Insane in the membrane...

Ja jävlar du, det är sinnessjukt kul att vara förkyld och underbar...hela dagen har jag gått runt med ett härligt tryck innanför pannbenet som nästan fått ögonen att ploppa ur, näspartiet har i alla fall känts som en uppdämd vulkan på väg att explodera. Det mest värdelösa är ju tillståndet där jag befinner mig i just nu, när nysningarna känns aktuella mest hela tiden men de blir bara av var sjunde gång eller något. Alla de andra sex gångerna får jag istället den där enerverande och brännande känslan i mina luftgångar som jag så gladeligen skulle byta ut mot den orgasm-lika förlösningen som en nysning ger, jag tror banne mig en nysning lätt tar plats bland topp-tre av kroppsliga funktioner som är himmelriket:

1. Orgasm
2. Nysning
3. Nr 2(alltså att göra nummer två d.v.s. bajsa)

Det är i alla fall min ordning på det och nysningen kommer före bajsandet mest för att nysningen ger en mer intensiv och omtumlande upplevelse medan nummer-tvåandet är en mer utdragen process. Det är ju de snabba och intensiva kickarna som är nöten...

Annars då? Ja, två filmer avklarade för ovanlighetens skull:

Titel: Patrik 1,5
Genre: Dramakomedi

Jag är inte direkt en svenskfilms-tittare utan det hör mer till undantagen att jag glor på det junk som oftast görs och släpps i Svedala, den här gången offrar jag mig för en arbetskamrat som lånat ut filmen till mig i all vänlighet. Det handlar alltså om två homosexuella män som nyss flyttat ihop i ett hus mitt i en Svensson-idyll med alla "klassiska" karaktärer, redan här känner jag allergin mot svensk-filmer komma då det alltid ska vara så svennigt. Radhus, villa, volvo, vovve. What the fuck, våga bryta mönstret säger jag. Nåväl, självklart uppstår ju en massa komplikationer för de här bögarna direkt och som grädde på moset ska de adoptera ett barn, de tror att de ska få en son som är 1,5 år men det har blivit fel i papprena och de får en 15-åring istället. Åh nej! (Tänk Macaulay Culkin i Ensam Hemma med händer på kinderna) Det blir förvecklingar och utbrott till höger och vänster samtidigt som vi får följa de homosexuellas jobbiga vardag, självklart ska ju den mest homofobiska karaktären i hela filmen vara en finne. Snacka om att ett helt folkslag är typecastat, tack för det Sverige. En småskön film men jag mår illa av svennigheten...

Betyg: R R
---------------
Titel: Seven Pounds
Genre: Drama

Här snackar vi dock kvalitetsfilm och allas vår Will Smith övertygar numera i roll efter roll, om vi bortser från dravlet Hancock. Han spelar en skatteverkssnubbe som av någon anledning börjar hjälpa folk i deras vardag och ser till att deras liv blir lättare, hans "offer" synes slumpmässigt utvalda men det finns ändå en tanke bakom allt. Ju längre storyn går desto mer börjar vi förstå varför han gör det och hur allting hänger ihop, jag vill inte för något i världen ge bort något i storyväg för det är halva filmen. Stämningen är lugn filmen rakt igenom och det är mest dialogen som står för det dramatiska, herr Smith spelar sin smått nervösa och i sin bestämdhet oroliga karaktär väldigt bra och övertygar som sagt än en gång(jag tänker senast på I Am Legend). Musiken gör mycket till och stämningen i filmen går att ta på, det är en underliggande sorgsenhet som ligger som en våt duk över skådespelet, låter skådespelarna knappt andas mellan varven. Det var länge sedan en film berörde mig så här omtumlande, jag grinade som ett barn sista kvarten och jag skäms inte ett dugg för det. Det var den här filmen helt klart värd, är ni beredda på att gråta i kapp med er käresta en lördagskväll ska ni se på den här. Jag tror det kan vara början på en lång och passionerad natt av pånyttfödelse...

Betyg: R R R R
----------------

Pokern är lugn, just precis nu har onlineturren för veckan startat på NB men jag har stått fast vid mitt ord och hoppat eländet. Jag känner som sagt inte att det är värt pengarna eller tiden att bli så fruktansvärt tiltad som jag blir varje gång, jag vet inte om det är något fel på mig men för mig är den turren oerhört prestigefylld men varje gång blir jag bara förnedrad av någon som inte alls är med för att spela seriöst. Det tär då jag verkligen kämpar mig igenom misären allt som oftast bara för att som sagt få bli pissad på till slut, det känns inte som ett vettigt mål för mig i min vardag. Nej, då är det bättre att bara chilla och softa lite med sådant som känns vettigare, t.ex. pilla sig i naveln eller dra en snabbis. Om jag inte minns fel är det dock en Big Stack på lördag och den känns ju betydligt mer aktuell, livepoker är ju alltid mycket trevligare samt att jag på grund av min sparsamma närvaro på klubben saknar det sociala lite grann. Ja, faktiskt, jag trivs med fiskarna, i en lagom dos och om de inte är alltför många runt mig på en gång. Det finns lite lösa planer på en grindkväll med Wettis också så vi får väl se hur veckan utvecklar sig, det är långt kvar än till lördagen och om jag känner W rätt hinner han ändå banga innan dess.

Jag läste om Hetfields antiklimax igår, snacka om värdelöst för alla som åkt för att kolla på Metallica men är det en man jag tror och lyssnar på så är det James. Jag vet att han aldrig någonsin skulle svika sina fans medvetet och är det något dylikt som händer så kan jag lova er att det är allvar, jag är bara medveten om några få gånger de ställt in spelningar och det är när James brände sina armar i en pyroteknisk mishappening i början på 90-talet och när bassisten Cliff Burton dog i en bussolycka här i Sverige. Utöver dessa två händelser har de mig veterligen inte ställt in och i mina ögon är ju anledningarna mer än godtagbara i alla de fall jag radat upp, det är lite skillnad mot t.ex. Brittan som kan ställa in för att hon inte fått tillräckligt kall Evian i logen. Nej, Metallica är och har alltid varit sina fans trogna och lojala(även om de jiddrade om Napster) och skulle aldrig ställa in om det inte vore allvar. Synd för alla er som åkte upp/ner men det kommer en ny chans för er i maj och då är det bara att hoppas att en annan kanske fått tag på en biljett eftersom den konserten lär gå på Stadion.

Såg att U2 skulle komma till Sverige också, halvintressant gig...

Har funderat lite kring fenomenet Facebook och hur mitt första intryck av skapelsen förstärkts och nästintill cementerats ju längre tiden gått, det är banne mig vår tids kompisbok. Ni vet den där gamla varianten man hade när man var liten där man skulle sätta in bilder på sina kompisar och låta dom skriva om deras favoritfärger och varför de tyckte en annan var en så bra kompis. Jag kan ju redan nu avslöja att min bok var ganska tom och om det var något skrivet där så var det inget snällt direkt men låt oss inte gå dit, det har ingenting med min uppfattning om Facebook att göra. Från första stund har Facebook känts som en popularitetstävling där personen med flest vänner vinner istället för personen med flest prylar, allt är bara kamofluerat i en massa applications och annat egocentriskt jox. Det är ju just det hela grejen handlar om, att framhäva sitt egna liv och sina egna intressen som det mest högt smällande i bekantskapskretsen. Allt motoriserat av ett företag som ser enorma möjligheter i att få tillgång till människors nätverk och gratis info om både det ena och det andra, snacka om att kunna kartlägga målgrupper. Jag är inte på något sätt emot grejen men jag tycker bara att det är så uppenbart allting, dock är inte jag en sämre/bättre kålsupare för det för jag är lite smyg-Facebookare. Jag håller fullständig koll på mitt antal vänner och jag godkänner folk som jag knappt ens pratat med, som nu senast en gammal klasskompis lillasyster som jag inte pratat med på säkert 20 år. Varför i helvete har jag henne som vän? Jo, för med henne har jag +1 vän i min vänskapskrets...sen att jag antagligen aldrig kommer att skicka henne ett enda mess är en annan femma. Jag ser dock fördelarna med det hela, det finns faktiskt sådana också och det är ju möjligheten att relativt lätt få tag på någon gammal bekant eller någon ny som man vill bli bekant med. Du kan ju med några klick och knack hitta gamla polare från förr likväl som du kan hitta den där tjejen som du bara känner på avstånd och som du vill lägga en blänkare om din existens till, möjligheterna till kontakttagande är ju obegränsade. Jag måste dock ändå säga att jag är positivt skeptisk till det hela, grejen kommer nog att leva kvar ett tag till men till slut tror jag folk ser igenom det hela. Att det inte är mer än ett klotterplank utan något egentligt egenvärde, det skapar inget mervärde i vardagen om man inte använder det för att träffas på riktigt. Hur mycket ger det mig att läsa att "Elisabeth äter apelsin och tittar på TV" och sedan trycka på "Gilla"-knappen? Inte så värst mycket, va?

Tack och hej...