greppet om tid och rum, allting rusar förbi i världens fart vilket kanske inte direkt är ett negativt tecken med tanke på att jag nyss ingått i ett nytt förhållande. Det vore väl självaste fan om inte dagarna fylldes upp med saker och ting när man har en käresta att dela dom med...

Pokermässigt har jag tagit det lite lugnare men ändå kört lite turneringar här och där, framgångarna har uteblivit även om det fortsatt på den inslagna vägen där jag stupat ett par gånger precis innan de stora pengarna. Det är väl om något signifikativt för mitt 2012 i pokerväg, att jag inte haft de där sista millimetrarna med mig för att komma åt den stora degen. Det är också ett år som verkligen fått mig att inse hur stor turfaktorn ändå är, det spelar ingen roll hur bra spelare du är om du inte har turen med dig och slipper oturen. Jag har fått lära mig den hårda vägen i ett par liveturneringar i år och de omskakande upplevelserna har öppnat ögonen på mig på riktigt, det är inte så att jag gungat runt i någon påhittad värld tidigare där inte turen alls varit delaktig i framgångarna utan det är mer att jag som sagt verkligen insett hur stor del den faktiskt har i det hela. Det är väl en lärdom om någon, spelmässigt känner jag att jag är med i matchen och i år känns det verkligen som att jag spottat upp mig rejält på livesidan också. Det är inte många storturneringar som jag kört där jag inte varit med och slagits om det hela in i det sista, det är det jag får ta med mig i ryggsäcken inför 2013. Bitterheten från AOPW har dock inte lagt sig, att åka som sexa efter att ha inlett finalbordet med åtta pers med 30% av markerna är inte ok. Det var två händer som dödade mig då och det sköna är att jag i princip inte hade kunnat spela dom annorlunda, blev bara rövknullad "som vanligt"...alltid skönt att avsluta med ett whine...

Tjejen har med all rätt tagit mycket av tiden så TV-serier, filmer och spel har fått stryka på foten men jag har ändå lyckats klämma in lite av dessa och i synnerhet de senaste tre-fyra dagarna då hon är i London för tillfället. I spelväg har jag gjort allt som går att göra i Assassin's Creed III och slutbetyget blir att det är ett fattigmans Red Dead Redemption, finns mycket att ägna sin tid åt men det är inte alls lika genomarbetat och storymässigt måste jag nog säga ett av de svagare av alla AC-spel. Ett spel som däremot i all sin enkelhet berört mig är The Walking Dead, en fem episoder lång historia om en grupp överlevares öden och äventyr. Jag har nämnt den förr men den tål att lovordas än en gång, tror aldrig jag brytt mig så mycket om karaktärer i ett spel som i det här fallet. Det är väldigt många gånger väldigt marginella beslut måste tas under tidspress och det är mycket moral och etik inbyggt i det hela, huvudpersonen ifråga har tagit på sig föräldraskapet för en övergiven liten tjej och det är just mellan dessa två de flesta av de mest känsliga besluten måste tas. Mot slutet baserar jag helt och hållet mitt agerande på vad jag hade gjort i verkligheten för att skydda henne, mina fadersinstinkter har alltså lockats fram av spelet. Kan ett spel få ett bättre betyg än så story- och engagemangsmässigt? Om ni bara ska köra ett spel från 2012 så kör det, ni lär inte bli besvikna.

TV-seriemässigt har jag betat av Dexter, The Walking Dead och The Big Bang Theory medan jag i nuläget jobbar av Homeland och fortfarande har jag en hel del otittat kvar att gå igenom. Dexter levererade ytterligare en grym säsong och den senaste slutar i princip som den förra fast med tumskruvarna åtdragna ytterligare ett varv, det ska bli spännande att se var de tar det hädanefter. The Walking Dead är på break och även där har senaste säsongen varit mer urflippad än någonsin, lär bli lika gastkramande framöver som det varit hittills även om jag har en aning om vartåt berättelsen lutar i och med att jag läst igenom serietidningarna. Annars väntar jag ju på återstarten av Breaking Bad och nästa säsong av Game Of Thrones, det är ett rätt skönt i-landsproblem att ha en oändlig ström av TV-serier att tillfredsställa sina behov med.

De senaste veckorna har jag gått runt med ett väldigt emotionellt tillstånd inom mig, jag tror det är den nyfunna kärleken som fått mig att släppa på känslobarriärerna en aning. Jag har blivit ganska hårt bränd på olika plan de senaste åren och har nog omedvetet slutit mig en aning av rädsla för att låta någon komma för nära, nu känns det dock som att jag kommit till ett stadie där det känns som att det får bära eller brista. Jag går all-in så får vi se om jag kommer ut levande på andra sidan helt enkelt, detta har dock gjort att jag också blivit väldigt emotionell i andra relationer så som mot arbetskollegor och vänner också. Det är rätt många gånger som ögonen tårats på sistone men jag ser det bara som ett gott tecken, jag vill vara en kännande människa och har alltid sett mig som en sådan men uppenbarligen har jag omedvetet hållit igen på senare tid. Det finns en hel del människor därute vars existens jag uppskattar rejält även om vi inte umgås alltför ofta eller har överdrivet mycket kontakt, riktig vänskap för mig är på ett plan högre än så och har den riktiga vänskapskänslan infunnit sig för mig finns det inte mycket som ruckar på den. Jag tror mig ha en rätt god personkännedom och kan snabbt vibba av ifall en person är något att ha i längden relationsmässigt, det är skönt de gånger man springer på någon där det från första stund inte råder något tvivel om att det är en kvalitetsmänniska det rör sig om. Jag har turligt nog snubblat på en handfull sådana på senare år och jag uppskattar enormt det faktum att de letat sig in i mitt liv, även om jag inte säger det tillräckligt ofta till dom. Det är dessa relationer som gör mitt liv värt att leva.

Nu ska jag nog fortsätta beta av Homeland, tjejen kommer hem imorgon så jag har inte så många timmar kvar att nyttja för grind av serier och spel så jag lär lägga på ett kol. Lär bli en lång natt... Ville bara skriva det här så att ni vet att jag lever och fortfarande har som ambition att hålla den här bloggen levande, det är bara att det rullar på så pass bra numera att bitterheten inte räcker till i alla lägen. God fortsättning på er!

måndag 10 december 2012

Recap Malta part two...

Bättre sent än aldrig men här kommer en redogörelse för resterande dagar på Malta:

Efter en natt med god sömn och ett ofrånkomligt leende på läpparna vaknar jag upp på fredagen för att förbereda mig för min första dag två någonsin i en större turnering, förutsättningarna är dock sådana att jag inte känner någon som helst press att prestera något. Jag har en stack på 38 200 med blinds på 1 200/2 400 och ante på 300, allt annat än en utåkning första halvtimmen är en skräll och det håller på att bli en extrem variant på den. Jag har lottats till ett bord med några kändisar så som Thure och Everland men det spelar ingen större roll i mitt läge, degen ska in så fort som möjligt och jag behöver inte vänta länge. Första handen får jag A8kl på knappen och det är foldat till mig, inget annat än att stoppa in degen och se glad ut. Döm min förskräckelse när SB instapushar han med och då inser jag att jag skitit i det blå skåpet, mycket väl viker han upp AQo för att totaldominera mig. Jag börjar ropa efter klöver och mina böner besvaras, floppen kommer KK4 med två klöver och turn ger en sinnessjukt underbar 6kl och då är saken biff. Uppdubblingen kommer direkt men jag klarar mig undan med blotta förskräckelsen, säg dock den lycka som varar länge.

Två händer senare plockar jag upp JJ och slår upp det, killen jag slaktade innan ställer in det lilla han har kvar bakom varpå killen efter ställer in också med runt 38k. Det foldas till mig och jag kan inte annat än syna och shortien har K3sp eller något medan den andre har QQ, tack för den setupen. Ingen hjälp från brädan och jag är tillbaka till runt 38k, verkligen typiskt för mig sett till hur turneringen utvecklade sig. Varje gång jag fick minsta lilla andningspaus blev jag nedtagen på jorden direkt, jag fick aldrig behålla en spelbar stack utan fick kämpa hela vägen. Nåväl, jag försöker hitta modet igen och maler på, på något sätt lyckas jag bygga lite stack till runt 50k varpå jag får KK och får in det mot en short som har AQ. Flopp Q-hög, turn Q. Jag ger nästan upp i det läget, är det en sådan dag igen? Fast nu när jag tänker efter kan den handen ha utspelat sig dag ett, minnet kan svika men jag är 80% säker på att det var dag två...fast nu när jag tänker efter så var det dag ett så ni kan glömma den även om den som sagt kännetecknar min formkurva.

Efter det harvar jag på och får strax efteråt byta bord, jag hinner sitta där under två händer innan jag plockar upp 99 på SB. UTG har ställt sin halvshorta stack och det foldas till mig, jag ids inte att vika utan trycker in mitt jag med. BB viker och det är showdown, han har AJ och jag känner redan där att det är kört så jag reser mig och förbereder mig för utåk. Föga oväntat ger floppen en J, turn en J och river ett A. Slakt när den är som blodigast, en 43:e plats slutar jag på med 27 priser och det känns lite surt på det sättet att graden av elimineringar var absurd då vi tappat 20 man första 45 minuterna och det skulle visa sig att en dryg timme till hade räckt för att komma i pengarna. Jag ångrar dock ingenting då jag i princip inte hade kunnat göra något annorlunda överhuvudtaget, jag gjorde inga misstag som är värda att nämna så jag är nöjd så. Synd att jag inte kunde få niorna att hålla, då hade allt(nåväl) kunnat hända.

Efter lite tröst av tjejen på hotellrummet letar jag mig ned för att kolla in de andra grabbarnas fortsatta äventyr, det går riktigt bra för några och till slut hittar tre av vårt sällskap till finalbordet. Det är Mördarn, Olle och Thure som får representera våra färger och alla ligger bra med inför finaldagen på lördagen. Fredagskvällen ska bli partyinriktad så jag och tjejen förbereder oss för utgång, innan dess intar vi dock en stressig middag på en italiensk restaurang som heter Salmonella...eller det kanske var Sardinella. Efter det rusar vi upp på Rilles rum för lite förkrök, stämningen visar sig dock vara en aning för grabbig samt pokerinriktad för att tjejen riktigt ska trivas, hennes partykurva går stadigt nedåt och med lite magont på det väljer vi att avvika och ta en soft kväll istället. De andra drar ut i natten och gör stan, Mördarn fortsätter sin fina lifestyle of a champion och rumlar hem någon gång på tidiga morgonkröken. Jag skulle aldrig palla det själv men han verkar ju ha hittat ett vinnande koncept, andra provade på samma recept men de vaknade upp på bussar vid nio-snåret på morgonen utan något minne av de senaste timmarna. Världsklass.

Lördagen gryr och jag vill gärna följa grabbarnas öde på finalbordet och gör så en stund innan jag känner att umgänget med tjejen pockar på uppmärksamhet så jag avviker för att inta lite mat på tu man hand med kärestan, vi promenerar en bra bit innan vi hittar en lämplig restaurang där det intas lite pizza till ljudet av vågornas brus. Efter det letar vi oss tillbaka och möter Olle i kasinoingången, han har precis bustat som fyra och det efter att ha legat med bra hela vägen. Trist för honom och Thure dog på en sjunde plats så vi har bara Mördarn kvar att hoppas på, han har haft rätta flytet så långt men även han får till slut kasta in handduken som trea. Bra med deg åt herrarna i alla fall och det är med en viss avundsjuka jag spanar in prislistorna, unnar dock gossarna framgångarna då alla är riktigt sköna och genuina snubbar.

Efter det känns det som att luften går ur hela grejen och jag och tjejen tar en room service-middag på rummet som avslutning, blir oerhört romantiskt med ett portabelt Lady och Lufsen-bord inknökat mitt bland alla andra möbler på rummet. Nöden har ingen lag liksom... På söndagen blir det en sista frukostbuffé innan vi tar taxin till flygplatsen för den långa färden hem, vi flyger över Zürich med tre timmars väntan där så dagen blir en enda lång sörja av tidsdödande och menlöst flygande. Vi slipper de värsta mänskliga fadäserna i form av medpassagerare så på så sätt går det lugnt till, väl på Arlanda får vi dock en skön överraskning av vädret och bilen är halvt begravd på långtidsparkeringen under all snö. Bara att huttrande i vårjacka gräva fram fanskapet innan bilfärden hemåt tar sin början...

Måste säga att SM:et var riktigt bra genomfört av SvePof så all cred åt styrelsen som var på plats och styrde upp allt, det är som natt och dag jämfört med det SM som gick 2010 på samma ort. Nu fanns folk närvarande överallt, det var klart vilka som var arrangörer och det kändes som att informationen flödade på ett helt annat sätt än tidigare. Det kändes mer gemytligt och engagerande helt enkelt... Umgängesmässigt var det som vanligt, mycket skönt folk i omlopp som man bytte några ord med här och där samtidigt som man fick några nya bekantskaper också. Det är ju det de här resorna egentligen går ut på, att umgås med skönt folk där eventuell finansiell återbäring är en bonus. Det sjuka för min del var dock att det enda jag hittade plusset på var slotsen, jag ägde King Kong Cash-varianten och dingade in en fin slant(relativt sett) det sista jag gjorde innan avfärd till flygplatsen. Nej, jag är mycket nöjd med både min egen insats och arrangemanget, det är inte för inte man ser framemot nästa omgång. Well played, SvePof!

tisdag 4 december 2012

Recap Malta part one...

Då så, då var det dags för ännu en återberättelse av en pokerresa och den här gången bar det av till Malta för årets live-SM i SvePofs regi, egentligen det riktiga elddopet för den nya styrelsen som nu äntligen skulle få visa vad de går för. Tyvärr för vår del var flyget bokat okristligt tidigt så jag och flickvännen packade in oss i bilen redan 04.45 på morgonen, mörkret kramade ur oss den lilla vakenhet vi kunde uppbringa samtidigt om regnet piskade mot vindrutan på bilen så fort vi började röra på oss. Innan färden kunde ta sin början på allvar skulle Antrax och Bullen hämta upp, efter lite väntan äntrade även de bilen och vi började beta av milen mot Arlanda.

Väl på flygplatsen lyckades vi utan några missöden ställa bilen på långtidsparkeringen och ta oss in till avgångsgaten, grabbarna avvek relativt fort så jag och tjejen lullade runt med lite incheckning och växling av pengar på schemat. Väl innanför säkerhetsområdet intogs en numera given frukost på Starbucks, jag tog min klassiska cheese cake men orkade inte med den helt och hållet till min stora besvikelse. Helt planenligt släpptes vi på planet och det var då det för första gången på ett tag slog mig hur mycket jag egentligen hatar detta färdsätt då man buntas ihop med en samling okända människor som man inte ens vill vara nära. Som om det inte vore nog får man ju utstå diverse andra "bonuseffekter" så som svettlukt, brutalt vidrig andedräkt eller bara överdriven trängsel. Jag har så många gånger förut berört hur resandet tar fram det värsta i folk och inte under den här flygningen kom vi undan det heller, var ingenting överdrivet dock men under första flygningen var det några asiater som satt bredvid oss som valde att diskutera något hela vägen samtidigt som de då inte direkt hade några gudabenådade andedräkter utan snarare dränkte kabinen lokalt i en obeskrivligt kväljande lukt.

Andra flygningen var bättre på ett sätt men här belönades vi istället med lite avdankad gubbsvett från den åldrade herrn framför oss, hans lukt var en blandning av ålder, gubbparfym och svett. Jag kanske låter lite väl föraktfull i dessa utlåtanden men jag klarar verkligen inte av att ta del av personers bristande hygien på ett alltför närgånget sätt. Det nästintill värsta stod dock flickvännen för, hon behövde göra nummer två under den andra flygningen även om hon initialt urskuldade sig med att hon var tvungen att gå och kissa. Jag började ana oråd då det tog en smärre evighet för henne att komma tillbaka, jag fick till och med försöka förklara mig/henne för stolsgrannen som väntade på att få släppa in henne till fönsterplatsen. Efter många om och men kom hon tillbaka med ett nöjt leende för att så fort hon satt sig börja stolt berätta om hennes äventyr, det visade sig nämligen att någon innan henne i princip urinerat ned hela toaletten bortom igenkännlighet. Detta hade tvingat henne i sitt nummer-tvåande att inta s.k. jägarställning och försöka utföra behovet på stående fot, det hade väl gått bra tills hon de facto vänt sig om för att spola. Då upptäckte hon att hon krystat ur sig en kokostoppsliknande skapelse som landat på ringen, i hennes ögon var den perfekt utformad och det var det hon nu redogjorde för passionerat. Hon var mest ledsen över att hon inte hade haft mobilen med sig för att föreviga härligheten...

När vi väl landat blev jag lite oväntat ansatt av Magda In De Betou som jag aldrig tidigare språkats vid med, hon var snäll nog att hjälpa mig med mina saker från bagageutrymmet varpå en lite allmän konversation utspelade sig där även en lokalförmåga från Karlskoga(!) även deltog i det hela. Alltid trevligt att språkas vid med en frontfigur inom pokern, hon verkar vara en avslappnad karaktär och det finns det ju inte alltför många av inom den inavlade pokerdammen.

En taxifärd senare in till hotellet landar vi på rummet och känner oss lagom fräscha men mest utmattade, efter att ha slappat lite på rummet och boat in oss tar vi en sväng ned till kasinot för att kolla läget. Totalt sett var vi runt 15 personer som åkte ner för att spela härifrån trakterna varav sju eller så hade åkt ned redan på söndagen medan vi alltså anlände på onsdagen, vi sprang på några av dessa på kasinot men valde kvällen till ära ändå att inta en middag på en egen hand på en italiensk restaurang efter att vi inhandlat lite livsmedel i en närliggande livsmedelsbutik. Middagen var god och vi dräpte väl en flaska vin innan vi tog oss tillbaka mot hotellet, jag ville inte att kvällen skulle bli alltför sen då jag precis som alla andra skulle in i elden dagen efter.

Efter att ha avnjutit en generös frukostbuffé på hotellet var det alltså dags, 12.00 på torsdagen delades första händerna ut och jag hamnade på ett hyfsat intressant bord. Det var väl inga direkta kändisar men jag kunde ganska snabbt utkristallisera lite olika spelartyper varav en spelare började mucka verbalt direkt, det visade sig vara Peter La Terra som senare blev mästare i mörkpoker. Han började spela ut mot mig på en gång och jag tappade 1k av startstacken på 20k rätt omgående, efter det började jag tighta till spelet en aning och fick ett rätt bra kortsnitt att jobba med. Jag kommer inte exakt ihåg hur allting gick men till första pausen låg jag på en stack strax under startstack, perioderna i turneringen var 45 min långa så det var generöst tilltaget spelutrymme som det bjöds på. Direkt efter pausen hittar jag dock en fin pott när jag floppar triss med KK på hand, motståndaren turnar nötstegen och jag rivrar kåken. Jag tappar dock de 10k extra som jag drog in där direkt efteråt då jag floppar set i ess när jag har två på hand, jag är uppe mot en sent ankommen kille som tydligen är någon form av highrollerföretagare nere på Malta. Turn ger dock en tredje hjärter och jag bromsar ner potten, jag crycallar på rivern efter ett blankt kort och han visar upp nötfärgen. Handen efter plockar jag upp AQ och får syn av samma kille, efter J-hög flopp och hyfsat ointressanta turn och river synar jag ner ännu ett riverbet med hopp om bluff från hans sida men han har AJ.

Efter det rasar stacken sakta men säkert nedåt tills jag beslutar mig för att sätta hårt mot hårt vad gäller bordets internetkid, han har spelat aktivt och höjt potter hela tiden. När jag har AK väljer jag att bara syna hans raise pre för att på något sätt försöka sätta dit honom, floppen kommer T-hög och jag checkar till honom. Han bettar ut och jag floatar med, turn parar bordet och jag checkar igen. Nu bettar han ut igen, storleken på det är ungefär 40% av min stack och jag funderar på om jag ska våga fullfölja min tanke om att han inte har ett skit. Efter en stunds stek säger jag "Allin!" och andas ut djupt när han viker, han lät en aning förbryllad över min stekpush men det kan han gott vara.

Jag harvar dock vidare runt 20k mest hela tiden och får ingenting att hända, så fort jag bygger upp stacken något dräneras den igen. Den andra hälften av dagen blir mest ett töcken och jag får ganska tidigt byta bord, då hamnar jag på ett med många förmågor som jag känner igen. Bland annat är det två herrar från Karlskoga som jag sprungit på ett antal gånger under de Berga Open jag kört, dessutom satt P1 från stan där samt den allmänt kända Ida Lundström. Från att ha suttit vid ett aktivt och tufft bord kom jag nu till ytterligare ett sådant, tyvärr dock mitt kortsnitt ut helt så hela andra hälften av dagen gick åt att folda allt som kom i min väg. Jag tog tillfället i akt och socialiserade istället med ynglingen till vänster om mig, det visade sig att jag kände igen hans nick från SvS och han hette något med CHelmuth där. Utöver honom fick jag också ansikten på Näääk och Deltagaren från SvS under dagarna på Malta, den sistnämnda var en väldigt trevlig yngling som också gick rätt långt i turneringen.

