Jag har ju som jag tidigare nämnt haft ambitioner på att återuppta mitt spelande i lite större omfattning nu när allt med husköp och dylikt lugnat ner sig, sagt och gjort så har jag under våren sakteliga letat mig tillbaka till borden för att äntligen i förra veckan hitta några fina guldkorn. Onsdagen kröntes med en seger i Lillördag och följdes upp av en seger i Djupet på SvS på fredagen, det var riktigt skönt att ännu en gång få känna segerns sötma. Jag hade börjat tvivla efter en lång period svacka online men nu har jag fått bevis på att jag kan än, nog för att springet var helt sagolikt i Lillördagen men det ska ju ändå förvaltas hela vägen in. Jag hade ju världens kortaste headsup i den turren också, en hand tog det innan det var slut. Lyckades få färgen på turn samtidigt som motståndaren fick topp-två, var inte så mycket att orda om. Jag hade en hyfsat bra run på gång igår i samma turnering men stöp med runt 60 kvar efter att ha misstajmat två större potter, bara att bryta ihop.
Ikväll betade jag och Valterego av vår 40:e podcast, sjukt att det redan hunnit bli så många men tiden går och vi har ju ändå kört i ett drygt år. Vi är så pass etablerade poddare numera att Ken till och med ägnade en hel bloggpost åt att analysera vårt förra avsnitt, en del intressanta synpunkter och kommentarer av både honom och svansen hans. Vi har ju dock från första stund haft ambitionen att bara sätta oss ner i en timme för att prata igenom det som hänt senaste veckan inom pokern som är av vikt för den svenska publiken, om vi sedan har en eller en miljon lyssnare har inte varit så avgörande. Klart det är kul när det man gör uppskattas men tror ärligt att ingen av oss direkt gör podden för fame and glory, det är mest en ursäkt för oss att träffas och dricka några koppar kaffe.
Något som fascinerar mig rätt mycket är just alla dessa haters som håller till på nätet, jag ställer mig alltid frågan om hur mycket av ett eget liv man egentligen kan ha när man lägger ner så mycket tid på andras liv och leverne. Finns ju några ärketroll därute men det är ändå rätt vanligt bland no-namesen också, jag hade ju t ex en individ som nickade något i stil med "* Lucifer *" som förföljde mig under hela turneringen igår. Inte för att jag nämnvärt brydde mig om hans kommentarer men han var ute efter att håna mig hela vägen, jag hade inte ens stött på honom under den turneringen eller hade någon aning om vem han är. Han försökte hitta på "roliga" öknamn som Kebabula och Donkula för att sedan efter två timmars railande avsluta med ett "haha" när jag åkte ut. Kom igen liksom. Något bättre måste väl folk ha för sig om kvällarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar