Störd gosse...

Det är vad jag är, totalt fucked up in the head. Usch vad trött jag blir på mig själv...jag sätter in lite pengar på SvS kvällen till ära och lyckas faktiskt hyfsat bra vid PLO-borden då jag bl.a. plockar runt sex inköp från en och samma snubbe. Tyvärr åker jag på en del vidriga utdragningar vilket dock hör PLO till men när det kommer flera på raken blir jag lite putt, trots det håller jag i spelet skapligt och mot slutet ligger jag lite plus. Det är då jag får den ångestframkallande idén att jag ska skotta lite så jag tar det jag har satt in och arbetat med under hela kvällen och kliver in på ett alldeles för högt bord, där tar det 10 minuter innan allt är borta. Jag är så urbota dum i huvudet så det finns inte, varför inte nöja sig med lillplusset och lägga ner för dagen? Nej, då ska denna mentalt sjuka individ in och skotta...nej, nu får jag skärpa mig och jag stänger nog av mig själv från PLO-slasken ett tag nu. Det får ju bara inte gå till så här...

Usch fy blä.

Poker = Shit...

Rubriken parafraserar en av mitt favoritband Slipknots låtar där originalet heter People = Shit vilket också kan stämma från dag till dag, bandet är ju tyvärr aktuella på grund av tråkiga nyheter då basisten hittades död på ett hotellrum i veckan. Trolig dödsorsak är väl en drogöverdos av något slag men de väntar fortfarande på toxikologirapporten(heter det så på svenska?), de har i alla fall kunnat konstatera att det inte finns några uppenbara tecken på att något brott ska ha begåtts. Jag tittade på den känslosamma presskonferensen bandet hade dagen efter och jag fällde några tårar själv, mest på grund av känslorna som de gav uttryck och värst var nog att se Paul Grays bror staka sig fram genom några meningar. Usch, riktigt tragiskt. Vi får hoppas bandet inte viker ner sig på grund av det här utan kan komma ut ännu större och bättre ur det här, det vore synd om världen förnekades deras grymma musik. Rest in peace, Paul...

Åter till rubriken, poker är fanimej definitionen av det mest äckliga och vidriga som existerar på denna jord. Knappt hade jag hämtat mig efter gårdagens fadäser innan det var dags igen, jag vaknade tidigt idag och fick den briljanta idén efter lite kontemplering att jag skulle delta i dagens PLO-turre på HPK. På plats kunde vi konstatera att 15 personer valt att närvara, det var en rebuy-turre och sådana brukar ju alltid ge action vilket vi inte hade något undantag på den här gången heller. Över 60 rebuys gjordes på dessa 15 man och det var väldigt spelglatt på många håll, själv höll jag ihop det bra och spelade kontrollerat hela turneringen igenom. Ärligt är jag faktiskt imponerad över mitt spel och jag känner verkligen att jag lärt mig mycket i och med mina äventyr online, jag har en annan känsla för PLO än vad jag hade förut. Det tar ett tag innan jag kommer igång och är inne för min existens i en pott ganska tidigt, jag hade i det läget bestämt mig för att min rebuy-gräns var nådd så det fick bära eller brista. Som tur var floppade jag set mot två personer som höll hela vägen så jag tripplade upp mig till en behaglig stack, efter det såg jag mig inte om utan bara mosade på.

När vi väl når finalbord(vilken bedrift med 15 spelare) uppstår en intressant situation, av bordets 10 spelare går 5 all-in när jag sitter på BB och i det läget sitter jag på 25% av markerna i spel. Jag har 8992 eller något dylikt på hand med ett färgdrag, efter många om och men och glada tillrop från motståndarna väljer jag att syna med förhoppningen om att göra en historisk bust av fem personer på en och sama gång. Om jag minns rätt är det bara en hand som slår mig pre och det är Amirs AAxx, floppen kommer tyvärr A-hög och med en åtta. Läget ser inte bra ut men på turn spikar jag min nia och eftersom Amir är en av de shortare har jag en fin sidopott som väntar på mig, dock finns ju några färdiga stegar ute men på rivern kommer en underbar 8:a till och jag tar sidopotten medan Amir femdubblar sig. Det intressanta med Amir var att han var sen i sin ankomst så han klev in direkt på finalbordet och på grund av straffavdrag för sin sena ankomst gav hans första inköp inga marker alls. Två inköp senare är han chiptvåa vid finalbordet, sjukt var bara förnamnet. Nåväl, jag fortsätter att hålla mig i topp tills Jörgen och Ola börjar jävlas med mig, jag blir halvt rövknullad av den förstnämnda och totalt tillika brutalt våldförd på av den sistnämnda. Jag dubblar upp Jörgen i en randomhand där jag inte ens kommer ihåg vad som hände men jag tappar drygt 15k av mina ca 50k till honom, han har mage att slowrolla mig i handen efter det. Vi checkar ned en hand till rivern där han säger att han inte har något varpå jag inser att min AQxx är bästa icke-träffade handen varpå jag tror att potten är min...tills Jörgen plötsligt, med handen halvvägs in i mucken, utbrister "Vänta!!! Jag såg fel! Jag har ju faktiskt färg...". Yeah, fuck you too. :)

Nå, det skulle inte vara något mot vad Ola gör mot mig, jag tappar tre potter mot honom på kort tid där jag alltid leder när allt åker in. Jag vet, PLO är ett spel där marginalerna är än mer brutala än i texas men någon måtta får det vara. Jag gick ju aldrig in med någon brutal ledning men ändå tycker jag att det borde hålla någon gång men icke sa nicke, på tjugo minuter eller något dylikt tappar jag hela min stack till honom och tilten brinner som purgatorisk eld i mitt sinne. Sista handen känns så vidrig och ännu en gång för att jag blir brutalt tagen på rivern, jag har fått in allt med överpar till brädan och han synar med ett färgdrag. Han sätter inte färgdraget utan träffar ett högre tvåpar än mig då han har K6xx på hand, floppen hade en 6:a och rivern en K. Märk väl att jag hade en K på hand men träffar inte mitt fjärde kort eller någon knekt då jag har två knektar. Usch, fy, fan. Det är dagar som dessa som jag hatar poker så innerligt att det finns inte, jag är som en sönderkramad trasa där alla krafter forcerats ur mig och spolats ner i ett avföringsbeklätt avlopp. Livet är så kul...

Under helgen har jag annars roat mig med att se klart på Lost och 24 som både är TV-epoker som går i graven nu. 24 slog ju ner som en bomb för ett antal år sedan, en rejält nyskapande serie som cementerat begrepp som CTU och namn som Jack Bauer i folks medvetanden. Min största fundering är dock hur jävla stenhård den karln kan vara, inte under en enda av dessa åtta säsonger som gjordes har snubben behövt vare sig pinka, bajsa, äta eller sova under de 24 timmar som incidenterna utspelat sig under. Det är banne mig mer imponerande än att han på egen hand knäcker konspirationsgäng och regeringar på löpande band, jag önskar jag ens hade hälften av dessa talanger. Fast bajsa är ju skönt så det vill man ju fortsätta göra... Lost var också nyskapande fast på ett annat sätt, här har vi en serie som är en bok d.v.s. genomtänkt från början till slut. I ett antal säsonger har vi fått följa en annan Jack i hans äventyr med sina medpassagerare från Oceanic 815 som kraschade på en öde ö, sista säsongen har varit obeskrivligt bra men slutar i ett litet antiklimax för egen del. Jag hade hoppats på en mer genomgående ihopknytning av säcken men jag är nog mer oförstående nu än tidigare. Visst har många fenomen och personers betydelse förklarats men ändå finns det så mycket som vi inte fått några svar på, där även huvudtemat lämnar en hel del frågor och kan inte direkt påstås vara solklart. Det är ju helt klart ett framtidsprojekt att se om hela serien från början till slut fast nu med de svar man ändå inhämtat, jag kommer nog också att surfa runt på en del Lost-forum framöver för att försöka få hjälp med att lägga pusslet. Imponerande serie vilket fall som...vi får tacka både 24 och Lost för den underhållning de bjudit under åren och nu går alltså två historiska serier i graven. Skönt på ett sätt för nu har jag två mindre att följa...

Är fortfarande lack på snubben som gnällde på min parkering, hur mycket ork har folk egentligen över att bry sig om andras leverne? Det var som häromveckan när jag var ute och körde i vanlig ordning, jag kör cityringen lugnt och fint och närmar mig korsningen vid Mälardalens högskola från Oxbacken-hållet till. Jag kör i vänsterfilen eftersom jag kommer att ta vänster en bit efter skolan, plötsligt börjar någon veva med handen ur en öppen ruta i den högra filen men jag tänker inte mer på det utan tror mest det är någon som hänger ut sin hand för att sommar-chilla lite. När jag närmar mig rödljusen kommer jag till stället där en ytterligare fil öppnar sig till vänster för de som ska svänga till vänster, mot högskolan. Jag bromsar in och ser den nyss nämnda bilen försvinna bakom mig för att sedan dyka upp i den vänstra filen, jag skulle inte ha sett något annars men jag känner att någon glor på mig väldigt intensivt så jag slänger en blick åt vänster i väntan på att ljusen ska växla. Där i bilen sitter en skäggig gubbjävel och muttrar en massa ord viftandes på sin arm, förbannad tydligen över att jag blockerade hans möjlighet att ta sig till vänsterfilen. Jag fattar ingenting utan skakar bara på huvudet åt honom och hånler lite, vad annat kan jag göra? Han fortsätter att muttra men tycker sig nog själv till slut ha vunnit då hans ljus växlar först och han kommer iväg före mig, han vinkar hejdå till mig så spydigt och glatt som han bara någonsin kan. Vad ska man säga? Gjorde jag något fel i situationen? Absolut inte. A och O i trafiken är väl att man planerar sin körning och gjorde gubbäcklet det? Knappast. Om han vet att han ska köra vänster i nästa korsning ska han väl för fan inte lägga sig i högerfilen, jävla mupp. Här får han alltså för sig att han har rätt att pissa på mig för jag i hans värld("gatulampa" som vissa skulle ha sagt) gjort fel och för mig är det ju bara det tydligaste exemplet någonsin på vad som är det största felet med den världen vi lever i nämligen att folk tror de har rätt att döma andra helt och hållet baserat på deras uppfattning om verkligheten. Vad folk bör komma ihåg är att det alltid finns minst en till sida av myntet, man ska inte vara snabb att döma eller påtala saker och ting. Det här kan jag bli så evinnerligt trött på och därmed avslutar jag med det jag började med... people = shit...

HPK KO...

Knockout blev det, usch fy bubblan... Jag var hyfsat taggad inför uppgiften då jag haft lite uppåtgående form på pokersidan i och med andraplatsen på Aqva i onsdags och så lite PLO-cg på det så jag kände att tiden kanske var mogen för en Koivulainen-framgång. Vi började med 20k i startstack och 21 hugade lirare infann sig, jag fick ett hyfsat jobbigt bord med bl.a. FN, Kribba, Pommes och Amir som alla är mer eller mindre spelglada. Jag började dock hyfsat bra med ett riktigt bra kortsnitt med ett par AA och KK inom första timmen eller två, jag lyckas jobba upp mig till runt 30k utan några större konfrontationer innan mitt enda riktiga felspel i turneringen kommer. Jag har QQ och höjer upp det till 1k med blinds på 100/200 med en limp innan, FN tripplar mitt bet och jag synar. Floppen kommer K-hög med två ruter och FN bettar ut direkt, jag vet inte vad jag ska tro så jag dubblar hans bet för att kolla hur min hand står. Jag får ett ganska snabbt svar då han instapushar och jag blir tvungen att lägga, 15k fattigare. Jag är nere på 12k men lyckas på något oförklarligt sätt jobba mig uppåt sakta men säkert, jag får fortsatt bra kortsnitt och bra träffbild.

Deltagarantalet minskar vartefter och till slut bryts vårt bord och vi blir flyttade till ett nytt, med två bord kvar ligger jag hyfsat till och jag kämpar på runt 20-25k tills jag får in allt i en coinflipp mot Mördarn, han har AK mot mina 99. Floppen kommer J8T eller något dylikt varpå turn ger mig i alla fall en stege och hans A på rivern hjälper föga. Efter det är jag uppe på runt 45k men snart tappar jag 7k till Lillgrisen a.k.a. Pommes a.k.a. Dennis som har lattjat runt mig med hela dagen då han bluffat bort mig från diverse potter och gör så även nu. Jag har JThj och har slagit upp det från knappen med ännu ett omslag från honom, jag synar det och floppen kommer AQ9 med två spader. Han bettar ut och jag hittar inget annat än vik trots mitt öppna stegdrag och han visar upp 63o för nöten...fucking nutcase. Efter det är jag lagom tiltad på honom och jag tror han inser allvaret för han intar en väldigt passiv attityd gentemot mig efter det för han inser väl att han inte har så mycket mer bluffutrymme mot mig för jag kommer att syna med det mesta...nu är det ju inte han som primärt sätter stopp för min framfart utan Hish. Han har hela turneringen igenom svamlat om att det är min turnering men det är ju kul när han säger det när han kommer att rövknulla mig själv...

En bit in i tvåbords-stadiet får jag 77 och slår upp det, Hish som sitter till vänster om mig sitter och funderar bra länge innan han trycker in sina marker för sjuttioelfte gången. Jag läser hans funderande på att han har typ AK, AQ eller något dylikt och jag tror mig leda pre så inställd på en coin tar jag syn. Helt väntat har han en AK och jag har chansen att vinna en 60k-pott, både flopp och turn blankar men självklart kommer det fittiga A:et på rivern och jag har bara 15k kvar. Handen efter får jag A7 som jag ställer med och min ärkenemesis Pommes hittar ju självklart synen med KT eller något för 1/5 av sin stack. Inte för att han träffar något av sina kort men han drar likväl en fyrfärgad spader på brädan för att komplettera sin enda spader på hand, det är så jävla skönt att bli dubbelmackad i rövknullande två händer i rad. Fy fan säger jag bara...där och då dog min pokerlust för en bra tid framöver. Poker kan vara det äckligaste och vidrigaste spelet i hela världen när det är på det humöret... Istället för runt 80k i marker och 20% av markerna i spel var jag ute, bitter och sur. F-tta.

Inte nog med det, på vägen hem stannar jag vid en Statoil-mack för att köpa lite tröstgodis och parkerar lite slarvigt då det är en radda platser som är lediga. Tro fan att jag stöter på en kille på vägen ut som är på väg in som hasplar ur sig "Världens bästa parkering!", what the fuck säger jag. Vilken jävla mupp. Orka bry sig om det när han har en tre-fyra platser bredvid som är helt lediga, han kan ju parkera på ledden om han så vill. Jag tror Sverige aldrig varit närmare ett till parkeringsmord och jag var SÅ nära att repa hans bil eller sparka in en buckla. Hur mycket idioter finns det där ute egentligen? Orka orka orka.

Jag har precis dragit i mig en flaska rödtjut som tröst för dagens misär och håller precis på att se klart på Lost, det hela är ju över och jag har väl ca 30 min kvar av allt innan jag vet hur det slutar. Sista avsnittet/avsnittet är dock inte riktigt världsklass måste jag erkänna, de innan har dock hållit högsta klass så nog fan avsltuar serien med flaggan i topp. Jag får väl återkomma med en reflektion över totalen när jag väl sett klart på sista avsnittet...

Pokern har som sagt gått hyfsat senate dagarna bortsett från dagens KO, jag körde ju dock både LL och Texas djup på SS här på kvällskvisten för att trösta mig själv men inte blev situationen bättre av det direkt. En timme in i båda och jag är redan ute...jag är banne mig en fisk, det är bara att konstatera det och gå och gräva ner sig.

Hata hata hata.

En framgång...

om än blygsam, jag lyckades ikväll i alla fall knipa en andra-plats i Aqvas onsdagsturre och det med "hela" 15 startande. Inte mycket att hurra för i det stora hela men känns i alla fall skönt att få vara med och hugga för en gångs skull, det var en trevlig turnering med mycket svängningar för mig som vanligt. Jag började ganska lugnt och slaskade bort en del men sedan lyckades jag få lite nytt liv när jag lyckas setta med både KK och AA i tät följd. Jag lyckas få en hyfsat behaglig resa ända fram till HU där det dock tar tid när vi är tre kvar, med ca 10BB var i stackarna tycker man att det borde bli ett snabbt avslut men alla krigar sig kvar. Jag lyckas också på vägen plocka Stina vilket ger mig dubbla JP-poäng för den här turren så det var ju bra att jag lyckades komma tvåa, borde ge mig en liten skjuts i JP-ligan. Headsup mötte jag Veronica som spelat riktigt grymt genom hela turneringen och hon har ägt mig hela turneringen igenom, jag har i princip tagit från alla andra och gett till henne. Hon får till en fin finish på det också då hon i avgörande handen tar syn med 96klöver pre mot min A5klöver, floppen kommer 6A6 och så var den sagan alles. Stort grattis till henne och tack alla för en trevlig pokerafton, det är de här gångerna man lever för d.v.s. när man både får ett stort socialt utbyte och även ett ekonomiskt tillskott. Nu lutar det nog ganska starkt åt ett deltagande i helgens KO-turre på HPK för min del, formen kanske är i antågande och då känns det dumt att inte smida medan järnet är varmt.

Nu måste jag dock hitta sängen om jag ska kunna bli människa imorgon...

Busy fucking bee...

Jag vet, jag har inte uppdaterat på år och dagar men fuck you too. Jag har varit så sjukt upptagen med jobb att det finns inte...jag har i princip ätit, skitit och sovit jobb den senaste veckan. Det är inte att leka med men snart ska det väl ta och ge sig på den fronten så att jag kan börja leva igen, det har ju dock hänt en hel del på pokerfronten under den tiden men kanske inte direkt för egen del. Låt oss ta de saker jag anser värda att lyfta fram en och en:

- Bloggkriget
Det trappas bara upp för varje dag som går och de olika kämparna är ju bl.a. Lapproffe, Jens Jadbäck, Pokerstar, Norinder och säkerligen någon till på ett hörn eller två. Mr Poker a.k.a. Ken Lennaard(lär mig aldrig hans stavning) har ju lagt ner sin(för tillfället bara tror jag) så på den fronten har det lugnat sig lite men det vevas friskt på andra håll, senaste bensindunken var ju publiceringen av deklarationsuppgifter för ett antal pokerprofiler och efter det tog det hus i helvete. Jag vet inte, det finns en viss känsla av obehag i att läsa dessa alster dag efter dag eftersom känslan är att det eskalerar hela tiden och vem vet då var det ska sluta? Det verkar finnas en hel del bitterhet och nästintill hat mellan personerna ifråga och jag undrar bara vad gott kan komma ur detta? Vem vet var det slutar men vi som står vid sidlinjen får ju i alla fall underhållning längs vägen, bara att hoppas att ingen kommer till permanent skada.

- Blogginitiativet
Idag upptäckte jag att min vän Valterego verkligen börjat breda ut sig i poker-Sverige då han är en av fyra musketörer som ska hålla igång en blogg om poker på Aftonbladet efter att Dilba fått ta sitt pick och pack och gå. Han delar bloggen med ärkenörden Brandborn(observera att detta inte är nedsättande), ironi-generationens största förespråkare Jadbäck samt sköne Dybban-Lindell...det kan bli riktigt bra om grabbarna bara orkar hålla takten uppe och se till att uppdatera frekvent med genomgående god kvalitet på texterna. Det är inte bara att jag är lite avundsjuk utan ganska mycket avundsjuk över att jag inte får vara en av dessa "pokerproffs" även om jag har all respekt för dessa herrar. Bara att önska er fame and fortune...

- Pokerns existensiella problem
Ännu en razzia genomfördes i fredags, denna gång fick Krukan påhälsningar av farbröderna Blå. Inte oväntat direkt, det var snarare en tidsfråga om när detta skulle inträffa och jag tror Unibet siktat på att få en konfrontation till slut. Principen om att få spela poker är viktig men jag vet inte om Krukans väg är rätt väg att vandra, det har ju varit uppenbart från början att de flesta delar av verksamheten håller sig i eller utanför gråzonerna för vad som är lagligt acceptabelt. I mina ögon hade de verkligen gjort ett riktigt försök till att framhäva pokerns oskyldiga natur om de hade satsat på att driva klubben som ett riktigt företag med transparens i redovisningen där allting hanteras och redovisas enligt alla konstens regler och lagar. Om så hade varit fallet hade det känts än mer viktigt men nu får jag i alla fall en lite tvehuggen känsla kring det hela, självklart vill jag ha pokern rumsren och accepterad men inte till vilket pris som helst.

- Min katastrofala pokerform
The downfall continues, inte mycket går min väg just nu. Jag provade mina gamla jaktmarker i förra veckan i form av Sverigerankingen på Svenska Spel och det gick ju sisådär, i onsdags åkte jag med turnad stege mot floppat set där vi fick in allt på just turn. Självklart parar bordet sig på rivern och den här handen utspelar sig fem minuter in i turneringen, istället för en klockren start blir det ett nesligt uttåg. Fredagens turnering blir lite mer långvarig men inte desto mindre brutal utåkning, jag får in allt med AA mot KK pre med ca 3/4 av startstacken men självklart kommer det en K på floppen. Tack och godnatt. Ungefär på den nivån är min turneringsform och cashgamet är inte mycket bättre, jag tappar tusing efter tusing på PLO-cg och det till hyfsat dåliga lirare. Jag blir nedsynad med de mest absurda av händer som får dra ut brutalt, självklart händer det ju att jag är ute och cyklar brutalt också men många gånger får jag ändå in slantarna som favorit även om favoritskapet allt som oftast är marginellt i PLO. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, om ett break ska initieras eller om jag ska göra som många säger är nöten: att spela sig i form. Jag tror det mest är sagt av motståndare som bara vill åt ens pengar och inte vill att man ska sluta spela sin katastrofala poker...

- Pokernostalgi
Jag började ju min fantastiska pokerkarriär på klubben i Hallstahammar, HPK, och var den trogen länge men efter att klubben här i stan kom igång på allvar har den känts bekvämare att närvara på och då mest på grund av avstånd. Nu efter ett halvår med väldigt lite spel på HPK börjar en viss saknad infinna sig, trots att jag svurit åt dårarna där många gånger går det inte annat än att gilla alla karaktärer och kufar. Jag är säkerligen en dylik i mångas ögon och jag ser inget ont i det, hellre att man är speciell och sticker ut på ett eller annat sätt än att man smälter in i den grå massan. Jag måste försöka hitta tiden och möjligheterna till att börja leta mig ut på vischan igen och hitta tillbaka till mina rötter, det är kanske där inspirationen kan bli funnen för att återuppväcka mitt självförtroende i spelet. Nog för att jag inte släpper Aqva i första taget men det betyder ju inte att jag inte kan ha två älskarinnor...för jag blir ju tagen bakifrån på båda ställena.

Det var väl i "korthet" vad jag uppfattat som de viktigare pokerhändelserna senaste veckan och tiden, vad man kanske skulle kunna lägga till är att en av de mer ökända scammers pokern sett, Robert Andersson, blivit dömd till åtta år i fängelse för knarkinnehav m.m. Jag tror jag fick både namn och straff rätt där men ska inte svära på det...jag har i alla fall läst igenom ett av hans offers berättelser och det är ruggig läsning, både för att offret hänger med så länge och för att gärningsmannen ifråga agerar så iskallt hela vägen. Det är så skönt att inte förstå hur någon kan agera så mot en annan människa, det borde betyda att jag är någorlunda normalt funtad innanför pannbenet.

Mitt i all jobbhets har jag tröstat mig med lite X360-spel och senaste förvärvet i form av Red Dead Redemption verkar riktigt bra, jag har bara hunnit testköra det en kort stund men det känns som ett gediget hantverk och Rockstar är ju hyfsat kända om vi säger så. De är ju skapare av den klassiska GTA-serien av spel och vet hur en sandlådevärld ska skapas, jag ser framemot många sena sommarnätter till tonerna Morricones spaghetti-stycken då jag lever ut mina cowboy-drömmar. Igår spelade vi lite GOWII igen med det gmala gänget och det var riktigt trevligt, för en gångs skull dominerade jag stort men tyvärr fick vi en lite ofrivillig avslutning på det då hostens uppkoppling började svaja betänkligt. Jag ser framemot nya drabbningar, det är väl dags för lite Borderlands snart igen också.

Veckans planer är rätt odefinierbara just nu, tankar finns på att köra helgens KO-turre på en av de lokala klubbarna men vi får se om tid och pengar räcker till. Nej, nu är det nog dags att börja avrunda för idag men jag ska försöka styra upp frekvensen här igen. Jag måste försöka fixa någon bild till Valterego att hänga upp på poker.se också, jag som är så photo-genique att kameralinserna gråter blod. Eller så är det bara att jag de facto är butt-ugly...

Kärlek är som en vässad kniv...

Det sjunger ju husgudarna Raubtier och de fortsätter med "i onda händer tar den liv", så illa behöver det ju självklart inte vara även om det ibland känns som det. Jag har ju själv varit så där himmelskt kär och älskat en tjej över allt annat och den känslan går ju inte av för hackor, när man känner att det inte finns någonting annat i hela världen som överhuvudtaget spelar roll och att allting synkar på alla tänkbara plan. Nu fick ju det hela ett olyckligt slut men som ni som läser bloggen kanske har förstått hemsöker hon mig från och till, det är ju både en underbar känsla och en sorgsenhet som infinner sig då eftersom allting kommer tillbaka om än som minnesstycken som jag kapat känslobanden till. Ibland blir det ju dock så att drömmarna känns verkliga och då är det inte lika lätt att skaka av sig det hela innan frukost, ibland är det ju faktiskt så i drömmarna att det finns ett "vi" i det hela och lyckan över det hänger i. Jag har ju känslomässigt kommit över henne(tror jag) men självklart finns det ju tankar kvar, funderingar och annat som antagligen aldrig kommer att få några svar. Jag vet att jag mot slutet till och med yttrade orden att jag kände ett visst hat mot henne men det var bara stunden som gjorde det, som ni förstår var jag on the losing end av hela grejen. Gammal kärlek rostar aldrig säger de, stämmer det undrar ju ni då eller? Älskar jag henne fortfarande? Ja, det gör jag för jag kommer alltid att bära med mig henne. Känner jag ånger? Det finns dagar jag önskar jag kunde bara glömma allt men det vill jag ju inte för jag vet inte om jag någonsin kommer att få uppleva samma himmelska känsla som med henne, jag känner mig nog snarare förunnad över att ha i alla fall fått uppleva den lyckan för en tid och då finns det ju inte en chans i helvetet att jag kan ångra det hela. Jag har gått vidare och har accepterat utgången även om jag aldrig kommer att förstå, det kommer antagligen att bli mitt livs gåta varför allting blev som det blev. Hon kommer dock alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta...

Så, nu har vi fått ur oss lite uppdämd romantisk ångest så nu kan vi ge oss på nästa ångestområde, nämligen pokern. Det är ju så sinnessjukt hur dåligt det går numera och jag vet inte egentligen hur det har blivit så här, från 17:e bäst i Sverige till 17:e bäst i trappen känns det som. Och då har jag mest pensionärer som grannar, det hade ju varit acceptabelt om vi pratat om bridge och inte poker. Nåväl, jag är ju dock lika störd som daggmaskarna som vägrar inse att vänster innebär stöt så jag fullföljer ju turnering efter turnering med samma skrala resultat så låt oss recappa förra veckan lite snabbt:

Onsdag: Turnering på Aqva, en 1R1A-variant där jag maxade allt från början för att jag trodde att jag skulle ha en bättre chans. Det sjuka var att jag innan turneringen mer eller mindre garanterat min närvaro på lite X360-spelande 21.00 och pokerturneringen började 18.30, så pass mycket självförtroende har jag numera. Tyvärr fick jag inte fel heller då jag var hemma till 20.00, jag har till och med förträngt hur det hela gick till så jag kan inte ge några detaljer men uppenbarligen gick det ju inte bra.

Fredag: Turnering på Aqva, en big stack denna gång med 15k i startstack och nu skulle det väl banne mig börja rulla på bättre tänkte jag. Mmm, tjena, mittbena. Jag får ett hyfsat bord med bl.a. Dawod och Rami som största actiongivare med en synglad Janne Gurka till vänster om mig. Det börjar dock dåligt för mig och jag tappar marker till höger och vänster, en vidrig hand är när jag har QQ på hand och slowar dom lite pre genom att bara syna en raise med tre andra spelare med i handen. Floppen kommer J-hög och det blir väl något bet som jag synar, turn kommer en till J som det checkas på tror jag(eller om det var det omvända). I alla fall kommer det en blank river och jag checkar till Janne Gurka som bettar ut, fisk som jag är synar jag dock ner honom och han visar stolt upp JJ på hand för ett turnat fyrtal. Nh nh. Efter är jag halvtiltad och efter att blivit halvt häcklad av Rami och Dawod för mina dåliga spel väljer jag att dra luvan över huvudet och inta stumläge, inte ett ord yttrar jag efter det och då är jag ändå kvar en hyfsad stund i turneringen. Jag tightar till mitt spel avsevärt men i min iver att komma tillbaka in i matchen förivrar jag mig i en hand. Jag har 88 på hand och synar en raise från Rami pre med en eller två till som hänger på, floppen kommer 989 med två spader och jag floppar alltså kåken. Alla checkar fram till mig och jag drar på ett idiotiskt 2/3-pottbet när jag egentligen självklart borde ha checkat, nu viker alla och jag muttrar för mig själv i huvan. Efter det lyckas jag dubbla med K4 mot KJ efter att floppat tvåparet, sedan tappar jag ungefär lika mycket till samma person med AJ mot KQ eller vad det nu var för något, musten börjar gå ur mig vid det läget och så även ur min stack som är nere på 5k. Det blir finalbord och jag är shortare än shortast, jag hittar pushen med JTsp och får syn av 22, flopp J-hög och turn en tvåa med en blank river som följd. Ytterst signifikativt för min dagsform.

Lördag: Jag väljer att köra mitt enda SCOOP-event för i år och det blir 6-max PLO, det går väl hyfsat till en början när jag spelar stabilt men jag kommer aldrig över 10k med startstack på 5k. Till slut börjar blindsen äta upp mig så goda råd äro dyra, jag försöker se floppar för att få pushläge men det funkar sisådär. Till slut får jag dock ett bra läge med T9xx med två spader när floppen kommer 78A med två spader, allt åker in och jag möter ju självklart AAxx men har dock steg- och färgoutsen för mig själv. Turn 7. River 7. Vad ska man säga? Samtidigt kör jag också LL på SvS där jag hängt med hyfsat men efter tiltningen i PLOn orkar jag inte med det längre och dundrar ut mig själv med KQ mot AK.

Som ni ser leker pokerlivet med mig och jag funderar allvarligt på att skjuta min så kallade pokerkarriär i sank, det har jag ju dock sagt många gånger förr och varje gång har jag hittat tillbaka som den fisk jag är så jag lär väl täppa igen truten även denna gång. Jag har dock inget spelande inplanerat den närmsta tiden och låter det så förbli, det kan ju dock ändras när som helst så håll inte andan för länge bara.

Utöver pokerspelande har det blivit lite trevligt Xbox-livespelande då vi i onsdags i förra veckan mäktade med lite GOWII-lir även om det blev lite korthugget då en viss Valterego blev lite trött i mössan. :) Torsdagen ägnades åt Borderlands och nu klarade vi äntligen av grundkampanjen efter ihärdigt spelande över säkert ett halvår med ibland månader mellan spelomgångarna. Nästa steg blir att ge oss i kast med DLC-delarna så vi lär väl vara klara med dessa någon gång runt 2031. I solospelsväg kan jag berätta att jag införskaffade Alan Wake i helgen och det första intrycket var riktigt bra, skön stämning och känsla över spelet där det handlar om en författare med skrivkramp som tar sig ut till en liten by mitt ute i ingenstans med sin fru men det dröjer inte länge förrän konstiga saker börjar inträffa. Starkt inspirerat av Stephen King och Twin Peaks börjar en mardröm att ta form och vi ikläder oss rollen som huvudpersonen själv, dock blir det lite tjatigt i längden med allt springande i skogarna men jag ska inte säga för mycket än. Jag har tagit mig igenom halva spelet och det kan ju faktiskt bli en bra helhet till slut...

I filmväg har jag lyckats se en skön rulle:

Titel: Kick-Ass
Genre: Actionkomedi

En udda historia om en tonårskille som en dag bara bestämmer sig för att bli superhjälte och det utan några som helst superkrafter, efter en katastrofal början får han oväntad hjälp från en knapp tvärhand hög tioårig tjej med tillhörande pappa. Allting utvecklas från en tonårskilles naiva dröm till brutal verklighet, ett skönt soundtrack ger den absurda historian en skön känsla och det är med ett leende man tar sig igenom filmen. Det drivs hejvilt med superhjälteklyschorna och den lilla tjejens hårdföra framtoning både roar och skrämmer, det är ungefär den lillasystern man alltid önskat att man hade haft fast ändå inte. Rekommenderas starkt.

Betyg: R R R R

Jag ska försöka uppdatera lite oftare men kan inte lova för mycket då det fortsatt är mycket på jobbet, all ork går till att mäkta med dom delarna. Jag funderar starkt på att ta mig till Metaltown i juni som en liten present till mig själv för väl utfört arbete, problemet är bara att det är jävligt dåligt med följeslagare. Ingen som känner sig manad?

På tal om inget så kan jag också nämna att jag tror att jag halvkrockat min bil även om jag har svårt att jag kunnat åstadkomma det själv, jag såg idag på väg hem från jobbet att jag hade lite repor på vänster bak på bilen. Det var till och med en liten spricka i plasten på kofångaren eller vafan det må kallas...jag började fundera hur det hade kunnat inträffa och det enda jag kunde komma på var när jag en morgon skulle köra ifrån parkeringen men tappade växelspaksknoppen mitt i backandet varpå jag bumpade in i en vägg. Nu var det inte alls så hårt och jag trodde i min enfald att det mest var dragkroken som tog i. Jag får dock kanske omvärdera den slutsatsen efter att ha bedömt läget vid hemkomsten idag, jag ska dock se över det hela närmare imorgon bitti för att se om det teoretiskt sett är möjligt att jag tog i då. Om jag gjorde det tycker jag det är förvånansvärt hög grad av åverkan som inträffat, vilket fall som helst är det väl mer utgifter för mig vilket känns helt normalt. Jag bokade förresten in servicetid för bilen idag och det blir nästa onsdag som alla småfelen ska rättas till, ytterligare någon tusing som far sin fina väg till pengahimmelriket...

Jag ville ju inte egentligen ens nämna det men lär väl ta det också, jag har forskat vidare i kakelmisären i mitt badrum och jag verkar fucked, hantverkarna som gjorde arbetet har ju inte direkt oväntat konkursat så jag ringde försäkringsbolaget idag för att se om det var en möjlig väg. Blankt nej. Inte en chans, pojkvasker. Det bästa rådet de hade att ge mig var att hävda dolt fel mot säljaren och trycka upp honom mot väggen, snacka om hassle. Jag ska ta hit den av bostadsrättsföreningen rekommenderade hantverkaren och be honom ge mig en offert så får vi se hur mycket pengar det rör sig om, det är kanske inte ens värt att börja tjafsa om.

Som ni ser är mitt liv en enda skön sörja av missöden och ekonomiska svackor, welcome to my reality!

Publik...

Jaha, nu har jag genom ödets nyck blivit publicerad som bloggare på poker.se och jag vet inte vad som är mest roande: att jag överhuvudtaget ens blir påkommen för något dylikt eller att jag sorteras in under kategorin pokerproffs däri bl.a. Hans Eskilsson och William Thorsson ingår. Det är en respektabel skara ur pokerhänseende även om den sistnämnda kanske borde gå en skrivkurs eller dylikt, hans svenska är inte alltför avancerad bitvis. Alla kan ju inte vara litterära giganter som en annan... Skämt åsido, kul ifall mina amatörmässiga vardagliga alster kan nå en bredare massa även om det knappast är målet, den här sidan existerar enkom för mig själv egentligen. Om det sedan finns folk som finner inläggen läsvärda är det en bonus, vi får väl se ifall jag får något genomslag som en ny player i ankdammen. Troligt.

På tal om ankdammen såg jag att Kenta stängt ner sin sida nu så som han lovade och det enda som återstår är hans egna lista på vad han bidragit med till pokern, jag tror dock inte han kommer att kunna hålla sig borta från rampljuset länge. Hans ett par månader långa närvaro på pokerscenen nu har nog skapat ett ännu större behov av validering från hans sida, så mycket respons som han fått på sistone hade han nog aldrig drömt om. Jag tycker dock det hela slutar i ett antiklimax då hans avslöjande inte var direkt revolutionerande...visst, han erkänner att han tänkte fuska men försvarar sig med att han aldrig fullföljde. Jag har svårt att se det spektakulära i det hela, det är väl bara att konstatera att killen inte går att lita på och gå vidare. Ingen har ju tagit skada av i alla fall den incidenten rent ekonomiskt... Vad jag dock ogillar är hela mentaliteten hos karln, han verkar vara en översittare av rang och verkar besitta ett oändligt behov av att trycka ner folk och mer eller mindre hata olika personer eller fenomen. Det måste vara rätt jobbigt att leva med sådana behov, jag kallas bitter men jämfört med honom är jag ju rena Duracell-kaninen av lycka och glädje. Vi får se vad som händer med honom men ankdammen lär inte förbli lugn, jag såg att Norinder börjat veva igen och det tar nog tyvärr aldrig slut. Många av dessa kändisbloggare verkar ju behöva komma med påhopp och annat spännande för att ha något att skriva om, de verkar inte kunna hitta inspiration i sin vardag vilket jag tycker är synd då de säkerligen skulle kunna ha mycket intressant att berätta. Om Norinder kunde tagga ner några snäpp och berätta lite mer ödmjukt om sina förehavanden skulle han kunna vara läsvärd men nu känns han bara som en bråkstake i en sandlåda...

Jag känner mig hyfsat mör då jag är precis hemkommen efter en 15-timmars arbetsdag, det är rätt mycket nu. Jag hann dock kolla av läget med mitt badrums-debacle och jag fick ju igår tag på namn på hantverkarna som kaklat badrummet samt dokumentationen kring deras arbete med fakturor coh annat. Det var ju som sagt den förra ägaren som anlitade dessa för arbetet och mäklaren fixade papprena från honom, jag kände ju ett visst hopp tändas men ni som känner mig vet att jag aldrig är långt ifrån en bad beat. Efter en liten nätt sökning på ratsit.se visar det sig att företag gått i konkurs för två år sedan, någon som är förvånad? Nu vet jag inte om jag ens har några alternativ kvar, det lutar starkt åt att jag får punga ut ur egen ficka för det arbete som krävs. Jag vet inte om det finns någon försäkring som täcker eller dylikt, jag kan ju knappast gå på förra ägaren då jag antar att jag hade ett eget ansvar att kolla skicket när jag köpte. Om det inte ens var ett faktum då så är det ju än mindre säljarens ansvar om det händer efteråt... Nej, det känns smått hopplöst och det är ju det som är det sjuka, aldrig får jag chansen att slappna av och känna att allt är bra. Alltid är det något, alltid...

Längre än så här blir det nog inte ikväll, måste nog leta mig i säng snarast då jag är tröttare än tröttast men veckoplaneringen kvarstår. Imorgon blir det nog antingen poker eller lite xboxande på kvällen, torsdagskvällen ägnas definitivt åt xboxande medan fredagskvällen viks åt en big stack-turre på Aqva. Helgen har jag inte ens hunnit fundera över men bli inte förvånade om den på ett eller annat sätt involverar inslag av poker. Nattinatti...

JP-final...

Då var jag hemkommen från tjänsteresan igen och allting blir vardag igen även om jobbet fortsatt tar mycket tid, som lite avkoppling från det hela valde jag på lördagen att vara med och spela JP-finalen på Club Aqva och det blev ett fint startfält på 41 personer vilket bådade gott för speldagen. Tyvärr hann inte ens min dag börja innan den var över...

Startstackarna bestämdes individuellt utifrån hur bra man presterat under den gångna jackpot-säsongen och eftersom mina framgångar uteblivit brutalt fick jag bara 2k extra utöver den garanterade startstacken på 10k. Bordet jag hamnade vid var inte det roligaste heller där jag hade Ryssen och Lubban direkt till vänster om mig och Häggan direkt till höger samt även den kommande vinnaren Rille(jag hann dock knappt spela en hand mot honom då han var sen till bordet). I första handen av spel får jag T6ruter som jag hänger på med och får se en J-hög flopp med två ruter, det känns helt ok och jag kommer inte ihåg exakt hur floppspelet blir men någon form av bet åker in och jag och Ryssen ser turn. Den kommer en fin ruter och jag känner mig stark så jag bettar ut 1,5k men får hyfsat snabbt omslag av Ryssen på ytterligare 2,5k eller något dylikt. Jag börjar direkt ana ugglor i mossen även om jag inte direkt sätter honom på en hand som slår mig utan vet att han kan vara riktigt lurig i sitt spel där han kan göra samma move tom som med nötterna. Jag känner dock att jag inte kan ge upp handen än utan vill avvakta en river också så jag synar bara, rivern kommer blank och jag vill inte gräva en djupare grop än nödvändigt så jag checkar. Hyfsat fort slänger Ryssen in 4,5k och jag har i princip redan på turn bestämt mig att syna mer eller mindre allt på rivern om det inte kommer en ruter, jag vet att jag kan vara rejält körd och vill hålla potten nere. Jag funderar på att börja fundera men känner att det egentligen inte finns så mycket att fundera på, det finns tre händer som slår mig och har han någon av dessa är det bara att gratulera så jag synar. Han viker upp A3ruter och tar hem en rejäl pott direkt...usch...kallt.

Efter det är jag nere på runt 4k och känner att turneringen i princip är över innan den ens börjat, handen efter får jag dock AKo som jag synar en raise med pre. Floppen kommer blank har jag för mig och det blir rundcheck varpå turn kommer K som jag bettar ut på och tar hem potten, tredje handen för dagen blir AA som jag slår upp 600 efter raise till 175 innan mig(blinds 25/50). Tyvärr viker ursprungsbettaren och jag tar hem potten outmanad...och ungefär där slutar dagen för mig. Några händer senare plockar jag upp J6spader som jag i ren desperation tar en syn med på en preflopraise, floppen kommer A-hög med en J och två spader. Jag blir tvungen att syna med både flopp och turn för att jaga min färg, triss eller två par men inget kommer och jag är nere på drygt 2k. Ännu någon hand senare får jag JJ och efter en raise och en syn innan mig väljer jag att trycka in allt varpå Lubban slår upp det till runt 8k bakom mig och jag inser att jag är körd. Alla andra viker och han slänger upp KK, efter en blank bräda är det bara för mig att packa ihop och dra. Det tog inte ens 30 min för mig att göra slut på 12k på 25/50-nivån, det mest tragiska är att jag nog inte hade kunnat göra mycket annorlunda. Ibland(allt som oftast nuförtiden dock) går det bara inte...

En aning bitter valsar jag hemåt och väljer till kvällen att köra Långlördag på SvS för första gången på ett tag och där går det faktiskt bättre även om det inte räcker ända fram, jag slutar som 14:e man av drygt 320 och det efter att egentligen inte fått några spektakulära kort och inte heller spelat avancerat. Jag körde mest bara basic-poker med vissa bra läsningar och vältajmade steals, jag hade som vanligt nuförtiden Dawods anmaningar om att inte se 97o som nötterna ringandes i mina öron. Den mannens ord har på något sätt satt sig i mitt huvud, jag antar att hans ideliga suckar vid borden när han ser vad jag spelar och främst hur jag spelar har satt sina spår. Nåväl, det räckte nästan ända fram men det trista med de flesta turneringarna på SvS är att det mot slutet alltid blir lotto över det hela och det från att det är runt 30-40 kvar. Riktigt trist då det är egentligen då man vill ha spelutrymmet och inte bara trycka in med halvdana kort och hoppas på turen, den här gången fick jag se QTo som nötterna då jag haft en brutalt kortkall sista timme i turneringen men självklart har någon hittat AK som håller. Den enda turnering som jag spelat på SvS som verkligen varit spelvänlig var SM-turneringen i december, där fanns det ju spelutrymme ända in i det sista. Mer sånt åt folket, tack! Min stora vinst på 608 kr från LL använde jag till att skjuta lite PLO-cg och det gick som vanligt, först upp och sen ner ända ner till botten. Jag förstår inte, jag skulle fan behöva någon som analyserade mitt spel och förklarade för mig hur det kan bli likadant vareviga gång...

Den här veckan blir det annars väldigt mycket fokus på jobbet men kvällarna försöker jag vika åt roligare saker, onsdag och torsdag lutar åt lite xboxande för första gången på länge med online-gänget. Det blir väl Borderlands för hela slanten och det är minsann på tiden, vi bör nog kunna klara av kampanjen nu och lägga den till handlingarna. Fredagskvällen lutar åt big stack på Aqva om inget oförutsett händer...jag måste försöka hitta andningshålen mitt i allt jobbande för att palla. Den gångna helgen har även ägnats åt en hel del TV-serietittande där jag betat av ett antal CSI-avsnitt, ett antal 24-avsnitt samt några The Pacific-avsnitt. Den sistnämnda serien tycker jag har varit väldigt ojämn och oväntat ytlig, det är svårt att få någon röd tråd i handlingarna utan allt känns bara som ögonblicksbilder och i många fall ett frosseri i skottlossning. Jag måste säga att den serien ändå blev en liten besvikelse...24 har tagit lite fart mot slutet även om jag tycker att den serien sjungit på sista refrängen i ett antal säsonger nu, det börjar bli lite uttjatat med Jack Bauers väsningar och viskpratande nu. Jag hoppas de drar ett streck över det hela snart...CSI är ju same old same old, inget oväntat men kvalitet rakt igenom och jag gillar Laurence Fishburne som arvtagare till karaktären Gil Grissom. Han har en skön och lugn stil över sig, respektingivande på något sätt... Jag ska försöka kolla ifatt Lost också då jag har ett antal avsnitt på lager och slutet närmar sig med stormsteg, tror det var 23:e maj de två sista avsnitten ska sändas. Jag hoppas och tror att det ska bli precis så episkt som det verkar, låt en serie för en gångs skull hålla ända till slutet och knyta ihop allt på ett bra sätt.

Bilskrället bråkar igen, nu är det växelspaksknoppen som lossnat och det kan jag lova ställer till problem titt som tätt. Det är inte så kul att försöka växla upp när kulan helt plötsligt försvinner och man har inget att greppa, det blir lite jobbigt om man befinner sig i en korsning med trafik runtomkring. Jag måste få in bilen på service igen för det är diverse andra saker som behöver fixas: bältet fungerar inte riktigt på förarsidan, en list nedtill på utsidan av bilen är lös samt att färgen på utsidan av speglarna lossnat och behöver lackas om. Det är så underbart med bilar, varför kan de bara inte fungera?

DM avklarat...

Det blev ingen liknande succé som förra året även om jag fick en drömstart, bara en kvart in i turneringen plockar jag upp KK på BB och efter att två limpare hängt på gör jag det till 600 med blinds på 50/100. Första limparen trycker all-in varpå den andre också gör det, nu får ju jag lite att fundera på men samtidigt tycker jag inte det finns så mycket att diskutera. Visst, första killen skulle ha kunnat göra en slowplay med AA men tror inte på det riktigt, för tidigt i turren för att räkna med någon större action. Att han sedan pushar på min raise känns som en gambling move från hans sida, att han antingen sitter på AQ-AK eller någon form av lägre eller mellanpockets och är beredd att chansa. Vad den andre killen pysslar med är dock svårare att läsa, han väljer att pusha efter en raise och en all-in vilket bör tyda på en stark hand. Jag tror dock att han med AA hade slagit upp det från den positionen och inte bara limpat eftersom han redan hade en limp före sig och bara några kvar att prata bakom. När han väl ställer så luktar det ju än mer gambling från hans sida, att han sitter på typ AK-AQ och vill ta ett skott. Jag kan i alla fall inte vika utan trycker in allt jag med, det visar sig att den första killen har AQo och den andre 44 där vi alltså kan se att den andre killen överspelade sin hand lite lätt. Brädan blankar dock och jag har helt plötsligt trippel startstack och är chippie i turneringen...

Vid mitt bord sitter också ett stycke Kenneth E som är mer pratglad än vanligt och han förgyller tillvaron i väntan på de bättre korten, jag hamnar dock i en svacka efter upptripplingen och ingenting händer till första paus. Strax efter pausen hittar jag dock 55 på SB och limpar med tillsammans med tre eller fyra andra, BB tycker läget är helt under kontroll och checkar. Floppen kommer A58 och jag checkar som förste man med förhoppningar om bet från någon men det blir rundcheck, turn kommer 8 och jag gnuggar händer funderandes på hur jag får maxbetalt för handen. Jag känner dock att jag måste beta ut vilket jag också gör varpå BB synar medan de andra lägger sig, rivern kommer en 4:a i hjärter vilket ger bordet en runner-runner färg. Jag är ju nästintill övertygad om att jag sitter på bäst hand så jag slänger ut ett bet på rivern varpå BB slår om mitt bet 3x. Que? Vad kan karln ha? Han kan vara så pass optimistisk att han slår om med en rivrad färg även om den är osannolik på grund av sin runner-runner-tillkomst, han kan även vara inne på att hans triss i åttor står om han tror att jag sitter på ett starkt A. Att han sitter på 88 känns osannolikt och AA känns väldigt långsökt då han bara checkade pre med fyra spelare till i potten. Då återstår egentligen bara A8 eller 85 som händer han kan ha om han är en spelare som någorlunda vet vad han pysslar med, vilket i sin tur innebär att det inte är mycket jag slår. Jag kan trots detta inte hitta viket utan tar synen och blir mäkta förvånad, han sitter nämligen på AA och jag måste säga att det var ett av de mer udda spelen jag sett. Nu fick han ju en lyxsetup med brädan men det hade kunnat bli oerhört dyrt för honom också...

Skadeskjuten och mindre glad fortsätter jag att traggla men jag känner mig chockskadad, inte lång stund senare tar jag en syn på en shorties all-in med AJklöver för en fjärdedel av min stack där en annan kille också är med och tittar utöver shortien. Floppen kommer 6Q6 och den andre killen pushar så det är bara att vika, han har AQ och shortien KJ. Turn blank och river K. Nu är jag nere på startstack som jag lyckas tappa ner till 1,7k innan jag tripplar med QQ mot Patrik S som har AQ. Det är ungefär det sista flytet jag har för sedan äts jag upp av blindsen och när jag har 2k kvar och blindsen är på 125/250 tappar jag uppkopplingen, det precis när det är min tur att få BB. Så djävulskt tiltande. Innan jag lyckas återfå uppkopplingen har det spelats fyra händer och jag har missat både min BB och SB, tilten är total och jag pushar med första bästa hand som jag torskar och med bara brödsmulor kvar pushar jag även i nästa hand där det hela då tar slut. Riktigt bittert med de tekniska problemen även om det säkerligen inte hade gjort någon skillnad, vetskapen dock om att jag kanske gått miste om bra pushlägen gör att det känns jäkligt trist. Usch, trodde tiden med uppkopplingsproblem var förbi men icke sa nicke.

Som lite tröst på de saltade såren gick Kenneth E i alla fall och vann hela skiten, stort grattis till karln som kom in som en dark horse som ingen sett på 100 år och uppbackad av Munken brottade han ner hela Västmanland. Imponerande! Sin vana trogen lät han tangenterna smattra i samma takt som hans käft brukar gå i, motståndarna ömsom skrattade nervöst och ömsom skakade suckandes på huvudet. Världsklass hela vägen helt enkelt, nu hoppas vi SS gör honom till deras talesman så mupparna Norinder och Kent-Lennart får något att bita i vad gäller bloggning och frispråkiga uttalanden. Stort grattis, Kenneth! Välförtjänt(nåja) och välspelat(hmm...)!

Melankoli...

Det är inte lätt att hålla tankarna i styr när man är överlämnad åt en tillvaro av avskiljdhet och ensamhet, speciellt inte när drömmarna gör sitt för att spä på fenomenet. Som idag då jag sov rätt långt in på dagen, jag vaknar upp med en sällsam känsla av lycka och misär i ett för jag har nämligen haft en dröm där jag ingått i ett fantastiskt förhållande. Sjukt nog fick hon ett namn(Caroline Persson) i drömmen och det är helt orelaterat till mitt liv då jag inte känner någon med detta namn, dock verkade hon vara en av de mysigaste tjejerna någonsin. Att vakna upp med den drömmen ensam på ett hotellrum med en hel helg av fri tid att döda gör ju ingen direkt glad...

Jag har precis läst klart boken jag rekommenderade tidigare, "Ett land i gryningen" av Dennis Lehane, och i den yttrar den svarta huvudpersonen en ganska simpel men tänkvärd livsåskådning även om han själv medger att den är naiv. Han hade i alla fall i sina unga år sett livet som en fest där de festdeltagare man omger sig med alla bidrar med delar av en själv som tillsammans gör en hel, det är en vacker tanke men som alla vet har ju alla fester någon eller några som ikläder sig rollen som party pooper. Jag reagerade på hans tankar då jag egentligen fokuserat ganska mycket på liknande tänk på sistone själv, jag har haft en hel del människor i mitt liv som jag till en början sett som starka bidragare till att göra mig hel men som sedan visat sig inte alls hålla måttet utan gång efter annan betett sig respektlöst mot mig. Det är jobbiga insikter att ta in när vänner man trodde man kunde lita på pissar en rakt i ansiktet vid tillfällen när man minst anar det, tyvärr för min del har jag ju till och med gett vissa av dessa flera chanser vilket gjort att besvikelsen blivit än mer mångfaldig. Numera är jag noga med att kapa bort dessa oönskade element så snart de infinner sig för jag har gett bort för mycket av mig själv genom åren, jag har trots de motgångar jag haft fortsatt att vara öppen och mottaglig men när det konstant framgår att det jag ger knappast står i relation till det jag får inser ju vem som helst att något måste göras.

I dagsläget har jag väl runt fem personer som jag ser som mina riktiga vänner, som jag kan lita på och som bevisat det över en längre tid. Det skulle kunna vara fler men tyvärr har de inte hållit måttet, alla former av relationer bygger på respekt och finns inte den varan där finns ju ingenting. Kärleksrelationer ska vi inte ens prata om, där finns det fall som än idag förundrar mig...

Nog med de djupare tankarna, det finns ju lättare mörka tankar att ägna sig åt så som poker t.ex. Jisses vad jag springer uselt just nu, jag har PLO-cg:at rätt mycket senaste veckan och idel minus, jag börjar inse att det spelet inte går att tämja och att jag även där är predestinterad som förlorare. Det hela kulminerade i en hand häromdagen när jag floppar botten-två och får in allt där då jag är rätt övertygad om att jag leder tack vare mina reads på killen. I slutändan visar det ju sig att jag haft rätt i min analys, han har synat mig ett hålpar som är mellan andra- och förstaparet på floppen och ingenting annat. Inga drag, ingenting. Självklart parar turn bordet med topparet och rivern blankar så han vinner på högre två par då hans hålpar spelar...vad ska man säga? I det läget känns det ju som att tron på att motståndaren kan se korten komma inte är så osannolik som den till en början kan te sig... Den handen har i alla fall satt mig i rejäla bryderier då jag börjat fundera på om det inte är dags att täppa igen den läckan permanent d.v.s. lägga ner PLO-cg helt. Jag känner ju att jag spelförståelsemässigt har en viss edge men att det med min spelstil blir sådana brutala swings att inte ens 100 inköp skulle räcka för min del. Har ni några råd att komma med vad gäller detta så är de mer än välkomna...

Igår körde jag även SR på SS som uppvärmning inför dagens DM-turre, det gick väl sisådär. Jag hade värdelöst kortsnitt och fick därmed begränsa mina insatser avsevärt så jag hankade mig fram shortstackad bra länge, en stund efter pausen lyckas jag dubbla mig till startstack igen med JJ mot AT men sedan tar det roliga brutalt slut. Jag plockar upp KK och gör det till 500 med 100/200 i blinds och får två syn, floppen kommer JJJ och antingen är det jävligt bra eller jävligt dåligt för mig. Jag pushar dock in på den floppen och BÅDA synar, turn är en Q som de checkar ner varpå rivern kommer med ett A. Trodde jag mig inte vara slagen på floppen så var jag ju helt säker på att jag var det på rivern, ena killen trycker in allt han har medan den andre viker. Motståndaren viker upp nöthanden QJo för floppat fyrtal och jag får tacka för mig och inta fosterställning i sängen. Förhoppningsvis håller spelet bättre i DM idag där jag ska försöka försvara min silverplats från förra året, föga troligt men hoppet är ju det sista som överger en och jag verkar ju ha en viss förmåga att kunna prestera i dessa mer prestigefyllda turneringar.