Lättlurad...

Jag ilade hem fort från jobbet idag för att hinna med att köpa ett par nya jeans, tanken var att det inte skulle bli mer än så. Nu är ju inte jag mer än man och jag föll återigen för det klassiska expedit-tricket... Jag hinner knappt in i butiken innan en ung och hipp snubbe kliver fram och kollar hur läget är och så vidare, trevligt bemötande absolut. Han frågar vad jag är ute efter och plockar fram lite lämpliga modeller som jag kliver in och testar, nu visar det sig vara en storlek för liten så han får springa iväg efter ett par större medan jag står och hänger i de för små byxorna. Medan han är borta kliver en ung, söt och tatuerad tjej fram och säger att byxorna ser skitsnygga ut på mig och helt plötsligt väger hennes ord tyngre än snubbens så jag står där fånigt leendes tänkandes "Gör jag det? Är jag verkligen snygg? Coolt!" medan logiken i hjärnan bara skriker "NEEEEJ! Hon tycker du ser ut precis som den plufsiga feta finne du är men hon säger vad som helst för att öka på försäljningen förstår du väl?!?!". Jag skiter i logiken dock och suger åt mig, inspirerad av stunden ber jag killen springa efter ett par jeans i en annan modell som komplement till de förstnämnda. Samma procedur igen, så fort jag fått på mig dom och killen är iväg kommer hon fram och säger samma sak och jag blir lika fånleende igen. Som om det inte vore nog hakar killen på och drar ner en cardigan från en hylla och säger "Prova den här, tror den blir skitsnygg på dig.", lite motvilligt drar jag på mig den och känner mig hyfsat obekväm i den. Han fattar vinken och drar och ta taa, helt plötsligt står lilla tatuerade tjejen där plirandes med ögonen och säger igen att den sitter skitsnyggt på mig. Tack för det, Koivulainen går ifrån butiken 4k fattigare och ett par plagg rikare än tänkt. Vid betalningen lyckas jag ju involvera mig i en konversation med nyss nämnda tatuerade tjej samt hennes kvinnliga expeditkollega, jag har ju lyckats bli informerad under klädprovningen(tack Näsan) om att de har en VIP-kväll med 15% rabatt på allt i butiken så de undrar var jag fått reda på det. Jag ska ju vara lite cool och dra till med ett klassiskt uttryck så jag säger "Äsch, en liten fågel viskade det i mitt öga."...say what? Var fan kom "öga" ifrån? De reagerar ju snabbt på det hela och börjar asgarva, jag försöker för ett ögonblick återta initiativet men det är lönlöst så jag tar min kasse och lommar iväg med deras skratt ekande mot väggarna i den nästan på folk tomma gallerian.

På vägen hem glider jag förbi BMB och plockar upp min long lost rock också så nu är den återbördad till verkligheten, tänkte ett tag strunta i att hämta ut den helt och hållet och låta dom skänka den till någon bättre behövande men orkade inte vara så likgiltig. Nu hänger den i hallen men jag vet inte om jag är lyckligare för det...

Imorgon bitti bär det av till Tallinn för en helg av dekadens och synd...eller i alla fall lite gambling. Ett stycke Superweekend står på schemat och storklonken knackar förhoppningsvis på så här i juletider, måste ju få igen lite deg för att täcka för klädinköpen om inte annat. Jag har märkt en viss övertaggning hos vissa individer vad gäller helgen så jag kommer att tygla mig för att inte dras med för långt i det hela, jag är nöjd om jag bara får ett par dagars avslappnat umgänge med lite skönt folk. Om det sedan blir mer än så under ordnade former så är det bara ett plus, jag siktar dock på att spela turneringen seriöst och verkligen försöka odla fram någon form av klonking skills längs vägen. Efter det bär det direkt av på tjänsteresa så det blir väl tyst här på bloggen ett tag om jag inte orkar skriva några rader vid något svagt ögonblick. Nu måste jag börja packa och dona inför avresan om tio timmar, håll tummarna...