tisdag 28 juni 2011

Back at the crime scene...

Jag har gjort lite observationer vid mitt rådjursdräparställe och kunnat konstatera orsaken till olyckan, nämligen upprättandet av s.k. vajer- samt stålräcken på enbart ena sidan. Precis där olyckan skedde så har de lyckats smälla upp ett vajerräcke på vänstersidan men ingenting på motsatta sidan, detta innebar ju att stackars Bambi kunde lätt leta sig upp på vägen men när den väl korsat densamma så möttes den av en "vägg", klart kraken får panik när den inte kan ta sig någonstans och börjar galoppera längs med vägen för att sedan vika av åt det håll där den i alla fall vet att det går att komma undan. Jag kan alltså konstatera att det är Vägverket, eller vem fan det nu är som ansvarar för dessa slumpmässiga väavskärmare, som är ansvariga för att det gick som det gick och jag kan faktiskt erkänna att jag funderat på dessa vägräcken redan tidigare. Det finns ingen logik i utplaceringarna av dessa och jag tror inte att jag kommer att vara den första som råkar ut för deras idioti, det kommer att bli fler djur som tror sig kunna korsa vägen bara för att mötas av en barriär. Vi får bara hoppas att det inte är en älg som står där konfunderad nästa gång, då vill jag definitivt inte vara med. Idioter.

Utöver det tar väl hettan ut sin rätt, sjukt varmt ute igen och jag kryddar anrättningen med dålig sömn varpå en form av kokt zombietillstånd intas. Det hjälper ju inte att det är sista veckan före semestern då hjärnan redan checkat ut och befinner sig någonstans mellan en haschdimma på en stripklubb i Riga och en rejäl Koskenfylla i en gödselhög bakom en lada i Finland, jag ska bara hinna med Big 4 innan dess också på Ullevi. Jag kommer inte ihåg om jag nämnt det här men jag fick alltså tag på biljetter dit av ren slump, jag skulle kolla lite starttider och annat på Ticnet bara för att se att det fanns biljetter kvar. Hux flux satt jag med tre platser till VIP-läktaren, inte fy skam. Nu blir det alltså att se Metallica, Slayer, Anthrax och Megadeth i full form på ett förhoppningsvis knökfullt och stämningsosande Ullevi på söndag. Jag är lite bitter i konsertväg då jag missat Linkin Park på grund av tjänsteresa samt fått möjligheterna att åka på Metaltown rejält tillintetgjorda av samma tjänsteresa, utöver det missar jag också Slipknot på Sonisphere då jag är i Riga då och inte hinner jag se dom i Finland heller då de spelar där redan kommande helg. Just därför kan det ändå kännas ganska skönt att komma iväg på någon form av konsert även om jag egentligen inte är så oerhört upphetsad över uppställningen på Big 4, Metallica har jag sett fyra gånger redan och de andra banden är jag inget superstort fan av direkt men hårdrock live är alltid hårdrock live. Annat blir det här i byn till helgen då Petter och September kommer för att besöka den lokala cityfestivalen, wow säger jag. Fuck'em all.

Pokermässigt offrade jag mig på djupingen igår men blev dräpt hyfsat snabbt så det var inget att orda något om egentligen, tror nog jag tar ett nytt skott ikväll på denna penningstinna turnering. Vad gör man inte som den lowroller man är...

På tal om lowroller så har jag försökt aktivera mig på lite datingsidor på sistone men jag springer lika kallt där som jag springer i pokern, inga besök och knappt några svar på mina trevande försök till kontakt. Det bästa jag fått är väl typ "Blä" när jag försökte vara lite fyndig, det är ganska uppenbart att jag har en rejäl uppförsbacke framför mig...eller kanske snarare vägg. Jag har svårt att tro att jag är så pass oattraktiv som utfallet gör gällande, min självkänsla just nu är ungefär likvärdig den som den sista mannen skulle känna när han blir nekad av de 100 kvarvarande tjejerna i världen. Jag har alltid sett mig själv som en form av babyface men kanske är dags att omvärdera det hela och se mig för den jag är, a fat fuck with a buttface. Nej, det är inte direkt humörsupphöjande att surfa runt på dessa s.k. kontaktsidor och jag börjar nästan tro på att jag blir utspelad av botar för så jävla illa kan det inte vara eller? Nej, ni behöver inte försöka trösta mig, jag ser verkligheten i spegeln varje morgon så jag är mycket väl medveten om förutsättningarna.

Kattbajsspaden gick sönder häromdagen, snacka om bad beat. Som tur var var den inte fullastad med kattens sköna fornlämningar så ingen dumpningsolycka skedde, nu har jag dock införskaffat en i metall så nu ska det mycket till att ett liknande brott ska inträffa. Risken är dock rätt stor att jag förväxlar den med stekspaden då de är väldigt snarlika, får se till att gömma kattspaden noga före varje festkväll så jag slipper oroa mig för fyllefadäser.

Jag hoppas på positiva besked gällande min bil imorgon, första prognosen var ju att de förhoppningsvis kunde fixa den till slutet på veckan och det vore en rejäl semesterpresent att få ratta min skönhet igen. Eller skönhet och skönhet, den börjar bli hyfsat ruggsliten nu och verkar ju gå in för att jävlas med mig titt som tätt. Det blir till att skaffa ett nytt åkdon till hösten och jag tror bestämt att jag ska rota reda på någon schysst Audi, vill ha lite mer hästkrafter under huven så att nästa rådjur jag plockar bara blir en våt fläck. Nejdå, jag har inga planer på att dräpa fler rådjur men att brumma loss med en rejäl motor vore inte fel. Vi får se vad som händer på den fronten...

Nej, enough is enough, den här kraken ska köra djupingen nu och sen beroende på utfall i den antingen byta sand i kissens låda eller köra lite Kinect. Another day in the exciting and flashy life of Koivulainen.

söndag 26 juni 2011

Life goes on...

Jag har så sakteliga återhämtat mig från veckans närkontakt av rådjursgraden även om det smärtar i plånboken att behöva hosta upp 5k i självrisk, bara för att någon tomte på försäkringsbolaget inte lyckats haspla ur sig att det finns en merförsäkring. Det känns som det är alldeles för många utflöden av kontanter just nu jämfört med inflöden, pengarna bara rinner ur händerna på mig och det känns väl sisådär. Den tidigare upparbetade bufferten minskar snabbt i omfattning... Jag var dock nära i onsdags att fylla på den igen då jag kom långt i Lillördag, slutade som åtta eller något dylikt efter att ha åkt på grym misstajming på finalbordet då jag plockar upp AKhj på knappen med fold fram till mig. Rosjon sitter på SB och har pushat i tid och otid så jag ger inte så mycket för hans eventuella agerande utan höjer upp det minimalt, han gör likadant nu som så många gånger förr d.v.s. pushar och jag gnuggar händer när BB viker. Instasyn från mig och han visar upp AA, ridå. Så tråkigt när man springer på sådant skit i avgörande lägen, det känns som att allt arbete fram tills dess varit förgäves. Med bara smulor kvar pushar jag från SB ett varv senare när det är foldat till mig, jag har 62o men med typ 6BB finns det ingen återvändo. Tyvärr för mig hittar Rosjon synen med K9 för en tredje-/fjärdedel av sin stack, lite tveksamt spel i mina ögon för han behöver inte ta den synen där med tanke på hans stack och vad det kostar honom. Självklart håller hans hand och han har dubbeldräpt mig, surt sa räven...

Midsommarhelgen flöt förbi obemärkt, är inte så mycket för detta svenska tramsande med lekar och stoj. Om ni ska supa, gör det bara istället för att hitta på en massa andra ursäkter och kringaktiviteter för att rättfärdiga en sup eller två. Alkoholintag är inget att skämmas för, det är väl mer det vissa gör under påverkan av ruset som kan vara något att hänga upp sig på. Det är som med alla högtider här i Sverige, det är alltid en blandning av glädje och tragedi så fort det ska firas. Alltid börjar det med lek och stoj men så slutar det med fel umgänge i ett buskage eller ett nakenbad där det ena ledde till det andra, i värsta fall kan det till och med sluta i våld och blodspillan. Jag tog det som sagt jäkligt passivt dock och passade på att vila upp mig efter en rätt slitsam tvåveckorsperiod, jag behöver ladda batterierna mellan varven för att palla. Det har blivit en del film- och TV-serietittande, jag betade bl.a. av resterande avsnitt av serien Game Of Thrones och den växte mot slutet och det rejält. Efter en första halva av säsongen där det mesta gick åt att sätta karaktärerna och bakgrundshistorian tog det mer fart mot andra halvan av säsongen, slutet bådar gott och det kan nog bli en riktigt bra andra säsong ifall HBO orkar fullfölja. I filmväg blev det:

Titel: Suckerpunch
Genre: Action

Jag hade rätt höga förväntningar på den här rullen men blev nog besviken måste jag säga, var inte alls så som jag hade tänkt mig även om den hade sina ljuspunkter. Det handlar om en tjej som, efter att vådaskjutit sin syster till döds när hon försökt stoppa fadern från att våldföra sig på henne, sätts på ett mentalsjukhus av något slag. En del av rehabiliteringen där går ut på att utföra dansshower och i samband med träningen för dessa träffar hon på ett gäng andra tjejer som hon börjar smida flyktplaner med, det är ungefär där filmen tappar sin struktur. Nu börjar vissa drömsekvenser blandas ihop med verkligheten där drömsekvenserna avbildar tjejerna som någon form av insatsstyrka i en sagovärld, det flippar för mycket för min snack och det finns ingen klockren koppling mellan dessa drömmar och huvudstoryn. Det är väl coola effekte och så men det räcker inte, storyn är för udda och håller inte hela vägen. Besvikelse, helt klart.

Betyg: R R R

Jag tittade även klart på CSIs senaste säsong och där är väl största nyheten att Lawrence Fishburne hoppar av efter några säsongers deltagande, frågan är nu vem som ska ta över som head honcho efter honom och den tidigare karaktären "Gil Grissom". Jag kan väl tycka att den serien nästintill gjort sitt efter 11 säsonger eller vad det nu är, även om den fortfarande har sin charm. Jag följde ju CSI:NY och CSI:Miami tidigare också men de har jag tappat längs vägen sedan någon säsong tillbaka, det är ju inga serier som direkt tillför något till världen mer än som tillfällig avkoppling. Klassen på serier har ju höjts så brutalt senaste fem åren att det krävs något extra för att verkligen få till en framgång, de här gamla serierna lever mycket på gamla meriter och jag tror tyvärr att de nog snart får kasta in handduken.

Sista veckan på jobbet innan semestern, ska bli så sinnessjukt skönt att komma ifrån och för en gångs skull har jag nästan hela semestern uppbokad med aktiviteter. Jag ser framemot lite soft häng i Riga och jag ser framemot bortkopplandet av vardagen i Finland. Jag hoppas min bil bara hinner bli klar, annars blir det seriösa problem men prognoserna lät goda då reparatören hade lyckats få tag på lite begagnade grejer så lyktan ser säkrad ut. Han hoppades på att kunna få till det mot slutet av kommande vecka och vi håller alla tummar vi har för att den planen håller... Pokermässigt blir det nog lugnare nu i juli, både för att Aqva tar sommarlov och för att ekonomin behöver hållas i lite stramare tyglar. Det är ju inte så att pengar inte kommer att gå åt med tanke på Riga och Finland så det är nog bara att se till att hålla i så gott det går, har ju en trevlig restskatt på 12k att se framemot i höst också. Being me.

tisdag 21 juni 2011

Deer hunter...

Jaha, idag var det då dags att ta min krock-oskuld, jag klippte ett rådjur på vägen till jobbet idag och det har förstört hela min dag och det så pass att jag sitter här rejält nedstämd på kvällskvisten. Jag var på godan väg till jobbet när jag hyfsat sent ser hur ett rådjur knallar över vägen från höger till vänster, den är 3/4 över vägen när den inser att jag närmar mig och får då panik och börjar springa några steg längs mittdelen av vägen innan den viker av till höger igen. Problemet är ju dock att jag börjat styra bilen åt det hållet med förhoppning om att fanstyget ska försvinna in i skogen till vänster, nu får jag istället försöka ratta febrilt till vänster för att undvika krock...men det lyckas jag ju inte. Rådjuret träffas av min högersida och jag klipper den på rumpan så att den i princip rullar längs med och emot min högra framsida för att sedan flippas in i skogen, jag lyckas snabbt få stopp på bilen och går ut för att inspektera skadorna. Framlyktan är helt rökt och plastdelarna har hål i sig medan plåten har bucklat till sig strax bakom framdäcket, det verkar som att jag lyckats flippa den in i sidan på mig innan den studsat in i skogen. Jag inser att jag aldrig kommer att hitta djuret själv så jag försöker först ringa 112 men får inget svar(hur sjukt är det på en skala?), sen inser jag efter lite konsultation av Wettis att 114 14 är rätt nummer att ringa. Där får jag snabbt tag på rätt person som först tar upp detaljer var det hänt för att sedan komplettera med mina persondetaljer, jägare skickas ut och jag kan dra vidare efter att ha markerat upp platsen.

Bilen var i alla fall i körbart skick så så långt allt väl, jag var dock mest ledsen över rådjuret...och självrisken på 5k som jag erfor senare att jag måste erlägga. Dagen har till och från gått åt till att prata med försäkringsbolaget samt styra upp reparationstid på verkstad, det visar sig att jag i försäkringsväg missat något som benämns som merförsäkring och som kostar ett par hundralappar per år. Hade jag haft det hade jag bara behövt betala en självrisk på 1k samt att jag hade fått tillgång till hyrbil och annat, grattis att jag får reda på det nu. Som om det inte vore nog så säger reparatören att de xenonlyktor jag har på bilen är restnoterade något brutalt, detta då underleverantören till Saab vägrar sälja fler tills Saab betalat sina räkningar. Grattis Sverige. Nu ska jag ändå förbi med bilen där imorgon för att få en bedömning på åtgärder samt ge reparatören en chans att redovisa skadorna till försäkringsbolaget och få ett godkännande, med mitt flyt får jag väl inte ens ett godkännande därifrån så jag får stå för kalaset själv av någon odefinierbar anledning.

Nej, mitt humör är inte alls på topp nu utan jag är rejält nedstämd, jag försökte ju också göra en desperat räddning av dagen genom att tanka in 2k på SvS för lite PLO-grind men det roliga tog slut rätt snabbt. Jag har tappat några hundringar när jag får runt 1k med floppad stege och flushdrag mot högre flushdrag, självklart sitter flushen och jag tar mina kvarvarande 400 och ger upp. Det känns hyfsat tungt nu, ekonomin och själen åker på smäll efter smäll. Jag får väl säga som en polare sa, att rådjuret nog i alla fall haft en sämre dag än mig...

måndag 20 juni 2011

Intensiv vecka, to say the least...

Förra måndagen drog jag iväg på en fyra dagar lång tjänsteresa så tyvärr missade jag finalen i Nordicbets Pokerallsvenskan men trots(tack vare?) min frånvaro lyckades vi krossa Lesjöfors i finalen och ta en back-to-back titel i Pokerallsvenskan! Riktigt sjukt härligt skönt, vi hade ju lite att leva upp till efter förra säsongens succé där vi gick segrande ur klubb-mot-klubb-upplägget. I år var ju förutsättningarna lite annorlunda med ett gruppspel som sedan övergick till matchspel i slutspelet, Lesjöfors hade ju visat framfötterna rejält och kändes som både värdiga och oroväckande motståndare i finalen. På något sjukt sätt lyckades vi dock få till en smärre kross även om Wettis och Rille jävlades med mig då jag var på resande fot, jag fick till en början olika besked från herrarna som dock snabbt fann sig och började gemensamt få mig att tro att allting var på väg att gå åt helvete när jag lite försynt sms:ade för att fråga om läget. Jag blev ju en aning konfunderad över de dubbla budskapen men svalde väl till slut till viss del det hela, sjukt nog fick jag inte heller igång internet på hotellet så jag kunde varken bekräfta eller dementera. Som tur var vek sig Wettis godhjärtad som han är och lät mig få veta sanningen d.v.s. att vi faktiskt vunnit, lättnaden var stor då jag tycker det är sjukt stor prestige i att vinna Pokerallsvenskan och det för andra året i rad. Vi är lite som en dynasti under uppbyggnad, vi får verkligen hoppas på en fortsättning på konceptet så att vi kan fortsätta att bärga hem titlar.

Hemfärd från tjänsteresan skedde på torsdagen och jag låste väl upp ytterdörren här hemma strax efter midnatt, lagom mör och seg efter några intensiva dagar på resande fot. Ingen rast och ingen ro dock, på fredagen var jag turneringsvärd på Aqva så det var bara att pallra sig dit och hoppas på lite framgång. Tyvärr springer jag som en halt häst genom ett minfält, jag fick inte delta länge innan det tog stopp. Jag hade väl hunnit tappa lite drygt halva stacken på diverse äventyr innan jag fejkar en tilt och trycker in mina i runda slängar 25BB pre från UTG-position med 99, HelenGu sväljer betet med hull och hår och synar med 66. Flopp och turn blankar men till tonerna av Nallens hejarop för en sexa på river levereras just en sexa och jag får bittert packa ihop, ännu en av själadödande bittra uttåg för det värsta var egentligen inte uttåget ur turneringen utan det faktum att jag var tvungen att vara kvar på klubben tills allting var klart samtidigt som jag skulle upp 06.00 morgonen efter. Det var bara att finna sig i läget och ro hela skeppet i hamn, det blev inte överdrivet sent då jag ändå var hemma innan 01.00.

Lördagen blev en riktigt speciell dag då vi skulle fira av Näsan, han fyller nämligen 30 i dagarna och planen var att köra en svensexe-inspirerad firardag för honom. Det hela började alltså med en överraskningsväckning då stackaren trodde på allvar att han skulle jobba dagen till ära, istället var vi ett tiotal personer som smög in i hans lya och gav honom en väckning han sent glömmer. Därefter blev lite spritfrukost för herrn innan det bar av till en paintball-ranch utanför Eskilstuna, i tre timmar sköt vi varandra gula och blå innan vi gav upp nöjda som få. Jag hade väl inga överdrivna framgångar på banan men plockade väl min beskärda del av motståndare, mest nöjd var jag över en flankning under en match där jag lyckas plocka två av motståndarnas fem man inom några sekunder utan att de fattar vad som egentligen hände. Jag lyckades klara mig från några värre märken även om färgbollarna ändå kysste mig rätt fint, Rille var ju lika mogen som vanligt då han i sista matchen förskansade sig med Näsans gevär utöver sitt egna och gav sig på mig. Jag hade precis blivit träffad av hans tjej och hade sträckt upp armarna samt ropat "Träff!" när det bara smattrar kulor i bröst och rygg på mig, fegisen har tagit korn på mig när jag står helt försvarslös och uppgiven. Moget var ordet. Efter det äventyret blev det lite snabb lunch på Burger King innan vi styrde kosan mot lite häng hemma hos Rille och hans tjej varefter vi letade oss ut på en närliggande fotbollsplan för lite brännboll, efter att ha svettats där en timme drog vi oss tillbaka och gjorde oss i ordning för kvällens fortsatta aktiviteter. Lagom runda under fötterna drog vi oss mot Strike för bowling, jag rockade väl ungefär lika hårt där som i paintballen men lyckades ändå spöa konkurrenterna som jag delade bana med. Efter en liten köttbit till middag intog vi ställets karaokebar där jag nog spräckte fler trumhinnor än jag räknat med i min alkoholförstärkta missuppfattning om min egen förträfflighet som sångare, jag tror Basshunter hade gråtit blod över min tolkning av "Boten Anna" och det säger ju inte lite med tanke på hans egna oförmåga att skapa riktig musik. En som dock visade upp sina talanger än en gång var Majsan som rockade hårt med lite "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" samt "New York, New York" till publikens stora jubel. Näsan fick också bekänna färg då han drog av klassikern "Idag är jag stark" bara för att strax efteråt få "En sådan karl", eller vad den heter, sig förärad av hans närmsta krets av kvinnliga beundrare. Efter några timmars häng i karaokebaren drog alla vidare även om det för egen del bara blev en snabbis in på BMB innan jag kände att det var nog, vi hade ändå hållit på sedan 07.00 så krutet började ta slut samtidigt som jag tyckte att vi splittrades alldeles för hårt inne på Blå Månen så det var inte alls lika kul längre. Som helhet var dagen dock riktigt grym och födelsedagsbarnet verkar ha uppskattat det hela rejält då han fortfarande på kvällen var mer eller mindre i chocktillstånd. GG Näsan och välkommen in i 30-talet!

Att påstå att jag var pigg på söndagsmorgonen är nog en överdrift utan guds like, jag var ohyggligt slö i både tanke och kropp även om bakisheten som sådan lyste i sin frånvaro. Bra var det då det på eftermiddagen stundade viktig poker i form av prisfördelningsturnering för priserna från Pokerallsvenskan, vi skulle alltså göra upp 2 SM-paket och 3 Superweekend-paket så det gällde att vara på alerten. Startstacken var baserad på antal deltaganden under säsongen och jag fick börja med 16k jämfört med 20k som var max, det tog inte lång tid innan jag byggde upp mig till runt 32k efter rätt mycket tur. Först floppar jag set i nior mot set i sexor men tyvärr är brädan för farlig för att jag ska kunna ta betalt nog då det redan på floppen finns en stege ute och turn fullbordar färgen medan river ger en fyrstege, dock får jag några k i välkommet tillskott till kassan. En stund senare har jag dock rejält med flyt mot samma kille, jag har 97 som jag ser en flopp med och den visar 976 vilket inte känns direkt fel. Jag blir dock lite förundrad över den action som sedan följer, jag bettar ut och får en raise som jag sedan i min tur reraisar till en all-in som det blir blixtsyn på. Inte undra på det när killen sitter på T8, helt plötsligt känns det inte lika kul längre. Jag är dock dealer och jobbar hårt på hemmafördelen, när jag ska lägga upp turn ropar jag ut ett högt och självförtroendefullt "En nia!" och se på fan. Där landar en nia på turn och jag har dragit ut rätt rejält, jag klagar dock inte även om killen som åkte är riktigt sympatisk. Efter det dör dock mitt kortsnitt och min träffbild något brutalt, jag får knappt några kort över tio och blöder sakta men säkert tills jag försöker mig på en bluff mot Printern. Jag höjer upp det ur sen position med KTo och får syn från honom på BB, floppen kommer Q-hög och han bettar ut varpå jag efter lite Oscars-värdigt stek slår om det till drygt det dubbla i mitt försök att bluffa hem det. Planerna grusas dock omedelbart då han utan större betänketid annonserar en kraftfull all-in, jag kan bara gratulera och kasta min sketna hand bara för att få se honom visa upp AA. Det är ungefär den tajmingen jag har just nu live, inte mycket fungerar. Efter det är jag nere på 10-12BB och loppet känns mer eller mindre kört, jag foldar några händer till innan jag tittar ner på AJo som efter min korttorka är som att hitta sin drömtjej på en klubb för homosexuella killar. Nåväl, Hosio som spelat lagom galet(läs helt jävla fucked up freaky)höjer upp det till 3xBB eller något liknande och jag orkar inte annat än pusha i det läget. Fold till honom och han tar en hyfsat omedelbar syn och jag hinner calla hans hand innan han visar den, en klassisk påpissning i form av AQ då det ju är givet att han ska slå mig med minimal marginal. Efter en blank bräda är det tack och godnatt för mig på plats 17 och jag känner att jag inte hade kunnat göra så mycket mer med den dagen, korten var inte på min sida och det var egentligen brutalt flyt att jag ens var kvar så länge som jag var med tanke på min 97 mot T8 tidigare. Det slutade i alla fall med att Näsan tog ett av SM-paketen och det var inte mer än en logisk avslutning på hans helg då han först vann turneringen på klubben i fredags, sedan hade sitt livs dag på lördagen för att kröna det hela med ett SM-paket on top. Bara för att liksom. GG alla som tog ett paket, vi får väl se om en annan kan få hänga med på äventyren på något annat sätt måhända.

Det är min senaste vecka och nog har den allt varit intensiv, kroppen smärtar som efter världens träningspass då paintballen tog ut sin rätt fysiskt och det bekräftar ju bara i vilket förfärligt tillstånd denna finska högborg befinner sig i. Dags att ta tag i saker och ting alltså. Veckan har dock gett mig insikter i dess olika former och det är då främst ur relationsaspekten som det blivit klart än en gång hur mina prioriteringar bör ligga, efter en massa energisug var det riktigt trevligt med den gångna helgen då de mer kvalitativa delarna av mitt umgänge visade sig från sin rätta sida och fyllde på energireserverna mer än väl. Det gäller att värdera och visa uppskattning för de som faktiskt bidrar med något vettigt till en istället för att överhuvudtaget ägna minsta lilla droppe av intresse och energi för de delar som bara försöker suga musten ur en. Jag har aldrig tvivlat på min förmåga att sålla men på sistone känns det som att utsuget har varit många nivåer högre än insuget...låter lite halvperverst det där men ni förstår min poäng. Jag ska bli än mer brutal i min prioritering av värdiga vänner och bara ägna mig åt de som faktiskt är vänner på riktigt, man måste ha folk man kan lita på runtomkring sig.

Kanske dags att runda av här för ikväll och ägna sig åt lite filmtitt eller något, magen börjar kurra så lite äggstek ligger nog nära till hands också. Pokerplanerna är ganska tunna just nu då klubben går mot sommarstängt och det endast återstår ett par turneringar innan vi tar paus, största grejen är väl Riga-resan om drygt två veckor. Jag hann dock med att få tag på biljetter till Big 4 på Ullevi 3 juli också, storebror tjatade lagom mycket och som kompensation för missad Linkin Park-konsert i veckan på grund av tjänsteresan slog vi till på gudasända biljeter på Ticnet. Det har ju varit utsålt länge men av en ren slump gick in för att kolla när evenemanget skulle starta och fick se att biljetter fanns lediga igen, vi slog snabbt till på biljetter på VIP-läktaren vilket inte låter helt fel. Det ska bli trevligt att se Metallica igen, de andra banden är väl inga större favoriter(Slayer, Megadeth, Anthrax) och hade jag fått välja hade jag nog gått både på Linkin Park och Slipknot före det här, de sistnämnda missar jag eftersom jag är i Riga då. Metaltown gick ju också av stapeln i helgen och det var även det ett evenemang som jag gärna gått på men i och med tjänsteresan samt 30-årskalaset så blev det aldrig riktigt aktuellt trots en lineup innehållande många intressanta akter. Det är väl bara att ta nya tag något annat år vad gäller den biten...

torsdag 9 juni 2011

Eddie Vedder - Without You

Den gamle Pearl Jam-sångaren hittar en verkligt känslosam ton och ger röst åt vackra ord och tankar, vackert värre:

Fortsatt turreframgång...

Jag körde Lillördag igår på SvS och min nuvarande goda turneringsform håller i sig, som jag så många gånger tidigare konstaterat så blöder som ett brutalt magsår vad det gäller PLO-spelet så det är ju där mitt problem ligger. Nu var det i alla fall dryga 140 med och jag höll mig i bakgrunden till en början, jobbade på sakteliga med de kort jag fick men fick ingen drömstart direkt utan nötte bara på. Så fortsatte det nog nästintill hela vägen där jag aldrig riktigt var med i toppen och slogs förrän på finalbordet, jag lyckades dock finta upp Dybban på läktaren längs med vägen med en klassiker. Jag får AA UTG+1 eller något och jag har sett hur Dybban varit inne och roddat i lite potter samt sett lite semitilt ut så mina förhoppningar är ganska stora i det läget, även om mitt fokus självklart inte är enbart på honom utan jag hoppas ju på action längs vägen oavsett vem som tar initiativ till den. Jag behövde inte vänta länge då en kille i mittposition slår upp det hela och när det väl kommer till Dybban så kör han in skiten, jag gnuggar händer och genomför sedan världens sämsta Oscar-performance i mina försöka att få med ursprungshöjaren. Jag sitter och steker och steker och steker för att till slut trycka in allt och till min stora förvåning(!) viker han, helt sjukt. Eller inte. Mer uppenbar AA får man väl leta efter och jag kan inte skylla mitt tafatta försök på mer än någon form av upphetsning över nötterna, då pratar vi kort alltså. Dybban hade väl AK om jag inte missminner mig och jag har även för mig att han plockade upp en hålklonk på flopp men som tur var dodgade jag allt, bara att dra ännu ett streck i Dödat-Dybban-kolumnen.

Väl på finalbordet dog mitt kortsnitt ut och jag fick ingen som helst respekt från motståndarna, jag höll mig passiv och spelade bara de få premiumhänder jag fick från att vi var tio till vi var fyra kvar. Där tvingades jag till action och trodde i min enfald att min tidigare uppenbart tighta image skulle vara till min fördel men de här gossarna måste ha spelat med mig förr för jag fick banne mig ingen respekt överhuvudtaget. Varenda gång jag höjde pre och cbetade flopp så blev det omslag och med min för tillfället usla träffbild var det bara att vika moloket, jag lyckades dock vid ett tillfälle dubbla med QQ mot AJ men det kändes som det bara var en tidsfråga. De andra skyfflade markerna emellan sig och jag började bli lite stressad så när jag hittar A9o åker allt in men tyvärr har en av de andra hittat 99 som får stå, jag slutar som fyra och får inkassera drygt 5k vilket inte är fy skam på något sätt men förstapriset på 17k hade ju självklart smakat mumma. Jag provade också för första gången mitt nya skyddsnät för PLO-spel, jag har lovat mig själv att aldrig ta mer än 10% av en eventuell turrevinst för åte-"investering" i PLO. Nu tog jag 500 kr och började leka runt med och efter att först ha tappat nästan hälften tog det fart och jag får upp stacken till runt 1 000 kr, sedan kommer det som alltid kommer d.v.s. the downfall. Jag får 8552(absolut ingen topphand, jag vet) men eftersom det är ett väldigt fiskigt bord vill inte jag vara sämre utan hänger på en halvkraftig preflopraise, floppen kommer 569 med två klöver och jag tror mig stå ganska bra i konkurrensen. Jag kommer inte ihåg exakta händelseförloppet men jag hamnar i alla fall all-in på floppen mot bordets största aggrofisk, jag tror mig kunna leda även om jag självklart helst drar en kåk to be on the safe side. Turn blankar men rivern ger bordet färgen, mycket väl så sitter han på en Q-hög färg där han också hade hålstegsdraget så potten på 2k ramlar över till honom. Lite trist då jag nog hade kunnat rumla på rätt bra med den stacken och trist att min hand inte fick hålla när jag ändå faktiskt ledde redan från start, det är ju dock PLO så no big surprise direkt. Efter det lade jag dock ner disciplinerad som jag är och än har jag inte tankat in mer PLO-pengar heller, bra va?

Idag var jag iväg och drog mitt livs andra tatuering, jag tog det jag nämnde för första gången på bloggen för över två år sedan nämligen "Amorosus semper est timorosus" som då står för "Den man älskar den fruktar man". Jag hade fått några förslag på fonter från tatueraren som jag lade upp på min FB-profil för lite omröstning, den ena var lite skrivstilssnirklig medan den andra var old English-inspirerad. Trots en stor övervikt av röster för det förstnämnda alternativet valde jag ändå att gå på det andra, det var den jag tyckte såg schysstast ut från början och så här i efterhand måste jag säga att den blev riktigt bra trots att jag kanske bär WT-epitet i vissas ögon numera. ;) Nu gäller det bara att smörja den och vårda den den närmsta tiden så jag slipper komplikationer men så här långt ser det väldigt lovande ut på den fronten.

Imorgon bär det av till Stockholm för inflyttningsfest, är en gammal kollega och en blodsbroder som bytt sitt boende från radhus till en rejäl lägenhet så det ska bli kul att se hur de bor och träffa lite löst folk. Mer än så är inte planerat till helgen och jag ser inte att oddsen är särskilt höga för att jag tar några turneringsskott på lördags- och söndagskvällarna, känns som att jag bör fortsätta på inslagna linjen och upprätthålla min ITM-streak. Jag anmälde mig även till en pokerresa till Riga som HPK kör, mellan 5:e och 10:e juli ska det lokala kasinot intas och scoopas. Det ska bli kul med en sådan här temaresa igen, de brukar aldrig vara tråkiga direkt och jag får tillfälle att träffa folket från HPK igen då det var ett bra tag sedan jag hängde där på ett mer permanent basis. Efter den trippen blir det Finland i dryga 10 dagar så nu är min semester mer eller mindre uppbokad och klar, bara att vänta in härligheten då. Nu ska det dock nannas och smekas ny tatuering...

tisdag 7 juni 2011

Plufsigheten förkroppsligad...

Det var inte förrän efter en rakning och frisering igår som verkligheten blev påtaglig för mig, det var då eländet blottades utan pardon. Jag kan numera inte se mig själv i en spegel utan att gråta tårar, det som möter mig är ett övermoget bebisansikte där plufsigheten tagit överhanden helt och hållet dödandes allt hopp om någon som helst form av skönhetsfläck. Kort och gott, det är en nuna som bara en mor kan älska. Jag har aldrig varit någon skönhet direkt, flickorna har ju inte rusat efter mig på något sätt men nu känns det som att nerdekandet nått nya höjder(eller bottnar). Om jag inte var deprimerad innan så är jag det nu, jösses...

Igår var det alltså dags för semifinaler i Pokerallsvenskan på Nordicbet och vi på Aqva ställdes mot ett gäng gotlänningar som jag visualiserade framför mig som Asterix och Obelix fastän bautastenarna utbytta mot raukar. Nåväl, vi började matchen med en mannamässig fördel då vi ställde upp med 35 mot deras 24, det bådade gott men det blev ett drama ända in i det sista. Det började rätt bra för oss men många av oss var shorta och när dessa väl åkte svängde favören till Visby, vi kämpade frenetiskt för att hålla oss kvar i matchen och lyckades med tack vare en hel del tur men det ska inte bäras oss emot då Visby också visade upp en hel del klonking skills. När finalbordet väl började var vi fem mot fem, så jämnt som det någonsin kunde vara alltså. Det blev ett långdraget och dramatiskt finalbord där det tog väldigt lång tid innan den förste åkte, vid det läget var allas stackar mellan 10-15BB så det var verkligen lotto på hög nivå. Vi hade turen att vinna några händer där vi fick in pengarna som underdogs så det får vi tacka pokergudarna för, tack vare detta lyckades vi plocka dom en efter en och när tre hade åkt från finalbordet och alla dessa var gutar var det klart. Vi har alltså en ypperlig chans att försvara vår titel från förra året då vi nu alltså kan titulera oss finalklara, motståndet där blir Lepok som nog är de som gett oss störst motstånd under säsongen då vi var i samma division i gruppspelet. De kan nästintill matcha oss spelarantalsmässigt och spelmässigt är de nog i par med oss också, det kommer att bli en brutalt jämn och hård batalj men ack så trevlig. Hela säsongen har trots några mindre fadäser varit en fair play-inspirerad sak och det känns bra för det är väl det som egentligen varit syftet med det hela, att binda samman klubbarna i Sverige och skapa någon form av gemenskap och kontaktyta att bygga vidare. På måndag smäller det alltså och jag hoppas ju självklart att Aqva mäktar med att försvara titeln, det vore en tung prestigevinst om vi lyckas med det även om vi gjort en grym prestation så här långt oavsett vad. Trevligt trevligt.

