WT FTW...

Nu har det gått mer än lovligt långt tid med uppdateringar här men tjänsteresor samt sjuklighet har ställt till det lite så tiden har sprungit sin väg utan att jag ens knappt hunnit reagera och på tal om tid som springer fyller det här ståtliga praktexemplaret av finskt ursprung 34 år imorgon. Vad fan? Var tar alla år vägen? Om ni hade frågat mig för tio år sedan hur mitt liv skulle se ut vid den aktningsvärda åldern av 34 hade jag ju lätt sagt att jag har typ två ungar, en fin tjej och kanske ett hus men troligtvis en större lägenhet där hela härligheten inryms. Och utfallet? Ja, enda pussyn jag har är katten och de enda ungar jag har att ta hand om är väl kvalstren i sängen typ. Jag är dock inte bitter för det inte, jag är bara snart gammal och totalt passé fortfarande sittandes med en TV-spelskontroll i handen undrandes vad som egentligen hände. Och inte har jag blivit pokermiljonär heller...då hade kanske det andra löst sig också då min naturliga dragningskraft verkar ytterst minimal gentemot det täckta könet, jag har ju inte direkt någon form av maktinflytande att komma med heller så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jaja, ett år närmare döden är man ju i alla fall...

Den senaste veckan har jag ännu en gång fastnat i det white trashigate av det white trashiga nämligen Big Brother, jag är ju en gammal veteran inom den genren då jag i princip kollat på alla omgångar som gått och fråga mig inte varför. Jag vet ju att det är skräp-TV när den är som sämst men jag tittar aldrig på något annat i form av "Bonde söker sugga" eller "The biggest fuckup" så jag tycker mig ha förtjänat min ranson av vidrighet också, jag blir bara så fascinerad över att det faktiskt finns människor som dessa på riktigt. De är ju så kapitalt hjärndöda att det inte finns ord för det och det är tragiskt att se t ex alla tjejer som har sprutat in både det ena och det andra i läppar, bröst och gud vet var. Det är hyfsat uppenbart att dessa människor har mängder av problem som de brottas med och att de är beredda att offra mycket för 15 minutes of shame, det blir lite läskigt som nu igår när en av deltagarna fick någon form av psykos där han trodde att det hela var något i stil med filmen "Truman Show" där en man hamnar i en fejkad tillvaro där allt kretsar kring honom. Den här killen i Big Brother började få spontana skrattanfall och gick och muttrade för sig själv att han nog vet att Big Brother lyder hans minsta vink och så vidare, skrämmande att se faktiskt. Nu blev det så att han och hans tjej som också var med i huset plockades ut ur/lämnade det hela, lika bra det för jag tror den killen behöver seriös hjälp just nu. Jag kan förstå att huset är en påfrestning utan dess like men samtidigt borde man vara hyfsat medveten om vad man ger sig in på och om man till exempel är medveten om att man har lite psykisk labilitet i sig så ska man kanske inte sikta in sig på något dylikt, det är väl dock där självinsikten kontra viljan att synas kommer in. Det vidrigaste i år är dock att de skickat in en man som numera är en kvinna, alltså en som bytt kön. Jag har absolut inget problem med att någon byter kön eller vilken läggning man har, vad jag dock motsätter mig något oerhört är det etiska i att inte låta motparten veta sanningen. Förstå vilken mindfuck det blir för någon kille där inne om han råkar ha sex med vederbörande bara för att sedan få veta att hon egentligen är en omgjord han, jag skulle se det hela som så otroligt respektlöst och förnedrande beteende. Kärlek är kärlek oavsett vilka det är emellan, inget om det som sagt, men jag tycker det här är så pass väsentlig information i sammanhanget att det bör klargöras tydligt från första början. Jaja, nu är ju inte jag direkt i det läget att jag behöver bekymra mig om liknande problematik men det är bara lite chockerande att se någon agera så... Vi får väl se hur länge jag orkar följa spektaklet, det är ju ändå ett fascinerande skådespel fullt med dårar som man får ta del av.

Pokermässigt har det väl varit rätt lugnt ett tag nu, spelar väl en del men det går tungt. CG-sessionerna på SvS är ständigt back, jag klarar inte av att bemästra fisken där än och observera att jag fortfarande kallar dom för fisk då jag anser mig besitta en fördel gentemot dito men det är svårt när mina händer aldrig får hålla. Turneringarna går däremot bättre men där är det också hyfsat tungt med hur korten faller efter att allt åkt in... Igår körde jag t ex LL på SvS och är hyfsat med när vi är runt 50 kvar, jag har runt 14BB i stacken när jag får KT i BB. En dåre vid namn catart dubblar från UTG och alla andra viker till mig, jag känner mig nödgad att syna och gör så. Floppen kommer fina K-hög och jag är 100% säker på att jag har honom och jag vet hur aggro han är så jag checkar till honom, han gör precis det jag förväntar mig d.v.s. c-betar och efter lite låtsasfunderande ställer jag honom varpå han efter lite funderande tar synen. Vad han har? A4o, naket och utan träff eller något som helst drag bortsett från runner-runner. Vad tror ni han får? Runner-runner stege. Det är rättvisa, istället för angenäma 25BB(som är typ värd minst det fyrdubbla i reellt värde på SvS även om det ser lite ut ur ett generellt perspektiv) så är jag ute brutalt rövknullad. Det sköna är dock att jag slutat bry mig, jag blir inte ens förbannad eller ledsen eller något längre, jag rycker bara på axlarna och undsläpper mig ett "Jaha, fisken premieras ännu en gång...". Lite trist dock att det alltid blir så här för mig när det väl börjar bränna till, jag ligger ofta bra med men blir nedsablad i slutskedet. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med det här, jag tycke att mitt spel håller bra annars men det är ju hyfsat svårt att försöka förändra sättet korten faller när pengarna väl åkt in. Live har det blivit en del spel på Aqva och senast idag var jag där för lite lagturneringsspel, jag fick slå ihop mina påsar med Statoil(som tyvärr ska fly staden) och vårt lagnamn blev helt självklart "Fisken och Lejonet". Lite poetiskt nästan med stjärnteckensantydningarna. Nåväl, vårt äventyr skulle bli ganska kortvarigt då vi blev hyfsat lemlästade tre gånger om. Först tappar vi en hel del i en pott där vi försöker jaga ett öppet stegdrag som aldrig sitter och trots visad aggressivitet checkar motståndarna ner det på river för att visa Q-hög mot vår T-höga hand, det är förnedring i världsklass. Strax därefter tappar vi än mer när vi floppar toppar, turnar topp två där dock en flush blir realitet samtidigt vilket i och för sig besparar oss säkert en del marker då vi bromsar upp spelet. Det visar sig till slut att de nämligen dragit in en stege med sina 42 mot vår AQ... Nådastöten kommer när vi hittar JJ och får ett omslag efter vår raise, vi trycker in keramiken hyfsat självförtroendefullt bara för att få dagens slowroll serverad till oss då motståndaren säger något i stil med "Jaja, jag antar att jag måste syna...ja, jag tror vi måste syna men ni har fortfarande en chans..." bara för att vika upp AA. Jovisst, vi har en chans men den kan räknas i entals procenttal. Floppen kommer AQT så vi får lite outs som fylls på än mer på turn då en 9:a kommer men rivern blankar obviously så vi är ute. Being Koivulainen typ.

Nej, pokern går tungt och har gjort så det senaste året då framgångarna uteblivit tyvärr, jag hade ju en del chanser på större genomslag förra året men mentala hälsan var ju inte den bästa vid dessa tillfällena varför spelet också blev lidande. Jag får hoppas på bättring i år och att jag kan få komma till i något större event igen för att bevisa att jag faktiskt mäktar med den nivån också.

Kvällarna den senaste tiden har ägnats åt en del TV-spelande då jag först klarade av Mass Effect 2 som verkligen var så bra som alla påstått att det skulle vara, ett riktigt rymdepos i Hollywoodklass. Därefter har jag fokuserat stenhårt på ett annat mästerverk från senare år i form av Fallout 3, det är ju så otroligt välgjort och fascinerande så att jag aldrig vill att det ska ta slut. Tyvärr börjar jag väl närma mig slutet av spelet efter många timmars nötande, som tur är finns ju numera Fallout New Vegas som kan fylla tomrummet när jag väl är klar med Fallout 3. Fallout New Vegas utspelar ju sig så som namnet antyder i ett Las Vegas som dock är kärnvapenbombat till oigenkännlighet, det är ju det hela Fallout-konceptet bygger d.v.s. att man ska försöka överleva i ett kärnvapenförstört samhälle. Om ni har tid och ork att ge er in i den spelvärlden kan jag inte annat än att rekommendera er att göra det, all tid ni lägger in i det kommer att ge er så mycket mer i retur. Det är en upplevelse att spela dessa spel med alla karaktärer och utforskningsmoment...

Filmer har det väl tittats på också men jag kommer banne mig knappt ihåg några av dom och det säger väl allt som behöver sägas i princip, det var länge sedan det kom någon riktigt bra film som berörde en ur ett mer permanent hänseende. Vad som dock berört mig är en dokumentär kallad "Dear Zachary" som bl.a. går att se på SvtPlay, det handlar om en kompis till en mördad kille som vill göra en film om vem den mördade egentligen var genom att intervjua alla som någonsin kommit i kontakt med honom. Allt detta ska sedan resultera i något som den mördades son ska få för att kunna lära känna sin pappa trots att han är död, det här är nog den mest omtumlande dokumentär jag någonsin sett. Känsloregistret går från glädje till sorg till ilska och tillbaka till glädje och så till ilska igen, det är en helt sinnessjuk historia som spelas upp framför ögonen på en. Om ni är det minsta intresserade av människans psyke eller hur vi fungerar ska ni titta på dokumentären, ni kommer att få både idoler och hatobjekt under resans gång. Usch, det var länge sedan jag kände mig så omtumlad som jag gjorde efter att ha sett den...

Jaha, vad mer finns det att förtälja? Vi fick visst en till svensk EPT-vinnare igår då Mikael Tureniec tog hem EPT Köpenhamn, bara att gratulera honom till några nya fina miljoner. Jag är inte alls avundsjuk. Jag körde lite Kinect på X360 igår med lillebror och lyckades sträcka mig, det är världsklass. Jag har fått en ny granne ovanför som verkar vara urtypen för en WT-Svensson då han kör "Uhhhh, jag vill ha dig!" 01.27 varje lördagsnatt typ och poppar på rätt högt med musik rent generellt men i synnerhet på helgnätterna. Snart dags för en arg lapp eller ett diskret samtal till störningsjouren kanske, lite smådryggt är det och det tråkiga är ju att jag förvisso har ett antal pensionärer som grannar men de är väl antagligen så lomhörda så att de inte hör något för annars skulle ju de vara givna på nyss nämnda aktiviteter. Vi får väl hoppas att han lugnar ner sig, jag vet ju inte om jag direkt vill gå upp och ringa på då jag för en tid sedan t.ex. läste om en ung kille som blev ihjälhuggen av en granne för att det "knarrade när han gick". Om vi börjar mäta störningsgrad på det sättet så är jag nog inte så lättstörd ändå, om knarrningarn resulterar i knivmord.

Nej, nu är det nog dags att knyta sig och ta en dusch innan sängen intas, måste ju vara pigg och fräsch inför min stora dag imorgon då hela världen kommer att le mot mig. Eller så får jag den vanliga påpissningen trots att det är MIN dag...jag tror på det sistnämnda, fördelen är ju att jag bara kan bli positivt överraskad då. Peace and love, folks.