17:e man i fusk-SM...

Jaha, då kom äntligen den efterlängtade SM-klonken...jag hade ju på känn att jag skulle lyckas med något under SM-veckorna på Unibet och SS men att det skulle dröja till absolut sista eventet hade jag ju ingen aning om. Jag kan ju säga att jag var rätt tröstlös efter alla motgångar och snedsparkar fram till main event på SS, känslan var ju så god inför allting men det ville sig ju inte. Nåväl, dryga 2000 spelare bänkade sig i alla fall för huvudspektaklet på SS och det var ett tvådagarsevent där man första dagen skulle köra i 8h40m innan man breakade.

Jag kan ju direkt erkänna att jag inte kommer ihåg mycket händer alls från turneringen, hela grejen blev en sådan intensiv upplevelse att jag gick in med allt jag hade i form av mental styrka i det hela så jag levde bara för varje ögonblick utan att memorera för mycket av det som varit. Jag kommer inte ens ihåg hur första dagen började eller om jag gick bra eller dåligt i mellanläget, det jag kommer ihåg är att jag hade en fin åttonde plats inför andra dagen med 201 spelare kvar. Eller om det var en 13:e plats... :) Ni ser, total blackout är dagens tillstånd. Under första dagen vet jag i alla fall att jag hade en lirare som hette tummen6 vid mitt bord och han gjorde några brutala bluffar mot mig. En hand har jag AK och floppen kommer ATx med två ruter, jag bettar ut och han synar och turn blankar. Jag bettar ut pott igen och han synar ännu en gång, rivern parar border samt ger den tredje rutern. Nu instaställer killen för 100k som också är storleken på potten innan hans ställ, jag har väl runt 250k i stacken vid det läget. Jag har inga större reads på honom men kommer på sedan efteråt att jag sett honom bluffa brutalt åtminstone en gång, nu sitter jag dock själv och försöker ta ett beslut om jag har honom eller inte. Det känns väldigt kaxigt av honom ifall han inte har bättre än mig att ställa i det läget. Han riskerar sin existens med ett gigantiskt move och jag tror inte att sådana lirare finns kvar så långt i turren så jag viker, till min stora besvikelse får jag se honom vika upp 87 eller något dylikt d.v.s. han var helt tom. Efter det blir jag lite halvtilt och han hinner göra några liknande bluffar på mig innan jag faller dit i hans fälla ordentligt... Jag har 55 på hand och floppar set mot honom, floppen har två spader och det blir lite bettande på floppen innan turn ger flushen. Nu bettar jag ut igen och han slår mig all-in, jag är ju väldigt färgad av hans tidigare bluffar och tror att han är ute på svag is igen så jag synar. Han har ju tyvärr dragit in spaderfärgen men som tur är parar sig bordet på rivern och jag får lite payback på honom, om än med väldigt mycket flyt. Han hade ju fått mig precis dit han ville och jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen...

Dag två började riktigt bra och jag tog mig upp från mina 250k till 400k första halvtimmen och fortsatte att bomba i potterna, jag hade mycket tur med mina connectors som verkade sitta var och varannan gång. Jag vet att jag dag ett t.ex. knäckte ett par AA med 78 där jag drar in stegen på rivern bl.a., jag älskar de korten när man har turen med träffarna för de är så sköna att dra in. Efter en stunds spelande dag ett hamnar jag i en rejäl pott, jag har 33 och hänger på en raisad pott pre. Floppen kommer 997 och checkar till honom, han bettar ut och jag slår om, efter en stunds funderande slår han om igen varpå jag slår om ännu en gång. Nu tar han bara synen och turn kommer T, han har runt 210k kvar så jag bettar ut 150k i potten som är i ungefär samma storleksordning som bettet. Han steker bra länge innan han trycker in sitt allt och jag får ta en crying call, han visar upp JJ och rivern blankar. Nu är jag nere på runt 95k och det börjar osa katt på allvar, på något mirakulöst sätt lyckas jag dock hitta tillbaka och fortsätta färden genom startfältet. Guldbullen hänger med på bra också och vi växeldrar varandra genom det allt tunnare fältet av fiskar, jag lyckas hitta händer och träffar i de absolut rätta lägena. Jag tar t.ex. en fin pott med AA mot TT och om jag inte missminner mig dubblar jag med QQ i något läge, jag kämpar i alla fall för näbbar och klor för att hänga kvar.

Chatten har jag avstängd i klienten men jag följer heja-ropen på HPKs och Club Aqvas hemsidor där jag får höra att jag omnämns hyfsat flitigt i SS:s livesändning så jag blir tvungen att slå på den för att höra själv vad de säger. Jag får ju höra att de tror att jag är en finsk flicka t.ex. och det är ju humor på hög nivå, dock får jag en hel del cred för mitt spel och benämns även som "en väldigt intressant spelare". Mitt ego suger åt sig för fulla muggar och jag sporras till än mer stordåd vid borden, när vi är runt 30 kvar lyckas jag pusha upp mig i ledning om så bara för ett ögonbllick men jag ligger där och trycker till och från. Guldbullen är mer stabil med en konstant uppåtgående kurva medan jag är som världens EKG där dödspipet inte är långt borta ibland medan det andra gånger råder rena kakofonin av pip när jag ruschar som en speedad junkie. När vi är runt 20 kvar gör jag och Guldbullen ett procentbyte på 10% och ironiskt nog åker jag ca 30 min senare men absolut inte på grund av dåligt spel utan av missflyt, direkt efter dealen får jag QQ som jag raisar upp och får en syn på. Floppen kommer A-hög och jag slänger ut ett bet som synas, turn blankar och jag slänger ut ett nytt bet bara för att få ett omslag och jag får inse att jag är slagen och vika. Handen efter det får jag TT som jag också får släppa efter raise pre och en flopp i stilen AKQ, sedan dröjer det inte länge förrän jag får AK som jag får se en preraisad flopp med. Den kommer K-hög och självklart åker såsen in, tyvärr för min del har motståndaren AA och jag drar tungt och tunt. Turn och river blankar och jag är i praktiken ute, jag pushar några händer senare med J6ruter men får syn av Ax i ruter. Brädan blankar och jag får tacka för mig på 17:e plats, nästan 24k får jag för besväret...

Efter det blir det att heja på Guldbullen och hoppas på att han tar hem hela skiten, det ser riktigt bra ut ett tag när han till och med leder finalbordet men till slut mäktar han inte med motståndet utan slutar som bronsmedaljör. Riktigt starkt och bra spelat, stora congrats var på plats och fina dryga 340k ner i hans ficka. Tack vare vårt procentbyte fick ju jag tacka och ta emot 32k från honom, gör inte alls ont även om jag gärna hade sett honom som vinnare utan procentbyte också.

En riktigt trevlig upplevelse i sin helhet var det och ett minne för pokerlivet helt klart, äntligen fick jag visa framfötterna i en större turnering och det var riktigt kul att ta emot alla heja-rop och gratulationer. Det värmer ett sargat fiskhjärta som mitt... Tack alla en sista gång för allt stöd, det var riktigt skönt att veta att halva Västmanland följde min och Guldbullens framfart. Synd att vi inte kunde leverera fullt ut men jag tror nog att alla parter är nöjda med prestationerna ändå, vi spelade på vår högsta nivå men tyvärr hade vi inte de sista marginalerna på vår sida. Bara att ta dom nästa gång...