Jag tog mig i kragen idag och letade mig ut i spåren på Björnön där jag betade av 5km-slingan, det höll dock på att kosta mig livet(nåja) då jag halvvägs genom det hela kände av hur dålig min form egentligen var i form av en horribel ryggsmärta. Där och då insåg jag hur mycket jag förfallit fysist och jag kände mig verkligen utsatt där med en farbror och två yngre tjejer framför, jag ville inte försöka ta mig förbi dom för jag var inte ens säker att jag skulle klara av det men samtidigt ville jag inte sacka efter heller. Som tur var vek gubben av rätt tidigt medan tjejerna knatade på som aldrig förr, jag hänger på dom ända till sista mördarbacken där de helt plötsligt hittar världens spurt medan jag själv håller på att förblöda av orkeslöshet mitt i. Det är med nöd och näppe jag tar mig runt men det är en skön känsla som infinner sig när jag väl ramlar ner i bilsätet, jag kan ju ha påbörjat något bra återigen om jag bara orkar upprätthålla disciplinen. Egentligen har jag inga alternativ, min vidriga plufsighet måste bara bort för jag klarar inte av att möta den i spegeln varje morgon...

Utöver att jag är förbannad på mitt förfall så är jag förbannad på en del människor i min omgivning, jag är innerligt trött på att bara ge och aldrig få något gott tillbaka. Nuförtiden känns det som att var jag än visar mig så är det någon som är där och försöker dräpa, enda resultatet som blir av det är att jag sluter mig och tar bort personen ifråga från mitt liv. Det kan ju tyvärr leda till att andra personer i samma umgängeskrets faller bort också men det orkar jag inte bry mig, så tillvida att personerna ifråga inte är tillräckligt viktiga för mig. Självklart behåller jag de personer jag tror mig veta var jag har och som jag känner att jag faktiskt får något ifrån också, de andra kan ta sitt pick och pack och bara dra. Det tråkiga är dessa människor som nästintill i varenda förstakontakt för dagen börjar med att börja pika eller köra gliringar, utan att någonsin i princip ha presterat något gott tillbaka. Jag kan slänga käft, inga problem, men det ska som sagt finnas hjärta med i det och det ska vara på riktigt. Om någon tattare hänger på och försöker få in cheap shots på min bekostnad kan de räkna med att bli utraderade ur min värld, jag orkar inte kasta bort energi på folk som inte förtjänar det. Så, då var det sagt också, ännu en dag i det vi kallar verkligheten.

Mer än så har det inte hunnit hända, jag måste dock fokusera på min bil igen snart då servicelampan börjat lysa. Ett problem som återkommit där är också växelspaksknoppens livlighet, den har börjat lossna i tid och otid igen och det känns inte så vidare trafiksäkert så det får jag väl försöka åtgärda snarast. Jag vet ju hur det gick förra gången, en bakbumper bär klara minnen av en väggstötning på parkeringsdäcket när knoppen fick för sig att slita sig en morgon. Måste älska bilars förmåga att krångla...

söndag 5 juni 2011

Girugamesh - Owari to Mirai PV

Lite asiatisk inspiration är aldrig fel och det här är ett band som hittat vägen in i mitt musikhjärta, skön känsla över deras stil och framförande:

Speltorsk...

Det är jag ju vad det verkar eftersom jag lyckats med konststycket att tappa min vinst på 14k från förra helgen, mer eller mindre i alla fall och det känns ju inte direkt bra. Pengarna i sig är ju inte enorma men det är principen, förut har jag inte tillåtit mig själv till något dylikt även om jag haft swings i PLO där jag under säg fyra dagar plussat 20k för att sedan tappa i princip allt på tre. Jag vet inte, bara en liten otäck känsla av ej tillräcklig kontroll som gror i mig så jag ska därför ta och lugna ner mig med spelandet avsevärt. Målet är väl att låta juni vara så spelfri som möjligt, för att få en liten andningspaus och rikta in mig på annat som också behöver mäktas med så som återupprättandet av någon form av fysisk form. Det är ju PLO-spelandet som gör att jag blöder, jag spelar ju över min rulle där och bör nog fundera på att ta det på det allvar som krävs. Jag har pratat med en del vänner om mitt spel och fått en del pointers som helt klart är värda att beakta, jag bör också nog bli mer disciplinerad i mitt val av nivå för spelet. Eftersom mitt förstahandsval i dagsläget är SvS som klient så är väl nivån 0,5-1 den som är spelbar för mig ur ett bankrulleperspektiv där mitt krav nog är minst 100 inköp för att det ska vara hållbart. Nästa nivå är ju 1-2 och det skulle innebära 20k i rulle men när jag tänker på de swings jag har på den nivån(samt 2-4) så känns nästan 40k närmare sanningen. Det är väl det tydligaste tecknet på vilka marginaler som krävs för att få en rulle att hålla i PLO, det är så sjukt mycket svängningar och risken att bli permanent rövknullad är påtaglig.

Jag ska som sagt försöka andas lite nu, känns inte bra mentalt med tappet som varit sista veckan och mitt spel kommer att vara rätt begränsat ett tag framöver. Imorgon ska jag dock vara med och försöka ta Aqva till final i Pokerallsvenskan, vi möter Visby och de är inte att förakta då vi sett deras spel på nära håll i gruppspelet. Jag hoppas dock vi kan visa vår styrka och ta hem semifinalen, vore riktigt härligt med final och brutal chans på att försvara titeln. Ni får hålla de tummar ni har...

Den långa ledigheten har annars ägnats mest åt att sova, spela lite xbox och glo på film. Jag är ingen solknarkare så har inte brytt mig så mycket om vädret ute direkt, jag vet vad jag behöver för egen del och det har varit lite lugn och ro på egen hand och då har det blivit så. Häromkvällen var dock Hef över för lite häng och efter att ha dragit i mig en vinare på egen hand delade vi på en andra samtidigt som vi körde lite Black Ops mot random muppar på nätet, inte direkt oväntat blev vi brutalt ägda men vem hade trott något annat.

Igår kväll fick kissen något brutalt ryck när hon varit på toa och gjort nummer två, hon kommer springandes i 190km/h och rusar över bord och soffa upp på hennes vanliga plats i form av fönsterbrädet. Nu sker dock det konstiga i att hon liksom sätter sig på rumpan och drar rumpan efter sig längs med brädan, helt omedveten om att hon är på väg in i ett hörn med en blomkruka mellan sig och hörnet. Jag försöker tilltala henne lite obekymrat men hon mosar bara på tills jag kommer för nära för då hoppar hon ner och drar iväg i 190 igen, den här gången in under min säng. Jag kan ju förstå att det hade något med en mindre lyckad bajsning att göra men tänker inte så mycket mer på det... Imorse(typ 13.30) när jag går upp kliver jag dock på något hårt i hallen och ser först inte vad det är men vid närmare anblick inser jag att det är stelnad avföring från henne som ligger där, trevligare saker kan man ju mötas av på morgonkvisten. Bara att ta fram en svamp och skrubba bort skiten(!), stackaren fick väl panik igår när hon insåg att det fastnat bajs i hennes stjärthår. Inte lätt att vara så renlig av sig...

Filmerna som jag kikat på:

Titel: Unknown
Genre: Thriller

En riktigt bra film där Liam Neeson är den äkte maken som är på kombinerad tjänste-/kärleksresa med sin fru i Berlin, dock glömmer de kvar en väska på flygplatsen och han ger sig iväg i ilfart för att hämta den. På vägen dit råkar han dock ut för en bilolycka och slår i huvudet, omtöcknad vaknar han upp på sjukhuset och försöker leta reda på sin fru. När han väl hittar henne känner inte hon igen honom, snacka om jobbigt läge. Filmen påminner en del om t ex Bourne-filmerna i sitt tempo och sin stil, den är riktigt bra då man hela tiden får själv försöka klura ut vad som egentligen händer precis som huvudpersonen. En av de bättre filmerna på länge...

Betyg: R R R R R

Titel: Elephant White
Genre: Action

En lönnmördare i Bangkok får i uppdrag att mörda några män som utnyttjat en affärsmans dotter men allting är inte vad det verkar, det blir ganska snart mer komplicerat än så. En ganska ordinär rulle som börjar lovande men planar sedan ut i en ganska medioker tillställning, man försöker krydda det hela med lite asiatisk mysticism men det faller ganska platt ändå. Några sköna scener finns det en det räddar inte filmen i sin helhet, det blir inte mer än lite tidsdödande av det hela i njutningsväg till slut.

Betyg: R R

Titel: Rango
Genre: Animerad komedi

Här får vi följa en ödla som får sin trygga akvarietillvaro utbytt mot ökensand och brutal överlevnad i småkrypens minicivilisation, han inser att han kan börja om från scratch med den han är så han hittar på sin egen bakgrund och förför på så vis de andra små liven så pass mycket att han får äran att bli deras sheriff. En charmig berättelse där stilen på filmen och humorn skördar stora framgångar, man sitter småleende mest hela tiden och bara njuter. Musik och stil flörtar hej vilt med gamla western-klassiker och referenserna är många, blir en liten nostalgisk tripp till Clintans storhetstider. Helt klart sevärd.

Betyg: R R R R

Titel: The Hangover II
Genre: Komedi

Svensexegänget är tillbaka för en ny omgång av galenskap och den första filmen var i mina ögon klockren, kan fortfarande fnissa lätt åt scenen där en av killarna får det att se ut som att en bebis sitter och runkar. Nåväl, nu är det dags igen och den här gången är det en av de andra killarna som ska gifta sig och det i Bangkok, väl där är det bestämt att alla bara ska ta det lugnt men syftet med filmen skulle ju försvinna ifall de inte råkade ut för en ny minneslucksframkallande ösarkväll. Filmen i sig känns som en upprepning, obviously, och tappar därför lite av charmen även om det finns ställen där jag garvar lite högt. Det är ju det som är det trista med Hollywood, har de hittat något som funkar så vill de gärna få det att funka fler gånger för att casha in än mer. Här hade det räckt med en omgång faktiskt...

Betyg: R R R
-----------

Det var väl det i filmväg, det har blivit en del gluttande på nätterna nu då sommaren är min älsklingstid på året vad gäller nätterna. Finns inget underbarare än att sitta upp sent på nätterna när det är halvljust ute och bara vara, luften har blivit svalare och en skön tystnad lägger sig över staden. Det är därför jag mer eller mindre vänt på dygnet på några dagar här, jag tror inte jag gått och lagt mig tidigare än två en enda natt. Ikväll kan det dock bli hyfsat normal tid då jag faktiskt är lite trött, all pokerstress och -ångest har tagit ut sin rätt och nu när loppet är kört ännu en gång så infinner sig någon form av miserabelt lugn. Jag blir alltid så stressad när jag når en framgång, är ju helt förvissad om att jag ska smida medan järnet är varmt så då öser jag på från alla håll och så slutar det så som det oftast gör...i total misär. Är det någon som har tips på hur man ska tänka i liknande lägen? Om man klonkar något, ska man breaka eller ska man ösa på? Vad är era erfarenheter? Jag vet ju att jag mer eller mindre aldrig lyckats med något liknande, de senaste månaderna har jag haft tre eller fyra dylika klonka och varje gång har pengarna försvunnit snabbare än jag hunnit säga "Ship it, holla!".

Nu är det nog dags att glo på någon mer film innan nanna-dags, jag hoppas jag kan skriva ett finalinlägg imorgon om inte annat...