måndag 25 juni 2012

Time is of the virtue...

Ja jösses vad tiden går, veckorna flyger förbi utan att jag knappt inser vad som hänt och detta trots att schemat inte är överdrivet späckat men det finns liksom alltid något att göra om det så är att rädda världen på riktigt eller bara i ett TV-spel. Pokern har ägnats en viss online-tid och det har gått fortsatt ok även om de större klonkarna fortsatt uteblivit, jag har varit snubblande nära flera gånger men åker dit på sluttampen. Som i förra veckan, i onsdagens Lillördag låg jag riktigt bra till fram tills att vi var drygt 25 kvar och jag först får in det med QJo mot 89o. Floppen kommer JTx och ni kan ju gissa turn, en fin Q ger motståndaren stegen och jag se de sketna markerna vandra fel väg över duken. Bara några händer senare hittar jag A9s och trycker in skiten bara för att få syn av KK, tack och godnatt tänker jag innan floppen kommer AJT men jag vet ju vad som komma skall. Turn visar en fin Q och motståndaren kan återdra mot mig, surt som attan då jag verkligen suktar efter en monetär framgång av mer påtgaglig art.

Torsdagen ägnades åt GWH och där slutade jag femma, efter att ha fått in det med pocket i en coinflip där motståndaren självklart drar ut. 2k in medan vinnaren fick 8k, det känns tryggt. Lördagen ägnades åt umgänge i väldigt gott sällskap med poker som socialt sammanbindande länk, riktigt trevlig kväll var det och jag lyckades kröna det hela med att ge en i SvePof-styrelsen en spricka i revbenet. Det måste väl ses som en bedrift eller? Söndagen fortsatte i pokerns tecken där jag gick riktigt bra i Febern men dog på bubblan vidrigt nog, efter det tiltspelade jag Steken som jag lottosatellitat in mig till och trots en väldigt respektabel stack där också dog jag till slut på något vedervärdigt sätt. Nej, jag skulle verkligen behöva få hålla hela vägen i en turnering snart så att jag känner att jag inte är helt menlös, är ju trots allt med där och hugger i toppen allt som oftast så något måste jag ju göra rätt.

Utöver pokern har kvällarna ägnats åt att följa kvartsfinalerna i EM och de har ju gått som väntat, skönt nog åkte England ut då jag inte orkar med de självgoda små asen och nu återstår egentligen bara Portugal som icke-acceptabla vinnare då de har satans treenighet i form av Pepe, Nani och Ronaldo. Vi får väl hoppas på Italien och Spanien i final med Italien som vinnare, tror Spanien skulle få kollektiv hybris ifall de vinner EM igen.

I TV-serieväg har jag plöjt The Killing, säsong två. Jösses vilken serie, jag hoppas verkligen att de ger sig nu efter två säsonger då mordet på Rosie fick sin upplösning i det sista avsnittet. Det gäller att lägga ner när man är på topp, andra säsong blev bara en enda lång och våt orgie i mörker, regn, drama och känslor. Jag spillde några tårar på slutet också när det blev som allra mest känslosamt, kvalitetsserier har den effekten på en. Joel Kinnaman fortsätter att övertyga som den lite naiva men ändå o-ortodoxa partnern Holder, det är nästan Homicide:Life on the street-klass på det psykologiska spelet i The Killing. En annan serie som jag kollat klart andra säsongen på är Game Of Thrones, trots det rätt mediokra näst-sista avsnittet slutade det på topp ändå. Retade mig som fan på de s.k. stridsscenerna i näst sista avsnittet när dvärgen med sitt anhang lyckas mota bort de anstormande styrkorna med en svärdssvepning, lite väl patetiskt. Som tur var fick han ett svärd i nyllet så att han skärpte till sig, jag kan också i förbifarten nämna att jag är dökär i Khaleesi. Hon kan bränna mig med sina drakungar any day...

På tal om SvePof tidigare så har de ju nu släppt sin revisionsrapport och den måste jag nog faktiskt skriva ett separat inlägg om, ganska tragisk läsning i slutändan och jag är rätt förvånad över bristen på känsla för ekonomi i de tidigare styrelserna. Nu är det ju många att skylla att det inte kommit fram i dagsljus tidigare men för egen del kan jag säga att jag inte brytt mig särskilt mycket om det hela tidigare på grund av allmänt ointresse, dock i samband med min adlib-kandidatur till ordförandeposten väcktes väl någon form av intresse ändå. Jag tycker de ekonomiska prioriteringarna antingen frångåtts till förmån för högtflygande visioner, allmän dumhet eller till förmån för egen del. När man ser vilka summor som gått till guldringar, priser, kläder och gud vet vad blir man ju mörkrädd. I mina ögon måste en stabil bas byggas innan man svävar ut på något sätt och förlust i hundratusentalskronorsklassen varje år känns inte ok på något plan, om man varit lite mer mån om pengapungen hade man kunnat sitta på en acceptabel kassa i dagsläget men nu återstår bara korvören i princip. En rejäl plump tycker jag är att man låter sig själv åka på ideliga skönstaxeringar och förseningsavgifter från SKV, detta är kostnader som man bara har på grund av någon individs oförmåga att leverera det enda de är satta till att göra i princip. Skandal ur ett redovisningspersektiv.

Nu blev det en liten utläggning ändå men jag ska begrunda rapporten lite till och se vilka efterföljande kommentarer som kommer, sista ordet är inte sagt vad gäller denna soppa. Jag har ändå en tioårig erfarenhet av redovisning i mitt yrke så lite erfarenheter har jag inom området...

Nej, nu ska jag hitta duschen och tvåla av väl valda delar av mitt valrossliknande lekamen.

tisdag 19 juni 2012

Torsk i Tallinn part kaksi...

Jag glömde ju nämna snubben som kom fram till oss på Goodwin-lunchen på torsdagen, vi sitter i godan ro och inväntar de underbara stekarna när en något sliten lokalförmåga kliver fram. Han frågar först varifrån vi kommer på engelska och när vi svarar "Sverige." fäller han följande harang:

"Ah, hello. My name is Einar. I am an alcoholic"

Han måste ha trott att vi hade ett AA-möte men tyvärr fick han inget unisont "Hello Einar" som svar utan han blev bryskt avvisad av personalen, gamle räven Taal fällde sedan en avslutande kommentar i form av "Åh fan, jag trodde han skulle säga att han var civilingenjör".

En annan bekantskap jag glömde nämna var en viss Mårten från Ånge som jag träffade på vid cg-bordet under natten, han var en gemytlig semi-yngling som studerade till civilekonom så vi hade en del gemensamt att diskutera utöver pokern. Det är ju det som är charmen med poker, att den förbrödrar som inget annat trots att man rent generellt borde pissa på varandra då syftet i grunden är att ta varandras pengar. Jag språkade även med en estnisk ryss som delgav mig lite info om regsen på kasinot och om livet i största allmänhet i Estland, alltid intressant att få lite lokala synvinklar på saker och ting. Bordet befolkades även utöver dessa gossar av några norrmän som också hade en rätt skön attityd även om de till en början verkade vara ena dryga jävlar, de skärpte dock till sig och de få gånger jag förstod deras sinnessjuka norska dialekt var de riktigt trevliga.

Nåväl, efter torsdagen var man rätt mätt på pokern till en början, vi startade dagen med att ta oss till Goodwin för ännu en steklunch och efter att ha suttit där en bra stund garvandes funderade vi på om vi skulle fortsätta utekvällen rakt av eller ta oss till hotellet för ett uppsamlingsheat och det ble det sistnämnda då vi kände att det var för tidigt för att stationera sig på en pub.

Tillbaka på hotellet började vi uppladdningen för Sverige-England med en gemensam samling i ett av hotellrummen där vi snackade skit och intog flytande förtäring i några timmar innan det bar av ner på stan, vi letade oss efter lite avvägar till en sportbar där vi slog oss ner för att kolla först på Frankrike-Ukraina innan den riktiga drabbningen skulle äga rum. Halva puben var dock full av engelsmän och en i vårt gäng var inte sen med att dra igång sånger och hån gentemot dessa ädla britter, dock skedde allting med glimten i ögat så trots rätt brutala påhopp på Rooney och slagord som "Fuck you, England" tog britterna det hela med ro. Matchen i sig blev ju en besvikelse i och med förlusten och där och då dog ju EM rätt rejält, så tråkigt att Sverige inte räckte till och att man tappade ledningen en andra match i rad. Efteråt letade vi oss till en nattklubb för att försöka dränka sorgerna men eftersom Thure skulle upp och lira dag två i huvudturneringen samt att vi andra tänkte kliva in i sidoturneringen dagen efter så valde vi att avbryta i hyfsad tid, väl tillbaka på kasinot kunde vi konstatera att Torgny mäktat med att ta sig till dag två han med även om det bara var med en rätt minimal stack.

Efter att ha sovit till lunch startade jag dagen med att slå följe med Torgny för lite inhemsk kebab men det matintaget blev föga upphetsande då kebaben i allmänhet inte höll någon högre standard samtidigt som jag halvvägs genom måltiden stöter på patrull i form av en rejäl benbit. Jag mår illa bara jag skriver om det här och nu så då kan ni förstå hur min matlust avtog med en enorm hastighet vid det faktiska tillfället, Torgny var inte särskilt nöjd med det hela heller så vi drog oss därifrån ganska snabbt och marginellt mer mätta än när vi kom.

Torgny och Thure klev in i spelet för dag två 14.00 och rätt snabbt lyckades Torgny hitta en uppdubbling men tyvärr föll han ändå efter en stund, Thure fortsatte dock sitt fina spel och höll stacken stabil och stor. Själv hade jag ju registrerat mig till sidoeventet så jag letade mig till min plats där lagom till start 16.00, startstacken var på 10k och perioderna 30 minuter så det var som en vanlig freeze på Aqva eller HPK i strukturväg. Jag började rätt försiktigt och tänkte att jag inte ska spela bort mig i alla fall utan ge mig själv en chans, jag vann väl någon liten pott direkt men tappade efter en stund ner till 9k innan slutet kom cirka två timmar in. Vi har bara för en stund sedan fått en norrman till bordet som DrFish sågat med fotknölarna under de dagar som varit då han stött på honom både i turneringen och vid cg-borden, han ska enligt uppgift vara riktigt lös och aggro så jag har denna read i bakhuvudet när slutgiltiga handen tar sin början.

Jag vaknar upp med AKo i SB och norrmannen ifråga höjer upp från cutoff och knappen synar så som även jag gör. Floppen kommer KT3 med en hjärter och jag checkar förvissad om att norrmannen kommer att beta ut vilket han också gör, knappen viker och jag slår lite ointresserat om hans bet och gör det till 3k med 6k bakom. Nu ställer han mer eller mindre insta och jag får faktiskt ta mig en funderare på vad jag ska göra, dock litar jag på DrFishs läsning så jag tar synen till slut. Han vänder upp KQhj med en suck men jag kan redan här känna vartåt det barkar, när turn landar med en Ahj har han både straight-, flush- och tvåparsdrag där rivern då levererar en rätt sinnessjuk tredje hjärter för att fullborda hans flush. Jag reser mig gråtfärdig från bordet och bestämmer där och då att jag inte ska spela en hand till poker på resan, istället går jag till den mest undanskymda slotsmaskinen i hela lokalen och kurar ihop i stolen samtidigt som jag försöker trösta mig själv genom att slaska bort €20 på intelligensbefriade tryckningar. Nej, den var riktigt tung att få i nyllet, bättre än så går det ju knappt att få in det.

Efter det följer jag Thures spel i main eventet och ser hur han letar sig längre och längre fram i det hela, när han väl hamnar på TV-borde bestämmer jag, Ryssen och Torgny oss för att gå till mitt rum och följa den med 15 minuter fördröja livestreamen av TV-bordet med allas hålkort synliga. Riktigt bra produktion och väldigt kul att följa actionen för att se hur bra läsning man har på spelarna, man kan ju diskutera det hela med tanke på hur mycket information spelarna kan få av kompisar baserat på sändningen men åtminstone är det ju rättvist på så sätt att alla har möjlighet att utnyttja detta. Vi får se Thure spela stabilt fastän han är rejält kortkall från att det är två bord kvar och i princip hela vägen tills han blir eliminerad. En hand blir egentligen den avgörande, han hittar QQ i UTG-position och slår upp det till runt 100k med ca en miljon bakom och blindsen är på 20k/40k med 4k i ante elller något dylikt. En kille i mittposition ställer in runt 600k med AJ(som vi då kan se i och med hålkortens exponering i sändningen) varpå finalbordets andra svensk ställer också men med AKo och en stack på runt 1,1 miljon. Thure hittar viket här och det baserat på den readen som vi alla har på svensken, att han är ultratight då han bara spelat en hand på finalbordet och det var AA. Tyvärr blev det fel beslut då Thure hade vunnit potten och därför suttit med en stack på runt 2,5 miljon, riktigt surt och jag vet inte om jag hade mäktat med den folden även om jag absolut kan tycka att den är helt ok med tanke på readen på svensken.

Efter det hämtar han sig inte riktigt utan får till slut in stacken med AQ mot AK, självklart är det ju den nyss nämnda svensken han går upp emot då ödet brukar vara rätt ironiskt i dessa sammanhang. Istället för grymt slagläge om slutsegern åker Thure alltså ut på en 8:e plats av 266 spelare, riktigt bra spelat även om det självklart var surt att komma så nära pengarna.

Efter hans uttåg är vi alla så trötta att vi väljer att leta upp sängarna så jag somnar väl runt 01.00 den sista kvällen i Tallinn, dagen efter fullföljer vi vår tradition och letar oss till Goodwin för att fullborda en trippel på resan. Efter att ha avnjutit lunchen letar vi oss till flygplatsen för avfärd hemåt, alla är riktigt trötta och slitna så det är inte mycket som händer utan när vi väl landar på Skavsta tar vi våra bilar och rullar så sakteliga hemåt. Efter att ha dumpat mina medpassagerare på olika håll i Västerås ramlar jag ner i min soffa och ligger kvar där hela kvällen, alltid skönt att vara tillbaka hemma men jag måste säga att det var en väldigt trevlig och lyckad resa i det stora hela även om pokern sög mer än lovligt. Ett galet gäng var vi och det var mest skratt hela tiden, precis som det ska vara och som om inte våra karaktärer var nog fanns det ju unikum där borta också så som den lokala förmågan som multitablade slotsmaskiner eller norrmannen som hade noll smak för klädsel då han ena dagen hade på sig en gråsilverglansig kavaj med lila semiknarkigt mönster på för att nästa dag ha på sig en skjorta där ena halvan var orange och den andra vit. Osmakligt så det förslår.

Nej, har ni inte varit iväg på dylika resor rekommenderar jag er att dra ihop ett gäng och dra iväg för det är nästintill garanti på att ni får minnen för livet. Tyvärr hittade jag ingen favoritservitris/-dealer denna gång och de som framhävdar att Julia är creme de la creme vet inte vad de snackar om, då fanns det många betydligt mer charmiga individer där. Jag saknar dock min est-Anna något kapitalt, hon charmade mig helt för ett antal år sedan men är sedan länge borta och saknad. Snyft.

måndag 18 juni 2012

Torsk i Tallinn part yksi..

I onsdags bar det av till Tallinn, började färden mot Skavsta med att plocka upp Rille, Thure och Ryssen och knappt hann färden börja innan jag var millimeter ifrån att plocka en mopedist men som tur är har jag ju tränat upp mina reflexer med allt xboxande. Trots lagom mycket hets från baksätet lyckas vi leta oss ut ur Västerås och ta oss ända fram till Skavsta utan några missöden, väl där möter vi upp den andra bilen med Matte, Taal och Dagge i terminalen. Efter att ha passerat säkerhetskontrollen dröjer det inte länge innan vi får information om att vårt flyg är två timmar försenat så det är bara att börja njuta av den hutlöst dyra flygplatsmaten med tillhörande drinkar, mojiton är dock sinnessjukt god så den gör att tiden ändå flyter på rätt bra när vi försöker beskåda fotbollen på en solindränkt duk.

Precis innan påstigning på planet får Ryssen för sig att driva med Matte så han iscensätter ett fejkat samtal från flygplatssäkerheten där Matte ombeds ta sig till säkerhetskontrollen då de hittat något kosntigt i hans väska, som tur är avbryter Ryssen det hela precis i tid även om han trots detta får förklara sig för personalen och berätta att det hela var tänkt som ett skämt. Det känns som att nivån på resan sattes i och med detta, galenskaperna hade bara börjat.

Efter en snabb flygning landar vi i ett ljummet Tallinn och en kort taxitur senare checkar vi in på Reval Park Hotel & Casino, det dröjer inte många minuter innan vi är nere i kasinodelen och börjar hinka drinkar. Thure är bra på gång och ser till att drinkarna inte slutar levereras till oss, själv roar jag mig med lite Ultimate Hold'em i kasinoform innan jag sätter mig vid ett cg-bord där Ryssen underhåller halva Estland med sitt oavbrutna snackade där inte ens dealersarna går säkra. Jag hittar ett miniplus på €1/€1-bordet utan att vara inblandad i någon större dramatik, €40 slutar det väl på när bordet bryts vid 03.30 eller något. Det dröjer inte länge efter det innan jag letar upp sängen, utmattad och glad över att äntligen vara på en SuperWeekend igen.

På morgonen vaknar jag med en semibrutal huvudvärk som jag försöker råda bot på med en mikrovågsugnsuppvärmd macka i kasinot men det går sisådär, inte bara för att den smakar pappersmassa men också för att jag inte riktigt känner mig kry efter drinkintaget kvällen innan. Efter lite vilande är jag dock med på banan igen och vi letar oss ner till Goodwin för frukost/lunch, klockan är ju ändå runt 14.00 så något lär man ju få i sig. Efter en föga oväntat magnifik stek är vi mätta och laddade för att kliva in i spel, dag 1A sparkar igång 17.00 och de flesta av oss har valt denna startdag. Startstacken är 30k och blindsen börjar på 50/100 med 30-minutersperioder, helt klart finns det utrymme för både spel och misstag innan man behöver omfamna railen alltför hårt.

Bordet jag hamnar vid känns helt ok, finns några nitar till norrmän och så en full finne till höger om mig vars käft aldrig sluter mala. Han tror sig vara Finlands gåva till pokern och har klockren analys av allt som händer vid bordet, observera ironin. Jag försöker hålla god ton men en av norrmännen lackar ur och börjar säga att han inte är förvånad över att finnen i fråga är finne med tanke på beteendet, då är jag på väg att inta stridsställning men besinnar mig och tänker att jag ger igen i spelväg istället. Jag känner att mina reads är på topp när jag i en pott tar syn med KTo på en raise från just en av dessa tighta norrmän, vi är tre som ser floppen T72 med två klöver och när norrmannen först höjt hårt pre och bettar fortsatt hårt på floppen börjar mina känselspröt att vibrera oroväckande. Jag inser att med tanke på min read på snubben ifråga så bör jag nog ligga under så jag väljer att vika varpå den tredje i potten synar med, turn kommer en J i klöver så färgen fylls och nu bettar norrmannen ut igen men betydlit svagare så han känns inte lika kaxig längre. Den andra killen tar återigen syn och river kommer en 2:a i klöver så det blir fyrfärg och kåkmöjlighet på bordet, nu väljer norrmannen att betta ut hårt igen och den andre går in i tankevärlden. Min read i det här läget är att den äldre norrmanen har ett par i stil med QQ-JJ då han höjde hårt pre för att skydda sig, bettade hårt på flopp för att skydda sig mot färgdrag och bromsade på turn då flushen fylldes även fast han eventuellt trissade. Bettet på rivern säger mig dock att han de facto har JJ för han verkar oerhört säker, motståndaren tar syn till slut och innan norrmannen slänger upp korten skriker jag till "JJ!" och bordet är hänfört av mina skills. Spot on.

En stund senare hittar jag QQ som jag höjer upp pre men får tre syn, floppen kommer K33 och blir rundcheckad. Med en till K på turn känner jag mig mogen att betta ut men får ett omslag från en av motståndarna, autovik och jag är nere på runt 23k. Strax efter det hittar jag A5 som jag ser en flopp med, den kommer i stil med 56T med två ruter och jag tar syn på ett bet från samma norrman som nämndes ovan. Turn kommer med en lanka som checkas runt och river kommer en trea som norrmannen väljer att betta ut på, jag börjar analysera handen och kommer till slut fram till att han nog kört på färgen varpå jag tar syn. Han har dock A7 och jag vinner handen, hans andra norrbaggekompis får ur sig ett "Wow, what a soulread" och min respektnivå vid bordet är fulländad.

Jag tar mig till första pausen med i princip startstack, känner mig nöjd med det och messar Wettis på hemmaplan med information om utvecklingen. Det hela tar dock slut i handen efter paus, jag hittar AQo på knappen och den fulla finnen till höger slår upp det till 1 050 med blinds på 200/400 och jag tar syn, dock till min förvåning slår en tight kille upp det från BB till 3 000 varpå finnen frågar "Who raised?" och när han ser vem det är säger han bara "Ah, ok. Fold.". Han har samma read som mig alltså, att det är en supertight kille vi har att göra med men jag orkar inte vika utan tar synen då jag ändå tror att mitt A borde räcka om jag får träff. Floppen kommer 456 i bara hjärter, potten är på runt 8k och han bettar ut 3k som jag bestämmer mig att syna då jag har Q i hjärter. Turn kommer Aru och han checkar till mig, jag är ganska säker på att ha honom i det här läget och försöker locka med honom med en bet på 8k i potten på 14k. Chocken blir dock total när han pushar, han täcker mig i markerväg och jag försöker förtvivlat förstå vad som egentligen hänt. Med tanke på min read på honom och den informationen jag fått i handen sätter jag honom i princip på ett set av något slag, det är i princip det enda jag kan se att han har men potten känns för stor för mig att vika. Med hans syn på min bet är potten på 30k och i och med att han täcker mig blir totalpotten på 56k då jag har 13k kvar bakom.

Jag tar till slut synen efter en stunds funderande i förvissning om att jag ligger under och måste dra ut, till min förskräckelse är jag redan död då han har AKhj och min turnering slutar i bedrövelse alldeles för tidigt. Lagom chockskadad vandrar jag runt gråtfärdig i lokalerna en stund, helt utan riktning och mening. Jag hittar trösten i slotsmaskinerna där jag tidigare lyckats hitta ett litet plus som jag försöker jobba upp i ett större i ren tiltfrenesi, lyckas få upp min tidigare insatta €10 till €200 men tappar ner till €80 innan jag plockar ut degen. Tilten är vid det laget under relativ kontroll så jag följer de som är kvar i turneringen en stund, jag är dock inte ensam vid railen då Ryssen och DrFsh åkt ut rätt tidigt också och ju längre tiden lider desto fler blir vi. De enda som går bra är Thure och Rille som ganska tidigt fick ihop imponerande stackar som de förvaltar väl under kvällens och nattens lopp, själv sätter jag mig vid cg-bordet för att fördriva tiden och tilten.

Jag kör €2/€2 och spelformen är texas, jag sätter mig med €120 och lyckas efter lite om och men bygga upp mig uppemot €200 innan jag hamnar i en rätt stor pott. Jag har A7kl som jag synar en raise med pre, vi är tre som ser floppen som kommer 9JT med två klöver. Det blir hård action med en allin och syn på den innan det är min tur, jag chansar och stoppar in allt mitt också med hopp om att få in min nötflush. Tyvärr blankar turn och river och ett set i nior tar hem potten på nästan €500, jag tar dock hem sidopotten då den andra motståndaren muckar sin hand. De €60 jag får lyckas jag bygga upp till €90 innan jag tackar för mig, får vara nöjd med att ha marker kvar när jag lämnar bordet. Kvällen avslutas med rail av Thure och Rille där den sistnämnda tyvärr åker 20 min före dagsslutet när han tidigare först förlorat en rejäl pott med TT mot A5 för att sedan få in det med QQ mot KK. All heder åt hans insats, inte mycket att göra i det läget. Thure kör dock på och slutar dagen på 246k eller något åt det hållet, han har i alla fall en fin stack inför den andra dagens spel.

Jag slår följe med honom för att hämta de pizzor vi beställt i receptionen och väl där möter vi en av våra reskamrater som är en aning överförfriskad om vi säger så, mannen är knappt talbar och har ett minne som en guldfisk i det läget. Vi får dagen efter beskåda hans numera klassiska konversation via SMS med sin fru:

Han: "No shots å"
Han: "No whores!!!9"
Hon morgonen efter "Var du rejält full igår eller?"
Han: "Nej nej, det är iPhones autorättning som översatt fel."

Episkt helt enkelt.

Fortsättning följer...

måndag 11 juni 2012

Mediabrus...

Ja just det, glömde också att nämna det att jag lyckats skapa ett visst mediabrus med mitt medverkande i "Dybban flyttar in", såg lite i efterhand att jag hamnat på poker.se:s Svensktoppen tack vare detta plus att en viss GenX ville köra en liten intervju med mig som ni hittar här:

http://generationxpunktse.wordpress.com/2012/06/09/robert-koivulainen-sihvonen-intervjuas-av-generationx-se/

Är inte mycket för självhävdande i sådana här sammanhang, vet inte vad lilla jag skulle ha som intresserar folk och höjer mig över massan. Kul dock att man roar någon i alla fall...

Upptinande...

Kylan verkar ha börja släppt från mitt pokerspel då jag lyckats med några mindre bedrifter under den gångna veckan i alla fall, det började med att jag i onsdags i förra veckan gick och vann djupen(eller Djupet som de döpt om den till nu, totalt nödvändigt) där förstapriset var 3,2k. På torsdagen gick jag och blev tvåa i AW och fick ytterligare 3,6k, tyvärr hade jag tappat typ motsvarande på PLO tidigare under den och förra veckan så rent ekonomiskt var det mer reparation än tillskott. Dock ska man inte underskatta den självförtroendemässiga aspekten då det alltid är skönt att känna att man är med och slåss... Igår söndag fortsatte det med goda tendenser då jag till slut kom på 14:e plats i Söndagssteken, det är dock en turnering som det känns extra jobbigt att dö så där precis innan finalbord då pengarna är helt andra än i de mer "normala" Lillördag/Långlördag und so weiter.

Det var inte mindre jobbigt den här gången då jag får in mina kvarvarande 4BB med AJo mot 55 pre, floppen kommer A-hög men en sjuk femma pissar på mig på turn och jag åker bitter och förkrossad ur turneringen. Hade ju sett framemot en legendarisk HU mot dybban som också var kvar men han åkte visst placeringen efter, poker är inte rättvist. Ska dock inte klaga då jag gjorde en rejält fin utdragning när vi var runt 20-25 kvar, jag har JTo och tar syn på preflopraise. Floppen kommer 98x och jag synar den väntade cbeten, turn kommer J och jag donkbetar ut halvpot bara för att få ett ställ emot mig. Jag vet ju att jag är slagen här men eftersom jag stoppat in halva min stack orkar jag inte vika, jag är ju i alla fall inte död oavsett vad. Motståndaren visar upp 99 för floppat set men det hjälper föga då rivern kommer med en Q, han skulle dock få sin karmarevansch då det var han som till slut slog ut mig.

Lite varierad framgång alltså där jag är rätt nöjd över det faktum att jag börjar leverera lite igen, dock är Steken-torsken grymt bitter. Det är en sådan sagolik turnering att komma långt i och att dö precis när det börjar gälla på allvar känns inte ok, inte alls.

Nyss hemkommen efter att ha bevittnat kvällens fotbollsmatcher hos en kompis i Upplands Väsby, trevligare stämning kunde man ju befinna sig i. Först en värdelös match mellan Frankrike och England där underhållningen var obefintlig, fanns inte en finess att beskåda så långt ögat nådde. Det hela följdes upp av ett miserabelt presterande Sverige som krampaktigt föll rättvist mot Ukraina, motståndet borde inte ha skrämt och Sverige borde ha mäktat med en seger men när man inte ens ger sig själv chansen är det svårt. Usch, EM känns genast mycket tråkigare och Sverige måste i princip spöa både England och Frankrike för att gå vidare, sett till dagens spel är det en utopi större än att jag ska vinna main i WSOP.

EM gör ju att kvällarna ägnas åt fotboll och inte mycket annat, därav utebliven uppdatering här också. Jag stör mig något brutalt på Nannskog dock, denna tomte borde inte få synas eller höras i TV då han är som en Simpsonifierad karikatyr på en speedad kanin som bara rabblar en massa rappakalja. Tyvärr smittar hans beteende av sig på Johanna Frändén vars blick flackar mer åt alla håll än en nunnas på en nudiststrand, hon blir så ivrig att prata också att hon liksom turbomatar ut varje mening i stil med Nannskog och jag får bara andnöd av att lyssna på dessa två. Tur att Pops reder ut situationen där...

Det är inte mycket bättre i TV4s studio där reklamavbrotten avbryts av mellansnack istället för tvärtom, det lilla mellansnack som blir tvingar en att lyssna till "experten" Bojan som sin största merit har att han var "den mest lovande spelaren i Man U 2000". Klart man måste använda de två minuter i halvtidsvilan man har för snack för att låta honom komma till tals med sin eminenta expertis och kunskap inom ämnet...oh the irony. Bredvid honom sitter bara-ett-tonläge-Henke och maler på, om än dock initierat om ämnet. Och då har jag ändå inte ens berört studiodekorerna eller uppläggen med specialinbjudna fans...

På onsdag bär det av till Tallinn för SuperWeekend och jag börjar bli riktigt taggad, ska bli oerhört trevligt på alla plan att komma iväg. Me like it big time.

Nej, nu måste jag nog hoppa i duschen så att jag kommer i säng, är riktigt trött och sliten vilket jag varit sista månaden eller två. Vet inte riktigt vad det beror på men hoppas på att det ger med sig snart, om inte annat tills semestern börjar för annars måste jag nog sova bort en halv vecka eller något för att hitta formen igen. Jaja, guten nacht.

PS. Bilen har ju varit felfri ett bra tag men säg det som varar för evigt, idag upptäckte jag en spricka i framrutan. FML. DS.

måndag 4 juni 2012

Tjänstepojke...

Nu är det mycket tjänsteresor om vi säger så, det hinns inte med mycket mer än att mellanlanda innan det är dags igen men på något absurt gillar jag det. Det är skönt att vara ute i vida världen och känna att det händer grejer, dock har mitt hemmaliv i Svedala blivit lidande då jag numera känner mig som en understimulerad rockstjärna på jakt efter nästa fix istället. Jag börjar förstå hur de känner sig när de väl hittar hem efter en turné på ett par år, det är svårt att landa i verkligheten och börjar leva ett Svensson-liv. Tyvärr har ju inte jag i närheten av samma utdelning vad gäller groupies, inte heller orkar jag leva ut några myter genom att kasta ut TV-apparter ur fönster eller dylikt. Istället knaprar jag försiktigt på en Snickers från minibaren på hotellrummet samtidigt som jag sippar på lite mineralvatten, kolsyrat om jag är riktigt wild and crazy.

Jag får ta tillbaka mitt uttalande om det kvasiromantiska med att sitta i ett flygplan, jag blev utsatt för den vidrigaste stolsgrannen ever i förra veckan. Jag spanar in sluskeländet redan innan vi stiger på och tänker att han verkligen ser ut som något som katten släpat hem fastän han själv tror han är läcker i sin öststatsinspirerade kavaj. Nåväl, väl på planet går han före mig och jag ser hur han viker in mot en rad som borde vara i närheten där jag ska sitta. Fan! Det är ju precis min tvåplatsrad han satt sig på, knappt hinner jag sätta mig innan han börjar peta sig i näsan och det här fortsätter han med oavbrutet hela flygresan bortsett från de gånger då samma hand letar sig innanför byxan hans för att leka lite med lill-snorre. Aldrig varit med om något så vidrigt, försökte ihärdigt att inte titta men likt en olycka drogs mina blickar till hans förehavanden hela tiden och äcklet i mig bara intensifierades. Kom på mig själv att ha stirrat på samma sida i min bok i fem minuter vid något tillfälle eftersom jag var så fokuserad på att följa hans rörelser, flygningen ville aldrig ta slut kändes det som och när jag väl kom av planet ville jag använda en rasp på hela min kropp för att skrubba bort varenda uns av smuts som kan ha kommit från honom. Vedervärdiga människa! Ja just det, han blev tillsagd att stänga av sin telefon vid starten också men tror ni han gjorde det eller? As.

En annan hjälte trängde sig först förbi halva kön vid incheckningen för att sedan vid avstigningen rycka sin väska från utrymmet ovanför sätena med sådan kraft att han sopade den stenhårt i axeln på en annan snubbe som riktigt kved av smärta. Tror ni han ens bad om ursäkt eller överhuvudtaget kommenterade det hela? Ibland får jag lust att bara spöa skiten ur respektlösa människor, trots att jag är en fredsduva personifierad i vanliga fall. Fy fan för människor.

Pokern har gått sisådär, har fortsatt nöta mina turneringar på SvS utan några större framgångar även om det återigen var nära i lördags då jag knep en tiondeplats i LL. Jag vet inte riktigt hur jag tog mig dit mer än med stabilt spel där jag dock tappade rätt mycket marker precis innan finalbordet mot en aggro spelare, bara för att ganska tidigt på FT få in det med AK mot 44 men utan någon lycka dock. Lite bittert att efter fem timmars spel och nästan 350 utslagna spelare senare inkassera knappt fyra gånger insatsen, vem har sagt att poker är tacksamt att utöva. Tyvärr har jag under mina resor också roat mig med PLO-cg på hotellrummet för att ha något att göra och det har gått som vanligt, idag tappade jag t ex en 6k-pott i en hyfsat vidrig pott. Resten av mitt insatta kapital åkte när jag floppade toppset med nötflushdrag där motståndaren satte en hålstege på turn som höll hela vägen. Nej, jag måste driva ut mina PLO-demoner ur kroppen så jag lägger ner eländet. Nog för att jag lugnat ner mig betydligt med det hela det senaste året men det gör ont i själen att spela skiten, även om inte tappen blir så stora i det stora hela. Blä för PLO.

Annars ser jag brutalt hårt framemot SuperWeekend som går av stapeln nästa vecka i Tallinn, vi blir ett hyfsat gäng som drar från Västerås och jag hoppas innerligt att det är dags för min stora liveklonk nu. Jag har sparat min liveform och har inte smekt en grön duk på nästan en månad snart, tror jag kommer att vara absurt taggad och hoppas det slår åt rätt håll så att jag bara går in och kör över allt motstånd. Det vore jag värd tycker jag...

Mediastormen efter mitt deltagande i "Dybban flyttar in" har nu bedarrat och det glädjer mig att jag endast fått positiva omdömen för det hela, de flesta har tyckt att det varit det bästa avsnittet hittills. Säger kanske inte överdrivet mycket då endast tre avsnitt visats men jag känner mig ärad ändå, kul att på något sätt bräcka proffsen Jelassi och Iremark när jag knappast rår på gossarna vid dukarna. Det var en kul grej att vara med på och jag mäktade faktiskt med till slut att se mig själv in action, man får på något sätt låtsas att det är ens onda tvilling eller något som härjar i rutan.

Plockade upp en till synes klockren bok i pocketshopen, "En sista riktig kyss" av James Crumley. Är tydligen en klassiker i hårdkokta detektiv-genren och jag bara älskar språket i den, man får läsa meningarna flera gånger för att plocka in alla nyanser. Stilen är en föregångare till storheter som Lehane och Ellroy som är mina stora deckaridoler, deras skrivande är en konstform i mina ögon. Den här av Crumley verkar också leva upp till sin legendariska status, är en fröjd att läsa den faktiskt. Mer kvalitativ läsning åt folket. Annars kan jag rekommendera "Den sista goda människan" av AJ Kazinski också, sjukt bra bok om man gillar lite udda stories och finess i berättandet. Jag har kommit in i en ny bokmalsperiod och betar av böcker till höger och vänster, många riktigt bra och en som jag tipsat om tidigare("Vi måste prata om Kevin") ska har tydligen blivit film nu också. Läs den innan ni ser filmen, boken är grymt gripande och jag har svårt att se hur filmen på något sätt kan matcha uppbyggnaden i boken. Vissa böcker borde aldrig filmatiseras.

Jaja, dags att knyta ihop säcken för idag, hoppas få återkomma snart med någon form av klonkberättelse. Eller kan jag ha tappat min one time?