Stekhet...

Nej, jag pratar inte om mitt utseende i rubriken för det kan alla som sett det här fanskapet in real life intyga att stekhet nog är det sista ordet man skulle ta i sin mun om man skulle försöka beskriva åbäket som uppenbarat sig framför deras ansikte. Jabba The Hut vore nog mer rättvisande, det spricker ju dock också eftersom jag inte har någon prinsessan Leia i strypkoppel i släptåg direkt. Nåja, det var inte mitt fysiska anlete vi skulle begrava oss i utan snarare helgens äventyr i allmänhet och lördagen i synnerhet, detta eftersom det var kvällen då mitt tredje Berga Open skulle äga rum. Efter att ha varit turneringsansvarig på Club Aqva på fredagen med därtill medföljande vakande till 03.00 så jag var jag inte piggheten själv när jag steg upp 10.00, efter lite normala morgonbestyr tog jag min silverpil och började bege mig mot Hallsberg där uppladdningen inför turneringen skulle äga rum. Färden går bra även om jag vid Kumla-krokarna börjar tvivla på min förmåga att hitta men efter lite ifrågasättande av GPS:en hittar jag ändå till Hallsberg där jag dock begår samma misstag som alltid, de två gångerna innan som jag varit där har jag åkt med Valterego och båda gångerna har vi lyckats ta fel väg i en och samma rondell inne i centrala Hallsberg. Tror ni inte jag gör detsamma? Bara att vända vid den vid det här laget ack så kända OK-macken och bege sig tillbaka... Det är dock inget att haka upp sig på utan jag parkerar vid station och letar upp klientelet vid den lokala restaurangen, vi har en lunch inbokad där bestående av utsökt fläskfilé med potatisgratäng som vi intar glupskt. Under lunchen får jag trevligt sällskap av Hygglo och JO samt en annan kille som jag aldrig riktigt hann uppfatta namnet på, vi pratar om både det ena och det andra där den tredje icke-vid-namn-nämnda killen nästan lyckas med att locka in mig i sportsbettingen igen men jag lyckas tygla mina instinkter. Runt 13.30 påbörjar vi färden mot MikeTimes tillhåll i Berga och jag tar rygg på Hogge då jag inte vågar förlita mig vare sig på mitt lokalsinne eller GPS:ens dito, efter en snabb bilfärd är vi återigen på plats vid detta pokerns Mekka ute i ingenstans.

Folk drösar in i omgångar och efter lite mingel tar vi plats vid borden och jag känner igen några lirare vid mitt bord bl a Galvanizer som jag haft dueller med under tidigare omgångar, han blir nästintill lite förskräckt när jag påtalar att jag minsann kommer ihåg hans spelstil som väldigt aktiv. Skönt att få honom lite nervös direkt, han kan ju få tro att jag har en bättre read än så på honom. Av de andra vid bordet har jag mött några tidigare också men det är även en del nya ansikten, så som snygg-Stefan som skulle komma att hänga med länge han också. Efter lite information och annat praktiskt kan spelet ta sin början och vi börjar med 15k i startmarker med en möjlighet att göra en Second Chance-buyin ifall vi tappar allt under de sex första perioderna. För min del börjar det inte så spännande, jag är väl med och vinner lite potter här och där men inget märkvärdigt direkt utan jag försöker bara observera och ta in lite av de andras spelstil. En som är riktigt aktiv är Hogge som är inne och petar i det mesta, vi drabbar samman efter en stund när jag hittar AKsp på BB och han har höjt upp innan från knapp eller cutoff. Floppen kommer K-hög med två spader, jag har för mig att jag checkraisar honom med syn från honom och så bet från mig på turn varpå han synar igen. Turn var blank och likaså rivern men om jag minns rätt var rivern en Q så jag var rädd för tvåpar varpå jag checkar, han gör detsamma och viker upp AKo varmed splitpotten är ett faktum. Jag var på väg att ställa på rivern för att representera en färdig färg eller bara för att få bort honom men vågade inte fullfölja, hade jag gjort det hade jag fått bort honom. Nåja, inte gråta över spilld mjölk och jag kan ju redan nu förvarna att mitt minne av händerna inte är helt hundra så ni får kanske räkna med vissa felaktigheter men det var inte lätt att behålla skärpan i den värmen som rådde i lokalen. Under de första timmarna händer det inte överdrivet mycket vid vårt bord men vid bordet bredvid händer det desto mer, där håller en viss JO på att dräpa halva klientelet och hans bevinga "Rockenroll!!!" vid varje vunnen större pott ekar över lokalen titt som tätt. Han hinner jobba upp sig till runt 10 x average på några timmar men inte helt oväntat är han ute strax efteråt...

Stämningen vid vårt bord är riktigt angenäm och det garvas en hel del, Sandra Bo håller t ex på att skjuta ut ett av sina ögon med en kapsyl när hon ska hjälpa Hogge med öppnandet av en öl. På min kant snackar jag lite med en kille från Karlstad samt en av Borlänge-maffians medlemmar, snygg-Stefan har fullt upp med sin maskot i form av en 11-veckors valp som han försöker hålla koll på. Mitt i allt detta lyckas jag fiska in en nötstege med QT på floppen, det är Galvanizer som jag är uppe mot och på turn hamnar vi all-in då han har KJ på brädan AKJ9. Som tur är blankar rivern och jag kan dubbla upp till runt 20-25k efter en halvtung start, jag hinner dock tappa en del av dessa innan vårt bord tyvärr bryts och då tyvärr eftersom det var ett skönt gäng vi hade där. Nåväl, jag hamnar vid ett av borden inne i lilla garaget och det är några ansikten även där som jag känner igen sedan tidigare så som Cyntax och Propax varav den första skulle ge mig ett fint uppsving direkt, jag plockar nämligen upp AQo i första handen och synar en raise från honom pre. Floppen kommer Q-hög och efter bet från mig och reraise från honom hamnar vi allin och han har KQ men min hand får stå och jag har dubblat. Direkt efter plockar jag en shortie men kommer banne mig inte ihåg hur, han hade inte mer än 6-7k i stacken om jag minns rätt. Efter det känns det rätt bra och jag lugnar ner både mig själv och spelet en stund efter den starten...

Efter att ha suttit en stund vid bordet och sett lite spelare försvinna utan att jag själv varit inblandad i det hela kommer kvällens absoluta nyckelhand, jag plockar upp AA i SB och ser hur UTG slår upp det till 3xBB med fold fram till mig. Jag funderar en stund och slår sedan upp det till 8xBB med syn från BB och UTG, floppen kommer Q54 rainbow och jag kör ett lite sneaky bet på 16xBB med instapush från tjejen till vänster om mig. Hon täcker mig definitivt och nu går UTG in i thinktanken, han sitter och funderar bra länge samtidigt som han ojar och har sig. Min read i det här läget är att tjejen inte är mycket att vara rädd för, skulle hon ha haft set hade hon aldrig spelat så för då hade hon ju velat ha med UTG också så henne sätter jag på typ AQ eller par som inte setat. Tvåpar har hon inte med tanke på spelet pre... UTG sätter jag efter allt hans ojande på motsvarande, är inte rädd för set eller tvåpar där heller så efter att han också ställer behöver jag inte fundera alltför länge på vad jag ska göra utan jag tar synen. Hon visar upp JJ och han KQ, turn och river blankar och jag har helt plötsligt 3 x average med halva startfältet kvar. Blir lite spak efter den handen då den i pottväg var enorm så matpausen strax efteråt kommer lägligt, jag förser mig med några mackor från den sedvanliga buffén och tar mig ut i den friska luften för lite syre. Det är dock på väg att bli det sista jag gör för det dröjer inte många sekunder förrän jag sätter en köttbulle i halsen, den hamnar så att jag ändå får luft men det gör ont som fan. Desperat börjar jag hosta och svälja frenetiskt i mina försök att få loss den men inget verkar hjälpa, dessutom verkar ingen annan bry sig heller vilket känns oerhört tryggt. Till slut efter att ha svept en halv cola lossnar eländet och jag kan andas ut i dubbel bemärkelse, det hade varit fint att ta sina sista andetag ute på becksvart gård utanför Kumla under en pokerturnering. Jag och Wild Bill liksom...

Efter den traumatiska matpausen hittar jag tillbaka till bordet och spelet kan fortsätta, nu åker folk till höger och vänster men jag håller mig hyfsat passiv även om jag har lite duster med Propax och sedermera även Björn från Borlänge. Jag håller mig dock kall trots att jag får motspel och omslag lite då och då som tvingar mig till vik, min stack pendlar mellan 130k och 200k mest hela tiden och jag är inne i lite olika mer eller mindre bra situationer. En hand blir split efter att jag tagit en rätt spekulativ syn på floppen 345 med A6, vi hamnar allin där och han har 66. Turn kommer en befriande sjua och vi delar på det hela, jag kan andas ut för ett ögonblick men strax efteråt åker jag på en tung smäll då vi får en setup mellan mig och Björn. Jag vaknar upp med AQ i SB och han har AK i BB, allt åker in pre och brädan blankar varpå jag dubblar honom. Han var härlig att ha vid bordet och vi käbblade med varandra mest hela tiden, dock hela tiden med glimten i ögat och en kamratmässig värme. Han levererar dock en sjukt dräpande kommentar och numera även en klassiker att jag ännu en gång blivit bemästrad av en motståndare när vi är och har varit fem spelare ett bra tag, han drar fram tunga artilleriet och säger helt sonika "Du Koivu, 5-handat är visst inget för dig". Vad ska jag svara på det? Snygg-Stefan är inte sen att hänga på och gnida in det, jag får helt enkelt blotta halsen och erkänna mig besegrad för ögonblicket men de skulle få sin beskärda del av mitt stål innan kvällen skulle vara över.

Jag lyckas hanka mig fram till ett finalbord bestående av åtta spelare där jag på vägen även får dela bord med numera världsberömda Nisse som även bad mig att skriva att jag aldrig sett en snyggare kille än honom, jag låter det bara stå där tills vidare utan någon mer kommentar från min sida så får vi se om jag vågar ta ståndpunkt i frågan vid ett senare tillfälle. Både Björn och Nisse är riktigt sköna snubbar från Dalarna som det är oerhört trevligt att slänga käft med men det fanns många andra sådana så som Propax, snygg-Stefan och Str1xen m fl. Tyvärr lyckades jag slå ut båda Sandrorna som hade varit trevliga att dela finalbord med, Bo-varianten plockade med en sinnessjuk runner-runner stege med TT när hon floppat triss i damer med AQ. Bu-varianten har jag inget minne av hur det gick till mer än att jag vet att jag slog ut henne, kände mig som världens dräpare av det täcka könet då jag slagit ut två och skadeskjutit en tredje rejält under kvällens lopp och detta av fem möjliga(om jag minns rätt). Nåja, finalbordet var i alla fall ett faktum och det var några spelare jag blivit imponerad av under kvällen och däribland Josef som satt på bordets största stack. Det blev ett segdraget FT innan förste man kastade in, jag försökte hålla mig lite passiv återigen då jag ville pejla av läget innan jag gav mig in i hetluften. Internetkiden, en ung förmåga som var mer aggressiv än Isildur, hade länge härjat vid mitt tidigare bord och fortsatte så på finalbordet. Han plockade en short me KJ mot 66 allin pre, lite tveksam syn men det gick vägen då han träffade något på brädan och slog ut Str1xen. En stund senare dräpte han en Malmöpåg med KJsp på floppen 347 med två spader när Malmökillen satt på 66, internetynglingen verkade ha hittat ett vinnande koncept i att gå in med KJ mot 66.

När vi var fem kvar bestod fältet av mig, snygg-Stefan, Propax, Josef och internetynglingen och nu skulle jag få bevisa att femmanna visst är något för mig, dock med lite hjälp av ett fint kortsnitt. Först plockar jag upp KK i BB när Propax hittar JJ i SB, allin pre och en blank bräda senare är sagan slut för Propax som dock imponerat mycket på mig med sitt spel. Han var en av de som jag var mest orolig för, han var ganska oberäknelig i sitt spel och jag hade en del flyt i min träffbild mot honom. Strax därefter höjer internetynglingen upp det pre med syn från Josef och jag tittar ner på AKo på BB, jag slår upp det typ 3,5 x ynglingens bet och ynglingen ställer med fold från Josef. Här orkar jag inte fundera alltför mycket utan vet ju att han är väldigt aggressiv i sitt spel och som sämst har jag ju en coinflipp så jag kör, han viker upp AJ och en blank bräda senare är han också väck. Nu kör vi trehandat en kort stund innan jag har J2 i BB och Josef limpar in från SB, floppen kommer AJx och han bettar 2/3 av pott där jag tar synen. Turn kommer en läcker 2:a och han bettar, jag slår om och han pushar med hyfsat snabb syn från mig. Han visar upp A9 och när rivern blankar är han också ute, han var en annan av de spelare som jag hade stor respekt för då han verkade sitta inne med en hel arsenal av moves. Nu var det jag och snygg-Stefan som skulle göra upp om det, han hade dock en rejäl uppförsbacke med tanke på att jag satt på runt 90% av markerna om inte mer. Vi tampas en stund innan han hittar en uppdubbling efter att ha fått in markerna i underläge pre, ingen större fara då jag lyckas knapra ner honom sakta men säkert ändå. Klockan börjar närma sig 04.00 och vi båda är nog rätt inne på att få det hela avklarat så när jag hittar KQo åker allt mitt in, Stefan synar ganska snabbt med QJ och en blank bräda senare kan jag titulera mig vinnare av Berga Open 2 2011! Riktigt jävla skönt att spöa ett startfält på drygt 60 personer då jag nästan börjat tvivla på min liveförmåga, nog för att kortsnittet var över genomsnittet(hade nog sju AA och alla stod) men jag tycker ändå att jag behöll tålamodet och spelade stabilt hela vägen. All respekt för motståndet då många höll hög klass, jag hade timingen på min sida i en hel del händer också. Grymt underbart!

Jag måste ju dock avrunda med att tacka Mike och SweetC för arrangemanget med en exemplarisk Hygglo som host för kiosk och annat samt självklart alla som var där för att spela, stämningen var gråtframkallande underbar och alla karaktärer förgyllde kvällen på ett härligt sett där det var glada miner och ryggdunkningar överallt trots utdragningar och uttåg ur turneringen. Helt underbart att se och uppleva, varje gång det är sådana här tillställningar känns det som att man hittar minst en handfull nya kontakter som man definitivt kommer att fortsätta ha kontakt med. Behöver man positiv energi i sitt liv rekommenderar jag starkt att åka på pokertillställningar i allmänhet och Berga Open i synnerhet, love you all...