SM-torka...

Jag startade förra veckan med vissa förhoppningar om att kunna hitta någon form av form att börja bygga på online men ack vad jag bedrog mig, jag körde en handfull SM-events men inte bar det någon frukt. Jag fick en bra start i PLO-varianten där jag ett tag låg i ledningen efter första timmen men efter att ha överspelat en AAxx-hand var stacken ett minne blott, jag hade turnat trissen med två hjärter och två klöver ute och när den sista hjärtern kommer på rivern tycker jag att det är bluffläge men inte så svårsynat för motståndaren som sitter på nötfärgen.

Som avslutning på veckan körde jag SM-main på PS och första SM-eventet på SvS, båda tog dock slut relativt snart. 5-manna på SvS gick som vanligt, jag blir överaggressiv i den spelformen och är inne och vevar alldeles för ofta. Main på PS gick en aning bättre, jag kämpade mig kvar i en timme men gjorde även där ett misstag till slut som jag fick betala surt för efter att ha pendlat i stacken upp och ner mellan intervallet 5k och 30k. Efter 2009-års framgång i SM har jag ju närt en dröm att få återuppleva det hela men jag får nog fortsätta att drömma, nu återstår endast hoppet till något av SvSs kommande event och då allra helst main där.

En annan dröm jag när är att ta mig tilll Malta och spela live-SM, jag känner dock inte för att dega hela resan utan söker med ljus och lykta efter ett paket att vinna någonstans på ett någorlunda enkelt sätt. Har ni några stalltips är dessa självklart välkomna, tiden börjar ju rinna ut så smått.

Jag har nu hunnit köra ACIII lite mer och det är ett imponerande spel även om det inte tillför överdrivet mycket speltekniskt, jag är väl en bit in i det hela och känner att jag dras med lika hårt som vanligt i storyn som kittlar mig på något konstigt sätt. Jag får väl fortsätta agera indianrebell i ett inbördeskrigets USA och komma med ett slutomdöme i en snar framtid... Imorgon släpps Halo 4 men jag tror jag hoppar det tills vidare, är ju bara en vecka kvar till CoD:Black Ops II och jag som inte ens hunnit köra igenom MoH:Warfighter. Kostar att ligga på topp eller något...

Ser att monopoldebatten tagit fart igen och jag orkar inte ge mig in i den, det huggs hejvilt ändå och det är nästan mer underhållande att bara popcorn på sidlinjen och iaktta spektaklet i all tysthet. En annan debatt som flammat upp är också kring SvePofs prestationer så långt, där kan jag dock tycka att de skött sig helt ok. De har mer eller mindre genomfört en revision av föregående styrelsers förehavanden samt anordnat ett online-SM samt styrt upp ett live-SM på relativt kort tid, det är nog mer än vad jag mäktat med. Vad gäller online-SM måste jag nog dock säga att jag tycker att det blev ett litet fiasko ifall man ser till konkurrenten SvS, main lockade 1 349 spelare och jag tror det kommer att spöas relativt lätt av SvS som redan har dryga 600 reggade i sitt main. Jämför man första eventet på SvS som var 5-manna med motsvarande på PS så är det kross vi snackar om, SvS fick ihop ett monsterstartfält i sitt första sidoevent där PS bara fick ihop runt en tredjedel i samma disciplin. Noteras bör dock att PS hade något dyrare inköp till sina sidoevent men ändå, håller den här trenden i sig kan det bli riktigt trevliga events på SvS och främst av allt ett riktigt saftigt main.

Annars har tiden tillbringats till största delar med den nyfunna kärleken där det rullar på riktigt bra, det naturliga infann sig från början och så har det fortsatt. Det är en rätt konstig känsla i kroppen som jag har lite svårt att känna igen men jag tror det är någon form av lycka som börjat krypa på mig, det känns äntligen som att t ex en torsk i pokern inte är så mycket att orda om men ni som känner mig vet ju att jag nog kommer att gnälla ända in i graven. Kärestan gör i alla fall ett väldigt gott jobb i att fylla upp tiden mellan pokerslagen där det nästan blir svårare och svårare för mig att avsätta tid och energi åt kortkastandet när det finns något så stimulerande att tillgå på annat håll, det är ingen dålig bedrift att få mitt fokus att skifta så. Jag tror det kan bli riktigt bra i slutändan...

Nu ska jag ägna lite energi åt nyss nämnda tös, hon kör Ruzzle här bredvid mig i soffan och hon utstrålar inte så mycket kärlek direkt över mitt oengagemang. Plikten kallar.