måndag 29 september 2008

Dagens videor

Artist: Robyn
Låttitel: With Every Heartbeat



Riktigt skön låt från denna grymma brud som hängt med i en evighet känns det som, jag kommer fortfarande för 10-15 år sedan när man hörde henne för första gången och direkt blev kär i denna blonda cooling. Henne skulle jag kunna äkta vilken dag som helst men det är ju troligt att det alternativet någonsin kommer att bli aktuellt...låten är i alla fall riktigt bra och jag gillar när hon ungefär 2/3 in i låten börjar sjunga "It...it hurts with every heartbeat...", det känns som det är äkta smärta bakom de orden när hon liksom nästan darrar på rösten. Sicken tjej!

Artist: Rise Against
Låttitel: Roadside



Lite skön musik för er hardcore-/punkfans där ute, det här är vad Green Day skulle låta som om de var några snäpp råare och mer underground. Melodier blandas friskt med punkvrål och allmänt röj, jag gillar dessa grabbar starkt och kan rekommendera en djupdykning för er som ens tilltalas det minsta av denna låt.

Artist: The Killing Tree
Låttitel: Dressed To Fuck



Det här är Rise Against-sångarens tidigare band och det här är om ännu punkigare och råare, jag upptäckte bandet nu när jag letade efter videon till låten ovan och kände direkt att det här var värt att dela med sig av. Det blir nog till att kika närmare på vad han åstadkommit med detta bandet också, jag gillar hans röst och låtskrivarstil då den andas råhet rakt igenom. I like!

Liten verkstad...

för tillfället men skärpning ska ske, jag har bara varit otroligt busy och otroligt trött så det har inte funnits tid eller ork till att skriva något i bloggen...men mest kanske för att det inte funnits alltför mycket att förtälja. Fredagen ämnades ju avslutas med afterwork och jag hade verkligen sett framemot det hela men jag stupade på mållinjen då jag har åkt på någon form av förkylningstendenser, dessa elaka basilusker däckade mig direkt vid hemkomst i fredags så jag sov från 15.00 till 19.00 innan jag blev människa igen. Riktigt synd för jag tror att det var bra drag och bra folk ute, det hade varit trevligt med lite kvalitativt umgänge igen men jag får ta chansen någon annan gång. Lördagen tillbringades i hemmets lugna vrå kurerandes symptomen med lite fotboll, poker och X360 och det skulle ju definitivt kunna vara värre än så. Liverpool kämpade till sig en viktoria med 2-0 över Everton och även om det satt hårt inne ser det ju hyfsat lovande ut för de röda så här i början på säsongen, det mesta har gått deras väg även om spelet inte fungerat direkt. Vi får väl se hur det hela urartar vad tiden(och vi som håller på dom) lider...

Söndagen ägnades dock åt lite livepoker igen, jag hade ju lovat att inte köra något förrän HPK Open men suget blev för stort så jag pallrade mig ner för en GP-turre och det var hela 41 pers med. De första fem-sex perioderna var totalt stendöda för mig och jag fick inga som helst kort utan vek kort efter kort tröstlöst, jag hoppades på en vändning efter pausen då jag köpte på mig en add-on och dubblade därmed stacken. Strax efter paus börjar dock saker och ting att röra på sig, jag kommer inte ihåg ordningen på händerna riktigt men jag plockar t.ex. Andreas L med QQ och lyckas dubbla upp mot Fredrik N med 44 när jag floppat set och han turnat en träff på sitt A. När det väl blir finalbordsdags ligger jag runt trea-fyra i marker med Rami K och Eric C som de värsta utmanarna framför mig i markerantal, ganska tidigt lyckas jag bluffa till mig en pott mot dessa båda herrar då brädan har fyrfärg på rivern och alla har checkat fram tills dess. Eric lägger in ett litet mesbet som jag tripplar samtidigt som jag försöker se stenhård ut, detta då jag sitter på A9spader och inte har ett skit. Rami viker och Eric våndas en stund innan han också viker till min stora lättnad, jag slänger upp mina kort med ett brett leende och får publikens jubel och glada tillrop som belöning utöver de nyinförskaffade markerna.

Efter en stund hamnar jag dock i min dräparpott och i det läget är jag chiptvåa och Rami K chipetta, han sitter på BB och jag på SB. Det är fold fram till mig så jag synar upp hans BB bara för att, han checkar lite lugnt och vi får se en flopp. Den kommer 753 rainbow och jag känner att jag borde leda så jag bettar ut 4k som är exakt pottbet i det här läget, ganska snabbt slår Rami om till 12k och jag hesiterar för ett ögonblick. Sett till hur han är som spelare kan han ha allt mellan himmel och jord här, jag tror instinktivt att han försöker spela bort mig med ingenting men jag känner mig lite feg så jag synar bara. Turn kommer med ett perfekt bluffkort i form av 6 och jag tvekar inte länge innan jag trycker in 12k varpå Rami börjar muttra, han synar dock relativt snabbt och vi får se en river i form av en 2:a. Här känner jag att enda sättet för mig att vinna potten är att trycka all-in och fullfölja min representation av något spelbart, jag tror fortfarande att jag mycket väl kan leda eller att han har en hand som han borde hitta vik. Min all-in är i storleksordningen pott och Rami får något att fundera på, han sitter och analyserar och funderar och försöker hitta tells hos mig med lite lögner(ska det visa sig senare). Jag håller dock masken även om jag måste erkänna att sväljandet inte var världens enklaste i just det läget, konstigt vad lite kortspel kan göra med en. Tyvärr för min del hittar Rami till sist en syn(rätt rejält tveksam i mina ögon) med 53 och jag tror att turrens insats samt hans brådska till Sunday Warm-Up gjorde att han hittade den mirakulöst. Hade det varit HPK Open tror jag(och hoppas jag) att han hade hittat viket för det är inte mycket han spöar med den brädan och den satsningshistoriken. Brädan ger ju helt spelbara händer från min sida så som 89, 76, 75, 64 eller vilket som helst par av 33, 55, 66 eller 77 en trolig existens som mina hålkort, jag limpar ju dock från SB och det kan ju vissa hävdar utesluter en del av dessa händer men inte i mina ögon. Jag tycker jag gör vad jag kan för att vinna potten, sedan kan man ju diskutera om jag överhuvudtaget har att göra i potten med J7o. Jaja, friskt vågat och hälften vunnet, återigen gick jag för seger och visste att jag förr eller senare var tvungen att gå upp emot antingen Rami eller Eric för min existens. Tyvärr spelade inte Rami så som jag ville den här gången... :)

Jag måste lugna alla er som är oroliga efter mitt avklarande av Lego Star Wars, jag förstår att ni bekymrar er om vad jag fyller min tillvaro med nu men jag kan lugna er med att jag gått över till Lego Indiana Jones nu. Det kan vara svårt att tro för många men dessa spel är faktiskt roliga, de påminner en hel del om Zelda-spelen till Nintendo i sin upptäckarglädje och alla olika förmågor man upptäcker vartefter vilket gör att varje bana får spelas om minst en gång för att man ska kunna hitta alla hemligheter. Jag älskar sådana spel som avkoppling, när man inte behöver tänka så mycket och mest charmas av spelglädjen...helt underbart... Jag lyckades dock köpa några nya spel också då jag hittade de till lågpris och ett av dessa var ett spel som heter Lost Odyssey, det är ett rollspel som ligger på 4(!) skivor så där lär jag ju få något att bita i. Jag har provat det lite grann och kan säga att det är minst sagt mäktigt, det är enormt välrenderade filmsekvenser hela tiden och en bombastisk stämning vilar över hela kreation som handlar om en snubbe som är odödlig men inte minns något av sina tidigare öden. Det är upp till spelaren att börja nysta i denna härva och del för del undanröja hans förflutna, spännande värre...

En annan fascinerande företeelse just nu är boken jag läser, "De välvilliga", den har en grym dragningskraft och man sugs verkligen in i berättelsen även om den är väldigt okonventionellt upplagd och berättartekniken väldigt krävande. Boken är som sagt på 900 sidor men jag börjar redan efter 150 önska att den var ännu längre, jag längtar varje kväll efter att få plöja ett antal sidor mer av denna SS-officerares öden och äventyr. Jag känner dock att min tid inte räcker till riktigt just nu då det är så otroligt mycket som pockar på min uppmärksamhet: poker, film, spel, böcker, TV-serier, umgänge, fotboll...det finns hur mycket som helst att ösa ur men bara 24 timmar på ett dygn. Suck suck suck...

Nu ska jag ta och diska lite och fixa en matlåda för första gången på år och dagar, må väl!

onsdag 24 september 2008

Koma koma koma...

Nu är min tillvaro verkligen automatisk för det känns inte som att jag gör något vettigt och tiden bara flyger iväg utan att jag inser vad som egentligen händer, som tur är lyckades jag stänga ett svart hål av tidsåtgång ikväll då jag äntligen maxade Lego Star Wars. Det tog bara 55 timmar av mitt liv som jag hade kunnat använda till att:

- Titta på 55 avsnitt av valfria TV-serier
- Titta på drygt 30 filmer
- Flyga jorden runt
- Sova
- Masturbera 550 gånger
o.s.v...

Ibland väljer man verkligen rätt grejer att fokusera på, herre jösses...tur att jag har Lego Indiana Jones att fortsätta med nu. :) Batman kommer snart också...nej, seriöst, jag ska ta tag i Rock Band snart igen och försöka jobba igen lite av gapet mellan mig och kungen av Västerås. Snart tillkommer fler trumsugna i Rock Band-groupieskaran då Niqlas får det till sin PS3, liiiite jobbigt bara att försöka få ihop ett band med minst tre trummisar. Det kan nog bli det allra första bandet i världshistorien där alla satsar på rytmsektionen...

Sjukt med den senaste skolskjutningen i Finland, det börjar ju likna lilla USA i mitt fädernesland där händelseförloppet denna gång var sjukligt likt det som inträffade för ett knappt år sedan. Jag har sett det här miffots videos från YouTube där han kör sin klassiska skolskjutarposering med lite avlossande av ett handeldvapen, det mest tragiska är nästan hans värdelösa engelska när han uttalar orden "You will die next!" och pekar fingret mot kameran innan han avlossar en salva. Om han ens hade fått det rätt...nej, nackskott på sådana här fega lirare som är urkaxiga innan sina dåd men när de väl genomfört skiten och ska stå för konsekvenserna så försöker de ta sina liv. Hur trovärdigt blir det då när man inte i slutändan ens orkar ta diskussionen utan bara blåser sig själva till nästa dimension? Ifall de vore så överlägsna oss andra i människorasen borde de väl ha ryggrad nog att stå för det de gjort och basunera ut till folket att de minsann inte ångrar något, att de står för varenda skott och mord. Nejdå, dessa småglin till idioter ser till att ta expresståget härifrån och lämnar familj och vänner i ett oförklarligt kaos där ingen fattar något. Fy fan säger jag...

Det var ju lite innebandy igår och det var nog den sämsta omgången på länge för egen del, ingenting fungerade för mig och av fem möjliga matcher lyckades mitt lag vinna en men det var den sista som tur var så jag fick gå därifrån som en vinnare i alla fall. Jag var på väg att börja grina där ett tag eftersom det gick så otroligt uselt men som tur var lyckades jag hålla mig, tror den sista eventuella respekten för mig hos polarna hade försvunnit i så fall. 111,1 kg landade vågen på den här gången och det händer inte mycket inte, dock har jag inte lyckats hålla mig från godiset helt samt kvällspromenaderna har uteblivit brutalt på sistone(har ju i och för sig bara knallat runt cityringen två gånger men vad fan... :) ) så det kanske inte är mer att vänta. Jag måste nog ta nya krafttag och skärpa till mig men det är så svårt med långa arbetsdagar och annat som pockar på ens uppmärksamhet men för att citera en landsman: "Det måste vara äckligt disciplinerat...".

Nej, inte mycket nytt att förtälja annars utan jag måste återigen jobba på mina sovtimmar då det blir alldeles för av dessa under veckorna och så får jag sova ikapp under helgerna, inget bra långsiktigt koncept. På fredag lutar det åt lite afterwork dessutom och om jag inte skärper mig lär jag inte behöva mer än en Bacardi Apple för att somna så vackert under något bord, det har jag ju hört är väldigt framgångsrikt beteende i de täcka könets ögon. Hungrig som en gris är jag också...nej, nu är det natti...natti...nattinatti...

måndag 22 september 2008

Lego-grind...

Jag vet, det är nästintill patetiskt att erkänna det men jag har fått någon form av tvångstanke gällande det sketna spelet som går ut på att jag ska maxa det om det så är det sista jag gör. Jag håller på att spy på alla små legogubbar just nu och måste verkligen tvinga mig igenom den 73:e genomspelningen av varje nivå, det är nämligen det som krävs för att låsa upp alla extra grejer och så vidare. Jag är bra nära nu, jag har klarat 96% av spelet och 2-3 timmar till så är saken biff. Då kan jag stolt stå där med 1000 achievement poäng och se glad ut...eller något...kanske mest grina över att jag slängt bort typ 50 timmar av mitt liv på ingenting. :) Men som om det vore någon skillnad mot vilken dag som helst?

Jag måste bara bjuda er på en mening ur den nya boken jag börjat läsa:

"Med röven fortfarande full av sperma hade jag alltså bestämt mig för att ta tjänst vid Sicherheitsdienst."

Är det världsklass eller är det världsklass? Jag garvade högt för mig själv i sängen igår kväll när jag läste den meningen och jag tyckte den var för bra för att inte dela med mig, boken heter "De välvilliga" och handlar alltså om en fiktiv SS-officer under andra världskriget. En helt klart annorlunda bok där det på 900 sidor går typ fem kapitel och snubbens berättelse hoppar fram och tillbaka i både tid och rum så det gäller att ha tungan i rätt mun för att hänga med. Jag har hittills bara läst runt 80 sidor men helt klart en intressant upplevelse så här långt, jag får återkomma med ett slutgiltigt omdöme när jag plöjt de kvarvarande 820 sidorna.

Bortsett från spelgrindandet blev det ett stycke tvättstuga idag men innan dess hann jag med ett besök på Maxi Erikslund, jeeesus vilken kassörska jag betjänades av idag. Jag var på mitt observationshumör och iakttog människorna runtomkring mig med en viss nyfikenhet, det är alltid en massa intressanta karaktärer ute på allmänna platser. Nåväl, jag försöker se ifall det är någon tidigare favorit som sitter vid någon av kassorna men så vitt jag kan se ser det dött ut så jag tar första bästa där då den här tjejen sitter. Framför mig har jag en annan yngre kille(jag ser mig själv som det fortfarande) som bara köper en påse lösvikt, jag iakttar dock kassörskan när hon betjänar honom och jag kan verkligen se hur hon söker ögonkontakt med honom gång efter annan. Det är så uppenbart att jag nästan blir lite sotis över att troligtvis inte få samma behandling men ack vad jag bedrog mig för när det väl är min tur är det samma behandling, första hälsningen "Hej" och hon klistrar fast sina blå i mina blå. Jag får le lite försynt och harkla mig för att kunna slita blicken, jag för kortet genom kortläsaren lite klumpigt men när jag väl knappar in pinkoden lyckas jag återfå lite av min spelade coolhet. När jag dock ska ta emot kvittot blir det samma visa igen fast ännu "värre", hon verkligen borrar blicken i mig och ler lite förföriskt samtidigt som hon nuddar min hand med sin i samband med kvittoöverlämnandet. Omtumlad stapplar jag till packningsplatsen och har till en början lite svårt att orientera mig, jag hinner dock slänga en snabb blick bort mot henne och ser hur hon sitter med ett snett leende och lite rödblossiga kinder. Jag vet inte om det bara var inbillning från min sida men vackert var det, mer sådant i vardagen...nu har jag en ny favoritkassörska på Maxi. Länge leve ICA! Undrar om jag inte måste åka förbi imorgon och köpa tuggummi där?

Pokern är stendöd för tillfället, som jag redan klargjorde igår, och det känns bara bra för tillfället för jag vill ladda upp för HPK Open och ge allt där. Det ska bli skitkul och jag får se GPn i helgen som en liten uppvärmning, en värdemätare på hur jag lyckats bibehålla min form från satellitandet i september.

Nu återstår egentligen bara en dusch och sänggång, jag ska väl dock hinna plöja några sidor ur SS-boken också innan John Blund ska få ta mig hårt bakifrån. Sov gott!

söndag 21 september 2008

Oerhört avslappnat...

Helgen har kommit och gått och den har varit hur mentalt avslappnande som helst då jag ägnat den åt egoistiskt vårdande av sinne och kropp, jag har helt enkelt bara tagit det soft på alla plan och vigt helgen åt film-, serie- och fotbollstittande som jag varvat med lite xboxande och gammal hederlig bokläsning. Jag har bara tagit dagarna som de kommit och gjort det jag känt för och det har känts helt underbart efter en ganska lång tid med relativt fullbokade helger, det är skönt att bara vara ibland. Jag tar lite filmrecensioner på en gång:

Titel: Iron Man
Genre: Action

Ännu en i raden av Marvels superhjältefilmer och den här gången får vi följa vapentillverkaren Stark(Robert Downey Jr.) som efter en kidnappningsincident i Mellanöstern får en annan syn på sitt liv och leverne. I samband med flykten från sina kidnappare uppfinner han en robotliknande dräkt på ett nästintill McGyver-liknande sätt och grunden för det hela är en ny form av batteri som han lyckas framställa från ingenting. På detta spinner han sedan vidare på hemmaplan och förädlar sin kreation till att bli en fulländad och på gränsen till ostoppbar rustning/vapen, självklart springer han dock på problem av olika art som han måste lösa med hjälp av sin nya dräkt. Robert Downey Jr. är riktigt bra som en till början väldigt kall och affärsinriktad oneliner-maskin som snabbt dock vänder till den andra extremen på skalan, hans skådespelande ger filmen en skön avslappnad allvarsamhet. Resten av skådisarna gör väl inga märkvärdiga insatser men inte heller några usla så de blir som bakgrund till Downeys sköna agerande, man lyckas blanda in en hel del humor i det hela också och vi har alltså den klassiska formen av superhjältefilmer. Jag hade inga större förväntningar inför filmen men tycker den ändå charmar mig, det är en svår balansgång att få just dessa superhjältefilmer att hålla både humorn och seriositeten intakt.

Betyg: R R R R

----------------
Titel: The Incredible Hulk
Genre: Action

Som för att fortsätta på temat klämde jag också en annan Marvel-superhjälte i helgen, nämligen den gröna bestens senaste alster där Edward Norton spelar den olycksalige och miserabla Bennett som i samband med ett medicinskt experiment förvandlats till ett monster utan ord(jag vet, jag snor lite från Uno). Nu kliver vi in i handlingen när han hållit sig undan från alla former av uppmärksamhet och lever ett stilla liv i Brasilien jobbandes på en läskfabrik, tyvärr skär han sig en dag och blodet letar sig in i en flaska som hamnar i USA där en olycksalig gamling får i sig detta blod. Effekten uppmärksammas av regeringen och de inser att Hulken lever och måste infångas, där börjar återigen den eviga jakten på gröningen och hela filmen handlar om en katt-och-råtta-lek som egentligen blir lite tjatig. Vid sin sida har Norton den ack så sköna Liv Tyler och även om hennes roll inte kräver mycket skådespelande är det alltid trevligt att beskåda henne, hon är ju rätt fin om vi säger så. Edward sköter sig bra men även hans roll känns ganska begränsad, den går ju mest ut på att se plågad ut och det klarar han ju av galant. En liten skön touch i slutet av filmen är att Robert Downey Jr. i form av Stark i nyss nämnda film kliver in till generalen i den här filmen och frågar om inte han är sugen på att sätta ihop en grupp av supersoldater. Får vi månne se en uppföljare med både Iron Man och Hulken? Mycket troligt i mina ögon...i så fall får de dock spotta upp Hulken ifall han ska komma upp i samma klass som Iron Man, en ganska intetsägande rulle det här...

Betyg: R R R

----------------
Titel: The Dragon Hunters
Genre: Animerad action

Jag har ju en liten dragning mot dessa animerade filmer och fick av en slump nys om denna, den är inte gjord av någon av de större animationsfabrikerna utan är så vitt jag förstod det hela ett mestadels franskt projekt. Det hela handlar om en flicka som bor hos sin farbror kungen på ett stort slott och hon drömmer om ädla riddare och onda drakar, när hon en dag flyr slottet springer hon på två misslyckade drakbekämpare som hon genast faller tycke för och släpar hem till slottet. Väl på slottet ger kungen dessa krigare uppdraget att slakta en drake som är på väg att vakna till liv igen, därifrån och framåt får vi följa detta omaka gäng på deras äventyr och i jakten på draken. Själva animationsstilen är väldigt annorlunda och hela filmen utspelar sig i en ganska flummig miljö där omkringsvävande byggnader och planeter tillhör vardagen, det ger dock en rätt skön stämning åt det hela och det blir en rätt ovanlig upplevelse. Självklart finns det en hel del humor i filmen och musiken är riktigt skön på sina ställen också, jag sitter och småler till och från för mig själv när jag beskådar härligheten. Det känns mer som en konstnärlig animerad film än en kommersiell som typ Shrek eller något, jag kan rekommendera den för lite skönt ögongodis i animerad form ifall ni är lagda åt det hållet.

Betyg: R R R R
-----------------

Det var filmerna det...fotbollen har varit sisådär under helgen, inte helt oväntat hade Liverpool dyngsvårt mot Stoke då 'Pool inte klarar av att vinna matcher där de måste föra spelet själva(ungefär som svenska landslaget). Som tur var kryssade Man Utd och Chelsea idag och det var ju egentligen inte heller så oväntat, rätt intensiv match dock där psykfallen i United utmärkte sig med sju eller åtta gula kort och Scholes borde ha blivit utvisad om inte domaren chicknat ur. Det ser fortsatt bra ut alltså men 'Pool måste lära sig att vinna skitmatcherna också, annars kommer de aldrig att vinna titeln igen.

Jag har inte grindat Rock Band i helgen utan, hör och häpna, Lego Star Wars istället på X360 och nu kan ni ju undra varför. Jo, jag körde ju det ganska stenhårt förut och hade som mål att maxa spelet och klara 100% på det, jag tröttnade dock på det då men tog upp det nu igen för att få lite break från psykbrytande Rock Band och nu är jag SÅ nära att maxa. Jag känner mig ganska trött på det igen men den här gången ska jag köra klart allt så att jag får alla achievements-poäng och kan lägga spelet totalt till handlingarna, jag vet att nördfaktorn är stor när man jagar achievementspoäng men må så vara...något måste jag ju fylla vardagen med i brist på bättre saker att göra och sträva efter. :P Pokern har legat på is nu och kommer nog att göra så till nästa helg då nästa GP körs, det är rätt mycket med annat just nu och jag försöker återigen vila mig i form och få tillbaka hungern på riktigt. Det är så lätt gjort att tappa den efter en snabb session på nätet där man gör allt rätt i PLO men ändå tappar allt på en halvtimme, då är inte poker vidare spännande. Jag ser dock rejält framemot mot HPK Open och funderar starkt på att göra det jag pratat om tidigare, nämligen notera varje hand jag är delaktig i men jag vet inte hur jag riktigt ska lyckas med det rent praktiskt. Jag får fundera på det helt enkelt...

Nej, nu är det dusch- och sussadags, jag kommer nog dock att inte somna direkt då jag tog en liten lur på sena eftermiddagen och jag drömde ganska sinnessjuka grejer som inte ens går att skriva ner med risken för att jag ska verka sinnessjuk. I och för sig är det väl många som tycker det redan men varför ge dom ännu mer bensin på elden...

onsdag 17 september 2008

Vardagsångest på hög nivå...

Ännu en dag, ännu en rutinmässig dag att lägga till ordningen av de drygt 31,5 åren av mitt liv som passerat i en ganska intetsägande sörja, eller? Ibland funderar jag vad meningen är med allt och denna monotona tillvaro men låt oss inte bli alltför djupa så här en onsdagskväll, låt oss bara konstatera att livet är sig likt. Jag kom hem och däckade en timme i säng det första jag gjorde eftersom jag är lite småseg och springer runt med en antydan till förkylning, jag behöver verkligen VERKLIGEN mina sovtimmar just nu känns det som men tyvärr är ju gå-i-säng-känslan som förgjord om kvällaran. Det är som nu, klockan är strax efter 23 och jag borde göra matlåda och duscha innan jag går och lägger mig, snacka om saggig planering. Vad ska man dock göra när det är CL-kväll? Det går ju inte att göra något annat än att bänka sig framför TVn och njuta av härligheten, idag höll det härliga på att bli riktigt härligt då Man Utd var illa ute ett tag mot Villareal och som tur är lyckades spanjorerna knipa en pinne. En förlust på söndag för Man Utd mot Chelsea och jag tror det kan börja hända grejer hos de självgoda röda, de är ju äckliga i all sin arrogans. Urbilden för deras klubb, Ronaldo, satt ju t.ex. på bänken i första halvlek med de fetaste örhängen som skådats på denna planet då de skimrade som aldrig förr av diamanter eller whatever. Jag blir bara äcklad när jag ser dessa players som tror de äger världen för att de kan kicka lite boll, Ronaldo skulle lika gärna kunna vara Beckhams stjärtgosse för de är stöpta i exakt samma form av uppmärksamhetsbehov. Nej, jag hoppas innerligt på en helt miserabel säsong för Man Utd så de vaknar ur sin fantasidröm där de är kungar i alla lägen...visst, ibland lirar de gudomligt men de är ju så vidriga i sin mentalitet att de inte förtjänar framgångar. Ta istället arbetargrabbar som Gerrard och Lampard som dominerar i sina respektive lag, de har inget behov av liknande divalater som de flesta av spelarna i Man Utd dras med. Säg en enda spelare i Man Utd som inte är ett psykfall...ja, Johnnie Evans kanske då, den nya 20-åringen i backlinjen, han har inte hunnit hjärntvättas av Sir Alex än till att bli något jävla missfoster. Nej, jag tycker inte om Man Utd. :)

Det finns ju bara ett lag för mig i engelska ligan men ska jag ranka de fyra största skulle det bli i följande ordning:

1. Liverpool
2. Arsenal
3. Chelsea
4. Man Utd

Och då rankar jag alltså utifrån empatikänsla där jag mäter förmågan att kunna glädjas åt lagets eventuella framgångar ifall de spelar bra. Jag kan säga att det inte är så mycket glädje kvar efter 2:a platsen, 3:an och 4:an drar ganska jämnt i skadeglädjen men återigen, Man Utd drar längsta strået. Nog raljerat för idag om det...

Jag körde Rock Band en stund idag också och nu har jag sprungit på en riktig jävla hatlåt, QOTSAs "Go With The Flow" på trummorna på hard-nivån...fy fan vad unmöglich. Jag vet inte hur jag ska klara av den, bastakterna kommer hela tiden samtidigt som det är trumslag åt höger och vänster i snabb takt. Trumpinnarna var på väg att ryka igenom ett fönster ännu en gång men jag lyckas besinna mig så pass att jag bara slår pinnarna stenhårt mot varandra, det slutar väl med att de splittras och antingen att jag får ett splitter i ögat eller att katten blir spetsad av en halv trumpinne. Jag måste försöka lära mig lite anger management i dom lägena...

Jag kollade på pilotavsnittet till Lost-regissörens nya serie, Fringe, idag och jag vet inte vad jag ska tycka. Det hela känns som en ganska big rip-off av Lost och jag har liksom nästan en ond aning om att de båda serierna knyts ihop eller något, det skulle inte förvåna mig en sekund. Det hela börjar ju på samma sätt som Losts pilot, ombord på ett flygplan som skakar och har problem... Han kör också med samma symbolik i bilder där man hela tiden får hintar om att det ligger mer bakom vissa saker än vad som verkar vid första anblicken, det dröjer ungefär halvvägs in i piloten innan det börjar snackas om ett "pattern" som tyder på att något större ligger bakom allting. Som om inte det vore nog snor han mycket av musik- och ljudstilen från Lost med samma typ av ljud mellan scener samtidigt som han också använder sig av Lost-fonten och textstilen för att illustrera namnet på olika platser. Nej, det känns verkligen som en spinoff från Lost även om innehållet än så länge inte har så mycket gemensamt med ursprungsserien och jag är rädd för att vi har ännu en twistad evighetsserie att följa. Lost borde ju ha avslutats för minst en säsong sedan men tyvärr lär vi väl få dras med den i ett par säsonger till innan de eventuellt knyter ihop påsen där, tur att vi har den här att fylla upp tiden efter Lost med. Observera ironin...

Bara två arbetsdagar kvar av veckan innan det blir vila för hela slanten, bara att härda ut...

tisdag 16 september 2008

Dagens låt

Artist: Stephanie Heinzmann

Låttitel: Unforgiven

Småskön cover helt enkelt...

Sportigt för hela slanten...

Kvällen har gått helt klart i sportens tecken då det först avklarades ett knappa tvåtimmarspass med innebandy innan det var dags för lite CL-fotboll med Liverpool, innebandyn gick bra där jag vann fyra av fem matcher och gjorde väl en del mål och pass vilket dock inte är någon större bedrift då det vore konstigt om jag inte var inblandad på något sätt eftersom vi bara är tre ute på plan hela tiden. Jag lyckades dock sätta in en riktig Scott Stevens-tackling på en kille men som tur var fullföljde jag inte utan satte bara ut stjärten lite diskret så att han fick sig en kyss i magtrakten, alltid lika skönt att köra sådana men självklart bedyrade jag min oskuld direkt efteråt och förklarade att det inte ALLS var meningen. Inga axlar ur led den här gången och det måste ses som en stor framgång, jag vägde mig rutinmässigt efter spelandet och måste tyvärr konstatera att jag åter är uppe på 111,2 kg men det är ju inte heller så konstigt med tanke på min svullarhelg. Jag ska skärpa mig, I promise...

Fotbollen var ljuvlig att beskåda återigen, de kära röda går som tåget just nu även om spelet inte övertygar i alla lägen. Precis som jag hoppades, och förutspådde, igår klev Babel in tillsammans med Gerrard och Torres för att stärka upp startelvan och Gerrard övertygade rejält då han dunkade in två mål en bit in i första. Babel hade en bra match igen men missade en hel del, eller ska vi säga att målvakten räddade eftersom målvakten bl.a. vid ett tillfälle har enormt med flyt när Babel dundrar på ett skott från typ en meters avstånd och burväktareländet får bollen på sin arm. En stabil insats från Liverpool i alla fall och tre viktiga poäng, tyvärr haltar spelet lite fortfarande men de kan ju sin cup-fotboll så de kunde kontrollera matchen i andra halvlek. Nu väntar Stoke på söndag och det borde vara tre friska pinnar i ligan igen men man vet aldrig, de har ju som svårast mot skitlagen i ligan. Skönt med denna start i ligan och CL i alla fall!

Utöver dessa happenings finns det inte så mycket att förtälja, jag ska försöka leta mig i säng alldeles strax då jag var mer än lovligt trött idag igen fastän jag hade en sovdag i söndags. Den kommande helgen ska jag nog hålla så passiv som det bara går och grinda lite TV-serier och Rock Band, allt för att vila upp mig då det blir full rulle framöver med allt möjligt. Sov gott...

måndag 15 september 2008

Dagens låtar

Artist: Still Remains
Låttitel: The Worst Is Still Yet To Come




För er som älskar riff- och trumtungt sound är här ännu ett praktexempel på ett band som kan ösa utan några som helst förhållningsregler, sångaren blandar grymtanden med melodiös skönsång och upprätthåller det råa och brutala låtarna igenom. Riktigt skönt och helt klart i stil med All That Remains, Bullet For My Valentine, Slipknot och liknande band...rekommenderas varmt för alla metallare därute...

Artist: Slipknot
Låttitel: Snuff



Här är ett praktexempel till alla er som tror att Slipknot bara handlar om brutalitet och ilska, här snackar vi om en kille som blivit sviken av sin kärlek och inte kan försonas med det hela utan vill bara få ur sig allt. En av de starkare texterna jag hört/läst på länge och man kan riktigt känna hans(Corey Taylors) smärta och hatkärlek mot denna kvinna som gjort honom så illa...det är i alla fall min tolkning av det hela och jag valde en video där ni får texten också så ni får bilda er en egen uppfattning. Jag tycker bara de sista raderna är de som är starkast:

"If you still care, don't ever let me know..."

Snacka om att man relatera till den känslan...

Ekorrhjulet snurrar utav bara den...

Another Monday-brick in the wall, det känns som livet går ut på att bygga en enda lång mur av arbetsdagar men så är det väl i denna stora myrkoloni som vi kallar jorden. Det är bara att ta sitt strå och dra det dag ut och dag in tills man kanske hittar en plats för den och kan springa efter nästa, synd bara att min myrstam just nu bara består av mig själv känns det som. Jag bitter fortfarande? No no no. :) Nädå, jag ska skärpa mig, jag ser mig själv som en sån där avelsmyra d.v.s. en sån där stekare som får kliva in till drottningen lite då och då och ha det mysigt bland barren. Vilket glidarjobb! Tänk om vi människor vore funtade likadant och jag skulle bli utvald till prinsessan Madeleines harem, det vore något att berätta för barnbarnet...barnbarnen...de tusentals barnbarnen. Önskedrömma får man ju göra men det blir väl så som en tidigare kollega till mig har sagt, att jag ska hitta en mullig finska att gifta mig med. Vi får väl se ifall den profetian slår in, personligen hoppas jag inte den gör det för mina preferenser inkluderar på intet sätt vare sig finskt påbrå eller mullighet. Inget ont om någotdera attribut men det är inget som nödvändigtvis är vare sig etta eller tvåa på min priolista när jag utvärderar lämpliga kandidater...

Högerbenet ömmar en del just nu då jag precis avslutat ett 40-minuters pass av Rock Band och eftersom jag sakta men säkert klättrar i svårighetsgraderna blir det mer och mer jobb för baspedalen, i vissa låtar känns det som att foten får jobba mer än båda armarna tillsammans och det känns kan jag lova. Både armar och ben kan stråla efter att ha kört ett tag då vibrationerna sätter igång fläsket, i sin nervositet över varför de ack så sällan annars använda "musklerna" måste börja röra på sig blir de pirriga och det är det som känns. Jag måste bara dock återigen poängtera och trycka på hur kul Rock Band faktiskt är, det är sanslöst trevligt solo men skulle man mot förmodan hitta tre snubbar/snubbor till med samma hängivenhet och överflöd på tid skulle det kunna bli helt fantastiskt. Fatta vad kul att tillsammans, som ett band, bräcka låt efter låt och se varandra växa in i rollerna som bandmedlemmar, vem vet vilka giftiga konstellationer det kan uppstå ur sådan magi. Jag vet dock inte ifall det skulle vara någon större succé att dra ut på turné med ett liknande sällskap då det sist jag kollade inte var så oerhört macho med plastgitarrer och playback. Det struntar jag blankt i dock eftersom jag när jag sitter där med trumpinnarna i händerna känner mig som världens coolaste och grymmaste trummis, tills jag stupar 24% in i en låt och vill köra trumpinnarna genom något mjukt...

Pokern lovade jag ju ta ett litet uppehåll med igår och ni vet ju hur sådant brukar sluta, jag tankade in lite dineros idag som dock försvann på några timmar så nu säger jag så här: nästa gång jag spelar poker är i form av turneringen HPK Open, eventuellt att jag klämmer in en GP däremellan men det är ytterst ytterst tveksamt. Så, nu ska vi se hur hård karaktär jag har...och på tal om karaktär måste jag ju säga att jag syndat avseende mitt godisavståndstagande igen, jag hade ju köpt på mig en hel del inför festligheterna och när jag vaknade upp bitter och trött i söndags kunde jag inte motstå att tröstäta lite...allt. Förlåt förlåt förlåt! Nu ska jag ta nya tag vad gäller den biten och även göra en ny ansats vad gäller mitt gångande, som tur är verkar det andra innebandygänget på söndagarna också vara på väg att sparka igång så då får jag två innebandytillfällen i veckan. Lägger vi därtill två eller tre gångturer varje vecka så har vi väl ett ganska hyfsat träningsprogram per vecka, eller hur? Jag lovar att visa min karaktärs rätta sida och inte falla för alltför mycket frestelserna, jag kan ju inte lova för mycket då jag bara är människa, tro det eller ej.

Imorgon smäller det med CL-fotboll och det ska bli ljuvligt att beskåda de röda ta sig an lite fransoser, tyvärr befarar jag dock att skrattet kommer att fastna i halsen som vanligt när de gäller 'Poolarna. Vi får hoppas Gerrard kan börja från start och efter helgens match borde Babel ha tagit stormkliv mot en startelva, frågan är ifall Torres är frisk nog för att starta han också men det kanske är bäst att skynda långsamt där så lillgossen inte åker på flera skador eller förvärrar de nuvarande. Hyypiä kanske också får starta för ifall inte mitt svaga minne sviker mig alltför mycket så har jag för mig att han tidigare år fått ganska mycket förtroende i just CL, det känns som det är dags för kraken att nicka in en boll igen. Utöver 'Pools framfart i ligan hittills är det andra glädjeämnet Man Utds sämre startsträcka, så otroligt skönt att se dom svikta för en gångs skull och det är bara att hoppas att det håller i sig hela året ut så vi kanske äntligen får se "Sir" Ferguson försvinna i den skotska alkoholdimman där han hör hemma. You'll never get drunk alone kan bli hans nya paroll, fyllenäsan nummer ett...GO LIVERPOOL GO!

Nu är det antingen dusch och nattidags eller matlådelagande, dusch och nattidags...oerhörda beslut så här i vardagen...öitä(som vi säger på finska)!

söndag 14 september 2008

Vad fort det går...

Klockan är 21.00 på söndagskvällen och jag känner knappt att jag haft helg ens, det är sjukt vad fort det går...Den här helgen blev det ju dubbla kvällar av alkoholintag varav alltså gårdagskvällens happening skulle vara den största men den blev ju mer eller mindre ett fiasko, efter att ha skickat ut inbjudningar till halva Sverige dyker det bara upp TRE pers på min Rock Band-gettogether. Inget ont om de som faktiskt dök upp för det var helt klart kvalitet före kvantitet men det tog sig aldrig, vi körde lite förfestande här för att sedan dra ner till BMB strax innan 23.00. Väl där var det till en början väldigt lite folk men det fylldes snabbt på och blev till slut FÖR mycket, det gick inte att dansa eller knappt röra sig och mina partyvänner drog sig hela tiden till schlagerbaren som jag mer eller mindre hatar. Sämst musik och den trångaste utrymmet på hela BMB, kul om man vill få drinkar spillda på sig och gnugga sig ofrivilligt mot okända människor. Nej, jag vandrade runt solokvist och försökte hitta några andra jag kände som hellre höll till vid hip hop- eller technogolvet men icke sa nicke och när det var 20 min kvar innan stängning fick jag nog av mina "tråkiga" polare och drog bara helt sonika hem. :) Nej, är ganska besviken på hela kvällen även om sällskapet var angenämt i sig, det blev liksom inte den odiskutabla succén jag hade väntat mig... Jag känner mig till och med så pass bitter att jag inte ens vet om jag orkar dra ihop något mer under hösten, så som ursprungsplanen var...eller så får jag helt enkelt rationalisera rejält i VIP-listan. Jaja, sånt är livet...

Idag har jag mer eller mindre bara sovit, jag var SÅ trött redan i fredags och den tröttheten har ju bara byggts på med de två utekvällarna i rad så jag kände att söndagen fick bli vad den ville. Inga commitments, inga planer och inga skuldkänslor för någon form av slappande...så jag tror jag har varit vaken i fyra timmar sedan 02.00 inatt så det innebär en sisådär 13 timmars sömn idag, helt jävla underbart. Nu känner jag mig relativt pigg men ska inte göra mer än att duscha idag för att återigen hoppa i säng, väl där kommer jag väl att glo på några TV-serieavsnitt innan jag kastar in handduken för gott för dagen. Det sköna med nästa vecka är att den är helt oplanerad än så länge, inga happenings på någon front så vitt jag vet så det kanske bli en andningslucka i min annars så för tillfället hektiska tillvaro. Jag ska ju egentligen inte klaga men ibland kan det bara bli lite för mycket av allting...

Pokern har helt legat på is de senaste dagarna och jag tror att den kommer att göra så den närmsta tiden, har inte riktigt inspirationen just nu och så fort jag tänker poker blir jag rastlös i kroppen. Jag tror jag ska fokusera på lite annat just nu och sedan ta nya tag om en vecka eller två men man vet aldrig, jag kanske sitter där och mosar redan imorgon kväll. Det är det som är så fascinerande med detta ädla spel, man vet aldrig vad man får...

Helgens stora höjdpunkt var annars 'Pools grymma seger över äckliga Man Utd, fan vad gött det var att vi äntligen fick tvåla dit dom efter flera års obefogat stora problem att betvinga det labila och psykiskt sjuka "monster" som kallar Man Utd. Den här säsongen har börjat bättre än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på och vi får hoppas de tendenser till bra spel som skymtades i lördags håller i sig till CL-premiären på tisdag mot Marseille. Det ska bli så skönt att få beskåda en del av matcherna i HD numera, för er som funderar på att införskaffa HD kan jag bara säga att det är värt varenda krona. Shit vilken bild! Så nöjd med det hela de stora följdeffekterna till trots, nu är min TV-beskådarhörna nästintill fulländad.

Nej, dags att lägga ner och gå för att sova lite till, på återseende...

onsdag 10 september 2008

Miserabelt värre...

Jag vet inte vad jag har hamnat i för tillstånd nu men jag är typ Midas fast helt tvärtom, allt jag rör vid blir INTE till guld utan bara till skit. Ni vet, X360 dog ju häromdagen efter att jag började rigga upp förstärkaren och så höll bilen på lägga av igår, idag var det köksklockans tur. Jag bytte batteri på den och satte upp den enligt min patenterade kardborrelösning men tror ni inte att det gav vika den här gången och klockan brakar i backen med följdeffekten att den delvis pajar. Jag börjar känna mig riktigt nere nu över alla mishaps som väller över mig, att jag sedan bara hela tiden får återbud till min fest på lördagen gör ju inte saken bättre. Är jag inte alls så populär som jag trodde att jag var? Ibland är verkligheten alldeles för brutal för att jag riktigt ska palla med den...

Teknikdebaclet är över för den här gången i alla fall(ta i trä) då jag idag fixade till det sista och har nu ställt allt iordning, det var faktiskt en ganska stor skräll att alla högtalare funkade direkt efter inkoppling idag med tanke på min dagsform. Det är bra knäckande ska ni veta att åka på tjuvsmällar hela tiden, det tär på psyket och man börjar tvivla på det mesta. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här allt-runt-mig-går-sönder-känslan, knappt jag vågar göra något överhuvudtaget mer. Jag var rätt nöjd med min kväll innan klockans självmordsfall, jag hade tvättat duschen och spisen samt då fixat tekniken men aldrig får jag känna att jag har saker under kontroll.

Jag kollade i alla fall på Sverige-matchen i HD-format och det är grym skillnad ska ni veta, jag ångrar inte en sekund att jag införskaffade HDTV-boxen för den kommer att rädda många helger och kvällar framöver. Det enda dryga under matchen var att bilden hakade upp sig titt som tätt men det förutsätter jag kallt att det berodde på sändningen och inget annat, jag har ju lullat runt på andra HD-kanaler men inte upplevt samma sak så...Sverige gjorde ju en värdelös insats återigen och det vara bara några tillfälliga vitamininjektioner som gjorde att de kunde avgå med segern, jag börjar bli allvarligt orolig för laget och dess möjligheter att fixa en plats till VM. Det känns inte som att spelsystemet fungerar och spelarna håller ju pinsamt låg nivå, bara att titta på Zlatan som nu gjort två matcher där han mer eller mindre varit osynlig. Avdankade Henke spottade ju upp sig lite i dagens match men det räcker inte långt när materialet runtomkring underpresterar å det grövsta, det blir nog till att kämpa som fan för att ro hem det här. En positiv skräll idag var att Finland plockade en pinne av Tyskland hemma, de ledde ju tre gånger under matchen men lyckades inte hålla undan ändå. Lite av det finländska kollektiva syndromet där, att aldrig kunna fullfölja utan spela bra fram till slutet...vi behöver ju bara säga ishockey så förstår alla. Ni ser, ännu en anledning för mig att känna misär...blä för detta...

Jag tankade in lite pengar på SS idag men de försvann på en halvtimme efter delvis dåligt spel från mig och delvis oflyt i allin-situationer men det är ju pokern, kort och jävlig helt enkelt. Nej, nu ska jag försöka leta mig i säng, har ju varit en komaliknande tingest de senaste dagarna och jag måste verkligen försöka hitta lite sovtimmar. Zzzzz...

Säljes


SONY STR-DB790
I väldigt gott skick, ser mer eller mindre ny ut och inga som helst skavanker.
Pris: Ge mig ett bud
X360 inkl 120 Gb HD och 1 handkontroll
Den fungerar bortsett från den senaste incidenten då som alltså innebär att den måste repareras för €87.
Pris: Ge mig ett bud

tisdag 9 september 2008

Koivulainen-goes-slim part deux...

Jag glömde ju säga att jag efter innebandyn vägde mig på samma våg som förut visade 111,3 kg, nu stannade eländet på 110,3 kg så det går åt rätt håll i alla fall om än sakta men det är väl den farten det ska vara ifall det ska vara en långsiktig verkan.

Jag kommer ju också att ha en förstärkare till övers nu så ifall det är någon som är intresserad så är det bara att hojta till, jag har inte orkat kolla upp märke eller så men den är ju typ fem år gammal eller något. Jag återkommer, jag för köra en egen blocket-blogg här med allt som jag behöver bli av med. :)

Lycka kostar dineros...

Sådärja, som en viss Wettis skulle ha sagt, nu funkar grejerna efter ytterligare investeringar och det är härligt hur snabbt pengarullandet sätts igång. Låt oss följa förloppet denna gång:

1. Robert bestämmer sig för att skaffa en HDTV-box för 1(en) krona.
2. Robert inser(läs får för sig) att X360 går via HDMI också och därför krävs en switch för 3k
3. Robert får istället tips om att förstärkare fixar biffen, Robert köper en sådan för 7k
4. Robert installerar förstärkaren och X360 dör.
5. Robert köper ny X360 för 3k
6. Robert måste reparera gamla X360 för 1k

Vad ska man säga? Från en krona till över 10k på en vecka, det är fan bra jobbat men jag blir ju mörkrädd också. Hur mycket ska saker och ting egentligen behöva kosta? Det enda jag vill är ju att ha HDTV hemma och få alla mina prylar att funka och samsas tillsammans och så går X360-helvetet och dör på mig! Kände han sig bedragen eller vadå? Sicken loser...nu skaffade jag en svart istället, jag har alltid gillat svarta bättre än vita...

Ett tag idag trodde jag att Murphys lag satt klorna i mig på ett bestialiskt då jag satte mig i bilen för att köra till innebandyn, den har stått still ett par dagar en bit bort då jag samåkt till jobbet samtidigt som min ordinarie parkering är utsatt för underhåll som hindrar bilen från att stå där. Nåväl, jag sätter mig i bilen och startar upp den men inser snart att allting inte är som det ska: blinkers funkar men låter inte; bilstereon vägrar att fungera; kylvätskemätaren är i botten. Jag får halvt panik när jag inser att bilen också kan dö(ok, jag överdriver lite) på mig så jag stannar till vid Hammarbyrampen för att börja kolla vad fan som är fel. Jag hittar inget i instruktionsböckerna som tyder på någon större livsfara men jag vågar inte göra något utan att ringa storebror bilmekanikern, han tror att en säkring gått och jag kollar expertmässigt in något under huven men så fort jag hör honom säga att det nog inte är någon fara drar jag iväg som ett skott. Efter 100 meter hoppar allting igång igen och Gud garvar åt det spratt han spelat mig, det är skönt när till och med han sparkar på mig när jag redan ligger raklång och krälar i gyttjan.

På tal om kräla hände det en lite otäck grej på innebandyn, i sista matchen krockar två polare varav den ena slår axeln ur led. Mmm, ni läste rätt...det blir ju först det klassiska att alla bara garvar men när vi ser att snubben bara ligger och skriker av smärta på golvet börjar vi inse att något inte står rätt till. Han grymtar fram att han tror att han slagit axeln ur led och jag ser snart att den faktiskt sitter lite konstigt och att han inte kan röra armen, sekunden efter ser jag hur det klonkar till och han har puttat tillbaka den på plats igen. Fy fan...så jävla nasty...han kliver dock upp ganska snabbt och visar inga större tendenser på smärta efter att den väl satt sig där den ska igen. Är det något jag önskar att jag aldrig råkar ut för så är det att slå något ur led, jag skulle hamna i en evighetsloop där jag svimmar varje gång jag ser hur mitt ben eller min arm sticker ut på något konstigt sätt. Usch, som tur var gick det ju ändå rätt bra sett till omständigheterna...

Kvällen har annars ägnats åt de kära teknikproblemen som jag börjar känna att jag har någorlunda under kontroll nu, den nya X360 bekräftade farhågorna att den gamla saggat ihop och jag provade den gamla med de nya sladdarna men ingenting. Efter att ha ringt supporten visar det sig att de reparerar skiten för €87 och det är väl helt ok, det sjuka är att det är ett fast pris de kör med så oavsett vad du har för fel kostar det €87 och i det inkluderas hämtning och lämning av boxen HOS dig. Det är ganska sinnes, det har jag nog aldrig varit med om att de kommer hem till mig... Därmed kan jag ju också säga att min gamla X360 då är till salu, jag vill ha 1,5k för den och då ingår en HD på 120Gb, en handkontroll, några spel. Nypriset på den billigaste X360 är 2,4k och HDn kostar 1k så marknadsvärdet är ju 3,4k och då är inte handkontrollen och några spel inräknade heller...först till kvarn maler...

måndag 8 september 2008

Total teknisk kollaps...

Jag är återigen grinfärdig men den här gången har det inget med poker att göra utan mitt tillstånd beror helt och hållet på att jag kopplat in stärkaren varpå allt fuckat ur:

- HDTV-boxen är igång men laddar ner några jävla inställningsfiler i all evighet så jag får ingen bild.
- Varannan eller var tredje gång jag väljer HDTV-boxens HDMI-ingång på förstärkaren blir det en blinkande blå bild så jag får flippra fram och tillbaka mellan HDMI-ingångarna för att få fram bilden.
- X360 slutade att fungera på så sätt att jag inte får vare sig ljud eller bild längre, vare sig om jag kör kompositen via TVn eller stärkaren.

Jag är fanimej helt grinfärdig efter tre timmars bök, jag fattar ingenting...all form av hjälp mottages med varm hand, tips och trix och lösningar och vad som helst...den här mannen är desperat...SNÄLLA HJÄLP MIG!

söndag 7 september 2008

Dexter säsong 3 avsnitt 1

"I am not a disciple any more, I am a master..."

-Dexter Morgan

Batman: The Dark Knight

Genre: Action

Jag glömde ju att jag idag också såg klart på Batman: The Dark Knight och jisses vilken rulle, borta är alla de barnsliga delarna och det mörka som antyddes i förra filmen får en än större plats i Marvels universum. Vi får följa Christian Bale(en av nutidens bästa skådisar) i sin andra gestaltning av hämnaren i svart och han gör det otroligt övertygande när han som Bruce Wayne/The Batman brottas med sina tankar, det handlar mångt och mycket om hur han inser att hans brottsbekämpande får effekter hos andra människor och att många dör på grund av det han gör. Ni förstår alltså att det är det klassiska onda mot det goda, frågan om man ska låta en person dö för att rädda många fler och även om denna problematik i sig är väldigt fascinerande är det ändå inte det som lyfter filmen till dess kvalitetstunga nivå utan skådespelandet. Bortsett från nyss nämnda Bale gör Heath Ledger sitt livs(olyckligt val av ord, jag vet) roll som The Joker, han spelar så otroligt övertygande rollen av en psykopat som använder sin tragiska barndom som bensin till den eld av galenskap som härjar fritt inom honom. Det är det ena hysteriska skrattet efter det andra, spontana tungrörelser och oavbrutet tryckande på allas knappar som får hans gestaltning att bli genial. Jag skulle nästan vilja påstå att just konfrontationen mellan Bales och Ledgers roller är klassisk, det är på något sätt en monumental duell där det inte är riktigt enkelt att uttyda vem som är god och vem som är ond egentligen. Som ni börjar förstå är jag ganska tagen av denna rulle och jag vet att jag inte är ensam om det, de har lyckats hitta massorna med denna film dess mörka och intelligenta sida till trots för tyvärr är det ju så att filmer som kräver lite från tittaren sällan blir några braksuccéer men i det här fallet har ett mirakel skett. Tyvärr tror jag dock att mycket av haussen och upphetsningen kommer från Ledgers tragiska död strax efter filmens färdigställande, han lämnade oss i alla fall med ett minne där han presterar på toppen av sin förmåga och jag tror de närmast anhöriga kan hitta någon form av tröst i det...att Heath visade en gång för alla att han var en riktigt bra skådis. Rest in peace, The Joker...

Betyg: R R R R R

Känsloladdad poker...

Idag var det tidig uppstigning(med tanke på gårdagskvällens äventyrande) och färd till Hallsta för möte samt pokerturre, idag var det dags för GP 2 och jag kände väl mig så där halvsugen på sin höjd. Jag hamnar på ett relativt lugnt bord där det spelas mycket potter men det är ändå sansat, inga idiotgrejer (förutom senare) och det flyter på ganska bra. Ett par perioder in har jag lyckats plussa några k när sjuka handen nr 1 för dagen utspelar sig. Jag får AJruter i UTG-position och tripplar BB, jag får tre pers som synar med mig till floppen och den kommer mer eller mindre perfekta TAx med två ruter. Jag pratar först och bettar ut 3/4 av potten varpå Högback dubblar det hela innan Calle ställer med väldigt mycket, fjärde spelaren viker och det är tillbaka till mig. Jag täcker Calle med några k och Högback är short i jämförelse med oss, jag försöker fundera mig till ett vik men hittar inte det även om jag inser att jag antagligen ligger under. Högback sätter jag på ett ganska starkt A medan Calle har jag helt klart på set eftersom han aldrig brukar spela AT eller dylikt, jag vet dock att jag har nio outs till nöten och jag bestämmer mig för att gambla. Högback trycker in sitt allt efter mig och viker upp AA, Calle visar TT och handen känns ju lite lagom riggad, tyvärr för min del blankar både turn och river och jag är mer än short. När första breaket kommer har jag 4k kvar av mina 10k i startantal, riktigt surt och det speciellt med tanke på att jag innan ödeshanden hunnit med att träffa ett fyrtal och få hyfsat betalt.

Efter breaket börjar det dock rulla på och jag lyckas på ganska kort tid gå upp till runt 35k, sedan kommer dock den andra handen som knäcker mig rent mentalt. Jag har AKspader och synar Olas ställ som motsvarar knappt hälften av min stack, han visar upp AA och jag känner ju mig ganska slagen. Floppen leverar dock två spader och på turn sitter flushen, rivern kn-llar mig dock hårt där bak då det kommer en sjua och då tänker ni "Ja, och?". Jo, jag kan säga det att floppen hade två av dessa så brädan trissar sig och han får kåk med sina AA, surt sa räven och bet kråkan i arslet. Efter det hade jag en stack strax under average som jag kämpade med ett tag men utan någon större framgång och det hela tog slut när jag till slut ställde med 77 och Harju synar med TT. Det är ett riktigt kuklirigt spel som en viss P1 så vackert beskrev det hela idag, det i samband med ett av de värre blowoutsen på länge och det osade katt inne i lokalen bra länge innan svadorna lade sig och han kunde fortsätta med sin allin-poker. Vi fick lite tvivelaktigt beteende från LordSpace också när han gav sig på Calle i någon form av tiltfeber efter att Calle funderat ett tag på ifall han skulle syna Tobias mörka all-in med AQ, det kan ju tyckas som en autosyn men man måste ju alltid respektera att en motspelare vill fundera.

Nej, det var riktigt tät stämning vid vårt bord och det var nog många som led rent psykiskt med alla möjliga utdragningar där vi hade(inkl. min hand med AK) två andra händer som avgjordes på rivern med två-outare. Poker är riktigt brutalt i sina värsta stunder och gråtfärdigt funderar man gång på gång vad man egentligen håller på med när man plågar sig genom session efter session, det finns ju bara en slutsats och det är att man är masochistiskt lagd i sin läggning.

Katten är hemma nu också, hon var riktigt tjurig hemma hos mor och far när jag var där...sprang och gömde sig så fort jag närmade mig henne, här hemma är dock tonen en annan och hon visste väl att hon skulle bli hemplockad varpå butterheten kom fram. Nu är det dock kel och gos som om inget hade hänt, ack dessa kvinnor, de är inte alls lätta att förstå sig på...

Det enda som återstår för kvällen är att hitta en parkeringsplats åt bilskrället då fastighetsägarna bestämt sig för att renovera parkeringsplatserna men inte bemödat sig om att fixa fram alternativa platser åt oss, riktigt uselt i mina ögon. Om vi nu betalar för dessa platser och helt plötsligt får sagt att vi inte får nyttja dessa under en vecka, är det då inte upp till fastighetsägaren att ordna fram alternativ eller åtminstone i så fall betala tillbaka en veckas hyra för platsen? Nu har ju det förra inte hänt och det senare lär väl inte heller inträffa så det är bara att göra som vanligt, böja sig framåt och ta den hårt där bak. Sicket liv!

lördag 6 september 2008

Fotboll & Rock Band...

Efter en dag fylld av vardagssysslor så som kebab-ätande och fönsterputsande bådade kvällen gott då Plzd2BeatU a.k.a. Rille skulle infinna sig för lite fotbollsgluttande och Rock Band-lirande. Matchen i sig var inte mycket att hurra för utan mer av den krampaktiga och frustrationsladdade svenska fotbollsmodellen som vi vant oss vid på sistone, det var oroväckande lite chanser som Sverige faktiskt skapade och med lite mer otur hade Albanien lika gärna ha kunnat vinna. Nu fick Sverige 0-0 till slut och det var ungefär vad de var värda efter en patetisk insats mot ett helt klart underlägset motstånd, det bådar inte gott inför VM-kvalet och det enda goda som kan komma ur detta är att Lagerbäck äntligen inser att han gjort sitt och avgår(eller får sparken...)...

Efter matchen började Rilles och min kamp med Rock Band och det var riktigt trevligt att se varandra briljera även om den mesta briljansen återfanns hos just Rille, jag inser att jag har en ganska lång väg att vandra innan jag är i klass med honom. Vi hämtade inspiration från lite videos på YouTube men samtidigt blir man förbannad när man inser att 9-åringar är bättre på det hela än vad man själv någonsin kommer att bli, det är en tragisk insikt som slår en med full kraft när man får se det hela utspelas framför ögonen. Vi kämpade dock mer tillsammans och jag fick lite tips från veteranen som jag ska försöka förädla och använda till att lyfta min förmåga några snäpp till, jag kan dock inte låta bli att imponeras av Rilles färdigheter och det blir verkligen något att sträva efter. Det är ju skönt att se att det faktiskt går att klara några av låtarna på riktigt, jag har nästintill börjat tvivla efter mina sporadiska försök att knäcka de värsta av dessa... En helt klart trevlig kväll som säkerligen kommer att upprepas i någon form framöver...

Imorgon blir det styrelsemöte och GP för hela slanten, jag hade lite planer på att kolla på UFC-gala inatt(efter tips från Rille) men tröttheten sätter helt klart gränser så det blir nog ganska snar däckning i säng efter ifärdigställandet av denna blogg. Kvällen blev ju inte alkoholfri heller utan det intogs lite vin och whiskey kvällen till ära så lulligheten är ju helt klart ett faktum som även påverkar sängens dragningskraft. Nej, nog svamlat för ikväll och på återseende imorgon...over and out, my dear friends...

fredag 5 september 2008

Återfall...

Usch, jag är en svag människa då jag fick ett återfall idag...jag köpte och åt godis, for fuck's sake... Jag har varit vit i typ fyra veckor men idag blev begäret för stort och fredagskvällen förgylldes/förpestades av ett kaloririkt intag, nu känner jag mig bara smutsig och våldförd på. Jag lovar att detta inte kommer att upprepas, jag var bara tvungen att få en smak av det förbjudna igen men nu mår jag bara dåligt så det får bli en bra påminnelse om varför jag ska avstå från detta satans påfund. Jag var och lunchade hos mina gamla arbetskamrater på ICA idag och där påtalades det att jag minsann gått ner i vikt så det får bli en sporre att ta ännu större krafttag för att bli fit för fight...nu är det mest "För fet för ett fuck" med Svullo som rullar i skallen...

Gamla arbetskamraterna på ICA, ja...alltid lika trevligt att hälsa på där då jag blir emottagen som Messias eller något(ok, jag överdriver LITE), till och med mattanterna har svårt att greppa att jag inte jobbar kvar då de varje gång jag är där vill att jag ska dra mitt anställningskort. Jag får bara snällt förklara att jag tyvärr inte längre är anställd och därmed vill betala för mig, de blir lika förvånade varje gång. Är det nu jag ska känna mig som en inventarie på det bygget? Nåväl, det var trevligt att återstifta bekantskapen med alla även om det nästan blivit luncher där varannan månad under året och den här gången fick jag träffa en annan "avhoppare" som var där på konsultbasis, det är vid sådana tillfällen jag inser att jag saknar många där.

Förstärkaren har kommit men jag behöver installationshjälp, jag klarar inte av att lyfta ner plasman själv så jag måste lura hit någon godtrogen krake som kan assistera mig så att jag kommer åt HDMI-kontakten på TVn. När det väl är fixat är jag totalt riggat för alla former av mediaupplevelser, det ska bli riktigt trevligt att beskåda Premier League-fotboll i HD-format och jag tror det kommer att bli en given succé. Jag hade dock seriösa problem att konka hem skiten då det väger 18 kg(jag vet, jag är en tunnis) och var otympligt som bara den, det blev en lite kul incident i affären där jag hämtade paketet. Det var just då mycket folk i köerna i båda kassorna mellan vilka jag hade tänkt och smita ut, en snubbe sökte ögonkontakt med när jag tvekade inför att ge mig in i folkmassan med monsterpaketet varpå jag sa att det ser tight ut och började spana efter en annan utväg. Då kommer han med dagens tips "Det är bara gå där, säg bara "Ursäkta" så flyttar de nog på sig..." No shit, old man? Men men, goda råd är dyra och jag följde hans med total framgång och fick till och med en "Kommer du fram eller?" från en ung kvinna med barnvagn. Respekt. När Koivulainen rullar fram flyttar sig alla...

Två filmer:

Titel: Hellride
Genre: Action

En Quentin-sponsrad rulle till som handlar om några MC-snubbar och deras gänginterna käbbel, hela filmen andas Tarantino-stämning men når inte riktigt fram. För mig kändes storyn ganska rörig där det hoppades fram och tillbaka i tiden och en massa olika snubbar och snubbor inblandade i storyn, många bra skådisar men lite överspel från Michael Madsen tyckte jag och så var det en yngre skådis som varit med i bl.a. 24 och Six Feet Under som inte riktigt kändes rätt castad. Mycket attityd och mycket bågar, en del sex och en del skjutande, lite rörigt och lite bra helt enkelt.

Betyg: R R R
-----------
Titel: Tropa De Elite
Genre: Drama

Nu börjar vi dock snacka kvalitetsrulle, det här handlar om en elitstyrka inom Brasiliens polisväsen som kliver in när de vanliga, korrupta snutarna inte klarar av att hantera läget. Vi får följa en viss Nascimento som är chef för en insatsstyrka och han vill lägga av då han ska bli pappa, han måste dock hitta en ersättare innan han får kliva av och det är då det blandas in en hel del andra karaktärer i det hela. Filmen är ganska rå i sin action där det inte överdrivs Hollywood-mässigt utan det är ett skott i bröstet och så är allt finito, skönt för en gångs skull. Filmen känns som en ganska verklig bild av hur det antagligen är där nere och vilka problem samhället brottas med dagligen, vi får se hur delar av städerna styrs av knarkhandlare och vart poliserna endast åker för att hämta mutpengar. Jag kan starkt rekommendera denna rulle som ett avbrott från alla amerikanska massproducerade verk, om ni inte fattat det än så är alltså rullen brasiliansk varför alla pratar brasilianska(om det nu finns ett språk som ens heter så...).

Betyg: R R R R

Böcker efterlyste jag ju för ett tag sedan och nu har jag fixat hem en ny laddning med ett väldigt fokus på mitt intresse för andra världskriget i allmänhet och Hitler i synnerhet. Det blev Paulo Coelhos "Elva minuter" som Calle så starkt rekommenderade och på det köpte jag "De välvilliga" som handlar om en SS-officer, en bok som heter "Adolf Hitler" som ska avhandla honom mer som privatperson och slutligen "Branden" som handlar om de allierades bombningar av Berlin och effekterna av dessa. Ni ser, jag kan vara lite seriös ibland också...

Pokermässigt har det varit lugnt, har kört lite här på kvällskvisten men inget att skriva hem(eller till er) om...vi får väl se vad helgen har i sitt sköte(gud vad jag älskar det uttrycket...)...