Busy little bee...

Det vore en grov underdrift att säga att saker och ting rullar på rätt friskt just nu, den ena tjänsteresan avlöser den andra och dagarna flyger bara iväg bokstavligt talat. Jag hann med en heldag hemma i helgen och den tillbringades till stora delar i soffan, filmtittande varvades med lite xboxande för att sedan avsluta kvällen med lite pokerturneringar på SvS men var sak i sin ordning:

Titel: 22 Bullets
Genre: Actiondrama

Ett tips jag fick från en fiskkompis på SvS, jag hade i och för sig hört talas om den i förbifarten i något sammanhang men kände efter lite pushande att det nog var läge att plocka den här. Det hela handlar om en maffialedare som dragit sig tillbaka men helt plötsligt utsätts för ett mordförsök där han skjuts med just 22 kulor, efter det handlar det om en intern kamp för honom att fortsätta hålla sig borta från sitt tidigare liv eller att utkräva blodig hämnd. Jean Reno gör en övertygande roll som denna maffia-capo och levererar som vanligt, till viss del påminner hans hårdhet i filmen om mästerverket Léon även om den här inte har samma mörker som den filmen. Helt klart en sevärd film som är riktigt rå och direkt i sin stil, det sparas inte på blodiga detaljer eller kulor för den delen heller.

Betyg: R R R R

På xbox-sidan har tiden fortsatt ägnats åt Mass Effect-serien och det fortsätter i gammal god stil, kvaliteten är genomgående och det är som att vara regissör för någon scifi-film när man väljer hur storyn ska fortsätta utvecklas. Utöver det är det dock ganska lugnt på spelfronten just nu, här i dagarna släpptes dock Dead Space 2 som är ett givet köp då det första spelet var riktigt bra och jag ser framemot lite mer alienslakt för det kan man väl aldrig bli riktigt trött på. I veckan körde vi också igång vår sedan länge begravda Borderlands-grind vilket väckte gamla goda minnen till liv och nu brinner alla fyra i sällskapet av iver att boka in flera spelkvällar, det är att lätt att vara skeptisk mot ett gäng 30-plussare som ägnar kvällar åt att köra spel över nätet men det är inte alls så tokigt som det låter. Det är ett avslappnat umgänge där skitsnack varvas med lite pikningar och mycket samarbete, inget som i mina ögon på något sätt kan vara skadligt då många sinnen stimuleras.

På pokerfronten har det rullat på helt ok, jag körde som sagt tre turneringar i lördags i form av 500-kronors, LL och djupingen på SvS. Det var ett tag sedan jag körde några turneringar på nätet men formen verkar god då jag kom i pengarna i två varav jag i 500-kronors lyckades bärga en fin tredjeplats, lite trist att inte ta hem hela eländet då jag dominerade finalbordet. Jag kom in på det som siste man men det tog inte länge förrän jag tog ledningen och den behöll jag från att vi var nio kvar tills det bara återstod tre. Jag är dock nöjd med det hela och i djupingen kom jag på en 14:e plats av närmare 400 spelare vilket inte heller är fy skam, dock ger det ju inga pengar där då det bara i princip är topp tre som får några pengar att tala om. Som vanligt kunde jag dock inte hålla mig ifrån cg-borden så jag hann slaska bort nästan 2k av vinsten på nästan 6k innan jag cashade ut resten, idag tappade jag ytterligare 1k när jag här på tjänsteresan ville slappna av lite på kvällskvisten. Det trista är att jag mer eller mindre visste att det skulle hända då jag inte hade tålamod eller ork att spela egentligen, det är ju lite trist när man inte lyssnar till sitt inre men jag blev lite semitiltad då jag flera gånger om byggt upp mig bara för att bli slaktad igen. Jag torskade t ex en 2k-pott på 1/2 där jag får in pengarna på turn mot två lirare som går mot samma flush och jag har nötstegen. Självklart sätter de ju flushen på river, inget oväntat där trots att de blockerar varandra. Standard. Det är ett swingande med PLOn men ändå kan jag inte hålla mig därifrån, jag vill fortfarande hävda att jag har en edge mot många av låglimitspelarna på SvS. De är så fruktansvärt dåliga och det bekräftas av att de konstant kallar mig för fisk när jag tömmer dom, att jag sedan blir slaktad i de större potterna är en annan femma. Jag sprang på en riktigt obehaglig karaktär vid borden häromdagen, helt ur det blå förföljer han mig vid borden och är totalt osympatisk i sin stil. Jag kände mig smutsig och illa till mods efter att ha utsatts för hans förföljelse även om den inte påverkade mitt spel, tycker det är rätt trist när det ska behöva gå så långt men det är inte mig det är synd om utan honom som måste agera dylikt mot främmande människor vid borden. Annat var det när jag för ett tag sedan t ex omvände en som till en början kallade mig för både det ena och det andra bara för att sedan konstatera att han aldrig trodde att han skulle säga det men han tyckte till slut att jag var riktigt skön. Det är så jag jobbar...

På pokerfronten ser det riktigt trevligt ut på livefronten till helgen, Aqva har sin nyöppningsturnering och intresset är på topp då turneringen är fulltecknad plus en reservlista som växer för varje dag. Det blir nog en härlig pokerfest och jag får väl hoppas klonken kommer för egen del, vore rätt fint att få en riktig sådan live igen då det var ett bra tag sedan sist.

Synkronicitet, har ni hört det begreppet förr? Det är en viss Jung som myntat det och det hela går ut på att vi i livet har en massa tillfällen där olika händelser som egentligen saknar samband skapar en stark känslomässig och psykisk betydelse hos den berörda personen. Det kan t ex vara att du under en dag går runt och funderar på vad en kompis som du inte sett på tio år gör bara för att i nästa stund få ett samtal från just denna person men det kan också röra t ex kärleks-, yrkes- eller familjemässiga ämnen. Jag är i alla fall en hyfsat stark förespråkare för detta då jag känner att vi utsätts för alltför mycket händelser som i sin slumpmässighet känns alldeles för osannolika för att inte ha en tyngre betydelse bakom, jag tror dock inte på någon större makt i form av en skäggig turbanbärare utan tror att det snarare rör sig om en övergripande livskraft av något slag. Det må låta flummigt men jag är övertygad om att vi är med om för oförklarliga och starka upplevelser för att det inte ska finnas någon mening bakom... Jag har i mitt liv varit med om ett antal sådana tillfällen där det känts som att jag blivit involverad i en synkronicitetshändelse, ett hyfsat aktuellt exempel ur vänskapskategorin är när jag för snart ett år sedan kom att tänka på en högskolekompis till mig som jag inte hört av på säkert åtta år. Vi hade väldigt bra kontakt under studietiden och skrev bland annat en uppsats tillsammans och jag hade väl till och från tänkt på honom under åren men just den här dagen var det extra mycket funderingar. Jag satt samtidigt och surfade på Flashback där jag läste om aktuella brott bara för att helt plötsligt fastna med blicken på ett gammalt fall när jag bläddrade igenom listorna, jag vet inte varför men av någon anledning började jag skumma i den tråden och döm min förvåning när jag sprang på polarens förnamn. Det handlade om ett dubbelmord i Stockholm och jag fick en klump i magen, frenetiskt bläddrade jag igenom sidorna för att försöka få efternamnet och till slut kunde jag konstatera att det var min studiekamrat det rörde sig om. Han hade tydligen blivit avrättad ett år tidigare och insikten av detta tog mig ett bra tag att smälta, han hade knappast gett intryck av att vara av den kalibern att han skulle bli inblandad i något liknande.

Nu kanske det inte är världens bästa exempel men ger väl en viss aning om hur det hela fungerar, det handlar alltså om att av varandra oberoende händelser samverkar för att skapa en stark psykologisk effekt hos personen ifråga. Jag skulle ju kunna gå in på andra kärleksmässiga exempel men de är nog för privata för att tas upp i detta forum, det hela är i alla fall ett tänk som genomsyrar mitt liv. Det finns en mening bakom det mesta och det är inte alltid man förstår händelsernas samverkan förrän långt efteråt, det som till en början känns som ett bakslag kan i slutändan visa sig vara guld värt då det styrde undan en från en annalkande katastrof. Det är rätt många sådana besvikelser de senaste åren som visat sig vara en knuff i rätt riktning för mig istället, jag har kunnat förstå innebörden i smärtan efteråt när det hela fogats till mitt ärrade jag som gjort att jag blivit än starkare. Nu vet jag att jag flummat iväg ordentligt men jag tycker konceptet i sig är verkligen intressant, jag kan starkt rekommendera den som känner sig det minsta nyfiken på ämnet att begrunda sig i det. Det kan ge er insikter som ni inte hade en aning om...

Jaja, vi släpper det tunga och knyter ihop säcken för ikväll, jag sitter här och sippar på en cola men har siktet inställt på dubbelsängen bakom mig. Det gäller att ta vara på de sömntimmar man kan få på dessa resor så jag får nog be att återkomma till helgen och då förhoppningsvis med en vinnarkrönika från Aqva. Peace and love, folks...