När dagen närmade sig sitt slut fick jag äntligen den lilla adrenalinkicken i stacken som jag verkligen behövde, jag hittar KTs i SB och efter att Bo från Karlskoga höjt upp ännu en pott väljer jag att ta syn. Floppen kommer underbart läskiga KTA och det blir bet med efterföljande call, turn kommer en K till och här åker degen in. Han sitter på AJhj och med K och T i hjärter på bordet har han ändå några outs utöver de tre A han jagar, lyckligtvis nog blankar rivern och jag har äntligen hittat något av en stack. Tyvärr dröjer det inte länge till innan jag får byta bord igen och jag hamnar på ett där det är idel storstackar, jag har skrapat ihop dryga 50k i det läget med blinds på 1k/2k och ante 200 så jag är inte särskilt kaxig när stackar på 150k tornar upp sig till höger och vänster. Det är inte många minuter kvar av dagen i det läget och jag vill ju desperat ta mig vidare till dag två för första gången i större livesammanhang, bara någon hand in får jag KQkl och höjer upp. Killen direkt till vänster om mig synar likväl som jag har för mig att Thure också gör det, Thure som är en av de femton som åkt ned härifrån. Floppen kommer K-hög och jag bettar ut med syn från killen till vänster, turn kommer T och det är här jag chicknar ur. Jag checkar bara och han checkar bakom, river kommer ett förhatligt J och jag kan inte annat än checka varpå han lägger ut ett ganska litet bet som jag känner mig tvungen att syna. Han visar upp AJ och jag förbannar mig själv, jag tappar nästan 20k av stacken på passivitet men efter att ha diskuterat handen lite med killen i fråga tror jag att han hade synat ett turnbet också då han plockade upp ett dubbelt hålstegedrag där. Nåja, mina misstag under turneringen var nästintill obefintliga och jag får skylla denna passivitet på ett försvagat psyke efter flera timmars foldande.

Inte långt därefter utannonseras att dagen ska avslutas om fyra händer, dessa förflyter utan någon större dramatik och det är en lyckokänsla jag har i kroppen när gonggongen för dagen går. Jag har äntligen mäktat med att bräcka en förstadag i större sammanhang, jag känner att det egentligen inte spelar någon roll hur nästa dag blir spelmässigt då jag gjort vad jag kunnat och som sagt utan att egentligen göra några nämnvärda misstag. Påsen förseglas och jag kan skriva "Robert Sihvonen 38 200" på den innan jag lämnar den till dealern, leendet är stort när jag kliver fram till Valterego som liverapporterar som vanligt. Väl i mediaområdet får jag hälsa på trevliga grabbar i form av Anton från Poker Magazine och Daniel från Aftonbladet. Efter lite nedvarvningssnack där beger jag mig till tjejen på rummet där en stolt finsk fisk får kramas framgången till ära, vi letar oss ned till lobbyn efter en stund för lite häng med just mediagrabbarna innan vi tar en sista sväng till kasinot för kvällen. Jag kan ju lätt säga att jag somnade med ett leende och stora förväntningar den kvällen, jag var dock inte ensam om framgångar då väldigt många av oss femton faktiskt tagit sig vidare till dag två. Några skulle till slut ta sig väldigt långt...

PS. Jag fick ju ställa upp i en videointervju i första pausen av turneringen också, ni hittar den via länken nedan och flickvännen tyckte jag var en aning nervös i början medan jag själv tycker att jag ser ut som en fet gris. DS.

http://www.poker.se/videos/77961971/koivulainen-fran-sm-pa-malta-2012.html

måndag 3 december 2012

Malta in short...

Känner ett visst behov av att återberätta min senaste tripp i pokerväg men just idag är jag inte stark nog d.v.s. jag är rejält trött samtidigt flickvännen födelsedag pockar på uppmärksamheten. Jag ville dock inte lämna er famlandes i mörkret helt varför jag vill teasa er med följande utvalda headlines från veckan som varit:

- En hedrande 43:e plats i SM för egen del
- Ovärdigheten i att tvingas flyga med random folk
- Flickvännens kokostoppsbajsningsskills
- Den ädla konsten att slotta med stil
- Lokala förmågors framgångar
- Lite iakttagelser av kreti och pleti i pokersvängen
- Utvärdering av arrangemanget i stort

Jag hoppas kunna frambringa kraft nog att sätta allt detta på pränt imorgon, absolut senast onsdag ska ni ha allting svart på vitt så hav förtröstan...