Jag har rejäl ångest, en slags olustkänsla efter att helgens eskapader klarats av...lite svårt att exakt pinpointa orsaken men jag tror bara att det lilla avbrottet från vardagen som jag fick har gett mig blodad tand, jag kunde för ett ögonblick släppa allt på hemmaplan och bara vara i nuet utan några som helst bekymmer. Fatta känslan av att bara glida fram på gatorna i Göteborg med en Breezer i handen, sippandes på densamma samtidigt som vi aktar oss för de överallt närvarande polisernas vaksamma blickar. Vi vill ju inte väcka ont blod hos den lokala ordningsmakten genom lite oförargligt intag av alkoholdryck på allmän plats, som tur är var de ju mer fokuserade på att promota sig själva för allmänheten än på att ta hand om oss bönder från Västerås. Nej, de två dagarna var helt enkelt perfekt och jag måste säga att jag älskar hårdrocksfolket för även om det är mycket attityd och image är kärleken för musiken det som överbryggar allt, jag ljuger inte när jag säger att jag inte såg minsta tendens till tjafs någon gång under de två dagar vi var där. Ok att det var lite moshpits och folk blev lite putta på mupparna som ägnar sig åt detta men det var liksom aldrig aggression på riktigt, det var bara glädje och hängivenhet till musiken. Mer metal och kärlek åt folket helt enkelt, jag har ju fått min dos av metal för ett tag så nu väntar jag bara på kärleken då...
Jag la iväg en beställning idag på lite skivor, det blev Mucc, Dir En Grey, Dead By April, Cult Of Luna och Opeth som fick förtjäna mina surt förvärvade denna gång. Jag lyssnar på Dead By April på Spotify just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, ena stunden låter de som ett pojkband för att i nästa låta som ett riktigt hårdrocksband. Grundintrycket så långt är dock tyvärr att de är lite för mainstream för mig och då menar jag kvalitetsmässigt, det känns lite för fabricerat som snällrock som är som gjord för massorna. Något åt Takida-hållet fast lite hårdare, inget ont i det men tyvärr håller det inte i längden och det jag blir förvånad är över hur en av polarna som var med rekommenderade dessa så starkt. Han är vanligtvis hängiven Ill Nino, Spineshank, From Autumn To Ashes och liknande band så han chockar mig lite med denna rekommendation. Jag får väl ge gossarna en chans och inte avfärda dom för fort men som sagt, lite för mycket produktkänsla över det hela.
Jag glömde ju nämna från Göteborgsresan att vi faktiskt bodde på samma hotell som U21-landslaget så vi såg gossarna åka iväg till arenan, jag tror att jag hann få en glimt av Ola Toivonen som typ är den enda jag känner igen från laget bortsett från Marcus Berg. På lördagsmorgonen såg vi dock en av förmågorna ligga och lata sig i lobbyns soffor tills några 17-åriga blonda flickor letade sig ner via hissarna, då var han uppe och kindpussades för glatta livet och tog ett tårfyllt farväl. Snacka om att dessa gossar får doppa...
Jag måste dock berätta om dagarna innan avfärd till Göteborg i förra veckan, jag skulle nämligen ta bilen för lite shoppande på Erikslund på onsdagseftermiddagen när det som inte får hända hände. Jag försöker starta bilen och får bara bupp-bupp-bupp som svar, halvt panikslagen ringer jag storebror som är före detta bilmekaniker:
- Hej, bilen vägrar att starta.
- Ok, är någonting på som inte ska vara på?
- Ehhhh....jag...jag tror inte det.
- Ok, då är batteriet fucked. Åk till Biltema och köp ett nytt som du tar med dig hem till mig så byter jag det åt dig.
- Ehhhh...ok.
Som tur är kommer Wettis to the rescue och hjälper mig startkabla igång eländet så att vi kan ta oss till Biltema där jag så fint får köpa ett nytt batteri för 700 riksdaler. Jag bränner över till storebror i Hallsta där han på tio röda byter ut hela skiten och intygar att allting ska fungera klockrent nu, glad i hågen åker jag tillbaka till Västerås och gör mina ärenden innan jag tar kväll. På torsdagsmorgonen ska jag ju då ta mig till jobbet på morgonen och känner en viss oro över bilens vara eller icke vara, tyvärr besannas mina farhågor när den återigen bara ger ifrån sig ett trött bupp-bupp-bupp när jag försöka starta schabraket. Återigen blir det ett samtal till storebror som inte har några nya råd att komma med utan ber mig att kolla allt en gång till, då slår det mig att det faktiskt pipit varje gång jag tagit ur nyckeln så jag inser att jag nog är ute på tunn is. Till slut inser jag vad som har hänt, på något sätt har jag kommit åt ett reglage för ljusen så att inställningen hamnat på parkeringsljus. Det är bara att kliva ur bilen och ta en dag med jobb hemifrån, en granne äntrar parkeringsdäcket precis när jag ska gå tillbaka till lägenheten och han bekräftar det jag just upptäckt genom att meddela mig att jag haft lysena på då han sett dessa under föregående kväll. No shit, Einstein...men jag ska inte dissa karln, han erbjöd sig att skjutsa mig till jobbet men när han insåg vart det skulle bära av ångrande han sig lite nervöst skrattande.
Det hela var inte riktigt slut där för batteriet vägrade att återladda sig av sig självt så då fick jag tag på Niqlas istället som så vänligt och uppskattat tog sig tid att komma för lite startkablande. Efter att ha kört runt en stund så hämtade sig bilen från denna dråplighet i alla fall och vi hade inga som helst problem till och från Göteborg, lite nervös var jag dock utifall att det var något mer som skulle jävlas.
Jag säger det igen, True Blood är en suverän serie och Anna Paquin är en läckerbit av sällan skådat slag. Jag har precis kollat på s2e2 och kvalitén bibehålls hela vägen, man riktigt längtar efter att få se nästa avsnitt av detta vampyrdrama som andas humor mellan varven. I wish I was a fang-banger...
Hörde precis ett avskyvärt ljud här ute vid Köpingsvägen, den första raggarbilen drog förbi...det är ju äckliga Power Meet till helgen och jag funderar seriöst på att fly landet, är det något jag hatar är det denna dräggens högtid. All respekt åt de äkta bilfanatikerna och de musikälskande individerna som färdas runt i sina bilar men skjut av patrasket som hänger på som en illaluktande svans. Jag har fått nog av moonande medelålders wannabes och hängtuttsvisande fågelskrämmor från helvetet, låt oss vanliga dödliga förskonas från dessa näthinneförintande syner. Usch usch usch.
Pokern ligger fortfarande på is, har ju inte funnits så mycket tid för det men jag har i alla fall styrt upp en grindkväll med Wettis på fredag och den blir väl av med 90% sannolikhet. Jag skulle inte heller förvånas om det blev en SR-turre eller två i veckan, på onsdag blir det definitivt pokerfritt då jag ska på date med en 34-åring. Spännande va? Jag vete fan, är trött på kvinnofolket just nu som sagt men kan ju inte låta massorna svälta ihjäl i brist på min härlighet. Självbedrägeri är en ädel konst.
Godnatt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar