Recap Rig(g)a(t)...

Då har jag landat i vardagen här hemma igen även om det fortfarande känns som att det snurrar på i 190 och dygnsrytmen är ju lite svajig efter alla sena nätter med arla bad beats serverade med extra honung. Skönt att vara hemma några dagar innan det bär av till Finland för lite komma-bort-från-civilisationen-tid, det kan behövas för att rensa skallen en aning och förhoppningsvis kommer alkoholintaget säkerställa att nödvändigt antal hjärnceller stryker med och rebootas. Jag har fortfarande lite svårt att smälta min andra turnering i Riga då det kändes som att den var MIN och ingen annans, allt gick som smort innan jag sprang i den dansande psykopatletten. Jag hade ju en sådan väl uttänkt plan för hur jag skulle ta hand om honom men så var pokergudarna tvungna att lägga sig i och ge honom rätt kort vid rätt tillfällen så att han fick det att se så lätt ut mot mig när jag egentligen ägde hans bleka och postkommunistiska arsle. Jaja, jag får som vanligt se mina förlorade pokerpengar som socialbidrag, det är oftast de mest menlösa människorna på denna jord som får dessa så de kan gott behöva lite tillskott i kassan för att försöka hitta sig en bättre tillvaro.

Jag tänkte köra en liten snabb beskrivning av varje karaktär som bidrog med sin del under resan, alla 13 i gänget har sin charm helt klart:

Jörgen - Überführer på HPK och en pokerentusiast uti fingerspetsarna, han har till och med förärats en egen spelstilsbenämning då "att Jörga" blivit ett vitt känt begrepp i mellan-Sverige. Han kom hem med en fin vinstskalp från den sista turneringen som kördes under vårt besök, inte illa pinkat.

Pekka(a.k.a. P1) - En lagom spejsad matematiklärare som reser lätt då han endast hade med sig en datorväska för femdagarstrippen, tillika pizzafantast som försökte knäcka något slags rekord i pizzaförtäring under vistelsen även om sushin fick en nytändning i hans värld också.

Tommy - Mojitokungen nummer ett som dräpte dessa kulinariska dryckesläckerheter i snabbare takt än vad folk dräptes vid borden, han levererade trots detta vid dukarna också och lyckades bärga hem en fin tredjeplats i den dyraste turneringen.

Hannes - En ettrig yngling som är hög på livet och hittade nya vänner till höger och vänster, även han gjorde genomgående bra resultat även om toppresultaten aldrig nåddes. Han och Rasmus for runt som två skållade råttor och hittade på hyss både här och där...

Rasmus - Andra halvan av juniorduon och även han en liten iller av energi som dock var mer eller mindre berusad mesta delen av tiden, om än på ett skönt sätt. Han inledde första kvällen med att köpa sig en cigarr och glida runt som en patron på stället, det är klass.

Calle - En genomsnäll herre som gick ut lite hårt första kvällen både i insats- samt intagsväg vilket gjorde att resten av resan präglades av en liten försiktighet samt en gnutta missmod då framgångarna uteblev trots halvdjupa placeringar.

Kribba(a.k.a. Tur-Kribba) - Han delade rum med Calle och de döpte snabbt sitt rum till "Gula Rummet" då de sprang fruktansvärt kallt, Kribba lyckades komma över startstack en gång totalt i alla fyra turneringar och då var det ändå bara med några hundra marker.

Henke(a.k.a. som E:t i EMD) - Gick långt i en av turneringarna men dräpte desto mer på cg-sidan, tredje kvällen blev en episk holmgång mot de lokala förmågorna där det slutade med rejält plus för Henke trots en torsk med AAA88-kåk. EMD visade sina episka takter ännu en gång och jag är lika chockskadad som vanligt över att ha fått bevittna deras framfart...

Pommes(a.k.a. som D:t i EMD samt Lillgrisen) - En skön bohemaktig lirare som glider mellan de olika spelslagen som om han ägde dom alla, även han gick långt i en av turneringarna men å andra sidan ägde han videoslotsen något brutalt. Han kunde smita iväg en halvtimme här och en halvtimme där bara för att sedan dyka upp med ett vinstkvitto på några hundra.

Harju(a.k.a. M:t i EMD) - Tredje länken i den dynamiska trion som gör alla former av spel osäkra och ett finalbord blev hans facit under resan, det mest episka var dock hans timmen-före-avfärd-rusch vid borden. Han gick iväg med 150 pengar och kom tillbaka med runt 1 200 efter en timme, då hade han fått in ett fyrtal på Ultimate Holdem samt spikat nummer i rouletten tre gånger i rad.

Bengt - Ena halvan av brödraparet och var väl den som levererade bäst vid borden då två ITM blev facit efter stabilt spel, den något mer utsvävande av bröderna vid borden och har alltid nära till skrattet.

Henry - Andra halvan av brödraparet, lite mer tight vid borden men minst lika pratglad och skön som bror sin. Spelade även han stabilt och utöver spelframgångarna var väl hans mest framträdande insats när han tog en tugga av servetten på sushirestaurangen på hotellet i tron att det var något ätbart, han hann även doppa den i soja före intaget.

Som sagt, ett väldigt skönt gäng med en massa olika typer av personer i vitt skilda åldrar som ändå funkar bra ihop. Det som är så skönt med dessa resor är att man kan röra sig fritt mellan konstellationerna, det finns ingen man inte orkar med utan man hittar positiv energi oavsett vilka man hänger med. Det är så en optimal spelresa ska kännas och sällskapsmässigt kan jag inte klaga, visst hade någon fin lettisk kvinnlig lokalförmåga kunnat få byta plats med Harju i mitt rum någon natt men jag ska väl inte begära för mycket. Väldigt lyckad resa socialt även om det rent ekonomiskt hade kunnat gå avsevärt bättre!

Sista morgonen vid frukosten höll vi på att sätta ägghalvorna i halsen för vem satt inte och åt av frukosten om inte självaste Tony G, snacka om att springa på en pokerkändis i oväntad miljö. I min enfald trodde jag att alla proffsen höll till på andra sidan pölen i dessa tider men han var tydligen inte där, en förklaring kan vara att det var någon form av internationellt basketmästerskap i Riga just då och han är ju som bekant sponsor till det litauiska landslaget. Jag måste erkänna att jag blev en aning starstruck av att se herrn livs levande...

Något vi diskuterade en del under resan var alla dessa vackra dealerskor, det är ju uppenbart att de tas in med ganska stor tyngd lagd på deras yttre kvaliteter. Vi kunde också notera att de flesta, om nästintill inte alla, saknade ringar på fingrarna och det kan ju knappast vara trovärdigt då vi snackar om tjejer mellan 20 och 40 där de flesta ändå borde vara involverade på något sätt med någon form av man. Vår paranoida tanke här var i alla fall hur långt kasinot är beredda på att gå för att anspela på det sexuella eller tron om dealerskorna är uppnåeliga på något sätt? Eller är det inte alls så här, har vi missuppfattat det hela något brutalt? Vad jag var mest bekymrad över var ifall de som jobbade verkligen menade något med sina bitvis flörtiga ansatser eller om det bara var ett spel för galleriet, jag menar bara att jag som människa skulle må dåligt av att vara och kommunicera något jag inte är d.v.s. ge mer av mig än vad jag egentligen vill. Jag vet att en viss grad av service och tillmötesgående ingår i alla tjänster men just på de här öststatskasinona känns det som att det går ett snäpp för långt. Inbillning? Jag vet inte, vi är ändå några som reagerat på det. Drömmar om att få ihop det med en dealerska på något sätt? Knappast. De är en del av den drömvärld man kliver in i så fort man sätter sin fot på ett kasino, de vill ju att man ska må så bra som man bara kan på de där ställena så att man sätter sprätt på så mycket pengar som möjligt.

De var ju inte sena med att tvinga på en drinkar då dessa var gratis så länge man spelade och ju fullare man var desto mer spelade man, så är i alla fall deras grundtes och den fungerar nog på de flesta. Det var rätt sjukt att kliva in i kasinot oavsett tid på dygnet då det alltid fanns spelare på plats och pengarna rullade hela tiden, jag noterade dock också samtidigt vilka monsterpass personalen måste göra då samma människor som syntes 14.00 på eftermiddagen även syntes 06.00 morgonen efter och detta flera dagar i rad. Dock verkade stämningen i personalen vara riktigt bra då det var idel leenden och high fives när de bytte av varandra, riktigt kul att se samtidigt som 90% höll hög klass i sitt yrkesutförande också vilket inte direkt är fallet på andra ställen(Malta t ex).

Nu har jag dock bestämt mig, nu lägger jag ner min PLO-cg på obestämd tid och denna gång är det på riktigt. Det blir åtminstone en månad eller två som jag låter de korten ligga, fokus blir istället på turneringar där jag ändå har min allra största edge. Jag vet inte vad som hänt med min PLO men jag får inte ut något av det längre, inga händer håller och jag blir bara ägd gång efter annan. Jag får gå tillbaka till rötterna och till det som jag ändå uppenbarligen behärskar så pass att jag når framgångar tidvis, PLO:n har inte gett något tillbaka på länge utan bara tagit. Jag satte in 2k idag men de försvann rätt snabbt, jag låg väl plus 500 som mest men sedan kom nedsablandet till slut. Enough is enough.

Viktmässigt ska jag också som sagt ta tag i saker och ting men det blir efter min Finlandstripp som jag åker på i övermorgon, jag ska njuta av den här semestern för att sedan sparka igång på allvar. Jag var på G-Star idag och provade lite skjortor och de satt ju som ålskinn på mig, trots detta lurade grabbarna där på mig en T-shirt och en form av tröjjacka för habila 1 900 kr. Det är dyrt att gå in i den affären, jösses.

Nu ska jag urinera för att sedan ta en dusch innan läggdags, är en rätt viktig dag imorgon då jag ska iväg på en grej som kan ge sköna effekter i långa loppet. Hold your thumbs, folks.