Voine voine...

Ack vad tiden flyr, det har varit en nästintill sinnesrubbad vecka med fullspäckat schema och full fart. Som jag redan nämnde i föregående inlägg var det alltså tjänstersa från måndag till onsdag som gällde där jag vid hemkomsten i onsdagskväll var mer än lovligt slutkörd, trots detta blev det lite X360-spelande tillsammans med det nyfunna gamergänget med Valterego i spetsen under senkvällen. På torsdagen hann jag knappt vakna innan det bar av till Club Aqva för att hjälpa Plzd2BeatU med iordningsställandet av lokalerna, vi var nio man som bar och kånkade så svetten lackade och ryggar knäcktes. Efter åtta timmars slit var det mesta uppriggat även om det självklart återstod en hel del småsaker att fixa innan allting var klart för premiären. Trots slitet var dagen lyckad och umgänget trevligt, mitt i allt skönt skitsnackande kändes det knappt som att man jobbade överhuvudtaget. Det hela avslutades med en freeroll för alla som hjälpt till på kvällen men jag åkte ju självklart ut först, jag får in allt på ett färgdrag mot Thure som hade någon form av träff med 83o eller liknande. Standard för honom. :) Efter att ha dumpat Ola och Larssa på vägen hem ramlar jag ner i soffan bara för att bli inbjuden till ännu en omgång X360 och Gears Of War II och jag är ju inte den som är den så jag hänger på. Jag förvarnar dock innan att jag nog inte blir så långvarig då jag är totalt slut men jag får ju äta upp mina ord då vi håller på till 01.00 innan vi ger oss MEN vi kncäker hela Hordes-läget i alla fall och jag kan inkassera 30 fina achievementspoäng. Snyggt jobbat, grabbar!

Fredagen blir ju som ni förstår även den hektisk, jobbet avklaras under halvt komatiskt tillstånd och efter att ha vilat en stund hemma kommer storebror förbi då jag ombetts av hans fru att hänga på honom på en konsert med L.A. Guns då det är hennes födelsedagspresent till honom. Vi dundrar iväg till Sigurdsgatan 25 och blir lite förvillade först vart vi ska då Lisa Ekdahl spelar samtidigt varför det är lite svårt att veta var vi ska in någonstans. Till slut hittar vi dock till rätt lokal och blir milt sagt förvånade över den obefintliga publiken, det är typ vi och fyra till där bortsett från personal och bandmedlemmar som chillar. Konserttiden var satt till 19-01 och konserträv som man är så trodde ju en annan att det hela skulle sparka igång runt 20.00 med tanke på att det var två förband också. Icke sa nicke, inte förrän 22.15 drar det hela igång och efter att ha stått och vandrat runt i lokalerna i tre timmar så är vi ganska tröttna och slitna redan då. Nåväl, först kör bandet Badmouth igång och det är väl ingen höjdare förrän sångaren från Carnal Forge gör ett gästspel och pissar över Badmouth-sångaren totalt i skills-väg. Satan vad den gossen kunde sjunga! Efter ett litet break tar nästa förband över, det är ett italienskt sådant med en kvinnlig sångare och de låter helt ok och har hyfsat ös i sina låtar. Publiktillströmningen har tilltagit en aning och det slutliga antalet av runt 70 personer har infunnit sig i lokalerna varpå det nu alltså är dags för huvudakten, L.A. Guns. Jag har aldrig hört bandet förut men har ju hört talas om dom och vet att de är en grundsten i sleaze-rockens historia tillsammans med Mötley Crüe och Guns'n'Roses. Bandmedlemmarna är verkligen arketyper tagna ur rockens värld: trummisen ser ut som en korsning mellan Lars Ulrich och Jack Black, gitarristen ser lika dinosauriesliten ut som vilken som helst av medlemmerna i Rolling Stones, sångaren är lika spasmisk och påtänd i sitt rörelseschema som vilken pundare som helst och bassisten är en ung pojkspoling som tagits in i brist på andra hugade aspiranter. Professionaliteten och inställningen går det dock att inte klaga på, hela bandet agerar som om de skulle spela inför 5 000 snarare än 70 och de småsnackar med publiken hela tiden och uppnår därmed en skön kontakt med fansen. Det är bra ös genom hela konserten och sångaren imponerar med sin varierade sång där jag ibland undrar om det ens är samma snubbe som sjunger allt då det är verkligen skillnad på sång och sång låtarna emellan. Efter en dryg timme har de lirat klart och drar sig snabbt mot omklädningsrummen och jag och storebror drar oss hemåt, möra men glada åt en trevlig livemusik-upplevelse.

Igår var det så dags för den stora premiären på Club Aqva, jag plockar upp Wettis på vägen och vi ankommer till klubben ca 40 min före start. Tillströmningen är redan hyfsad och jag får köra lite celeb-spotting åt Wettis utanför och peka ut de största profilerna på den lokala scenen. Äntligen får jag dessutom ett ansikte på min nemesis från Nordicbet-tiden då jag ofta blev brutalt tagen av en viss PekkaPung, nu vet jag hur han ser ut ifall han försöker sig på något mer så han bör nog passa sig framöver. Starten var satt till 13.00 men det tar lite längre tid än tänkt med inregsistrering och annat men till slut kommer vi igång, 10k i startmarker och 30-minutersperioder. Jag får ett tungt första bord med Råbe, Rille, Rami och Everland som de största hoten men fisk-Magnus tog snabbt kommandot över bordet då han dominerade rätt hårt i början. För egen del börjar det lugnt, jag håller mig väldigt passiv länge och det mest för att jag inte får något spelvärt alls. En bit in i turneringen får jag 67hjärter som jag ser en flopp med efter att Rami har raisat pre, floppen kommer 235 med två hjärter. Rami bettar ut runt 2/3 av potten och jag plus en kille till synar, jag funderar länge på att ställa här men känner att det är ett ganska stort move så här tidigt i turren även om potten var hyfsat stor. Nåväl, turn kommer en 2:a till och Rami instaställer varpå jag inte kan annat än att vika vilket den andre killen också gör. Det visar sig senare att Rami hade två sketna klöverkort som han gjort en missread på då han trodde att han plockade upp klöverdraget på turn fastän det var en spader som föll, höga skillspoäng på den handen. :) Efter det är jag nere på drygt 6k och bannar mig själv lite för att jag inte ställde på floppen, jag tar dock nya tag och börjar vinna lite småpotter här och där. Jag kommer in i en liten rusch där jag går från 7k till runt 18k på typ tio händer, efter det tappar jag några k innan det är dags för splittring av vårt bord.

Det nya bordet jag hamnar vid börjar rätt bra, bland de första händerna jag plockar upp får jag JJ men efter raise från mig blir det fold hela vägen runt. Strax efteråt får jag dock min första och enda AA för dagen där jag till slut hamnar all-in mot Eric pre, han har JJ och jag lyckas dubbla upp mina 13k. Efter det är jag lite mer passiv igen för att korten dör ut ännu en gång, till slut blir jag dock så trött på att folda att jag börjar gå med i potterna med lite sämre kort. Vid blindsnivån 500/1 000 kommer en rejäl hand, jag har 67o i mittposition och Guldbullen bettar ut från UTG. Jag är rätt förvirrad i det här läget och tror att han bettat 1 500 varför jag gång efter annan upprepar att det är ett riktigt skumt bet, 1,5xBB liksom. När jag väl synar bettet börjar folk gnälla direkt och påpeka att det minsann är 2,5k så jag får snällt lägga till ytterligare en k. Ingen annan är med i handen så floppen läggs ut, den kommer 34x och allt i spader. Jag har sexan i spader och känner på något konstigt sätt att den mycket väl kan vara en out för mig, Guldbullen bettar ut och jag tar bara syn då jag vill få ett bluffläge på turn. Gladeligen nog behöver jag inte se det som en bluff då en klöver-fyra trillar in där och stegen min är fullbordad, nu checkar Guldbullen till mig varpå jag bettar ut mer eller mindre pott och han ställer mig efter en stunds funderande. Jag hinner tänka tanken att han självklart kan sitta på färgen men så som handen utspelat sig kändes inte det så sannolikt så jag väljer att ta syn. Han sitter på 54 och har alltså två par, jag tar en suck av lättnad och efter att rivern blankat är euforin total. Nu är jag helt plötsligt uppe på nästan 50k, jag känner dock att jag hade rejält flyt i den handen och att jag nog förbrukat en hel del av mina goda karma för tillfället. Handen efter får jag KQo och tar syn på Guldbullens preflopraise(har i alla fall för mig att han raisade), vi ser i vilket fall som en flopp som kommer K-hög och han ställer efter bet från mig. Jag känner dock i maggropen att det inte bådar gott på något sätt, det ligger två klöver ute och jag vet att ifall han sitter på två klöver kommer karman att pissa på mig med tanke på föregående hand och låta honom vinna nu. Efter många om och men viker jag min hand öppet och det går ett sus genom lokalen, ingen fattar någonting men jag förklarar kallt att karman måste tas in i bilden också. Några händer senare är det dags igen, jag har 99 och raisar upp det pre med ställ från Guldbullen och jag är fortfarande inne på karmatänket så jag viker ännu en gång. I efterhand säger han att han i första handen hade AQklöver och i den andra AK, min läsning var därmed korrekt och jag tror nog att jag hade torskat någon(om inte båda) av dessa bataljer om jag valt att fullfölja.

Jag gör också ett brutalt karmamässigt misstag vid bordet då jag i en hand limpat med AJ där Låma limpar efter mig bara för att vi sedan får se Erik ställa, när det väl är min tur att agera får jag för mig i mitt förvirrade tillstånd att det är bara jag kvar så jag viker min hand öppet varpå Låma också viker sin hand öppet. Han visar upp samma hand, AJo, med orden att om jag lagt mig och han inte hade sett min hand hade han synat direkt. Erik säger senare att han hade AK i det läget och jag inser hur oturligt det hela drabbade honom, jag kände mig dum redan då och känner mig än mer dum nu när jag skriver det. Kära barn, här ser ni ett praktexempel på hur viktigt det är att ha bordsnärvaro så att man inte sabbar för sig själv eller ännu viktigare för någon annan. Jag kommer dock att få betala för detta då det är Låma som till slut plockar mig, han borde ju egentligen ha åkt eller åtminstone blivit rejält skadeskjuten i det här läget om inte jag klantat mig. Låt oss dock inte gå händelserna i förväg...precis innan det här bordet bryts får jag KK som jag hamnar all-in mot Erik preflop, han har KJ och floppen kommer KT9 och självklart får man ju aldrig slappna av. Som tur är kommer dock turn med en till T:a och jag är homefree, jag tyckte dock rejält synd om Erik som jag därmed straffat flera gånger om denna dag.

Efter att bordet bryts hamnar jag på ett bord med bl.a. Näsan, Aifus, Tobias L och lite annat löst folk. Första handen jag kommer in i får jag KJspader UTG och höjer upp det bara för att få ett ställ från Näsan som är short, alla andra viker och det är autosyn för mig med tanke på min stackstorlek men tyvärr visar han upp AA. Dessa får stå och han dubblar upp, det börjar alltså inget bra för mig vid det här bordet och det fortsätter på den banan. En för mig okänd snubbe tar runt 8k från mig då jag försöker bluffa hem en pott med en flopp helt i hjärter, han ställer mig dock och jag är helt tom så jag kan inte annat än att slänga min hand. Det går lite upp och ner men jag ligger ändå kvar på runt 40k tills även det här bordet bryts och vi är nere på endast två bord. Jag hamnar nu tillsammans med Helena, Preko, BluffUffe, Låma och Guldbullen bl.a. och jag har fortsatt dåligt kortsnitt men hänger i. Problemet är att det är rätt många som är sugna på att stjäla blinds så det är bets hela tiden och Preko verkar het då han vinner pott efter pott. Jag känner inte att det finns något manöverutrymme och med blinds på 800/1 600 är min stack på dryga 40k inte så märkvärdig då det inte behövs mycket action för att man ska vara committad. En stund in på det här bordet plockar jag upp J9ruter i mittposition och Låma dubblar BB från UTG eller UTG+1, jag tar syn och Johan(Hish brorsa eller något tror jag...) ställer för ytterligare 9k som Låma tar syn på. Det ligger alltså 800+1 600+3 200+3 200+3 200+9 000+9 000=30k i potten när det är dags för mig att agera och jag har runt 40k kvar. Låma täcker mig och jag ser en stor chans att kunna dra hem fina marker med min hand så jag väljer att syna, floppen kommer 7-hög med två ruter och Låma ställer efter en stunds funderande. Jag vet att Låma är ganska labil som spelare och kan i princip göra detta med vilken hand som helst, han kan sitta med AK eller whatever likväl som han kan ha QQ eller liknande par. Det som dock talar emot det senare är att han bara synade pre, hade han haft en färdig och stark hand skulle han nog ha tryckt redan pre. Med detta i åtanke känner jag att jag inte kan vika då jag har chans att ta hem en pott på 100k och få ett brutalt utgångsläge för att nå mitt mål, topp tre i turren. Jag synar det hela men blir helt förskräckt när jag ser att Låma viker upp A3 i ruter, det var ungefär den enda handen jag inte ville se och jag ligger brutalt under. Turn och river blankar varpå Johan tar huvudpotten medan Låma vinner sidopotten med A-hög. Nu vill jag gärna ha folks synpunkter på den här handen, gjorde jag fel eller rätt? Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Vi var åtta vid bordet bör väl tilläggas och 16 kvar i turren, mitt mål var som sagt att komma åt de större av priserna och jag orkade inte sitta och blinda mig till en sketen 8:e eller 9:e plats. Låmas push på floppen går ju definitivt att diskutera också, han har bara draget och en sketen 3:a som kicker, sitter jag på något vettigt överhuvudtaget är han ju smoked. Men men...

Som ni ser var det en hyfsat händelserik turnering och jag fick verkligen en lektion i karmatänk samtidigt som det blir brutalt uppenbart hur mycket tillfälligheter det är som avgör, hade jag vågat syna Guldbullens ställ direkt efter storhanden oss emellan hade han kanske varit ute och inte kommit tvåa som han gjorde. Hade jag inte flippat min AJ så hade Låma antagligen varit ute och därmed hade i alla fall inte han kunnat plocka mig i det senare skedet av turren. Nej, självklart är det mycket skills i det hela men det är så små marginaler som avgör i slutändan och dessa faktorer är ofta påverkade av slumpen. Som helhet måste jag dock säga att det var en av de trevligare turrarna jag spelat på länge där stämningen kändes som att den var på topp hela turneringen igenom, det var mycket nya ansikten för mig och det var trevligt att lära känna några av de karaktärer man bara hört talas om förut närmare. Jag fick förvånansvärt många kommentarer kring mitt bloggande också och det verkar ju därmed som att det ändå finns några stycken därute som läser detta, alltid trevligt med lite feedback på det man skriver. Vissa gliringar kom dock om hur detta inlägg skulle vara i sinnesstämningsväg, ifall jag ännu en gång skulle skriva om rövknullande hit eller dit. Ledsen att göra er besvikna men jag kan inte klaga på någonting från igår, jag är nöjd med det spel jag presterade och ångrar ingenting samtidigt som jag inte blev brutalt utdragen heller så ni får hålla er tillgodo med en positiv stämning trots att det inte bar ända fram. Nu får vi bara hoppas på att Club Aqva får en ljus framtid till mötes och att vi alla ses över en grön filtduk snart igen.

Idag har jag knappt gjort något vettigt utan ska iväg till föräldrarna i Hallsta så fort jag skrivit klart detta, resten av dagen är hyfsat utstakad då det blir pizza och Chelsea-Liverpool 17.00 för att samtidigt köra en omgång i tvättstugan igen. Imorgon bär det nämligen av på ännu en tjänsteresa och nu blir jag borta ända till den 16:e oktober så ni får försöka hålla ut utan uppdateringar här på ett tag men jag lovar att återkomma bättre än någonsin. Tyvärr missar jag ju HPK Open som går i nästa helg vilket känns lite extra surt med tanke på att jag ändå tyckte att mitt spel fungerade bra igår, jag kan vara något stort på spåren nu men det får vänta till nästa live-event. Må gott och lev väl, may the karma be with you...

PS. Ett tips från coachen, ifall ni av någon anledning får för er att gnugga ert heligaste i stridsdugligt skick mot strävt tyg så är det inte att rekommendera. Trots den eventuella sköna känslan till en början kommer blodvite att uppstå och det är inget litet blodvite heller, vi snackar traumatisk upplevelse. Jag kan dock lugna er med att den lille har återhämtat sig och är fit(t) for fight igen... DS.

PS2. Jag gjorde inte det medvetet... DS2.