torsdag 29 september 2011

Jag rullar inte alls...

Den här veckan har så här långt varit rätt standard för mig d.v.s. ren och skär misär, vi kan väl börja med min "kära" silverpil till Saab. Bilen har ju hållt sig passiv en bra stund så jag har ju bara väntat på nästa smäll, det hade ju faktiskt ordnat upp sig med de sista detaljerna från rådjursolyckan och hon var på väg att bli skönhetsopererad tillbaka till sin glans från fornstora dagar. Ack den lycka som håller för evigt, för några veckor sedan började skönheten gnälla vid svängar och styrningen kändes en aning stel. Att servicelampan lyst i ett antal månader var inte så upphetsande innan dess men nu fick jag ju dubbel anledning att lämna in henne på en genomkörare i verkstaden, sagt och gjort så dumpade jag skrället där i måndags. Mina förhoppningar var inte höga på vare sig att få problemet avhjälpt eller att servicen skulle gå utan bakläxa men döm min förvåning när hon spinner som en nyfrälst katt när jag hämtar ut henne, lyckan blir dock kortvarig då jag tisdagen börjar märka att accelerationen inte är vad den ska vara. I onsdags började bilfan att vara ryckig på lägre varvtal med hög växel, jag snackar alltså hoppryckig. Nu vill den inte ens puttra snällt på tomgång utan hickar och hostar som en avdankad knarkare på rehab, ibland tror man att motorn ska hoppa ur huven. Jag tvingades till återbesök hos verkstaden för att eliminera de värsta farhågorna då motorfelslampan börjat lysa, efter lite felsök kommer mekanikern fram till att det är luftmasse-någonting som tappat stinget. Bilen har alltså problem med att bedöma hur mycket luft kontra bensin som snurrar igenom motorn, som jag förstod det. Ingen livsfara för bilen men bör väl kikas närmare på, det innebär att just nu kör jag runt med en Långben-bil som jag bara väntar på att den ska explodera i händerna på mig, jag älskar min lilla Saab som givit mig så mycket lycka på så kort tid. Var ska jag vända mig för att köpa en Ford Mustang GT eller en Audi? Tips mottages med varm hand. Silverpilen ska döden dö.

Om det inte vore nog så höll jag på att dräpa min kära katt Minttu häromdagen också, i min morgonyra håller jag på att göra iordning lägenheten för avfärd och ett av momenten är att stänga sovrumsdörren. Kelsjuk som hon är slingrar hon sig kring fötterna på mig och stryker sig mot väggar och allt hon kommer åt i sin iver att vara sexig, mitt i denna dekadenta föreställning sticker hon alltså in någon kroppsdel mellan dörren och dörrkarmen. Gud bevare mig för det skri hon undanlåter sig när jag är på väg att dra igen dörren, mitt hjärta blir iskallt och jag är rädd att hennes dagar är räknade. Jag väntar bara på att grannen ska ringa på dörren och fråga om jag håller på att våldföra mig på katten men som tur är lugnar hon ner sig snabbt och jag får ta fram min bästa charm för att överhuvudtaget få titta till henne. Nu är det ju med katter som det är med småbarn, ju mer de låter desto lugnare är det och det är ju först när de är tysta efter att något har hänt som man ska bli orolig. Efter att ha klappat och klämt henne lite inser jag att inga permanenta skador uppstått och innan jag åker till jobbet spelar jag ut mitt triumfkort i jakten på att vinna tillbaka hennes kärlek, jag dukar nämligen fram en tallrik med nymikrade räkor. Hon spinner som aldrig förr och jag kan lite lätt omskakad men ändå lättad lämna lägenheten för färd mot jobbet, hade hon gjort sig illa på riktigt hade mitt hjärta gått sönder.

I pokerväg har det blivit lite spel där det i tisdags blev Wigg-turneringarna på SvS, i den i likvida medel dyrare varianten åker jag ganska fort med floppat mellanset mot floppat toppset så det är inte mycket att orda om. Minivarianten går desto bättre och jag lyckas hitta ett finalbord där en av Sandrorna från Berga råkade dela bord med mig en stund, alltid bra att få veta vilka som gömmer sig bakom nicken. Nåväl, finalbordet går hyfsat men jag åker ändå som femma och kan inkassera drygt 400 kr på satsade 30 kr. Tyvärr lyckas jag inte bärga hem 19.15-snabbisen som jag körde i väntan på Wiggarna, jag fick en formidabel start där men när blindsen blir sinnessjuka faller jag några platser innan pengarna. Igår onsdag var bordet desto mer dukat med Lillördag, SM i mörkpoker samt kval till turnering på Cypern genom Maxiplay. I den sistnämnda får jag in mina pengar mot lokala förmågan Mördaren(han heter som en viss misstänkt för Palme-mordet), jag floppar Q54 med två ruter när jag har Q9ru på hand. Efter bet, raise och allin med syn på flopp visar han upp 54, turn blankar och river ger honom kåken och så är sagan alles för mig. Mörkpokern går fruktansvärt tungt och det är bara en gång om året jag kan tänka mig att spela det och det är när det är SM, det är ett brutalt tomtespel i mina ögon. Jag hatar det nästan lika mycket som jag hatar fixed limit(fisklimit) och H.O.R.S.E. men det är ändå förhållandevis spelbart, korttorkan är kapital och blindsen äter upp mig till slut där sluttorsken kommer med tvåpar mot ett ett snäpp högre tvåpar. Lillördag går hyfsat tills Wettis kommer in och tiltar mig, jag är fortfarande med i mörkpokern i det läget och han hoppar på mig på MSN där han sågar mitt deltagande i SM. Det får det att brinna till i skallen på mig och jag dundrar ut mig ur Lillördag rätt fiskigt med QJ mot AQ efter en Q-hög flopp. Jag kan inte vinna dom alla...

Nu i helgen blir det dock pokertätt utan dess like, imorgon är det bigstack på Aqva och så HPK Open lördag och söndag. Utöver det är det ju som sagt SM-events på Unibet så det blir omahan på lördagen och så main självklart på söndagen, är riktigt taggad för båda dessa SM-events och hoppas jag kan prestera på min bästa nivå ännu en gång. Ikväll hade jag tänkt köra HU-eventet men blev bad beatad innan turneringen ens börjat, de hade cappat på 256 men ville tydligen ha jämna omgångar så de slapp tjafs med spelare på sidlinjen så de kapade helt enkelt bort alla anmälda över 128 varav jag var en. Jag fick alltså inte ens en chans att spela det hela utan fick halvt chockad se turneringen starta utan mig, får väl se det som att jag sparade de €109 det hade kostat mig även om jag hade gärna försökt mig på att bräcka ett antal fiskar i man-mot-man/kvinna. Ett SM-tecken är ju alltid ett SM-tecken.

Utöver det har jag inte gjort så mycket mer, jag har ägnat lite kvällstid åt att spela ett av dessa fascinerande Lego-spel i form av Harry Potters äventyr. De är väl egentligen gjorda för barn främst men jag tycker de är sköna att spela då man får småbelöningar hela tiden och det ändå går ut på att lösa små problem där man får samlarobjekt som belöning. Sen ingår ju ett visst mått av achievementsjakt i det hela också, det går ju inte att förneka. Det smäller dock rejälare i nästa vecka på spelfronten då jag får hem både Rage och Dark Souls, senare i månaden dyker ju även BF3 och Batman:Arkham City upp tätt följda av MW3 i nästa månad. Vintern är som sagt räddad i spelväg i alla fall, något annat går ju inte att säga. I TV-serieväg har jag tittat på några avsnitt av Sons Of Anarchy och den serien fortsätter att hålla måttet, jag skulle dock behöva kolla ifatt både Breaking Bad och True Blood men vet inte riktigt när jag ska hinna med det. Dessutom hade en ny serie, Terranova, premiär häromdagen och från vad jag har hört ska det vara lovande, jag kollade in trailern och det ser ut som en korsning av Lost och Jurassic Park. Mindre spännande kombinationer har man ju stött på även om Lost verkligen blev lite lost mot slutet.

Nu blir det nog att titta på just Terranova eller så fortsätter jag att jaga legobitar en stund, måste hitta sängen tidigt idag då jag lyckades försova mig i morse. Inte bra.

måndag 26 september 2011

Tyngsta bad beaten på länge...

Jag tog mig till FT i Supersöndag på SvS igår och där åkte jag på den tyngsta bad beaten på bra länge, jag ligger 4:a - 5:a med nio kvar. Jag plockar upp AQhj på knappen och ser först en limp och sedan en 3x från cutoff innan det är min tur, jag funderar en stund om vad jag ska ta mig till då vik finns inte men det blir bara en syn till slut då vibbarna var sådana att jag inte ville ta några onödiga chanser för tidigt i handen. Både SB och BB synar upp och vi är fyra till floppen, den kommer A83rainbow och det checkas fram till mig. Jag försöker hitta lämpligt betsize då jag är lite smårädd för situationen, tror ju att det helt klart kan finnas en AK därute så jag vill inte committa mig för hårt så jag slänger ut ett drygt halvpottbet som jag får en syn på. Turn kommer ännu ett A och den enda som är kvar checkar till mig, jag ser inget annat än att stoppa in allt jag har och jag får en ganska snabb syn av honom för att se honom visa upp A6. Jag vågar inte ens kolla längre utan zoomar in procenttalet under min avatar med händerna formade som en kikare, än så länge lyser det 95% i grönt. Ack den ångest jag dock känner när jag ser den slå om till 0% i rött, hur är det möjligt? Jag kollar in brädan och ser att han på rivern dragit in ett av sina tre outs för vinst, en sketen och djävulskt äckligt vidrig sexa har letat sig dit och min tomhet är total. Istället för grym chiplead där jag skulle ha haft mer än dubbelt så mycket som tvåan är jag ute på en försmädlig nionde plats...

Det var inte lätt att somna efter den och det är nästan så att jag blir lite gråtmild även nu när jag tänker på den handen, den träffade mig rakt i hjärtat på ett inte så positivt sätt. Hade jag fått den 93%(eller något) handen att hålla hade jag nog nästintill varit garanterad en topptre-placering och det var ju som sagt Supersöndag det rörde sig om så prispengarna var inte att leka med, förstapriset var 76k. Usch. Mår illa bara jag tänker på det hela, så nära total succé igen men så blir jag rövknullad så som jag inte blivit på länge. Den där omgången kommer att ha lämnat permanenta skador i mitt tarmsystem...

Igår natt behövde jag verkligen en kram men i brist på mänsklig värme fick jag försöka hitta empatin i kudden men det gav inte så mycket, med en skrikande katt i bakgrunden hittade jag väl till slut sömnen en dryg timme efter turneringsslutet. Jag har inte varit en vare sig pigg eller alltför levnadsglad själ idag och har slaskat bort en dryg tusing på PLO här på kvällen, sedvanligt nog var jag upp 2k innan raset kom. Jag vet att PLO är det fördömda landet för mig men ibland går det inte att hålla sig, ibland måste man leta sig över till den mörka sidan. Veckan ser annars ut att bli lite lätt pokertät igen med först en deepstack på Aqva på fredagen och så HPK Open i Hallsta under helgen plus att Unibets SM kör igång, där siktar jag på att köra PLO och main till att börja med men även deepstacken ligger nog bra till. Kan jag plocka hem SM-titeln kan jag kanske glömma denna miserabla bad beat jag åkte på, tror inte jag tagit in den fullt ut än. Blä on a higher level.

torsdag 22 september 2011

Stiltje...

Efter helgens sammandrabbning har veckan tett sig betydligt lugnare, jag har försökt fokusera på jobbet men har varit lite småkrasslig så det har inte varit en dans på rosor direkt. Jag har dock sugit rätt hårt på vinstkaramellen sedan helgen och försökt smälta faktumet att jag mäktat med att vinna en liveturnering, det hände som sagt inte igår och inte heller i en turnering av den kalibern som det här var både vad gäller inköp och motstånd. Det som värmer mest är dock nog gemenskapen som kommer till ytan vid dylika tillfällen, det är en fröjd att bara umgås och ta del av alla karaktärer och personligheter så det bästa med att vinna är ju egentligen inte att få pengarna utan att få vara kvar längst och därmed maxa möjligheten till socialt intag. Nu känns det som att jag plussade minst tio upptag socialt också så jag kan inte vara annat än dundernöjd...

Under söndagen körde jag också Söndagsfebern och det blev den enda turneringen för dagen då jag egentligen var för trött för att spela överhuvudtaget, kände att det var mest +EV i att skippa de andra som jag normalt brukar köra. Nu gick det ju så pass bra att jag faktiskt slutade trea där och inkasserade dryga 3,5k i vinst, helt ok när det bara blir så utan att jag egentligen anstränger mig. Lejonparten av pengarna är dock long gone vid det här laget då jag fick ett litet PLO-återfall, lyckades bygga upp en insättning på 2k till 6k men sedan försvann all vinst på några minuter när jag sprang in i lite jobbiga saker. Sådan är ju PLOn men det kändes lite jobbigt när till och med en kille på ett 0,5/1-bord(dit jag irrat mig) påpekade att jag nog minsann inte var så bra på PLO om man fick tro det jag skrev på bloggen, det känns ju sisådär när jag själv underbygger folks misstro på mig redan på förhand. Å andra sidan är det väl den bästa imagen jag kan ha, att alla tror att jag är en superfisk. Det må jag kanske också vara ömsom men jag hävdar med en dåres envishet att jag ändå har hyfsad koll på PLO, jag har lite saker jag borde grovjustera bara så borde det kunna hålla men jag är lite för rastlös för det. Min paroll i PLO är ju att det inte finns några dåliga kort utan bara dåliga floppar, det ger ju också effekt därefter vad gäller min VPIP-siffra. Den ska vi inte ta upp här för då lär det sista unset av trovärdighet jag har som pokerspelare försvinna all världens väg, vi kan upprätthålla bubblan en stund till.

Jag har kört turneringar varje kväll här och det har inte direkt blivit några framgångar, det var dock riktigt nära i en djuping i förrgår när jag efter en timmes spel lyckats skrapa ihop 8 x startstack och det kunde ha fortsatt så om jag inte sprang in i lite bad beats. Först får jag in allt på J-hög flopp med AJ mot KJ där han sitter på kanske 1/4 av min stack, han drar in en K på rivern. Sedan får jag in allt med KK pre mot K5sp och AJru för största delen av min stack, det kommer ett A på flopp och en viss läsare av den här bloggen kan raka in sin "välförtjänta" pott. Efter det dröjer det inte en lång stund innan jag vaknar upp med QQ som jag trycker in allt med, självklart har BB hittat AA och så är sagan alles. Det är bara ett perfekt bevis på hur fort det kan svänga trots att man själv inte gör något fel överhuvudtaget, timing och tur är väsentliga ingredienser för att kunna ta hem en turnering. Fast tur-begreppet skulle jag nästan vilja skriva om till att-slippa-ha-otur, det är om än viktigare i alla fall i mitt fall då jag ganska ofta ändå får in pengarna som favorit när allt väl åker in. Att jag sedan spekulerat och fiskat innan dess är en helt annan femma...

Det händer lite på den allmänna pokerfronten, gudfadern Glimne har hittat till Superbloggen på AB där han ska samsas med Dödarn, JJ och Dybban. Det blir en bra blandning tror jag och Glimne är alltid läsvärd då han sitter inne på absurt mycket kunskap och anekdoter om branschen som sådan, han är en perfekt sagofarbror att lyssna på och jag fick ju den äran för en stund på Malta häromåret under SM. Vi satt i hotellfoajén på sena natten och han drog den ena storyn efter den andra, hade kunnat sitta kvar där än idag om jag inte hade haft en SM-turnering att busta i. Något som dock är brutalt mycket vidrigare är Full Tilt-skandalen som bara verkar växa, nu börjar det komma fram riktigt fula detaljer kring det hela och jag tror en del av de spelare som associerats med sajten kommer att få det rätt tufft här framöver ur ett trovärdighetshänseende. Riktigt illa när branschens trovärdighet dras än djupare i smutsen...

Kvällarna har annars ägnats åt att spela Gears Of War 3 som damp ner i brevlådan i tisdags, sjukt nog har jag redan spelat igenom singleplayer-kampanjen och det utan att på något sätt förta mig. Spelet är väldigt linjärt och relativt enformigt men det vet ju de som spelat tidigare spel i serien redan om, det blir bara mer av den varan helt enkelt. Grafiken är vacker att beskåda och storyn helt ok även om den fortfarande osar mucho macho, den här gången väver de dock in lite mjukare sidor hos grabbarna och låter till och med ett par tjejer vara en mer fundamental del av det som utspelar sig på skärmen. Det är dock på multiplayer-sidan som det här spelet kommer att skina tror jag, jag har ju ännu inte hunnit med mer än att ta några myrsteg på den fronten men tendensen är tydlig vad gäller den biten för den här serien. Första spelet hade mycket fokus på singleplayer, andra spelet hade väl ungefär 50/50 även om multiplayer-läget växte och blev enormt till slut. Nu känns det som att 90% av fokus legat just på multiplayer, det ska bli intressant att börja gräva djupare i de delarna när vi väl får ihop styrkorna in real life. Spelfronten är annars brutal framöver som sagt, gäller att träna upp tummarna för den brutala hösten/vintern som väntar.

Utöver dessa små punkter finns det väl inte så mycket att förtälja just nu, helgen känns lagom planerad så här långt då jag imorgon ska hålla i turneringen på Aqva vilket innebär att jag kommer att kunna ägna mig åt turneringsledarsysslorna fulltid efter en timme typ. Lördagen lutar åt grindkväll hos Valterego om hans erbjudande kvarstår och söndagen blir nog en TV-seriegrinddag, ska försöka ta mig igenom x antal Breaking Bad hade jag tänkt mig. Någonstans i allt detta försöker jag även inkludera några flaskor Molina och en påse lösvikt, vi får se vad slutkontentan blir.

måndag 19 september 2011

Stekhet...

Nej, jag pratar inte om mitt utseende i rubriken för det kan alla som sett det här fanskapet in real life intyga att stekhet nog är det sista ordet man skulle ta i sin mun om man skulle försöka beskriva åbäket som uppenbarat sig framför deras ansikte. Jabba The Hut vore nog mer rättvisande, det spricker ju dock också eftersom jag inte har någon prinsessan Leia i strypkoppel i släptåg direkt. Nåja, det var inte mitt fysiska anlete vi skulle begrava oss i utan snarare helgens äventyr i allmänhet och lördagen i synnerhet, detta eftersom det var kvällen då mitt tredje Berga Open skulle äga rum. Efter att ha varit turneringsansvarig på Club Aqva på fredagen med därtill medföljande vakande till 03.00 så jag var jag inte piggheten själv när jag steg upp 10.00, efter lite normala morgonbestyr tog jag min silverpil och började bege mig mot Hallsberg där uppladdningen inför turneringen skulle äga rum. Färden går bra även om jag vid Kumla-krokarna börjar tvivla på min förmåga att hitta men efter lite ifrågasättande av GPS:en hittar jag ändå till Hallsberg där jag dock begår samma misstag som alltid, de två gångerna innan som jag varit där har jag åkt med Valterego och båda gångerna har vi lyckats ta fel väg i en och samma rondell inne i centrala Hallsberg. Tror ni inte jag gör detsamma? Bara att vända vid den vid det här laget ack så kända OK-macken och bege sig tillbaka... Det är dock inget att haka upp sig på utan jag parkerar vid station och letar upp klientelet vid den lokala restaurangen, vi har en lunch inbokad där bestående av utsökt fläskfilé med potatisgratäng som vi intar glupskt. Under lunchen får jag trevligt sällskap av Hygglo och JO samt en annan kille som jag aldrig riktigt hann uppfatta namnet på, vi pratar om både det ena och det andra där den tredje icke-vid-namn-nämnda killen nästan lyckas med att locka in mig i sportsbettingen igen men jag lyckas tygla mina instinkter. Runt 13.30 påbörjar vi färden mot MikeTimes tillhåll i Berga och jag tar rygg på Hogge då jag inte vågar förlita mig vare sig på mitt lokalsinne eller GPS:ens dito, efter en snabb bilfärd är vi återigen på plats vid detta pokerns Mekka ute i ingenstans.

Folk drösar in i omgångar och efter lite mingel tar vi plats vid borden och jag känner igen några lirare vid mitt bord bl a Galvanizer som jag haft dueller med under tidigare omgångar, han blir nästintill lite förskräckt när jag påtalar att jag minsann kommer ihåg hans spelstil som väldigt aktiv. Skönt att få honom lite nervös direkt, han kan ju få tro att jag har en bättre read än så på honom. Av de andra vid bordet har jag mött några tidigare också men det är även en del nya ansikten, så som snygg-Stefan som skulle komma att hänga med länge han också. Efter lite information och annat praktiskt kan spelet ta sin början och vi börjar med 15k i startmarker med en möjlighet att göra en Second Chance-buyin ifall vi tappar allt under de sex första perioderna. För min del börjar det inte så spännande, jag är väl med och vinner lite potter här och där men inget märkvärdigt direkt utan jag försöker bara observera och ta in lite av de andras spelstil. En som är riktigt aktiv är Hogge som är inne och petar i det mesta, vi drabbar samman efter en stund när jag hittar AKsp på BB och han har höjt upp innan från knapp eller cutoff. Floppen kommer K-hög med två spader, jag har för mig att jag checkraisar honom med syn från honom och så bet från mig på turn varpå han synar igen. Turn var blank och likaså rivern men om jag minns rätt var rivern en Q så jag var rädd för tvåpar varpå jag checkar, han gör detsamma och viker upp AKo varmed splitpotten är ett faktum. Jag var på väg att ställa på rivern för att representera en färdig färg eller bara för att få bort honom men vågade inte fullfölja, hade jag gjort det hade jag fått bort honom. Nåja, inte gråta över spilld mjölk och jag kan ju redan nu förvarna att mitt minne av händerna inte är helt hundra så ni får kanske räkna med vissa felaktigheter men det var inte lätt att behålla skärpan i den värmen som rådde i lokalen. Under de första timmarna händer det inte överdrivet mycket vid vårt bord men vid bordet bredvid händer det desto mer, där håller en viss JO på att dräpa halva klientelet och hans bevinga "Rockenroll!!!" vid varje vunnen större pott ekar över lokalen titt som tätt. Han hinner jobba upp sig till runt 10 x average på några timmar men inte helt oväntat är han ute strax efteråt...

Stämningen vid vårt bord är riktigt angenäm och det garvas en hel del, Sandra Bo håller t ex på att skjuta ut ett av sina ögon med en kapsyl när hon ska hjälpa Hogge med öppnandet av en öl. På min kant snackar jag lite med en kille från Karlstad samt en av Borlänge-maffians medlemmar, snygg-Stefan har fullt upp med sin maskot i form av en 11-veckors valp som han försöker hålla koll på. Mitt i allt detta lyckas jag fiska in en nötstege med QT på floppen, det är Galvanizer som jag är uppe mot och på turn hamnar vi all-in då han har KJ på brädan AKJ9. Som tur är blankar rivern och jag kan dubbla upp till runt 20-25k efter en halvtung start, jag hinner dock tappa en del av dessa innan vårt bord tyvärr bryts och då tyvärr eftersom det var ett skönt gäng vi hade där. Nåväl, jag hamnar vid ett av borden inne i lilla garaget och det är några ansikten även där som jag känner igen sedan tidigare så som Cyntax och Propax varav den första skulle ge mig ett fint uppsving direkt, jag plockar nämligen upp AQo i första handen och synar en raise från honom pre. Floppen kommer Q-hög och efter bet från mig och reraise från honom hamnar vi allin och han har KQ men min hand får stå och jag har dubblat. Direkt efter plockar jag en shortie men kommer banne mig inte ihåg hur, han hade inte mer än 6-7k i stacken om jag minns rätt. Efter det känns det rätt bra och jag lugnar ner både mig själv och spelet en stund efter den starten...

Efter att ha suttit en stund vid bordet och sett lite spelare försvinna utan att jag själv varit inblandad i det hela kommer kvällens absoluta nyckelhand, jag plockar upp AA i SB och ser hur UTG slår upp det till 3xBB med fold fram till mig. Jag funderar en stund och slår sedan upp det till 8xBB med syn från BB och UTG, floppen kommer Q54 rainbow och jag kör ett lite sneaky bet på 16xBB med instapush från tjejen till vänster om mig. Hon täcker mig definitivt och nu går UTG in i thinktanken, han sitter och funderar bra länge samtidigt som han ojar och har sig. Min read i det här läget är att tjejen inte är mycket att vara rädd för, skulle hon ha haft set hade hon aldrig spelat så för då hade hon ju velat ha med UTG också så henne sätter jag på typ AQ eller par som inte setat. Tvåpar har hon inte med tanke på spelet pre... UTG sätter jag efter allt hans ojande på motsvarande, är inte rädd för set eller tvåpar där heller så efter att han också ställer behöver jag inte fundera alltför länge på vad jag ska göra utan jag tar synen. Hon visar upp JJ och han KQ, turn och river blankar och jag har helt plötsligt 3 x average med halva startfältet kvar. Blir lite spak efter den handen då den i pottväg var enorm så matpausen strax efteråt kommer lägligt, jag förser mig med några mackor från den sedvanliga buffén och tar mig ut i den friska luften för lite syre. Det är dock på väg att bli det sista jag gör för det dröjer inte många sekunder förrän jag sätter en köttbulle i halsen, den hamnar så att jag ändå får luft men det gör ont som fan. Desperat börjar jag hosta och svälja frenetiskt i mina försök att få loss den men inget verkar hjälpa, dessutom verkar ingen annan bry sig heller vilket känns oerhört tryggt. Till slut efter att ha svept en halv cola lossnar eländet och jag kan andas ut i dubbel bemärkelse, det hade varit fint att ta sina sista andetag ute på becksvart gård utanför Kumla under en pokerturnering. Jag och Wild Bill liksom...

Efter den traumatiska matpausen hittar jag tillbaka till bordet och spelet kan fortsätta, nu åker folk till höger och vänster men jag håller mig hyfsat passiv även om jag har lite duster med Propax och sedermera även Björn från Borlänge. Jag håller mig dock kall trots att jag får motspel och omslag lite då och då som tvingar mig till vik, min stack pendlar mellan 130k och 200k mest hela tiden och jag är inne i lite olika mer eller mindre bra situationer. En hand blir split efter att jag tagit en rätt spekulativ syn på floppen 345 med A6, vi hamnar allin där och han har 66. Turn kommer en befriande sjua och vi delar på det hela, jag kan andas ut för ett ögonblick men strax efteråt åker jag på en tung smäll då vi får en setup mellan mig och Björn. Jag vaknar upp med AQ i SB och han har AK i BB, allt åker in pre och brädan blankar varpå jag dubblar honom. Han var härlig att ha vid bordet och vi käbblade med varandra mest hela tiden, dock hela tiden med glimten i ögat och en kamratmässig värme. Han levererar dock en sjukt dräpande kommentar och numera även en klassiker att jag ännu en gång blivit bemästrad av en motståndare när vi är och har varit fem spelare ett bra tag, han drar fram tunga artilleriet och säger helt sonika "Du Koivu, 5-handat är visst inget för dig". Vad ska jag svara på det? Snygg-Stefan är inte sen att hänga på och gnida in det, jag får helt enkelt blotta halsen och erkänna mig besegrad för ögonblicket men de skulle få sin beskärda del av mitt stål innan kvällen skulle vara över.

Jag lyckas hanka mig fram till ett finalbord bestående av åtta spelare där jag på vägen även får dela bord med numera världsberömda Nisse som även bad mig att skriva att jag aldrig sett en snyggare kille än honom, jag låter det bara stå där tills vidare utan någon mer kommentar från min sida så får vi se om jag vågar ta ståndpunkt i frågan vid ett senare tillfälle. Både Björn och Nisse är riktigt sköna snubbar från Dalarna som det är oerhört trevligt att slänga käft med men det fanns många andra sådana så som Propax, snygg-Stefan och Str1xen m fl. Tyvärr lyckades jag slå ut båda Sandrorna som hade varit trevliga att dela finalbord med, Bo-varianten plockade med en sinnessjuk runner-runner stege med TT när hon floppat triss i damer med AQ. Bu-varianten har jag inget minne av hur det gick till mer än att jag vet att jag slog ut henne, kände mig som världens dräpare av det täcka könet då jag slagit ut två och skadeskjutit en tredje rejält under kvällens lopp och detta av fem möjliga(om jag minns rätt). Nåja, finalbordet var i alla fall ett faktum och det var några spelare jag blivit imponerad av under kvällen och däribland Josef som satt på bordets största stack. Det blev ett segdraget FT innan förste man kastade in, jag försökte hålla mig lite passiv återigen då jag ville pejla av läget innan jag gav mig in i hetluften. Internetkiden, en ung förmåga som var mer aggressiv än Isildur, hade länge härjat vid mitt tidigare bord och fortsatte så på finalbordet. Han plockade en short me KJ mot 66 allin pre, lite tveksam syn men det gick vägen då han träffade något på brädan och slog ut Str1xen. En stund senare dräpte han en Malmöpåg med KJsp på floppen 347 med två spader när Malmökillen satt på 66, internetynglingen verkade ha hittat ett vinnande koncept i att gå in med KJ mot 66.

När vi var fem kvar bestod fältet av mig, snygg-Stefan, Propax, Josef och internetynglingen och nu skulle jag få bevisa att femmanna visst är något för mig, dock med lite hjälp av ett fint kortsnitt. Först plockar jag upp KK i BB när Propax hittar JJ i SB, allin pre och en blank bräda senare är sagan slut för Propax som dock imponerat mycket på mig med sitt spel. Han var en av de som jag var mest orolig för, han var ganska oberäknelig i sitt spel och jag hade en del flyt i min träffbild mot honom. Strax därefter höjer internetynglingen upp det pre med syn från Josef och jag tittar ner på AKo på BB, jag slår upp det typ 3,5 x ynglingens bet och ynglingen ställer med fold från Josef. Här orkar jag inte fundera alltför mycket utan vet ju att han är väldigt aggressiv i sitt spel och som sämst har jag ju en coinflipp så jag kör, han viker upp AJ och en blank bräda senare är han också väck. Nu kör vi trehandat en kort stund innan jag har J2 i BB och Josef limpar in från SB, floppen kommer AJx och han bettar 2/3 av pott där jag tar synen. Turn kommer en läcker 2:a och han bettar, jag slår om och han pushar med hyfsat snabb syn från mig. Han visar upp A9 och när rivern blankar är han också ute, han var en annan av de spelare som jag hade stor respekt för då han verkade sitta inne med en hel arsenal av moves. Nu var det jag och snygg-Stefan som skulle göra upp om det, han hade dock en rejäl uppförsbacke med tanke på att jag satt på runt 90% av markerna om inte mer. Vi tampas en stund innan han hittar en uppdubbling efter att ha fått in markerna i underläge pre, ingen större fara då jag lyckas knapra ner honom sakta men säkert ändå. Klockan börjar närma sig 04.00 och vi båda är nog rätt inne på att få det hela avklarat så när jag hittar KQo åker allt mitt in, Stefan synar ganska snabbt med QJ och en blank bräda senare kan jag titulera mig vinnare av Berga Open 2 2011! Riktigt jävla skönt att spöa ett startfält på drygt 60 personer då jag nästan börjat tvivla på min liveförmåga, nog för att kortsnittet var över genomsnittet(hade nog sju AA och alla stod) men jag tycker ändå att jag behöll tålamodet och spelade stabilt hela vägen. All respekt för motståndet då många höll hög klass, jag hade timingen på min sida i en hel del händer också. Grymt underbart!

Jag måste ju dock avrunda med att tacka Mike och SweetC för arrangemanget med en exemplarisk Hygglo som host för kiosk och annat samt självklart alla som var där för att spela, stämningen var gråtframkallande underbar och alla karaktärer förgyllde kvällen på ett härligt sett där det var glada miner och ryggdunkningar överallt trots utdragningar och uttåg ur turneringen. Helt underbart att se och uppleva, varje gång det är sådana här tillställningar känns det som att man hittar minst en handfull nya kontakter som man definitivt kommer att fortsätta ha kontakt med. Behöver man positiv energi i sitt liv rekommenderar jag starkt att åka på pokertillställningar i allmänhet och Berga Open i synnerhet, love you all...

onsdag 14 september 2011

Iskall...

Nu är jag så sinnessjukt kall på pokerfronten att jag inte ens vill spela egentligen men tvingar mig till att bevittna förnedring efter förnedring, det spelar ingen roll hur bra eller dåligt jag får in pengarna för jag åker ändå. För några dagar sedan fick jag in allt med JJ på AJA-flopp mot AQ, turn blank, river Q. Igår fick jag in allt med 55 på flopp J58 med två klöver mot QT i klöver och J6, turn fullbordar flushen och river även stegen. Idag kör jag LL och får inte till det så känner att jag får försöka mig på något, plockar upp 68ru i mittposition och synar en preraise. Flopp 942 med två ruter, ursprungshöjaren bettar 1/3 av pott och jag slår om x3 med syn från en tredje kille medan ursprungskillen lägger. Turn en nia till och jag tänker att det är perfekt kort för mig att ställa då det inte fullbordade färgen och jag förutsätter nästan att den andre också drar, jag fullföljer intentionerna och ställer med semi-instacall från honom vilket inte är så konstigt då han sitter på 44. Jag får in allt stendöd, känns riktigt hur bra jag springer. Nej, det har verkligen verkligen verkligen vänt nu och åt fel håll då, inte kul på en fläck måste jag erkänna. Nu låter jag onlinespelet vila till åtmonstone söndag men live blir det Aqva på fredag för lite PLO och så Berga Open på lördag, må jag klonka live nu istället då.

Annars har det blivit lite sena nätter tack vare angenämt umgänge även om det inte är något dramatiskt så, det tar dock på krafterna och idag är jag rätt slut så det var väl skönt på ett sätt att jag åkte ur LL för då har ju kvällen i alla fall en teoretisk chans att bli kort. Tror dock min att jag min ovana trogen blir uppe till efter midnatt, inte lätt att vara mig... Jag nämnde i förra inlägget att jag fått ett mail från pokerprofessorn och då avsåg jag ju självklart gudfadern Glimne himself, han delgav mig lite tankar kring monopolet och problematiken med dubbla SM. Nu är ju min "brorsa"(Jadbäck) uppe på barrikaderna vad gäller den här biten så jag ska inte ens försöka ge mig in i den faktiska debatten på det planet, för mig räcker det oftast med att jag själv vet var jag står och om någon annan inte håller med mig så är det ju deras problem samtidigt som jag inte ser det som min uppgift att omvända dom. Inser de inte bättre så är det väl bara synd om dom... Nåväl, syftet med mailet var att Glimne ville att jag, om jag kände för det, skulle inspireras till någon form av diskussion kring det här på bloggen min. Nu är ju delar av hans agenda rätt uppenbar då han företräder sajten som fått äran att anordna det officiella online-SM:et så det är klart att han ur det hänseendet vill locka folk till hans arbetsgivare istället för att de ska välja online-SM på Svenska Spel. Jag har dock all respekt för Glimnes insatthet och integritet så jag är rätt övertygad om att hans intresse i frågan är genuin ur ett större perspektiv där hans eventuella inblandning i marknadskrafterna det rör sig om inte har någon avgörande påverkan på något sätt.

Jag håller ju självklart med om att det bara borde finnas ett SM och det är det SM som sanktionerats av pokerförbundet, mitt största problem här är att vi egentligen inte har ett pokerförbund...eller i alla fall inte ett fungerande sådant. Jag är nästintill av den åsikten att förbundet i dess nuvarande form lika gärna kan läggas ner för det fyller inget annat syfte än att sätta en urvattnad "Officiellt"-stämpel på ett online- respektive live-SM, jag kräver lite mer än så av ett förbund och tyvärr efter att ha bevistat Malta förra året för det årets live-SM så verkar de knappt ens klara av dessa få arbetsuppgifter. Det är skönt med människor som fortfarande orkar engagera sig i förbundet men om man nu åtar sig uppgiften så bör man sköta den bättre än vad som gjorts hittills, bristen av informationsdelning från deras sida är nog det värsta. Man öppnade ju upp en blogg för lite mer direktkommunikation med poker-Sverige men det blev ett kapitalt misslyckande då uppdateringarna skedde en gång i halvåret om ens det och inga svar inkom på de kommentarer som folk ändå orkade skriva. Nej, jag tror att det är där vi måste börja för att få en vettig start på hela processen av att etablera ett enda SM även om monopolet självklart är en stor drake att dräpa innan det kan vara ett faktum fullt ut, så länge SvS envisas med att köra sitt eget kommer vi aldrig ifrån problematiken men det är där jag tror att ett starkt förbund skulle eventuellt kunna nå fram.

Det händer en hel del kring Svenska Spel just nu med nya profiler och annat och jag följer diskussionerna på nätet kring detta med intresse då det är rätt mycket viljor och tankar som far fram, en del mer rabiata än andra. Jag håller ju med om att det känns rätt kallt att gå in som pokerspelare och bli "sponsrade" av Svenska Spel om man nu på något sätt värnar om pokerns framtid i Sverige, även om det i en valfrihet även bör finnas utrymme för en statlig aktör så länge de inte har monopol. Nu är jag på väg att snurra in i dessa diskussioner som jag egentligen vill hålla mig utanför då jag bara blir matt av att läsa alla andras åsikter, jag vågar inte ens ge mig in i diskussion med till exempel JJ för jag tror jag skulle duka under av ren utmattning från hans furiositet. All cred åt honom som orkar veva mot alla som ifrågasätter honom och hans åsikter, än mer cred åt honom att han fortsätter orka ge uttryck för dom. Det känns som att den herren är den som just nu skakar om poker-Sverige mest med sina blogg-inlägg vilket jag tycker är bra, det är bra när det debatteras men jag förstår som sagt inte var han hittar orken. Jag hade blivit apatisk för länge sedan...

Nåväl, nu har jag svävat ut lite till höger och vänster i det hela men slutkontentan är väl att jag å ena sidan står för att vi bara ska ha ett enda SM som då ska vara sanktionerat av ett starkt förbund MEN samtidigt kommer jag att spela SM på SvS också och detta gör mig säkert till lika stor hycklare som dessa pokerprofiler jag sågade nyss som väljer att arbeta för SvS. Jag har inget försvar där utan anser bara att jag tycker det är kul att spela poker och även ett inofficiellt SM vore kul att vinna, tror som sagt inte att ett totalt avståndstagande från det hela är en lösning heller. Det måste börja på annat håll ifall det ska bli bra i slutändan... Om jag dock fick en pistol mot huvudet som tvingade mig att välja ett enda SM så skulle det självklart bli Svenska Spels...nejdå, skojade bara, det skulle ju utan tvekan bli det officiella som fick min röst. Jag hoppas och tror att vi i framtiden kan få en fri marknad med ett starkt förbund som backar upp folkrörelsen poker då den på gräsrotsnivå fortfarande är riktigt stark trots att den officiella boomen sedan länge är över. Jag tror poker har kommit för att stanna och låt oss hoppas att det till slut finns en harmoni på marknaden där marknadskrafterna styr och inte någon sketen stat...

