Den som väntar på något gott...

Innan ni börjar gnälla på min oregelbundna uppdateringsrytm får ni ha i åtanke att min jobbsituation är mer energikrävande än vad den varit på länge, konferenserna avlöser varandra och som om det inte vore nog ådrar jag mig en förbannad förkylning samtidigt också vilket inte gör tillvaron direkt enklare. Nu har dock förkylningen lättat och är på väg bort och tur är väl det när tjänsteresorna börjar göra entré på riktigt, som ni märker är det ingen dans på rosor direkt att vara Koivu just nu.

Pokermässigt har jag inte hunnit med mycket alls, körde Febern och Steken förra söndagen och lyckades ta en andraplats i Febern i alla fall och det är ett fall framåt då det varit stor brist på framgångar på sistone. Idag har jag redan klarat av Febern där jag först i princip dubblar med QT mot AK när brädan ligger KTTxT bara för att sedan tappa nästintill allt mot äckel-Snusarn som har 77 mot mina QQ på brädan T75, handen efter får jag AKo och allt åker in pre mot 88 som kåkar på turn. Lagom roligt om vi säger så, nästan så att jag blev lite tilt för ett ögonblick men det var inget lite diskande inte kunde råda bot på. Live har det blivit än mindre spel med alla jobbåtaganden som blockerare, det lilla som blivit har dock inte varit framgångsrikt utan mest bara osköna setups som i fredags när jag åker med AQ mot AA allin pre. Nu till nästa helg stundar dock en rejäl turnering live igen då ASPW ska avgöras, jag ska försöka hinna med den som avkoppling mellan varven och hoppas på någon fin klonk där. Min sovkamrat tog ju hem den förra gången men jag vet inte riktigt vem jag ska slå ihop mina säckar med för att få vinna själv, kanske läge att köra solokvist vad gäller rum och ligga med mig själv helt enkelt.

Igår lyckades jag smita iväg på Thåström-konsert i Örebro och det var första gången jag såg honom live, måste säga att han nog personifierar bilden av en nerdekad knarkare rätt bra. Hela hans rörelsemönster skriker påtänd-heroinist-mitt-i-rusets-peak, dessutom borde han vid det här laget ha hyfsade problem med sin högra armbåge med tanke på vinkeln på armen när han håller i mickstativet. Säg vad man vill om honom men han vet hur man sätter upp en show, hans närvaro på scen är brutal och sångrösten är grym trots att det är live. Många sköna låtar hinner han riva av innan jag och storebror måste avvika då det dykt upp lite problem på hemmafronten för honom, jag är i alla fall nöjd över att äntligen i alla fall ha fått se husguden in action. Tror nog det blir en hel del lyssnande på honom framöver... Problemet under konserten var dock att hans deprimerande texter fick mina tankar att flyga iväg åt äldre äventyr till och det var nästan så att gråten blottade sig i ögonvrån men jag bet ihop, orka bryta ihop och bjuda på egen show. Ok, så illa var det inte men nog slog hela atmosfären an ett antal känslomässiga strängar, blir ju lätt så med den här karln.

Den lilla tiden jag haft om kvällarna har gått åt till att slappna av med xboxens hjälp, har gjort allt för att beta av Mass Effect 3 som dök upp för några veckor sedan. Är fruktansvärt nyfiken på slutet som har skapat en storm inom spelcommunityn, det hela ska tydligen suga mer eller mindre hästballe och vem är inte nyfiken på något sådant. Jag är bara några uppdrag ifrån slutet men måste klara av lite annat ur achievementhänseende innan jag går vidare så jag tror inte jag hinner med att uppleva slutet förrän nästa helg, efter det blir det till att ta del av debatten på allvar för att se vad poängen egentligen är. Riktigt bra spel är det så långt dock, mycket likt tvåan men det är ju inte av ondo utan snarare tvärtom. Det unika med spelserien är ju att saker som du gjort i första spelet kan ha påverkan i det tredje beroende på vilket beslut du tog, om du t ex räddade en viss karaktär i ettan kan denne ge dig hjälp i trean och så vidare. Ett rätt unikt koncept så långt i spelvärlden ur ett ambitionshänseende, häftigt att de orkar fullfölja det med tanke på alla beslutsträd som måste växa fram med dylik hantering. Kliar lite i fingrarna över att sätta igång att spela igen och vem vet, jag kanske har klarat av det ändå mot slutet av natten idag...skulle inte bli förvånad...

I filmväg har det betats av två verk:

Titel: The Grey
Genre: Thriller

Liam Neeson spelar en vakt som försvarar arbetare mot varg i Alaskas(tror jag) ödemark genom att ha utkik och skjuta de vargar som kommer för nära, allt detta förändras dock drastiskt när det planet han och några arbetare flyger med kraschar. Endast sju överlever kraschen mitt ute i de snötäckta ödemarkerna men snart förvärras situationen av en territoriell vargflock, Neesons jaktkunskaper ställs på sin spets. En riktigt bra film för en gångs skull, tät stämning och relativt trovärdig i sin uppbyggnad. Liam gör en gjuten roll som vanligt och även de andra karaktärerna uppfyller sina något stereotypa roller bra, en klockren lördagsrulle om ni frågar mig.

Betyg: R R R R

Titel: MI4: The Ghost Protocol
Genre: Action

Den fjärde MI-filmen och jag vet inte om det blir bättre direkt, knappast. En sliten Tompa Cruise försöker agera stenhård agent och mixen av humor och allvar känns inte riktigt genomtänkt, det som förr var finurligt känns nu mest som en gammal utarbetad formel. Storyn är i alla fall att en galen svensk professor(Nykvist) ska skjuta av kärnvapen och Toms team måste stoppa honom, trots att de tvingats gå under jord även för sin egen organisation(därav Ghost Protocol). Det är klart det är tuffa actionscener rakt igenom men filmen tar aldrig fart, man har sett allt så många gånger förr och utan nytänk faller sådana här försök pladask för mig.

Betyg: R R

På det allmänna planet har det inte hänt mycket, bilen är nu återigen i full funktion efter att fönsterhissen reparerats och den sketna bilaffären gav mig ju en riktig pärla i substitut att ha så länge Audin var inne på reparation. Jag fick en Renault från uråldern som kändes som en jävla traktor, jag tror de plockade den sämsta bilen de hade med flit och det känns ju moget av dom med tanke på vad det för bil jag hade köpt av dom från början. Nej, kundhantering är väl inte deras starka sida direkt om vi säger så, känner mig halvt rövknullad även där så som överallt annars i livet.

Nej, nu är det dags att roa sig med annat men jag ska försöka hålla er lite mer frekvent uppdaterade även om april inte bådar gott på något sätt. Kanske bara är skönt att slippa bitterheten för en stund, vad vet jag. Adios amigos.