Inte direkt oväntat blev inte jag vald som ordförande till SvePof, visste väl mer eller mindre på förhand att det aldrig skulle gå med de förutsättningar som fanns. Såg också att jag fick lite skit i någon av redogörelserna för mötet i söndags då jag inte var på plats men det hade sin naturliga förklaring i att jag var på Irland och spelade poker, jag tänkte inte slänga bort 8k för att kunna närvara på ett möte där utgången ändå var ganska given med tanke på förfarandet. Det var som någon skrev rätt skevt att hålla mötet i Stockholm då få mäktar med att ta sig dit enkom för att delta på mötet, elektronisk röstning borde ju helt klart kunna vara både genomförbart och önskvärt i framtiden för en aning mer nyanserad röstning.
Så vad tycker jag om utfallet? Jag är inte direkt nöjd eftersom det blev så som jag var rädd för, en tung dominans av den självutnämnda femman av härförare. Jag blir en aning ledsen över det, både ur det hänseendet att de framfört sin kandidatur på ett för mig väldigt trist sätt där ödmjukhet inte direkt varit ett ledord vilket jag tror hade behövts för att få med sig folket ute i landet. Nu blir det mer en Stockholms-centrerad klubb för inbördes beundran som många ute i landet förståeligt nog kan känna sig helt alienerade med, det är ju inte direkt att gräsrotspokern är representerad när den i mina ögon är en av de viktigaste delarna. Att sedan höra hur de nominerat en internetwizkid med noll erfarenhet av ekonomi som kassör är ju skrattretande, det om något får i alla fall mig att dra slutsatserna om att det är väldigt viktigt var lojaliteten finns hos de som ska vara med och inte vad de faktiskt har att bidra med. Som tur var klev Hogge i alla fall in som kassör, som mig veterligen i alla fall har erfarenhet av en dylik syssla sedan tidigare. Nej, jag har en olustig känsla i maggropen över vad som komma skall, det är ju inte så att den nya styrelsen direkt krattat manegen åt sig själva på ett snyggt sätt. Med deras löften om en total lösning lär de leverera rätt snabbt om de överhuvudtaget ska kunna börja bygga på förtroendekapitalet...
Kommunikationen lär de ju förbättra avsevärt i alla fall då deras kampanj innan varit mer än lovligt rörig och fylld av budskap som gått att läsa mellan raderna, medvetet eller omedvetet. Om jag ska skicka med något med den nya styrelsen så är det att fokusera på ödmjukhet och förmåga att lyssna samt ta till sig, det är väl skitsamma vad för vision de har om inte resten av poker-Sverige köper den för förbundet är till för spelarna och inte för ett gäng polare i innerstan. Behöver man bekräftelse finns det andra sätt att få den på...
Jag är inte bitter, jag är bara lite förbannad över att den i mina ögon viktigaste delen av pokern i Sverige(klubbpokern) är så brutalt underrepresenterad i styrelsen. Krukan må vara Sveriges största klubb men det är inte ens i närheten av urtypen av en svensk pokerklubb, det är helt andra krafter bakom den och den drivs inte som många andra klubbar d.v.s. ideellt. Jag förstår inte hur de här nyinvigda styrelsemedlemmarna rackar ner på klubbfolk med hjärta och erfarenheter från andra områden, det finns en verklighet bortom pokerankdammen också som i folkmun kallas ett liv. Bara för att man inte är bundis med Negreanu eller har Loddens direktnummer betyder det inte att man inte har något mer fruktbart än så att bidra med, det är kanske just bristen på denna verklighetsförankring som saknats i tidigare styrelser och som gjort att det inte funkat. Det blir lätt inavel om man inte har en styrelse som består av olika kompetenser och personlighetstyper, jag kan ju säga att en person som Pokerstar hade ju lätt rört om på ett positivt sätt i den krets av fem som fogats samman.
Jag hoppas för pokerns skull att att den nya styrelsen verkligen kan leva upp till sina egenskapade förväntningar och leverera så gudalikt som de verkar tro, ingen vore gladare än jag men jag är bara rädd för att klubbpokern inte får vare sig den fokus eller den respekt den förtjänar och då pratar jag alltså om den riktiga klubbpokern runtom i landet. Snälla, bevisa att jag har fel i mina farhågor.
tisdag 28 februari 2012
torsdag 23 februari 2012
Dagen D närmar sig...
Jaha, då har krutröken lagt sig för ett ögonblick och det känns som att vi befinner oss i stormens öga, idag torsdag har bloggosfären och forumen varit förvånansvärt lugna sett till debatterna som avklarats tidigare i veckan. Drömfemman/Fab5/Finn fem fel, kalla dom vad ni vill, har inte kommit med några fler programförklaringar och inte heller har de s.k. alternativa lösningarna gjort något större väsen av sig. Jag har hållit mig på sidlinjen i de flesta av debatterna då jag inte har känt något behov av att deltaga, kockarna var tillräckligt många för att det skulle en rejäl soppa av det.
Jag har egentligen bara en önskan om SvePofs framtida styrelse och det är att det optimala vore en blandning av beroende och oberoende där de oberoende dock är numerärt överlägsna, säg fyra mot tre eller fem mot fyra. Det är inte för att jag tror att de beroende är inkapabla av att hantera eventuella jävsituationer utan för att man i det här läget måste eliminera alla möjligheter till öppna mål som kritiker kan ta till framöver. Så länge det är beroende som tar besluten kommer de paranoida tankarna att finnas där, om pokerspelare tror på riggar så lär de ju kunna tro på maktspel bakom kulisserna också. Nej, blanda friskt för båda delarna behövs men se till att behålla trovärdigheten genom ett övertag för de oberoende, det är mitt tips. För egen del kommer jag knappast att gråta blod ifall jag faller utanför laguppställningen, jag ser inget självändamål att finnas med där utan ställer jag upp så gör jag det för att jag känner att jag har något att ge.
Nog är man lite less på allt debatterande nu och önskar bara att söndagen infinner sig så att själva tillsättandet kan klaras av, själv kan jag tyvärr inte vara på plats då jag åker till Irland för att spela poker. De har en större turnering där som skulle enligt planerna locka 4 000 spelare men det föll en aning kort då endast 695 spelare verkar delta, allt enligt deras bordslottning på hemsidan i alla fall. Jaja, det blir trevligt vilket fall som och jag tackar inte nej till att vinna den turneringen för det, ett förstapris på runt en halv miljon kan man väl offra sig på. Det blir sista andningshålet för mig innan två månader fullspäckade med jobb och åter jobb, ska försöka klämma lite live-event på helgerna men det gör att det inte blir mycket till vila framöver.
Annars har jag börjat följa nya säsongen av Big Brother, det är den enda trash-serien jag följer på TV och jag gör det utan att skämmas. Dessa personer är det så fascinerande att beskåda, även fast jag är medveten att mycket är skådespel och att de verkligen hittat bottenskrapet av mänskligheten. Det går liksom inte att låta bli att älska dom trots det, de är sådana otroliga karikatyrer av sig själva. Det ska bli intressant att följa dom under de kommande hundra dagarna som de ska vistas i huset, det är en brokig skara de fått ihop och jag har redan börjat få lite favoriter i sällskapet. Jag är nästan på väg att bli kär i en manhaftig kvinna också, hon är inte överdrivet fin men har ändå något speciellt över sig. Gissa om jag kommer att bli ägd om det visar sig att hon de facto har varit en man, det spekuleras nämligen hej vilt om det i huset då hon enligt huvudpersonerna uppfyller en massa kriterier för detta. Hon nämligen använder herrdeo, har storlek 40 i skor, har silikonbröst, har breda axlar, har stora händer, har opererat adamsäpplet und so weiter. Vet inte vad det säger riktigt om mina preferenser...
Nu ska jag packa väskan och hitta sängen för avfärd imorgon bitti, vi är åtta personer härifrån som drar iväg och det blir nog hur som haver en trevlig resa. Vad gäller SvePofs framtida öden och äventyr hoppas jag verkligen att det blir "rätt" styrelse som väljs in på söndag och blir det det, då är jag beredd att ge allt jag kan för att få svenska pokern att nå nya höjder. Blir det inte riktigt som jag har tänkt mig får jag väl överväga om jag mäktar med att bidra med något, förutsatt att jag ens är önskvärd vill säga. Är det här jag ska säga "One time!!!"?
Jag har egentligen bara en önskan om SvePofs framtida styrelse och det är att det optimala vore en blandning av beroende och oberoende där de oberoende dock är numerärt överlägsna, säg fyra mot tre eller fem mot fyra. Det är inte för att jag tror att de beroende är inkapabla av att hantera eventuella jävsituationer utan för att man i det här läget måste eliminera alla möjligheter till öppna mål som kritiker kan ta till framöver. Så länge det är beroende som tar besluten kommer de paranoida tankarna att finnas där, om pokerspelare tror på riggar så lär de ju kunna tro på maktspel bakom kulisserna också. Nej, blanda friskt för båda delarna behövs men se till att behålla trovärdigheten genom ett övertag för de oberoende, det är mitt tips. För egen del kommer jag knappast att gråta blod ifall jag faller utanför laguppställningen, jag ser inget självändamål att finnas med där utan ställer jag upp så gör jag det för att jag känner att jag har något att ge.
Nog är man lite less på allt debatterande nu och önskar bara att söndagen infinner sig så att själva tillsättandet kan klaras av, själv kan jag tyvärr inte vara på plats då jag åker till Irland för att spela poker. De har en större turnering där som skulle enligt planerna locka 4 000 spelare men det föll en aning kort då endast 695 spelare verkar delta, allt enligt deras bordslottning på hemsidan i alla fall. Jaja, det blir trevligt vilket fall som och jag tackar inte nej till att vinna den turneringen för det, ett förstapris på runt en halv miljon kan man väl offra sig på. Det blir sista andningshålet för mig innan två månader fullspäckade med jobb och åter jobb, ska försöka klämma lite live-event på helgerna men det gör att det inte blir mycket till vila framöver.
Annars har jag börjat följa nya säsongen av Big Brother, det är den enda trash-serien jag följer på TV och jag gör det utan att skämmas. Dessa personer är det så fascinerande att beskåda, även fast jag är medveten att mycket är skådespel och att de verkligen hittat bottenskrapet av mänskligheten. Det går liksom inte att låta bli att älska dom trots det, de är sådana otroliga karikatyrer av sig själva. Det ska bli intressant att följa dom under de kommande hundra dagarna som de ska vistas i huset, det är en brokig skara de fått ihop och jag har redan börjat få lite favoriter i sällskapet. Jag är nästan på väg att bli kär i en manhaftig kvinna också, hon är inte överdrivet fin men har ändå något speciellt över sig. Gissa om jag kommer att bli ägd om det visar sig att hon de facto har varit en man, det spekuleras nämligen hej vilt om det i huset då hon enligt huvudpersonerna uppfyller en massa kriterier för detta. Hon nämligen använder herrdeo, har storlek 40 i skor, har silikonbröst, har breda axlar, har stora händer, har opererat adamsäpplet und so weiter. Vet inte vad det säger riktigt om mina preferenser...
Nu ska jag packa väskan och hitta sängen för avfärd imorgon bitti, vi är åtta personer härifrån som drar iväg och det blir nog hur som haver en trevlig resa. Vad gäller SvePofs framtida öden och äventyr hoppas jag verkligen att det blir "rätt" styrelse som väljs in på söndag och blir det det, då är jag beredd att ge allt jag kan för att få svenska pokern att nå nya höjder. Blir det inte riktigt som jag har tänkt mig får jag väl överväga om jag mäktar med att bidra med något, förutsatt att jag ens är önskvärd vill säga. Är det här jag ska säga "One time!!!"?
måndag 20 februari 2012
SvePof-tänk...
Jag fick lite feedback på min förra bloggpost om att jag borde uttrycka mer vilka idéer jag har och eftersom jag inte kan sova passar det väl bra att nattflumma runt lite med tankar jag har, det är väl bra att veta vilka ståndpunkter jag har ifall man nu ska lägga sin röst på mig som en i styrelsen. Here we go...
Allmänt
För mig kan man symbolisera pokern i Sverige med en pyramid där bottendelen d.v.s. den största delen utgörs av klubbspelare/online-Svenssons ute i rikets alla hörn, det är de som står för grunden och faktumet att det ens finns några ytterligare nivåer på pyramiden. Nästa nivå är de spelare som livnär sig på poker, vare sig det är onlineproffs eller liveproffs. Det är de som lever på de pengar som kommer från basen, det är också de som delvis drar folk till basen eftersom alla vill ta sig uppåt. Sista nivån är kronan på verket, SM. Nu rynkar ni på näsan och säger att "Hallå, de två första nivåerna var ju faktiska människor, det sista är ju bara något abstrakt!", jag förstår er men lyssna på mig. I min drömvärld är det just så det ska vara, alla i basen drömmer om att ta sig till proffsnivån och alla proffs ska drömma om att ta sig till SM och titeln där. Det ger en naturlig push bakifrån och skickar trycket uppåt som sedan ska kulminera i det som är svensk pokers mest prestigefulla alla kategorier, nämligen SM.
Det för oss naturligt till nästa punkt, nämligen:
SM
Nu kommer det något kontroversiella, jag kan mycket väl se att det tas ett avbrott i anordnandet av det officiella svenska mästerskapet(både live och online) i ett år. Varför då undrar ni? Jo, för att samla massorna, få tid att börja bygga SvePof från grunden i den första delen av pyramiden d.v.s. grunden. Kan SvePof på ett bra sätt etablera ett förtroende och ett engagemang på den nivån ger de andra sig själv förr eller senare, kan förbundet visa upp medlemssiffror som är upp emot tusentalet finns det en helt annan kraft bakom och det kan även få nästa del att hänga på d.v.s. proffsen. Hänger proffsen på finns det ett helt annat momentum att använda sig av gentemot eventuell upphandling av eventet och även kring möjligheterna att få till en trestegsraket utan dess like, jag kanske är naiv men så här ser min drömbild ut i alla fall och jag tror den är genomförbar.
Hur får man med sig basen då? Ja, kanske på något av följande sätt:
Klubbpoker
Ute i landet finns otaliga klubbar som för en relativt fridfull om än dock av staten hotad tillvaro, vilket jag tycker är för jävligt. Det känns rätt absurt att inte ett gäng vuxna människor ska kunna samlas i lugn och ro, vända lite kort med en helt klart hanterbar summa i insats samtidigt som man bara har det oerhört trevligt tillsammans. Är det något jag ogillar starkt så är det statens storebrorstendenser även om jag förstår till viss mån tanken bakom, ett värnande om folkhälsan, men jag vill kunna tro att det här ska gå att få att fungera på något sätt där vi myndiga människor faktiskt får utöva en fredlig hobby utan att känna oss som skurkar. Det är dock ett väldigt långsiktigt mål så det får bli en senare puck, det som bör göras snarast är alltså att försöka samla styrkorna. Hur gör vi det?
- Sätt upp en hemsida med många kontaktytor, både gentemot styrelsen och andra klubbar/pokerutövare, där fokus alltså ligger på samordning och inte handdiskussioner. Det ska vara enkelt att få tag på styrelsen och snabbt få svar på eventuella frågor eller funderingar man har
- Ha regelbundna möten/träffar med olika regioner i landet, låt klubbarna få känna sig delaktiga och få ut sina synpunkter i det öppna. Eventuellt utse länmän/-kvinnor som ansvarar för kontakten med klubbarna i respektive län, allt för att samla ihop information och tankar och underlätta samordningen.
- Försöka påverka spelklimatet i Sverige genom lobbyverksamhet samt skapande av debatt i olika medier
- Förmedla kontakter med sajter för att underlätta eventuell sponsring av normal klubbverksamhet eller av större events som anordnas
- Assistera i alla dess former man kan helt enkelt
Det enda jag kan se som problem här är min tanke på att förbundet ändå ska verka legalt i sitt agerande och då uppkommer ju gränsdragningsproblematik, hur mycket kan ett förbund assistera klubbarna utan att faktiskt anses medverka till att något enligt staten olagligt utförs? För mig känns det rätt viktigt att styrelsen har en trovärdighet, en odiskutabel sådan, för att kunna representera pokern på ett bra sätt samt föra en kreativ dialog med politiker och bestämmande organ.
Onlinepoker
Den här delen är lite mer svårjobbad då hela poängen med onlinespel är ju att det är en ren soloinriktad aktivitet där det sociala spelet vid borden nästintill är obefintligt, här finns ju inte heller samma begränsningsproblem(i alla fall inte så här långt) som det finns med livespelet d.v.s. du kan öppna upp vilken klient du vill och spela utan problem. Jag tror också att engagemanget hos onlinespelarna är svårare att fånga då de som sagt är mer individuella i sitt utövande, är du en klubbspelare söker du ju gemenskapen i det sociala även om det självklart finns grindstugor och annat onlinespelare företar sig. Just nu känns det som att den främsta uppgiften online är att anordna ett SM samt att bevaka den politiska situationen i Sverige vad gäller IP-blockering och dylikt, jag är för dåligt insatt i dessa frågor för att våga sväva ut alltför långt. Jag måste fundera mer på vad jag har för tankar kring onlinedelarna, jag är ju i grunden en klubbmänniska och det är för de delarna mitt hjärta brinner mest och det är där jag ser att det finns mest att hämta också.
Jag tror stenhårt på att bygga underifrån och görs det på rätt sätt kan pokern få en ny boom, eller i alla fall kraftigt stärkas, de närmaste tre till fem åren. Jag vet inte 100% vilken väg som är rätt att vandra, jag anser mig inte sitta på en färdig lösning till något utan jag tror det är något man får arbeta fram längs resans gång. Det är mycket som påverkar hur arbetet ska fortgå och däribland styrelsens sammansättning, man måste ju veta vilka verktyg man har närmast till hands innan man kan sätta igång med grundmurandet. En hjärtefråga för många har ju i diskussionerna varit ifall ett samarbete med staten ska undersökas, då först och främst för att få till ett samordnat SM. Min ståndpunkt där är att jag kan tänka mig att få till en dialog med CC/SvS för att se över möjligheterna, det långsiktiga målet är dock att avveckla monopolet och få till en helt fri marknad både för tillhandahållande av live- samt onlinespel. Dock är ju min dröm att det ska finnas legaliserade klubbar som är så pass väl drivna att de konkurrerar ut alla marknadsmässiga aktörer, det är min våta dröm om något.
Nu har ni lite mer kött mellan benen på hur jag tänker och funderar kring det hela, jag ursäktar mig dock för eventuella tankevurpor eller missar då jag är rätt trött och det här på intet sätt är att se som ett vattentätt program utan bara lite brainstorming.
Allmänt
För mig kan man symbolisera pokern i Sverige med en pyramid där bottendelen d.v.s. den största delen utgörs av klubbspelare/online-Svenssons ute i rikets alla hörn, det är de som står för grunden och faktumet att det ens finns några ytterligare nivåer på pyramiden. Nästa nivå är de spelare som livnär sig på poker, vare sig det är onlineproffs eller liveproffs. Det är de som lever på de pengar som kommer från basen, det är också de som delvis drar folk till basen eftersom alla vill ta sig uppåt. Sista nivån är kronan på verket, SM. Nu rynkar ni på näsan och säger att "Hallå, de två första nivåerna var ju faktiska människor, det sista är ju bara något abstrakt!", jag förstår er men lyssna på mig. I min drömvärld är det just så det ska vara, alla i basen drömmer om att ta sig till proffsnivån och alla proffs ska drömma om att ta sig till SM och titeln där. Det ger en naturlig push bakifrån och skickar trycket uppåt som sedan ska kulminera i det som är svensk pokers mest prestigefulla alla kategorier, nämligen SM.
Det för oss naturligt till nästa punkt, nämligen:
SM
Nu kommer det något kontroversiella, jag kan mycket väl se att det tas ett avbrott i anordnandet av det officiella svenska mästerskapet(både live och online) i ett år. Varför då undrar ni? Jo, för att samla massorna, få tid att börja bygga SvePof från grunden i den första delen av pyramiden d.v.s. grunden. Kan SvePof på ett bra sätt etablera ett förtroende och ett engagemang på den nivån ger de andra sig själv förr eller senare, kan förbundet visa upp medlemssiffror som är upp emot tusentalet finns det en helt annan kraft bakom och det kan även få nästa del att hänga på d.v.s. proffsen. Hänger proffsen på finns det ett helt annat momentum att använda sig av gentemot eventuell upphandling av eventet och även kring möjligheterna att få till en trestegsraket utan dess like, jag kanske är naiv men så här ser min drömbild ut i alla fall och jag tror den är genomförbar.
Hur får man med sig basen då? Ja, kanske på något av följande sätt:
Klubbpoker
Ute i landet finns otaliga klubbar som för en relativt fridfull om än dock av staten hotad tillvaro, vilket jag tycker är för jävligt. Det känns rätt absurt att inte ett gäng vuxna människor ska kunna samlas i lugn och ro, vända lite kort med en helt klart hanterbar summa i insats samtidigt som man bara har det oerhört trevligt tillsammans. Är det något jag ogillar starkt så är det statens storebrorstendenser även om jag förstår till viss mån tanken bakom, ett värnande om folkhälsan, men jag vill kunna tro att det här ska gå att få att fungera på något sätt där vi myndiga människor faktiskt får utöva en fredlig hobby utan att känna oss som skurkar. Det är dock ett väldigt långsiktigt mål så det får bli en senare puck, det som bör göras snarast är alltså att försöka samla styrkorna. Hur gör vi det?
- Sätt upp en hemsida med många kontaktytor, både gentemot styrelsen och andra klubbar/pokerutövare, där fokus alltså ligger på samordning och inte handdiskussioner. Det ska vara enkelt att få tag på styrelsen och snabbt få svar på eventuella frågor eller funderingar man har
- Ha regelbundna möten/träffar med olika regioner i landet, låt klubbarna få känna sig delaktiga och få ut sina synpunkter i det öppna. Eventuellt utse länmän/-kvinnor som ansvarar för kontakten med klubbarna i respektive län, allt för att samla ihop information och tankar och underlätta samordningen.
- Försöka påverka spelklimatet i Sverige genom lobbyverksamhet samt skapande av debatt i olika medier
- Förmedla kontakter med sajter för att underlätta eventuell sponsring av normal klubbverksamhet eller av större events som anordnas
- Assistera i alla dess former man kan helt enkelt
Det enda jag kan se som problem här är min tanke på att förbundet ändå ska verka legalt i sitt agerande och då uppkommer ju gränsdragningsproblematik, hur mycket kan ett förbund assistera klubbarna utan att faktiskt anses medverka till att något enligt staten olagligt utförs? För mig känns det rätt viktigt att styrelsen har en trovärdighet, en odiskutabel sådan, för att kunna representera pokern på ett bra sätt samt föra en kreativ dialog med politiker och bestämmande organ.
Onlinepoker
Den här delen är lite mer svårjobbad då hela poängen med onlinespel är ju att det är en ren soloinriktad aktivitet där det sociala spelet vid borden nästintill är obefintligt, här finns ju inte heller samma begränsningsproblem(i alla fall inte så här långt) som det finns med livespelet d.v.s. du kan öppna upp vilken klient du vill och spela utan problem. Jag tror också att engagemanget hos onlinespelarna är svårare att fånga då de som sagt är mer individuella i sitt utövande, är du en klubbspelare söker du ju gemenskapen i det sociala även om det självklart finns grindstugor och annat onlinespelare företar sig. Just nu känns det som att den främsta uppgiften online är att anordna ett SM samt att bevaka den politiska situationen i Sverige vad gäller IP-blockering och dylikt, jag är för dåligt insatt i dessa frågor för att våga sväva ut alltför långt. Jag måste fundera mer på vad jag har för tankar kring onlinedelarna, jag är ju i grunden en klubbmänniska och det är för de delarna mitt hjärta brinner mest och det är där jag ser att det finns mest att hämta också.
Jag tror stenhårt på att bygga underifrån och görs det på rätt sätt kan pokern få en ny boom, eller i alla fall kraftigt stärkas, de närmaste tre till fem åren. Jag vet inte 100% vilken väg som är rätt att vandra, jag anser mig inte sitta på en färdig lösning till något utan jag tror det är något man får arbeta fram längs resans gång. Det är mycket som påverkar hur arbetet ska fortgå och däribland styrelsens sammansättning, man måste ju veta vilka verktyg man har närmast till hands innan man kan sätta igång med grundmurandet. En hjärtefråga för många har ju i diskussionerna varit ifall ett samarbete med staten ska undersökas, då först och främst för att få till ett samordnat SM. Min ståndpunkt där är att jag kan tänka mig att få till en dialog med CC/SvS för att se över möjligheterna, det långsiktiga målet är dock att avveckla monopolet och få till en helt fri marknad både för tillhandahållande av live- samt onlinespel. Dock är ju min dröm att det ska finnas legaliserade klubbar som är så pass väl drivna att de konkurrerar ut alla marknadsmässiga aktörer, det är min våta dröm om något.
Nu har ni lite mer kött mellan benen på hur jag tänker och funderar kring det hela, jag ursäktar mig dock för eventuella tankevurpor eller missar då jag är rätt trött och det här på intet sätt är att se som ett vattentätt program utan bara lite brainstorming.
Kandidatur...
Det har ju varit mer än lovligt med diskussioner och inlägg på nätet på sistone med ett enda ämne som dominerar tillställningen totalt och det är självklart det stundande årsmötet för SvePof där en ny styrelse ska väljas. Det har dykt upp ett dream team så här långt, ihopkomponerat av Lina O i första hand vad det verkar och åsikterna har varit lika många som utdragningarna under vanlig grindkväll. Det har nästintill inte funnits några mellanvägar utan antingen har förslaget sågats helt eller så har man köpt upplägget, från vad jag kan se så verkar dock de flesta ändå vara ifrågasättande även om många ändå applåderar initiativet att överhuvudtaget visa något intresse.
För egen del har jag ju självklart funderat kring det hela och tänkt hur en drömkomponering av styrelsen skulle se ut, i vissa våta drömmar har jag till och med inkluderat mig själv i uppställningen och det mest för att jag brinner hårt för poker i allmänhet och klubbpoker i synnerhet. Döm min förvåning när jag blir kontaktad och får en förfrågan om jag har intresse av att kandidera till styrelsen och då primärt som ordförande, när den största egokicken lagt sig började jag fundera på allvar om jag är man nog för det hela. Jag är fullständigt övertygad om att det krävs ett tight team med lyhörda och starka viljor för att ro i hamn detta, det finns ingen som kan leverera i det här sammanhanget på egen hand för det är för många fronter som kräver sin uppmärksamhet. Min styrka är att jag är en lagspelare, jag är nästan hellre den som lägger passningen än den som trycker in pucken i mål så med det i åtanke förstår ni kanske att det inte är någon slump att jag kallar mig Koivulainen där Koivu alltså är hämtat från namnet på en av Finlands främsta lagspelare i hockey, Saku Koivu.
Jag är sugen på att vara med att påverka, jag vill försöka lyfta fram pokern och få den accepterad av både allmänhet och stat som en aktivitet som är långt ifrån den kriminella och suspekta sysselsättning den ses som. Mina utopiska drömmar är ju att få en fri pokermarknad i Sverige samtidigt som jag vill få till någon form av legalisering av klubbpokern, jag vet att dessa två mål är i mångas ögon helt osannolika men en man måste få drömma eller?
Hanteringen av SM är ju på tapeten också och självklart är det en viktig del av pokern i Sverige, dock ser jag att ifall vi får ordning på klubbpokern så kommer ett stort SM som ett brev på posten. Många anser att det primära är onlinespelet men jag vågar nog påstå att klubbpokerdelen absolut inte är att förakta, det är i den vi kan så fröet till en gemenskap som kan bära långt. De klubbar jag varit delaktig i har alla byggt på det sociala, på att det primära inte är att vinna utan att faktiskt få ett socialt utbyte där kortspelet är en katalysator för att få ut max av en kväll med gelikar.
Ja, det finns massor av aspekter att diskutera och ta upp och jag är intresserad av att vara med och försöka påverka poker-Sverige i rätt riktning. Jag tror att jag med min yrkeserfarenhet som ekonom med diverse prioriteringar och deadlines som vardagsmat kan vara med och styra skutan åt rätt håll, se till att hålla fokus på rätt områden och vinna pokern den respekt den förtjänar. Får jag förtroendet kommer jag göra allt för att inte göra mig själv, men främst er, besvikna...
För egen del har jag ju självklart funderat kring det hela och tänkt hur en drömkomponering av styrelsen skulle se ut, i vissa våta drömmar har jag till och med inkluderat mig själv i uppställningen och det mest för att jag brinner hårt för poker i allmänhet och klubbpoker i synnerhet. Döm min förvåning när jag blir kontaktad och får en förfrågan om jag har intresse av att kandidera till styrelsen och då primärt som ordförande, när den största egokicken lagt sig började jag fundera på allvar om jag är man nog för det hela. Jag är fullständigt övertygad om att det krävs ett tight team med lyhörda och starka viljor för att ro i hamn detta, det finns ingen som kan leverera i det här sammanhanget på egen hand för det är för många fronter som kräver sin uppmärksamhet. Min styrka är att jag är en lagspelare, jag är nästan hellre den som lägger passningen än den som trycker in pucken i mål så med det i åtanke förstår ni kanske att det inte är någon slump att jag kallar mig Koivulainen där Koivu alltså är hämtat från namnet på en av Finlands främsta lagspelare i hockey, Saku Koivu.
Jag är sugen på att vara med att påverka, jag vill försöka lyfta fram pokern och få den accepterad av både allmänhet och stat som en aktivitet som är långt ifrån den kriminella och suspekta sysselsättning den ses som. Mina utopiska drömmar är ju att få en fri pokermarknad i Sverige samtidigt som jag vill få till någon form av legalisering av klubbpokern, jag vet att dessa två mål är i mångas ögon helt osannolika men en man måste få drömma eller?
Hanteringen av SM är ju på tapeten också och självklart är det en viktig del av pokern i Sverige, dock ser jag att ifall vi får ordning på klubbpokern så kommer ett stort SM som ett brev på posten. Många anser att det primära är onlinespelet men jag vågar nog påstå att klubbpokerdelen absolut inte är att förakta, det är i den vi kan så fröet till en gemenskap som kan bära långt. De klubbar jag varit delaktig i har alla byggt på det sociala, på att det primära inte är att vinna utan att faktiskt få ett socialt utbyte där kortspelet är en katalysator för att få ut max av en kväll med gelikar.
Ja, det finns massor av aspekter att diskutera och ta upp och jag är intresserad av att vara med och försöka påverka poker-Sverige i rätt riktning. Jag tror att jag med min yrkeserfarenhet som ekonom med diverse prioriteringar och deadlines som vardagsmat kan vara med och styra skutan åt rätt håll, se till att hålla fokus på rätt områden och vinna pokern den respekt den förtjänar. Får jag förtroendet kommer jag göra allt för att inte göra mig själv, men främst er, besvikna...
torsdag 16 februari 2012
Tagit mark igen...
Har varit iväg på en tre dagar lång tjänsteresa och landade på hemmaplan igen igår kväll, det är alltid trevligt med dessa små utflykter och jag lyckades faktiskt med två intressanta(?) konversationer vid båda incheckningarna:
På vägen dit:
När jag precis kliver fram till bagageinlämningen får jag följande sagt innan jag själv ens hinner öppna mun:
- Till Tallinn?
Sjukt nog symboliserar jag kvicktänktheten för en gångs skull och svarar:
- Är det SÅ uppenbart?
Efter det tappade hon talföret och mumlade något om att hon såg det på väskan, hitta en logik i det om ni kan.
På vägen hem:
Jag har precis ställt bagaget på bandet och killen bakom disken frågar:
- Is that your hand luggage?
Och jag svarar samtidigt som jag lyfter upp min datorväska för beskådan:
- No, this is my hand luggage, that is my real luggage.
Nu ska han försöka vara rolig så han säger följande pekandes på min datorväska:
- So what is that? Your fake luggage?
Killen behöver gå en komiker-kurs, det är uppenbart om något.
Utöver detta flöt allt på bra och jag är som sagt hemma igen, dock har bilen som ni vet börjat bråka redan och det fortsatte till viss del idag. Halvvägs till jobbet börjar bilen pipa om att trycket i däcken måste kollas så jag får snällt vända för att köra tillbaka en bit till närmaste mack, sjukt nog har jag aldrig kollat lufttrycket själv så jag är lite nervös inför det hela men har min storebrors tidigare givna instruktioner ringandes i öronen. Jag kliver fram med bestämda steg till skåpet med luftbehållarna och tar med mig en till bilen där jag med lätt hand skruvar av skyddet på luftventilen och kollar trycket, det ser bra ut men vill ändå dubbelkolla mot det som är angivet som rekommendation. Dessa uppgifter sitter ju på insidan av förardörren så jag kliver åt det hållet till och...what the fuck?!?! Det är inte min bil! Jag har i min förvirring gett mig på fel bil, paniken blir total och jag skyndar mig tillbaka till däcket för att med darrande händer försöka skruva på skyddet. Till min förfäran ser jag hur bilinnehavaren med passagerare kommer ut från macken så jag får släppa skyddet och låtsas som ingenting, det måste ha sett riktigt skumt ut och trots deras misstänksamma blickar lyckas jag genomföra en Oscar-värdig rollprestation där jag låtsas som om det regnar och fortsätter med mitt. Till min stora lättnad åker de iväg och jag kan andas ut...
I pokervärlden verkar det ha tagit ordentlig fart i Svepof-debatten under min frånvaro, det är en överväldigande massa av åsikter och tankar som väller ut över bloggarna och forumen. Det hela kokar väl ner till hur man ska kunna ha en intresseorganisation som stödjer och driver frågor åt medlemmar som i statens ögon bedriver illegal verksamhet, med det i åtanke är ju ett samarbete med SvS än mer avlägset. Det är en svår nöt att knäcka och jag tror nästan jag har en för naiv bild av det hela, att jag i någon avlägsen vrå av hjärnan tror och hoppas på att det går att få till någon form av samarbete med SvS men det är antagligen kört. Ställer man det då på sin spets och frågar mig om vad som egentligen är viktigast för mig, ett stort SM eller legal klubbpoker är svaret ganska enkelt. Valterego hade en del tankar om att splittra upp förbundet och det är en bra idé även om jag tror att det kan skapa en ännu större klyfta mellan "proffsen" och "klubbfolket", ett SM i proffsens regi skulle bli en klubb för inbördes beundran i mina ögon. Som det är nu är ju till och med ett inköp på 10k för mycket för den genomsnittlige klubbspelaren... Nej, något lär hända med förbundet om det ska vara värt att ha kvar det, tror det absolut viktigaste är att enas kring vad syftet med förbundet är. Först efter det går det att börja fila på detaljerna...
Pokermässigt är jag riktigt kall numera, inte mycket går min väg och det som förut var fina setups till min fördel har blivit till en tveeggad klinga där det numera är mitt huvud som ryker varje gång. Lite tröstlöst då variansen gärna kunde vara lite mer stabil och inte bara vara antingen eller, det skulle bädda för ett mindre labilt psyke även om jag numera manifesterar motgångarna i ljuvlig apati snarare än blint raseri. Sitter precis och kör Good William Hunting på SvS men har väl inga förhoppningar överhuvudtaget, väntar mest på att få busta så jag kan gå och laga lite kvällsmat och matlåda för imorgon. Being Koivu.
På vägen dit:
När jag precis kliver fram till bagageinlämningen får jag följande sagt innan jag själv ens hinner öppna mun:
- Till Tallinn?
Sjukt nog symboliserar jag kvicktänktheten för en gångs skull och svarar:
- Är det SÅ uppenbart?
Efter det tappade hon talföret och mumlade något om att hon såg det på väskan, hitta en logik i det om ni kan.
På vägen hem:
Jag har precis ställt bagaget på bandet och killen bakom disken frågar:
- Is that your hand luggage?
Och jag svarar samtidigt som jag lyfter upp min datorväska för beskådan:
- No, this is my hand luggage, that is my real luggage.
Nu ska han försöka vara rolig så han säger följande pekandes på min datorväska:
- So what is that? Your fake luggage?
Killen behöver gå en komiker-kurs, det är uppenbart om något.
Utöver detta flöt allt på bra och jag är som sagt hemma igen, dock har bilen som ni vet börjat bråka redan och det fortsatte till viss del idag. Halvvägs till jobbet börjar bilen pipa om att trycket i däcken måste kollas så jag får snällt vända för att köra tillbaka en bit till närmaste mack, sjukt nog har jag aldrig kollat lufttrycket själv så jag är lite nervös inför det hela men har min storebrors tidigare givna instruktioner ringandes i öronen. Jag kliver fram med bestämda steg till skåpet med luftbehållarna och tar med mig en till bilen där jag med lätt hand skruvar av skyddet på luftventilen och kollar trycket, det ser bra ut men vill ändå dubbelkolla mot det som är angivet som rekommendation. Dessa uppgifter sitter ju på insidan av förardörren så jag kliver åt det hållet till och...what the fuck?!?! Det är inte min bil! Jag har i min förvirring gett mig på fel bil, paniken blir total och jag skyndar mig tillbaka till däcket för att med darrande händer försöka skruva på skyddet. Till min förfäran ser jag hur bilinnehavaren med passagerare kommer ut från macken så jag får släppa skyddet och låtsas som ingenting, det måste ha sett riktigt skumt ut och trots deras misstänksamma blickar lyckas jag genomföra en Oscar-värdig rollprestation där jag låtsas som om det regnar och fortsätter med mitt. Till min stora lättnad åker de iväg och jag kan andas ut...
I pokervärlden verkar det ha tagit ordentlig fart i Svepof-debatten under min frånvaro, det är en överväldigande massa av åsikter och tankar som väller ut över bloggarna och forumen. Det hela kokar väl ner till hur man ska kunna ha en intresseorganisation som stödjer och driver frågor åt medlemmar som i statens ögon bedriver illegal verksamhet, med det i åtanke är ju ett samarbete med SvS än mer avlägset. Det är en svår nöt att knäcka och jag tror nästan jag har en för naiv bild av det hela, att jag i någon avlägsen vrå av hjärnan tror och hoppas på att det går att få till någon form av samarbete med SvS men det är antagligen kört. Ställer man det då på sin spets och frågar mig om vad som egentligen är viktigast för mig, ett stort SM eller legal klubbpoker är svaret ganska enkelt. Valterego hade en del tankar om att splittra upp förbundet och det är en bra idé även om jag tror att det kan skapa en ännu större klyfta mellan "proffsen" och "klubbfolket", ett SM i proffsens regi skulle bli en klubb för inbördes beundran i mina ögon. Som det är nu är ju till och med ett inköp på 10k för mycket för den genomsnittlige klubbspelaren... Nej, något lär hända med förbundet om det ska vara värt att ha kvar det, tror det absolut viktigaste är att enas kring vad syftet med förbundet är. Först efter det går det att börja fila på detaljerna...
Pokermässigt är jag riktigt kall numera, inte mycket går min väg och det som förut var fina setups till min fördel har blivit till en tveeggad klinga där det numera är mitt huvud som ryker varje gång. Lite tröstlöst då variansen gärna kunde vara lite mer stabil och inte bara vara antingen eller, det skulle bädda för ett mindre labilt psyke även om jag numera manifesterar motgångarna i ljuvlig apati snarare än blint raseri. Sitter precis och kör Good William Hunting på SvS men har väl inga förhoppningar överhuvudtaget, väntar mest på att få busta så jag kan gå och laga lite kvällsmat och matlåda för imorgon. Being Koivu.
söndag 12 februari 2012
Hektisk helg...
Jag slog till slut till mot slutet av veckan, jag bekräftade mitt köp av min silverpil version 2.0 i torsdags och hämtade ut den i fredags. Det var riktigt skönt också att jag kunde dumpa Saaben as it was hos handlaren mot en habil summa av 1 000 kr som lades till på priset, det var det väl värt för att slippa fixa handbromsen satt tvätta åbäket in- och utvärtes. Lagom nervös gled jag från bilfirman i min nya pärla men den initiala osäkerheten släppte ganska snart och ju mer jag fick smeka henne desto mer kär blev jag, är riktigt nöjd med mitt inköp MEN säg den lycka som varar länge. Being Koivu börjar återfå sin initiala innebörd d.v.s. ha mer lutning åt Murphys lag än åt kung Midas, imorse när jag skulle hem från klubben upptäckte jag nämligen en dragkroksbuckla på stötfångaren där back. Tack för den vem det nu än må vara som orsakat den, ingen har i alla fall gett sig till känna så här står jag med ett antal tusen i självrisk som nästa ljuva utgift. Being Koivu som sagt.
Igår hade vi en jubileumsturnering på Aqva för att fira det första året av verksamhet sedan nystarten och 70 glada fiskar dök upp för att göra upp om segern, riktigt kul med så bra uppslutning. Turneringsstart var planerad till 14.00 men som vanligt drog det ut på tiden, vi fick dock igång det hela runt 14.15 vilket vi absolut får vara nöjda med. Tyvärr blev det en urusel insats för min del i turneringen där jag kom fel in i allt, först tappar jag 1/4 av stacken med JJ mot A5 när floppen kommer 234. Strax efter tappar jag 1/4 till när jag har K-högt flushdrag på flopp och får hålstegdraget på turn utöver det, dock blankar rivern och jag får mucka mot bet. Lagom tiltad sitter jag och svär, känner mig helt off och inser vartåt det barkar men lyckas vinna en pott och ta igen lite innan dräpandet fullbordas. Min antagonist FN sitter till vänster om mig och han är minst sagt labil i sitt spel, omöjligt att veta ifall han sitter på nötterna eller är tommare än en falukorvsförpackning hos Kicki. Nåväl, jag hittar JJ och slår upp det pre, får syn av FN och ser en flopp som är T76 rainbow. Det känns helt ok så jag bettar ut och får syn, turn blankar en 2:a och jag bettar ut igen men nu slår han om och jag inser att jag mycket väl kan vara slagen men att han likväl kan sitta med träff och drag eller något dylikt. Jag säger allin och knappt hinner jag fullborda meningen innan han har synat, han viker upp 89 och jag drar dött. Så jävla värdelöst på alla skalor, jag reser mig upp och drar en känga i väggen på väg bort från spelet. En del av tilten baseras också på det faktum att jag vet att jag måste tillbringa i princip 12 timmar till på bygget eftersom jag ska hålla i turneringen...
Det blev till slut 15 timmar på klubben med 90 min av spel för egen del, det är inte direkt +EV om vi säger så ur ett spelmässigt perspektiv men det var väldigt trevligt att vara med och se till så att alla fick en så angenäm spelupplevelse som möjligt. Det är på något sätt ändå det som är payoffen för det hela och det värmer när man får något enstaka tack eller som nu när en spelare som inte är på klubben alltför ofta sa att det är härligt att komma och spela för att det är en så skön och avslappnad stämning. Det är exakt det jag eftersträvar med mitt engagemang i klubben, det sociala ska vara det primära och spelet det sekundära. Vi är där för att hänga och ha kul ihop, det är väldigt många varma och goda människor jag lärt känna på detta sätt. Jag agerade dealer på finalbordet igår och det var kul att se att så många av just dessa människor hade tagit sig så långt, de om några är förtjänta av framgång. Segraren i turneringen, Lillis, är ett av praktexemplaren så ett extra stor grattis till honom. E och M från EMD var på plats också och jag trodde jag nästan var på väg att bli fullvärdig medlem i deras klick men jag tror aldrig de har varit kaxigare mot mig än nu, det var hån och levlingsförsök till höger och vänster. De är ju t ex de som myntat omskrivningen av mitt nick Koivula till Korv-Ulla, de har humor de där pojkarna. Men jag gillar dom skarpt ändå...
Efter att ha kommit i säng 04.00 sov jag till 13.00 idag och har efter det mest lufsat runt i allmänt segt tillstånd, reggade mig till Febern med onda aningar i maggropen och det blev en kort tillställning även denna gång då jag åkte en bit in i andra timmen. Träffbilden är som bortblåst samtidigt som setupsen haglar även om jag i vissa fall kliver in i dom med huvudet före, Steken blev också lika fort avklarad där jag tappar det mesta med JJ när floppen kommer J97. Efter bettande och syn kommer turn 8 och jag inser att jag är med största sannolikhet slagen men klarar inte av att vika efter en allin-push, motståndaren har AT och rivern blankar. Med smulor kvar hittar jag KK handen efter och dubblar men är fortfarande mer eller mindre död, det sista åker till slut in med 99 och jag är uppe mot TT och AK. En blank bräda senare får jag tacka för mig... Jag är kall vad gäller pokern just nu, det går inte att säga något annat.
Annars vet jag inte vad mer jag ska tillägga, blir en intensiv vecka igen och nu är det bara två veckor kvar till Irlandsresan. Det ska bli riktigt trevligt att komma iväg, bara hoppas jag hittar formen tills dess igen. Jag har varken spelat xbox eller kollat på film på ett bra tag utan halvplöjt lite TV-serier istället där jag inte kommer ihåg ifall jag nämnt Suits och Homeland som hyfsade nykomlingar, den sistnämnda börjar bra men blir faktiskt bara sämre och sämre då den är totalt förutsägbar och jag tycker skådespelarna är under all kritik. Den förstnämnda har jag bara kollat ett avsnitt av men den känns klockren på alla plan, jag lär dock titta på lite fler avsnitt innan jag kommer med en dom.
Nej, jag ska bespara er allmänt svammel och lägga ner för den här gången, jag hör en påse lösvikt som viskar mitt namn.
Igår hade vi en jubileumsturnering på Aqva för att fira det första året av verksamhet sedan nystarten och 70 glada fiskar dök upp för att göra upp om segern, riktigt kul med så bra uppslutning. Turneringsstart var planerad till 14.00 men som vanligt drog det ut på tiden, vi fick dock igång det hela runt 14.15 vilket vi absolut får vara nöjda med. Tyvärr blev det en urusel insats för min del i turneringen där jag kom fel in i allt, först tappar jag 1/4 av stacken med JJ mot A5 när floppen kommer 234. Strax efter tappar jag 1/4 till när jag har K-högt flushdrag på flopp och får hålstegdraget på turn utöver det, dock blankar rivern och jag får mucka mot bet. Lagom tiltad sitter jag och svär, känner mig helt off och inser vartåt det barkar men lyckas vinna en pott och ta igen lite innan dräpandet fullbordas. Min antagonist FN sitter till vänster om mig och han är minst sagt labil i sitt spel, omöjligt att veta ifall han sitter på nötterna eller är tommare än en falukorvsförpackning hos Kicki. Nåväl, jag hittar JJ och slår upp det pre, får syn av FN och ser en flopp som är T76 rainbow. Det känns helt ok så jag bettar ut och får syn, turn blankar en 2:a och jag bettar ut igen men nu slår han om och jag inser att jag mycket väl kan vara slagen men att han likväl kan sitta med träff och drag eller något dylikt. Jag säger allin och knappt hinner jag fullborda meningen innan han har synat, han viker upp 89 och jag drar dött. Så jävla värdelöst på alla skalor, jag reser mig upp och drar en känga i väggen på väg bort från spelet. En del av tilten baseras också på det faktum att jag vet att jag måste tillbringa i princip 12 timmar till på bygget eftersom jag ska hålla i turneringen...
Det blev till slut 15 timmar på klubben med 90 min av spel för egen del, det är inte direkt +EV om vi säger så ur ett spelmässigt perspektiv men det var väldigt trevligt att vara med och se till så att alla fick en så angenäm spelupplevelse som möjligt. Det är på något sätt ändå det som är payoffen för det hela och det värmer när man får något enstaka tack eller som nu när en spelare som inte är på klubben alltför ofta sa att det är härligt att komma och spela för att det är en så skön och avslappnad stämning. Det är exakt det jag eftersträvar med mitt engagemang i klubben, det sociala ska vara det primära och spelet det sekundära. Vi är där för att hänga och ha kul ihop, det är väldigt många varma och goda människor jag lärt känna på detta sätt. Jag agerade dealer på finalbordet igår och det var kul att se att så många av just dessa människor hade tagit sig så långt, de om några är förtjänta av framgång. Segraren i turneringen, Lillis, är ett av praktexemplaren så ett extra stor grattis till honom. E och M från EMD var på plats också och jag trodde jag nästan var på väg att bli fullvärdig medlem i deras klick men jag tror aldrig de har varit kaxigare mot mig än nu, det var hån och levlingsförsök till höger och vänster. De är ju t ex de som myntat omskrivningen av mitt nick Koivula till Korv-Ulla, de har humor de där pojkarna. Men jag gillar dom skarpt ändå...
Efter att ha kommit i säng 04.00 sov jag till 13.00 idag och har efter det mest lufsat runt i allmänt segt tillstånd, reggade mig till Febern med onda aningar i maggropen och det blev en kort tillställning även denna gång då jag åkte en bit in i andra timmen. Träffbilden är som bortblåst samtidigt som setupsen haglar även om jag i vissa fall kliver in i dom med huvudet före, Steken blev också lika fort avklarad där jag tappar det mesta med JJ när floppen kommer J97. Efter bettande och syn kommer turn 8 och jag inser att jag är med största sannolikhet slagen men klarar inte av att vika efter en allin-push, motståndaren har AT och rivern blankar. Med smulor kvar hittar jag KK handen efter och dubblar men är fortfarande mer eller mindre död, det sista åker till slut in med 99 och jag är uppe mot TT och AK. En blank bräda senare får jag tacka för mig... Jag är kall vad gäller pokern just nu, det går inte att säga något annat.
Annars vet jag inte vad mer jag ska tillägga, blir en intensiv vecka igen och nu är det bara två veckor kvar till Irlandsresan. Det ska bli riktigt trevligt att komma iväg, bara hoppas jag hittar formen tills dess igen. Jag har varken spelat xbox eller kollat på film på ett bra tag utan halvplöjt lite TV-serier istället där jag inte kommer ihåg ifall jag nämnt Suits och Homeland som hyfsade nykomlingar, den sistnämnda börjar bra men blir faktiskt bara sämre och sämre då den är totalt förutsägbar och jag tycker skådespelarna är under all kritik. Den förstnämnda har jag bara kollat ett avsnitt av men den känns klockren på alla plan, jag lär dock titta på lite fler avsnitt innan jag kommer med en dom.
Nej, jag ska bespara er allmänt svammel och lägga ner för den här gången, jag hör en påse lösvikt som viskar mitt namn.
onsdag 8 februari 2012
Hettar till...
I och med det av allas vår Ken anordnade mötet i helgen verkar en ny debattvåg svepa över pokersfären i Sverige, många är åsikterna om hur SvePof ska räddas samt drivas vidare och framförallt är det många aspiranter på härförarrollen. Jag vet inte vad jag ska tycka, jag har känt att det är ett fåtal som rabiat strider för något som flertalet ändå inte orkar engagera sig i eller bry sig om. Det är väl inte direkt någon i poker-Sverige som har en majoritet av spelarna bakom sig, oavsett om man heter Glimne eller Olofsson. Bara jag hör att Ken är inblandad i det hela, oavsett sätt, gör att jag ryggar tillbaka för i mina ögon har den mannen bränt alla förtroendebroar som finns. Jag ska dock inte uttala mig definitivt då jag aldrig pratat med karln ifråga, har väl inte heller haft något behov trots att jag sprungit på honom vid något enstaka tillfälle. Tror väl inte att han ens hade bemödat mig ett svar om jag så stegat fram heller... I alla fall har det känts rätt ointressant i stora drag för min del med all denna debatt kring SvePof och döm min förvåning när jag läste igenom Thorssons senaste blogginlägg:
http://www.poker.se/proffsbloggar/77961414/pokerforbundet-ett-sjunkande-skepp-dags-att-gora-ratt.html
Trots en massiv text med de sedvanliga språkliga bristerna tycker jag han har ett väldigt sunt sätt att se på det hela, det här kriget mot monopolet går inte att vinna i ett enda slag utan det handlar om att sakta ta sig framåt om så med myrsteg. Att alliera sig med "fienden" för att gemensamt anordna t ex ett SM ser inte jag som något problem utan jag tycker precis som Thorsson att statusen på eventet måste höjas, oavsett vad. Det måste vara prestige och en given dröm för varje pokerspelare i Sverige att delta i denna tävling, precis som det är för varje pokerspelare värd namnet att en gång i livet få spela main i WSOP. Enda sättet att få till det i dagsläget är att slå ihop sina påsar med SvS och ge och ta i processen som handlar om att göra en svår situation lättast för alla parter, jag hoppas innerligt att SvS inte är så otillmötesgående att de inte ser den stora nyttan av ett samarbete.
Nej, Thorssons inlägg känns som en riktigt frisk fläkt i allt debatterande om hur SvePof ska tas vidare, tror det är dags att börja skissa på en mindre inskränkt lösning.
En sak som jag dock reagerat på lite negativt på sistone är haussen kring Thor Hansens cancerbesked, självklart är det tragiskt med varje människa som råkar ut för denna vidriga sjukdom men i hans fall har jag svårt att känna att jag måste bidra ekonomiskt till hans eventuella läkarkostnader. Den killen har ju enligt uppgift låtit mer pengar rinna genom fingrarna än många av oss tjänar ihop på flera livstider, om han inte vore spelberoende borde han ha haft en viss framförhållning och tänkt på nästkommande dagar i livet. Helt ärligt ger jag hellre mina pengar till Sven-Åke som slavat i verkstaden på något industriföretag i 40 år eller Inger som städat ett kontor under motsvarande tid, de har aldrig haft möjligheten att förbereda sig för en dylik ekonomisk smäll. Thor Hansen är sjuk, visst, men det är en annan sjukdom som lagt grunden till att han är där han är idag ekonomiskt. Hoppas han blir frisk men han kommer aldrig att få en enda krona från mig...
http://www.poker.se/proffsbloggar/77961414/pokerforbundet-ett-sjunkande-skepp-dags-att-gora-ratt.html
Trots en massiv text med de sedvanliga språkliga bristerna tycker jag han har ett väldigt sunt sätt att se på det hela, det här kriget mot monopolet går inte att vinna i ett enda slag utan det handlar om att sakta ta sig framåt om så med myrsteg. Att alliera sig med "fienden" för att gemensamt anordna t ex ett SM ser inte jag som något problem utan jag tycker precis som Thorsson att statusen på eventet måste höjas, oavsett vad. Det måste vara prestige och en given dröm för varje pokerspelare i Sverige att delta i denna tävling, precis som det är för varje pokerspelare värd namnet att en gång i livet få spela main i WSOP. Enda sättet att få till det i dagsläget är att slå ihop sina påsar med SvS och ge och ta i processen som handlar om att göra en svår situation lättast för alla parter, jag hoppas innerligt att SvS inte är så otillmötesgående att de inte ser den stora nyttan av ett samarbete.
Nej, Thorssons inlägg känns som en riktigt frisk fläkt i allt debatterande om hur SvePof ska tas vidare, tror det är dags att börja skissa på en mindre inskränkt lösning.
En sak som jag dock reagerat på lite negativt på sistone är haussen kring Thor Hansens cancerbesked, självklart är det tragiskt med varje människa som råkar ut för denna vidriga sjukdom men i hans fall har jag svårt att känna att jag måste bidra ekonomiskt till hans eventuella läkarkostnader. Den killen har ju enligt uppgift låtit mer pengar rinna genom fingrarna än många av oss tjänar ihop på flera livstider, om han inte vore spelberoende borde han ha haft en viss framförhållning och tänkt på nästkommande dagar i livet. Helt ärligt ger jag hellre mina pengar till Sven-Åke som slavat i verkstaden på något industriföretag i 40 år eller Inger som städat ett kontor under motsvarande tid, de har aldrig haft möjligheten att förbereda sig för en dylik ekonomisk smäll. Thor Hansen är sjuk, visst, men det är en annan sjukdom som lagt grunden till att han är där han är idag ekonomiskt. Hoppas han blir frisk men han kommer aldrig att få en enda krona från mig...
tisdag 7 februari 2012
Storstadsäventyr...
Jag vet att det går år mellan mina inlägg i bloggen men jag har helt legitima skäl till det hela då jag faktiskt har ett icke-liv utanför pokern(som dock också är mer ett icke-liv än något annat), jag var i alla fall upptagen med representation både tisdags- och onsdagskvällen. Torsdagskvällen handlade mer om att överhuvudtaget hålla mig vaken länge nog tills det var acceptabelt att gå och lägga sig, det blev med andra ord en väldigt tidig sänggång då. Fredagen ägnades åt några timmars tiltpoker på Aqva innan jag får in det med öppet stegdrag samt flushdrag på turn mot toppar med nästbäst kicker, tyvärr blankar rivern och boven i dramat vid namn Hef kan raka in mina markar med ett nöjt leende. Jag hade någon form av övertag på honom förut psykologiskt men nu har han mig som i en ask varje gång vi möts, frustrerande...
När lördagen väl grydde bar det av till storstaden för lite uppstartssnack inför Pokerallsvenskan 2012, eftersom Aqva är back-to-back mästare vill vi ju gärna vara med och påverka upplägget så att vi får den absolut bästa möjligheten till att ta en trippel. Från vår klubb åkte jag och Rogga71 medan Tobbe och Ola från HPK slog oss följe i samåkandets goda anda, vi hittade till hotellet utan några större problem och hade spikat tidsschemat perfekt då incheckning hann avklaras i god tid före mötets start.
Väl på mötet är det väl åtta eller nio klubbar som är representerade och det blir inte så mycket till diskussioner, det blir ganska snabba beslut i de flesta av frågorna och vi enas kring ett upplägg som de flesta nog är nöjda med. NB, med JJ i spetsen, har spetsat till prispotten ordentligt i år så nu finns det än mer mervärde att hämta för varje klubb så jag tror ju knappast att det blir en walk in the park för oss även om antagligen kommer att mönstra det mest talrika laget av alla. Jag tror dock att våra chanser är riktigt goda då vi har många riktigt duktiga spelare i klubben, jag räknar dock inte in mig själv bland dessa i detta sammanhang då jag mer eller mindre tillhört bottenskrapet de båda två tidigare åren som denna tillställning avnjutits. Efter mötet var det ett par timmars break innan det var dags att inta Klubb Oden för lite pokerspel, vi passade på att fylla magarna med lite kinabuffé innan drabbningen och det var rejält mätta som vi intog lokalerna.
Jag fick tre Västeråsare vid mitt bord samt Bjoelle och hans polare Nisse(eller något sådant) så det var ett rätt bekant bord på så sätt, vad hjälpte det dock när mina kort var helt ospelbara och de få gånger jag försökte något var Näsan inte sen att hänga på i positionen efter. När floppen sedan levererar ett totalt värdelöst utfall kontra mina egna kort var det bara att ge upp varje pott, jag förblödde sakta men säkert och jag trodde att räddningen kom när vårt bord splittrades men eländet fortsatte på nästa bord. Jag hade lyckats dubbla upp min shortstack en gång på det föregående bordet med KK mot en hand som jag till och med glömt, på det andra bordet orkar jag inte till slut utan ställer in med J4hj från mittposition med 8BB och tyvärr får jag syn av KQ. Lyckan står mig bi då jag träffar en J och ännu en uppdubbling är ett faktum, om än med en påtaglig känsla av konstgjord livsförlängning. Efter en stund bryts även det andra bordet och jag hamnar vid mitt tredje för dagen, väl där rekar jag av motståndet och ser att jag delar duken med bl a en kvinnlig pokerreporter. Hon och hennes sällskap är väl i milda ordalag dyngraka och jag har redan tidigare noterat deras närvaro då deras amazonskrik fyllt lokalen till och från, det dröjer inte länge förrän jag hittar AQo i UTG-position så degen åker in. Just den här kvinnan ifråga trycker dock även in sitt och jag inser att jag nog måste flippa duktigt för att överleva, mycket väl viker hon upp 99 men jag känner mig rätt trygg ändå för jag känner att även jag måste vinna en flip live någon gång. Floppen visar upp ett underbart A och turn blankar enligt plan, rivern chockar dock med en nia och jag är nere på smulor. Det jobbiga är att Printern, som sitter vid samma bord, har muckat en nia också så det var en fin enoutare hon återdrog med... I nästa hand är jag auto-allin med skräp och min turnering tar slut där och då...
Min rums- samt resekamrat Rogga71 går dock till slut och vinner turneringen, stort grattis till honom och han är ett ytterligare bevis på att det lönar sig att sova med mig då hans fru gjorde det när vi var iväg till AOPW och hon vann den turneringen. Nu är bara frågan, vem vill sova med mig vid framtida events?
Efter turneringen blev det lite häng med Bjoelle innan vi drog iväg till ett kebabhak för lite nattmat, dock gick inte kebaben att kalla kebab samtidigt som bänkarna var ett hån mot oss lite mer rundlagda. Jag kände mig brutalt fet när jag försökte klämma mig in i de allför snävt tilltagna sittutrymmena, som tur var kände just Bjoelle likadant så jag slapp känna mig som den enda feta i sällskapet. Efter det var det nattadags och efter att ha intagit en kaotisk frukostbuffé på söndagsmorgonen bar det av tillbaka till Västerås, jag hade en orolig känsla i maggropen över det faktum att jag lämnat Minttu ensam hemma i över ett dygn. Hon brukar kunna protestera på ett rätt kraftfullt sätt och mina onda aningar skulle visa sig besannas...
Väl hemma på söndagen blev det slappande framför TVn fram till att Febern började på SvS, den var dock snabbt avklarad trots bra kortsnitt och bra spel men vad göra när man blir ägd i pott efter pott och inte kan göra annat än spela korrekt poker även om det drabbar ens stack på ett negativt sätt. Enda trösten i eländet var att jag samtidigt kunde avnjuta en grym fotbollsmatch på TV i form av Chelsea - Man U, tyvärr förlorade inte Man U även om ett oavgjort resultat var det bästa som kunde hända Liverpool men Liverpool är ju sin egen största fiende just nu. De spelar som små menlösa djur och fick ju bara oavgjort mot Tottenham igår trots ett ganska massivt spelövertag...men men, låt oss inte dra iväg på sidospår, söndagen var inte avklarad än.
Efter fotbollen bestämmer jag mig för att köra Steken också men även där är jag riktigt kall, korten går inte min väg och jag blöder sakta men säkert till döds. Efter ett litet procentbyte med Torax inser jag dock att jag måste skärpa mig vilket jag också gör, jag gnetar på och hittar till slut lite uppdubblingar så att jag landar på runt 11k som ger mig en plats runt mittplatsen i fältet, jag plockar upp 9Thj och tar en syn på en höjning pre. Floppen kommer 873 och jag bettar ut runt 2/3 av pott bara för att få en klickraise mot mig, även om det kostar ytterligare en 1/5 min stack bestämmer jag mig för att ta synen. Ding. Turn kommer en sexa och jag checkar segervisst till motståndaren som inte är sen med att trycka in allt sitt, jag tar en snabb syn men med en jobbig känsla i maggropen. Jag får se 77 hos fi och som väntat dräps jag å det grövsta då rivern levererar en till sexa, så vidrig smäll i solar plexus i det läget då jag jobbat mig upp på ett disciplinerat sätt och får in det ungefår så bra som jag någonsin kan men åker dit ändå. Med smulor kvar lyckas jag dock dubbla upp en gång innan jag får in det med KJ mot QJ pre, bara för att fullborda förnedringen förlorar jag den och funderar djupt i mitt sinne "Hur fan gör rosjon egentligen?".
Som om inte den tilten var nog börjar jag rota runt här hemma och går fram till min bag som jag haft med mig till Stockholm och drar upp dragkedjan på den bara för att mötas av en luktchock, kattfan har levererat sin payback efter min långa frånvaro hemifrån och besudlat min väska inklusive innehåll med sin urin. Ursinnig talar jag allvar med katten innan jag dumpar henne i ett hörn för att skämmas, hon försöker resten av kvällen initiera kel men jag avvisar henne från alla former av gos. Någon måtta får det vara, jag stänger henne ute från sovrummet på natten också och får höra en hel del skrap och pip bakom dörren innan hon lugnar ner sig. I morse hade hon insett fakta och höll sig på sin kant, nu började dock mitt hjärta smälta och jag kunde inte åka hemifrån utan att ha rett ut det hela med henne så jag lockade till mig henne precis innan jag åkte för lite kel så att det inte skulle vara några hard feelings oss emellan. Nu när jag väl anlänt på kvällen verkar hon inte ha utfört några fler terroraktioner i alla fall, al-Katta får hon nog heta framöver för det är en psykologisk krigsföring hon bedriver. Tur att jag är mer för make love not war annars skulle det gå illa för denna pälsboll...
Jag hade tandläkartid imorse men tror ni inte att fanskapet till tandläkare gått och blivit sjuk, bara att boka ny tid och dra sig mot jobbet. Väl på väg till jobbet inser jag att tiden jag bokat är samma fredag som jag ska till Irland, bara att boka ny tid. FML.
På vägen hem från jobbet var jag iväg och kikade in en Audi A5 och provkörde rackaren också, det är nästan så att jag är beredd att slå till. Den har gått 12 000 mil och är av årsmodell -08, priset för den var 214k medan de skulle ge 30k i inbyte för min 9-3 Sport Sedan -05 som gått 20 000 mil. Låter detta som rimliga priser? Jag är ju en total nybörjare när det kommer till dessa bilmässiga affärer, jag blev till och med förvånad när jag fick dra iväg och provköra på egen hand. Jag kollade i backspegeln om snubben stod och vevade med armarna eller stod och ringde polisen men allt var lugnt, jag blev inte arresterad när jag väl dök upp igen med bilen i samma skick som vid avfärd.
Blev ett ganska långt inlägg men det får ni leva med, ni får ju kvalitet före kvantitet i alla fall. Jag ska nog pallra mig ner i tvättstugan nu för att hänga upp en förhoppningsvis fräsch väska på tork, wish me luck.
När lördagen väl grydde bar det av till storstaden för lite uppstartssnack inför Pokerallsvenskan 2012, eftersom Aqva är back-to-back mästare vill vi ju gärna vara med och påverka upplägget så att vi får den absolut bästa möjligheten till att ta en trippel. Från vår klubb åkte jag och Rogga71 medan Tobbe och Ola från HPK slog oss följe i samåkandets goda anda, vi hittade till hotellet utan några större problem och hade spikat tidsschemat perfekt då incheckning hann avklaras i god tid före mötets start.
Väl på mötet är det väl åtta eller nio klubbar som är representerade och det blir inte så mycket till diskussioner, det blir ganska snabba beslut i de flesta av frågorna och vi enas kring ett upplägg som de flesta nog är nöjda med. NB, med JJ i spetsen, har spetsat till prispotten ordentligt i år så nu finns det än mer mervärde att hämta för varje klubb så jag tror ju knappast att det blir en walk in the park för oss även om antagligen kommer att mönstra det mest talrika laget av alla. Jag tror dock att våra chanser är riktigt goda då vi har många riktigt duktiga spelare i klubben, jag räknar dock inte in mig själv bland dessa i detta sammanhang då jag mer eller mindre tillhört bottenskrapet de båda två tidigare åren som denna tillställning avnjutits. Efter mötet var det ett par timmars break innan det var dags att inta Klubb Oden för lite pokerspel, vi passade på att fylla magarna med lite kinabuffé innan drabbningen och det var rejält mätta som vi intog lokalerna.
Jag fick tre Västeråsare vid mitt bord samt Bjoelle och hans polare Nisse(eller något sådant) så det var ett rätt bekant bord på så sätt, vad hjälpte det dock när mina kort var helt ospelbara och de få gånger jag försökte något var Näsan inte sen att hänga på i positionen efter. När floppen sedan levererar ett totalt värdelöst utfall kontra mina egna kort var det bara att ge upp varje pott, jag förblödde sakta men säkert och jag trodde att räddningen kom när vårt bord splittrades men eländet fortsatte på nästa bord. Jag hade lyckats dubbla upp min shortstack en gång på det föregående bordet med KK mot en hand som jag till och med glömt, på det andra bordet orkar jag inte till slut utan ställer in med J4hj från mittposition med 8BB och tyvärr får jag syn av KQ. Lyckan står mig bi då jag träffar en J och ännu en uppdubbling är ett faktum, om än med en påtaglig känsla av konstgjord livsförlängning. Efter en stund bryts även det andra bordet och jag hamnar vid mitt tredje för dagen, väl där rekar jag av motståndet och ser att jag delar duken med bl a en kvinnlig pokerreporter. Hon och hennes sällskap är väl i milda ordalag dyngraka och jag har redan tidigare noterat deras närvaro då deras amazonskrik fyllt lokalen till och från, det dröjer inte länge förrän jag hittar AQo i UTG-position så degen åker in. Just den här kvinnan ifråga trycker dock även in sitt och jag inser att jag nog måste flippa duktigt för att överleva, mycket väl viker hon upp 99 men jag känner mig rätt trygg ändå för jag känner att även jag måste vinna en flip live någon gång. Floppen visar upp ett underbart A och turn blankar enligt plan, rivern chockar dock med en nia och jag är nere på smulor. Det jobbiga är att Printern, som sitter vid samma bord, har muckat en nia också så det var en fin enoutare hon återdrog med... I nästa hand är jag auto-allin med skräp och min turnering tar slut där och då...
Min rums- samt resekamrat Rogga71 går dock till slut och vinner turneringen, stort grattis till honom och han är ett ytterligare bevis på att det lönar sig att sova med mig då hans fru gjorde det när vi var iväg till AOPW och hon vann den turneringen. Nu är bara frågan, vem vill sova med mig vid framtida events?
Efter turneringen blev det lite häng med Bjoelle innan vi drog iväg till ett kebabhak för lite nattmat, dock gick inte kebaben att kalla kebab samtidigt som bänkarna var ett hån mot oss lite mer rundlagda. Jag kände mig brutalt fet när jag försökte klämma mig in i de allför snävt tilltagna sittutrymmena, som tur var kände just Bjoelle likadant så jag slapp känna mig som den enda feta i sällskapet. Efter det var det nattadags och efter att ha intagit en kaotisk frukostbuffé på söndagsmorgonen bar det av tillbaka till Västerås, jag hade en orolig känsla i maggropen över det faktum att jag lämnat Minttu ensam hemma i över ett dygn. Hon brukar kunna protestera på ett rätt kraftfullt sätt och mina onda aningar skulle visa sig besannas...
Väl hemma på söndagen blev det slappande framför TVn fram till att Febern började på SvS, den var dock snabbt avklarad trots bra kortsnitt och bra spel men vad göra när man blir ägd i pott efter pott och inte kan göra annat än spela korrekt poker även om det drabbar ens stack på ett negativt sätt. Enda trösten i eländet var att jag samtidigt kunde avnjuta en grym fotbollsmatch på TV i form av Chelsea - Man U, tyvärr förlorade inte Man U även om ett oavgjort resultat var det bästa som kunde hända Liverpool men Liverpool är ju sin egen största fiende just nu. De spelar som små menlösa djur och fick ju bara oavgjort mot Tottenham igår trots ett ganska massivt spelövertag...men men, låt oss inte dra iväg på sidospår, söndagen var inte avklarad än.
Efter fotbollen bestämmer jag mig för att köra Steken också men även där är jag riktigt kall, korten går inte min väg och jag blöder sakta men säkert till döds. Efter ett litet procentbyte med Torax inser jag dock att jag måste skärpa mig vilket jag också gör, jag gnetar på och hittar till slut lite uppdubblingar så att jag landar på runt 11k som ger mig en plats runt mittplatsen i fältet, jag plockar upp 9Thj och tar en syn på en höjning pre. Floppen kommer 873 och jag bettar ut runt 2/3 av pott bara för att få en klickraise mot mig, även om det kostar ytterligare en 1/5 min stack bestämmer jag mig för att ta synen. Ding. Turn kommer en sexa och jag checkar segervisst till motståndaren som inte är sen med att trycka in allt sitt, jag tar en snabb syn men med en jobbig känsla i maggropen. Jag får se 77 hos fi och som väntat dräps jag å det grövsta då rivern levererar en till sexa, så vidrig smäll i solar plexus i det läget då jag jobbat mig upp på ett disciplinerat sätt och får in det ungefår så bra som jag någonsin kan men åker dit ändå. Med smulor kvar lyckas jag dock dubbla upp en gång innan jag får in det med KJ mot QJ pre, bara för att fullborda förnedringen förlorar jag den och funderar djupt i mitt sinne "Hur fan gör rosjon egentligen?".
Som om inte den tilten var nog börjar jag rota runt här hemma och går fram till min bag som jag haft med mig till Stockholm och drar upp dragkedjan på den bara för att mötas av en luktchock, kattfan har levererat sin payback efter min långa frånvaro hemifrån och besudlat min väska inklusive innehåll med sin urin. Ursinnig talar jag allvar med katten innan jag dumpar henne i ett hörn för att skämmas, hon försöker resten av kvällen initiera kel men jag avvisar henne från alla former av gos. Någon måtta får det vara, jag stänger henne ute från sovrummet på natten också och får höra en hel del skrap och pip bakom dörren innan hon lugnar ner sig. I morse hade hon insett fakta och höll sig på sin kant, nu började dock mitt hjärta smälta och jag kunde inte åka hemifrån utan att ha rett ut det hela med henne så jag lockade till mig henne precis innan jag åkte för lite kel så att det inte skulle vara några hard feelings oss emellan. Nu när jag väl anlänt på kvällen verkar hon inte ha utfört några fler terroraktioner i alla fall, al-Katta får hon nog heta framöver för det är en psykologisk krigsföring hon bedriver. Tur att jag är mer för make love not war annars skulle det gå illa för denna pälsboll...
Jag hade tandläkartid imorse men tror ni inte att fanskapet till tandläkare gått och blivit sjuk, bara att boka ny tid och dra sig mot jobbet. Väl på väg till jobbet inser jag att tiden jag bokat är samma fredag som jag ska till Irland, bara att boka ny tid. FML.
På vägen hem från jobbet var jag iväg och kikade in en Audi A5 och provkörde rackaren också, det är nästan så att jag är beredd att slå till. Den har gått 12 000 mil och är av årsmodell -08, priset för den var 214k medan de skulle ge 30k i inbyte för min 9-3 Sport Sedan -05 som gått 20 000 mil. Låter detta som rimliga priser? Jag är ju en total nybörjare när det kommer till dessa bilmässiga affärer, jag blev till och med förvånad när jag fick dra iväg och provköra på egen hand. Jag kollade i backspegeln om snubben stod och vevade med armarna eller stod och ringde polisen men allt var lugnt, jag blev inte arresterad när jag väl dök upp igen med bilen i samma skick som vid avfärd.
Blev ett ganska långt inlägg men det får ni leva med, ni får ju kvalitet före kvantitet i alla fall. Jag ska nog pallra mig ner i tvättstugan nu för att hänga upp en förhoppningsvis fräsch väska på tork, wish me luck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)