Måste erkänna att det var lite häftigt att få ett personligt mail från Glimne oavsett innehåll, hade han vidareförmedlat ett spam-mail med erbjudanden om Viagrapiller hade jag blivit minst lika upphetsad om inte än mer. Han är ju en auktoritet på sitt sätt och jag har all respekt för hans kunnande och erfarenhet inom spelområdet, sedan att jag aldrig kommer att bli lika bra som honom på att lägga händer är en annan femma.

På det personliga planet har jag sprungit lite kallt i olika former av relationshänseenden också även om det numera är på det sansade planet igen, det är ju återigen sådana här tillfällen som får en att inse vilka de riktiga vännerna är och jag har några som jag nog tror har kommit för att stanna. I vissa fall har jag redan börjat återgälda tidigare support även om det inte ens handlar om återgäldning utan om självklarheter, jag förutsätter att mina riktiga vänner finns där i ur och skur och de kan förvänta sig exakt detsamma från mig. Det som är så skönt med dessa riktiga vänner är att bara tanken på att de finns där kan räcka, jag behöver inte ens ta kontakt utan vet att jag kan kämpa med mina problem och så när jag väl tar kontakt igen så är de där som om inget hade hänt. Jag fick en smärre chock igår dock med en väns till synes permanenta urklivande ur mitt liv men det är ju som jag sa tidigare, det är de tuffa tiderna som visar på vilka de riktiga vännerna är och om han väljer att försvinna är det ju hans förlust. Det är fascinerande med dessa relationer i olika former...

Nu har jag nog svamlat klart för idag, funderar på att ladda mobilen lite och ta tag i några Wordfeud-matcher då jag också fallit dit i denna allmänna fluga även om jag kan tycka att det inte är riktigt acceptabelt med den ordboken som finns i spelet då den accepterar böjda ord och i många fall ord som i mina ögon inte ska anses vara officiella ord. Nåväl, den som ger sig in i leken får leken tåla och vill ni ta en match med mig så finns jag under nicket...guess one time...Koivulainen. Väl mött.

måndag 12 september 2011

Varians...

Jag kan ju lugnt säga att pokern har svängt tillbaka efter mina sagolika veckor i augusti, nu är det total och brutal öken över hela spektrat och absolut ingenting fungerar. Innan min fina turneringsserie kom jag ITM i nästintill var och varannan turneringen men nu har det gått troll i allt, har inte haft en enda ITM sedan senaste vinsten och det är för tre veckor sedan. "Och?" tänker ni, det är väl inget att whina om och det är det väl kanske inte men jag tycker i alla fall att en sketen ITM borde jag vara värd vid det här laget men icke sa nicke. Utdragningar står som spön i backen med följd att jag också spelar sämre då jag tar större risker när tålamodet tryter, en ond spiral som jag hoppas få stopp på med ett litet minibreak från nätpokern. Det blir lite mer fokus på livesidan igen och till helgen bär det av till MikeTime och hans Berga Open. Det ska bli riktigt kul att åka dit igen även om min vapendragare på dessa resor, Valterego, har fått kasta in handduken om än av självklara skäl. Jag är dock stor nog så att jag ska klara mig även i detta fisktäta sällskap utan att hålla någons hand, hoppas på att kanske få någon form av semiklonk på mitt tredje försök då jag under de tidigare omgångarna inte direkt rosat marknaden. Nu blir det kanske till min fördel att jag åker ensam då alkoholintaget uteblir, även om det knappast påverkat mig så hårt under tidigare omgångar.

Utöver detta har mina dagar egentligen dominerats av tre saker: krasslighet, jobb, filmtittande och xboxande. Det blev visst fyra, kom på en till längs vägen så att säga. Krassligheten är närvarande just nu då jag fick åka hem lite tidigare från jobbet idag då jag mådde illa fysiskt, det bara kom från ingenstans och jag hulkade på parkeringsplatsen utanför. Som tur var blev det inga kaskader utan jag hittade hem ordentligt, nu känns det väl hyfsat om än jag har ett tryck i huvudet och en viss konstig känsla i kroppen. Förhoppningsvis ger det med sig med lite fortsatt vila, igår gick jag helt sinnessjukt nog och la mig vid 20.00 och sov därefter till 06.00. Det säger väl en hel del om faktumet att jag inte är kry när jag mäktar med något liknande, vi får som sagt bara hoppas på att det inte blommar ut till fullo för jag har inte tid att vara sjuk. Och varför heter det "blomma ut" när det gäller sjukdomar? När någonting blommar ut är det ju en vacker händelse, det är det ju inte direkt när koleran slår till eller pesten griper tag i en. Det borde heta något i stil med "ruttnar igång" eller "äts upp inifrån utan att lämna ett enda spår av friskhet efter sig där helvetets eldar river sönder skinnet och köttet från de bleka benens kalciumfattiga yta efterlämnandes svedda märken som i sin dysterhet efterliknar dödens fotspår". Typ.

Jobbdelarna behöver vi inte ens gå in på men filmtittandet kan vi ju avhandla lite snabbt:

Titel: Fast Five
Genre: Action

Dags för den femte delen av den bilburna ungdomens äventyr ute i världen och den här gången har gossarna hamnat i Rio De Janeiro där de snabbt blir involverade i den lokala kriminaliteten efter en misslyckad stöt, oerhört oväntad story måste jag säga. Testosteronet är tungt i luften med biffiga bilar ackompanjerade av biffiga karlar där Vin Diesel och The Rock gör upp vem som är sämst skådespelare med störst muskler, tror nästan det blir oavgjort i den prestigefyllda kampen. En minnesvärd scen finns i filmen och det är den slutgiltiga biljakten där ett monstruöst kassavalv släpas efter två bilar, den används kreativt till att stoppa förföljarna och det måste jag erkänna är effektfullt. Annars, nej.

Betyg: R R

Titel: Pirates Of The Caribbean: On Stranger Tides
Genre: Äventyr

Ännu en gång får vi följa Jack Sparrow(vars namn numera för evigt är inpräntat i huvudet efter låten med samma namn) på hans äventyr, inte mycket som förändrats utan ännu en gång är det en vild jakt efter någon relik som ska ge ära och rikedom fast i det här fallet rör det sig om evigt liv. Känslan är densamma som i de tidigare omgångarna och man vet väl på ett ungefär vad man har att vänta, jag blir inte besviken men inte heller överraskad. Depp spelar stabilt som vanligt och även de andra karaktärerna gör sitt jobb men det lyfter aldrig, en film i mängden helt enkelt.

Betyg: R R R

Titel: Inception
Genre. Thriller

Jag vet, jag är djävulskt sent ute vad gäller den här filmen men jag har sparat på den för ett speciellt tillfälle och även om det inte riktigt blev så i helgen så var det ändå dags att beta av den. Förhoppningarna var ganska stora efter alla lovord jag hört och att den nämnts i samma mening som Matrix är ju inte lite prestationsångestframkallande för filmen. Nåväl, för att göra en lång historia kort handlar det alltså om drömmar i drömmar där DiCaprio i huvudrollen kämpar med vålnader från förr samtidigt som de försöker rätta till det som gått snett tidigare, filmen är komplex och man får sitta alert hela tiden för att inte missa någon logisk svängom för gör man det är man ute ur matchen helt. Efter dryga två timmars tittande blir jag lite besviken då det ändå känns rätt ytligt och filmen binds inte samman så som jag hoppats, självklart är effekterna och den genomarbetade logiken till dess fördel men det räcker inte ända fram.

Betyg: R R R R

Utöver det har jag ju sett på lite TV-serier där Sons Of Anarchy haft säsongspremiär, en mycket efterlängtad sådan och serien börjar leverera direkt igen och vi har nog en mycket spännande höst att se framemot där. Idag nåddes vi dock av en tråkig nyhet i TV-serieväg då huvudrollsinnehavaren i första säsongen av Spartacus dött i cancer, detta trots att han hunnit med att friskförklaras en gång redan. Riktigt tragiskt då han bara var 37 år gammal och verkligen breakat i och med sitt deltagande i Spartacus... Nu fortsätter serien med en annan skådespelare men vi får se om de får samma känsla i den, tragiskt dödsfall vilket som. I spelväg har jag plöjt Deus Ex och det blir som jag tidigare nämnt bara bättre och bättre även om ett visst tak uppnåtts nu när jag är 3/4 in i det, det är inget solklart mästerverk men helt klart spelvärt och liknar i mångt och mycket Splinter Cell. Det är ju upp till en själv att välja approach men som vanligt i dessa fall är spelet egentligen uppbyggt kring att du ska köra stealth-stilen och utnyttja miljöerna. Jag jagar achievements som vanligt också längs vägen och det som är bra med det här spelet är att inga av dessa är onlinebaserade så jag kan nöta på i godan ro med förvissning om att jag kan maxa om jag så vill, alltid trevligt för en samlare som en annan. Och där slog det an en tanke hos mig, jag är nog mer åt samlarhållet än jägarhållet om vi ska tala neandertalarinriktningar. Kanske där min svaga ställning hos det täcka könet uppstått ifrån? Jag som alltid trott att jag är en alfahanne...

Nu är det nog dags att söka sig mot sängen för att vila upp mitt veka och slitna lekamen, jag fick förresten ett mail från pokerprofessorn himself häromdagen som jag nog kommer att diskutera lite kring i ett kommande inlägg. Håll korpgluggarna öppna...

tisdag 6 september 2011

Relationsdrama...

Just nu är jag i en icke-beundransvärd trend vad gäller mina relationer, oavsett vilken form av relation det rör sig om känns det som att det är på väg att krackelera. Jag har fått min lojalitet ifrågasatt från flera olika håll inom loppet av några veckor och det smärtar då det är bland det viktigaste för mig när det gäller folk jag bryr mig om, för dessa är jag beredd att göra det mesta och när mina principer ifrågasätts utan anledning känns det inte bra. Jag pallar "enfrontskrig" men när det börjar bli både två och tre fronter blir det kämpigare, känns som att jag när väl fått grepp om en situation flippar det ur i en annan. Jag får hoppas det lugnar ner sig så att jag kan få andas lite också, jag har en del nya relationer på gång också men även där springer jag på minor känns det som och det helt omotiverat. Jag är inte en man/pojke som baserar mitt agerande på spel eller stundens ingivelser, jag har tyngre kompassriktning än så. Jag tror en hel del på vissa av dessa och hoppas jag får mina förhoppningar infriade, det gäller bara dock att jag inte pissar sönder allting längs vägen.

Kvällen har annars ägnats åt två turneringar på SvS, Afterwork och Djupingen. Båda slutade hyfsat brutalt där jag i AW lyckades ta mig förbi över halva startfältet när jag vaknar upp med TT i SB och det är foldat fram till mig. Jag slår upp det och får omslag från BB, jag ser det som standardmove och pushar med efterföljande syn om än efter en stunds funderande. Han visar upp AQ och jag lever fram tills rivern där en äcklig dam dyker upp och dödar min levnad i den turneringen, lite bitter tänker jag att jag inte ska spela mer ikväll men råkar sedan även registrera mig för Djupingen. En snarlik historia utspelar sig där då jag kämpar med stacken och efter att ha lyckats hitta en uppdubbling längs vägen för jag 99 en bit in i andra timmen och efter en raise och en syn på den innan mig slår jag upp det ytterligare, dock får jag en push från ursprungshöjaren som motsvarar 90% av min stack och när synaren också ställer(om än för mycket mindre) tror jag att mina 99 är helstekta. Döm min förvåning när ursprungshöjaren stolt visar upp AQo och den kortare stacken slänger upp 77, ugh säger jag. Inte blir det bättre av att brädan fyrfärgar sig i spader och jag hade tagit hem potten på det då en av mina nior var av spader och endast 77 hade en själv, riktigt surt för då hade jag haft en fin stack. Istället plockar jag upp AJo några händer senare och när det återigen höjts innan mig hittar jag pushen med efterföljande syn av AQ från höjaren, blank bräda och sagan är alles. Nu har mitt tidigare flyt i turneringarna definitivt vänt, får nog ta det lite lugnare framöver och försöka nöta mig tillbaka till formen.

Jag har även kört lite xbox och då i form av Deus Ex:Human Revolution, en form av stealth-FPS med RPG-inslag och intrycket blir bättre och bättre ju mer jag spelar. Det har en skön variation i uppdragen och valfriheten är stor i hur jag löser saker och ting, jag kan ta det försiktigt och smyga mig igenom allt eller bara ösa på med eldkraft om den känslan faller på. Det kan nog bli många trevliga kvällar med det spelet, det tragiska är dock att spelhösten ser vidrigare ut än någonsin och då alltså i positiv bemärkelse. Stortitlarna avlöser varandra under september och oktober, jag vet inte var jag ska hitta tiden att spela allt och jag tror jag redan har lagt in förbeställningar på runt 10 spel. Ett angenämt problem måhända men det gäller ju att få tiden att räcka till...jag har ju mycket meningsfulla sysslor så som poker, TV-seriegrind, spelande, slappande och annat att roa mig med. Tur att jag inte har flickvän, då skulle jag aldrig hinna något...kan kanske vara just på grund av detta jag inte har flickvän. Ett moment 22 typ. Fast det är klart, skulle en kvinna mot all förmodan falla för det här patetiska exemplaret av alfahanne så kan jag vara beredd att både prioritera om och slopa några aktiviteter...

Nu måste jag hitta sängen, sömnskulden växer för varje timme.

måndag 5 september 2011

Där satt den - inte...

Igår landade jag hemma igen runt 20-snåret, lagom mör och slut i både kropp och huvud men dock inte av pokern då den som vanligt på mina pokerresor får en icke så framträdande roll på grund av tidigare utåkningar men låt oss som seden kräver ta det från början...

På lördagseftermiddagen styrde jag kosan mot Råby för att plocka upp P1 och någon minut sen kom han traskande till bilen, denna gång förvånansvärt nog med en packning som faktiskt kan kallas packning då han vanligtvis reser ungefär som en bankrånare d.v.s. bara med det absolut nödvändigaste som då ryms i en mindre necessär i princip. Nåväl, vi brummar längs med E18 mot hufvudstaden och vår prematura oro för svårigheterna att hitta grusas brutalt när vi hittar rätt direkt som om vi vore professionella yrkesförare, inte en meter rullar vi fel längs vägen och detta trots att det råder bristfällig skyltning på grund av vägarbeten på sina ställen. Mycket stolta promenerar vi till terminalen där vi förhoppningsvis ska stöta på vår enda ditintills kända reskamrat från hemtrakterna, Lill-Micke, men döm vår förvåning när vi hittar två andra lokala fiskar i form av Häggan och Roger78. Vi intar baren för lite uppvärmning och varma blir vi, dock inte av alkoholen utan av luftkonditionering eller snarare bristen av densamma. Efter en stunds hett samkväm letar vi ut oss mot köerna för ombordsstigning som bara växer, 20 minuter före avgången släpps vi ombord och vi letar relativt snabbt upp vår hytt som är en helt standard-sunkig B-hytt.

Det blir dock en väldigt kort och snabb mellanlandning då middagsbuffén kallar så vi letar oss direkt vid båtens avfärd ner till rätt däck och väl på plats visar det sig vara helt acceptabla köer samtidigt som vi faktiskt har fått platser bokade för oss. Vi intar våra säten och börjar även ta för oss av allt restaurangen har att erbjuda, det är ju inga kulinariska läckerheter direkt utan snarare mer bukfyllnad än något annat. Vi hinner igenom huvudrätterna innan vi får lite random sällskap vid bordet och det blir lite konstig stämning när P1 misstar killen i parsällskapet för lill-Micke men det avfrostas så sakteliga när vi väl börjar fokusera på efterrättsbuffén. Lagom mätta drar vi oss mot konferensrummet som ska stå som skådeplats för själva turneringen, registreringen sker snabbt och vi får en stund över så vi drar och expresshandlar i tax-freen. Jag betar av ett par beställningar jag fått och P1 slår till på en platta long drinks som kommer att ge honom lite bekymmer längre fram. Efter att slängt in varorna i hytten rusar vi ner till konferensrummet igen i denne exposé av effektivitet, vi hinner dit med runt tio minuters marginal men eftersom spektaklet blir försenat hade vi inte behövt skynda oss direkt.

Vi får dra seating cards och jag får en lokal kändis från Västerås-trakten vid mitt bord direkt till vänster men annars är det bara okända ansikten, dock blir det rätt lättsam stämning i vår ände av bordet ganska snabbt då det är ett gäng sköna personer som sitter där. Jag blir ganska snabbt igenkänd som den bloggare jag är av en kille som heter Nicke, alltid kul när det visar sig att jag är (ö)känd men får ändå lite beröm för bloggen så helt värdelös kan jag inte vara. Nåväl, spelet kör igång och jag försöker ta det lugnt men är ändå inne och grottar i potter här och där utan att träffa något nämnvärt. Jag får en del pockets och Ax-händer men träffbilden är miserabel så jag får inte spelet att stämma riktigt, jag halkar ner till runt 13k ett tag för att sedan hitta en minirusch och ta mig strax över startstacken på 15k. Dock är det en kort lycka då ytterligare fiskande drar mig ner till runt 12k igen innan sista handen innan första pausen kommer, jag har KJkl och slår upp det från UTG och får syn av en ung förmåga några säten bort. Floppen kommer J59 och jag har för mig att vi båda checkar, turn kommer en T och jag börjar ju bli lite orolig så jag måste se var jag står med en bet men får ett omslag tillbaka som jag efter en viss tveksamhet synar. River kommer med en 5:a och jag checkar till motspelaren som slänger ut ett halvpottbet, jag gör en hjältesyn i all min idioti och han har 99. Vet inte vad jag tänkte där och ångrar spelet kapitalt, jag borde ju självklart ha vikt på river. Istället tappar jag runt 6k i sista handen innan paus och är nere på drygt 6k. Under första blocket av perioder hände det dock en väldigt intressant sak i en hand där UTG bettar 3xBB och jag synar med fold tillbaka till bettaren som slänger upp sin hand, QQ i det här fallet. För mig är handen död och potten min i det läget, utan någon som helst diskussion. Nu tillkallas dock TD och han dömer sjukt nog att handen ska spelas vidare eftersom det är ett uppenbart misstag och han väger visst in att UTG sitter på plats 9 och jag på plats 1 så dealern är en del av problemet då hon skymmer sikten. Handen får alltså fortsätta med den skillnaden att hans QQ spelas öppet, jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller göra men vi checkar ner det till rivern där jag inte kan låta bli att betta av någon outgrundlig anledning på en T-hög bräda som han självklart synar och tar därmed hem potten. Jag blev riktigt ställd över beslutet och kände att efter alla diskussioner så var potten mer eller mindre förbannad så jag ville inte ens vinna den i slutändan, jag trodde jag skulle få igen något i karmaväg senare men sådan tur har ju inte jag. Nicke och jag skakar bara på huvudena och vi får erfara flera gånger hur inkonsekvent tävlningsledningens beslut är och out of turn-spel får ske utan åtgärd, fastän det betonades i början av turneringen att detta var en av grundreglerna som skulle hållas. En annan var att one chip-rule skulle gälla d.v.s. slängs en marker in utan att något sägs räknas det som en syn bara och när det gjordes vid vårt bord av Nicke dömdes det ändå som raise för att han hade två marker inne. Bedömningen må vara rätt men då bör man också vara klarare i det man förklarar innan turneringsstart...

Nåväl, efter pausen var jag lagom tiltad och kände mig mer eller mindre uppgiven samtidigt som den lokala killen bredvid mig springer som en gud men blir mer och mer onykter, inte mig emot men hans spel lider oerhört av detta. När jag väl börjar bli tillräckligt desperat tar jag åter syn på en preflopraise med KJkl, som jag låter min lokala granne få en glimt av innan floppen. Problemet för mig är dock att floppen kommer K4K och han utbrister ett "Såja!", jag muttrar lite inombords och checkar varpå motspelaren också checkar. Turn kommer 4 och nu hörs ett "Robert, nu har du kåk!" från grannen, jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen och informationen han avger men lägger ut ett bet i alla fall och motståndaren ställer mig så jag tar synen självklart. Rivern kommer blank och han muckar sin hand, uppdubblingen är ett faktum trots min grannes glada tillrop. Nu när jag nämner muckandet så kommer jag på en annan incident i regelväg, vi har en pott som har säg fem spelare med och den blir nedcheckad på rivern. Nu muckar Nicke som sitter först sin hand utan att visa den, ska reglerna följas borde hans hand visas först men nu reagerar ingen i ledningen på detta och ännu en inkonsekvent bedömning görs, att Nicke sedan testade på reglerna ordentligt är en annan femma. Efter uppdubblingen känns det hyfsat men efter att ha fått AQ och höjt upp med en flopp i form av KTx med bet från motståndare tvingas jag vika och tappar en del på det, någon hand senare får jag JJ för andra gången för dagen och den är sjukt svårspelad så jag tar bara syn på en bet pre. Floppen kommer A-hög och jag tror den checkas ned med en tredje ruter som faller på turn, där bettar en kille ut oh jag är tvungen att vika. Den första JJ jag fick lyckades min lokala granne dra ut med QT så jag var lite bitter över mina semihöga pockets oförmåga att leverera...

Efter att ha kämpat med ovilliga kort får jag till slut AJ och efter en raise från min tidigare antagonist med QQ ställer jag in mina 6k och min mer än salongsberusade granne hinner säga högt att han vek AThj innan alla agerat. Jag tror dock inte det påverkade något så för min del var det lugnt men han fick minsann en tillsägelse för det från dealern, skönt att de är med i matchen ibland i alla fall. Efter fold fram till raisaren tar han instasyn med TT och jag har en out mindre att dra emot, självklart blankar brädan och mitt pokeräventyr är över efter runt 2,5 timme av spel. Lite småbesviken lommar jag ut ur lokalen men lyckas krossa ett ölglas innan jag lämnat mitt bord, det var väl lite payback mot min granne som fortfarande var kvar i turneringen. Nädå, hade inga problem med hans berusning även om det kan ha påverkat spelet vid bordet en aning, han är en trevlig snubbe så han menade inget ont. Jag och Roger78 slår ihop våra utslagna påsar och drar vidare mot äventyren på båtens restauranger och nattklubbar, vi landar i huvudbaren där det pågår liveuppträdande och vi slår oss ner med varsin dryck för att iaktta spektaklet. Ganska snabbt ser vi ett gäng kvinnor stå och skaka loss på golvet, de ser hyfsat dragna och smådryga ut och när de är på väg att lämna dansgolvet säger jag åt Roger78 att det inte skulle förvåna mig om de slår sig ner hos oss och märk väl, blondinen i gänget sätter sig på ryggstödet på vår soffa och inleder en konversation. Hon svamlar på om att de är där för att se ett coverband som enligt henne inte verkar ha uppträtt men min gissning är att fröken intagit någon slurk för mycket alkohol. Nåväl, hon håller låda och roar oss ganska bra i all sin enfald, hon får upp ångan rätt rejält men precis när hon ska nå momentum dyker hennes kompis upp och tar över. Hon kliver helt sonika in och kapa all kommunikation mellan oss i den tidigare trion och fokuserar istället allt på Roger, jag och blondinen sitter i varsitt hörn av soffan och roar oss själva bäst vi kan. Jag känner att situationen blir mindre och mindre givande och föreslår lite diskret till Roger att vi drar vidare men han vill fortsätta snacka med den dominanta tjejen, dock vill tjejerna ha ut oss på dansgolvet men eftersom vi vägrar så drar de iväg dit själva till slut.

Efter den lilla upplevelsen tar jag och Roger oss tillbaka till spellokalen där vi springer på P1 som är kvar i turneringen fortfarande, vi låter honom fortsätta sin holmgång och kollar in cg-borden men det är proppfullt och verkar inte bli något spel för vår del så vi beslutar oss för att rikta in oss på spritintagningsaktiviteter istället. Vi drar oss upp till discot och där hittar vi på lill-Micke och Häggan, vi beställer lite drinkar och sätter oss vid borden för att iaktta all denna white trashighet i all sin ärlighet. Jag blir banne mig deprimerad av allt det jag ser, det känns som att vara på en s.k. krog i en småstadsort där all form av klass kastats överbord. Vi roar oss så gott det går och vid ett tillfälle ute på däck när några av boysen vill röka får vi påhälsning av en trio finska systrar med tillhörande vän och pojkvän som high fivar oss på sin väg in, dock stannar de till vid mig och utbrister "Du är finne, va?!?!" och jag kan ju inte annat än erkänna. Jag trodde jag ändå intagit någon form av undercoverstil efter alla mina år men finskheten går visst inte att få bort, svider lite att det är så uppenbart när min bild av finnar är att de går i stövlar, neonmönstrad träningsoverall och bonnkepa. Killen i sällskapet försöker dock rädda situationen genom att säga att det är för att jag ser så hård ut som de kunde förstå att jag var finne... Vi slår i alla fall följe med det sällskapet och fortsätter festandet, dock tar allting en lite obehaglig vändning vid en senare rökpaus. Vi sitter med tjejerna i sällskapet och bara tar det lugnt när en ung herre av utländsk härkomst letar sig fram till oss, han är propert klädd med en partyhatt på sniskan på huvudet samtidigt som han kommit på den briljanta idén att hans raggning av tjejer underlättas om han har en kanin-som-hoppar-ur-en-hatt-pinne som han kan använda för att charma det täcka könet. Han har ju dock precis innan slängt ur sig en kommentar i stil med "Vi ska ha sex..." till en av tjejerna...Nåväl, han glider fram med sin läckra lilla kanin och börja köra sin repertoar men han hinner knappt börja innan tjejerna i sällskapet ber honom lägga ner. Han ger sig dock inte utan fortsätter tränga sig på så han får en till tillsägelse i lite mer skarpa ordalag om att avlägsna sig, nu börjar han dock ta ton och säga att han nog minsann gör som han vill. Då rycker en av tjejerna kaninpinne från honom varpå han blir riktigt arg och kräver tillbaka den, när han väl fått den fortsätter han att ösa skit ur sig så till slut lackar lill-Micke och börjar signalera att det är dags att slåss. Inte världens bästa taktik kanske men i alla fall börjar de dra sig runt ett hörn men lill-Micke kommer snart tillbaka och säger att killen drog kniv mot honom, vi rusar till vakterna för att låta dom plocka in killen vilket de också gör och vi tror att allt är över.

Det dröjer dock inte länge förrän han är tillbaka, han rusar direkt till oss och frågar lill-Micke om det var honom han "snackade" med förut men han nekar ju taktiskt nog. Här hinner jag få lite ögonkontakt med den totala idioten och blir nästan mörkrädd för hans blick, den är stirrig och han känns helt klart påverkad av annat än sprit. Vi märker hur hans posse spanar in oss resten av kvällen med grymma blickar, vi känner att läget är lite olustigt och bestämmer oss för att verkligen hålla ihop resten av natten. Vi fortsätter att festa med fnskorna och när baren stänger beslutar vi oss för att dra oss vidare till hytterna för att inte behöva avsluta det hela, väl på väg dit händer nästa obehagliga incident. Vi går förbi en äldre man som ligger raklång, däckad och klar, i sin hytt med benen ute i korridoren. Vi skrattar åt honom då vi märker att det inte verkar vara någon fara med honom, väl framme vid tjejernas hytt hänger vi ett tag för at de ska göra iordning sig. Under tiden går ett yngre par förbi med gamlingen hack i häl, när han kommer ifatt paret uppstår någon form av diskussion mellan gamlingen och den yngre mannen. Hårda ord fälls av ynglingen och innan vi vet ordet av det så har han lagt krokben för gubben och puttat honom med full kraft bakåt, han flyger som en vante och landar hårt samtidigt som han slår i bakhuvudet rejält. Omtöcknad ligger han kvar och det sista den här unga gentlemannen säger innan han drar är "Han fick vad han förtjänade...". Eller hur säger jag. Vi tar i alla fall hand om honom och tillkallar sjukvårdare och vakter, de fraktar honom till sjukstugan för omplåstring då han slagit upp ett jack i bakhuvudet. Vi kan inte annat än skaka på våra huvuden åt galenskaperna som utspelar sig på båten, vi orkar dock inget annat än fortsätta vårt festande. Väl i tjejernas hytt delar vi på en hel del alkohol samtidigt som all möjlig galenskap utspelar sig där t ex groggrace samt brottning ingår. Inte förrän 08.00 ramlar jag i säng, lagom mör och glad över dagen. Vilan blir dock inte så långvarig då P1 ska upp och spela dag 2 så jag kliver upp i samband med att han drar sig mot lokalen vid 12-snåret.

Andra dagen blir uppenbarligen rätt mycket lugnare, jag och Häggan samt Roger78 intar en frukost/lunch i köttrestaurangen och det mest för att det inte serveras någon bakispizza på båten. Mätta och glada letar vi oss till spellokalen för att se hur det går för P1 men när vi kommer dit har han precis åkt ut, jag och Häggan bestämmer oss för att köra lite cg och tar plats vid DC-bordet. Jag går lika kackigt här som i turneringen, jag får inga träffar överhuvudtaget och efter att ha halkat ner på runt 700 av mitt ursprungliga inköp 2000 trycker jag in det med topp-/bottenpar på flopp och får en syn, sjukt nog håller min hand och jag dubblar. Det hjälper dock inte när träffbilden fortsätter suga gammal pensionärspung, jag blir än mer när jag ser vilket värde det är vid bordet då minst hälften inte har en aning om vad de håller på med i PLO-händerna. Till slut vaknar jag upp med TT44ds och efter en raise och en push före mig bestämmer jag mig för att ta ett skott, tyvärr blankar brädan för min del och jag får till min förskräckelse se att en av tomtarna pushat med 6623 pre och självklart träffar han kåk trots att den andre får triss i kungar. Bitter drar jag mig tillbaka och nöjer mig med att ha torskat 2k... Vid cg-bordet blev okunskapen hos dealersarna än mer påtaglig, vid ett tillfälle när vi kör texas säger en spelar att han bettar pott. Det vägrar dealern godta då han säger att vi kör ett NL-spel, hallå liksom. Det går väl att betta pott vilket jävla spel man än spelar, nu blir spelaren dock konfunderad så han trycker en del av markerna och säger all-in. Då får dealern spel igen och säger att han inte sköt in alla marker och då räknas det inte som en all-in, kaoset är totalt och jag ger upp i min tro om bättring. En stund senare ifrågasätter jag dealerns beräkning av pott också men får då höra att om man sitter på blinds ska inte blindsen räknas in i potten, jag är alldeles för trött för att försöka ta till mig denna förklaring och låter saken bara bero.

Efter att ha tappat min budget för resan tar jag mig till taxfreen för lite tröstinköp av godis, det är snabbt avklarat så jag vandrar runt båten en stund innan jag springer på P1. Vi roar oss en stund innan vi drar oss till hytten för lite vila innan ankomst i hamnen, P1 har under tiden förberett sin transport av plattan med long drinks genom att lägga in alla burkar löst i sin väska. Redan nu har dock en av dessa sprungit läck och på vägen till bilen väl i hamn spricker en till bara för att lämna ett vått snigelspår efter honom, jag tror till och med att väskans hjul gav upp på grund av all belastning och grus den fick genomlida. Vi tar oss dock hem utan några incidenter och jag landar i lägenheten 20.00 på söndagen, helt slut men ändå glad över trippen trots de uteblivna framgångarna i poker och de lite otrevliga händelserna vi råkade ut för. En sak är säker, alla dessa pokerresor är alltid minnesvärda händelser, det händer alltid saker på både gott och ont.

Idag spontanregistrerade jag mig till WCOOP-4 av någon konstig anledning, buyin var $320 och det är inte direkt den nivån jag brukar köra på vanligtvis. I alla fall gick det bra och efter latereggen på tre(!) timmar tagit slut låg jag bland topp 50 av de 800 som var kvar, nu vänder dock flytet där jag tappar en pott värd topp 20-placering med AAxx när jag floppar dessutom öppet stegdrag, problemet är att han har ett högre stegdrag som sitter på turn och jag tappar en stor pott. Strax efteråt floppar jag nöten med återdrag på nästnötsfärgen, turn parar dock bordet och efter minbet från motståndaren hänger jag med till rivern som inte förändrar situationen nämnvärt. Här bettar han halvpott och jag klarar inte av att vika, självklart har han floppat topptvå som blir till kåk på turn och jag är mer tilt och skadeskjuten. Förnedringen blir total när jag ännu en stund senare får in allt på floppen med öppet nötstegdrag mot två spelare, det sitter på turn men på rivern sitter en flush som gör att istället för average stack så är jag ute. Bittert som fan, speciellt när jag inte fattar varför jag ens spelade överhuvudtaget. Dags att gräva ner mig, djupt.

lördag 3 september 2011

Avfärd...

Då är det bara några timmar kvar tills jag ska börja rulla mot Stockholm, det blir jag och P1 som drar härifrån så jag ska plocka upp honom på Råby strax efter 16. Vi tar i lite vad gäller tidsmarginal då ingen av oss är riktigt hundra på Stockholmsnavigationen så vi spelar hellre lite safe så här i början på trippen, det är inte nu vi ska ta en coinflip om vi säger så. Själv blev jag väckt av en skadeglad själ strax innan 12 men det var helt ok då jag hade klockan på ringning 12 vilket fall som, jag har ju lite förberedelser att klara av innan jag drar. En av dessa var att lämna katten hos mor och far då jag inte har mage nog att lämna henne själv i drygt ett dygn även om hon säkerligen skulle klara av det, det gör dock ont i hjärtat varje gång jag ska forcera in henne i buren för transport. Hon har numera förlikat sig med faktumet så det är inte den jakt och kamp det var förut men jag gråter inombords när jag hör henne kvida till och från när hon väl är inburad, funderar på hur elak på en skala jag egentligen är. Nåväl, hon blir väl omhändertagen nu i alla fall så hon lär tycka det ändå är värt det hoppas jag.

Jag har precis smällt i mig en pizza som uppladdning, det gäller att tänka på kosten när man sportar och har ett stort evenemang framför sig. Jag hoppas jag kan få en bra start i själva turneringen och hålla ut första dagen, enligt schemat ska det spelas i sex timmar idag innan det läggs ner och återupptas kl. 12.00 imorgon. Jag har ju hitintills inget bra track record i lite större evenemang utan har väl lyckats busta efter 3-4 timmar varje gång, må jag kunna hålla i det för en gångs skull även om jag är lite färgad mentalt efter senaste veckans förnedring på nätet. Jag får väl köra TAG-poker till en början och sedan skifta lite till och från så att jag inte blir alltför förutsägbar, kan jag bara få en bra start med lite bra kort och bra träffbild kan allt hända.

Väl mött ni som nu ämnar dyka upp på kryssningen. Ser ni en mullig snubbe med halvt bakåtslick, glasögon och rufsigt skägg är det stor chans att det är jag...

fredag 2 september 2011

Världens bästa...

...Koivulainen åker iväg på pokerkryssning imorgon och det ska bli grymt kul, det är alltid härligt med dessa pokerrelaterade utflykter och även om det blir en kortare variant den här gången är inte förväntningarna mindre för det. Det är alltså PAF som anordnar en 24-timmarskryssning där temat går i pokerns tecken, en turnering med cap på 100 körs ombord och strukturen är helt ok med 15k i startmarker samt 30-minutersperioder med blinds som börjar på 25/50. Det bådar gott och jag skulle tippa på att maxantalet spelare kommer att infinna sig, detta innebär att prispotten landar på 200k och ett förstapris runt 70-80k hägrar. Det var länge sedan jag hade någon liveklonk även om det var nära i Riga när jag föll mot den dansande letten på sluttampen, nu hoppas jag att jag kan knäcka livespöket och ta min första större klonk på den scenen. Formen har ju varit god online i alla fall, om jag bara nu kan föra över ens hälften av den till livespelet så är chanserna bra för framgång. Tyvärr har dock onlineformen svikit mig under veckan då jag känt mig mer förnedrad än någonsin på nätet, ingenting har fungerat och har jag träffat något har de andra alltid träffat något bättre. Lite frustrerat läge alltså men jag tar gärna mer rättvis utgång nu i helgen så att jag inte blir brutalt utdragen eller gör bort mig kapitalt i fel situationer...

Veckan har annars sprungit på rätt bra med intensiva dagar på jobbet, det har inte blivit mycket tid till annat än rätt intensiv kommunikation med en viss individ. Jag har dock sprungit lite kallt i vardagen också då jag t ex natten mot tisdagen drömde mardrömmar(rätt patetiska sådana) bara för att vakna superpigg mitt i natten utan att kunna somna om, som om det inte vore nog inser jag att mina jeans spruckit i midjan men orkar inte bry mig utan paltar mig till jobbet ändå. Det var något mer som hände men jag kommer inte ihåg det nu, känslan var i alla fall att vad jag än gjorde eller tog i så gick det åt helvete. När pokern sedan också jävlades så gjorde det att veckan kändes extra lång, skönt att jag äntligen är framme vid helgen och veckans höjdpunkt i form av den ovan redogjorda kryssningen.

Just nu sitter jag och tittar på Ungern-Sverige samtidigt som jag väntar att lillebror ska dyka upp för samtitt och en fin leverans av lite McD-mat, om 5 min börjar också Fredagsfighten på SvS som jag satellitade mig till så där helt apropå även om det såg riktigt illa ut i satelliten ett tag när jag var nere på 2BB. Begreppet "Being Koivulainen" gjorde sig dock känt igen och jag kunde med stor portion tur vända det hela till en rätt säker plats efter tag, jag får hoppas att flytet håller i sig till själva huvudturneringen också. Jag har ju inte haft en ITM på två veckor snart, känns helt absurt med tanke på senaste månaden. Det sjuka är att jag inte vet om jag är ironisk i den sista delen av meningen, vi får hoppas att jag är det för annars har jag drabbats av en stor släng av hybris. Jag hoppas kunna ge er en fin redogörelse för kryssningen på söndag kväll och där rubriken på inlägget är "Där satt den!", ser ni den vet ni var skåpet står.