Jag vet att de flesta anser att jag inte har någon rätt att whina vad gäller mitt pokerspel just nu men det struntar jag fullkomligt i för de senaste dagarna har varit riktigt värdelösa, vi kan börja med gårdagens äventyr.
Jag åkte alltså iväg till Köping för en 50-mannaturnering och anländer i god tid för att innan kortsläpp avnjuta en Statoilmacka i försnacksumgänge med de andra tidigt ankomna, träffar en del folk som jag inte sett på ett tag och även om snacket inte når några djup direkt så är det alltid trevligt att återstifta bekantskapen. Spelet tar sin början och med 20k i startstack och 30-minutersperioder är spelutrymmet stort, jag kör riktigt disciplinerat och lyckas därmed bibehålla stacken relativt intakt. Efter en stund börjar det lossna för mig och träffbilden börjar ta sig också, lyckas bland annat få in en K-hög flush samtidigt som en annan får in en stege så där får jag lite betalt. Jag får också fem AA under knappa fem timmar jag slutligen kommer att spela, det kortsnittet går ju inte att klaga på men en av dom får jag split med när jag möter AK då brädan ger en stege som bara saknar A:et. Ytterligare en torskar jag medan de tre andra levererar marker till rätt stack, så långt ingenting att klaga på och allt känns lugnt och bra då jag har en stack på runt 70BB med dryga 30 kvar i turneringen.
Till vårt bord har det dock anlänt en lokal förmåga som jag inte kört så mycket emot men han hinner i alla beskåda mitt aggressiva spel efter att jag tappat en flipp, jag blev rätt sur så jag drog upp luvan och började köra aggrospel även om jag hade hjälp av korten i det läget också. Han har i alla fall studerat detta och fällt en kommentar om att jag kan banne mig inte ha bra kort hela tiden, dessa ord sätter sig i bakhuvudet på mig och är en del av orsaken bakom mitt fall som komma skall. En stund efter min lilla aggrorusch får jag i alla fall AQo på SB och det är foldat till mig, just den nyss nämnda killen sitter alltså till vänster om mig på BB. Blindsen är 500/1 000 så jag höjer upp det till 3 000 lite nonchalant för att inte ge ton av den styrkan jag faktiskt har på korten, han tar en relativt snabb syn och vi ser floppen KQ4 med två spader. Jag fortsätter på min förtäckta linje och checkar det hela till honom, han bettar ut 3,5k och jag slår upp det till 8k efter en stunds funderande. Nu gör han det oväntade för mig och slår upp det till 25k och jag måste börja fundera på allvar, har han mig eller vad är det frågan om? Svaret torde ju i normala fall vara ja men jag har sett hur han tidigare bluffat plus att de där numera ödesdigra orden från honom letar sig in i mitt medvetna och jag börjar fundera på om han kör en Ivey-move på mig. Att han försöker pressa mig ur handen fastän han inte har något, ju mer jag funderar på det desto troligare känns det och jag har svårt att se vad han ska ha träffat för att motivera sitt spel så långt. AA, KK och QQ hade han höjt pre, en enkel K- eller Q-träff borde han kunna vika på omslag från mig. Då återstår egentligen bara KQ eller 44 i hans range som borde orsaka mig problem, jag bestämmer mig för att göra en Ivey på honom jag med så jag trycker in allt jag har. Min raise blir ytterligare 35k utöver de 25k han höjde och nu börjar han steka, det tar dock inte en lång stund innan han till slut hittar syn med K4kl. Ugh säger jag. Så sinnessjukt att han ska få träffa så bra med den, jag får be till pokergudarna om hjälp och den verkar komma då turn ger Jsp vilket känns underbart då jag har A:et i spader. Tyvärr blankar rivern trots miljoner med outs och jag får börja rulla hemåt, oerhört bittert då turneringen kändes riktigt bra fram tills dess och visst ska jag kunna hitta vik på hans omslag till 25k men det var en massa andra faktorer som spelade in som gjorde att jag trodde att han var ute på äventyr alternativt att jag kunde tvinga bort honom från potten. Ett kostsamt misstag.
Jag kommer hem lagom tiltad men bestämmer mig för att köra Långlördag på SvS istället, det rullar på och jag letar mig ganska snabbt upp i toppen av tabellen och bibehåller min position där tills vi är runt 50 kvar för där börjar min brutala kollaps. Först torskar jag en flipp med 88 mot AK i en hyfsat stor pott bara för att en stund senare torska med AQ mot AK allin pre, nu är jag mentalt nästintill tillintetgjord redan och när jag väl får in det sista med A8hj pre mot QJhj och motståndaren drar ut är jag i princip gråtfärdig. Dagens äventyr i Köping i kombination med denna fadäs får mig att må dåligt, börjar känna en viss avsky mot poker och bestämmer mig för att inte spela något idag söndag...troligt att det höll.
