Underbar är vardagen när den fylls av oväntade utgifter till höger och vänster, seriöst så måste nog jag ha levt ett för jävla syndigt liv i mitt tidigare liv med tanke på de straff och ok jag får bära i detta jordeliv. Inte en dag utan någon form av motgång och om de bara vägdes upp av enstaka medgångar också men icke sa nicke, det finns liksom ingen ände på eländet utan det fortsätter som en trubbig kniv mot ett allt svagare kött. Idag när jag kom hem öppnade jag brevlådan för att finna mitt exemplar av årets deklaration och sett till mina tidigare utfall hade jag vissa förhoppningar om att hitta ett litet tillskott till kassan, ack vad jag dock bedrog mig då slutraden visade på en härlig kvarskatt på ca 13k. Nu har jag dock inte gjort mina avdrag för resor till och från arbetet än men ändå, bättre början hade jag ju kunnat få...
Kvällen fortsatte i innebandyns tecken och för första gången sedan innan jul kunde jag mönstra mig spelfärdig, de tidigare försöken har strandat av olika anledningar men nu kunde jag äntligen hitta både form och tillfälle att deltaga. Jag upptäcker dock på uppvärmningen att mitt blad på klubban är på väg att lossna, det har liksom uppstått en spricka längst in mot skaftet men med förhoppningar om att det ska hålla hela vägen kör jag på stenhårt. Spelet går bra och trots mitt långa speluppehåll lyckas jag hänga med hyfsat och göra en hel del mål TILLS det som inte får hända händer i näst sista matchen, jag är inne och försvarar vårt mål när en motståndare tar sikte på klubban med sin fot och KRAAACK. Nej, det är inte bladet som ryker utan skaftet! Jag hade kunnat köpt att bladet rök(typ som att en motståndare får in färgdraget) men att skaftet bustar är som att motståndaren får ett runner-runner fyrtal mot ditt floppade fyrtal. Fy fan säger jag...istället för en utgift på några hundralappar för ett nytt blad blir det att inhandla en ny klubba. Det sjuka är att jag kände på mig innan jag ens upptäcka sprickan att min klubba skulle ryka idag och då är frågan, skapar jag min egen olycka eller förutser jag den bara? Svara på det ni som vet...
Skönt var det att röra på sig i alla fall och med denna nyvunna träningskänsla i kroppen tänkte jag ge mig på en lite djupare analys av Thåströms nya alster, låt för låt:
1. Kort biografi med litet testamente
En väldigt mörk och bakåtfunderande låt, det känns som att Jocke går igenom alla hans synder som han inte kunnat glömma genom åren samtidigt som han blandar in sina svagheter som små avbrott i minnesanekdoterna. Känslan jag får är att han känner att han på något sätt är nöjd över att ha klarat av de saker han gjort tidigare, att de format honom och som han säger så har varje sandkorn i öknen ett nummer d.v.s. allt har sin plats i livet. En riktigt fin pärla som inleder skivan på ett extraordinärt sätt, sättande an tonen för hela skivan och formeln verkar vara att bygga sångerna kring upprepanden av olika fraser och meningar.
Betyg: R R R R R
2. Långtbort
En mer melankolisk låt med en körsjungen refräng, min tolkning av det hela är en saknad av vänner och kära som försvunnit utan att han märkt det. Han försöker övertala sig själv att han ändå fått dom att känna sig älskade även om hans försök känns naiva och självbedragande, det hela lutar åt att han inte riktigt insett att vissa personer försvunnit för alltid eftersom hans tankar genomsyras av hopp. Det hela avslutas med att han mer eller mindre avslöjar att långtbort för honom är döden då han säger att hans egen elektricitet snart är slut och att han är rädd, låten är nog en slags vaggvisa för döden.
Betyg: R R R
3. Tillbaks till Trehörnsgatan
Ännu en bakåtblickande låt där allting bygger på ett slags sökande efter trygghet genom repeterande av invanda mönster, han vill att allt ska vara som förr. Berättelser om barnsliga eskapader avlöser varandra samtidigt som mantrat om att "du måste lova att göra exakt som jag kommer ihåg" upprepas gång efter annan, snabbt inser man dock att det kan mycket väl röra sig om något kraschat förhållande också. Hela låten omsluts i ett slags pling-plongande som ger ett barnkammarintryck men det ska vi kanske inte lägga för stor vikt vid, skön känsla ger det i alla fall.
Betyg: R R R R
4. Som tåg av längtan
Ännu en låt med plingplongande ljud som bygger en odiskutabel ljudkuliss, ett annat monotont ljud symboliserar dunkandet av tåget mot rälsen. Andemeningen med låten är lite svår att fånga, det är lurigt att tyda ut något ur textraderna då det lika gärna faktiskt kan vara faktiskt tågresande han hänvisar till men samtidigt kan det lika gärna vara en liknelse med vilken form av resande som helst, fysisk som själslig. Lite ogreppbar låt och en av de svagare på plattan.
Betyg: R R
5. Den druckne matrosens sång
Den här är en av de allra starkaste låtarna på plattan, jag verkligen älskar hans hat kombinerat med uppgivenheten över att ha förlorat sin kvinna till sin bästa vän(om det nu är självbiografiskt överhuvudtaget). Det är så starkt när han t.ex. frågar "En sak vill jag veta, Thore Jonsson, fick du kyssa där? För helvete säg..." där han helt klart har något ställe på den här kvinnans kropp som han sett som sitt eget ställe att kyssa och att en annan mans läppar där är mer än han skulle klara av men att han ändå måste få veta om hon delat detta med någon annan. Det glada i kråksången är dock att han ändå verkar förlåta sin vän då han ser att han lider mer än Jocke själv, det blir dock lite tvetydigt om vilka ögon Jocke aldrig kan möta igen ett tag där innan lallandet tar vid. En helt jävla suverän låt som är ett mästerverk-in-the-making, Winnerbäck go fuck yourself.
Betyg: R R R R R
6. Axel Landquists Park
Låten inleds med lite militärmarschinspirerat trummande och en lite olycksbådande stämning byggs upp, snabbt visar det sig att detta är en kärlekshyllning till en tjej som han mött just i den i titeln nämnda parken. Hans beskrivning av kvinnan i fråga är klockren, "en ros doppad i svavel", en mer beskrivande benämning får man leta efter. En höstmörk bild målas upp penseldrag för penseldrag och det nästan maniska upprepandet av låttiteln blir till en slags förtrollad galenskap, ett tag blandas till och med hans röst ihop med flera andra som en illustration av det galna. Mot slutet bär hans röst knappt när han skriker ut sitt mantra, verkligen mäktig låt.
Betyg: R R R R
7. Kärlek är för dom
Den andra fempoängaren på den här skivan hittar vi här, för män som mig som har hjärtat och hjärnan på rätt ställe blir sådana här mörka och självömkande låtar som små soundtracks i livet. Den här låten har precis allt och tangerar genialitetens ramar, den envetna trummandet som mosar sin väg genom hela låten är som en berusande drog som tar oss längre och längre in i jakten på meningen med allt. Jag kan bara hålla med låtens catch-line, "kärlek är för dom, dom som har tur" och hans möten med kvinnorna längs vägen och poeterna bakom stationen är mästerliga. De fångar essensen i allt, det behöver liksom inte sägas mer...jag är frälst och pånyttfödd in i en ny era av misär.
Betyg: R R R R R
8. Över sundet
Återigen en låt om tider som flytt, i det här fallet handlar det om att han vill framföra en hälsning till en tjejkompis/flickvän som han tappat kontakten med och det verkar inte ha varit smärtfritt då han vill övertyga henne om att han fortfarande älskar henne. Han är ångerfull och vill friskriva sig alla misstankar om agerande i ond tro, han vill verkligen få henne att inse sin egen storhet. Allt ackompanjerat av ett lugnt pianoklinkande och mässandet av "säg säg säg, säg allt det där för mig", kontentan blir att "det är bara att om jag hade gett allt det hon ville ha skulle ingenting av det hon älskade från början till slut bli kvar" och vi har ännu en mästerlig rad på pränt. I can't take this anymore!
Betyg: R R R R
9. Linnéa
Den här låten är lite svår att tolka då det kan handla om en hel del saker men min tolkning är i alla fall att den här Linnéa råkat ut för sexuellt utnyttjande eller något liknande, liknelserna om "hennes sommaräng" och "hennes rum" är för illustrativa för att kunna bortses ifrån. Rader som att "det inte går att lita på någon" och "vem gick på din blomsteräng, Linnéa?" talar sitt tydliga spår. "Åh, Linnéa, länge sen, Linnéa, länge sen, Linnéa" är något hemsökande i radväg som ni kommer att ha svårt att bli av med efter att ha lyssnat på denna under-huden-krypande-och-otroligt-olycksbådande-låt. Jockes tonläge är väldigt beskyddande och hans undran vill inte dö, han vill verkligen veta vem som gjort Linnéa illa och mot slutet skär sig hans röst nästintill återigen. Say no more.
Betyg: R R R R
10. Men bara om min älskade väntar
Hela skivan avslutas med en ballad(som om de andra låtarna egentligen är något annat) och den här gången handlar det om att han aldrig kan bli det en gång han varit om han inte får vara med sin älskade igen. En väldigt känslosam låt där Jockes röst skrapar fram över ett monotont plinkande på gitarren, en kärleksförklaring i klass med Kents "Utan dina andetag" och minst lika kraftfull. Den går inte att beskriva utan den måste lyssnas på, trust me...
Betyg: R R R R R
I mina ögon är den här skivan att likställa med Kents "Vapen & Ammunition" d.v.s. en svensk nutida klassiker, hela skivan är så stark att det nästan gör ont att lyssna på den. Jag har åkt otaliga dagar till och från jobbet lyssnandes på skivan och det är banne mig gränsfall varje gång att jag vill kasta mig framför nästa bil jag passerar för det här är verkligen mörkt...men ack så underbart och ljuvligt på samma gång. Suck. Thåström, han vet, han vet vad allt handlar om.
Puh, hur ska jag återhämta mig efter den själsliga vandringen längs med mörka alléer och olycksbådande storstadsbakgator? Jag tror inte det går utan jag får nog slänga in handduken här...jag missade kvällens Super Tisdag på klubben men det var det värt eftersom fläsket fick sig en omgång, även om jag självklart mer än gärna hade ställt upp på lite omaha. Jag får väl försöka tygla min längtan efter rövknull till helgen då KM stundar på klubben med celebert besök av allas våran Peter "Nalle" Hedlund, svenska pokerns pratkvarn numero uno(ja, om vi bortser från Norinder men han är ju bara destruktiv). Väl mött...om jag inte hängt mig innan dess till tonerna av Thåström...
tisdag 31 mars 2009
måndag 30 mars 2009
Dagens video 2:
Jag snubblade på den här igen och den är ju för bra för att inte köras igen, det är gånger som dessa man saknar Joges blogg där dylika små guldgripar kunde upptäckas...
Dagens video
Mer sånt här på hockeyn och till och med jag skulle kunna gå:
 |
| Great Tits Flashed at Hockey Game |
 |
| Since there were no fights that night this was the only interesting part of the entire hockey match. |
Back to basics...
Då börjar det mesta likna vardag igen efter en sinnessjukt hektisk period och för att kröna det hela bestämde jag mig för att göra en bejublad(?) och efterlängtad(?!?!) comeback på klubben i lördags, spelsuget var stort och lämpligt nog stod en Big Stack med 20k i startstack på schemat. Bordet jag hamnade på visade sig vara ett ganska spelvänligt tillhåll då det inte blev alltför många reraise pre och det var nästintill riskfritt att limpa ifall man kände för det, spelarmaterialet bestod av bl.a. Bengt, Ola och Jocke mot vilka jag skulle ha några rejäla duster vad tiden led. Till en början försökte jag ta det lugnt men tappade ändå ganska snabbt 3-4k i marker innan det verkligen tog sig, det tragiska är att jag egentligen inte spelade bra under hela turneringen utan hade en ganska sanslöst flyt. Den första stora potten som tog mig in i matchen igen var mot Vesa där jag har JT och floppen kommer JTx med två hjärter, jag har för mig att han bettar ut och jag reraisar varpå han bara synar. Turn blankar och jag bettar ut igen varpå han synar ännu en gång, rivern visar en fin T och handen är min medan det nu bara är frågan ifall jag kan få ut mer av den. Jag bettar ut typ 1/3 av potten men Vesa viker och antagligen var han på ett färgdrag som han fick betala mycket för, efter det är jag uppe på runt 25k och livet börjar leka.
Jag kommer inte ihåg ordningen på händerna exakt men det är tre händer som jag har rejält med flyt i:
1. Jag har 77 och hamnar i batalj mot Bengt, floppen kommer Q-hög och efter att han har bettat ut slår jag om ca 3xhans bet. Han synar och turn ger en J som egentligen inte förändrar något så jag bettar ut på turn eftersom jag försöker representera Q:et, Bengt synar bara. Rivern ger mig en förlösande 7:a och jag bettar ut 1/3 av potten för att verka svag, Bengt svär och frustar innan han tar synen och visar upp AQ. Snacka om att jag var ute och cyklade men rivern räddade mig ganska fint där...
2. Jag har JT och synar en raise från Jocke, floppen kommer 8Tx och efter lite bettande ser vi turn som är en 8:a. Han checkar och jag bettar ut, han tar synen och rivern trycker fram en fin 10:a. Han checkar igen och jag slänger in ett lika stort bet på rivern som på turn, han börjar snacka om att jag minsann bluffar ofta(var har han fått det ifrån?) och tvingar sig själv till en syn. Han viker sin hand utan att visa den men jag kan ju gissa att han satt med typ JJ-QQ.
3. Jag har 56 och ser en flopp tillsammans med Ola, den kommer 47T och efter lite bettande ser vi turn som är ännu en T:a. Jag försöker representera den och bettar ut med efterföljande syn från Ola, rivern kommer en 9:a och jag är rökt kortmässigt. Ola bettar ut men jag slår ganska snabbt om hans bet 3x och han går in i thinktanken, jag känner att jag rycker till av nervositet vid minsta rörelse från hans sida och hade han bara bemödat sig att stirra ner mig ett ögonblick hade han nog sett hur tunn isen jag stod på var. Efter många om och men väljer han dock att lägga sig, han visar upp en T:a och jag fläker upp min hand skadeglatt. Puh säger jag bara, puh...
Efter dessa händer är jag uppe i runt 65k i marker med average på 30k så jag ligger riktigt bra till men sedan förändras scenen drastiskt eftersom P2-arslet kommer till bordet, jag har så onda vibbar mot honom varje gång jag möter honom för han är totalt oberäknelig och riktigt lurig i sitt spel. Jag säger det till och med högt till honom att jag inte känner mig alls väl till mods över att han hittat till vårt bord, det dröjer inte länge innan vi börjar känna på varandra och till en början är det relativt odramatiskt men sedan kommer min dödarhand för dagen. Jag har J4klöver som jag av någon oförklarlig anledning limpar med från mittposition, floppen kommer J42 och jag jublar lite inombords för jag känner mig riktigt stark. P2 bettar ut och jag slår om ca 3-4x varpå han instaställer och jag instasynar hans ställ, så här i efterhand borde jag kanske ha tagit mig en funderare där men jag kände mig riktigt stark. Tyvärr för mig hade han hittat 22 som han setat och självklart får jag ingen hjälp av vare sig turn eller river, halva min stack och hela mitt självförtroende försvinner mot Pekkas håll till. Usch fy blä...
Det dröjer inte många minuter innan jag får byta bord och hamnar vid allas vår David As bord, han har härjat och gapat en bra stund redan och jobbat upp en hyfsad stack. Jag ligger fortfarande runt 10-15k över average trots min dundertorsk mot P2 men som sagt, självförtroendet är på bottennivå efter den minan och det efter att jag faktiskt känt att det kunde bli min dag med tanke på träffbilden. Nåväl, jag kör några händer innan jag hamnar på BB med KJo och David sitter och härjar runt cut-off där han höjer upp det hela, jag känner att jag vill försöka komma in i spelet fort igen så jag tar syn. Floppen kommer J-hög och jag checkar till David för jag vet att han kommer att beta ut oavsett vad, det gör han också och jag slår ganska snabbt om hans bet 3x men innan jag ens hunnit fullborda mitt bet är han all-in. Nästan lika snabbt som i P2s fall synar jag bara för att få se honom vika upp AA, ännu en mina som den här gången spränger bort mitt andra ben och även om jag plockar upp ett stegdrag på turn så vill det sig inte. Nu har jag har bara mitt tredje ben kvar och de som sett det vet att det inte är mycket att hurra för så stacken symboliserar det fint, några sketna k har jag kvar med blindsen 500/1 000 och allt åker in handen efter varpå mitt äventyr tar slut mot David A då han floppat set.
Jag som av någon anledning trodde på en angenäm comeback fick ju alla förhoppningar krossade brutalt, direkt efter utåkningen kände jag faktiskt att jag inte ville spela poker alls mer men den känslan har släppt en aning varför jag nog kan frambringa tillräckligt med energi för att vara med i KM nästa helg. Men det känns inte bra, jag gjorde fanimej ingenting rätt i lördags, det var bara flytet som räddade mig och baserar man sitt spel på flyt tar det slut förr eller senare vilket det gjorde övertydligt nog för mig också. Nej, jag vet inte, kanske dags att inse fakta och att jag är en loser även i pokern? Trodde någon något annat?
Lördagskvällen ägnades åt lite sorgedränkande i lite vänners lag när VM-kvalmatchen beskådades, det var ju inte världens mest underhållande match direkt men mer var väl inte att vänta heller då Sverige gick in för att döda den från första början. Festen i sig var trevlig även om den tog en aggressiv inledning då jag knappt hann komma in innan det var dags för shots, det kändes som att värden tog lite för mycket sprit över huvudet och det slutade följdaktligen med en tidig sänggång för hans del. Vi andra fortsatte dock och några av oss hittade till slut ut på stan också men där var det monsterköer till BMB lönehelgen till ära så vi drog oss till Å där vi sippade en stund innan vi gav oss för kvällen. En trevlig kväll i sin helhet och alldeles lagom med tanke på intensiteten för egen del på sistone, jag behöver vila upp mig nu och det å det grövsta. Söndagen ägnades därmed åt vilande där den enda aktiviteten som genomfördes var en hämtning av kissen från mors och fars omvårdnad, hon har blivit väl omhändertagen i ett par veckor så nu var det dags att återanpassa henne till den hårda verkligheten igen. Skulle hon kunna skulle hon säkerligen fly från mig, hon med...
Filmtittande har det blivit:
Titel: Transporter 3
Genre: Action
Ni börjar känna igen det hela numera, hårda coola snubben ska leverera något från A till B och stöter på en massa strul längs väggen som han löser med en rapp käft och stenhårda nävar och fötter. Den här gången ska han transportera en kidnappad ukrainsk brud vars far pressas på att skriva under sopdumpningsavtal mot sin vilja, tyvärr för alla spelas skurken av allas vår T-Bag från Prison Break. Så fort jag ser fanskapet tappar jag intresset för filmen, hela casten från Prison Break förtjänar inget annat än offentlig avrättning och jag ljuger inte när jag säger att jag känner obehag i kroppen så fort jag ser någon av dom. Den här filmen överraskar inte på något sätt utan följer sin grundformel nitiskt, det är ren och skär hjärndöd underhållning vi snackar om här och som sådan antar jag att den fyller sitt syfte.
Betyg: R R
-------------
Titel: Yes Man
Genre: Komedi
Jag trodde vi hade sluppit ifrån Carreys gummiansikte nu eftersom han ändå producerat några seriösa filmer på sistone men här är det tillbaka till basics igen, han grimaserar som aldrig förr känns det som. Här spelar han en loser som inte får något vettigt gjort i sitt liv och är aldrig med på något skoj, tills han springer på en gammal kompis som tipsar honom om en ny företeelse som går ut på att man för att förbättra sitt liv ska säga "Ja" till allt. Som ni förstår tar galenskaperna aldrig slut och han ballar ur på det ena och det andra sättet, på vägen hittar han självklart sitt livs kärlek men håller på att bränna de broarna på grund av sin nya livsstil. Filmen har sina små stunder men som helhet är det rätt intetsägande, det känns som att vi sett nog av Carreys spasmiska kropp.
Betyg: R R
---------------
Jag funderar starkt på att styra upp en tatuering snart, tankebanorna går runt latinska ordspråk och något/några dylika ska då pryda vänstra armen men ingenting är på något sätt klart än. Jag måste fnula vidare...
Mer än så finns det väl inte att tillägga för tillfället, i konsertväg ska det i dagarna styras upp biljetter till Metaltown samt Marit Bergman. Jag grämer mig satans mycket för missen av Thåström i förra veckan, tydligen var konserten något i hästväg och jag som aldrig ens sett honom. Suck, när ska livet sluta pissa mig rakt i nyllet? Ge mig något att glädjas åt...
Jag kommer inte ihåg ordningen på händerna exakt men det är tre händer som jag har rejält med flyt i:
1. Jag har 77 och hamnar i batalj mot Bengt, floppen kommer Q-hög och efter att han har bettat ut slår jag om ca 3xhans bet. Han synar och turn ger en J som egentligen inte förändrar något så jag bettar ut på turn eftersom jag försöker representera Q:et, Bengt synar bara. Rivern ger mig en förlösande 7:a och jag bettar ut 1/3 av potten för att verka svag, Bengt svär och frustar innan han tar synen och visar upp AQ. Snacka om att jag var ute och cyklade men rivern räddade mig ganska fint där...
2. Jag har JT och synar en raise från Jocke, floppen kommer 8Tx och efter lite bettande ser vi turn som är en 8:a. Han checkar och jag bettar ut, han tar synen och rivern trycker fram en fin 10:a. Han checkar igen och jag slänger in ett lika stort bet på rivern som på turn, han börjar snacka om att jag minsann bluffar ofta(var har han fått det ifrån?) och tvingar sig själv till en syn. Han viker sin hand utan att visa den men jag kan ju gissa att han satt med typ JJ-QQ.
3. Jag har 56 och ser en flopp tillsammans med Ola, den kommer 47T och efter lite bettande ser vi turn som är ännu en T:a. Jag försöker representera den och bettar ut med efterföljande syn från Ola, rivern kommer en 9:a och jag är rökt kortmässigt. Ola bettar ut men jag slår ganska snabbt om hans bet 3x och han går in i thinktanken, jag känner att jag rycker till av nervositet vid minsta rörelse från hans sida och hade han bara bemödat sig att stirra ner mig ett ögonblick hade han nog sett hur tunn isen jag stod på var. Efter många om och men väljer han dock att lägga sig, han visar upp en T:a och jag fläker upp min hand skadeglatt. Puh säger jag bara, puh...
Efter dessa händer är jag uppe i runt 65k i marker med average på 30k så jag ligger riktigt bra till men sedan förändras scenen drastiskt eftersom P2-arslet kommer till bordet, jag har så onda vibbar mot honom varje gång jag möter honom för han är totalt oberäknelig och riktigt lurig i sitt spel. Jag säger det till och med högt till honom att jag inte känner mig alls väl till mods över att han hittat till vårt bord, det dröjer inte länge innan vi börjar känna på varandra och till en början är det relativt odramatiskt men sedan kommer min dödarhand för dagen. Jag har J4klöver som jag av någon oförklarlig anledning limpar med från mittposition, floppen kommer J42 och jag jublar lite inombords för jag känner mig riktigt stark. P2 bettar ut och jag slår om ca 3-4x varpå han instaställer och jag instasynar hans ställ, så här i efterhand borde jag kanske ha tagit mig en funderare där men jag kände mig riktigt stark. Tyvärr för mig hade han hittat 22 som han setat och självklart får jag ingen hjälp av vare sig turn eller river, halva min stack och hela mitt självförtroende försvinner mot Pekkas håll till. Usch fy blä...
Det dröjer inte många minuter innan jag får byta bord och hamnar vid allas vår David As bord, han har härjat och gapat en bra stund redan och jobbat upp en hyfsad stack. Jag ligger fortfarande runt 10-15k över average trots min dundertorsk mot P2 men som sagt, självförtroendet är på bottennivå efter den minan och det efter att jag faktiskt känt att det kunde bli min dag med tanke på träffbilden. Nåväl, jag kör några händer innan jag hamnar på BB med KJo och David sitter och härjar runt cut-off där han höjer upp det hela, jag känner att jag vill försöka komma in i spelet fort igen så jag tar syn. Floppen kommer J-hög och jag checkar till David för jag vet att han kommer att beta ut oavsett vad, det gör han också och jag slår ganska snabbt om hans bet 3x men innan jag ens hunnit fullborda mitt bet är han all-in. Nästan lika snabbt som i P2s fall synar jag bara för att få se honom vika upp AA, ännu en mina som den här gången spränger bort mitt andra ben och även om jag plockar upp ett stegdrag på turn så vill det sig inte. Nu har jag har bara mitt tredje ben kvar och de som sett det vet att det inte är mycket att hurra för så stacken symboliserar det fint, några sketna k har jag kvar med blindsen 500/1 000 och allt åker in handen efter varpå mitt äventyr tar slut mot David A då han floppat set.
Jag som av någon anledning trodde på en angenäm comeback fick ju alla förhoppningar krossade brutalt, direkt efter utåkningen kände jag faktiskt att jag inte ville spela poker alls mer men den känslan har släppt en aning varför jag nog kan frambringa tillräckligt med energi för att vara med i KM nästa helg. Men det känns inte bra, jag gjorde fanimej ingenting rätt i lördags, det var bara flytet som räddade mig och baserar man sitt spel på flyt tar det slut förr eller senare vilket det gjorde övertydligt nog för mig också. Nej, jag vet inte, kanske dags att inse fakta och att jag är en loser även i pokern? Trodde någon något annat?
Lördagskvällen ägnades åt lite sorgedränkande i lite vänners lag när VM-kvalmatchen beskådades, det var ju inte världens mest underhållande match direkt men mer var väl inte att vänta heller då Sverige gick in för att döda den från första början. Festen i sig var trevlig även om den tog en aggressiv inledning då jag knappt hann komma in innan det var dags för shots, det kändes som att värden tog lite för mycket sprit över huvudet och det slutade följdaktligen med en tidig sänggång för hans del. Vi andra fortsatte dock och några av oss hittade till slut ut på stan också men där var det monsterköer till BMB lönehelgen till ära så vi drog oss till Å där vi sippade en stund innan vi gav oss för kvällen. En trevlig kväll i sin helhet och alldeles lagom med tanke på intensiteten för egen del på sistone, jag behöver vila upp mig nu och det å det grövsta. Söndagen ägnades därmed åt vilande där den enda aktiviteten som genomfördes var en hämtning av kissen från mors och fars omvårdnad, hon har blivit väl omhändertagen i ett par veckor så nu var det dags att återanpassa henne till den hårda verkligheten igen. Skulle hon kunna skulle hon säkerligen fly från mig, hon med...
Filmtittande har det blivit:
Titel: Transporter 3
Genre: Action
Ni börjar känna igen det hela numera, hårda coola snubben ska leverera något från A till B och stöter på en massa strul längs väggen som han löser med en rapp käft och stenhårda nävar och fötter. Den här gången ska han transportera en kidnappad ukrainsk brud vars far pressas på att skriva under sopdumpningsavtal mot sin vilja, tyvärr för alla spelas skurken av allas vår T-Bag från Prison Break. Så fort jag ser fanskapet tappar jag intresset för filmen, hela casten från Prison Break förtjänar inget annat än offentlig avrättning och jag ljuger inte när jag säger att jag känner obehag i kroppen så fort jag ser någon av dom. Den här filmen överraskar inte på något sätt utan följer sin grundformel nitiskt, det är ren och skär hjärndöd underhållning vi snackar om här och som sådan antar jag att den fyller sitt syfte.
Betyg: R R
-------------
Titel: Yes Man
Genre: Komedi
Jag trodde vi hade sluppit ifrån Carreys gummiansikte nu eftersom han ändå producerat några seriösa filmer på sistone men här är det tillbaka till basics igen, han grimaserar som aldrig förr känns det som. Här spelar han en loser som inte får något vettigt gjort i sitt liv och är aldrig med på något skoj, tills han springer på en gammal kompis som tipsar honom om en ny företeelse som går ut på att man för att förbättra sitt liv ska säga "Ja" till allt. Som ni förstår tar galenskaperna aldrig slut och han ballar ur på det ena och det andra sättet, på vägen hittar han självklart sitt livs kärlek men håller på att bränna de broarna på grund av sin nya livsstil. Filmen har sina små stunder men som helhet är det rätt intetsägande, det känns som att vi sett nog av Carreys spasmiska kropp.
Betyg: R R
---------------
Jag funderar starkt på att styra upp en tatuering snart, tankebanorna går runt latinska ordspråk och något/några dylika ska då pryda vänstra armen men ingenting är på något sätt klart än. Jag måste fnula vidare...
Mer än så finns det väl inte att tillägga för tillfället, i konsertväg ska det i dagarna styras upp biljetter till Metaltown samt Marit Bergman. Jag grämer mig satans mycket för missen av Thåström i förra veckan, tydligen var konserten något i hästväg och jag som aldrig ens sett honom. Suck, när ska livet sluta pissa mig rakt i nyllet? Ge mig något att glädjas åt...
tisdag 24 mars 2009
Dagens video
Är ju bara tvungen att köra den här för er, det är fanimej total världsklass och texten går:
Jag stod vid fönstret i ett hus vid havet
Jag såg henne komma genom trädgården där
Jag tror inte hon visste att jag såg eller hörde
Men jag såg och jag hörde hur hon sjöng tyst för sig själv
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
Jag körde neråt mot den gyllene staden
Frågade flickorna som stod längs vägen
Dom bara stirrade ner i marken och sa:
- Min herre, ni, ni vet ingenting, ni vet ingenting
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
I kvarteren bakom stationen
Frågade jag poeterna som satt där på rad
Dom bara glodde kaninögda rakt fram
Till slut, till slut sa en av dom:
- Vad kan vi om sånt?
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
Vad kan vi om sånt?
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom
Ryktet om min död är betydligt överdrivet...
Jag vet, det är evigheter sedan jag visat någon form av livstecken men jag kan lugna alla oroliga, jag är fortfarande vid liv om än i jävligt sliten form. Det har varit riktigt tunga och intensiva veckor på sistone där jobbet tagit i princip all vaken tid i besittning, ikväll är första kvällen på bra länge som jag faktiskt får en andningspaus i all stress och hets. Tyvärr för min del ser väl framtiden ut att gå i samma hetsiga tempo så det här är väl bara ett tillfälligt livstecken från min sida...såg en Wulffmorgenthaler-strip som jag tyckte var klockrent applicerbar på mig:
Det är väl så mitt liv kommer att sluta om 56 år om inga mirakel råkar inträffa på vägen...
Jaha, hur ska jag sammanfatta de två veckor som gått sedan senaste inlägget? Det har varit fullt upp på alla fronter som sagt och i förrförra helgen blev det lite grind tillsammans med Wettis, han var över på lördagen för lite pokerspel och det hela avlöpte väl relativt smärtfritt. Inga framgångar att rapportera om men backningarna var inte av någon märkvärdig grad heller så allting slutade ändå gott, alltid trevligt med lite pokersocialt umgänge. Nu i helgen blev det däremot lite partajande i Upplands-Väsby där det vankades rockfest, jag lyckades dock inte klä ut mig men på festen fanns allt från Axl Rose-wannabes till övergödda Gene Simmons-kopior. Som underhållning spelade ett coverband som var helt ok vad gäller utförande även om själva spelsessionerna var i kortaste laget, allting hann liksom dö ut mellan varven. Det skönaste var dock att avsluta kvällen/natten med ett tvåtimmarsbad i polarens utomhusjacuzzi, vi lyckades inte leta oss i säng förrän 05.00 så vi var lite småsega dagen efter.
Jag har ju även noterat att jag fått en helt egen grupp på Facebook där min existens efterlystes och det är faktiskt lite värmande att se denna efterfrågan efter mig, mer spännande är det att se hur för mig mer eller mindre okända människor gått med i gruppen. Undrar om de tror att jag försvunnit på riktigt och vill stödja ett sökande efter mig? Sjukt minst sagt...men som ni ser är jag alltså fullt levande(än så länge i alla fall) och har väl inte tänkt kasta in handduken än på ett tag. Jag hoppas göra storstilad comeback på klubben på lördag då det vankas Big Stack, jag hade ju tänkt ha en liten fest då men som vanligt så är det inte direkt något tryck på folk som vill komma så jag skiter i det. Jag tror jag får ge upp mina försök nu, signalerna är ganska klara om vilken nivå min popularitet ligger på. Jag kanske får lägga ut en inbjudan i "min" Facebook-grupp eller något, fira min återkomst från de levande döda...
Jag försvinner på tjänsteresa ett par dagar alldeles snart också så bli inte oroliga ifall jag inte visar några livstecken på ett tag igen, jag håller ställningarna här även om uppdateringarna lyst med sin frånvaro.
Jag har nog egentligen inget vidare värst mer upphetsande att berätta om utan känner mest att jag är på väg att somna här sittande och klockan är inte mer än 20.19, det är banne mig illa. Jag såg dock klart på en film igår:
Titel: Valkyrie
Genre: Drama
Filmen handlar om Stauffenberg som var den sista som försökte ta kål på Hitler och han gestaltas av en föga trovärdig Tom Cruise, det hela blir bara ett överspelande utan dess like och ytligheten blir bara för tydlig. Det finns en del andra skådisar som gör bättre ifrån sig men det hela känns uddlöst och oengagerande, alla vet vi ju redan vad som kommer att hända och det blir drygt att stå ut med Tompas rättfärdighetstal hela tiden där han uttrycker sin kärlek för fosterlandet. Nej, slösa två timmar på något annat, det här ger ingenting.
Betyg: R
----------------
Något som ger mig oerhört mycket just nu är dock Thåströms nya platta, jag har lyssnat på den på väg hem från jobbet två dagar i rad och båda gångerna har jag varit grinfärdig när jag kommit hem. Han är så otroligt brutal i sina vardagsskildringar och om Winnerbäck är svårmodig och svart är Thåström fanimej totalt destruktiv och becksvart, finns en låt där han sjunger om en polare som snott hans fru(om det nu är självbiografiskt) och han säger hur han verkligent tänkt slå ihjäl honom. Där och då blir man själv rädd för han är så ärlig i sitt erkännande och jag kan lova att aldrig lägga ett finger på någon av Thåströms missusar. "Kort biografi med litet testamente" är riktigt skön med läcker text där han bl.a. inleder med "Jag svek en vän i Mexico city för länge sen, jag vet inte varför jag aldrig sagt förlåt...", den här killen vet hur man skriver mäktiga texter. En av skivans bästa låtar är titelspåret "Kärlek är för dom" där refrängen går "Kärlek är för dom, dom som har tur..." och där kan ju inte jag annat än skriva under, jag som har mest otur i världen. Ett ypperligt bevis på det är att jag hade köpt biljetter till Thåströms konsert i Västerås på torsdag men då kliver självklart en tjänsteresa i vägen och jag får fortsatt vara Thåström-oskuld i live-väg. Suck...köp skivan dock om ni ens har minsta uns av känsla för bra musik i kroppen, det här är ett av årets bästa album...all jävla schlagerskit kan knulla sig blodiga där bak och Melodifestivalen kan inavla sig själv i en white thrash Svensson-trailer, Thåström regerar över alla hjärndöda omedvetna muppar.
Nej, nu är det nog dags att börja dra sig mot duschen och därefter sängen...på återhörande...
Det är väl så mitt liv kommer att sluta om 56 år om inga mirakel råkar inträffa på vägen...
Jaha, hur ska jag sammanfatta de två veckor som gått sedan senaste inlägget? Det har varit fullt upp på alla fronter som sagt och i förrförra helgen blev det lite grind tillsammans med Wettis, han var över på lördagen för lite pokerspel och det hela avlöpte väl relativt smärtfritt. Inga framgångar att rapportera om men backningarna var inte av någon märkvärdig grad heller så allting slutade ändå gott, alltid trevligt med lite pokersocialt umgänge. Nu i helgen blev det däremot lite partajande i Upplands-Väsby där det vankades rockfest, jag lyckades dock inte klä ut mig men på festen fanns allt från Axl Rose-wannabes till övergödda Gene Simmons-kopior. Som underhållning spelade ett coverband som var helt ok vad gäller utförande även om själva spelsessionerna var i kortaste laget, allting hann liksom dö ut mellan varven. Det skönaste var dock att avsluta kvällen/natten med ett tvåtimmarsbad i polarens utomhusjacuzzi, vi lyckades inte leta oss i säng förrän 05.00 så vi var lite småsega dagen efter.
Jag har ju även noterat att jag fått en helt egen grupp på Facebook där min existens efterlystes och det är faktiskt lite värmande att se denna efterfrågan efter mig, mer spännande är det att se hur för mig mer eller mindre okända människor gått med i gruppen. Undrar om de tror att jag försvunnit på riktigt och vill stödja ett sökande efter mig? Sjukt minst sagt...men som ni ser är jag alltså fullt levande(än så länge i alla fall) och har väl inte tänkt kasta in handduken än på ett tag. Jag hoppas göra storstilad comeback på klubben på lördag då det vankas Big Stack, jag hade ju tänkt ha en liten fest då men som vanligt så är det inte direkt något tryck på folk som vill komma så jag skiter i det. Jag tror jag får ge upp mina försök nu, signalerna är ganska klara om vilken nivå min popularitet ligger på. Jag kanske får lägga ut en inbjudan i "min" Facebook-grupp eller något, fira min återkomst från de levande döda...
Jag försvinner på tjänsteresa ett par dagar alldeles snart också så bli inte oroliga ifall jag inte visar några livstecken på ett tag igen, jag håller ställningarna här även om uppdateringarna lyst med sin frånvaro.
Jag har nog egentligen inget vidare värst mer upphetsande att berätta om utan känner mest att jag är på väg att somna här sittande och klockan är inte mer än 20.19, det är banne mig illa. Jag såg dock klart på en film igår:
Titel: Valkyrie
Genre: Drama
Filmen handlar om Stauffenberg som var den sista som försökte ta kål på Hitler och han gestaltas av en föga trovärdig Tom Cruise, det hela blir bara ett överspelande utan dess like och ytligheten blir bara för tydlig. Det finns en del andra skådisar som gör bättre ifrån sig men det hela känns uddlöst och oengagerande, alla vet vi ju redan vad som kommer att hända och det blir drygt att stå ut med Tompas rättfärdighetstal hela tiden där han uttrycker sin kärlek för fosterlandet. Nej, slösa två timmar på något annat, det här ger ingenting.
Betyg: R
----------------
Något som ger mig oerhört mycket just nu är dock Thåströms nya platta, jag har lyssnat på den på väg hem från jobbet två dagar i rad och båda gångerna har jag varit grinfärdig när jag kommit hem. Han är så otroligt brutal i sina vardagsskildringar och om Winnerbäck är svårmodig och svart är Thåström fanimej totalt destruktiv och becksvart, finns en låt där han sjunger om en polare som snott hans fru(om det nu är självbiografiskt) och han säger hur han verkligent tänkt slå ihjäl honom. Där och då blir man själv rädd för han är så ärlig i sitt erkännande och jag kan lova att aldrig lägga ett finger på någon av Thåströms missusar. "Kort biografi med litet testamente" är riktigt skön med läcker text där han bl.a. inleder med "Jag svek en vän i Mexico city för länge sen, jag vet inte varför jag aldrig sagt förlåt...", den här killen vet hur man skriver mäktiga texter. En av skivans bästa låtar är titelspåret "Kärlek är för dom" där refrängen går "Kärlek är för dom, dom som har tur..." och där kan ju inte jag annat än skriva under, jag som har mest otur i världen. Ett ypperligt bevis på det är att jag hade köpt biljetter till Thåströms konsert i Västerås på torsdag men då kliver självklart en tjänsteresa i vägen och jag får fortsatt vara Thåström-oskuld i live-väg. Suck...köp skivan dock om ni ens har minsta uns av känsla för bra musik i kroppen, det här är ett av årets bästa album...all jävla schlagerskit kan knulla sig blodiga där bak och Melodifestivalen kan inavla sig själv i en white thrash Svensson-trailer, Thåström regerar över alla hjärndöda omedvetna muppar.
Nej, nu är det nog dags att börja dra sig mot duschen och därefter sängen...på återhörande...
tisdag 10 mars 2009
Red storm rising...
Jag sitter här och njuter av fulländad fotboll när Liverpool har lekstuga med Real Madrid på Anfield, det var LÄÄÄNGE sedan jag såg Liverpool spela så suveränt och inspirerat som de gjort i första halvleken. Torres har varit som en glödhet kolbit som farit runt i Real Madris handflata då de inte vetat var de ska göra av honom, det ena formidabla numret efter det andra har visats upp och uppbackad av en determinerad Gerrard har de röda varit ostoppbara. Hög press och kirurgisk precision i varenda aktion har bäddat för ett totalt överkört Real som nog helst bara skulle vilja åka hem vid det här laget och ändå har vi bara hunnit knappt 10 minuter in i andra halvlek. Jag känner igen världsklass när jag ser det och ikväll har Liverpool visat hur fotboll ska spelas, respekt...
Ibland blir jag ganska trött på mig själv och idag är inget undantag, jag har ju trånat en längre stund efter att gå på Thåströms konsert i Västerås och hade beställt biljetter i förra veckan. Kruxet är att de ska hämtas ut och betalas först vid uthämtning till skillnad från det vanliga förfaringssättet när man betalar direkt vid bokning. Nåväl, jag hade alltså bokat två biljetter och skulle hämta ut dessa senast fredag för att få dom men olika orsaker gjorde att det aldrig blev och biljetterna återgick till försäljning. Smått orolig bokade jag nya på lördagen eftersom jag raggat upp en polare att gå med och jag vill ju inte fallera i mitt åtagande genom en så simpel sak som att jag inte hämtar ut biljetterna i tid. Nu fick jag en ny deadline tills idag att hämta ut dom men så igår får jag reda på att jag fått andra icke-mobila åtaganden den dagen och att jag då inte kan gå på konserten. Istället för att pränta in denna information i hjärnbalken och analysera läget utifrån de nya förutsättningarna känner jag bara stress över att försöka hinna ut biljetterna innan de förfaller ännu en gång. Helt apatisk kliver jag alltså in på närmaste ATG-ombud och plockar ut biljetterna segervisst bara för att i samma sekund som jag kontrollerar dom och ser datumet inse att jag skitit i det blå skåpet, jag har alltså gjort det mesta i min värld för att få tag på biljetter till något som jag inte ens kan gå på. Starkt jobbat, motherfucker. Nu gäller det att försöka lösa detta debacle på bästa sätt och första steget är väl att utlysa två stycken biljetter till Thåström till salu, 26 mars snackar vi och 375 kr styck. Kom och köp!
För er spelfreaks därute måste jag bara rekommendera ett äldre spel som jag nyupptäckt, lätt ett av de bästa som någonsin gjorts...BioShock. Har ni aldrig spelat det avundas jag er för då har ni ett helt underbart FPS-äventyr framför er där känslan är så sjukt underbar att jag idag fick gåshud när jag startade spelet och tog del av dess skönhet ännu en gång. Det är skaparkonst när den är som bäst och anledningen till att jag börjat kika på det igen är att BioShock 2 är på gång här under året. Nu är det ju sällan som en uppföljare slår originalet men det skadar ju inte att återupptäcka det ursprungliga mästerverket innan man slår klorna i nästa spel i serien. Ett spel som jag dock totalt kan rata är Killzone 2, det är banne mig riktigt dåligt och ger inget som helst utbyte i någon form. Jag klarade det idag och anser det nog vara ett av de sämre FPS-spelen på länge, noll variation i fiendeväg och ingen finess i något moment av spelet där storyn bara känns som gammal skåpmat. Röstskådespelarna är kassa och machopoängen haglar som RPGs i backen, det är bara yta hela vägen och då spöar spel som BioShock skiten ur liknande hafsverk. Nej, tro inte på hypen utan tro på mig, välj BioShock och ni har runt 15-20 timmar av total njutning framför er...
www.metaltown.se är ju en helt sjuk festival, hur många fullkomliga band kan de få dit samtidigt? Marilyn Manson, Slipknot, Disturbed, Opeth, All That Remains, Volbeat, Meshuggah, Mustasch, Pain...och de verkar inte klara än med bokningarna. Jag kan knappt ta in uppställningen, en sak vet jag dock och det är att jag mer eller mindre måste dit. Någon som vill slå följe?
Förkylningen börjar äntligen släppa, kan jag få vara fullt frisk och ohärjad för en dag?
Ibland blir jag ganska trött på mig själv och idag är inget undantag, jag har ju trånat en längre stund efter att gå på Thåströms konsert i Västerås och hade beställt biljetter i förra veckan. Kruxet är att de ska hämtas ut och betalas först vid uthämtning till skillnad från det vanliga förfaringssättet när man betalar direkt vid bokning. Nåväl, jag hade alltså bokat två biljetter och skulle hämta ut dessa senast fredag för att få dom men olika orsaker gjorde att det aldrig blev och biljetterna återgick till försäljning. Smått orolig bokade jag nya på lördagen eftersom jag raggat upp en polare att gå med och jag vill ju inte fallera i mitt åtagande genom en så simpel sak som att jag inte hämtar ut biljetterna i tid. Nu fick jag en ny deadline tills idag att hämta ut dom men så igår får jag reda på att jag fått andra icke-mobila åtaganden den dagen och att jag då inte kan gå på konserten. Istället för att pränta in denna information i hjärnbalken och analysera läget utifrån de nya förutsättningarna känner jag bara stress över att försöka hinna ut biljetterna innan de förfaller ännu en gång. Helt apatisk kliver jag alltså in på närmaste ATG-ombud och plockar ut biljetterna segervisst bara för att i samma sekund som jag kontrollerar dom och ser datumet inse att jag skitit i det blå skåpet, jag har alltså gjort det mesta i min värld för att få tag på biljetter till något som jag inte ens kan gå på. Starkt jobbat, motherfucker. Nu gäller det att försöka lösa detta debacle på bästa sätt och första steget är väl att utlysa två stycken biljetter till Thåström till salu, 26 mars snackar vi och 375 kr styck. Kom och köp!
För er spelfreaks därute måste jag bara rekommendera ett äldre spel som jag nyupptäckt, lätt ett av de bästa som någonsin gjorts...BioShock. Har ni aldrig spelat det avundas jag er för då har ni ett helt underbart FPS-äventyr framför er där känslan är så sjukt underbar att jag idag fick gåshud när jag startade spelet och tog del av dess skönhet ännu en gång. Det är skaparkonst när den är som bäst och anledningen till att jag börjat kika på det igen är att BioShock 2 är på gång här under året. Nu är det ju sällan som en uppföljare slår originalet men det skadar ju inte att återupptäcka det ursprungliga mästerverket innan man slår klorna i nästa spel i serien. Ett spel som jag dock totalt kan rata är Killzone 2, det är banne mig riktigt dåligt och ger inget som helst utbyte i någon form. Jag klarade det idag och anser det nog vara ett av de sämre FPS-spelen på länge, noll variation i fiendeväg och ingen finess i något moment av spelet där storyn bara känns som gammal skåpmat. Röstskådespelarna är kassa och machopoängen haglar som RPGs i backen, det är bara yta hela vägen och då spöar spel som BioShock skiten ur liknande hafsverk. Nej, tro inte på hypen utan tro på mig, välj BioShock och ni har runt 15-20 timmar av total njutning framför er...
www.metaltown.se är ju en helt sjuk festival, hur många fullkomliga band kan de få dit samtidigt? Marilyn Manson, Slipknot, Disturbed, Opeth, All That Remains, Volbeat, Meshuggah, Mustasch, Pain...och de verkar inte klara än med bokningarna. Jag kan knappt ta in uppställningen, en sak vet jag dock och det är att jag mer eller mindre måste dit. Någon som vill slå följe?
Förkylningen börjar äntligen släppa, kan jag få vara fullt frisk och ohärjad för en dag?
måndag 9 mars 2009
Insane in the membrane...
Ja jävlar du, det är sinnessjukt kul att vara förkyld och underbar...hela dagen har jag gått runt med ett härligt tryck innanför pannbenet som nästan fått ögonen att ploppa ur, näspartiet har i alla fall känts som en uppdämd vulkan på väg att explodera. Det mest värdelösa är ju tillståndet där jag befinner mig i just nu, när nysningarna känns aktuella mest hela tiden men de blir bara av var sjunde gång eller något. Alla de andra sex gångerna får jag istället den där enerverande och brännande känslan i mina luftgångar som jag så gladeligen skulle byta ut mot den orgasm-lika förlösningen som en nysning ger, jag tror banne mig en nysning lätt tar plats bland topp-tre av kroppsliga funktioner som är himmelriket:
1. Orgasm
2. Nysning
3. Nr 2(alltså att göra nummer två d.v.s. bajsa)
Det är i alla fall min ordning på det och nysningen kommer före bajsandet mest för att nysningen ger en mer intensiv och omtumlande upplevelse medan nummer-tvåandet är en mer utdragen process. Det är ju de snabba och intensiva kickarna som är nöten...
Annars då? Ja, två filmer avklarade för ovanlighetens skull:
Titel: Patrik 1,5
Genre: Dramakomedi
Jag är inte direkt en svenskfilms-tittare utan det hör mer till undantagen att jag glor på det junk som oftast görs och släpps i Svedala, den här gången offrar jag mig för en arbetskamrat som lånat ut filmen till mig i all vänlighet. Det handlar alltså om två homosexuella män som nyss flyttat ihop i ett hus mitt i en Svensson-idyll med alla "klassiska" karaktärer, redan här känner jag allergin mot svensk-filmer komma då det alltid ska vara så svennigt. Radhus, villa, volvo, vovve. What the fuck, våga bryta mönstret säger jag. Nåväl, självklart uppstår ju en massa komplikationer för de här bögarna direkt och som grädde på moset ska de adoptera ett barn, de tror att de ska få en son som är 1,5 år men det har blivit fel i papprena och de får en 15-åring istället. Åh nej! (Tänk Macaulay Culkin i Ensam Hemma med händer på kinderna) Det blir förvecklingar och utbrott till höger och vänster samtidigt som vi får följa de homosexuellas jobbiga vardag, självklart ska ju den mest homofobiska karaktären i hela filmen vara en finne. Snacka om att ett helt folkslag är typecastat, tack för det Sverige. En småskön film men jag mår illa av svennigheten...
Betyg: R R
---------------
Titel: Seven Pounds
Genre: Drama
Här snackar vi dock kvalitetsfilm och allas vår Will Smith övertygar numera i roll efter roll, om vi bortser från dravlet Hancock. Han spelar en skatteverkssnubbe som av någon anledning börjar hjälpa folk i deras vardag och ser till att deras liv blir lättare, hans "offer" synes slumpmässigt utvalda men det finns ändå en tanke bakom allt. Ju längre storyn går desto mer börjar vi förstå varför han gör det och hur allting hänger ihop, jag vill inte för något i världen ge bort något i storyväg för det är halva filmen. Stämningen är lugn filmen rakt igenom och det är mest dialogen som står för det dramatiska, herr Smith spelar sin smått nervösa och i sin bestämdhet oroliga karaktär väldigt bra och övertygar som sagt än en gång(jag tänker senast på I Am Legend). Musiken gör mycket till och stämningen i filmen går att ta på, det är en underliggande sorgsenhet som ligger som en våt duk över skådespelet, låter skådespelarna knappt andas mellan varven. Det var länge sedan en film berörde mig så här omtumlande, jag grinade som ett barn sista kvarten och jag skäms inte ett dugg för det. Det var den här filmen helt klart värd, är ni beredda på att gråta i kapp med er käresta en lördagskväll ska ni se på den här. Jag tror det kan vara början på en lång och passionerad natt av pånyttfödelse...
Betyg: R R R R
----------------
Pokern är lugn, just precis nu har onlineturren för veckan startat på NB men jag har stått fast vid mitt ord och hoppat eländet. Jag känner som sagt inte att det är värt pengarna eller tiden att bli så fruktansvärt tiltad som jag blir varje gång, jag vet inte om det är något fel på mig men för mig är den turren oerhört prestigefylld men varje gång blir jag bara förnedrad av någon som inte alls är med för att spela seriöst. Det tär då jag verkligen kämpar mig igenom misären allt som oftast bara för att som sagt få bli pissad på till slut, det känns inte som ett vettigt mål för mig i min vardag. Nej, då är det bättre att bara chilla och softa lite med sådant som känns vettigare, t.ex. pilla sig i naveln eller dra en snabbis. Om jag inte minns fel är det dock en Big Stack på lördag och den känns ju betydligt mer aktuell, livepoker är ju alltid mycket trevligare samt att jag på grund av min sparsamma närvaro på klubben saknar det sociala lite grann. Ja, faktiskt, jag trivs med fiskarna, i en lagom dos och om de inte är alltför många runt mig på en gång. Det finns lite lösa planer på en grindkväll med Wettis också så vi får väl se hur veckan utvecklar sig, det är långt kvar än till lördagen och om jag känner W rätt hinner han ändå banga innan dess.
Jag läste om Hetfields antiklimax igår, snacka om värdelöst för alla som åkt för att kolla på Metallica men är det en man jag tror och lyssnar på så är det James. Jag vet att han aldrig någonsin skulle svika sina fans medvetet och är det något dylikt som händer så kan jag lova er att det är allvar, jag är bara medveten om några få gånger de ställt in spelningar och det är när James brände sina armar i en pyroteknisk mishappening i början på 90-talet och när bassisten Cliff Burton dog i en bussolycka här i Sverige. Utöver dessa två händelser har de mig veterligen inte ställt in och i mina ögon är ju anledningarna mer än godtagbara i alla de fall jag radat upp, det är lite skillnad mot t.ex. Brittan som kan ställa in för att hon inte fått tillräckligt kall Evian i logen. Nej, Metallica är och har alltid varit sina fans trogna och lojala(även om de jiddrade om Napster) och skulle aldrig ställa in om det inte vore allvar. Synd för alla er som åkte upp/ner men det kommer en ny chans för er i maj och då är det bara att hoppas att en annan kanske fått tag på en biljett eftersom den konserten lär gå på Stadion.
Såg att U2 skulle komma till Sverige också, halvintressant gig...
Har funderat lite kring fenomenet Facebook och hur mitt första intryck av skapelsen förstärkts och nästintill cementerats ju längre tiden gått, det är banne mig vår tids kompisbok. Ni vet den där gamla varianten man hade när man var liten där man skulle sätta in bilder på sina kompisar och låta dom skriva om deras favoritfärger och varför de tyckte en annan var en så bra kompis. Jag kan ju redan nu avslöja att min bok var ganska tom och om det var något skrivet där så var det inget snällt direkt men låt oss inte gå dit, det har ingenting med min uppfattning om Facebook att göra. Från första stund har Facebook känts som en popularitetstävling där personen med flest vänner vinner istället för personen med flest prylar, allt är bara kamofluerat i en massa applications och annat egocentriskt jox. Det är ju just det hela grejen handlar om, att framhäva sitt egna liv och sina egna intressen som det mest högt smällande i bekantskapskretsen. Allt motoriserat av ett företag som ser enorma möjligheter i att få tillgång till människors nätverk och gratis info om både det ena och det andra, snacka om att kunna kartlägga målgrupper. Jag är inte på något sätt emot grejen men jag tycker bara att det är så uppenbart allting, dock är inte jag en sämre/bättre kålsupare för det för jag är lite smyg-Facebookare. Jag håller fullständig koll på mitt antal vänner och jag godkänner folk som jag knappt ens pratat med, som nu senast en gammal klasskompis lillasyster som jag inte pratat med på säkert 20 år. Varför i helvete har jag henne som vän? Jo, för med henne har jag +1 vän i min vänskapskrets...sen att jag antagligen aldrig kommer att skicka henne ett enda mess är en annan femma. Jag ser dock fördelarna med det hela, det finns faktiskt sådana också och det är ju möjligheten att relativt lätt få tag på någon gammal bekant eller någon ny som man vill bli bekant med. Du kan ju med några klick och knack hitta gamla polare från förr likväl som du kan hitta den där tjejen som du bara känner på avstånd och som du vill lägga en blänkare om din existens till, möjligheterna till kontakttagande är ju obegränsade. Jag måste dock ändå säga att jag är positivt skeptisk till det hela, grejen kommer nog att leva kvar ett tag till men till slut tror jag folk ser igenom det hela. Att det inte är mer än ett klotterplank utan något egentligt egenvärde, det skapar inget mervärde i vardagen om man inte använder det för att träffas på riktigt. Hur mycket ger det mig att läsa att "Elisabeth äter apelsin och tittar på TV" och sedan trycka på "Gilla"-knappen? Inte så värst mycket, va?
Tack och hej...
1. Orgasm
2. Nysning
3. Nr 2(alltså att göra nummer två d.v.s. bajsa)
Det är i alla fall min ordning på det och nysningen kommer före bajsandet mest för att nysningen ger en mer intensiv och omtumlande upplevelse medan nummer-tvåandet är en mer utdragen process. Det är ju de snabba och intensiva kickarna som är nöten...
Annars då? Ja, två filmer avklarade för ovanlighetens skull:
Titel: Patrik 1,5
Genre: Dramakomedi
Jag är inte direkt en svenskfilms-tittare utan det hör mer till undantagen att jag glor på det junk som oftast görs och släpps i Svedala, den här gången offrar jag mig för en arbetskamrat som lånat ut filmen till mig i all vänlighet. Det handlar alltså om två homosexuella män som nyss flyttat ihop i ett hus mitt i en Svensson-idyll med alla "klassiska" karaktärer, redan här känner jag allergin mot svensk-filmer komma då det alltid ska vara så svennigt. Radhus, villa, volvo, vovve. What the fuck, våga bryta mönstret säger jag. Nåväl, självklart uppstår ju en massa komplikationer för de här bögarna direkt och som grädde på moset ska de adoptera ett barn, de tror att de ska få en son som är 1,5 år men det har blivit fel i papprena och de får en 15-åring istället. Åh nej! (Tänk Macaulay Culkin i Ensam Hemma med händer på kinderna) Det blir förvecklingar och utbrott till höger och vänster samtidigt som vi får följa de homosexuellas jobbiga vardag, självklart ska ju den mest homofobiska karaktären i hela filmen vara en finne. Snacka om att ett helt folkslag är typecastat, tack för det Sverige. En småskön film men jag mår illa av svennigheten...
Betyg: R R
---------------
Titel: Seven Pounds
Genre: Drama
Här snackar vi dock kvalitetsfilm och allas vår Will Smith övertygar numera i roll efter roll, om vi bortser från dravlet Hancock. Han spelar en skatteverkssnubbe som av någon anledning börjar hjälpa folk i deras vardag och ser till att deras liv blir lättare, hans "offer" synes slumpmässigt utvalda men det finns ändå en tanke bakom allt. Ju längre storyn går desto mer börjar vi förstå varför han gör det och hur allting hänger ihop, jag vill inte för något i världen ge bort något i storyväg för det är halva filmen. Stämningen är lugn filmen rakt igenom och det är mest dialogen som står för det dramatiska, herr Smith spelar sin smått nervösa och i sin bestämdhet oroliga karaktär väldigt bra och övertygar som sagt än en gång(jag tänker senast på I Am Legend). Musiken gör mycket till och stämningen i filmen går att ta på, det är en underliggande sorgsenhet som ligger som en våt duk över skådespelet, låter skådespelarna knappt andas mellan varven. Det var länge sedan en film berörde mig så här omtumlande, jag grinade som ett barn sista kvarten och jag skäms inte ett dugg för det. Det var den här filmen helt klart värd, är ni beredda på att gråta i kapp med er käresta en lördagskväll ska ni se på den här. Jag tror det kan vara början på en lång och passionerad natt av pånyttfödelse...
Betyg: R R R R
----------------
Pokern är lugn, just precis nu har onlineturren för veckan startat på NB men jag har stått fast vid mitt ord och hoppat eländet. Jag känner som sagt inte att det är värt pengarna eller tiden att bli så fruktansvärt tiltad som jag blir varje gång, jag vet inte om det är något fel på mig men för mig är den turren oerhört prestigefylld men varje gång blir jag bara förnedrad av någon som inte alls är med för att spela seriöst. Det tär då jag verkligen kämpar mig igenom misären allt som oftast bara för att som sagt få bli pissad på till slut, det känns inte som ett vettigt mål för mig i min vardag. Nej, då är det bättre att bara chilla och softa lite med sådant som känns vettigare, t.ex. pilla sig i naveln eller dra en snabbis. Om jag inte minns fel är det dock en Big Stack på lördag och den känns ju betydligt mer aktuell, livepoker är ju alltid mycket trevligare samt att jag på grund av min sparsamma närvaro på klubben saknar det sociala lite grann. Ja, faktiskt, jag trivs med fiskarna, i en lagom dos och om de inte är alltför många runt mig på en gång. Det finns lite lösa planer på en grindkväll med Wettis också så vi får väl se hur veckan utvecklar sig, det är långt kvar än till lördagen och om jag känner W rätt hinner han ändå banga innan dess.
Jag läste om Hetfields antiklimax igår, snacka om värdelöst för alla som åkt för att kolla på Metallica men är det en man jag tror och lyssnar på så är det James. Jag vet att han aldrig någonsin skulle svika sina fans medvetet och är det något dylikt som händer så kan jag lova er att det är allvar, jag är bara medveten om några få gånger de ställt in spelningar och det är när James brände sina armar i en pyroteknisk mishappening i början på 90-talet och när bassisten Cliff Burton dog i en bussolycka här i Sverige. Utöver dessa två händelser har de mig veterligen inte ställt in och i mina ögon är ju anledningarna mer än godtagbara i alla de fall jag radat upp, det är lite skillnad mot t.ex. Brittan som kan ställa in för att hon inte fått tillräckligt kall Evian i logen. Nej, Metallica är och har alltid varit sina fans trogna och lojala(även om de jiddrade om Napster) och skulle aldrig ställa in om det inte vore allvar. Synd för alla er som åkte upp/ner men det kommer en ny chans för er i maj och då är det bara att hoppas att en annan kanske fått tag på en biljett eftersom den konserten lär gå på Stadion.
Såg att U2 skulle komma till Sverige också, halvintressant gig...
Har funderat lite kring fenomenet Facebook och hur mitt första intryck av skapelsen förstärkts och nästintill cementerats ju längre tiden gått, det är banne mig vår tids kompisbok. Ni vet den där gamla varianten man hade när man var liten där man skulle sätta in bilder på sina kompisar och låta dom skriva om deras favoritfärger och varför de tyckte en annan var en så bra kompis. Jag kan ju redan nu avslöja att min bok var ganska tom och om det var något skrivet där så var det inget snällt direkt men låt oss inte gå dit, det har ingenting med min uppfattning om Facebook att göra. Från första stund har Facebook känts som en popularitetstävling där personen med flest vänner vinner istället för personen med flest prylar, allt är bara kamofluerat i en massa applications och annat egocentriskt jox. Det är ju just det hela grejen handlar om, att framhäva sitt egna liv och sina egna intressen som det mest högt smällande i bekantskapskretsen. Allt motoriserat av ett företag som ser enorma möjligheter i att få tillgång till människors nätverk och gratis info om både det ena och det andra, snacka om att kunna kartlägga målgrupper. Jag är inte på något sätt emot grejen men jag tycker bara att det är så uppenbart allting, dock är inte jag en sämre/bättre kålsupare för det för jag är lite smyg-Facebookare. Jag håller fullständig koll på mitt antal vänner och jag godkänner folk som jag knappt ens pratat med, som nu senast en gammal klasskompis lillasyster som jag inte pratat med på säkert 20 år. Varför i helvete har jag henne som vän? Jo, för med henne har jag +1 vän i min vänskapskrets...sen att jag antagligen aldrig kommer att skicka henne ett enda mess är en annan femma. Jag ser dock fördelarna med det hela, det finns faktiskt sådana också och det är ju möjligheten att relativt lätt få tag på någon gammal bekant eller någon ny som man vill bli bekant med. Du kan ju med några klick och knack hitta gamla polare från förr likväl som du kan hitta den där tjejen som du bara känner på avstånd och som du vill lägga en blänkare om din existens till, möjligheterna till kontakttagande är ju obegränsade. Jag måste dock ändå säga att jag är positivt skeptisk till det hela, grejen kommer nog att leva kvar ett tag till men till slut tror jag folk ser igenom det hela. Att det inte är mer än ett klotterplank utan något egentligt egenvärde, det skapar inget mervärde i vardagen om man inte använder det för att träffas på riktigt. Hur mycket ger det mig att läsa att "Elisabeth äter apelsin och tittar på TV" och sedan trycka på "Gilla"-knappen? Inte så värst mycket, va?
Tack och hej...
lördag 7 mars 2009
Saturday night fever...
Jag har precis kollat klart på en film och det är väl lika bra att recensera den:
Titel: Slumdog Millionaire
Genre: Drama
Ingen har väl lyckats undvika att på något sätt höra talas om denna film som, om inte mitt omdöme sviker mig, kammade hem åtminstone en Oscar när det begav sig för några veckor sedan. Filmen handlar om två bröder som växer upp i slummens Mumbay på Indiens västkust, där de råkar i allehanda trubbel i sin jakt på mat och pengar. I dessa barndomsbilder vävs även nutid in där den ena av dessa bröder alltså är på väg att bli miljonär genom programmet "Vem vill bli miljonär?", allting hänger ihop visar det sig ju längre filmen lider. Jag föll direkt för bildspråket och musiken i filmen, man har verkligen lyckats skapa en helhet som gör att inte en sekund av filmen känns onödig och det känns stundvis som om man själv är på plats mitt i vimlet. De flesta skådisar gör en väldigt bra insats och skådespelet känns naturligt rakt igenom, inget överspel eller annat som man kanske skulle kunna vänta från en Indien-inspirerad film. Det blir till slut en feel-good-film som lämnar en varm känsla i bröstet och även om slutet blir lite väl Hollywood-gott så köper jag det, det är ju ändå det slutet man hela tiden haft som förhoppning filmen igenom.
Betyg: R R R R
----------------
Jag körde lite poker så som lovat också men LL blev KL då jag höll drygt en timme, mest på grund av helt värdelösa kort och en hand där jag var tvungen att testa markerna efter träff på top-paret men blev tvungen att vika efter ännu ett omslag. Det känns inte som att flytet finns där direkt, jag trasslar in mig lite för lätt i ohanterbara situationer samt slänger iväg marker alldeles för billigt i spekulativa spel. Nej, jag får nog ta och utvärdera mig själv lite igen och försöka plugga igen lite hål i spelet, det krävs om jag ska få ordning på grejerna.
Sinnesstämningen är lite omskakad efter filmen och jag vet inte var känslorna kommer ifrån, spelar ju dock ingen större roll då de får leva sitt egna liv i det undermedvetna eftersom jag ska gå och lägga mig nu. Jag kom dock på en ruggig grej från häromdagen när jag hade en mardröm, den var så verklig att jag fortfarande känner obehag när jag tänker på den. Det rör sig bara om några minuters scener men jag drömde i alla fall att jag hade det mörkt i lägenheten här hemma och samtidigt var på toa när någon börjar rycka i ytterdörren, jag har ju en säkerhetskedja som jag alltid pluggar i för natten och i drömmen var det enda som stoppade inkräktaren. Det sjuka var att inkräktaren pratade en massa finskt nonsens samtidigt som jag försökte vara så tyst det bara gick så att denne inte skulle fatta att jag var där, efter ett tag tystnade det hela men dörren var fortfarande öppen med säkerhetskedjan utspänd till max. Efter det vågade jag inte röra mig i drömmen överhuvudtaget trots att det blivit tyst...usch, det var en riktigt jobbig dröm som jag faktiskt vaknade av hjärtklappning till, hatar när drömmar berör en så pass mycket i verkligheten. Det finns ju gånger då man vaknat helt miserabel efter en natts mentala holmgång och andra gånger som man vaknat till sitt eget snyftande efter någon jobbig dröm, varför kan man inte få vakna till en dröm?
Titel: Slumdog Millionaire
Genre: Drama
Ingen har väl lyckats undvika att på något sätt höra talas om denna film som, om inte mitt omdöme sviker mig, kammade hem åtminstone en Oscar när det begav sig för några veckor sedan. Filmen handlar om två bröder som växer upp i slummens Mumbay på Indiens västkust, där de råkar i allehanda trubbel i sin jakt på mat och pengar. I dessa barndomsbilder vävs även nutid in där den ena av dessa bröder alltså är på väg att bli miljonär genom programmet "Vem vill bli miljonär?", allting hänger ihop visar det sig ju längre filmen lider. Jag föll direkt för bildspråket och musiken i filmen, man har verkligen lyckats skapa en helhet som gör att inte en sekund av filmen känns onödig och det känns stundvis som om man själv är på plats mitt i vimlet. De flesta skådisar gör en väldigt bra insats och skådespelet känns naturligt rakt igenom, inget överspel eller annat som man kanske skulle kunna vänta från en Indien-inspirerad film. Det blir till slut en feel-good-film som lämnar en varm känsla i bröstet och även om slutet blir lite väl Hollywood-gott så köper jag det, det är ju ändå det slutet man hela tiden haft som förhoppning filmen igenom.
Betyg: R R R R
----------------
Jag körde lite poker så som lovat också men LL blev KL då jag höll drygt en timme, mest på grund av helt värdelösa kort och en hand där jag var tvungen att testa markerna efter träff på top-paret men blev tvungen att vika efter ännu ett omslag. Det känns inte som att flytet finns där direkt, jag trasslar in mig lite för lätt i ohanterbara situationer samt slänger iväg marker alldeles för billigt i spekulativa spel. Nej, jag får nog ta och utvärdera mig själv lite igen och försöka plugga igen lite hål i spelet, det krävs om jag ska få ordning på grejerna.
Sinnesstämningen är lite omskakad efter filmen och jag vet inte var känslorna kommer ifrån, spelar ju dock ingen större roll då de får leva sitt egna liv i det undermedvetna eftersom jag ska gå och lägga mig nu. Jag kom dock på en ruggig grej från häromdagen när jag hade en mardröm, den var så verklig att jag fortfarande känner obehag när jag tänker på den. Det rör sig bara om några minuters scener men jag drömde i alla fall att jag hade det mörkt i lägenheten här hemma och samtidigt var på toa när någon börjar rycka i ytterdörren, jag har ju en säkerhetskedja som jag alltid pluggar i för natten och i drömmen var det enda som stoppade inkräktaren. Det sjuka var att inkräktaren pratade en massa finskt nonsens samtidigt som jag försökte vara så tyst det bara gick så att denne inte skulle fatta att jag var där, efter ett tag tystnade det hela men dörren var fortfarande öppen med säkerhetskedjan utspänd till max. Efter det vågade jag inte röra mig i drömmen överhuvudtaget trots att det blivit tyst...usch, det var en riktigt jobbig dröm som jag faktiskt vaknade av hjärtklappning till, hatar när drömmar berör en så pass mycket i verkligheten. Det finns ju gånger då man vaknat helt miserabel efter en natts mentala holmgång och andra gånger som man vaknat till sitt eget snyftande efter någon jobbig dröm, varför kan man inte få vakna till en dröm?
Le grande siqueness...
Jaha, sjukdomen vägrar ge med sig av någon konstig anledning, kan det vara för att jag var och afterworkade i sju timmar igår med mins fyra timmars dansande? Hmmm, good question, Sherlock. Kul var det i alla fall då jag slog ihop mina påsar med några f.d. kollegor från ICA, några välbekanta medan andra var sådana som jag varken pratat med eller sett på ett år eller två. Det hela avklarades ju självklart på BMB där taco-buffén var lika delikat som vanligt, jag fick klämma in mig mellan två sköna flickebarn och äta min mat ihopsjunken som en säck med potatis för att få plats. Efter den ovanligt kassa underhållningen blev det dans till den ena låten skönare än den andra och runt 23.30 började benen värka så pass att det hela fick läggas ner, orken tröt och jag visste ju att jag skulle få betala ett dyrt pris för dessa små eskapader dagen efter. Inte då ur bakishänseende då spritintaget var måttligt utan ur förkylningssynpunkt, jag hade knappt någon röst när jag vaknade i morse och hela dagen har huvudet känts som en uppdämd ballong av odefinierbart tryck. Usch, jag borde ju veta bättre men samtidigt lever man ju bara en gång så det gäller att ta vara på det lilla roliga man får...
Torsdagskvällen tillbringades på klubben då KM-eventet i Razz avklarades och min vana trogen hade jag ju förträngt detta CP-spel, jag hade ju för ett svagt ögonblick fått för mig att det var sökö vi snackade om men ack vad jag bedrog mig då det var ett av dessa vidriga low-spel. Varför överhuvudtaget spela något där det går ut på att vara sämst hela tiden? Om livet skulle gå ut på det skulle jag ju vara kung istället för narr... Väl på plats kunde jag ju inte annat än deltaga och mina bristande kunskaper och intresse till trots lyckades jag ändå ta mig till en sjunde plats, det roliga var att lillgrisen som vann det hela tyckte också att det var astråkigt samtidigt som han spelade några onlineturrar vid sidan om. Det säger väl allt om spelets kvaliteter om man kan ro hem det hela totalt ointresserad... Nej, jag gör en mental notering om att aldrig spela low-spel igen, Gud måste ha varit brutalt tiltad när han kom på den varianten av kortspel. Många sätter ju inte stor tilltro till dessa löften av avhållsamhet från mig men de ska få se att jag menar allvar på måndag när jag inte ska spela onlinen, det är över nu. Ikväll funderar jag på att köra LL för första gången på länge, känns lite lagom så där att ägna sig åt och får hoppas på den första klonken för 2009 i så fall. Jag har ju inte direkt rosat marknaden men å andra sidan har jag inte spelat särskilt mycket heller, jag har dock på intet sätt gett upp pokern utan tänker nog snart försöka mig på min "proffs"-satsning inom PLO-cg. Den som väntar på något gott...
Jag slog till på en ny bärbar nu i alla fall, det blev en Acer Aspire 8930G med Intel Core 2 Quad 2.0 Ghz processor, 4 gig minne, 1 TB hd, 18,4 tums skärm, BD-spelare och 1 gigs grafikkort. Det borde räcka ett tag tycker jag, jag tänker ju alltså ersätta min stationära med denna bärbara och då vill jag inte dra in på lullullet utan vill ha en maskin som jag ändå kan använda till det mesta. Jag fick ju dock starka reaktioner från TurboT om att Acer var ett skräpmärke men jag chansar och hoppas på det bästa, jag hittade inga andra motsvarande paket för det priset och jag var inte direkt beredd att börja betala för märkesvaror i det här sammanhanget. Här känns det som att jag får ett bra kit med mer än väl tilltagna resurser...
Torsdagskvällen tillbringades på klubben då KM-eventet i Razz avklarades och min vana trogen hade jag ju förträngt detta CP-spel, jag hade ju för ett svagt ögonblick fått för mig att det var sökö vi snackade om men ack vad jag bedrog mig då det var ett av dessa vidriga low-spel. Varför överhuvudtaget spela något där det går ut på att vara sämst hela tiden? Om livet skulle gå ut på det skulle jag ju vara kung istället för narr... Väl på plats kunde jag ju inte annat än deltaga och mina bristande kunskaper och intresse till trots lyckades jag ändå ta mig till en sjunde plats, det roliga var att lillgrisen som vann det hela tyckte också att det var astråkigt samtidigt som han spelade några onlineturrar vid sidan om. Det säger väl allt om spelets kvaliteter om man kan ro hem det hela totalt ointresserad... Nej, jag gör en mental notering om att aldrig spela low-spel igen, Gud måste ha varit brutalt tiltad när han kom på den varianten av kortspel. Många sätter ju inte stor tilltro till dessa löften av avhållsamhet från mig men de ska få se att jag menar allvar på måndag när jag inte ska spela onlinen, det är över nu. Ikväll funderar jag på att köra LL för första gången på länge, känns lite lagom så där att ägna sig åt och får hoppas på den första klonken för 2009 i så fall. Jag har ju inte direkt rosat marknaden men å andra sidan har jag inte spelat särskilt mycket heller, jag har dock på intet sätt gett upp pokern utan tänker nog snart försöka mig på min "proffs"-satsning inom PLO-cg. Den som väntar på något gott...
Jag slog till på en ny bärbar nu i alla fall, det blev en Acer Aspire 8930G med Intel Core 2 Quad 2.0 Ghz processor, 4 gig minne, 1 TB hd, 18,4 tums skärm, BD-spelare och 1 gigs grafikkort. Det borde räcka ett tag tycker jag, jag tänker ju alltså ersätta min stationära med denna bärbara och då vill jag inte dra in på lullullet utan vill ha en maskin som jag ändå kan använda till det mesta. Jag fick ju dock starka reaktioner från TurboT om att Acer var ett skräpmärke men jag chansar och hoppas på det bästa, jag hittade inga andra motsvarande paket för det priset och jag var inte direkt beredd att börja betala för märkesvaror i det här sammanhanget. Här känns det som att jag får ett bra kit med mer än väl tilltagna resurser...
onsdag 4 mars 2009
Sick fuck...
Jaha, då har halva veckan gått redan och frågan är om inte ekorrhjulet snurrar snabbare för varje år jag tillbringar i jordelivet. Tiden bara går utan att jag egentligen vet hur, vardagen är slug jävel som i all sin enkelhet slukar varje minut utan pardon. Nog för att det ändå händer grejer i livet men det är mer en konstant hög lägstanivå snarare än toppar och dalar, en slags automatisk robotlik tillvaro. Kanske dags att skaka om min verklighet i grundvalarna på ett eller annat sätt...
Efter lördagens äventyr var söndagen förvånansvärt mild mot mig ur ett återhämtningshänseende, jag var uppe och studsade redan vid 09.30-snåret med en tripp till mor och far på eftermiddagen för lite matintag. På vägen dit införskaffade jag Killzone 2 till PS3 och efter att ha testat på det måste jag säga att det är en liten besvikelse, efter att ha läst all hype och uppskrivning av spelet blev det mest ett "Jaha..." när jag väl testade det. Visst, det är snygg grafik och det öses på med action från första stund men det känns inte som att det tillför något nytt, det känns mest som en slags Gears of War-wannabe med samma stil och struktur. Jaja, det kan inte bli succé varje gång...
Måndagen ägnades åt att bli tiltad på onlineligan ännu en gång och den här gången lovar jag på allt jag äger att det var sista gången jag spelade den, det är inte värt den mentala ångesten den turneringen ger. Det började riktigt dåligt för mig och mest på grund av kasst spel från min sida, efter inte alltför lång stund var jag nere på 1/3 av startstacken innan jag började skärpa till mig lite. Jag är så pass short i det läget att jag ställer med KJklöver och får syn av Pontus(tror jag det var) med 88(typ), som tur är träffar jag en J på floppen och saken är biff. Handen efter får jag A7klöver och när Jörgen E ställer short tar jag synen för halva min stack, jag vet att det helt klart är diskutabelt men jag vet hur Jörgen kan ställa med vilket skit som. Den här gången är han dock stark med AQo men det räcker inte långt när floppen leverar två klöver och turn ett tredje, ännu en gång får jag fälla den stora björnen och jag kan ju inte förneka att det ger en viss tillfredsställelse. :) Samtidigt vill jag dock be offentligt om ursäkt för mitt agerande gentemot honom i Super Torsdag-turren i förra veckan, jag glömde att nämna det förut men när vi var tre kvar hamnade jag all-in mot honom med Ax mot något pocket hos honom. Fram till turn var brädan blank för min del och eftersom mitt liv stod på spel la dealern Levin riverkortet framför mig så att jag fick vända upp det själv, istället för att vända på det kikade jag på det själv först innan jag slängde upp det och självklart var det ju ett A som knäckte Jörgen så det kändes extra tungt för honom att jag betedde mig så. Jag ber som sagt om ursäkt då jag vet själv hur mycket jag hatar dylikt agerande och kommer aldrig att upprepa det beteendet, jag får skylla på att jag var tilt på det faktum att jag fram tills dess blivit överkörd av mina motspelare.
Nåväl, tillbaka till onlinen, jag slår alltså ut Jörgen och är tillbaka på strax över startstack när jag plockar upp AKklöver som jag slår upp till typ 3BB bara för att se Kryckan ställa med runt 7k i marker(han ligger typ topp-fem) direkt efter mig. Jag tror ju mig eventuellt ligga under i det läget men känner att synen är given ändå, gissa om jag blir förvånad och förbannad när jag ser honom vika upp 43hjärter. Förbannad för jag vet hur det kommer att sluta och förbannad för att han spelar turneringen som han gör, ok att det inte är världens största turnering direkt men jag förväntar mig en viss seriositet i det hela och hans spel i det läget är ju allt annat än seriöst. Nog för att utgången med största sannolikhet påverkar min bild av det hela men jag hade tyckt att det var värdelöst även om jag vunnit, jag har sett alltför många tendenser på oseriositet i turren under den här säsongen för att den ska kännas värd att spela. Han drar alltså ut mig med en träff på trean och eventuellt att han till och med drar in stegen på rivern, kommer inte ihåg allt då jag hamnade i en ganska brutal tiltdimma. Det var dock som sagt sista gången någon fick förmånen att förnedra mig i den turren, jag har spelat den för sista gången...
Som lite plåster på såren hade jag dock innan turren hunnit spela upp €10 till €49 på Bringbet då jag lurats dit av Harju för att köra en added value-turre, själva turren varade dock bara i fyra minuter för min del då jag hamnade all-in med 89spader på floppen KQT med två spader mot två spelare. Den ena hade AJ för floppad nöt och den andre KQ för floppat två par, ingen av dom satt på någon spader men tyvärr för min del kom det inga fler vare sig på turn och river varför sagan var alles. Jag tyckte det var värt den chansningen för att få en bra start på turren men det gick inte den här gången heller... Jag tog ut de €49 jag hade kvar då spelet dog ut på borden den kvällen, istället satte jag in dom på 24hpoker på tisdagen för att testa B2B-nätverket lite mer då Bringbet ändå väckt en gammal kärlek till liv. Det gick dock inte alls lika bra där som på Bringbet och de insatta eurosarna tog slut ganska snabbt varpå mina ambitioner att spela poker på ett tag också dog. Tidigare igår kväll hade jag dock hunnit med att fira av lillebror som fyllde 30, efteråt tog jag även en sväng förbi klubben för att kolla draget där men det var nästintill totaldött. Det hade bara dykt upp fem personer till kvällens satellit och när jag kollade läget var det HU mellan Karim och Bengt, fiskigt värre och jag gratulerade Bengt till HUn då det krävs typ fem spelare för att han ska ha en chans att hitta dit. :)
Idag har jag varit mest sjuk med en dryg hals som bara gör ont och ett tungt huvud, jag hatar min kropp för dess förmåga att alltid gå runt småsjuk istället för att låta eländet blomma ut och dö ut en gång för alla. Imorgon bär det av till tandläkaren i alla fall för lagning av min spruckna tand från i lördags, alltid kul med lite oväntade utgifter för då kan ju ekonomin aldrig hämta sig. Jag lyckades dock kränga min förra förstärkare, en Sony STR-DB790, för 1 700 kr via Blocket så vi får hoppas de pengarna räcker till tandlagningen men jag tvivlar... Sjukt snabb försäljning via Blocket, jag la ut den i måndags och igår var den alltså såld. Fin uppfinning, det där internettet...
På tal om elektronikprylar så är jag i starka funderingsbanor på att köpa ny dator, vilket även framgått av tidigare inlägg, och jag har nu spanat in en bärbar som känns ganska helgjuten. Vi snackar om en HP Pavilion HDX18-1100 med 18,1-tums skärm och BD-spelare, jag vill ha en med en rejäl skärm samt möjligheten att göra det mesta ur underhållningshänseende och den här maskinen verkar kunna uppfylla de kraven. En speldator är jag ju inte direkt ute efter eftersom jag redan har PS3 och X360 som mer än väl täcker de behoven, jag behöver en allroundburk helt enkelt. Enda "nackdelen" med den här är att den "bara" har en HD på 320 Gb men det är ju å andra sidan större än de två tillsammans som jag har till min stationära i nuläget så jag kanske inte ska vara för kinkig. Jag har ju även en portabel HD på ett par hundra Gb som jag kan använda i så fall... Jag håller på att suga på den här karamellen just nu som ni märker men bli inte förvånade om den är beställd och klar inom en dag eller två...om ingen av er experter därute har mycket starka argument emot...
Thåström-biljetter är beställda och klara, snubben kommer ju till Västerås 26 mars för en spelning...det ska bli trevligt att se ett liveframträdande av karln då jag aldrig varit på honom tidigare, han är ju något av en husgud hemma hos mig.
Wish me luck med tandlagningen imorgon, låt kostnaden stanna under åtminstone 2k...
Efter lördagens äventyr var söndagen förvånansvärt mild mot mig ur ett återhämtningshänseende, jag var uppe och studsade redan vid 09.30-snåret med en tripp till mor och far på eftermiddagen för lite matintag. På vägen dit införskaffade jag Killzone 2 till PS3 och efter att ha testat på det måste jag säga att det är en liten besvikelse, efter att ha läst all hype och uppskrivning av spelet blev det mest ett "Jaha..." när jag väl testade det. Visst, det är snygg grafik och det öses på med action från första stund men det känns inte som att det tillför något nytt, det känns mest som en slags Gears of War-wannabe med samma stil och struktur. Jaja, det kan inte bli succé varje gång...
Måndagen ägnades åt att bli tiltad på onlineligan ännu en gång och den här gången lovar jag på allt jag äger att det var sista gången jag spelade den, det är inte värt den mentala ångesten den turneringen ger. Det började riktigt dåligt för mig och mest på grund av kasst spel från min sida, efter inte alltför lång stund var jag nere på 1/3 av startstacken innan jag började skärpa till mig lite. Jag är så pass short i det läget att jag ställer med KJklöver och får syn av Pontus(tror jag det var) med 88(typ), som tur är träffar jag en J på floppen och saken är biff. Handen efter får jag A7klöver och när Jörgen E ställer short tar jag synen för halva min stack, jag vet att det helt klart är diskutabelt men jag vet hur Jörgen kan ställa med vilket skit som. Den här gången är han dock stark med AQo men det räcker inte långt när floppen leverar två klöver och turn ett tredje, ännu en gång får jag fälla den stora björnen och jag kan ju inte förneka att det ger en viss tillfredsställelse. :) Samtidigt vill jag dock be offentligt om ursäkt för mitt agerande gentemot honom i Super Torsdag-turren i förra veckan, jag glömde att nämna det förut men när vi var tre kvar hamnade jag all-in mot honom med Ax mot något pocket hos honom. Fram till turn var brädan blank för min del och eftersom mitt liv stod på spel la dealern Levin riverkortet framför mig så att jag fick vända upp det själv, istället för att vända på det kikade jag på det själv först innan jag slängde upp det och självklart var det ju ett A som knäckte Jörgen så det kändes extra tungt för honom att jag betedde mig så. Jag ber som sagt om ursäkt då jag vet själv hur mycket jag hatar dylikt agerande och kommer aldrig att upprepa det beteendet, jag får skylla på att jag var tilt på det faktum att jag fram tills dess blivit överkörd av mina motspelare.
Nåväl, tillbaka till onlinen, jag slår alltså ut Jörgen och är tillbaka på strax över startstack när jag plockar upp AKklöver som jag slår upp till typ 3BB bara för att se Kryckan ställa med runt 7k i marker(han ligger typ topp-fem) direkt efter mig. Jag tror ju mig eventuellt ligga under i det läget men känner att synen är given ändå, gissa om jag blir förvånad och förbannad när jag ser honom vika upp 43hjärter. Förbannad för jag vet hur det kommer att sluta och förbannad för att han spelar turneringen som han gör, ok att det inte är världens största turnering direkt men jag förväntar mig en viss seriositet i det hela och hans spel i det läget är ju allt annat än seriöst. Nog för att utgången med största sannolikhet påverkar min bild av det hela men jag hade tyckt att det var värdelöst även om jag vunnit, jag har sett alltför många tendenser på oseriositet i turren under den här säsongen för att den ska kännas värd att spela. Han drar alltså ut mig med en träff på trean och eventuellt att han till och med drar in stegen på rivern, kommer inte ihåg allt då jag hamnade i en ganska brutal tiltdimma. Det var dock som sagt sista gången någon fick förmånen att förnedra mig i den turren, jag har spelat den för sista gången...
Som lite plåster på såren hade jag dock innan turren hunnit spela upp €10 till €49 på Bringbet då jag lurats dit av Harju för att köra en added value-turre, själva turren varade dock bara i fyra minuter för min del då jag hamnade all-in med 89spader på floppen KQT med två spader mot två spelare. Den ena hade AJ för floppad nöt och den andre KQ för floppat två par, ingen av dom satt på någon spader men tyvärr för min del kom det inga fler vare sig på turn och river varför sagan var alles. Jag tyckte det var värt den chansningen för att få en bra start på turren men det gick inte den här gången heller... Jag tog ut de €49 jag hade kvar då spelet dog ut på borden den kvällen, istället satte jag in dom på 24hpoker på tisdagen för att testa B2B-nätverket lite mer då Bringbet ändå väckt en gammal kärlek till liv. Det gick dock inte alls lika bra där som på Bringbet och de insatta eurosarna tog slut ganska snabbt varpå mina ambitioner att spela poker på ett tag också dog. Tidigare igår kväll hade jag dock hunnit med att fira av lillebror som fyllde 30, efteråt tog jag även en sväng förbi klubben för att kolla draget där men det var nästintill totaldött. Det hade bara dykt upp fem personer till kvällens satellit och när jag kollade läget var det HU mellan Karim och Bengt, fiskigt värre och jag gratulerade Bengt till HUn då det krävs typ fem spelare för att han ska ha en chans att hitta dit. :)
Idag har jag varit mest sjuk med en dryg hals som bara gör ont och ett tungt huvud, jag hatar min kropp för dess förmåga att alltid gå runt småsjuk istället för att låta eländet blomma ut och dö ut en gång för alla. Imorgon bär det av till tandläkaren i alla fall för lagning av min spruckna tand från i lördags, alltid kul med lite oväntade utgifter för då kan ju ekonomin aldrig hämta sig. Jag lyckades dock kränga min förra förstärkare, en Sony STR-DB790, för 1 700 kr via Blocket så vi får hoppas de pengarna räcker till tandlagningen men jag tvivlar... Sjukt snabb försäljning via Blocket, jag la ut den i måndags och igår var den alltså såld. Fin uppfinning, det där internettet...
På tal om elektronikprylar så är jag i starka funderingsbanor på att köpa ny dator, vilket även framgått av tidigare inlägg, och jag har nu spanat in en bärbar som känns ganska helgjuten. Vi snackar om en HP Pavilion HDX18-1100 med 18,1-tums skärm och BD-spelare, jag vill ha en med en rejäl skärm samt möjligheten att göra det mesta ur underhållningshänseende och den här maskinen verkar kunna uppfylla de kraven. En speldator är jag ju inte direkt ute efter eftersom jag redan har PS3 och X360 som mer än väl täcker de behoven, jag behöver en allroundburk helt enkelt. Enda "nackdelen" med den här är att den "bara" har en HD på 320 Gb men det är ju å andra sidan större än de två tillsammans som jag har till min stationära i nuläget så jag kanske inte ska vara för kinkig. Jag har ju även en portabel HD på ett par hundra Gb som jag kan använda i så fall... Jag håller på att suga på den här karamellen just nu som ni märker men bli inte förvånade om den är beställd och klar inom en dag eller två...om ingen av er experter därute har mycket starka argument emot...
Thåström-biljetter är beställda och klara, snubben kommer ju till Västerås 26 mars för en spelning...det ska bli trevligt att se ett liveframträdande av karln då jag aldrig varit på honom tidigare, han är ju något av en husgud hemma hos mig.
Wish me luck med tandlagningen imorgon, låt kostnaden stanna under åtminstone 2k...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)