Saturday night fever...

Jag har precis kollat klart på en film och det är väl lika bra att recensera den:

Titel: Slumdog Millionaire
Genre: Drama

Ingen har väl lyckats undvika att på något sätt höra talas om denna film som, om inte mitt omdöme sviker mig, kammade hem åtminstone en Oscar när det begav sig för några veckor sedan. Filmen handlar om två bröder som växer upp i slummens Mumbay på Indiens västkust, där de råkar i allehanda trubbel i sin jakt på mat och pengar. I dessa barndomsbilder vävs även nutid in där den ena av dessa bröder alltså är på väg att bli miljonär genom programmet "Vem vill bli miljonär?", allting hänger ihop visar det sig ju längre filmen lider. Jag föll direkt för bildspråket och musiken i filmen, man har verkligen lyckats skapa en helhet som gör att inte en sekund av filmen känns onödig och det känns stundvis som om man själv är på plats mitt i vimlet. De flesta skådisar gör en väldigt bra insats och skådespelet känns naturligt rakt igenom, inget överspel eller annat som man kanske skulle kunna vänta från en Indien-inspirerad film. Det blir till slut en feel-good-film som lämnar en varm känsla i bröstet och även om slutet blir lite väl Hollywood-gott så köper jag det, det är ju ändå det slutet man hela tiden haft som förhoppning filmen igenom.

Betyg: R R R R
----------------

Jag körde lite poker så som lovat också men LL blev KL då jag höll drygt en timme, mest på grund av helt värdelösa kort och en hand där jag var tvungen att testa markerna efter träff på top-paret men blev tvungen att vika efter ännu ett omslag. Det känns inte som att flytet finns där direkt, jag trasslar in mig lite för lätt i ohanterbara situationer samt slänger iväg marker alldeles för billigt i spekulativa spel. Nej, jag får nog ta och utvärdera mig själv lite igen och försöka plugga igen lite hål i spelet, det krävs om jag ska få ordning på grejerna.

Sinnesstämningen är lite omskakad efter filmen och jag vet inte var känslorna kommer ifrån, spelar ju dock ingen större roll då de får leva sitt egna liv i det undermedvetna eftersom jag ska gå och lägga mig nu. Jag kom dock på en ruggig grej från häromdagen när jag hade en mardröm, den var så verklig att jag fortfarande känner obehag när jag tänker på den. Det rör sig bara om några minuters scener men jag drömde i alla fall att jag hade det mörkt i lägenheten här hemma och samtidigt var på toa när någon börjar rycka i ytterdörren, jag har ju en säkerhetskedja som jag alltid pluggar i för natten och i drömmen var det enda som stoppade inkräktaren. Det sjuka var att inkräktaren pratade en massa finskt nonsens samtidigt som jag försökte vara så tyst det bara gick så att denne inte skulle fatta att jag var där, efter ett tag tystnade det hela men dörren var fortfarande öppen med säkerhetskedjan utspänd till max. Efter det vågade jag inte röra mig i drömmen överhuvudtaget trots att det blivit tyst...usch, det var en riktigt jobbig dröm som jag faktiskt vaknade av hjärtklappning till, hatar när drömmar berör en så pass mycket i verkligheten. Det finns ju gånger då man vaknat helt miserabel efter en natts mentala holmgång och andra gånger som man vaknat till sitt eget snyftande efter någon jobbig dröm, varför kan man inte få vakna till en dröm?