Jag vaknar upp rätt tidigt med ambitionen att leta mig till storebror för lite födelsedagskalas i hans sons ära men en molande huvudvärk sätter stopp för detta, jag återgår till sängen efter några timmars vakenhet och ligger kvar där sovandes till strax innan 17.00. Nej, jag gick inte upp då för att registrera mig till Söndagsfebern utan faktiskt för att jag bokat tvättstugan tills dess, dock under dessa klädrengörande bestyren slår det mig. Ah, det var ju årsfinalen i Topp100 ikväll! Jag hade på något mystiskt sätt kvalificerat mig till denna så då inser jag att det ändå blir spel ikväll vare sig jag vill eller inte, en Söndagsstek vid sidan om den vore ju inte fel och därmed är kvällens planer uppstyrda.
Väl vid datorn för jag över de nödvändiga likvida medlen för Steken men på grund av någon form av demens glömmer jag bort att registrera mig trots att pengarna är på pokerkontot, döm min förvåning när klockan slår 20.00 och inget bord ploppar upp. Ärketilt. Som om detta inte vore nog går det inget vidare i Topp100-finalen heller och jag tror inte ens första timmen är slagen innan jag är ute, jag försöker desperat få en kille att vika bottenträff med flushdrag mot mitt öppna stegdrag men han hittar en syn på min allin på turn trots att han inte förbättrat sin hand på något sätt. Rivern blankar och så var det äventyret över, kändes ju oerhört upphetsande och meningsfullt. Nu börjar tilten nå himmelska höjder och för att råda bot på den bestämmer jag mig i sista stund att registrera mig till Startstacken då jag ser att det är närmare 60 registrerade med 10 minuter kvar till start.
I den turneringen får jag dock en absurd rusch dryga timmen in och efter att den ruschen är klar sitter jag med 385k i marker när average är runt 70k och det är dryga 40 spelare som återstår, måste nog vara bland det sjukaste på länge. Jag fick dock väldigt bra betalt i många av fallen, t ex slowspelade en kille AA så att jag kunde få in min flush på rivern medan KungKroon fick in allt sitt med K9 mot min T7 på floppen 896. I sådana lägen är det ju bara att tacka och ta emot, min stack växte rätt fort med sån action och visst hade jag lite tur också när t ex min AA fick stå mot en AJhj där floppen ger två hjärter och turn en J. Efter det lugnade det ner sig betydligt dock och från att vi är 40 kvar till finalbord harvar jag mellan 250k och 400k i stacken, när finalbordet tar sin början är jag fyra men tappar sakta men säkert då blindsen nått horribla 5k/10k. Jag försöker mig på någon bluff men de andra spelar väldigt aggressivt och jag blir tvungen att vika flertalet gånger med ganska stor skada skedd på stacken, inte så vidare värst kul. När blindsen väl blir 8k/16k är jag nere på 10BB och i sista handen innan den fjärde pausen får jag in det med A3sp från mittposition, tyvärr vaknar ju BB självklart upp med AA och jag är stendöd. Så oerhört bittert att dö på en nionde plats efter den drömstarten i turneringen men jag kan inte direkt påstå att jag gjorde något misstag längs vägen utan det bara blev så, jag kunde inte ha gjort så mycket annorlunda känns det som. Nu har det dock varit för många sådana här händelser för att det ska kännas riktigt kul...
Som tur är drar jag iväg på tjänsteresa imorgon och får ett par dagars break från spelandet, det är välkommet så jag får rensa skallen och tänka på lite annat. Bättre går det för vissa andra, såg hur rosjon plockade hem Söndagssteken och det är fascinerande att se hur han kombinerar en sjuk förmåga att träffa med en aggressiv spelstil. För mig känns aggressiviteten lite överdriven och min mer missunnsamma sida förstår ju inte varför motståndarna inte ser igenom detta och sätter mer press tillbaka, nu fick ju han till exempel leka hem finalbordet då ingen kunde direkt ge honom något motstånd även om rosjon nyttjade sina klonking skills rätt bra vid några tillfällen också. Att han uppenbarligen vet vad han gör går ju inte att förneka med tanke på de resultat han presterar men han verkar också ha byggt upp en övermänsklig image som gör att alla spelare blir utnyttjade av hans aggressivitet, jag kan lova er att han också är mänsklig och han träffar inte varje flopp fastän han bettar ut på alla. Slå om för en gångs skull så ska ni se att även han hittar fold-knappen... Nu ska vi dock inte vara sådana utan bör väl gratulera herrn till en bra start på 2012 då jag tyckte mig se att han tog en bra slant i Topp100-finalen också, jag är nog mest bitter över att själv inte ha kommit igång med inflödena än även om chanser har funnits. Jag får hoppas att jag kan få ha det där lilla extra i slutet på turneringarna också så att jag kan fullfölja och håva hem lite slantar istället för att dominera till sista 10-20% av turneringen för att sedan tappa.
Nu är klockan alldeles för mycket igen och jag måste hitta sängen för att orka med morgondagen, haft lite trevligt umgänge vid borden idag och det är alltid uppskattat när någon railbird berömmer bloggen eller bara säger hej. Sedan finns det individer som Knivad idag, som försöker tjafsa och bråka men jag är för van vid sådant så jag tar det hela med ro eller helt enkelt klickar i "Chatt av" på individen. Problem solved. Nej, fram för mer kärlek vid borden så rosjon, jag tror jag älskar dig egentligen fastän min kärlek kommer ut på ett lite konstigt sätt. Må väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar