söndag 7 juni 2009

GP-final...

Igår var det alltså dags för säsongsavslutningen i GP-väg då finalen skulle avgöras och jag låg väl runt medel i startstack då jag startade med runt 10k, formeln är ju att man får 5k plus extramarker baserat på hur mycket poäng man skrapat ihop under säsongen. 42 spelare till start och riktigt flack struktur med 40-minutersperioder och jag får ett intressant startbord med många unga förmågor i form av Hannes, Dan och Rasmus men även äldre rävar i form av Rille och Rami. Det börjar hyfsat för mig direkt och jag plockar på mig marker här och där, jag kommer efter en stund in i ett helt sjukt stim av både kort och träffar och de andra vid bordet suckar högljutt av uppgivenhet. Efter någon timmes spel kommer första avgörande handen när jag har 99 på hand och hamnar i en duell mot Rille, det blir raisat pre och floppen kommer 769 och det säger bara ding-ding hos mig. Jag är inte helt hundra på handförloppet men jag har för mig att jag bettar floppen och Rille synar, turn är en äcklig T men jag fortsätter att betta och Rille slår om vilket får mig att fundera men jag är inte beredd att ge upp handen så jag tar synen. Rivern kommer med ett J och jag svär högt inombords och än mer när Rille ställer, jag vet inte hur jag ska tänka här men börjar nysta i handen och analysera Rilles spel. Även om han slår om på turn så känns en stege osannolik på något sätt och då därmed borde inte heller riverkortet ha hjälpt honom även om det kan ha hjälpt mig genom att ge honom ett tvåpar. Rille ger mig också en grym tell som skriker svaghet och till slut väljer jag att ta synen och med stor lättnad få se honom visa upp A-högt, därmed är turren över för honom och jag har börjat mitt stackbyggande på allvar.

Strax innan pausen börjar Rasmus flippa ur och ställer i ur och skur, jag bara väntar på att plocka upp en hand värd att ta synen med och den kommer i sista handen innan matbreaket. Jag hittar AQ och tar en lätt syn på hans push och han visar upp A7 eller något dylikt, tyvärr för min del tvåparar sig brädan och det blir split. Sicket flyt han har, den unga gossen. När vi bryter för mat har jag 50 500 i marker med blinds på 200/400 så jag ligger ju definitivt bra till, spelet har funkat jäkligt bra och jag har spelat grymt i många situationer där jag gjort korrekta läsningar av motståndarna och spelat ut dom. Jag hade en hel del dueller med t.ex. Stridsman där vi turades om att plocka marker från varandra men jag tror jag ändå drog det längsta strået till slut. Direkt efter pausen blir det dock andra toner då jag inom en kvart tappar halva stacken med lite tvivelaktiga spel, både från mig och motståndarna. T.ex. gör Rasmus några sjuka syner mot mig som nog mest beror på att han är trött på att spela men de håller tyvärr för min del, jag blir riktigt tilt och gömmer mig i min huva för att försöka hitta formen igen. Det tar en stund av avvaktande spel från min sida innan jag hittar en hand i form av QQ och efter att Rasmus har höjt upp det hela slår jag om med en blixt-allin från hans sida med en lika blixt-syn från mig. Han visar upp AK och min snabba syn motiverar jag med lite halvtiltat tillstånd, som tur är för mig blankar brädan och jag är tillbaka på 50k igen och kan börja se ljuset igen. En stund efteråt kommer Ponuts till bordet och han hinner med att slå ut sin käresta innan vi drabbar samman, jag höjer upp med AKo och han pushar med en snabb syn från mig då jag är på gambling-humör och han visar upp 99. Brädan blankar fram till rivern där en skön K dyker upp, Ponuts skriker besviket och lämnar lokalen med bestämda steg. Jävligt surt med en riverkill men vad kan jag göra...

Nu är jag uppe på drygt 70k och livet leker, inte långt efteråt bryts vårt bord och jag hamnar med bl.a Jörgen, Ola, Wojtek och framförallt P1 och KRIBBA. Dessa två sistnämnda satans små djur ska ställa till det ordentligt för mig vartefter turneringen lider men de börjar redan nu att jävlas, Kribba kan jag inte vinna en enda pott emot och alla marker jag tar från de andra förlorar jag till honom då jag har en usel träffbild samtidigt som han har det vidrigaste flytet vi skådat på denna sidan millenieskiftet. Han är en duktig spelare och trevlig kille men igår hade jag kunnat döda honom, shit vad trött jag blev på honom till slut. Och så P1s konstanta pushande med svaga kort, tyvärr satt jag aldrig på några tillräckligt bra för att försöka plocka honom. Efter en stund vid bordet hittar jag AA som jag plockar Ola med då han ställer med 66 eller något dylikt, då spottar jag upp mig en bit över 100k och där ligger jag stabilt genom att som sagt ta från de andra och ge till Kribba. Jag börjar även nöta ner Wojtek en aning och precis innan finalbordet hamnar jag i en duell med P1 där jag slår upp det pre med random kort och får ett omslag från honom på 3xmitt bet, jag synar det och floppen kommer för jävlig så det blir check med samma scenario både på turn och river varpå han vinner på A-hög. Hade jag bara bettat hade jag plockat en pott på runt 30k och gett P1 betydligt sämre förutsättningar inför fortsättningen.

Väl vid finalbordet är jag chippie även om det finns ett antal som inte ligger långt efter, strukturen gör att det finns mycket spelutrymme även om det i princip bara är jag, P1, Kribba och Wojtek som är med och spelar. Wojtek får dock inte vara med så länge då jag lyckas plocka honom genom att setta med mina 88 på floppen x89 där han har 9T som han ställer med på floppen efter att jag raisat. Turn och river blankar och jag får ett fint tillskott till kassan, det var välbehövligt eftersom jag alldeles innan tagit ett skott och synat en all-in från Calle på runt 20k med 66. Han har dock QQ och det ser inte bra ut för min del, ända fram tills att dealern blottar första kortet på floppen som är 6 men jag hinner inte ens jubla innan andra kortet visar sig vara en Q och så var det roliga slut. Jag ligger runt 100-120k och harvar bra länge i dom trakterna tills mitt tålamod börjar ta slut, både av att det inte händer något i turren och av att jag blir rövknullad av Kribba och P1 hela tiden. När P1 ställer för tusende gången på floppen ATx med två klöver och jag sitter med Q7klöver på hand så tar jag synen med vetskap om att jag ligger under, jag är dock beredd att ta den chansningen då jag kan slå ut en av de drygare spelarna sett till spelstil vid bordet, får jag bort honom blir bordet betydligt mer lätthanterligt med många mer regerliga spelare. Tyvärr blankar turn och river och P1 får dubbla upp och jag halkar ner till runt 50k, jag börjar tappa sugen än mer men lyckas någonstans hitta sista krafterna för att försöka ännu en gång hitta motivationen. Jag lyckas sno mig upp till 80-90k innan det är dags för avrättningenm jag hittar 77 i mittposition och slår upp det bara för att få ännu en raise från P1 som jag instapushar på varpå han instasynar med 88(!), det fastän det ändå rör sig om större delen av hans stack. Friskt vågat hälften vunnet är ju helt klart hans paroll och när brädan blankar är jag ute på sjunde plats(tror jag det var) och jag får väl någon krona för besväret men känner mig mest förbannad, jag tyckte det var ganska dåligt spel vid borden idag och det kändes som att jag fick dra det kortaste strået varje gång. Jag säger inte att jag spelade fläckfritt men jag tror det var länge sedan jag spelade så stabilt som jag gjorde igår, jag är riktigt nöjd med min prestation och eftersom mitt mål var att ta förstapriset ångrar jag ingenting. Jag var tvungen att riskera mot både P1 och Kribba eftersom de var de största konkurrenterna om titeln och eftersom de är så totalt oberäkneliga fick jag förlita mig på turen mot dom men nu hade de all den på sin sida så det fanns inte så mycket att göra.

Jag är riktigt nöjd som sagt med gårdagen som helhet och kan bara gratulera P1 till titeln även om jag inte gillar hans spel i alla lägen, han spelar med väldigt små marginaler men igår räckte de för att bärga förstaplatsen. Bra spelat allihopa ändå och alltid trevligt med sköna turrar på favoritklubben nummer ett...

Utöver det har det väl inte hänt så mycket, det har dock börjat röra sig lite på det-täcka-könet-fronten men det är så sjukt så jag ska inte ens yppa något om det. :) Imorgon är det dags för ännu en arbetsdag och det blir ju trevligt...eller något.

Igår gjorde ju Sverige typ sin sämsta match någonsin och pissade bort sin VM-chans totalt, hur jävla kul blir det med ett VM utan Sverige? Nu kan jag bara försöka förlita mig på att Finland mot alla odds tar sig dit, de har helt klart chansen än och vann mot Liechtenstein igår med 2-1. Det vore ju så grymt om de äntligen kunde ta sig till ett stort mästerskap efter många försök som inte räckt riktigt ända fram. Go Finland!

Idag var det EU-val...who gives a fuck?

Robin Söderling torskade mot Federer...oväntat? Nej. Någon som bryr sig? Nej.

18 dagar till Metaltown...

Inga kommentarer: