måndag 30 mars 2009

Back to basics...

Då börjar det mesta likna vardag igen efter en sinnessjukt hektisk period och för att kröna det hela bestämde jag mig för att göra en bejublad(?) och efterlängtad(?!?!) comeback på klubben i lördags, spelsuget var stort och lämpligt nog stod en Big Stack med 20k i startstack på schemat. Bordet jag hamnade på visade sig vara ett ganska spelvänligt tillhåll då det inte blev alltför många reraise pre och det var nästintill riskfritt att limpa ifall man kände för det, spelarmaterialet bestod av bl.a. Bengt, Ola och Jocke mot vilka jag skulle ha några rejäla duster vad tiden led. Till en början försökte jag ta det lugnt men tappade ändå ganska snabbt 3-4k i marker innan det verkligen tog sig, det tragiska är att jag egentligen inte spelade bra under hela turneringen utan hade en ganska sanslöst flyt. Den första stora potten som tog mig in i matchen igen var mot Vesa där jag har JT och floppen kommer JTx med två hjärter, jag har för mig att han bettar ut och jag reraisar varpå han bara synar. Turn blankar och jag bettar ut igen varpå han synar ännu en gång, rivern visar en fin T och handen är min medan det nu bara är frågan ifall jag kan få ut mer av den. Jag bettar ut typ 1/3 av potten men Vesa viker och antagligen var han på ett färgdrag som han fick betala mycket för, efter det är jag uppe på runt 25k och livet börjar leka.

Jag kommer inte ihåg ordningen på händerna exakt men det är tre händer som jag har rejält med flyt i:

1. Jag har 77 och hamnar i batalj mot Bengt, floppen kommer Q-hög och efter att han har bettat ut slår jag om ca 3xhans bet. Han synar och turn ger en J som egentligen inte förändrar något så jag bettar ut på turn eftersom jag försöker representera Q:et, Bengt synar bara. Rivern ger mig en förlösande 7:a och jag bettar ut 1/3 av potten för att verka svag, Bengt svär och frustar innan han tar synen och visar upp AQ. Snacka om att jag var ute och cyklade men rivern räddade mig ganska fint där...

2. Jag har JT och synar en raise från Jocke, floppen kommer 8Tx och efter lite bettande ser vi turn som är en 8:a. Han checkar och jag bettar ut, han tar synen och rivern trycker fram en fin 10:a. Han checkar igen och jag slänger in ett lika stort bet på rivern som på turn, han börjar snacka om att jag minsann bluffar ofta(var har han fått det ifrån?) och tvingar sig själv till en syn. Han viker sin hand utan att visa den men jag kan ju gissa att han satt med typ JJ-QQ.

3. Jag har 56 och ser en flopp tillsammans med Ola, den kommer 47T och efter lite bettande ser vi turn som är ännu en T:a. Jag försöker representera den och bettar ut med efterföljande syn från Ola, rivern kommer en 9:a och jag är rökt kortmässigt. Ola bettar ut men jag slår ganska snabbt om hans bet 3x och han går in i thinktanken, jag känner att jag rycker till av nervositet vid minsta rörelse från hans sida och hade han bara bemödat sig att stirra ner mig ett ögonblick hade han nog sett hur tunn isen jag stod på var. Efter många om och men väljer han dock att lägga sig, han visar upp en T:a och jag fläker upp min hand skadeglatt. Puh säger jag bara, puh...

Efter dessa händer är jag uppe i runt 65k i marker med average på 30k så jag ligger riktigt bra till men sedan förändras scenen drastiskt eftersom P2-arslet kommer till bordet, jag har så onda vibbar mot honom varje gång jag möter honom för han är totalt oberäknelig och riktigt lurig i sitt spel. Jag säger det till och med högt till honom att jag inte känner mig alls väl till mods över att han hittat till vårt bord, det dröjer inte länge innan vi börjar känna på varandra och till en början är det relativt odramatiskt men sedan kommer min dödarhand för dagen. Jag har J4klöver som jag av någon oförklarlig anledning limpar med från mittposition, floppen kommer J42 och jag jublar lite inombords för jag känner mig riktigt stark. P2 bettar ut och jag slår om ca 3-4x varpå han instaställer och jag instasynar hans ställ, så här i efterhand borde jag kanske ha tagit mig en funderare där men jag kände mig riktigt stark. Tyvärr för mig hade han hittat 22 som han setat och självklart får jag ingen hjälp av vare sig turn eller river, halva min stack och hela mitt självförtroende försvinner mot Pekkas håll till. Usch fy blä...

Det dröjer inte många minuter innan jag får byta bord och hamnar vid allas vår David As bord, han har härjat och gapat en bra stund redan och jobbat upp en hyfsad stack. Jag ligger fortfarande runt 10-15k över average trots min dundertorsk mot P2 men som sagt, självförtroendet är på bottennivå efter den minan och det efter att jag faktiskt känt att det kunde bli min dag med tanke på träffbilden. Nåväl, jag kör några händer innan jag hamnar på BB med KJo och David sitter och härjar runt cut-off där han höjer upp det hela, jag känner att jag vill försöka komma in i spelet fort igen så jag tar syn. Floppen kommer J-hög och jag checkar till David för jag vet att han kommer att beta ut oavsett vad, det gör han också och jag slår ganska snabbt om hans bet 3x men innan jag ens hunnit fullborda mitt bet är han all-in. Nästan lika snabbt som i P2s fall synar jag bara för att få se honom vika upp AA, ännu en mina som den här gången spränger bort mitt andra ben och även om jag plockar upp ett stegdrag på turn så vill det sig inte. Nu har jag har bara mitt tredje ben kvar och de som sett det vet att det inte är mycket att hurra för så stacken symboliserar det fint, några sketna k har jag kvar med blindsen 500/1 000 och allt åker in handen efter varpå mitt äventyr tar slut mot David A då han floppat set.

Jag som av någon anledning trodde på en angenäm comeback fick ju alla förhoppningar krossade brutalt, direkt efter utåkningen kände jag faktiskt att jag inte ville spela poker alls mer men den känslan har släppt en aning varför jag nog kan frambringa tillräckligt med energi för att vara med i KM nästa helg. Men det känns inte bra, jag gjorde fanimej ingenting rätt i lördags, det var bara flytet som räddade mig och baserar man sitt spel på flyt tar det slut förr eller senare vilket det gjorde övertydligt nog för mig också. Nej, jag vet inte, kanske dags att inse fakta och att jag är en loser även i pokern? Trodde någon något annat?

Lördagskvällen ägnades åt lite sorgedränkande i lite vänners lag när VM-kvalmatchen beskådades, det var ju inte världens mest underhållande match direkt men mer var väl inte att vänta heller då Sverige gick in för att döda den från första början. Festen i sig var trevlig även om den tog en aggressiv inledning då jag knappt hann komma in innan det var dags för shots, det kändes som att värden tog lite för mycket sprit över huvudet och det slutade följdaktligen med en tidig sänggång för hans del. Vi andra fortsatte dock och några av oss hittade till slut ut på stan också men där var det monsterköer till BMB lönehelgen till ära så vi drog oss till Å där vi sippade en stund innan vi gav oss för kvällen. En trevlig kväll i sin helhet och alldeles lagom med tanke på intensiteten för egen del på sistone, jag behöver vila upp mig nu och det å det grövsta. Söndagen ägnades därmed åt vilande där den enda aktiviteten som genomfördes var en hämtning av kissen från mors och fars omvårdnad, hon har blivit väl omhändertagen i ett par veckor så nu var det dags att återanpassa henne till den hårda verkligheten igen. Skulle hon kunna skulle hon säkerligen fly från mig, hon med...

Filmtittande har det blivit:

Titel: Transporter 3
Genre: Action

Ni börjar känna igen det hela numera, hårda coola snubben ska leverera något från A till B och stöter på en massa strul längs väggen som han löser med en rapp käft och stenhårda nävar och fötter. Den här gången ska han transportera en kidnappad ukrainsk brud vars far pressas på att skriva under sopdumpningsavtal mot sin vilja, tyvärr för alla spelas skurken av allas vår T-Bag från Prison Break. Så fort jag ser fanskapet tappar jag intresset för filmen, hela casten från Prison Break förtjänar inget annat än offentlig avrättning och jag ljuger inte när jag säger att jag känner obehag i kroppen så fort jag ser någon av dom. Den här filmen överraskar inte på något sätt utan följer sin grundformel nitiskt, det är ren och skär hjärndöd underhållning vi snackar om här och som sådan antar jag att den fyller sitt syfte.

Betyg: R R
-------------
Titel: Yes Man
Genre: Komedi

Jag trodde vi hade sluppit ifrån Carreys gummiansikte nu eftersom han ändå producerat några seriösa filmer på sistone men här är det tillbaka till basics igen, han grimaserar som aldrig förr känns det som. Här spelar han en loser som inte får något vettigt gjort i sitt liv och är aldrig med på något skoj, tills han springer på en gammal kompis som tipsar honom om en ny företeelse som går ut på att man för att förbättra sitt liv ska säga "Ja" till allt. Som ni förstår tar galenskaperna aldrig slut och han ballar ur på det ena och det andra sättet, på vägen hittar han självklart sitt livs kärlek men håller på att bränna de broarna på grund av sin nya livsstil. Filmen har sina små stunder men som helhet är det rätt intetsägande, det känns som att vi sett nog av Carreys spasmiska kropp.

Betyg: R R
---------------

Jag funderar starkt på att styra upp en tatuering snart, tankebanorna går runt latinska ordspråk och något/några dylika ska då pryda vänstra armen men ingenting är på något sätt klart än. Jag måste fnula vidare...

Mer än så finns det väl inte att tillägga för tillfället, i konsertväg ska det i dagarna styras upp biljetter till Metaltown samt Marit Bergman. Jag grämer mig satans mycket för missen av Thåström i förra veckan, tydligen var konserten något i hästväg och jag som aldrig ens sett honom. Suck, när ska livet sluta pissa mig rakt i nyllet? Ge mig något att glädjas åt...

Inga kommentarer: